Edetfesten

wp-image-884055405

Nästan alla kommuner vill ju ha en festival, stora som små. Lilla Edet är inget undantag.

Arrangör för Edetfestivalen är Lions club och målet är att samla in pengar till sin hjälpverksamhet. Samtidigt skall det bli en folket, och det blir det verkligen, även om festivalen är bantad till en dag. För mig och bror och Naturligtvis vovven blev det 12 timmar i Lilla Edets centrum. Men det var det värt, trots arbetsnatt före med bara 4 timmars sömn i två omgångar. Men det var så intressant, så den planerade eftermiddags vilan på sängen blev inget utav…. Men visst är det härligt när folk går ut på ”stan” i gemenskap och för att träffas, ha roligt får stora och små. Det kallar jag folkfest och Lilla Edets föreningar och organisationer levererar. Hjälporganisationer har loppisförsäljning/secondhand, hembygdsföreningen visar sin verksamhet och slöjdarns säljer sina varor. Butikerna kör med extraarrangeman, minitåg kör runt i tätorten och uppträdanden på torget. Kvällsunderhållningen hade i år tagits över av Flinks Event och kommer att berättas om i ett senare inlägg med bilder och musik.

 

Marie Kide, till minne

20170430_103852
Jag har tänt ett ljus för Marie Kide

Ditt namn finns på mångas läppar, din bild på många löpsedlar och i tidningen.
Detta känns så fel, detta är inte du, men ändå är det du…

Vi har varit bekanta under många år och hälsat och pratat, då vi hade samma livssyn på vår omvärld. För knappt ett år sedan kommer jag till vår kyrkgård och träffar din make vid bilen. Vi pratar och han berättar att du är hos en bekants grav, precis samma grav och bekant som jag är på väg till. Vi pratar om vår gemensamma bekant, värdesätter hennes livsgärning och den kamp hon tillsammans med oss och så många fler förde.
Vi pratade om varför de fina människorna försvinner, när vi behöver dem som mest…

Strax efter lämnar även din make detta jordiska liv, och det blev åter träff i en sorglig situation. Under den kommande tiden blev våra träffar så många på vår gemensamma kyrkogård, där våra vägar av någon konstig anledning korsades. Vi pratade, ibland räckte det med att våra ögon pratade, och ibland blev det en kram. De senaste dagarna har jag funderat mycket på varför vi träffades så mycket, just där…
Kanske sörjde vi våra nära och kära mer än någon vet, kanske vi ville vara ensamma med våra tankar, just här eller kanske vi sökte styrkan att gå vidare, just här…

Just nu har jag så många frågor inom mig, varför, varför och varför….
När jag förra veckan besökte platsen på Drottninggatan i Stockholm, så hade jag ingen aning om att det var du som kämpade för ditt liv på sjukhuset efter attacken.
Det blev jag varse om när jag väl kom hem, och det blev en chock för mig. Så långt borta, men ändå så nära….

Både du och jag är med i Facebookgruppen #jagärhär
Som ett minne för vår kamp, kommer jag att skänka en summa pengar till föreningen genom att swisha in mitt bidrag till #jagärhär på nummer  1235149349 med angivande av ”Maries minne” och mitt namn, så det kommer fram vem som skänkt.

Detta tycker jag också andra kan göra.

På uppdrag av föreningen har jag också i våra ortsgrupper lagt in följande rader:

Vi är många i Sverige som deltar i den sorg som drabbat Marie Kides familj, anhöriga, vänner, elever och kollegor.

Vi har förstått att Marie var politiskt aktiv och kämpade för ett tolerant öppet, humanistiskt samhälle. Vilket också hennes medlemskap i vår grupp #jagärhär visar.

#Jagärhär arbetar mot hat, rasism och sexism på nätet något Marie alltid arbetade emot under sin livsgärning även utanför nätet.

Vi, alla gruppens medlemmar vill på detta sätt uttrycka vårt djupaste deltagande i sorgen. Och vi kommer aldrig sluta verka för att vårt samhälle ska vara öppet och tolerant.

