Ja ha, så var det dags nu igen, tredje gången på kort tid som jag haft bröstsmärtor i närheten av hjärtat som strålat ut i armen.

Är det att jag börjar koppla av nu efter de jobbiga månaderna som har varit och stressen skall ta sig ut den vägen? Ja, jag tror det. Här om dagen hade jag ett annat anfall där jag tyckte jag blev snurrig och tappade kontakten med verkligheten, och fick gga mig en timma. Nej min nattsömn är fortfarande under all kritik och ligger senaste veckan på ca 5,5 timmar. Naturligtvis påverkas även hjärtat av oro mm. Och ja, jag vet att hjärtat har man bara ett utav, medan andra organ har man i flera fall två av. Så det är verkligen ingen underdrift att säga att hjärtat är livsviktigt. Nu när jag haft mina bröstsmärtor har de inte varit så starka så jag behövt ta nitroglyserin för smärtorna och genom att tänka positivt så har de snart gått över. Känns som det varit för många gånger nu…

Det står på medicinen att jag skall kontakta sjukvården om smärtan inte släpper inom 10 minuter. Det har den gjort, men känner trots det lite oro, just för att det varit så många gånger. Tror det är den förbannade panikångesten som spökar som vanligt. Men att ev bli inlagd på hjärtintensiven just nu, känns inte lockande.

Nej, det har inte varit så allvarligt att jag blivit liggandes med smärtor i en halvtimma till timma, med kallsvetten rinnandes på mig och se ut som jag ligger i brygga. Men det ändå, lite oroligt. Så jag får nog ringa vårdcentralen i morgon och prata med min läkare.

Önska mig lycka till….

I dag fick jag fixat det som hängt över mig en tid. En stor del av trädgården var inhägnad förutom den delen som vette mot vägen.

På andra sidan hade en granne tagit ner staketet som satt på vår mark, utan att fråga. Han lovade att fixa det, men istället sålde han fastigheten och nya ägare kom till. Idag fick vi i alla fall provisoriskt fixa till staket runt större delen av tomten. Det innebär för Nussä att han slipper sitta bunden när han är ute. Nu kan jag öppna ytterdörren och han kan gå ut utan koppel. Nu fick han rå sig självt och kunde gå runt hela tomten och pinka revir. Förr var han van med att koppel betydde något positivt, såsom promenad eller utflykt. Nu kunde även kopplet innebära att han bara skulle ut, utan någon större törelsefrihet. Det märktes på honom att det inte var lika positiv med kopplet inne. Nu kommer han att undersöka hela sitt revir och kanske hitta en plats att smita ut igenom, så man får passa på det. Men det känns ändå tryggt för mig att han inte jämt behöver gå i koppel. Nu när han lärt sig var vi bor, och lärt sig våra rundor, så har jag vågat släppa honom när vi promenerat efter älven på morgon och kväll. Nu kan han också gå lös i trädgården och jag kan känna mig trygg. Att busa med bollen och han fick springa efter den, utan att fastna med koppel och dylikt, var en fröjd, inte bara för honom utan även för mig.

Inte alltid lätt med nya vanor, men kan vi försöka vara så vanliga som möjligt, fast man flyttat, då känner vi oss trygga.

Så idag har det pinkat revir som bara den…

I Lilla Edet finns ett av Vattenfalls vattenkraftverk. Bygget startades 1918, och syftet var att försörja den västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg med el. Lilla Edet togs dock inte i drift förrän 1926. Den åtta år långa byggtiden berodde på lågkonjunkturen efter kriget. Kaplan-turbinen som byggdes som aggregat 1 var när den stod klar världens största.

Den då vanliga vattenturbintypen, Francisturbin, är inte lämplig för låga fallhöjder. En österrikisk professor; Viktor Kaplan (1876-1934) hade konstruerat en ny turbintyp, Kaplanturbinen. Denna konstruktion var ny och oprövad i större sammanhang. Därför vågade man inte satsa på Kaplanturbiner i alla tre aggregaten. Det hade då tre vertikala aggregat. Turbinen i aggregat 1 var den nyutvecklade, men oprövade, Kaplanturbinen. Detta var världens första stora Kaplanturbin med en diameter av 6 meter. Aggregat 2 och 3 förseddes med Lawaczeck-turbiner. Redan vid provkörningarna visade det sig att Kaplanturbinen gav mer effekt än man beräknat. Efter detta tekniska genombrott är Kaplanturbinen världens mest använda vid låga och medelhöga fallhöjder.

