Än en gång hittar jag uppklistrade lappar med budskap inom genren ”Hets mot folkgrupp”. Ingen, i alla fall för mig, känd avsändare.
Är det bara jag som reagerar på detta eller finns det fler? Vet inte hu många gånger jag både anmält till kommunen och polisen nazistiska budskap, hakkors o dyl. Första gången var för knappt ett år sedan då de spelade på känslorna angående Wilma från Uddevalla som mördades av sin pojkvän. Då var det en tydlig avsändare och när jag anmälde det till kommunen, så fick jag svaret att jag som god medborgare själv kunde riva ner dem. Då var de placerade på stolpar/lyktstolpar.
Andra gången var det A4-plakat ordentligt fastlimmar på olika ytor i centrum. Förutom att anmäla till kommunen kontaktade jag butikerna där de var placerad på deras reklamblad, fönsterrutor. Tobaksbutikens skyltfönster, bankens husförsäljningstavla, bibliotekets ”take away”, folkets hus entre mm.
Hakkors målade lite varstans i kommunen och nu denna lapp. Denna gång anmäler jag inte, utan någon annan få göra det…
I går hade jag ärenden till Göteborg och kunde då inte låta bli att besöka Övre Husargatan, där det i förrgår morse exploderade något. Jag och bror har vid flera tillfällen ätit mat i restaurangen Le Pain Francais som ligger i anslutning till de drabbade entreerna i fastigheten. Så området är ju välbesökt av oss. Hela gatan är avstängd med det stank från rök och eld som varit, trots att det gått över ett dygn sedan händelsen.
Svårt att ta in de man ser men också svårt att ta in det som människor sade om orsaker och varför. Vill inte bidra till spekulationer så jag inväntar polisens uttalanden. Men att det var svårt skadat ser man på den övre bilden där räddningstjänsten säkrat upp entren så den inte skall rasa in, eller rasa på någon.
När jag sedan kom till det mobila poliskontoret hängde det ett hjärta i ett av fönstren.
När jag sedan kommer hem till kommunen igen, möts jag av andra budskap. Klisterlappar med en arm och texten ”Sieg Heil” 😦
För två år sedan gick jag Civilförsvarsförbundets grundutbildning för frivilliga resursgrupper. Vid två tillfällen har jag frågat min hemkommunen om de inte skall ordna någon info om oss. Intresset har varit svalt, därför blev jag extra glad nu när FRG i två dagar stått utanför Kulturhuset och informerat om detta.
Jag tillhör ju FRG i min förra kommun och för att få tjänstgöra i min nya kommun så måste de begära hjälp från en tredje kommun som kan fråga min förra kommun om jag får och fler från den kommunen kan tjänstgöra här. I två dagar har jag nu kollat in vad som händer utanför kulturhuset, pratat med innevånarna och även visat dem vägen till informatörerna från civilförsvarsförbundet.
Själv är vi preppers och är förberedda på att vara utan bekvämligheter mer är de 72 timmar som man bör klara sig utan hjälp om vi blir utan värme, vatten, avlopp mm. Vi har påsar vi kan sätta i toaletten om vi behöver göra 2:an. Och i nödfall även en spade för att gräva en grop i parken om det behövs. Värmefiltar, värmeljus, gasspis konservburkar med mat. Vatten i flaskor i förrådet mm.
Tidigare när vi bodde på landet så hade vi även ett elverk för att kunna driva cirkulationspumparna för att få värme och elda med ved.
Bara en sådan sak som att brygga kaffe i kaffebryggaren funkade inte med ett vanligt hemelverk då den klarade inte den effekten som krävdes. Nyttiga lärdomar.
Tyvärr kom det en pandemi i vägen så jag har inte gått någon mer utbildning. Men hoppas snart komma med på en igen. Mycket av det jag lärt mig har jag ju med mig i mitt dagliga arbete som trygghetsvandrare, Sms-livräddare, Missing People mm.
Förra veckan träffade jag Richard Veldre utanför vår Coopbutik i Lilla Edet. Richard lärde jag känna när han jobbade på P4 Väst. Han jobbat numera på SVT Nyheter Väst, eller som jag fortfarande säger, Västnytt.
Vi pratade lite och sedan sade han att han ville ha lite bilder på Nussä. Jag svarade ja, men hade en kasse med varor från en stor butikskedja. Den gömde jag bakom butikens tidningslåda vid entrén. Sedan gjorde vi två scener där jag och Nussä gick, varav Nussä i första tagningen visade vad han tycker om kommunen genom att lyfta på benet.
Andra tagningen tyckte jag blev bättre då han inte pissade. 🤣
Jag var nyfiken om det blev någon film, och om vi skulle komma med och även vilken av de två scenerna som i så fall det skulle bli.
