I mors fotspår #bloggswe

2SkJutAl
1956 kom mor till Sverige. Hon och far hade träffats något år tidigare i Rendsburg där far bodde när han jobbade på ett varv där, och bodde på det hotell mor jobbade på.

Algots sökte sömmerskor under den tiden och det var stora projekt i Tyskland för att få tyska kvinnor att flytta hit och börja jobba. Mor och hennes syster Eva kom hit med bussen som företaget ordnat från Tyskland. För systern gick det som en bananskal och hon började snart att jobba där, medan för mor blev det problem. De var något som strulade med hennes arbetstillstånd, så hon fick inte jobba där som det då var. Men medan arbetsförmedlingen försökte fixa till det men mors papper, så visade det sig att herr Göte Johansson med fru Brita, sökte en barnflicka.
Det visade sig att Göte Johansson var son till Algot Johansson, då och kanske även idag känd under namnet Algots.

Wikipedia beskriver Algot Johansson så här:
John Algot Johansson, född 18 juli 1886 i Roasjö församling, dåvarande Älvsborgs län, död 12 juli 1978 i Borås, var en svensk företagsledare i textilbranschen och grundare av Algots.

Algot Johansson växte upp i Roasjö Östergård. Han var son till hemmansägaren August Johansson och Augusta, ogift Eriksdotter. Han grundade företaget Algots 1907 och bildade aktiebolaget Algot Johansson AB 1937 där han var verkställande direktör till 1957 då han lämnade över ansvaret till sonen Göte Johansson. Efter det var han sedan styrelseordförande fram till 1974. Han var kommendör av Vasaorden. År 1938 företog han en jordenruntresa.

År 1907 gifte han sig med Hildur Johansson (1887–1964). De fick barnen Åke 1908, Göte 1911, Elis 1913, Arne 1915 och Alf Olle 1918 (död samma år).

Paret ligger gravsatt i en familjegrav på Borås Sankta Birgittas kyrkogård, där även sönerna Göte och Alf Olle vilar.

Mor blev kallad till intervju hos Brita Johansson, dvs Algots sonhustru, och de fatta de genast tycker för varandra. Mor började snart att arbeta där.

wpid-wp-1438372840899.jpegÄven Göte Johansson finns beskriven på Wikipeida:

Göte Johansson, född 2 februari 1911 i Borås, död 1981, var en svensk företagsledare och VD för konfektionsföretaget Algots.

Han var son till konfektionsfabrikören Algot Johansson och Hildur, ogift Johansson. Han blev 1932 disponent för Algot Johansson AB i Borås efterträdde sin far som VD för konfektionsföretaget 1957. År 1974 blev han styrelseordförande. Göte Johansson var styrelseledamot i Konfektionsindustriföreningen, Boråsortens konfektionsindustriförening, Svenska Handelsbanken i Borås, Boråskretsen av Sveriges konfektionsindustriförbund, Sveriges konfektionsindustriförbund, AB Alf Stigens fabriker och Svenska Handelsbanken i Stockholm.

Han gifte sig 1939 med Brita Torell (1912–1983), dotter till köpmannen David Torell och Bärta, ogift Johansson. Makarna bodde i Borås men flyttade på 1970-talet till Sachsein, Schweiz. Deras son Göte-David Johansson (född 1943) har också varit VD för Algots.

Makarna är begravda i en familjegrav på Borås Sankta Birgittas kyrkogård, där även Götes föräldrar vilar.

wpid-wp-1438372729124.jpegFamiljen hade en lägenhet inne i staden där de bodde, och också där mor fick bo, men de hade också en sommarstuga, en väldans stor sommarstuga i Skogsryd, strax utanför Borås. Ni ser bilden överst på sidan. Bror och jag har gjort ett par resor till Borås för att hitta de platser mor bodde på under de två åren som hon jobbade i familjen.

Mor som pga flykten under kriget hade svårt med att flytta fram och tillbaka mellan stan och landet, försågs att frun Johansson av bussbiljetter så hon kunde ta tidig morgonbuss till Skogsryd för att vara med barnen och sedan en kvällsbuss tillbaka till stan och lägenheten där hon kunde bo. Mor och far som var kärestan, hade också fått lov att umgås och fru Johansson hade sett till hur far skulle kunna komma in mer eller mindre obemärkt. Brita var väldigt mån om både mor och hennes syskon som bodde kvar i Tyskland, så hon hade oftast fixat kläder från fabriken så mor kunde sända ner till dem. Så mors familj där nere gick ofta i kläder signerade Algots.

