Regina Lund – Stjärnorna på slottet

Regina_Lund_-_3
Av Frankie Fouganthin – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24433719

Regina Lund! Första gången jag träffade dig låg du nerbäddad i en sjuksäng. Nej du var inte sjuk, men du spelade sjuk inför filmkamerorna. Du hälsade gammalvänskapligt på Martin vår passare, sedan möttes våra blickar och det blev ett blygt ”hej” från båda hållen. Produktionsbolaget hade hyrt en hel våning,en avdelning på gamla sjukhuset i Vänersborg. Detta var min första större produktion och mycket var nytt för mig.

Men blygheten gick fort över, och vi hade mycket kul ihop. Många av de produktioner vi har jobbat ihop med, har följts åt av snörpliga situationer som ingen kunna förutse, och okänt för publiken.

V hade hyrt reception och restaurang i ett hotell och du och din manlige motspelare jag ni spelade ett äkta par vars äktenskap var på upphällningen. Du och maken skulle ha ett samtal med många runda ord. Dessa scener skulle spelas in under två dagar där på hotellet och ett trettiotal statister var involverade. Dag två var vi alla trötta i teamet då det förekommit nattinspelningar med lite sömn innan.

Statistansvarig hade svårt att hålla humöret uppe på statisterna där i hotellkorridoren och de hade valt ett av de orden ni skulle använda frekvent i scenen nämligen ordet ”knulla”. I andra ändan på huset hade receptionen tillfälligt slagit upp sin verksamhet. Det var också där som jag smög ut för att ta mig ett bloss under tagningarna. När jag kom dit så så ropade de efter mig och frågar vad vi spelar in just nu. Jag berättade vad som var på gång och de skrattade gott. Sedan berättade de vad som hänt.

Ett äkta par, i medelåldern hade checkat in. De hade fått sina nycklar och kommit in några meter i korridoren när de ser en grupp (30 st) människor längre bort i kör börjar ropa ”knulla – knulla – knulla – knulla”. Paret kom tillbaka till receptionen med klädsam rodnad och berättade vilken hemsk upplevelse de haft där upp.
Personalen hade försökt förklara vad som var på gång, för paret. Men jag förstår deras reaktion, för jag hade reagerat på samma sätt tror jag 🙂

Vi har gjort många jobb ihop du och jag, många händelser som jag minns extra mycket och med mycket värme.
Jag håller med övriga stjärnor i de fina ord de säger…

Kram Regina, I LOVE YOU!

Julmarknad i Kiel

20171219_160917.jpg

Julmarknaden i Kiel är något jag sällan avstår från. Det är en tradition sedan många år tillbaka. Medan jag tycker att våra svenska julmarknader utarmas år från år, så tycker jag att Tyskland satsar mer på detta. Tyskarna lever mer ute, träffas på stan, tar ett glas öl, eller vin på något ställe och har trevligt där, medan vi svenskar gärna åker hem till varandra. De julmarknader vi har mer flyttat till våra inomhusköpcentra medan de tyska håller till på torg och andra öppna platser i staden. Fyra större torgliknande platser i närheten av Schwedenkai och alla med sina marknader.  Hantverk men också mycket mat och dryck. Fläskkotlett rågfralla med kryddsmör och stekt lök. Poffertjes, en holländsk specialitet med små, typ amerianska pannkakor, som äts med smält smör och florsocker, och jag tar gärna en skvätt Amaretto på, ärtsoppa mm. Naturligtvis finns även dryck såsom öl, glühwein med eller utan schuss. Punsch, eller varför inte varm choklad med chokladkyssar 🙂

Nedan följer ett bildspel och en film från äventyret.

Tack till #bokmässan

20170930_093724317256760.jpg

Jag är så glad att det finns ljudböcker så att även jag kan läsa böcker, vilket inte funkar för mig med lässvårigheter. Sedan dess har jag blivit en frekvent besökare på mässan och i år blev det två dagar. Jag har träffat så många fina författare, och andra bokälskare, och jag är oerhört glad för dessa träffar med Göran Greider, Maria Källsson, Antje Jackelén, Kent Wisti, Åke Bonnier, Mina Dennert med make. Katarina Wennstam, Kim M Kimselius.

