Min grevinna av Luxemburg är Ann-Louise Hansson, ja så gammal är jag…
I slutet på 60-talet köpte vi en stereo för LP-skivor till pappa i födelsedagspresent. Till denna köpte vi även 5 LP-skivor varav en var med Ann-Louise och ”Min greve av Luxemburg”. Och just denna skiva blev verkligen spelad. Vi köpte även en skiva med Pat Boone och en med Jim Reeves, men Ann-Louise har alltid följt oss genom åren.
I dag händer det att vi spelar hennes musik på Spotify, även om mycket musik har ändrat sig så finns Ann-Louise i mitt hjärta.
Tack Ann-Louise för din dag Stjärnorna på slottet.
Nu skall jag prata radio…
Njea, så illa är det nog inte. Nu har jag varit med i radion så många gånger, både live via telefon och live i studio, så jag börjar bli van. Men ett sort men är att jag har svårt att höra min egen röst, men det är nog en träningssak.
Jag har ju jobbat både med film och TV, och även om jag inte hörts och synts så mycket, så har jag ju en vana, kvar. Erfarenhet behöver tränas och det har jag nu gjort både med poddsändningar av musik och även av filmade gudstjänster.
Nu skall jag i alla fall gå en utbildning i poddradio. Säkert något matnyttigt att kunna lära sig, då radio är ett media jag aldrig sysslat med professionellt, så önska mig lycka till….. 😉
I Lilla Edet har Svenska Kyrkan gemenskapsträffar då och då.
I dag var Önskepsalmer med kantorn Christina Elfström Mellberg.
Vi gäster på träffen fick ropa psalmnummer och Christina spelade de på panot och vi församlade sjöng för full hals.
Hur länge julen varar är väl omtvistat men att julhelgerna tar slut iom Trettondagen, tycker jag känns naturligt. I går var det Trettondagskonsert med Vargöns musikkår och Tunhemskören. Sven Bild höll i textläsningarna och bön, och för oss var det idel bekanta men en för oss helt ny lokal, Vargöns kyrka. Vilken häftig kyrka, som jag genast blev förälskad i. Många små detaljer som gav ett välkomnande och värmande besök. Så det var verkligen kvalitet rakt igenom. Tack till körledarna Lars och Sune, vaktmästaren Rasmus, som jag tror han heter, och gav mig en inblick hur ljudsystemet i kyrkan fungerade.
Medan musikkåren spelade helt utan tekniskt understöd av ljudteknik så hade kören här hjälp av tekniken. Tyvärr hann jag inte byta position mellan låtarna, så min filmning blev lite ensidig, så att säga. Visst hade jag inte behövt spela in allt, men av erfarenhet vet jag att grupperna gärna vill ha filmer på de flesta låtar, för eget bruk, så jag spelade in alla låtar, även om inte alla finns med här.
Nu har förkylningen brutit ut i full blom hos mig samtidigt har även bror börjat med sitt snörvlande. Nu sitter vi med glansiga ögon på var sida köksbordet och ömsom tittar vi på varandra och ömsom på annat.
Jag har ju videofilmat två gudstjänster spelat där mycket av musiken var julinspirerat.
Två kyrkor, två präster men samma fantastiska kantor, Christina Elfström Mellberg.
Jag försökte lära mig mer om videoredigeringsprogrammet och klippte ihop musiken till en soundcloudfil. Inte perfekt men väl ett försök. Provar man inte, så lär man sig inte….
Musik på jobbet är väl helt fantastisk, speciellt när det är live. Eller vad säger ni?
Fick förtroendet av vår kyrkoherde att i vår kyrka förbereda adventskonseren med gruppen Helt Sonika. Helt Sonika hade korsat stiftsgränsen för att komma till våra kyrka, då deras hemvist är i Hjärtum. Så glada människor, vilket jag tror musiken gör att de blir. En härlig körledare vid namn Anita Svensson, som med ingivande av respekt och en stor portion humor fick oss alla att bli delakiga. Ja, det märktes att alla gick in i detta med glädje och jag blev snabbt en del av gänget. Så underbart!
När jag stod där vid mixerbordet och vi försökte hitta bästa ljud, kände jag mig som Eddie Axberg, som jag jobbat en hel del med. Eddie är ju ljudtekniker men för er som kommer ihåg Utvandrarna och Nybyggarna av Vilhelm Moberg, kommer kanske ihåg Karl-Oskars yngre bror Robert, som spelades just av Eddie.
Tvärflöjtisten Joel Jansson placerade vi i predikstolen där hans toner gav en magisk glans genom hela kyrkan. Trots många timmars arbete att vara kören behjälplig, så hann jag med både snöskottning och kaffekokning emellan. Jag var underbart glad att vi ha en kaffebryggare i kyrkan, för jag hade ingen tid till att sitta still, så jag smög ut ett par gånger så jag hann få lite kaffesmak i munnen.