Att välja Lilla Edet som plats för ett vattenkraftverk hade både fördelar och nackdelar. En av fördelarna var att Göta älv är Sveriges vattenrikaste älv, med en genomsnittlig flödeshastighet på 550 m3 per sekund. Den största nackdelen var vid den tiden den låga fallhöjden – bara cirka fyra meter. I samband med bygget av en sluss halvvägs till Trollhättans kommun byggdes dock även en damm 1916 som ökade fallhöjden i Lilla Edet till 6,5 meter.

Lilla Edet var det första kraftverk som använde Kaplan-turbiner och den Kaplan-turbin som byggdes som aggregat 1 var när den färdigställdes världens största. Eftersom Kaplan-turbinen ännu inte testats ordentligt valdes Lawaczeck-turbiner till de båda övriga aggregaten. Ett av dem ersattes dock senare med en propellerturbin. 1982 byggdes kraftverket ut med ett fjärde aggregat med en rörturbin på 13 MW. Detta gör Lilla Edets kraftverk unikt, eftersom det kombinerar fyra olika turbintyper i ett och samma kraftverk.

Arkitekten Erik Hahr ritade maskinhallen i Lilla Edet. Arkitekturen bröt av mot den monumentala arkitekturstil som kännetecknade Vattenfalls äldre kraftverk i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Andra byggnadsmaterial användes också i Lilla Edet; under 1920-talet ersattes granit med betong. För de nya turbinerna krävdes en högre takhöjd än tidigare, vilket gjorde att maskinhallen mer liknade en kyrka.

Lilla Edets kraftstation har även två laxtrappor.

Aggregat 2 har modifierats 1985 och dess Lawaczeckturbin har bytts mot en propellerturbin med fyra fasta skovlar.

Lawaczeck-löphjulet ställdes senare upp utanför kraftverket tillsammans med ett blad från Kaplanturbinen och kan sedan 1991 beskådas av allmänheten.

Kyrkvaktmästaren, ja det är jag det, i alla fall ibland. Detta är ett lekmannauppdrag, som är helt frivilligt och ideellt. Men jag gillar det.

I Sjuntorp har vi både värdar och vaktmästare under gudstjänsttid och vi har en flytande lista på arbetsuppgifter, som skall utföras före, under och efter mässan.

Jag är den som brukar vara först och låser upp och larmar av. Tänder altar och takbelysning, öppnar tornluckorna och sätter på el till orgeln. Går till sakristian och slår upp dagen i handboken för att kolla upp liturgisk färg, antalet ljus som skall vara på altaret. Därefter är det oftast dags att ringa i stora kyrkklockan en timma innan mässans början. Då skall stora klockan ringa i fem minuter. Själv brukar jag då gå ut, och titta upp och lyssna på klockans klämtande. Det känns så rogivande att få gå i kyrkan i sin ensamhet. Man känner en inre frid, det är andäktigt, på något vis. Därefter börjar jag med att fylla tillbringarna med färskt kallt vatten efter disken av dem och glasen. Både präst och kantor behöver det för att hålla rösten i trim. I morse kunde jag inte motstå frestelsen utan startade orgeln satte mig och spelade O, store Gud. Det var första gången jag spelade på en kyrkorgel… det var mäktigt. Jag ägde hela kyrkan och allt innehåll 😊

Därefter fortsatte jag med förberedelserna för kyrkkaffe med dopp. En enkel kaka och kaffe eller te för de som vill. Alltid trevligt med en pratstund med besökarna efteråt. Drygt en halvtimma före mässan kommer värden och vi gör upp hur gudstjänsten arbetsuppgifter skall fördelas, pratar oss samman och lite ditt och datt. En halvtimma innan är det åter dags för klockringning och då samma visa fast lilla klockan i tre minuter.

Därefter är det dags att starta timern till kaffebryggaren, tända stearinljusen, förbereda psalmböcker och agendor, för snart kommer de första besökarna som jag skall hälsa välkomna. När klockan är dags så skall jag sitta vid mixerbordet och justera volym. Alltid spännande och se att allt fungerar som det skall, ljudet från prästen, lagom nivå i högtalaren och till hörapparaterna. Sedan en eller flera klockringningar under mässan.

