Detta är är en händelse som jag beskrev på Facebook och fick många att reagera.
Bengt Larsson
”Det är lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund.”
Är det så man arbetar med en demenssjuk person?
Person 1
Om du menar dusch har jag en viss förståelse ….påminner mig om när mina barn var små och inte ville det jag ville … som tur va var det glömt efter en stund. Men för barnen blev det en lärdom för den demente ÄR det glömt .;//
Bengt Larsson
Det handlade om byte till nattkläder och arbeta med mor så hon inte blir upprörd utan får förtroende för personalen. Det motverkar det som jag och sjukgymnasten arbetar för att ge mor livskvalitet tillbaka. Varför skall vi gemensamt kämpa för att ge mor dubbel tid för omsorg när enskilda motarbetar detta?
Person 1
Helt annan sak … Men nog så svårt men borde gå med mycket tålamod rätt inställning och känsla för sitt jobb 😇
Bengt Larsson
Jag och sjukgymnasten arbetar för att mor skall få förtroende fler ALLA men då förstör någon något. Vad hon tycker och känner och tänker ger jag blanka fasiken i men personen skall arbeta professionellt i sin yrkesroll…
Bengt Larsson
Person 2 Hur hade du själv valt att göra i denna situation? Fel kommer att göras och vi kommer inte ner i en nollnivå men med denna inställning så anser jag att detta som ett sätt att rasera det de flesta arbetar för…
Person 2
Om jag var i din sits…är det vad du menar? Ja jag hade nog gjort precis som du.
Bengt Larsson
Jag har inte gjort någon formell anmälan men jag har pratat med anhörigstödet och hon kommer att ta det med chefen…
Person 2
Ja det kan nog räcka. Man får ju välja sina strider.
Bengt Larsson
Jag kan ju alltid stoppa personen…
Men jag tycker det är viktigare att chefen får chans att belysa problematiken men också att det MÅSTE arbeta efter genomförandeplanen som finns. I den står också att jag är behjälplig och även tar över om personalen känner att det är jobbigt för dem eller mor…
Person 3
Fy så hemskt!När det kunde vara en mysig förtroendegivande stund för din mor inför natten.Men jag känner igen problemet.Jag själv kör varje kväll 1,5 mil för att natta min mamma.Hemtjänsten skall ju göra det men mamma blir ju bara orolig hela natten när hon känt sig dåligt bemött.Då ringer hon mig i förtvivlan och försöker berätta vad som hänt.Det slutar alltid med att jag får åka till henne för att trösta henne mitt i natten.De flesta av personalen är underbara men så finns dessa som inte begriper bättre och raserar allt förtroende.Ett kärleksfullt bemötande betyder allt men att det är så svårt för vissa.Övergrepp och kränkning kallar jag det här.
Bengt Larsson
Jag var så ledsen i går kväll efter händelsen och onödigt och tråkigt.
DEttsa speciellt när sjukgymnasten drog igång mötet för att alla skall jobba på samma sätt.
Mor funkar så fint så länge det är lungt men hamnar hon i paniktillstånd så blir det tilt helt och hållet. I kväll och i morgon förmiddag har vi avbokat hemvården och troligen blir det hela helgen. Men jag skall orka också…
Men brorsan (utvecklingsstörd) mår heller inte bra av mors skrikande när hemvården är här.
Och varför somnar hon i stolen när frisören var här, varför njöt hon i fulla drag när forvården var här….
Varför gillar hon när sjukgymnasten är här och vill träna för att komma tillbaka lite grann till livet.
Jag känner själv att det skall bli underbart med en ”ledig” helg utan vårdpersonal….
Person 3
Jag förstår att du blev ledsen.Särskilt som sjukgymnasten ordnat så att alla skall arbeta samstämmigt och så kommer en sådan här hurtig besservisser och raserar allt ihop.Det hjälper inte hur mycket utbildning vissa får de förstår inte i alla fall.Ett kärleksfullt bemötande är A och O.Sedan gäller det att vara absolut närvarande i nuet och kunna läsa av din mors reaktioner och spinna vidare på det som hon mår bra av. Det är ett varsamt arbete att få din mor att känna tillit igen.För något måste ju ha hänt eftersom hon lätt blir upprörd i dessa situationer.Denna händelse du skriver om här är ju en bekräftelse på att sådant kan förekomma.Sådana här personer sätter ofta prägel på gruppen om de är informella ledare och deras jargong smittar av sig och blir till en norm. Här behövs krafttag av chefen och en tillrättavisning så att allt personal förstår att så här förhåller man sig inte till människor.
