Tag Archive | Kärlek

Ljuvliga ungdom

hander

I går var jag och hälsade på ensamkommande ungdomar tillsammans med två vänner, och den kärlek och värme jag då mätte gjorde mig varm i hela kroppen.

Vi presenterade oss som medmänniskor och vem vi var och att vi vill hjälpa till att slussa in dem i de svenska samhället, försöka få vänner här, som pratar svenska. I diskuterade vidare om och vilka aktiviteter som kan vara intressant för dem. Vi sade att vi inte har några resurser, utan gör det ideellt men ändå vill hjälpa till. Ungdomarna var eld och lågor för att få träffa andra personer, och inte bara umgås med sig själva.

Så jag har nog hittat några promenadkompisar som vill ut och se samhället, djur och natur. Som vill lära känna min/mina vovvar, även om det finns en rädsla för vissa djur som vi är vana med. Vi kom också på att promenader kan vara ett bra sätt och prata med varandra på svenska  för att stärka banden och kunna ge mer uttryck för vad det känner och vill. Ett språkcafe stod högt på önskelistan och där funderade jag på om an inte kunde blanda in olika yrkesgrupper i samhället så de fick lära känna hur vårt svenska samhälle fungerar. Kanske träffa polisen, se hur en polisbil ser ut, en brandbil och kolla in dem, eller en ambulans. Jag vet inte hur det funkar med skolan vilket arbete de gör i dessa frågor. Många frågor som behöver få svar.

Jag berättade lite om min erfarenhet om hur vissa av mina släktingar flydde under kriget. De ville ju veta mer om min historia, om vad jag vet och så vidare. Vi var verkligen uppskattade. Vi hade två tolkar med oss, som översatte och förklarade, ifall de inte förstod. Vid ett tillfälle sade jag att jag ville ge dem alla varsin kram, och när tolkarna översatte så spred sig stora leenden över deras ansikten.

Efteråt så stannade jag kvar utanför för att röka en cigarett innan jag satte mig i bilen för att åka hem. En efter en lämnade de lokalen för att gå till sitt boende och när de såg mig, så kom de fram, tog i handen presenterade sig och vi försökte kommunicera med varandra. Var helt fantastiskt!

Jag har ju kommunen och bl a polisen, kyrkan och några föreningar med mig i arbetet, så jag tror vi kan skapa något viktigt, fint och gemensamt till varandra.

Jag ser verkligen fram emot det att skapa ett samhälle för alla

Hugo söker nytt hem

20170111_003355

Hugo är en 1,5 år gammal Jack Russelterrier. Han flyttade akut hit i fredags kväll då hans matte låg på sjukhus. Tyvärr gick matte bort i lördags och vi har ägnat några dagar till att hitta anhöriga. Nu är de hittade och har ingen möjlighet att ge Hugo all den uppmärksamhet han behöver.

snip_20170111013842

Hugo är en glad kille som behöver massor av uppmärksamhet. När han kom var han lite understimulerad vilket vi genast rådde bot på genom att gå långa promenader, där hans nyfikenhet fick stillas. Han fick umgås med min egen pudel, Nussä och lära känna våra katter. Mycket nytt och de senaste dagarnas gjorde honom lite osäker. Den osäkerheten övervann han på några dagar och redan på måndagen märktes tydlig skillnad på hans temperament och nyfikenhet.

Han älskar våra promenader som är minst 2 stycken långa om 5 kilometer vardera och vet inte vilket ben han skall stå på när han ser kopplet. De första dagarna lämnade han inte min närhet men tryggheten infann sig fort och håller istället koll på mig ljudvägen. Jag vill ju inte missa något intressant 🙂

Han hämtade en av mina T-shirts och lade den under köksbordet och bestämde sig att där skall han ha sin plats. Efter promenaderna  kom han på att min säng var en bra plats att torka av sig efter promenaderna, vilket jag inte höll med om. så nu är det en frottehandduk som gäller. Därefter lägger jag mig gärna och vila så reservhusse kan få en kopp kaffe. Han lever idag ett rikt hundliv och förutom Mat, vatten och promenader får han massor av kärlek, vilket han verkligen gillar. Det är härligt att se hur han utvecklats på bara några dagar, och det värmer mig otroligt.