Mer information om ”Jag är här” hittar du här

 

Livet på landet

20170421_182448

Än en gång hade vår bygdegård after work.
Sedan förra AW som blev populär har nu styrelsen bildat en festkommite. Så det bådar gott inför framtiden. Här går människorna ut tillsammans och träffas och har trevligt. Här träffas hela spektrat från ung till gamma och umgås på samma villor.

Man behöver inte åka in till stan och kasta en massa pengar i baren, när man själv kan hjälpa till att ordna glädje. Att träffa människor från sin närhet, gamla bekanta, nya bekantskaper och alla tar med sig sitt festhumör.

So ung visste man inte vad krogen innebar, men gemenskapen på landet, var det bästa man visste. Det finns eldsjälar som ordnar en levande landsbygd.

Drygt 50-talet pizzor hade beställts från en lokal pizzabagare, slitsade och klara. Nu var det bara att blanda bitar från de olika sorterna, komplettera med sallad, sedan välja av de alkoholfria alternativen dryck som stod till bords, alternativt välja något medhavt.

Efter buffen så så blev det bingospel med mycket skratt och glädje, blandat med jubel.
Och priserna behövde ingen skämmas för…
Själv vann jag en lyxmiddag får två en en lyxpizzeria.

Så Harrys, Bishops arms, O’Learys  och allt vad ni heter, släng er i väggen, det är på landet det händer…

Detta gjorde mig glad

20170326_070254
När det ligger ett vykort i brevlådan blir man glad.
När man ser vem som är avsändare blir man jätteglad och när man läser texten blir man superglad

vykort
Jag gillar själv att ge beröm och uppskattning, gärna på ett sätt som inte förväntas…
När jag själv får det, så känner glädjen inga gränser….

Ett stor tack till er som ligger bakom detta…

Tacket gäller den föreläsning jag hade i för konfirmanderna för ett tag sedan som du kan läsa här

Sång och musik med Maj-Britt W

20161019_125426

Denna 28-åriga dam har nästan tagit livet av mig 😀 Skämt åsido, har haft några underbara dagar.

Maj-Britt Wretling är en levnadsglad 82-årig dam som har sång och musik och att underhålla andra personer som sin livsuppgift. Maj-Britt och jag träffades i våras genom en gemensam bekant på Twitter och vi fann en livsglädje hos varandra som heter duga, trots att vi genomgått svåra perioder i våra liv, så försökte vi få glädjen i att underhålla våra medmänniskor, visst på olika sätt, men målet var det samma. Att hitta glädjen i ivet.

Maj-Britt har ju hållit på med musik sedan treårs åldern och dragspelet är hennes signatur. Då hon gärna åker ut på äldreboenden och underhåller pensionärer, så föreslog jag kyrkan här i Sjuntorp att bjuda upp henne, och de nappade.

Maj-Britt kombinerade spelningen med en lite minisemester så vi fick chansen att umgås. Hennes engagemang blev så populärt så spelningarna dubblerades både till kyrkan och till vårt äldreboende. Men vi hade mycket tid att umgås mellan varven, att besöka många unika platser här i vår omgivning, även om tiden var knapp.

Maj-Britt hade ordnat sitt boende på pensionat Stenliden, som för oss Sjuntorpare går under namnet ”Minnet”. Mötes och festlokaler som byggdes för drygt 100 år sedan för förnöjelse till fabrikens arbetare men idag omgjort till pensionat. Så varsamtrenoverat och ändrat så man verkligen känner dåtidens vingslag. Vi fick vandrat i  våra vackra ogivninger runt ån som flyter genom samhället. Vandrat till drottning Kristinas sommarhus. Vet inte om det är en skröna eller om det finns någon sanning idet.

Vi hann med att besöka Knohult och ÅsaNisses verkstad. Koberg med sitt slott och familjen Silfverskiölds gravplatser. På vägen dit stannade vi vid Sveriges minsta kyrka.
Vi hann med en Sightseeing genom Trollhättan och se en skymt av slussarna. Vi hann med att passa in för bror så han också fick umgås med oss. Vi hade verkligen använt skohornet så att vi hann med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Och nu har jag massor av bilder och filmer, som jag kan blogga om framledes.

