Arkiv

Musik som förenar

wp-image-1055078680

I går var jag och bror i Hjärtumsgården utanför Lilla Edet och lyssnade på musik. I sann svensk/norsk anda fick vi lyssna på musik från två länder tillsammans med Sjuntorpsmusiken med Lilla Edets Musikförening och Øvre Eiker Veterankorps.

Den glädje som dessa grupper har, smittade lätt av sig till oss som satt i publiken, och vi var inte sena med att uppmuntra dessa kvinnor och män med applåder, så fort det gavs tillfälle. Det är en mäktig käns la när hela publiken står upp och klappar i händerna i takt till musiken, men också alla glada skratt som spred sig när det skämtades och gav små gliringar till varandra. Ja denna spelning innehöll allt från solospel till när båda musikgrupperna tog i från tårna. Smakprov finns i Yutubeklippet nedan…

Ja, kan en önska sig en bättre söndageftermiddag? Knappast!

SjuntorpsMusiken med Lilla Edets Musikförening är en ideell förening grundad 1901 i Sjuntorp. Vid tiden runt sekelskiftet var det vanligt att musikkårer uppstod på bruksorterna runt om i landet. Syftet var att ge ungdomarna något att syssla med och samhällets innevånare
underhållning.

Detta skedde även i Sjuntorp. Initiativet till detta togs av AB Sjuntorp år 1901, som bekostade en instrumentuppsättning och noter samt ställde en övningslokal till förfogande. Pensionatet ”Minnet” blev från år 1902 den permanenta övningsplatsen.
Sjuntorps musikkår har under åren genomgått stora förändringar både uniformsmässigt, ekonomiskt och musikaliskt.

Under många år var Sjuntorps musikkår en ren musikkår till att i dag under namnet
SjuntorpsMusiken kunna erbjuda en repertoar som omfattar marschmusik,
underhållningsmusik, fanfarer, brassmusik och storbandsmusik via våra tre musikgrenar
Sjuntorps Musikkår, Sjuntorp Brassensemble samt Humble & Gorgeous Big Band..
Samtliga sektioner har som mål att inom SjuntorpsMusiken som förening, bedriva en
aktiv verksamhet på alla nivåer såväl musikaliskt och sångmässigt och att alltid ligga
på en arrangemangsmässigt hög nivå.

Øvre Eiker Veterankorps kommer från Hokksund i Norge, och består av 15-talet medlemmar men och utan grått hår och spelar det meste av ren och skär glädje.

”Bandet” bildades 1992 och beskriver sig med följande ord: Vi er en reiseglad og spilleglad gjeng som for tiden består av 12 musikanter i alder fra 40+. Vi har et variert program, og spiller like gjerne på ølfestivaler som i kirker. Korpset har en aktiv pårørendegruppe som er svært viktig for trivselen, de er umåtelig begeistret for hormusikk, og støtter opp om alle turer og arrangementer.

Vi spiller på egne instrumenter, vi marsjerer ikke, og har et avslappet forhold til uniformering. Nye medlemmer tar vi imot, og de som spiller klarinett, trombone, saksofon eller horn er ekstra velkomne.

 

 

Diamanter, pärlor och örhängen

20170723_190451

I söndags hade jag och bror planerat att åka till kusten och vara med på en kyrkokonsert där en känd svensk sångerska skulle framföra sin musik. Men turligt nog hade en FB-vän delat ett annat evenemang här i min omedelbara närhet. Det var kantorn i Lilla Edet, Christina Elfström Mellberg som skulle spela piano, en duktig musiker på piano och orgel, som jag gillar. Därtill skulle Sir James Robert Hendry spela trumpet. Vet inte om han har ”Sir” framför namnet, för det är väl Storbritaniens drottning som delar ut ”Sir” till personer som hon adlar. Men han kanske är dubbad riddare, för så väl känner jag inte honom. Kommer i god tid till kyrkan och där möter mig ”Diamanter, pärlor och örhängen”. Vad eller vem som är vad, får ni avgöra själva, men jag vet 🙂

Åsbräcka kyrka är den lilla, mysiga kyrkan, som jag kallar för min, fast den ligger på fel ställe i förhållande till där jag bor. Nu tror jag inte att akustiken kan jämföras med Nidarosdomen, men det var oerhört vackert, skall ni veta. Robert, som är född i Lilla Edet flyttade till Norge där han nu bor och har spelat många instrument på olika tillställningar. Denna man, ungefär i min ålder kunde verkligen använda instrumentet. Själv följde jag med en kompis på hans trumpetlektion när jag gick på högstadiet. Naturligtvis skulle även jag prova på, tyckte läraren och han lärde mig hur jag skulle blåsa, medan läraren tryckte på ”ventilerna” och visst, jag spelade två låtar på detta sätt, sedan minns jag att mina läppar kliade och kittlade i 14 dagar efter det. Kan bara konstatera att Robert var duktigare än jag, då han kunde trycka på tangenterna själv. Tror även att läpparna var mer vana med trumpeten än vad jag var, för han fick bara vila en liten stund, innan nästa låt kom upp.