Men det som blev en total överraskning för mig, men också värmde mitt hjärta mest var när vår präst Stefan Nordlander ropade fram mig och tackade för min insats. De fina orden han sade och att pastoratet hade skänkt en summa till årets julkampanj, Jag är ett liv.
Tack Stefan för att du framförde julens budskap på ett fint sätt mellan julmusiken.
Tack till kören och solisterna, som satte guldkant på hela föreställningen.
Solister: Karin Fundin, Nadja Lindeman, Louise Svensson.
Tack till du högt uppsatte tvärflöjtist, Joel Jansson. Tack till kantor Ulla Björnheden.
Tack till Reem och Gun som var kyrkvärdar, N var gud värda med er insats.
Och sist ett stort tack pastoratet som gav mig förtroendet att fixa detta.
Årets julkampanj:Barn världen över berövas rätten till fullvärdiga liv! Det kan vi inte tolerera. Därför arbetar vi mot sexuella övergrepp och våld. Vi vill ge barn möjlighet till trygghet, skydd, utbildning, mat och vatten. Vi kämpar för att barnens röster ska höras. Var med i årets julkampanj!
Var i söndags på julkonsert i St Peders Kyrka i Lödöse. I en fullsatt kyrka spelade Lilla Edets Musikföreningen tillsamman med Sjuntorpsmusiken. Läser ofta i Facebookgrupper att det finns inget att göra i Lilla Edet, men jag tänker så fel de har. Jag har ju nyligen beskrivit Ljudaborgs teaterförening i bloggen som spelade en julsaga, och denna gång blir det Lilla Edets musikförening som har ett bra samarbete med Sjuntorpsmusiken.
Musikföreningen firar snart 100 år. En som är uppväx med föreningen är Sara Martinsson Arnér som ni kan läsa om i TTELA inför 90-årsjubileet.
Tillsammans med solisterna Ulrik Engdahl och Anna Ståhlgren Jensen gjorde de en bejublad konsert i kyrkan. Dirigenten Christian Larsson, är en man som har svårt stå stilla när Ensemblen sätter fart på sina instrument.
Londonderry Air är Nordirlands nationalsång i Samväldesspelen, med text av Katherine Tynan Hinkson till en traditionell melodi nedtecknad av Jane Ross. Officiellt är däremot Nordirlands nationalsång densamma som Storbritanniens.
Melodin har använts för många andra sånger, t.ex. ”Danny Boy”, ”The Confession of Devorgilla”, ”I cannot tell”, ”I would be true”, ”He looked beyond my fault”, ”I Love Thee So”, ”My Own Dear Land”, ”We Shall Go Out With Hope of Resurrection”, ”Above the Hills of Time the Cross Is Gleaming”, ”Lord of the Church”, ”We Pray for our Renewing”, ”Above the Voices of the World Around Me”, ”What Grace is Mine” och Så kom du äntligt.
Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow! är en amerikansk julsång, skriven av Sammy Cahn och Jule Styne 1945 och först inspelad av Vaughn Monroe. På svenska finns texten Snöa på, och på norska La det snø, skriven av Arne Riis.
O helga natt (franska: Cantique de Noël) eller ofta Minuit, Chrétiens efter inledningsorden i den franska originaltexten ”Minuit! Chrétiens, c’est l’heure solennelle”) är en franskspråkig julsång komponerad 1847, och baserad på Jesu födelse. Sången brukar på svenska kallas Adams julsång efter upphovsmannen till musiken Adolphe Adam.
Gå, Sion, din konung att möta är en adventspsalm av Erik Nyström från 1893. Psalmen har nummer 108 i 1986 års svenska psalmbok. Psalmens fem strofer handlar om Jesu liv alltifrån stallet till korsfästelsen, och föreställningarna om hans återuppståndelse och framtida återkomst. Själva det egentliga adventstemat (strö ”palmer på väg för Messias”) finns egentligen bara i första strofen, men advent i vidare bemärkelse (advent=ankomst) lyser fram i varje strof (”han kommer, han kommer”). Även andra versen innehåller referenser till julen (”och lägges på strå i ett stall”), en högtid som advent ofta ses som inledningen på. Denna version är lite speciell, då solisterna sjunger de två första verserna. Tredje versen är är arrangerad i moll av M Eklund, medan fjärde och femte versen ställer sig kyrkbesökarna upp och sjunger med i sången.
Håll gärna ett öga på dirigenten i slutet av klippet, då han är så glad så han hoppar.