Man var drar vi gränserna mot vad som är rätt och riktigt. Skall vi bojkotta bokmässan för att Nya Tider har en monter där? Då är det utställare som drabbas, både små och stora förlag och författare mm. Jag anser att en bojkott bara var till nazisterna vinst, det lyckades med splittringen, och jublar säkert även om deras demonstration blev ett fiasko.

Aftonbladet skriver: Den nazistiska demonstrationen i Göteborg drar till sig våldsbenägna extremister från både höger- och vänstersidan från flera länder. Bland annat mobiliserar organisationer som deltog i de våldsamma kravallerna i Hamburg i somras då flera hundra poliser skadades.

– De är inte där för att prata. De är där för att konfrontera nazisterna med våldsamma metoder, säger Anders Bergman, författare och expert på höger- och vänsterextremism, om de vänstergrupper som väntas komma.

Medan NMR står i säkert förvar ett kvarter från bomässan inringad av polisen så är det kravalliknande scener utanför mässan där det kastas knallskott och rökgranater mot polisen. Så det var motdemonstranterna (som säkert hade några infiltratörer från motståndarsidan)  som var orsaken till att folk uppmanades till att stanna inne på mässan och att vissa dörrar låstes.

De som inte kunde ta sig till Scandinavium för att se på musikalen Cats för att  motdemonstranter spärrade vägen, skall de anklaga bokmässan, nazisterna eller motdemonstranterna? Tittar på man på hur många som anmälde sig till protesten Inga Nazister i Göteborg, anordnat av Antifacistisk front, så var det 12,000 som ställde sig på den våldsbenägna vänstersidan.

Hur mycket skall vi beskylla bokmässan för?
Jag är väldigt kluven i mna uppfattningar. Många hävdar att förbjuda extrema parter har varit framgångrikt i Europa men då handlar det om både höger och vänstersidans organisationer har blivit förbjudna.

Själv ville jag se hur de som dödade delar av min släkt under andra världskriget ser ut idag. Jag pratade med några poliser som stod vd kravallstaketet utanför bomässan. Vi kom fram till att nere vd Heden ser man nog bäst och att det säkert är någorlunda lugnt där. Hittar en bra plats med folk jag tycker ser trevliga ut. Det blev väntan och mer och mer med folk fylldes på bakom. Helt plötsligt kommer en grupp med röda fanor och skanderar ”inga nazister på våra gator”. Den gruppen stannar ca 20 meter från mig. Helt plötsligt drar de ner sina mössor för ansiktet med endast hål för ögonen, och de personer som stod närmast mig blev oroliga och frågade poliserna om de inte skulle agera. Nej, där gör vi inget, inte förrän de gör något…

Helt plötsligt blir det fart på poliserna som ber oss vänlig men bestämt att gå bakåt. fortsätt bakåt. Poliserna tar sig snabbt emellan oss och kravallstaketet och ber oss att vi går ännu mera bakåt. Det visar sig att en grupp aktivister tagit sig igenom kravallstaketen längre ner på Heden och ut i det avspärrade området. Ja, jag har sett bilderna från händelsen på vänsterextrema sidor och såg att ett par vänner gillade dessa bilder. Jag bestämmer mig för att lämna platsen, för där vill jag inte vara. Jag vet inte vem som är vän eller fiende.

Bestämmer mig för att ta mig åter till bokmässan och går åter till de trevliga poliserna och pratar en stund. Fler och fler människor kom för att ta sig till Scandinavium och de visste om polisens avspärrningar och hade anpassat sig efter det. Nu stod de där och visste inte hur de skulle ta sig vidare, antingen via motdemonstrantgruppen som kastade saker mot polisen eller att vandra runt hela området, en promenade på ett par kilometer. På en av de finklädda damerna rann tårarna, och med det följde sminket.

Väl inne på bokmässan kunde jag från deras balkong följa polisens kamp mot motdemonstranterna. Ca en halvtimmas filmande från händelserna har överlämnats till polis och Expo.

Ja jag fick se de som efter kriget valde att hänga pojkar och män bara för att de var tyskar och hur de tog flickor och kvinnor som gisslan och de skulle våldtas morgon middag och kväll.