Kan bara konstatera att det blev den där Nussä visar sitt missnöje – en pisskommun.
Jag tycker om att ta bilder, även om det ”bara är” med mobilkamera. Men idag är kamerorna så bra i dessa, så det blir helt acceptabla bilder. Jag hra aldrig varit så noga med att ta betalt för att andra skall kunna använda dem, men jag har inte velat konkurrera med proffsfotografer och deras inkomster, så media och andra har betalat ca 1500:- för bild.
2013 blev jag rik på mina bilder då grannens svinhus brann upp.
Pengarna jag fick in för bilderna skänkte jag till grannen som en första inbetalning till att bygga upp gården igen. Jag ville inte tjäna pengar på andras olycka.
Jag brukar vara väldigt generös med mina bilder och när en nomineringsgrupp hörde av sig inför kyrkovalet, och frågade om de kunde få låna några bilder, så sade jag ja. Jag visste ju vem som skulle arbeta med bilden och jag litade på personen. Jag hörde inget mer om bilderna så jag antog att det inte var aktuellt med att använda dem.
En dag när jag kommer hem ligger följande bild i mitt brevinkast. Jag reagerade starkt och undrade vad detta var. Min bild, beskuren, text skriven på den och redigerad på ett sätt som jag inte godkänt. Vad är detta? Hur skall jag reagera på detta?
Jag visste ingenting om den bilden men jag förstod vad den skulle användas till. Men varför har jag som brukligt inte fått godkänna den, innan den används. Jag tillskrev vänner, jag tillskrev nomineringsgruppen på riks och även lokalt och frågade hur jag skulle hantera detta.
Jag valde att på att jag skulle ta en diskussion med dem om problemet. Istället fick jag höra en massa saker som jag inte ville höra, eller borde höra. Jag kände mig inte bekväm i sammanhanget. Hade jag mått bättre om jag inte sagt något, eller var det bra så som jag gjorde. Det var inte första gången mina bilder använts på ett sätt som jag inte kan acceptera och som inte stämmer överens med upphovsrättslagstiftningen heller. Tyvärr vaknade min panikångest till liv, min depression har blivit värre, och jag har tvingats till medicinejusteringar. Varför blir det så här, när jag bara vill vara snäll?
Jag har slutat dela med mig av mina bilder får att lyfta kommunen, jag undviker att kommentera på sociala medier, och jag har lagt ner alla mina grupper på olika ställen. Nu måste jag satsa på att bli bättre och få min energi tillbaka. Jag måste se framtiden ljus igen.
Visserligen kom vi till en uppgörelse som jag är nöjd med, men fortfarande mår jag dåligt. Redan i slutet på sommaren hörde jag rykten om händelsen hade skapat problem och jag väntade bara på att det skulle bli officiellt. TTELA skriver: Därför lämnar de sina platser i styrelsen
Hur mycket är jag skyldig till detta? Kunde jag gjort något annorlunda, för att slippa må dåligt men ändå komma till en uppgörelse.
Jag har försökt att dela med mig av mitt solsken, fast mitt eget varit förmörkat under flera månader.
I år är det 90 år sedan Carl Milles Poseidon invigdes på Götaplatsen i Göteborg.
Snoppen på statyn har många gjort sig lustiga över, då den är liten I förhållande till konstverket I övrigt. Kallas därför ”Milles hämnd”.
Det fanns en del saker som anmärkes på innan den fick sitt rätta utseende son den är i dag
Han står där och kikar ner och vaktar över Avenyn. När statyn var färdig, tyckte folk att det var förskräckligt med en naken man och den här hade dessutom ett alldeles för stort könsorgan. Carl Milles tvingades att göra om honom och förminska det allra heligaste. Carl Milles var inte glad, men fann på råd. Ställer man sig på konserthusets trappa och blickar mot Poseidon, så ser det ut som ett jätteorgan som han håller i handen.
Vad som är sant och inte sant återstår att se, men den har i alla fall gett upphov till många muntra skratt.
Idag på min sedvanliga promenad som blev mycket senare än vanligt, så fick jag frågan om hur jag mår.
Tackar som frågar, jag mår bra, svarade jag. Ja du ser pigg ut fick jag till svar. Du fick inga skador då?
Skador!?, frågade jag??? Skador från misshandeln som ägde rum natten till i tisdags, sade personen. Jag har inte blivit utsatt för någon misshandel natten till i tisdags, sade jag.
Vi såg dig när du pratade med TV-reportrarna. Ja de är bekanta till mig och vi pratade lite och de ville ha lite bilder på Nussä, så vi ställde upp..