Visst finns det att göra i Lilla Edet och när två musikkårer backar upp varandra, så kan det inte bli annat resultat är BRA!
Tack till alla inblandade, ni levererar julglädje i stora mått, och jag vill bara se mer…
Sara Martinsson Arnér (Lilla Edets muskförening) skriver i ett offentligt inlägg på Facebook
Jag har den stora glädjen att få spela orkester. Det är något av det roligaste som finns. I dagens individualistiska samhälle är det skönt och sunt att bli påmind om det stora i att göra något tillsammans. Och lyckoruset i när det blir så där magiskt bra. För några år sedan inledde två små orkestrar ett samarbete som kommer pågå lång tid framöver. Inte minst för att vi har så fantastiskt roligt tillsammans. Nu är vi ett stort gäng som bara låter bättre och bättre.
Tack, mina kära vänner i Lilla Edets Musikförening och SjuntorpsMusiken för i år. Livet är gôtt när jag är med er.
❤️
Lilla Edets musikförening på Facebook
Sjuntorpsmusiken på Facebook
Den glädje som dessa grupper har, smittade lätt av sig till oss som satt i publiken, och vi var inte sena med att uppmuntra dessa kvinnor och män med applåder, så fort det gavs tillfälle. Det är en mäktig käns la när hela publiken står upp och klappar i händerna i takt till musiken, men också alla glada skratt som spred sig när det skämtades och gav små gliringar till varandra. Ja denna spelning innehöll allt från solospel till när båda musikgrupperna tog i från tårna. Smakprov finns i Yutubeklippet nedan…
Ja, kan en önska sig en bättre söndageftermiddag? Knappast!
SjuntorpsMusiken med Lilla Edets Musikförening är en ideell förening grundad 1901 i Sjuntorp. Vid tiden runt sekelskiftet var det vanligt att musikkårer uppstod på bruksorterna runt om i landet. Syftet var att ge ungdomarna något att syssla med och samhällets innevånare
underhållning.
Detta skedde även i Sjuntorp. Initiativet till detta togs av AB Sjuntorp år 1901, som bekostade en instrumentuppsättning och noter samt ställde en övningslokal till förfogande. Pensionatet ”Minnet” blev från år 1902 den permanenta övningsplatsen.
Sjuntorps musikkår har under åren genomgått stora förändringar både uniformsmässigt, ekonomiskt och musikaliskt.
Under många år var Sjuntorps musikkår en ren musikkår till att i dag under namnet
SjuntorpsMusiken kunna erbjuda en repertoar som omfattar marschmusik,
underhållningsmusik, fanfarer, brassmusik och storbandsmusik via våra tre musikgrenar
Sjuntorps Musikkår, Sjuntorp Brassensemble samt Humble & Gorgeous Big Band..
Samtliga sektioner har som mål att inom SjuntorpsMusiken som förening, bedriva en
aktiv verksamhet på alla nivåer såväl musikaliskt och sångmässigt och att alltid ligga
på en arrangemangsmässigt hög nivå.
Øvre Eiker Veterankorps kommer från Hokksund i Norge, och består av 15-talet medlemmar men och utan grått hår och spelar det meste av ren och skär glädje.
”Bandet” bildades 1992 och beskriver sig med följande ord: Vi er en reiseglad og spilleglad gjeng som for tiden består av 12 musikanter i alder fra 40+. Vi har et variert program, og spiller like gjerne på ølfestivaler som i kirker. Korpset har en aktiv pårørendegruppe som er svært viktig for trivselen, de er umåtelig begeistret for hormusikk, og støtter opp om alle turer og arrangementer.
Vi spiller på egne instrumenter, vi marsjerer ikke, og har et avslappet forhold til uniformering. Nye medlemmer tar vi imot, og de som spiller klarinett, trombone, saksofon eller horn er ekstra velkomne.