Bengt Larsson
Ja du Person 3… Enl sjukgymnasten är det tre grupperingar bland personalen och de verkar omöjligt att ena dessa. Tanken är ju att personalen skall sköta träningen så småningom, men det verkar döfött Tills vidare är det jag och gymnasten som sköter detta.
Förra veckan frågade gymnasten mor vad som är jobbigt när jag inte är närvarande och då berättade hon att dom (hemvården) inte lyssnar på henne.
Det är detta som föranledde mötet.
Min kontaktperson frågade mig dagen efter mötet om jag känner mig bekväm i situatonen, vilket jag inte gör. Det gör inte hon heller…
Vi har varit tvungna att backa från vissa ståndpunkter bara för att personalen skall kunna försöka arbeta på samma sätt allihopa!
Jag vill säga att den kontaktpersonen hade jag som kontaktperson även för far under tre år och jag litar så kollosalt på henne och jag tror det är ömsesidigt.
Kommer att prata vidare med sjukgymnasten på måndag och överväger att stoppa henne från vidare besök.
Person 1
Jag blir så ledsen och besviken på personal som inte kan ta till sig det som en gång är bestämt….men tyvärr känner jag igen det… och det hjälper inte att annan personal säger till på P-möt…det har jag provat…måtte chefen ta tag i denna personal…ingen löneförhöjning där inte. Jag blev inkallade till chefen en gång och hon sa att personal tyckte jag var jobbig….jag frågade är det någon boende eller anhörig som klagat på mig…nej det var det inte…då svarade jag då bryr jag mig inte om vad personal säger om mig…bakgrunden var att jag var lite för populär bland de boende…;))
Bengt Larsson
Förstod av en granne tillika vikarierande här att ingen våga säga något om någon annnan då det ”bara” blir tjafs och att de inte skall lägga sig i…
Person 1
Höj taket…
Person 4
En fråga/tanke : varför skall träningen delegeras till personalen ? Alla medborgare skall ha rätt till träning på samma villkor som alla andra ! De som behöver skall även erhålla träning i sin ordinarie bostad av sjukgymnast (om behovet är det) ,givetvis skall man då betala som ett besök. De senaste åren får ytterst få äldre den träning/rehab som de har rätt till ! En förändring behövs.
Person 1
Person 4 ..det var bra så är det till 99% alltid att träning blir delegerad till personal … Och därmed släpps allt vind för våg….varför läggs ansvaret ut på oss personal …?
Bengt Larsson
Träningen skall ske som en daglig rutin i arbetet med mor. Mor skall kunna förflytta sig själv alternativt att ”turner” används mellan säng och rullstol. I dag använder hemvårdspersonal lift medan jag håller i mors händer så hon ställer sig upp tar några steg för att sätta sig i stolen. Träningen är 8 månader försenad pga brister i journalföring på vårdcentralen. Mor har troligen en demenssjukdom, ej utredd. När mor kom till korttidsboendet för återhämtning efter medicinförgiftning behandlade henne som dement och ej förgiftad av medicin, vilket hon var akut intagen för på sjukhus.
Bengt Larsson
Jag har tagit tillbaka det mesta av ansvaret av mor pga den vanvård hon utsattes för. Kommer en person till korttidsboende för återhämtning efter medicinförgiftning, så skall hon där inte behandlas som dement. Hur och vem som satt demensstämpeln på henne utan utredning, vet jag inte…. Det som gjorts är två minnestester för nägra år sedan, på min begäran. Mer vet jag inte….
Person 2
Det är intressant detta med varför det tydligen så lättvindigt sattes diagnosen, stämpeln, demens på,din mor. Har du aldrig fått någon, om ens urskuldande, förklaring till detta?