När man pratar om Gud och vilken väg man skall vandra genom livet, så finns den symboliken också i kyrkan….

Här väljer man den breda vägen in på toa eller den smala vägen in i städskrubben. De flesta besökarna väljer nog den breda medan vi aktiva i kyrkan väljer den smala 😂

Vår nya kyrkoherde är underbar och pratar och predikar med inlevelse. WoW, vad jag gillar det.

Efter mässan så är det dags för kyrkkaffe, och sedan att blåsa ut ljusen, släcka ner allt och låsa kyrkan för denna gång.

Många är de kyrkliga församlingarna, i alla fall här omkring, som erbjuder sopplunch på onsdagar. Ett ypperligt tillfälle att få magen mättat i sällskap av nya och gamla vänner. För mig som är dagledig är det ett ypperligt tillfälle att vårda sina sociala kontakter.

Det finns eldsjälar som ställer upp varje vecka med recept, inköp och sedan tillverkning av en eller flera soppor. Visst smakar det bra med en värmande soppa i goda vänners lag. Ett lågt pris, gör det extra trevligt, då det oftast handlar om 20 kronor i självkostnadspris, och då ingår smör, bröd med pålägg och kaffe och kaka till efterrätt och inte minst dagens ord, som har anknytning till svenska kyrkans tro.

Här görs ingen skillnad på folk och folk, utan alla är välkomna så länge man delar kyrkans värderingar. Skulle gärna se att de olika församlingarna har sin soppa olika veckodagar, då det inte infaller samtidigt, så man kunde alternera mellan dem, och inte varje vecka besluta sig för om vart man skall gå. Kommer man som ny till en ort, är det ett fint mål att kolla upp hur det är på denna plats med sammankomster, för alltid hittar man nya trevliga personer som värmer hjärtat. Även om det är vår tro som för oss samman, så hittar vi ju oftast så många andra beröringspunkter som betyder så mycket. Är man social och bjuder mycket på sig själv, så kan en enkel sopplunch bli en himmelsk fest.

Jag som går och åker kollektivt, ser ju gärna till att besöka en kyrklig sammankomst på stället, i väntan på buss. Ett suveränt sätt att lära känna folk, nya människor, som sätter avtryck. Många är de som känner igen mig från föreläsningar men även från de arbeten jag har haft som ”offentlig” person. En del frågar var de har sett mig, då de känner igen mig, sedan börjar man leta efter beröringspunkter som för en samman. Förr kunde jag skylla på att jag var busschaufför och många kände igen mig därifrån, men nu är det andra ställen de har sett mig på, och det är alltid spännande.

Så vill du lära känna nytt folk och hitta nya vänner, så är det bra med soppa.

Nu var det gjort, vi har flyttat! Ovanstående bild är från vårt köksfönster. Det var ett beslut som vuxit fram, och yttre omständigheter gjorde att det blev av just nu. Inget av det som var en gång, fanns kvar, så det var inte mycket som höll oss kvar.

Än har vi inte fått något av våra saker på plats, utan har lånat lite möbler av bekanta. Men vi har sängar, ett bord i köket plus stolar. Ingen TV, men en klockradio och mobilen med Spotify, så nu umgås vi väldigt intensivt, jag och bror.

15 minuter till butiken och busstation, 20 minuter till krogen, 20 minuter promenad till jobbet, så när jag promenerar klockan 02 på natten på lördagen så möter jag de som är på väg hem från krogen på fredag kväll.

5 minuters promenadväg ner till strandpromenaden utefter älven.

Att bo lantligt, samtidigt som man bor centralt är inte alla förunnat, men här kan vi kombinera det. Nu behöver man inte planera bussar och färdtjänst, utan kan göra som det faller in.

När vi får våra egna saker på plats, så kommer vi nog att stortrivas här. Inte lika mycket att städa, utan nu kan vi ägna oss åt det som vi vill och kan odla våra hobbies och engagemang.

Så vad kan man säga, trivseln har infunnit sig, och många krav har lämnats på de gamla stället, och det känns skönt.