I söndags hade jag och bror planerat att åka till kusten och vara med på en kyrkokonsert där en känd svensk sångerska skulle framföra sin musik. Men turligt nog hade en FB-vän delat ett annat evenemang här i min omedelbara närhet. Det var kantorn i Lilla Edet, Christina Elfström Mellberg som skulle spela piano, en duktig musiker på piano och orgel, som jag gillar. Därtill skulle Sir James Robert Hendry spela trumpet. Vet inte om han har ”Sir” framför namnet, för det är väl Storbritaniens drottning som delar ut ”Sir” till personer som hon adlar. Men han kanske är dubbad riddare, för så väl känner jag inte honom. Kommer i god tid till kyrkan och där möter mig ”Diamanter, pärlor och örhängen”. Vad eller vem som är vad, får ni avgöra själva, men jag vet 🙂
Åsbräcka kyrka är den lilla, mysiga kyrkan, som jag kallar för min, fast den ligger på fel ställe i förhållande till där jag bor. Nu tror jag inte att akustiken kan jämföras med Nidarosdomen, men det var oerhört vackert, skall ni veta. Robert, som är född i Lilla Edet flyttade till Norge där han nu bor och har spelat många instrument på olika tillställningar. Denna man, ungefär i min ålder kunde verkligen använda instrumentet. Själv följde jag med en kompis på hans trumpetlektion när jag gick på högstadiet. Naturligtvis skulle även jag prova på, tyckte läraren och han lärde mig hur jag skulle blåsa, medan läraren tryckte på ”ventilerna” och visst, jag spelade två låtar på detta sätt, sedan minns jag att mina läppar kliade och kittlade i 14 dagar efter det. Kan bara konstatera att Robert var duktigare än jag, då han kunde trycka på tangenterna själv. Tror även att läpparna var mer vana med trumpeten än vad jag var, för han fick bara vila en liten stund, innan nästa låt kom upp.
Ja, helt ärligt blev jag så betagen i spelningen i kyrkan, så jag njöt hela dagen efter den spelningen. Ja, jag brukar vara busig, så jag spelade in hela konserten med Christina och Robert, och den konserten har gått många varv i mina öron under hundpromenaderna under dagen. När han själv tar i och blåser de starka tonerna, så tar jag ett djupt andetag och håller andan. Ja jösses, vilken upplevelse, innan jag kommer på mig självt, och sedan börjar skratta. Gå med hunden i koppel och hålla andan hör inte till vanligheterna, och skulle sedan någon se mig börjar skratta där mitt i skogen, så går nog folk långa omvägar kring mig 🙂
Är glad när folk fortsätter med sin musik och utvecklar den, istället för att som jag gjorde, avvecklar den. För musik är bara så vackert, och inramat i kyrkornas akustik, kan det bli en himmelsk upplevelse, precis som i söndags. När de spelade Amazing grace, så var jag tvungen att ställa mig upp och njuta, något så underbart vackert det var.
Tack till Christina och Robert, det blev något magiskt över hela konserten,
Til ungdommen framfördes bland annat vid avtäckningen av Nordahl Griegs minnessten i Potsdam, Tyskland, 23 november 2003 där flygaren Nordahl Grieg stupade 1943, under andra världskriget,[2] samt vid minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka 24 juli 2011 efter Terrorattentaten i Norge 2011. Det är också vanligt att läsa ur dikten i humanistiska konfirmationer i Norge.
” Her er ditt vern mot vold, her er ditt sverd: troen på livet vårt, menneskets verd.”
Amazing Grace är en av den engelskspråkiga världens populäraste psalmer. Texten skrevs av John Newton 1779 på common metre. Psalmen finns i svenska översättningar vid namn ”Av nåd”, ”Förunderlig nåd”, ”Förundrad jag hör ett glädjens bud” eller ”Oändlig nåd mig Herren gav” samt den friare översättningen ”En ton”.
Sången fick ett rejält uppsving under 1960-talets svarta frihetskamp. Den sjungs ofta i baptistkyrkor i USA. Amazing Grace kan även höras spelad på säckpipa. Den har också blivit vanlig bland grupper av människor som försöker komma ifrån missbruk av alkohol och narkotika.[källa behövs] Den kan också höras vid begravningsgudstjänster.
Summertime är en aria komponerad av George Gershwin för operan Porgy och Bess (1935). Texten skrevs av DuBose Heyward. Sången blev snabbt en populär jazzstandard och har tolkats av bland andra Fun Boy Three[1], Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Janis Joplin.
Då var jag och bror åter nere i Floda. Vi var inbjudna av Ulf Nilsson och Janne ”Lucas” Persson till invigningen TCB cafe of Floda. Cafet var det senaste tillskottet på Ön där TCB har samlat det mesta från rockens 50-60-70-tal med Elvis Presley i mitten.
Cafet är ett retrocafe inspirerat av amerikansk 70-tal med inredningen som lätt känns igen från filmer och TV från den tiden, inte minst jukeboxen.
Vi var inte de enda inbjudna gästerna, men det kändes stort att vara inbjuden. I caeet serverades det härliga bakverk, smörgåsar och lättare måltider. Elvis födelsehem (kopia) var öppet för husesyn, i biografen visades det Elvisfilm, i museet bland alla prylar som är de flesta fall är i original från artister från den tiden, spelades det musik, och bjöds på historier .
Här kommer ett smakprov på Ove Pilebo, tidigare frontfigur i Streaplers, och sin dansbandsmusik, medan Ulf avbryter med en historia…
Villa California 