Jag kommer inte att bojkotta bokmässan, jag kommer inte att bojkotta Storytel som har annonser på främlingsfientliga sidor. Fast jag ser att mina favoritförfattare och deras böcker på sidor med Nazism och främlingsfietlighet. Inte heller andra bokförlag och författare som också syns på sidor vars budskap jag inte står för, vare sig det gäller höger eller vänster. Däremot kommer jag att arbeta mot extremism i alla dess former.
Jag tror på Sverige, demokrati och öppenhet.

Jag kan bara konstatera att i krig finns bara förlorare.
Tack alla fina författare, alla organisationer alla fina vänner som ställde upp på bokmässan. Jag tror på er!

Det finns inga vinnare i krig, bara förlorare 😦

Ge inte upp för hatet….

 

För en tid sedan blev en av mina vänner uthängd i en ortsgrupp på Facebook. Började oskyldigt men kommentarerna blev värre och värre och jag ansåg till slut att tråden blev en förtalstråd, då kompisen var nämnd i tråden. Jag som blivit vuxenmobbad, vet vilket helvete det kan föra med sig, så jag valde att ta striden för min kompis. Medlemmar i gruppen såg att jag fick ordning på hatet och började tacka mig, men också informera mig om anmälningar bland annat polisanmälningar de gjort mot medlemmar i gruppen.

Jag satt med massor av information men också en/flera administratörer som inte tog sitt ansvar. Är man admin för en Facebookgrupp så har man också ansvar att se till att inte gruppens medlemmar går överstyr i sina kommentarer. Det går inte att friskiva sig från lagen genom att säga att man inte har tid eller lust att hela tiden hålla koll på gruppen, för du har en skyldighet.

Gruppens beskrivning gjorde gällande att den skulle visa det fina från orten, men istället blev det en klagomur. Medlemmar hörde av sig till mig att de inte vågade kommentera just på grund av det ovårdade språket, eller de (förtäckta) hot som förekom.

Facebook tar ju ansvar för brott mot deras communityregler men går det så långt som till lagbrott, så är det polisanmälningar som gäller. Jag tog till buds alla stående medel för att få bukt med det. Fick en utskällning av Admin som också hängde ut mig i gruppen. Jag kunde då skicka kopior på de anmälningar och polisanmälningar som gjort och då blev det annat ljud i skällan och mycket utrensningar av kommentarer och inlägg gjordes. Jag ser också att admins försöker styra upp diskussionerna. Facebook hjälpte mig att ta bort användare, blockerades personer och en person blev även inhämtad av polisen, då den hade skrivit om ett pågående brott, och fick därmed förklara sig.

Så det går att få bort personer på Facebook, och även Twitter. Så ge inte upp.

20170813_141102
Fram tills nu har jag försökt visa den fina sidan av orten, delar med mig av mina bilder.
Delar med mig av blogginlägg som berör orten, och nu vågar personer som inte vågat kommentera, just kommentera och gör sin röst hörd. Vi har faktiskt så mycket fint som förenar och kärleken och omtanken om varandra har kommit tillbaka. Känns som om gruppen mer och mer speglar verkligheten…

Ingen mår bra av hat….

Så här skriver admin i en annan grupp när de förklarar varför de har stoppat möjligheterna till ytterligare komentarer.

snip_20170815195631

Vett och etikett i facebookgrupper:
https://aversioner.se/tag/facebookgrupp/

Ett inlägg kan vara olagligt:
https://www.ekuriren.se/nyheter/ett-inlagg-kan-vara-olagligt/

Du kan bli ansvarig för andras kommentarer:
https://www.svd.se/schultz-hall-koll-pa-dina-kommentarstradar

Vem vaktar facebookgrupperna:
http://www.kreafonbloggen.se/2016/04/12/vem-vaktar-facebookgrupperna/

”Vi är inte diktatorer”:
http://www.ttela.se/nyheter/vänersborg/vi-är-inte-diktatorer-1.4148303

Vandring för jämställdhet

20170805_141350-1

När jag bror och Nussä var  Stockholm, kunde vi inte låta bli att ställa upp i Prideparaden. Vi ställde upp under parollen och organisationen MÄN för jämställdhet, och stämningen varpå topp…