Bengt Larsson
När jag följer journalerna kom demens in i samband med sjukhusvistelsen vid förgiftningen av risperidon. Men allt elände började när jag bad om hjälp och önskade hemsjukvård. Och att jag ville ha hemsjukvård var beroende av att det var så in i helvete svårt att komma i kontakt med vårdcentralen.
När mor var på korttidsboende så var hon först på ”vanlig” avdelning. Vi blev lovade att under den månaden skulle hon få prova både det och demensavdelning. Av någon anledning stoppade enhetschefen detta utan att vi fick någon förklaring.
Det var ju först när jag tog hem mor på helgpermission som jag började förstå att något var fel. Mor fick sin smärtlindring och hon kunde gå. Vi gick hand i hand från bilen in på boendet in i hissen upp till våningen och in på avdelningen och hälsade på personalen. Ingen reagerade på det de såg eller vad jag sade. Nästa fredag var hon bunden i stolen när vi hämtade henne. Under veckan sätt hon oftast i sin stol inkörd till bordet och stolen låst. Hon fick vara där dels som personalen säger det att hennes rop och skrik störde andra patienter enl andra för att andra patienter blev störda av hennes rop och skrik. På helgen fick hon samma medicinering som jag blivit tillsagd och mor gick igen.
Inte ens den gången reagerade någon att mor KUNDE gå….
Ingen brydde sig.
Vi skrev kontrakt på en lägenhet på demensavdelningen och mor fick flytta hem medan jag fortsatte och undersöka allt. Vid vårdplaneringen sades det från kontaktpersonen att mor har blivit så mycket lugnare och tryggare. När jag läser mors journaler som jag till slut fick hem hade sköterskan 3 dagar tidigare varit i kontakt med läkaren på vårdcentralen hur de skall göra med mor då hennes oro och rop och skrik blivit svårhanterlig.
De säger en sak till mig och i journalen står en annan sak….
Vi var hos mor i stort sett var dag och när mor sätt i fastlåst under bordet med en uppslagen tidning framför mig. Hon såg ut mot parkeringen och så fort hon såg mig hörde jag hennes skrika mitt namn. Pratade med sköterskan om mediciner och övrigt och hennes svar behöver vi veta något så kontaktar vi dig. Det var de orden som fick mig att gå i taket.
När jag sedan fick tag i MAS så uppdagades det alla journalister då hade jag redan gjort en anmälan till socialstyrelsen om medicinering och sedan kompletterat den med ett tillägg mot sköterskorna på boendet att mor inte fick smärtlindring. Sedan har jag så fort jag fått nya uppgifter lämnat de till socialstyrelsen.
Ingen har gett mig stöd men när jag till slut kunde ge uppgifter om att journalposter inte signerats/låsts inom 14 dagar då blev det fart på regionens tjänstemän. VGR-IT blev inkopplad verksamhetschefen blev omplacerad.
Men fortfarande har jag fler frågor än svar och nya frågor dyker upp hela tiden.
Men jag vet inte vem som satt demensdiagnosen och på vilka grunder.
Person 2
Tack för ditt svar Bengt. Har blivit intresserad av hur lättvindigt det verkar vara att skriva ”Demens” och fel det kan bli pga av en felaktig demensdiagnos.
Person 2
Person 4 o Person 1, ja om träningen läggs på personalen måste det vara med signeringslistor, med uppföljningar och genomgångar med sjukgymnast regelbundet för att det skall fungera och inte bli något som efterhand rinner ut i sanden. Ngt man inte hinner med och börjar strunta i att göra för att man inte hinner eller för att det helt enkelt är tråkigt eller tröttsamt att göra det.
Person 1
Jag som varit rehab ombud har varit irriterad många gånger på slappheten som infinner sig när sjukgymnasten släpper ansvaret ..
Bengt Larsson
Tills vidare är det jag och sjukgymnasten gymnastiken.
Ingen ide att blanda in hemvården så länge de inte arbetar efter den gemensamma genomförandeplanen. Efter torsdagens händelser så är ännu mera negativ.
Funderar starkt på att spärra de två som var här i torsdags just för att protestera….
Villa California 