Rubinbröllop P4 Väst och jag

20171031_145419532742241.jpg

Tack mitt kära P4 Väst! I år firar vi rubinbröllop, du och jag. I40 år har vi gått hand i hand och sida vid sida.
Jag minns så väl hur det tände till då klockan 06, på morgonen för 40 år sedan och du klev in i mitt liv, med buller och bång. Sedan hat vi alltid följts åt. Sedan dess har vi följts åt, fast kanske jag haft lite annat för mig vid sidan om. Igår var dock allt glömt och vi firade vår dag tillsammans fullt med kärlek. Är kärleken stark så består det prövningarna, och det har det gjort hitintills.

img_20171031_153244_320792813253.jpg
Den första som kom och mötte mig när jag kom, var Kim Kärnfalk, och det blev en stor kram!

Visst skulle kalaset firas stort, med flaggor, ballonger och presenter som sig bör!

20171031_154753260632484.jpg

Visst var klädseln fri,men skulle ändå vara lite PK? 😉


Lite mingel hör ju också till…


… och för musiken stod, dagen till ära, Anna and The Moonshiners….
Country är väl oftast en musiksmak som går hem hos de flesta, om jag får kalla mig för ”flesta” Ja de var ju gruppen som vann vår lokala P4 Nästauttagning.

I Love You and The Moonshiners….

Nedanstående låt,  Brand New Life: Musik: Hans Gravander Text: Anna Eriksson Vinnarlåten i P4 nästa Väst. Publicerad med tillstånd av Anna and The Moonhiners

 

P4 Väst (@P4Vast) ni är bäst

20170405_172740

Nyhetsnörd som jag är och att radion under nästan alla år varit en mycket viktigt nyhetskälla för mig, så blev jag med i Publiknätverken i både P4 Väst och SVT Nyheter Väst. I går hade vi träff i radions nygjorda lokaler och med ny teknik som de är först med i världen, så var det stort att vara där. Lokalerna var mycket fräscha och det kändes nästa som att få gå på röda mattan på premiärfilmer på biografer.

Jag lärde ju känna lite folk på radion i samband med att vi avslöjade vården och de brister som förekom på vårdcentralen, och det är alltid kul att träffa dem. Men den världsunika nya tekniken som de kär radion med var mycket intressant…


Allt körs ju numera med pekskärmar och ljudet talet mixas direkt i studion medan resten mixas i deras servrar i Göteborg och sedan skickas tillbaka innan det skickas ut i etern. I studion används pekskärmar och mycket arbete har gjort för att göra arbetet så lätt som möjligt. I dag är ju de flesta produktioner självkörande och du kan ju alltid förbereda med att lägga fingrarna rätt regler, och det går ju alltid att känna med fingrarna så man har fingret på rätt regel. Men har du pekskärm, så kan du aldrig känna reglarna utan att behöva titta på skärmen. Så de fick hitta på nya lösningar för göra reglarna enklare och mer automatiska.

Detta var mycket intressant, tyckte jag. Har ju sprungit i andra studios med gamla tekniken, men att se det här var bara WoW!

Kanalchefen berättade att när de till exempel bevakar en bandymatch så sitter de på läktaren och skriver in på sin hemsida vad som sker i matchen. I sporten på helgerna så har de ju fönster där de kan gå in och direkt prata i radion med rapporter.
Då är det bara att starta programmet i läsplattan och har hela tekniken där och kan då sköta hela tekniken från samma plats.

Verkligen tufft, måste jag säga…

20170405_163459
Kanalchefen Peter Sundblad

 

20170405_163504
Nätverkaren Jörgen Winkler

 

20170405_163452
Reporter Joel Hansson
20170405_154032
Framåt fredags sångfågel Jimmie Schewenius
20170405_170002
Reporter Victor Jensen och Julia Forsberg, digital redaktör

 

20170405_153526
Nyhetsdesken

Själv fick jag en stund att gå runt och prata med reportrar och andra som jobbar i huset, både om teknik och radio. Vi hade sedan samtal om hur radion skulle utvecklas för framtiden, hur vi lyssnare ville att vårt område skulle bevakas, och vad vi tycker är intressant. Vi var ju överens om att det finns ett politikerförakt i området men också en hel del hat i samhället som yttrar sig på olika sätt. Vi ansåg därför att radion är ett viktigt medium för att föra ut information om hur samhället och demokratin fungerar…
Det finns ju en hel del brister i kunskap hos vissa individer.