Han tycker mina väckarklockor är konstiga manicker som åter mitt i natten en han lärde sig också att de betyder att jag skall åka bort och jobba. Han har då fått använda sovrumet alldeles för sig själv medan Nussä har fått resten av huset. Han har känt sig trygg och genast gått och lagt sig i sängen utan problem  När jag sedan kommer hem har han så mycket kärlek att visa och liksom min egen Nussä, så får de dela på min uppmärksamhet .

När vi sedan skall gå till sängs skall båda vovvarna visa mig sin uppskattning och kärlek och tacka för en underbar dag.

Så är du intresserad av att ta hand om Hugo, ge honom uppmärksamhet och massor av kärlek så hör av dig till Urika Bubach på Facebook.

Att bo i paradiset

20160720_164216

Min fina vän, författarinnan, Kim M Kimselius som lärt känna under senare skrev så fint på Twitter med en egen bild:

Soluppgång I paradiset. Igår +7 grader idag -8. Nyss hemkommen. Nu snöar det. Ombytligt väder.

Jag kunde inte låta bli att kommentera hennes ord, då jag själv anser att jag bor i paradiset.

Finns det två paradis på jorden? Jag trodde jag var ensam att bo där 🙂

Hon kontrade med en mycket fin kommentar:

Var och en gör sitt eget paradis här på jorden, eller sitt eget helvete. Skönt att höra att du tillhör paradisgänget Kram ❤

Jag blev så glad när jag läste hennes ord och började samtidigt fundera på vad paradis är.
Jag är glad att kunna bo på landet, nära naturen. Jag är glad att kunna se kor (sommartid) och hästar ströva omkring ute i naturen. Mammor och pappor med barnvagnar. Jag kan ta min nästa 5 km runda i skogen. Jag kan också ha kontakt med fina vänner på Facebook och Twitter, men jag kan också träffas och umgås, när andan faller in.

Jag började leta efter foton i min stora bildsamling efter något som kunde motsvara paradiset och hittade ovanstående bild, snabbt. Kan det vara paradiset? Är det sommar, sol och blått vatten, eller är det en solig dag i fjällen när man står på skidor, som är paradiset?
Är det paradiset som ser omkring oss eller är det något vi bygger upp inom oss? Att vara sjukpensionär ger inte så mycket pengar, så alla drömmar kan jag inte uppfylla, men jag kan ju ändå leva ett rikt liv. Är det paradiset? Att vårda sina åldriga och sjua föräldrar, så man nästan går på knäna, är det paradiset?

Jag tror att paradiset bygger man upp inom sig och försöker se det fina i tillvaron. Ibland säger man att en bild säger mer än tusen ord, men kan tusen bilder beskriva paradiset?

I går var det full rulle med ”hatare” i olika kommentarstrådar på olika nyheter och som aktiv i gruppen #jagärhär, så försökte jag komma med konstruktiva kommentarer och nyansera flödena utan att sänka mig till hatarnas nivå.

Efter en stund stängde jag ner datorn, kopplade vovven och satte på mig pannlampan och tog en promenad på 10 km i mörkret. Fyllde lungorna med frisk luft och hämtade stryka i naturen. Såg inte mer än det som fanns i lampans sken, några ögon glittrade till i mörkret innan jag hörde ett knak från någon gren och ögonen försvann bort i mörkret. Vem tillhörde ögonen, en rådjur, en älg, ett vildsvin eller en varg? Jag vet inte, men det var en underbar promenad någonstans i en mörk värld. Och jag, jag kände mig så trygg och så lycklig.

Jag tror nog vi alla har möjligheten att välja mellan paradiset och helvetet, och jag väljer paradiset som min boplats, var det nu än är och väljer att fylla det med drömmar och sanning i en härlig kompott efter mitt tycke och smak. Att njuta av tillvaron, det är mitt paradis!

Att undanhålla sanningen

Ovanstående film finns på en av de mindre seriösa viralsajterna Viralking.se med rubriken Läckt film från nyårsafton i Malmö – ser precis ut som ett krig. Skrämmande! Den lär finnas på fler sajter och ger en skrämmande bild av vad som sker på Möllevångstorget i Malmö.