Mor berättar att barnen inte var samarbetsvilliga den första tiden och svarade med du är inte våra mamma, så du bestämmer inte över oss. Det hörde deras far och tog ett ordentligt samtal med barnen. Fröken Kleiner jobbar här för er och det är hon som bestämmer.  Så i fortsättningen så lyder ni fröken Kleiner. Efter det så blev mor en del av familen. Många gånger kom frun och sade till mor, att nu tar vi oss en kopp kaffe och en god cigarett, och så satt de och pratade en stund. Mor var väldigt plikttrogen men vid ett tillfälle försov hon sig. Hon kom ner till lägenheten vid 11-tiden fast hon skulle börja klockan 7. Fru Johansson, sade god förmiddag, hoppas fröken Kleiner sovit gott.
Om hon sätter sig i rummet så skall jag ordna frukost till oss. Hon fixade en frukost med rostat bröd, som de åt gemensamt. Därefter var det sedvanligt kaffe med cigarett. Hon bad mor vänta lite och så kom hon med en ny kollektion med klänningar. Mor som skämdes så kolossalt för att hon försovit sig, svarade med stammande röst, ”Får man presenter när man försover sig, så skall jag göra det oftare”.

wpid-wp-1438414490553.jpegMor stannade i familjen i två år och de pengar hon tjänade blev ett bra tillskott till gården de köpte 1958 och där jag är född.
Jag och bror var framme vid familjegraven och lade rosor på deras gravar, när vi nu var i Borås.

Makarna Johanssons son Göte David, som var ett av de barn mor var barnflicka åt var också under några år VD för Algots. Här kan du läsa mer om honom i Borås tidning: Han tror på svensk konfektion

Vill du läsa mer om företaget Algots, så hittar du det på Wikipedias sidor.
Sveriges radio har under rubriken Avgörande ögonblick lite om Algots konkurs: SR 90 år: Textilfabriken Algots i konkurs

Julen är här #bloggswe

hundralapp

Julen är barnens högtid men också de vuxnas. Många är de som stressar med mat, städning julklappsinköp mm mm. En del sitter ensamma framför TV:n på julaftonen, andra har barnen omkring sig andra har sin nära att krama om i juletid. Men det finns också en annan grupp och det är de ensamma. Vår jul blir ju aldrig densamma som när mor och far levde, men vi har varandra jag och min bror. Bror har inte köpt några julklappar det vet jag men jag har köpt några till honom och jag kommer att få se hans ögon tindra när han öppnar dem.

Julmat finns i kyl och frys och det behöver inte gå någon nöd på oss. Vi har tak över huvudet och värme i vår stuga.

Men det finns många andra som har det svårt. Jag tänker på de flyktingar som sitter i våra flyktingförläggningar och flytt från krig och elände. Även om det blir en spartansk jul för dem, utan julklappar så kanske detta är den bästa julen de har haft på länge, där de får vara nära varandra och utan att behöva känna oro för gevärskulor och bomber i krigens fasor.

Jag tänker på de tiggare som lämnat sitt hemland för att i ur och skur sitta utanför någon butik med sin pappersmugg och tigga pengar i. Inlindad i kläder och extra filtar gör de allt för att inte frysa.
Var bor de? Kanske de sover i en skrotbil i skogen som någon har dumpat. Kanske har de hittat en presänning och lite filtar i en skräpkontainer som de byggt en hydda av under en gran, eller kanske i skymundan under en bro, till skydd för väder och vind.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något…

Jag valde att försöka förgylla julen lite extra för vår tiggerska utanför butiken genom att mångdubbla mitt bidrag i pappersmuggen hon höll i sina frusna händer.

Även du är värd en fröjdefull jul, där du nu tillbringar den…

 

Personal inom vård som vägrar dialog med anhöria #blogg100

I går blev jag påhoppad av en person som för andra gången påstår att jag sprider illvillaga rykten om vårdpersonal genom att dela inlägg här på Facebook.
Första gången det skedde var när jag delade ett inlägg från SVT och dess bevakning av vård/omsorg. Jag fick spe för att jag delade detta och sedan hur ett TV-bolag kan hålla på med sådant att nervärdera en hel yrkeskår på det sättet. Att SVT gjorde denna satsning är efter undersökningar vad vi tittare har för frågor inför valet.

Vi som jobbar inom offentliga yrken och speciellt där vi har hand om andra människor måste finna oss i att bli granskade.

Det finns helt underbar personal och det finn några få rötägg som i mitt fall har fått fundera på var de som är mitt emellan står…

I går delade jag ett inlägg från en person som har kämpat för sin fader.
Hon skrev i sitt privata flöde, kort och koncist ”Akuten med en uttorkad pappa!! Bra korttidsboende :(”

Detta delade jag vidare i mitt flöde.

Jag blir då återigen påhoppad av denna person som påstår att jag nedvärderas hennes yrkeskår.

Ingen yrkeskår är nämnd i inlägget. Ingen åtgärd som borde göras eller något annat som utpekar en viss åtgärd är nämnd.

När jag sedan tar bort denna vän och blir ”ovän” med henne, så går hon istället på personen som först gjorde inlägget och sprider sin galla över henne.

Att hon tolkar inlägg på ett sämre sätt än en halt häst galopperar, är hennes problem, men att gå på oss anhöriga och påstå en massa lagar och regler som vi redan vet. Vi vet att tvångsmatning är förbjuden, vi vet att sänggrindar inte får tas upp utan den behövandes godkännande. Vi vet att personer inte får hålkas inlåsta. Mor har inte gett sitt samtycke till att sänggrindar dras upp. I stället för att vårdpersonalen skall behöva begå lagbrott här i vårt hem,  så är det nästan alltid jag som sköter det. Mor har redan godkänt det att jag får göra det liksom att jag har en kamera som heka tiden mäter hennes rörelser och larmar om hon blir orolig.