20170405_164712

Att jag var en linslus, hade jag ingen aning om…
Men nu finns det bildbevis. När radio publicerade bilderna på sin sida, så syntes jag på 4 av 5 bilder. Men ingen kan ta miste på att jag är mycket intresserad av vad som händer där.
Nedanstående bilder har jag fått låna av radion och är copyright:
foto: P4 Väst/Sveriges Radio

Tack P4 Väst för lån av era bilder. (foto: P4 Väst/Sveriges Radio)

Lokalradion 40 år

img_1489
Året är 1977 och jag fyller 17 år. Jag gråter, för det är nio månader kvar tills jag får börja övningsköra och ett år tills jag kan ha mitt körkort i handen.
Hur skulle jag stå ut sista året innan jag kunde ta mig dit jag ville på egen hand.
Då kom ja på det…
Sverige skulle bygga ut lokalradion som skulle sändas i fönster i P3 under vissa tider på dygnet och även stereoradion skulle byggas ut samtidigt. De kom på att det var billigare att skicka upp folk i masterna en gång och göra båda jobben samtidigt, så därför kom alla dessa beslut väldigt hastigt på. Det skulle göras i fyra etapper runt i landet under ett år och när min egen lokalradio, som då skulle heta Radio Trestad, startade så skulle jag ha mitt åtråvärda körkort och så blev det.

Vi var väldigt mycket ute i landet med far på olika jobb och för mig blev det väldigt viktigt att ställa in P3 på bilradion speciellt vid dessa fönster när de olika stationerna skulle sändas. Detta var min hemliga mission under året mellan jag var 17 och fick mitt kort.

Varje ny lokalradio jag kunde lyssna på, blev mitt liv det året mer och mer uthärdligt. Jag var också tvungen att se till att jag fick in allt i stereo om möjligt. Många program genom tiderna har varit mycket viktiga för mig under alla år, och en del av de programmen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, men just lokalradion var viktig.

Lokalradion var ett eget bolag utanför Sveriges Radio och till och från uppstod konflikter mellan de olika bolagen och just övergångarna försökte de störa varandra med olika ”trudelutter” som verkligen inte stämde överens när det byttes mellan riksradion och lokalradion.

Min lokalradion hade en lokal variant av ”Skivor till kaffet”, där de åkte ut till olika arbetsplatser och drack kaffe mer anställda,pratade med dem och spelade önskemusik.
En av mina kollegor bjöd in radion och de skulle komma och sända från våra lokaler. Chefen gick i taket, det fick inte ske… Men… Vad hände om han INTE tillät det och det blev en nyhet? Det var bara att svälja stoltheten och det blev ett bra program. Och jag fick några nya kompisar på radion.

Under de åren flyttade också radion ut sin verksamhet från Stockholm och många orter i landet för att möta oss lyssnare. Vi i Trollhättan blev utvalda och under flera dagar skulle ett stort antal program produceras här i staden. Ett statistiskt urval av personer boende i kommunen blev också utvalda att delta i olika seminarier och möte för att utveckla radion för framtiden. Min broder var en av de som blev utvalda, men pga hans handikapp fick jag specialtillstånd att följa med innanför ”grindarna”. Jösses vad radioaktiva vi var under dessa dagar. Här i staden hade de ställt upp en tillfällig radiosändare där vi trollhättebor kunde lyssna på vår önskemusik från grammofonarkivet.

Den som ville kunde skriva på en lapp vilken låt de ville höra i vår mininärradio, medan vi som var innanför kunde själva fick knacka på deras datorn och söka i arkivet.
En tid innan radiodagarna i Trollhättan hade jag vaknat på natten och satte på radion för att lyssna på Nattönskningen som då var. Det var en halvtimma önskemusik som presenterades av nattens hallåa, och denna natt var det Staffan Schmidt som pratade.
Jag fastande för en låt som heter Seeland med en grupp som heter Neu. Det blev mitt naturliga sök i grammofonarkivet. Jag skulle få den spelad om ca 4 timmar…
Åkte hem men kunde bara konstatera att kanalen inte hördes hit, så efter en stund var det dag att åka upp till staden och sätta sig i bilen på en parkering och lyssna på låten.