IMG_20170805_130615_494

Jämställdhet, kärlek och acceptans är det enda som kan motverka hat, och visst är det härligt att kunna göra det tillsammans med andra människor. 45000 människor som tågade och ca en halv miljon som tittade på, det är mäktigt. Över en halv miljon människor kan knappast ha fel, när vi ställer upp på värderingar som allas lika värde.
Har sett vänner som delat bilder från Ukraina och deras parad och ojjat sig över hur det ser ut i Stockholm. Känns verkligen inte okey att påstå saker, när man inte själv var med och såg vad som hände. Jag gillar personligen inte allt jag ser, men jag gillar att de vågar vara annorlunda. Det är det som är acceptans. Prideparaden är så mycket mer än bögar och lesbianer, det är en parad för alla och att vi kan ställa upp för varandra. Man behöver inte vara bög att för att gå i paraden, man behöver inte vara kvinna för att ställa upp för kvinnors jämställdhet, man behöver inte vara utvecklingsstörd för att ställa upp på deras villkor. Det räcker med ett varmt hjärta.

Så bror och Nussä, jag är stolta över er, jag är stolt över MÄN för jämställdhet, och jag är stolt över alla som gick tåget. Jag stolt över alla som tittade på, vare sig man var på plats eller deltog via TV och andra kanaler. Jag är stolt över alla som tror att ”mångfald berikar”. Jag är förbannat stolt över att vara svensk!

Det var många i publiken som ville hälsa på min Pridehund och då kunde jag ju passa på att göra extra mycket reklam för MÄN.

20170812_075238

 

Dagens goda tanke

Den första maj fick jag en ide, jag ville prova. Varje dag tweetar jag ut dagens goda tanke till en person som sagt något bra i positiv anda och ger den personen lite extra uppmuntran. Jag tror vi behöver mer positivitet runt omkring oss som gör livet lite lättare. Positivt för mig är när vi kan använda en sund debatt utan att behöva lägga grova, förolämpande och ibland svordomar åt personer. Även om vi inte har samma åsikter i allt, så måste vi ju kunna prata sakligt om händelser och företeelser.

Ja, jag är kanske lite av rebell, jag har kanske radikaliserats och jag vill också bomba människor, men jag vill göra det med ord, kärleksfulla ord och tankar.


Ja, jag vill gärna vara den som strör rosor omkring mig. Det är så lätt att vi hamnar i en negativ nedåtgående spiral som tar oss mot avgrunden. För mig är det viktigt att dela med mig av det goda, vilket jag försöker göra i bloggen, även om jag också tar upp saker som kan diskuteras. På samma sätt följer jag olika bloggar som har samma syn på livet. Ja det är livet som är viktigt.
Har två bloggare en på högerkanten och en på vänsterkanten, och de är så lika varandra så jag blir nästan mörkrädd…. DE försöker hela tiden hitta fel hos alla andra och särskilt hos varandra. Ibland är det nyttigt att läsa även dessa bloggar för att få lite distans till verkligenheten, i alla fall så som jag upplever den.

Ni som följer mig, via bloggen och kommenterar här, på Twitter och på Facebook och på andra ställen, vet att jag kan glädjas åt tulpanknoppen som slog ut i morse. Jag gläds år att kunna sitta med mitt lilla bluetoothtangentbord på altan i vårvärvärmen och skriva detta på min läsplatta medan jag hör robotgräsklipparen göra sitt arbete i trädgården.


Ja, solen den som lyser på himmelen och den som finns inom en, låta de lysa alla dagar. Dagar som är gråa måste vi låta den i hjärtat lysa ännu mera, för vi vet att solen ändå finns där och kommer åter och laddar oss med positiv energi.

Så låt oss gemensamt sprida det fina som trots allt finns omkring oss.

