Tag Archive | Vänner

Djurens känslor

Visst har våra vänner djuren känslor även om de inte alltid kan visa dem på det sätt så att vi förstår. Men på något sätt så lyckas ändå de flesta kunna tala om ändå på något sätt vad de menar. Som en ”bonnapöjk” uppvuxen på en bondgård med många djur, så har jag ju sett det dagligen. Min senaste vovve, lille Nussä har sitt speciella sätt. Var kväll när jag krupit i säng så hoppar han upp i sängen, promenerar över min mage, ställer ett ben på var sida min hals och trycker sin kind hårt emot min kind. Det betyder, Tack husse för en underbar dag.

Av en slump stötte jag på nedanstående filmsnutt från Jane Goodall institutet som fick mina känslor i svallning. Klippet kallas ett sista farväl.

Närhet och kroppskontakt är också några viktiga ingredienser i ett välbefinnande. Mär man tycker något ät extra skönt så vill man ju inte att det skall ta slut. Då måste jag ju tala om att fortsätt, fortsätt,jag njuter. Igenkänningsfaktorn är stor 🙂

Att djur också är smarta, visar nedanstående klipp.

Var är lokföraren? #blogg100

20160416_134032-01

Vilken härlig dag det trots allt blev igår fast det började med en massa tågstul.

Ja jag är så nöjd med dagen så det går inte att beskriva. Jag fick se körsbärsträden blomma och jag fick umgås några timmar med mina vänner. Det var ju trots allt de som var meningen. Två och en halv timma försvann ju i ett nafs från den tid jag hade i Stockholm men jag måste ändå berömma personalen på tåget som gjorde ett fantastisk jobb till följd av att en kontaktledning var skadad. I med att det hände så nära inpå min resa, så tog det tid innan allt kunde fungera igen, men det var bara att se glad ut.

SJ Falköping

Så klockan 13 klev jag av på Stockholms central istället för 10.35 som var tänkt.
Och där stod mottagningskommetén bestående av Inga-Lill och Ola och tog emot mig.
Känner mig så privilegierad att ha fått så många nya och fina vänner de senaste åren.

Vi hoppade på T-banan direkt ut till Kungträdgården där vi fick se hur körsbärsträden höll på att slå ut. Oh, vad det var vackert. Jämför när man själv åker runt på Billingen och ser alla äppelträden blomma. Man njuter verkligen av livet när man ser allt det där vackra.

Ola fixade till att vi fick bord på Cafe Söderberg och att Nussä kunde följa med in.
Där fick vi en härlig pratstund om livet, om roligheter och tråkigheter men det var mycket givande samtal. En härlig sekelskiftsmiljö som inte gick av för hackor..

Ola fick snart ge sig då han hade annat inbokat så vi följde honom en bit mot Slussens T-banestation genom gamla stan. Viken guide som kunde sin stad 🙂
Inga-Lill och jag fortsatte sedan ner mot trafikplatsen Slussen och tittade på ombyggnaden där. Vilket plockepinn, måste jag säga.

Jag och Inga-Lill fortsatte sedan promenaden tillbaka till centralstation och vidare ner till Sergels torg där jag snart kunde konstatera att inte en människa badade varken påklädd eller naken. Men vi hittade en uteservering där vi kunde fika och fick en härlig pratstund innan det var dags att gå till tåget för hemfärd.

Hemfärden gick, ursäkta uttrycket, som på räls…
Och väl hemkommen fick jag berätta om min dag för bror. Han var glad att han inte åkte med när han hörde om allt tågstrul som hände igår.
Bror fick dock en gigantisk näve som håller ölen kall, vilket föll honom i smaken.

Trött, trött landade jag i sängen, och jag var nog övertrött men jag kunde inte låta bli att skratta åt när vi bussades mellan Falköping och Skövde för att åka med ett annat tåg och att vi glömde ta med lokföraren som skulle köra oss vidare till Hallsberg och Stockholm.

En härlig dag trots allt…

Tack Inga-Lill och Ola för att ni förgyllde mig dag! 🙂
Tack till SJ som fixade så vi kom vidare och ni gav mig och många fler, många skratt mitt i bedrövelsen…

Ser kärleken blomma på FB

facebook1

Känner mig såååå nöjd, jag helt underbart nöjd.