1337340471_resizedJag hittade också en bild på Maj-Britt som årets Hjogubbe 2000. Bilden är från Hjo dragspelsklubb som varje år har dragspelsstämman och där utser året dragspelare i Norden.

En sådan härlig människa som lever för sitt bälgaspel och att sprida glädje genom musik till alla som vill lyssna på henne. En glädjespridare av stora mått, som inte lämnar någon oberörd.

Tack Maj-Britt för att du kom hit och spred din glädje, tack Marianne och Svenska kyrkan i Sjuntorp/Rommele som gjorde detta möjligt. Tack också till all personal både i kyrkan och på äldreboendet, som gjorde detta möjligt att (våld)gästa er och att få ytterligare minne att lägga sig som kärlek inom en. Tack till Minnet/Stenliden och dess ägare och personal som gav en underbar tid hos er.

Ni är fantastiska!

,

 

Kärleken till en man #blogg100

cituqjdwkaa2xrv

Kärleken kan ha många ansikten och är inte bara den, som gör att två människor vill dela sitt liv och dela hem och hyra med varandra. Jag har en kärlek till min före detta sambo, en kärlek till mina föräldrar och syskon. Jag har en kärlek till mina vänner och jag har en kärlek till denna man som heter Robert Klåvus.

ci-7o09wkaaem9pJag lärde först känna denna man på Twitter och har följt honom under några år. Jag har vänner som satt i system att dela allt från tidningen Expo, allt från ”inte rasist, men” och en massa som gör att jag blir deppad. Jag har min relation till krig och elände, till hat och hot, en del av det gör väldigt ont. Att ständigt bli påmind om detta hat har gjort att jag blockerat dessa vänner, plockat bort dem i flöden mm. Detta är fina människor som jag tycker mycket om, men som jag inte vill se alla dessa delningar av. Och så finns Robert Klåvus där som motvikt.

Han kan konsten att sprida det fina, det jag tror kommer att förändra världen, och det är är kärlek och omtanke, det fina i vår värld, som andra försöker gömma undan med hat.

Robert finns i en spalt i min Tweetdeck kallad bästisar, och där klickar hans fina ord fram hela dagen lång, med tankeväckare, ordkonst, filosofi och KÄRLEK.
Var arbetsdag när jag kommer upp och dricker mitt kaffe vid 01:00 så försöker jag insupa hans tankar och glädje från gårkvällen. Likadant när jag kommer hem från jobbet. Likadant var det under de jobbiga åren, som ändå var fyllda utav glädje, när jag vårdade mor. Ibland kände man en frustration att man inte hann med det man ville, och då möttes man av ord som ”du duger som du är”.

chxbhp5wuaepcqd

I går kom ett #FFSE om mig i hans flöde:  #ffse till @BengtOswin – min vän, du är fantastisk. Ditt engagemang för djur och människor. I det tysta blir det stort.

Mitt svar blev: Bengt Larsson @BengtOswin @robertklavus Åh Robert! Du fick solen att precis lysa igenom alla moln, du fantastiske man! Tack och en stor #ffse tillbaka! Kram

Finns du på Twitter och vill mötas av kärlek och glädje, tror att det onda kan besegras med kärlek. Tror du att vi kan skingra mörkret med det ljusa, vill du se solen gå upp var morgon även om det är gråa moln på himmelen, så rekommenderar jag att du följer Robert på Twitter.   https://twitter.com/robertklavus/

Tack Robert för den kärlek och glädje du skänker! Du är den vise mannen i en grotta i bergen som vet allt, men med den skillnaden att jag inte behöver gå till dig, utan du kommer till mig…

PS
Bilderna ovan kommer från hans eget Twitterkonto

 

Tur att det finns bloggare #blogg100

4648018548_2ea4b2dd72_o

”Att jag har rätt att säga saker, innebär inte att jag har rätt i det jag säger.”
”Varje gång en politiker, en kändis, gör ett misstag kommer drevet. Det är utan proportion. Det är fegt och ofta visar det hatarens litenhet.”
Ovanstående är två citat från Robert Klåvus, som ofta kommer med många bra citat framför allt på Twitter. Hans outtröttliga engagemang att sprida kärlek i en mörk värld ger mig ofta inspiration att se det ljusa i tillvaron.