Marie Kide, till minne

20170430_103852
Jag har tänt ett ljus för Marie Kide

Ditt namn finns på mångas läppar, din bild på många löpsedlar och i tidningen.
Detta känns så fel, detta är inte du, men ändå är det du…

Vi har varit bekanta under många år och hälsat och pratat, då vi hade samma livssyn på vår omvärld. För knappt ett år sedan kommer jag till vår kyrkgård och träffar din make vid bilen. Vi pratar och han berättar att du är hos en bekants grav, precis samma grav och bekant som jag är på väg till. Vi pratar om vår gemensamma bekant, värdesätter hennes livsgärning och den kamp hon tillsammans med oss och så många fler förde.
Vi pratade om varför de fina människorna försvinner, när vi behöver dem som mest…

Strax efter lämnar även din make detta jordiska liv, och det blev åter träff i en sorglig situation. Under den kommande tiden blev våra träffar så många på vår gemensamma kyrkogård, där våra vägar av någon konstig anledning korsades. Vi pratade, ibland räckte det med att våra ögon pratade, och ibland blev det en kram. De senaste dagarna har jag funderat mycket på varför vi träffades så mycket, just där…
Kanske sörjde vi våra nära och kära mer än någon vet, kanske vi ville vara ensamma med våra tankar, just här eller kanske vi sökte styrkan att gå vidare, just här…

Just nu har jag så många frågor inom mig, varför, varför och varför….
När jag förra veckan besökte platsen på Drottninggatan i Stockholm, så hade jag ingen aning om att det var du som kämpade för ditt liv på sjukhuset efter attacken.
Det blev jag varse om när jag väl kom hem, och det blev en chock för mig. Så långt borta, men ändå så nära….

Både du och jag är med i Facebookgruppen #jagärhär
Som ett minne för vår kamp, kommer jag att skänka en summa pengar till föreningen genom att swisha in mitt bidrag till #jagärhär på nummer  1235149349 med angivande av ”Maries minne” och mitt namn, så det kommer fram vem som skänkt.

Detta tycker jag också andra kan göra.

På uppdrag av föreningen har jag också i våra ortsgrupper lagt in följande rader:

Vi är många i Sverige som deltar i den sorg som drabbat Marie Kides familj, anhöriga, vänner, elever och kollegor.

Vi har förstått att Marie var politiskt aktiv och kämpade för ett tolerant öppet, humanistiskt samhälle. Vilket också hennes medlemskap i vår grupp #jagärhär visar.

#Jagärhär arbetar mot hat, rasism och sexism på nätet något Marie alltid arbetade emot under sin livsgärning även utanför nätet.

Vi, alla gruppens medlemmar vill på detta sätt uttrycka vårt djupaste deltagande i sorgen. Och vi kommer aldrig sluta verka för att vårt samhälle ska vara öppet och tolerant.

Mer information om ”Jag är här” hittar du här

 

Stockholm kom mycket nära idag

250px-Candle_of_hopeDå kom då beskedet, som jag väntat på några dagar. Attacken i Stockholm har tagit ytterligare ett liv tillika en bekant till mig och också en Facebookvän.

Min vän och hennes väninna var på fel plats vid fel tillfälle, när lastbilen kom.
För ett och ett halvt år sedan hände hatattacken i Trollhättan rum, 14 km från oss.
Nu hamnade Stockholm bara 4 km från mig, där min bekante bodde.
I måndags när jag stod utanför Åhlens där lastbilen kört in i byggnaden på Drottninggatan i Stockholm, då visste jag inte…
Idag vet jag, och det känns fruktansvärt…

Min vän har följande citat på sin sida…
”Jag är medlem i ”Integrationsforum mot rasism” sedan flera år tillbaka, f.d styrelsemedlem och arbetar aktivt mot rasism och mina egna fördomar.”

Jag kommer att hedra henne genom att oförtrutet arbeta vidare i den anda vi båda arbetade efter. Kärlek och tolerans….

Bara kärlek kan motverka hat…

Ljuvliga ungdom

hander

I går var jag och hälsade på ensamkommande ungdomar tillsammans med två vänner, och den kärlek och värme jag då mätte gjorde mig varm i hela kroppen.

Vi presenterade oss som medmänniskor och vem vi var och att vi vill hjälpa till att slussa in dem i de svenska samhället, försöka få vänner här, som pratar svenska. I diskuterade vidare om och vilka aktiviteter som kan vara intressant för dem. Vi sade att vi inte har några resurser, utan gör det ideellt men ändå vill hjälpa till. Ungdomarna var eld och lågor för att få träffa andra personer, och inte bara umgås med sig själva.