Efter att nästan har hatat mitt Facebook-flöde så har nu kärleken vuxit sig starkt där och det känns faktiskt mera välkomnande att vara där. Sedan ett par månader har jag storstädat och fortsätter att storstäda där.

Många fina vänner fick jag ju under mors sjukdom och de flesta av dessa är kvar. Men samtidigt var man väldigt bunden hemma och då var det också en del spelvänner man fick som man inte har något annat gemensamt med mer än spel, och de är nu borta.
Vänner som ofta gjorde dessa, för mig förhatliga tester, är borta och ”Bill” har jag bara sett en gång.
Sidor som ”Inte rasist, men…”, ”Missing People” är sedan läge bortplockad i mitt flöde men också spärrad så dessa sidor kan mina vänner dela hur mycket som helst, för jag slipper se det. Blir för mycket delande av för mig ointressant information. Har inget intresse av akuta skallgångskedjor i Malmö eller Stockholm.
Vänner som i praktiken inte delade med sig av sitt liv, utan bara delade vidare utan ord är också borta. Antingen borttagna från min vänlista eller så är allt dolt vad de gör.

Vård och omsorgsfrågor som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat och försöker jag bara dela med  de som det verkligen behöver se. Vänner som delar sådant jag vill se har jag istället fixat aviseringar på medan de som inte har lika stor plats i mitt hjärta men jag ändå vill behålla vänskapen med har nerprioriterats.

Jag har också gjort en massa inställningar för att göra mig mer privat på Fejjan. Behöver ju inte visa allt… Delningar från Twitter har också minskat nu när jag är mer inne på Fejjan och gör egna uppdateringar där, som inte alla behöver se.

images (4)

Det finns så mycket hat och hot i samhället, och då vill jag i alla fall att någon plattform skall fyllas med kärlek. Jag har gjort mitt flöde till ett flöde så som jag vill ha det och inte som du tycker jag skall veta eller se…

Tystnaden är total #bloggswe

DSC_1866

Tystnaden är total. Jag sitter där och väntar på att det skall braka och eka efter synålen som faller, men det kommer ingen sådan smäll.
Tidigare på dagen har jag varit i blomsteraffären och hämtat en sorgebukett och en handbukett. En sorgebukett av mindre slaget då vi kommer att skänka pengar till cancerfonden också.  Nu sitter jag där tyst tillsamman med övriga kyrkobesökare och inväntar att kyrkklockorna skall börja ringa och jordfästningen tar sin början. Tredje jordfästningen på nio månader och det lockar fram många tankar både små och stora.

Först mor och sedan sonen i grannhuset och nu fadern till sonen. Det känns inom en…

Jag har aldrig tyckt om jordfästningar, som varit så svåra och jobbiga men jag ändrade uppfattning efter fars jordfästning som jag upplevde så otroligt fin, vacker och känslosam. Jag minns att jag efter den jordfästningen, sade på jobbet att jag skulle kunna göra om den. Hon erbjöd sig att hjälpa till och jag föreslog att hon kunde lägga sig i kistan under akten, men hon tackade nej till det.

Nu fick vi ändå gjort om fars begravning men denna gång var det mor som låg i kistan. Vi kopierade bara programmet från far men bytte ut de låtar och den text som var personlig. Vi valde också att göra den jordfästningen i stillhet med bara de närmaste.

Jag tänker på när jag pratade med grannen, han som ni ligger där orörlig i kistan, precis utanför altarringen, för sista gången. Det var bara 14 dagar innan han lämnade jordelivet, och hur trött han var. Trots många års skelettcancer men med sunt leverne så kunde han trots allt leva ett bra liv. Skelettcancer går inte att bota, men han lyckades mot alla odds, hålla den i schack. Men i höstas när ”fel gren sågades av” och sonen gick bort utan förvarning, då försvann kämparglöden och sjukdomen fick härja fritt…

Prästen berättar nu lite om Arnes liv, eller Petter, som vi som kände honom alltid sade.
Grupp efter grupp går vi nu fram till kistan där vi alla nu har möjlighet att säga några ord. En del väljer att såga sina ord i tysthet medan andra pratar högt.
Jag liksom många andra fäller en tår, innan jag lägger min ros på kistan. Jag klappar kistan en sista gång innan jag med nerböjt huvud vandrar tillbaka till min plats.  Skänker en tanke till änkan och ger en blick till henne och barn och barnbarn. Allt medan stilla musik spelas på orgeln.

