Nu när Hugo flyttat så gäller det att återta vardagen. Visst ingen tvekan om att han är saknad men han får det bättre hos någon annan som kan ägna sig bara åt honom. Nu får ju min egen Nussä ägna sig åt bara mig igen 🙂
Redan i måndags åkte vi upp till staden för att agera ”bodygards” jag och Nussä. En pensionärsorganisation hade sitt månadsmöte och när det är slut så är det mörkt i området och många känner sig otrygga, så tillsammans med kommunen och polisen så är vi några frivilliga som åker dig för att vistas i närheten så att området blir tryggare. Det är ju ingen tvekan om att Nussä gillar detta, då många vill prata med honom och man får sitt lystmäte mättat. Jag är väl inte sämre själv, då jag gillar att träffa människor och ge dem trygghet. Gårdagen ägnade vi oss åt varandra och vår vanliga vardagslunk med promenader men även sådant som blivit lite efter när man haft storfrämmande och ägnat sig åt dem istället. Tror Nussä trivdes i den vardagslunken och också kände sig trygg och jag märkte ingen större saknad hos honom heller. Vilket känns skönt.
Även i dag blir det att vara till glädje för våra medmänniskor. Månadsmarknad i centrala staden och vi är några stycke som skall vandra runt bland stånd och besökare. Prata med folk, visa våra orangea västar och bara vara till för andra. Och nu blir det som vanlig med tre km promenad till bussen, sedan bussen till stan för att göra vårt jobb, att sprida glädje.
Ha en bra dag!