Tack till alla som hjälpt och stöttat oss. Livet leker…

I går var jag på mottagning av kyrkoherde nummer två, denna gång i min hemförsamling. Förra gången var i grannpastoratet tillika grannstiftet. Spännande att se hur lika och olika det var trots närheten. I grannpastoratet var det kontraktsprosten som skötte allt medan här hos oss var även vår biskop Åke Bonnier med och förrättades mycket tillsammans med stiftadjunkten. Biskopen lärde jag känna i samband med skolattetntatet sedan har vi träffats ett flertal gånger och är även vänner på Facebook.

Vår nya kyrkoherde Fredrik Sahlin är en man, en präst med mycket kärlek och humor. Det gillar jag! Livet blir mycket lättare när humor kommer in i bilden. Båda arbetslagen, den i kyrkans hus och kyrkogården är härliga gäng som sprider humor, kärlek och värme.

Denna gång var jag ansvarig för ljudet och vi hade hyrt in en extra ljudanläggning så att mycket kunde vara trådlöst. Tre headsets och en trådlös mikrofon sköttes via det inhyrda och ambo, musikerna, ett trådlöst headset sköttes via vårt ordinarie ljudbord. Skönt att man har lite erfarenhet av ljud och mixerbord och också lärt sig att organisera upp arbete. Det var bara ätt märka upp headsetten med och lika så reglarna och komma ihåg på vilket bord de satt. Hade ingen möjlighet att lära känna personernas röster utan fick gå lite på magkänsla. Det funkade super. Är glad att jag har två händer och är lite skelögd så det funkade nästa perfekt. Det största problemet är ambon där vi har en väldigt riktad mikrofon och många som skall tala efter varandra, står på olika avstånd, rör sig och talar på olika sätt. En pratade väldigt tyst och lång ifrån mikrofonen så jag fick dra upp ljudet, och hörde ett svagt pipande och det blev nästan rundgång. De som normalt läser därifrån känner jag ungefär var jag skall sätta ljudet, men de andra, fick det bli gissningar på, och hela tiden ljustera. Men känner mig oerhört nöjd med min insats. Att hela tiden hålla koll i programmet och vem som skulle tala här näst, så funkade det bra. Tyvärr tog det det mesta av min koncentration i anspråk så jag hade inte mycket tid att fota eller filma, men lite blev det i kyrkan och lite mer på ”efterfesten”. En fantastisk fisksoppa serverades, och det blev en underbar måltid i glädje och fest. Många prästkragar syntes bland de församlade och jag kände inte alla, men det var verkligen kul att lära känna dem.

Att jobba ideellt inom olika delar i samhället är mitt sätt att tacka för det stöd samhället ger mig i form av sjukersättning.

Visst man blir inte rik på sjukersättning, men samtidigt kan göra en insats efter ork och förmåga. Perioder av mer ork, kan ge jag ge mer av min tid, samtidigt som jag alltid kan tacka nej, utan att ge långa förklaringar till varför. Visst, jag skulle inget hellre vilja att få jobba 100% men jag måste acceptera att jag inte kan, hur gärna jag än vill. Men oavsett så kan man inte heller sitta hemma och rulla tummarna, utan måste göra något. Då passar ideellt arbete bra. Jag har många fördelar av ideellt arbete iom att jag är social har mycket kompetens inom många olika orden, så man skall inte klaga. Och man behöver träffa folk och få inblick i andra människors livsvillkor. I morgon har vi mottagande av ny kyrkoherde i vår hemförsamling, och jag har blivit ombedd att vara ljudtekniker under högmässan då bl a Biskop Åke Bonnier närvarar. Skall bli spännande att vara en kugge i detta hjul. Efteråt blir den en ”efterfest” i kyrkans hus, där det blir lunch med något gott att dricka till. Ser verkligen fram emot morgondagen. Tack min Gud att du ger mig den möjligheten och man får vara glad att man blev som man blev,när man inte blev som man skulle… 😉

Nu har det efter lång grånad spruckit upp och solen har tittat fram, och dagtid har det varit plusgrader. Visst är det härligt att leva när drömmarna om vår, som varit djupfrysta, börjar vakna. Man blir gladare piggare och humöret blir mer på topp. Så då skall man inte klaga.

Vidare inbjuder till långa promenader i skog och mark, vilket stärker det mesta. Vet inte vad vovven tänker om vädret, han han nog glad i de flesta väder att få komma ut på sina promenader, oavsett… men jag njuter…