När jag vaknar på morgonen så är det viktigt att få en kopp kaffe, en stund i stillhet och att vakna i min egen takt. Jag vill kolla in nyheter och se vad som hänt. Just nu är det skogsbranden på Gotland som är högst och sedan kommer krisen i miljöpartiet och alla dess spekulationer om handskakningar och språkrörens framtid, likaså om Mona Sahlin.

Går jag till Twitter flödar hatdrevet mot ovanstående personer och partier. Många tillhör säker svansen, men många utnyttjar också sin yttrandefrihet genom att spy galla på dessa personer. Facebook så finns det de som tagit som livsuppgift och sprider allt som de kan komma över som är negativt om vårt främlingsfientliga parti. Visst jag giller inte heller det partiets ställningstagande i de flesta frågor, men att matas, matas och åter matas av detta, gör inte mig glad. Jag tror inte på att hata och det enda som kan strypa hatet är att vi visar kärlek mot varandra.

Då känns det tryggt att öppna läsaren i WordPress och läsa de bloggar jag följer med intresse. Hitta så guldkorn, som sprider glädje och ger kraft för dagen.
En del skriver om halta hönan som fick en andra chans, en annan skriver om sitt jobb med barn och deras naturliga reaktioner på små, små ting. Alla dessa små guldkorn blir snart till en hel guldtacka i mitt hjärta. Att söka på hashtaggar på twitter och Facebook för att hitta dessa är så ljuvligt. Ibland går jag in på grupperna på Facebook och hittar ännu mera guldkorn, någon ny blogg jag inte har sett förr, som sprider glädje i vardagen och som jag gärna vill följa vidare för framtiden.
Har några vänner på Facebook som är duktiga fotografer som sprider så mycket glädje genom att fotografera det fina, och kärleksfulla i världen. Följer också några fotosidor där som visar det varma i världen. Man behöver inte dyka djup för att hitta det fina, som ger livet krydda i vardagen.

Så tack alla fina människor som sprider glädje och gör livet värt att leva!

 

Photo credit: JASElabs via VisualHunt / CC BY-NC-SA

Tack ”Snutten” #blogg100

20160425_181117

Snutten, igår satt jag vid din älskade sjö, där du så många gånger suttit och fiskat. Det var ditt sätt att koppla av och få ro i sinnet. Du blev min extrabror när du flyttade hem till oss när jag var liten. Jag kunde inte säga ditt namn och jag kunde inte heller säga att du kom på moppen från jobbet. Jag drog i hop allt till ett enda ord och det fick du heta resten av livet. ”Snutten”, jag saknar dig.

20160425_180805Du växte upp skaffade flickvän och ni gifte er, skaffade villa och fick två välskapta barn. Men så hände något, ni gick isär och du tog avstånd från hustrun och dina barn, som du inte ville träffa. Vi har under hela livet försökt att få dig att åtminstone ha kontakt med barnen, som har saknat dig, och du svarade ”ja, ja, ja”. Men det blev aldrig något utav det.

Till och från slängde du även ut oss, men du kom alltid tillbaka. Du hade svårt att hitta dig själv och efter de ekonomiska bekymren som skilsmässan gav, så valde du att åka till Saudi Arabien för att jobba, komma ifrån allt här hemma och börja ett nytt liv. Men när du kom hem mådde du ännu värre än innan och den lömska spriten kom in i bilden.
Hur många gånger pendlade jag inte härifrån och ner till din lägenhet utanför Göteborg för att få ordning på dig. En gång när det var som värst, du var bakfull och hade ångest och du stapplade ut i köket. Du kommer tillbaka lika stapplande och hade den största kniven i din hand och viftade med den framför mig. Du satte dig gråtande i mitt knä och bad mig att jag skulle sticka kniven i det, du ville inte leva längre. Jag förklarade att det går inte, för om jag gör det åker jag dit för mord och det vill jag inte. Men du var för feg att göra det själv. Jag pratade med polisen och de tog beslut att du skulle in på psyket, då du var en fara för dig själv. Jösses vad jag åkte polisbil den natten.