Prästen börjar åter prata after jordfästningens ritualer, då brister det för barnbarnet som snyftar högt och sedan skriker ut sin sorg och frustration.
Ingela Agaards ord ekar i mitt huvud, ”dödligheten i Sverige är 100%”, men vad hjälper fakta och statistik i just detta nu. Vad kan trösta när sorgen och saknaden är så nära? Det enda som just nu kan skänka lite tröst när farfar inte finns längre är att krypa närmare farmor och att vi kramar varandra…

Vad får vänskap kosta? #bloggswe

wpid-wp-1439141926356.jpeg

För en tid sedan satt jag på tåget och hade kopplat upp läsplattan mot wifi, när ett brev dimper ner i mailkorgen.
Jag öppnade brevet, som var från en vän jag tagit till mitt hjärta sedan något år tillbaka.

Brevet innehöll en del mindre väl valda ord, som att jag ljugit för personen.
Jag blev perplex och undrade vad som hänt, för det personen skrev i mailet, stämde inte.

Personen har jag stöttat och hjälp och ägnat åtskilliga timmar åt, för att hjälpa på bästa sätt.
Nu kommer ett mail att jag ljugit för personen, visseligen inte det som jag varit stöd för, men ändå.

Först blev jag förbannad, sedan kom tårarna och det var svårt att dölja dem för medpassagerarna.

Jag kände efter en stund att jag inte ville vara vän med en sådan person som går på, på ett sådant sätt.
Jag tog bort vännen på sociala medier, för jag anser att med sådana ordalag så är det ingen vän.
Jag skall också avsluta de arbeten jag påbörjat men sedan är det stopp.

Hos mig började en inre kamp om hur mycket vänskap är värd…

Jag ställer gärna upp för andra personer om de ber om hjälp, men inte till vilket pris som helst.
Jag försökte hålla skenet uppe på sociala medier även om det var en fasad. Men det kändes långt ifrån OK.

När jag sedan såg hatet på dessa ställen växa, kände jag att nu tar paus.

Jag uppdaterar knappas vare sig Twitter och Facebook och håller mig därifrån så gott det går.

Det är ju semestertider och det viktigaste för mig var att fixa en bra ledighet för bror.
De fjorton dagarna vi hade gemensam semester har jag fixat så han har minnen kvar till nästa långledighet.

Ända sedan mor gick bort i höstas har mitt mål varit att ge honom det bästa och få honom att glömma bedrövelser som varit.
Det har jag lyckats med. Nu är det tid att ta hand om mig.
Ända sedan dödsdagen så har jag varit införstådd med att jag kommer att få ett helvete med mig själv, frågan var inte om utan när…
Nu är jag där, och det var denna fd vän som drog undan mattan för mig.

Jag informerade på Facebook om min situation och att jag kommer att hålla mig undan medierna för att få återhämta mig.
Trots det dimper det mer förfrågningar varför jag är sur och inte interagerar med dem.

Tre års kamp mot myndigheter och andra ansvariga har tagit ut sin rätt!

På dödsdagen började det en ny period i mitt liv. Jag måste bestämma mig för framtiden och vad jag vill göra. Har mycket att ta igen under de förlorade åren, måste tänka och komma till insikt.
Måste jag dela allt på Twitter,  Facebook, Instagram mm?
Bror mår bra, och nu är det min tur…
På Facebook har jag blockerat en person, på Twitter desto fler, just sådana som är enegitjuvar.
Men för mig räckte det inte, utan jag behöver få andra tankar,  ta itu med sådant som jag ligger efter med, må bra med det vi har hemma, fixa till vårt paradis som i många fall har förfallit under de senaste åren både under fars och sedan även mors sjukdom.

Jag måste få en inre frid, inte låta mig nerslås av mail med ”varför ljuger du” fast jag i det avseendet varit ärlig och lång tid innan informerat om det.

Påstående om att jag ljög var bland annat sådana saker som blev roten till min panikångest, depressioner och kamp för att få hjälp.
Sedan dess har kvalitet istället för kvantitet varit ledstjärna för mig. Hellre några få ärliga vänner än en massa ytliga bekantskaper.
Jag har förlorat minst fem år av mitt liv, på grund av min sjukdom och den bristfälliga vård och omsorg som lades på mig.
Jag är glad att jag kan jobba mina 25%. Det var inte jag som sökte sjukpension, uran det var arbetsförmedlingen och kommunen.
Jag har blivit uthängd som en samhällets parasit pga det, bara för att folk inte vet något utan bara ”tror”.
Jag vill inte medverka till att fler blir uthängda på olika sätt där vi inte vet mycket om bakgrunden.