Fortfarande håller mitt äktenskap med lokalradion och framför att Radio Trestad som numera heter P4 Väst. Men alla resor runt i landet har gett mig många favoriter på olika stationer runt omkring i Sverige, och även dessa ligger mig varmt om hjärtat. Så på många olika lokalradiostationer har jag fått bekanta och även varit nyhetstipsare för.

Så begär inte radion skilsmässa för att jag är otrogen, så kommer vi att leva lyckliga hela mitt liv.

Tack Sveriges Radio för att ni finns!

 

P4 Väst, ni är absolut bäst

Sveriges Radio

I love you! De orden kanske räcker som inlägg i dag, men jag vill säga lite mer om er. Ni har under många år varit en trygghet för mig och jag tror för många fler. Ni har alltid rapporterat oberoende, sakligt, ni har lyssnat på mina tips och undersökt saker, sådant gillar jag. Ni står verkligen på tårna och är flexibla.

Attacken mot skolan Kronan i Trollhättan, då visade ni verkligen er styrka och lade om hela tablån för att få oss lyssnare att förstå vad som hänt.
Nu med oron i samma stadsdel Kronogården, så var ni fort igång.
Jag träffade reportern Peter Olsson där och frågade varför ni var så sena i starten, jag hade ju ringt Ekot i Stockholm och även nyheterna på SVT och talat om vad som hände. ”På morgonen kunde vi ju bara lita på det polisen sade, innan vi själv kunde undersöka.” Men ni undersökte och hittade nyheter, valde att prata med oss som var på Kronogården, sände direkt, träffade politiker mm.

I går kom också nyheten: ”Enskilda polisers bemötande bakom oroligheterna i Kronogården”. Jag vill på inget sätt försvara detta beteende men det kan ju ge en bra förklaring till varför det skedde.

Tidigare i somras träffade jag ju själv en polis med ”dåligt bemötande”, som jag skrev om i bloggen under rubriken ”Också ett uppvaknande”. När jag igår hörde detta om dåligt bemötande, så var det min upplevelse som spelades upp i huvudet. Många har ju gett det som hände, många olika namn, men samtidigt var det ju ett drev som pågick. Drev som pågår nästan dagligen. När man inte tycker att myndigheter och politiker lyssnar, så tar man till andra metoder. Av samma skäl, drogs får något år sedan. ett Twitterkonto som kallades snubbarna igång. Där drevades det hej vilt mot de som pratade om att våldta någon. Ja försvarar inte det beteende heller att hota med våldtäkt, men drevades gjorde det. Mot bokmässan drevades det, när det blev känt att Nya Tider skulle vara med. Mot män har det drevats nu under sommaren med att ”män våldtar”. Vissa hävdar att de använder yttrandefriheten på detta sätt, och låt så vara, men är det rätt metoder att göra på detta sätt.

Vi såg ju hur det blev nu med Boppers-sångaren Peter Jezewski, som kom ut med att han sympatiserar med stora delar av SD. Han blev avbokad av hotellet och istället blir hotellet bombhotat. Han är där för att göra sin julshow och inte för att prata om sin politiska åsikt. Vi måste lära oss att se skillnad på person och åsikt. Det glömmer i allt för ofta, tyvärr.

Tack radio väst, ni har gjort ett suveränt jobb nu, och jag är ännu nöjdare med det ni gör.

I love you, P4 Väst!

Radio är kul! #blogg100

20160405_144516

När jag var liten och lyssnade på Svensktoppen så hade jag svårt att förstå hur de hade möjlighet att få in alla artister och musiker i studion för att fylla en hel timma med musik.
Förstod heller inte hur de hade möjlighet att tillbringa både lördagar och söndagar i Stockholm vecka efter vecka, just för att spela i radion och att vi lyssnare fick rösta på dem. En dag var det någon som berättade för mig att artisterna inte fanns i studion utan de spelade ”bara” skivor. I det ögonblicket brast en stor illusion för mig, och jag var så besviken, varför, varför, varför.

Då var det dåtidens teknik som gällde och den har verkligen gått framåt på många olika plan.
P4 Väst kommer numera att vara mer ute i vimlet och träffa oss radiolyssnare för att bli en del av oss, och vi av dem.