Visst jag blev utsatt för misshandel, lindrig sådan för några år sedan och det var på ljusa dagen. Det största problemet med det var att jag mest var chockad efter det, men inga skador. Diskussionen fortsatte och de berättade att en bekant till dem berättade det i tisdags när de såg mig på torget. Ingen vet varifrån ryktet om att jag blivit misshandlad.
Diskussionen fortsatte med att de vågar inte gå ut på kvällarna här I byn efter att två kvinnliga hundägare blivit attackerade av ungdomar. Jag svarade att jag kommer ihåg det som skrevs i sociala medier och att en kvällstidning hakade på och spädde på den oro som fanns, och att polisen gick ju ut med en dementi om händelserna. Den andra händelsen var polisen på plats och konstaterade att det INTE skett en misshandel. Den första händelsen finns det ingen som ville vittna om, mer än bilder som spreds på nätet.
Vi Trygghetsvandrare hade inte så lång tid efter händelsen möte med polisen och där togs det upp om fakenews mm, och då kom detta upp som ett exempel som lever kvar och skapar otrygghet hos innevånarna.
Jag blev mycket förvånad över varifrån ryktet om att jag blivit misshandlad men också över hur lång tid gamla rykten lever kvar. Själv tyckte jag mest synd om personerna som går runt och är rädda för att de rykten de hört, och gör att de inte vågar gå ut. Jag var glad att jag kunde säga att jag inte blivit misshandlad och även säga att det andra inte var sanning enl polisen.
Jag hoppas att personerna känner sug tryggare i kommun efter vårt samtal.
Tack till Leif Antonsson som hjälp till att redigera bilden
Idag är det valdag till Svenska kyrkan på olika nivåer. Jag har redan i början på tiden för förtidsröstning lagt mina röster i en valurna. Jag är stolt över den demokrati som också finns i kyrkans värld
Vi är ingen åsiktsgemenskap, vi är en trosgemenskap, sade Åke Bonnier i debattprogrammet Sverige möts. Ja det finns många åsikter och synpunkter om hur vad kyrkan skall göra. Men finns det plats i valet för Jesus Kristus?
När jag gick igenom vilka nomineringsgrupper som fanns lokalt var det en grupp som inte hade med något om tro i sitt manifest. En lokal grupp med en massa personer som jag vet har många olika åsikter, varav en del är sådana jag ställer mig bakom, och andra åsikter som jag inte ställer mig bakom. Största problemet där är att jag vet inte var de flesta står i olika frågor.
För mig är det för lite religion/teologi och för mycket politik. De som kandiderar hur vet jag att det gör det med hjärtat med övertygelsen att Gud visar vägen? Själv har jag blockerat nästan vart enda nomineringsgrupp/parti som gör reklam. Jag hoppas att tron och församlingens arbete är i centrum
Ljusen brinner så fint på altanbordet. Två glas rödvin skänker stillhet och på Spotify spelas musik med tysk sång och stil. Vi är i harmoni och känner att våra liv fylls med ro. Även vovven tar det lugnt och har rullat ihop sig i hammocken.
En lång sommar har vi bakom oss med många härliga timmar ute i naturen. Många promenader både här i kommunen men även resor till andra delar av landet, har fyllt våra dagar med guldkant.
Förra året ungefär vid denna tiden tillskrev jag kommunen att politiker mm får sluta kontakta mig om olika säkerherssaker som sker i kommunen. Det finns betalda befattningar inom organisationen som sköter den biten, så jag skall inte behöva gripa in.
I år har många privatpersoner kontaktat mig om olika saker som de har lagt märke till och jag har inte varit sen att gripa in och ringa efter hjälp via 112. På polisens fråga om jag kunde hålla dem under uppsikt tills patruller har kommit, så har jag gjort det.
När jag för ett tag sedan hade kontakt med kommunen blev jag utskälld för att jag inte ringt 112 pga händelserna, vilket jag hade gjort. Även andra händelser som har skett under sommaren, har spelat in. Jag bestämde mig för att bryta med allt. Jag vill inte bli utnyttjad för mitt vara hjärtas skull, jag vill inte bli baktalad bakom ryggen.
Jag skall sluta lyfta kommunen med mina bilder, som till och från har använts på sätt som strider mot upphovsrättslagstuftningen mm. Jag har tagit paus från sociala medier, och läser bloggar och tidningar, lyssnar på ljudböcker och försöker skita i världen utanför.
Nu får andra ringa 112, nu får andra kontakta säkerhetschefen eller kommunen. Nu skall jag må bra, och det gör jag. Jag skall krypa tillbaka till min anonyma tillvaro och må bra.
Villa California 