Just nu är JAG det viktigaste för mig och ingen skall få förstöra det.
Jag är inte sur bara för att jag inte interagerar. Jag vill behålla min energi för att må bra.

Robert Klåvus skrev för en tid sedan på Twitter följande: Om du sårar en stark, reser den sig igen. Om du sårar en svag, kan du vara den sista.

Detta gäller både höger och vänster, män och kvinnor, invandrare och svenkfödda.

Alla hjärtans dag #bloggswe

images
I dag är det alla hjärtans dag vilket för tankarna till kärlek.

images (2)images (1)

För mig går mina tankar och kärlek till min far och mor som inte finns bland oss längre men även till mina syskon och den nära släkt vi har.

images1
Mina tankar och kärlek går till en mycket fin vän i Stockholm som har stöttat mig mycket men också blivit ”mormor” för så många både på twitter och facebook. ”Mormor” har ett hjärta som hon talar med och ger stöd till så många som kämpar i motvind med olika problem.

images (5)

Mina tankar och kärlek går till människor som lider, kämpar för sig själva och sina anhöriga men också anhöriga som kämpar för sina nära och kära, ibland i motvind mot sjukvård och kommuner och olika myndigheter.
images (7)

Mina tankar och kärlek går också till alla fina vänner som jag lärt känna via de sociala medier och har funnit en plats i tillvaron där de bara är en medmänniska. En del av dessa har satt djupa avtryck i mitt hjärta bara för att de är sig själva.

alla_hjc3a4rtans_dag
Mina tankar och kärlek går till tiggaren som står utanför affären och tigger för att får några kronor. Många av dessa ha sett detta som en sista utväg för att klara livhanken.


images (8)
Mina tankar och kärlek går till de som kämpar mot sjukdomar, som kanske hotar livet men ändå lever med ett leende på sina läppar.

images (4)
Mina tankar och kärlek går till dig, bara för att du är just du…

images (6)

Mitt hjärtas kram till alla fina människor!

Vänner #blogg100 #

Inga-Lill

För många år sedan lärde jag mig, ”släkten den föds man till men vänner de väljer man”.

Vi i familjen har väl aldrig varit så speciella att vi umgåtts med släkten bara för att de är släkt utan vi har umgåtts med de i släkten som vi trivts ihop med. Vänner väljer vi efter ömsesidigt förtroende och gillande.

Under senaste veckan har vi haft en sådan vän på besök. Inga-Lill lärde jag känna för drygt ett år sedan och blev för mig en ”räddare i nöden” när jag själv mådde dåligt efter alla vårdskandaler med mor. Vi kom i kontakt på ett våra sociala medier, Twitter. Hon stödde mig med sin egen erfarenhet som hon tillförskansat sig efter att ha vårdat sin make under flera år…

Vi blev senare vänner även på fejjan…

När det blev klart att jag skulle föreläsa på Folkets Hus i Stockholm, så frågade jag Inga-Lill om hon kunde tänka sig att hjälpa mig med mor när jag vara på scen. Visst, svarade denna underbara människa, men jag måste ju lära känna er lite mer, så jag kommer på söndag…

Så denna fantastiska människa satte sig i bilen och bilade ner till oss…
Vi fick lära känna varandra under tre dagar på sensommaren.

När jag och mor sedan kom upp till Stockholm i november så stod hon på perrongen på centralen och väntade. Vi spenderade där fyra dagar tillsammans varav en dag på mötet.

Vi och Inga-Lill har verkligen funnit varandra och är lika tokiga allihopa, vilket absolut inte blir mindre när vi kommer tillsammans.
Nu sjunger det på sista versen och denna människa skall åka hem till Stockholm i morgon…

Jag känner redan en smärta i hjärttrakten att behöva skiljas IRL…
Visst hon finns inte längre bort än min närmaste dator/läsplatta/mobil, men ändå…

Vänner de väljer man och här har det varit ömsesidigt…

Tack Inga-Lill för ditt underbara besök! Det har vänt vår vardag till en fest, en vardag med guldkant, en vardag med värme och kärlek, och vi alla har mått så underbart bra…