20160425_181004Men tillsammans klarade vi av många kriser och du kom tillbaka till livet. Men så kom något ikapp dig och då blev det åter den förhatliga flaskan. Du hade nu en lägenhet här i stan och en morgon vid halv fyra tiden så ringer du mig. Du hade blivit av med körkort pga rattfylla och det skulle bli rättegång mm. Gemensamt beslutade vi att bli medlemmar i Länkarna och vi gick på våra veckomöten och vi bekände båda våra alkoholproblem inför församlingen. Vi applåderade gemensamt och gratulerade de andra som klarade vissa milstolpar i sina nya nyktra liv. Vi lärde oss att cigaretter går på tre och alkohol går på sju. Det innebar att för en med alkoholproblem är sjunde timman, sjunde dagen, sjunde veckan, månaden året det värst för återfall.
Du fick ditt straff och det innebar fotboja och du var låst i din lägenhet, förutom vissa tider då du skulle vara på länkarna. Även jag hade tillåtelse att ta med dig ut för att handla eller andra göromål. Med gemensamma krafter så klarade vi även av denna perioden i ditt liv.
När du avtjänat ditt straff och du åter var grön, så tog du nytt körkort igen och det var en stor befrielse för dig.

20160425_181322Du klarade av alla dina sjuor förutom sjunde året, då det var dags igen.

Ditt hjärta började krångla och du blir sjukpensionär. Till och från orkade ditt hjärta dålig och du svullnade upp i hela kroppen, då hjärtat inte orkade med att ta bort all vätska i kroppen. Men precis som men vår broderskärlek kom du alltid tillbaka efter dessa kriser.
När far gick bort orkade du inte närvara på begravningen, det var andra gången i ditt liv som du skulle begrava din far. 1967 din riktiga far och 2009, min och din far.

Vid mors, din och min mammas begravning, var du redan så märkt av sjukdom att du inte kunde närvara. Vi har haft många fina stunder tillsammans och klarat av många kriser ihop. Efter mors bortgång pratade vi ibland om ditt frånfälle. Du bad mig att likt för Åke, far och mor, stoppa ner din urna i jorden för den eviga vilan. Detta lovade jag dyrt och heligt och du var tacksam för det.
Dina barn kommer nu att sköta begravningen på sitt sätt och ingen har frågat mig om något. De har frågat många andra runt omkring dig om din sista vilja, men inte mig. De trodde inte ens att jag ville vara med på min egen ”brors” begravning. Som det ser ut, så kommer jag inte kunna uppfylla din sista önskan, vilket jag beklagar, men detta är något jag får leva med.

Snutten, min bror, vila i frid, en gång kommer vi åter att mötas…

Glad påsk #blogg100

Osterhase1

Från och med idag är det absolut inte fel att önska glad påsk. Känns skönt!

Men vad är påsk egentligen och hur firar man den?
Jag har ju många vänner och alla firar vi påsk på olika sätt.
De vänner som är präster, säger ju inte glad påsk förrän idag.
Medan jag har vänner som inte ägnar det religiösa minsta en tanke och säger glad påsk redan under denna vecka. Jag har vänner som firar en helt annorlunda påsk och vänner som absolut inte firar påsk.

Själv firar vi en påsk blandad med kristna tecken, helt okristna sådana, och det blandas mellan svenska och tyska traditioner.

Långfredagen försöker vi vara lite spartanska och lågmälda, vi äter inte kött den dagen, som är en tradition från mina förfäder. Naturligtvis fokuserar jag då på det kristna budskapet, men samtidigt kan jag ju åka till grannstaden och titta på Passionsspelet om Kristi lidande och död. Men samtidigt kan jag ju sjunga med i texterna och stampa takten till musiken.