När man sedan läser texten på Viralking blir man rädd….

Idag är det första dagen på år 2017 och inatt så firades det nya året in över hela Sverige. Vissa lagade trerätters, andra var ute och dansade, några myste hemma med nära och kära. 

Är man däremot bosatt i Malmö kan det hända att man deltog i ett fyverkeri-kaos. Det har läckt ut en film från närheten som sägs har spelats in på Möllevångstorget* inatt och det ser minst sagt farligt ut.

Det flyger fyrverkerier överallt samtidigt som man ser människor som springer för att ta skydd. Om någon skadades vet vi ingenting om men med tanke på hur det ser ut på filmen nedan får vi bara hoppas att alla är oskadda idag.

Men är detta sanningen?
Filmaren Jash Doweyko-Jurkowski filmade ca en och en halv timma som han sedan klippte ihop till detta klipp, som nu sprids med uppgift att visa sanningen.

Han säger också till SVT:
Han är också besviken på hur klippen använts för att sprida hat.
– Man hävdar att det har med ursprung att göra, men det här handlar om personligt ansvar.

Hur långt får an gå för att tänja på sanningen?
Läs gärna hela artikeln på SVT.

Dessa problem fanns på fler ställen i Sverige, inte minst här i Trollhättan där vi också hade liknande problem några dagar innan nyår. Där fick vi trygghetsvandrare förfrågan om vi kunde ställa upp för att visa oss, och att försöka skapa trygghet. Vi och polisens gemensamma arbete gav resultat. Men samtidigt är det viktigt att vi skapar en dialog mellan alla berörda parter för att kunna hitta gemensamma lösningar på det hela.

Vi har ju sett hur dessa fyrverkerier på många platser skapat bränder och andra livsfarliga situationer, och där måste vi agera gemensamt till att skapa trygghet för alla. Samtidigt är jag rädd att hat föder hat, att vi exkluderar varandra istället för att inkludera varandra.
Alla kan ju aldrig älska alla, men vi behöver inte hata för hatandets skull…

Att sitta på Facebook och andra medier och skrika ut med de djävlarna, djävla idioter, eller avskum eller vad nu ordförrådet tillåter ger inget konstruktivt. Andra skriker samhället måste ta ansvar, men det är ju du och jag tillsammans med alla andra som ÄR samhället. Därför har ju vi alla ett ansvar i detta. En del skräpar ner och andra ägnar sig åt att plcka ett skräp om dagen. Men även om jag tillhör dem som plockar, så måste jag ju också arbeta för att få mina medmänniskor att förstå att man inte skall skräpa ner.  

 

 

Djurens känslor

Visst har våra vänner djuren känslor även om de inte alltid kan visa dem på det sätt så att vi förstår. Men på något sätt så lyckas ändå de flesta kunna tala om ändå på något sätt vad de menar. Som en ”bonnapöjk” uppvuxen på en bondgård med många djur, så har jag ju sett det dagligen. Min senaste vovve, lille Nussä har sitt speciella sätt. Var kväll när jag krupit i säng så hoppar han upp i sängen, promenerar över min mage, ställer ett ben på var sida min hals och trycker sin kind hårt emot min kind. Det betyder, Tack husse för en underbar dag.

Av en slump stötte jag på nedanstående filmsnutt från Jane Goodall institutet som fick mina känslor i svallning. Klippet kallas ett sista farväl.

Närhet och kroppskontakt är också några viktiga ingredienser i ett välbefinnande. Mär man tycker något ät extra skönt så vill man ju inte att det skall ta slut. Då måste jag ju tala om att fortsätt, fortsätt,jag njuter. Igenkänningsfaktorn är stor 🙂

Att djur också är smarta, visar nedanstående klipp.

Det finaste jag vet…

wp-1478456132079.jpg

Detta smycke hänger återigen runt min hals. Efter mycket om och men så har jag det åter i min ägo och det hänger nära mitt hjärta. Om man tittar på smycket så ser man att det är en droppe och i den speglar sig ett kors.