Ja, helt ärligt blev jag så betagen i spelningen i kyrkan, så jag njöt hela dagen efter den spelningen. Ja, jag brukar vara busig, så jag spelade in hela konserten med Christina och Robert, och den konserten har gått många varv i mina öron under hundpromenaderna under dagen. När han själv tar i och blåser de starka tonerna, så tar jag ett djupt andetag och håller andan. Ja jösses, vilken upplevelse, innan jag kommer på mig självt, och sedan börjar skratta. Gå med hunden i koppel och hålla andan hör inte till vanligheterna, och skulle sedan någon se mig börjar skratta där mitt i skogen, så går nog folk långa omvägar kring mig 🙂

Är glad när folk fortsätter med sin musik och utvecklar den, istället för att som jag gjorde, avvecklar den. För musik är bara så vackert, och inramat i kyrkornas akustik, kan det bli en himmelsk upplevelse, precis som i söndags. När de spelade Amazing grace, så var jag tvungen att ställa mig upp och njuta, något så underbart vackert det var.

Tack till Christina och Robert, det blev något magiskt över hela konserten,

Til ungdommen framfördes bland annat vid avtäckningen av Nordahl Griegs minnessten i Potsdam, Tyskland, 23 november 2003 där flygaren Nordahl Grieg stupade 1943, under andra världskriget,[2] samt vid minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka 24 juli 2011 efter Terrorattentaten i Norge 2011. Det är också vanligt att läsa ur dikten i humanistiska konfirmationer i Norge.

” Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.”

Amazing Grace är en av den engelskspråkiga världens populäraste psalmer. Texten skrevs av John Newton 1779 på common metre. Psalmen finns i svenska översättningar vid namn ”Av nåd”, ”Förunderlig nåd”, ”Förundrad jag hör ett glädjens bud” eller ”Oändlig nåd mig Herren gav” samt den friare översättningen ”En ton”.
Sången fick ett rejält uppsving under 1960-talets svarta frihetskamp. Den sjungs ofta i baptistkyrkor i USA. Amazing Grace kan även höras spelad på säckpipa. Den har också blivit vanlig bland grupper av människor som försöker komma ifrån missbruk av alkohol och narkotika.[källa behövs] Den kan också höras vid begravningsgudstjänster.

Summertime är en aria komponerad av George Gershwin för operan Porgy och Bess (1935). Texten skrevs av DuBose Heyward. Sången blev snabbt en populär jazzstandard och har tolkats av bland andra Fun Boy Three[1], Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Janis Joplin.

DSC_0152 (13)

Musik skall byggas utav glädje

20170226_111237

Då var jag och bror åter nere i Floda. Vi var inbjudna av Ulf Nilsson och Janne ”Lucas” Persson till invigningen TCB cafe of Floda. Cafet var det senaste tillskottet på Ön där TCB har samlat det mesta från rockens 50-60-70-tal med Elvis Presley i mitten.

Cafet är ett retrocafe inspirerat av amerikansk 70-tal med inredningen som lätt känns igen från filmer och TV från den tiden, inte minst jukeboxen.


Vi var inte de enda inbjudna gästerna, men det kändes stort att vara inbjuden. I caeet serverades det härliga bakverk, smörgåsar och lättare måltider. Elvis födelsehem (kopia) var öppet för husesyn, i biografen visades det Elvisfilm, i museet bland alla prylar som är de flesta fall är i original från artister från den tiden, spelades det musik, och bjöds på historier .


Här kommer ett smakprov på Ove Pilebo, tidigare frontfigur i Streaplers, och sin dansbandsmusik, medan Ulf avbryter med en historia…

 

Elvis still alive

20170205_155018

I går gick turen till Floda för att träffa kompisarna i The Cadillac band och för att se va det byggt upp på ”Ön” i Floda. Det gick verkligen inte att ta miste på var vi hade hamnat, jo i rockens mecca.

Det första vi möter är eliten av musikgenrens artister som står ute och hälsar välkommen.


Alla figurerna är i trä och modellerade med motorsåg, är det inte fantastiskt så säg?


I trädgården hade de byggt upp ett kopia i skala 1:1 av Elvis födelsehem i Tupelo i Mississippi. Att gå in där och se hur två vuxna och ett barn bodde i ett rum och kök, kändes fantastisk. Men samtidig funderade man på hur man fick plats, Vi vet att Elvis kom från enkla förhållanden, men detta…


Inne i huset hade artisterna sina egna områden där det visades upp foton, musikinstrument och annat som artisterna har haft. Kändes nästan lite overkligt att USA-gigantens pryl finns i lilla Floda, i original. Vår vän Janne ”Lucas” Perssons guldkivor från storhetstiden fanns på väggen samtidigt som hans modelljärnväg fanns på pianot han spelade på. Här fanns Burken, Dolly Parton, Ebbot Lundberg, Rod Stewart med flera.

Vi satt länge och pratade i köket på TCB-house och pratade med Peter Kaufeldt om bandet, om deras historia,om vilka som varit aktiva i gruppen men också vika som varit gästartister under alla år. Sedan efter att barnkalaset var slut anslöt även Ulf Nilsson och visade oss runt. En dag i musikens tecken.

Länkar:
http://www.tcbhouse.se/

Missa inte rockens mecka – i Floda!
Elvis födelsehus nu i Floda (Även intervju med Ulf Nilsson)
På Lilla ön mitt i centrum ligger TCB House of Music
Kliv In I Elvis Barndomshem – I Floda!