När vi var barn hade vi en djupt kristen släkting här hos oss en påsk. Vi barn fick inte göra någonting utan skulle sitta blick stilla och tänka på Kristi lidande och död. Och nog fokuserade vi på lidandet alltid, men inte det som var meningen, utan vårt eget lidande att sitta där och inte få göra något. Kontraproduktivt!
Det var den enda påsk som denna person fick vara här hos oss. Tack mor och far för det!

På långfredagen var vi tidningsbud lediga, men inte pga att Kristus led på korset utan för att det inte kommer ut några tidningar.
När jag lämnade mitt jobb efter att jobbat färdigt på påskaftonen, så önskade jag alla en glad påsk, så fick de som ville ta åt sig och de som ville vänta med att ta åt sig till idag, fick göra det.

Påskelden är ju en annan tradition, som troligen tillkommit för att skrämma alla påskkärringar som var på väg till Blåkulla. Känns väldigt antikristet 🙂

En annan tradition jag har, är att gå på midnattsmässan och fira Kristi uppståndelse.
I år gjorde jag två flugor på smällen och promenerade de tre kilometrarna till kyrkan.
Stannade till ibland och tittade upp mot stjärnhimmelen och tänkte på evolutionen. Nej jag tror inte Gud skapade allt på en vecka, utan jag gör min tolkning av detta.

Påsken är ju också äggens tid, och jag föredrar mina ägg i form av ägglikör, eller att koka ägg med något färgämne som ger äggen en speciell färg. Så det blev lökblad, rödbeta, soya och karamellfärg i vattnet. Så jag slipper vara konstnär och måla, men ändå göra något speciellt av det…

Detta är min påsk, och jag hoppas du har firat din påsk som du önskar,och kanske du även skänkt det kristna budskapet en tanke.

Oavsett vad, så tillönskas du en GLAD PÅSK

När livet vänder Nr1 #blogg100

 

när livet vänder
Skärmdump från SVT:s programsida ”När livet vänder”

Så var det åter dags SVT:s stora begivenhet, i alla fall enligt min åsikt, programserien ”När livet vänder” hade premiär igen. Detta avsnitt var av och med Johann Neumann, som nog många känner igen som Iprenmannen. Iprenmannen var en glad liten gubbe som gjorde reklam för värktabletten Ipren. Jag väljer dock att själv benämna honom som Johann, och det med tyskt uttal, för att visa respekt. Johann är så mycket mer än bara Ipren, en livshistoria som kunnat bli en storfilm, eller som nu ett samtal med Anja Kontor.

Att höra att Johann, blev gömd i en tvättkorg pga sin litenhet, när det kom gäster, att se hur tårarna gjorde ögonen fuktiga, för att sedan se tåren rinna ner för kinden, det griper tag i en. Man ser en välvald tystnad, en bild på Anja, som verkligen öppnar sina öron och lyssnar, inger förtroende. Så helt plötsligt så vänder det och Johann skiner upp och man åter vågar andas, då får man än en gång höra något, man bara trodde fanns i sagorna. Föräldrar funderar på att sälja honom, denna gång till cirkus. Än en gång vävs det in en talande tystnad,innan tårarna byts ut mot glädje. Men ändå är inte historien slut, utan det kommer mer tårar, tårar som går rakt genom TV-skärmen.

Hur kan denna lilla man som dansade i blå och vit kroppsstrumpa med en gitarr, ha så mycket annat inom sig? När är man mogen för att ta steget från att ha gömt detta inom sig, till att sätta sig framför Anja och med kameror riktade mot sig, kunna berätta detta?

Det har nu nästan gått ett dygn sedan jag tittade på programmet och nu när jag skriver och tänker tillbaka, så får jag ”tuppaskinn”, igen.

Jag ser Johann med sin lilla glesa mustasch och sitt hakskägg, från att ha gråtit, till att genomgå fasen ”när livet vänder” till att vara en av världens lyckligaste och tacksammaste män. Min önskan är att att Johann nu får leva lika lycklig i sitt framtida liv, som jag tänker mig att Iprenmannen gjorde. Tack Johann Neumann, för det du delade med dig av till mig och många fler…
Tack Anja, för att du lyckas fånga det tragiska och vända det till något fint.

Länk direkt till programsidan på SVT