Smycket är symbolen för SKUT, Svenska kyrkan i utlandet.
Ibland behöver vi också utomlands en plats där vi känner oss hemma och kan tala svenska. Svenska kyrkan i utlandet är mötesplatser där man kan lära känna nya vänner och uppleva gemenskap och trygghet men också, inte minst viktigt, dela sorg och få stöd i svåra stunder. 

Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka, som tar ansvar för medlemmar och andra som vistas i våra församlingar. Det ansvaret sträcker sig längre än Sveriges eller EU:s gränser.

Far som var sjöman och under några år tjänstgjorde på Kungsholm och Gripsholm var kyrkan ”over there” platsen för att hitta vänner,en stunds avkoppling med vänner och lära känna nya vänner. Kyrkan var oerhört viktig för svenska sjömän, som numera kanske är flygmän.

Men det är ju två symboler.
Droppen, som betyder vatten, hav och korset som betyder tro. Mellan två av de finaste personerna jag vet skilde ett hav, men de hade en tro, och de korsade flera gånger havet för att mötas. Medan kärleken spirade mellan dem så fick de ta ett beslut om på vilken sida havet de ville bo, Sverige eller Tyskland. Det blev Sverige och de tog sig gemensamt över havet för att sätta bo. Drygt ett år efter giftermålet kom jag till världen. För mig blev också havet en symbol för vänskap, då in svenska del av släkte bodde i Sverige och min tyska del i Tyskland. Varje gång blev det för mig att korsa havet för att hålla kontakt. Det är många droppar i havet men alla lika viktiga för hålla jämn nivå, som ibland piskas upp av stormar. Men stormar mojnar alltid och sjösjukan klingar av.

Fortfarande behöver jag korsa havet för att hålla kontakten med mins släktingar. Tron kan försätta berg och låta oss korsa havet, och tron är viktig för mig. Jag har en tro att jag åter skall få se min släkt på andra sidan och jag har en tro uppåt som kommer att hjälpa mig att så sker. Så tack mor och far för er tro och att den kärlek ni trodde på var det som skapade mig.

Ett år har gått i kärlekens tecken

14695381_10154058484532825_7679025789696276444_n

I går var det dags, ett fackeltåg för tolerans genomfördes här i stan. Hela evenemanget genomfördes i kärlekens tecken. Visst, det var på dagen ett år sedan attacken på skolan Kronan genomfördes och jag hoppas att denna manifestation innebär att vi kan stryka ett streck över händelsen. Inga minnesmärken har satts upp för att påminna om händelsen, det enda som skett är att tre träd planteras i närheten ett för varje offer som omkom i attacken.

Jag tror den största förändringen har skett inom oss, att vi blivit mer toleranta mot varandra, att vi lättare kan acceptera varandra, oavsett nationalitet, religion mm. Jag tror att händelserna på Kronan fick upp ögonen på många, hur vi beter oss mot varandra och fick oss fundera på vårt eget beteende.

På Twitter kom många kommentarer från ett visst håll varför vi inte uppmärksammar IKEA-morden eller morden i grannstaden Uddevalla. IKEA var ett utslag av en avslagen asylansökan och ett spontant tilltag. Uddevalla var en familjefejd. Kronan var ett attentat mot det svenska samhället och vår gemensamma syn på vårt land, som någon inte ville dela. Men manifestationen här var ju mot hat och för kärlek, så det inbegriper ju även alla dessa händelser där hatet har fått styra. Inte lätt att förklara med det är så lätt att inkludera alla i kärleken. Jag hoppas vi kan sprida kärleken vidare ut i landet, till alla och envar. Jag tror att om skomördarens avsikt var att splittra oss trollhättebor och övriga så har han misstagit sig otroligt fel. Detta har fått oss att gå samman och ”hämnas” med KÄRLEK.

Själv var jag i tjänst som trygghetsvandrare och den kärlek som mötte mig och mina vänner i gruppen, värmer. Att vara med människa är det bästa som finns!

Tack till Penilla Gunther för lån av kortet överst på sidan och Maria Nilsson för hjärtekortet nedan. Kunde inte själv vara på alla ställen men jag drog mitt strå till stacken.