Så jag har nog hittat några promenadkompisar som vill ut och se samhället, djur och natur. Som vill lära känna min/mina vovvar, även om det finns en rädsla för vissa djur som vi är vana med. Vi kom också på att promenader kan vara ett bra sätt och prata med varandra på svenska  för att stärka banden och kunna ge mer uttryck för vad det känner och vill. Ett språkcafe stod högt på önskelistan och där funderade jag på om an inte kunde blanda in olika yrkesgrupper i samhället så de fick lära känna hur vårt svenska samhälle fungerar. Kanske träffa polisen, se hur en polisbil ser ut, en brandbil och kolla in dem, eller en ambulans. Jag vet inte hur det funkar med skolan vilket arbete de gör i dessa frågor. Många frågor som behöver få svar.

Jag berättade lite om min erfarenhet om hur vissa av mina släktingar flydde under kriget. De ville ju veta mer om min historia, om vad jag vet och så vidare. Vi var verkligen uppskattade. Vi hade två tolkar med oss, som översatte och förklarade, ifall de inte förstod. Vid ett tillfälle sade jag att jag ville ge dem alla varsin kram, och när tolkarna översatte så spred sig stora leenden över deras ansikten.

Efteråt så stannade jag kvar utanför för att röka en cigarett innan jag satte mig i bilen för att åka hem. En efter en lämnade de lokalen för att gå till sitt boende och när de såg mig, så kom de fram, tog i handen presenterade sig och vi försökte kommunicera med varandra. Var helt fantastiskt!

Jag har ju kommunen och bl a polisen, kyrkan och några föreningar med mig i arbetet, så jag tror vi kan skapa något viktigt, fint och gemensamt till varandra.

Jag ser verkligen fram emot det att skapa ett samhälle för alla

Hugo söker nytt hem

20170111_003355

Hugo är en 1,5 år gammal Jack Russelterrier. Han flyttade akut hit i fredags kväll då hans matte låg på sjukhus. Tyvärr gick matte bort i lördags och vi har ägnat några dagar till att hitta anhöriga. Nu är de hittade och har ingen möjlighet att ge Hugo all den uppmärksamhet han behöver.

snip_20170111013842

Hugo är en glad kille som behöver massor av uppmärksamhet. När han kom var han lite understimulerad vilket vi genast rådde bot på genom att gå långa promenader, där hans nyfikenhet fick stillas. Han fick umgås med min egen pudel, Nussä och lära känna våra katter. Mycket nytt och de senaste dagarnas gjorde honom lite osäker. Den osäkerheten övervann han på några dagar och redan på måndagen märktes tydlig skillnad på hans temperament och nyfikenhet.

Han älskar våra promenader som är minst 2 stycken långa om 5 kilometer vardera och vet inte vilket ben han skall stå på när han ser kopplet. De första dagarna lämnade han inte min närhet men tryggheten infann sig fort och håller istället koll på mig ljudvägen. Jag vill ju inte missa något intressant 🙂

Han hämtade en av mina T-shirts och lade den under köksbordet och bestämde sig att där skall han ha sin plats. Efter promenaderna  kom han på att min säng var en bra plats att torka av sig efter promenaderna, vilket jag inte höll med om. så nu är det en frottehandduk som gäller. Därefter lägger jag mig gärna och vila så reservhusse kan få en kopp kaffe. Han lever idag ett rikt hundliv och förutom Mat, vatten och promenader får han massor av kärlek, vilket han verkligen gillar. Det är härligt att se hur han utvecklats på bara några dagar, och det värmer mig otroligt.

Han tycker mina väckarklockor är konstiga manicker som åter mitt i natten en han lärde sig också att de betyder att jag skall åka bort och jobba. Han har då fått använda sovrumet alldeles för sig själv medan Nussä har fått resten av huset. Han har känt sig trygg och genast gått och lagt sig i sängen utan problem  När jag sedan kommer hem har han så mycket kärlek att visa och liksom min egen Nussä, så får de dela på min uppmärksamhet .

När vi sedan skall gå till sängs skall båda vovvarna visa mig sin uppskattning och kärlek och tacka för en underbar dag.

Så är du intresserad av att ta hand om Hugo, ge honom uppmärksamhet och massor av kärlek så hör av dig till Urika Bubach på Facebook.