På bilden ovan står Thor Andersson och förbereder Lasse Sergård, som snart skall gå ut i vimlet på staden för att prata med folk. Och bredvid står Scoob Salihi och ringer studion i Uddevalla för att be de, dra upp en regel så de hör vad som sägs i radion nu…

Själv har jag blivit intervjuad flera gånger och jag går gärna in och kommenterar radions inlägg på sociala medier. Ibland kontaktar de mig så jag kan vara med i direktsändning för att prata om det jag kommenterat. Ibland läser de bara upp mina kommentarer. Tycker det är kul, om det är så att jag har något att tillföra programmet.

I går tackade jag dock nej, till det då jag inte hade så mycket att berätta. Men blev dock ombedd att ropa något positivt till dem medan de sände live. Gick runt på stan och kollade in konstvandringen som var ett av de ämnen radion skulle rapportera om, samtidigt som jag lyssnade på webbradion. När jag kom tillbaka så ropade jag ”Hej gubbar och lycka till!”
Oj, vad besviken jag var att jag inte hörde mig själv i radion…
Teknikens under gör att det är ca en och en halv minuts fördröjning på webbsändningen, så det ja hörde sändes ju för länge sedan, ja närmare 90 sekunder sedan. Så när jag ropade, så sändes det i stället musik i radion och de ”radioaktiva” var inte i sändning.

Funderar på hur det varit idag om min illusion från barndomen fortfarande hade funnits 🙂

P4 Väst -”Vilse i pannkakan”

Ni som känner mig vet att jag är väldigt radioaktiv… Större delen av dygnet står ju radion på antingen i bilen eller här hemma. Jag brukar så ofta jag kan vara med i debatterna på de sociala medierna och kommentera saker och ting, i alla fall när det gäller mina favoritprogram. Vid flera tillfällen har ju de berörda programmen, både på riksplanet och lokalt bett mig medverka i radion.

Denna gång var det min lokala station P4 Väst, men de ville inte tala med mig utan programledarna Tommy Öster och Peter Olsson valde att prata OM mig, och min kommentar på Facebook.

Bara att klicka på Youtube-klippet ovan och lyssna
olle jönsson

Vill man se på Bilder på Ellinor Hellborg kan man göra det på TTELA:s hemsida.
Vill man lyssna på hela inslaget inklusive intervjun med Ellinor så finns den här.

Tack till Peter och Tommy att jag fick lite roligt på måndagsmorgonen och tack till dig Tommy för att jag får dela detta i min blogg.

Även Robert Bentlinder (i klippet nedan) hade kul åt min berättelse i nattradions vaken med P3 & P4

Publiknätverk #bloggswe

DSC_0265

I går var det åter dags för publiknätverket på P4 Väst. Vi brukar träffas en gång per år, där vi pratar om hur vi ser på radion, hur vi tycker de sköter sig och sådant vi gärna vill höra mer utav. I mitten på bilden ovan är det kanalchefen Peter Sundblad, som håller låda.

Vi är ett otroligt skönt gäng som nu känner varandra lite och medarbetarna på radion, är verkligen lyhörda så det blir gärna fina diskussioner, som breder ut sig. Denna gång höll vi till på Bohusläns museum i Uddevalla och anledningen är att radio bygger om sina lokaler inne i centrum. Vi i nätverket är redan inbjudna som VIP-gäster om ca ett halvt år, då ombyggnaden är färdig. Då kommer vi att få besöka ett av Europas modernaste radiokanaler.

De senaste åren har jag haft mycket kontakt med radion och lärt känna en del medarbetare där, och det är verkligen kul när de kommer ihåg en och också kan namnet på mig. Jag fick också träffa en av medarbetarna som jag haft en del mailkontakt med, men aldrig träffat. Alltid kul att få ett ansikte på personen man pratar med, var vi rörande överens om.

Själv måste jag säga att jag är mycket nöjd med min lokalradio då de både närvarande men också snabba i sitt arbete. Det visar inte mins senaste lyssnarmätningen från SIFO som undersökt radiolyssnadet. P4 Väst ökar mest i hela landet är rubriken på deras nyhet.

Så jag utnämner gärna än en gång P4 Väst till värdens bästa radiokanal 🙂
och till er på radion vill jag säga, jag älskar er!

Tack än en gång för ett gott samarbete!