Varken min kompis eller jag har haft åtanke några tvång mot hennes far varken tvångsmatning eller att tvinga i honom dryck.
Vi vet att det finns lagar.
Men vi är en del anhöriga som blir betraktade som någon som lägger näsan i blöt, när vi erbjuder oss att hjälpa till i vården av våra nära och kära, just för att slippa tvång.
Jag ser ju själv hur jag har blivit behandlad. En del kan arbeta bätte med mor om jag är med, då hon är trygg medan andra vägrar låta mig vara med då det går deras ära förnär…

Som sagt det handlar inte om att tvångsmata eller tvinga i någon dryck. Det handlar om ett tekefonsamtal i rätt tid.

Vänner #blogg100 #

Inga-Lill

För många år sedan lärde jag mig, ”släkten den föds man till men vänner de väljer man”.

Vi i familjen har väl aldrig varit så speciella att vi umgåtts med släkten bara för att de är släkt utan vi har umgåtts med de i släkten som vi trivts ihop med. Vänner väljer vi efter ömsesidigt förtroende och gillande.

Under senaste veckan har vi haft en sådan vän på besök. Inga-Lill lärde jag känna för drygt ett år sedan och blev för mig en ”räddare i nöden” när jag själv mådde dåligt efter alla vårdskandaler med mor. Vi kom i kontakt på ett våra sociala medier, Twitter. Hon stödde mig med sin egen erfarenhet som hon tillförskansat sig efter att ha vårdat sin make under flera år…

Vi blev senare vänner även på fejjan…

När det blev klart att jag skulle föreläsa på Folkets Hus i Stockholm, så frågade jag Inga-Lill om hon kunde tänka sig att hjälpa mig med mor när jag vara på scen. Visst, svarade denna underbara människa, men jag måste ju lära känna er lite mer, så jag kommer på söndag…

Så denna fantastiska människa satte sig i bilen och bilade ner till oss…
Vi fick lära känna varandra under tre dagar på sensommaren.

När jag och mor sedan kom upp till Stockholm i november så stod hon på perrongen på centralen och väntade. Vi spenderade där fyra dagar tillsammans varav en dag på mötet.

Vi och Inga-Lill har verkligen funnit varandra och är lika tokiga allihopa, vilket absolut inte blir mindre när vi kommer tillsammans.
Nu sjunger det på sista versen och denna människa skall åka hem till Stockholm i morgon…

Jag känner redan en smärta i hjärttrakten att behöva skiljas IRL…
Visst hon finns inte längre bort än min närmaste dator/läsplatta/mobil, men ändå…

Vänner de väljer man och här har det varit ömsesidigt…

Tack Inga-Lill för ditt underbara besök! Det har vänt vår vardag till en fest, en vardag med guldkant, en vardag med värme och kärlek, och vi alla har mått så underbart bra…

Vad skräp man samlar….

Medan bakmaskinen gjorde brödbaken i går kväll bestämde jag mig för att göra en storstädning…

Jag rensade upp bland gammal bråte och slängde sådant som jag inte behövde, oj vad skräp man samlar på sig!

Nu handlar det inte om huset vi bor i utan vårt hemautomatiseringssystem.
Systemet är ju till för vår trygghet och frihet och framför allt mor har ju sina speciella krav och i det fallet är hennes välbefinnande mycket viktigt.  Jag satt och skrev om lite i kameraberäkningsskriptet som skall vara sjjälvberäknande och ge varning om mor av någon anledning behöver stöd och hjälp. Jag kände när jag satt där med mina matematiska beräkningar att datorsystemet var väldigt trögt. Jag beslutade mig för att gå igenom hela systemet. Ja jösses, det fanns en massa onödigt som inte behövdes med ändå låg där och tog plats och prosessorkraft. I tre timmar medan bakmaskinen bakade kollade jag upp alla funktioner, tog bort ett efter ett.

Nu har jag en hy dator som jobbar med full hastighet och verkligen ger trygghet och frihet för oss…

Nästa gång är det husets tur att genomgå samma sak..

Att bara få vara

Bror jobbar nu de sista dagarna inför sin semester och även han ser nu fram emot en månads ledighet att tillbringa med oss övriga i familjen.IMG_20130625_224309
Livet leker trots alla bekymmer som är och vi mår gott. Ingen hemvården som springer ger en frihet som är fantastisk.

I dag lever vi livet efter hur dagen uppenbarar sig…
Visst har vi en del måsten som måste utföras men vi har också en större frihet att däremellan kunna göra vad vi vill.
Vi kan nu ta en tur runt i trädgården och njuta av vårt liv och paradis.
Här om dagen var mor och jag i väg och köpte lite färg för att måla om en trädgårdsbänk som behövde lite uppmuntran.
Vi målade och även Nussä fick hjälpa till och har fortfarande blåa färgfläckar i pälsen.

Vi köpte även en del blomtråd för att binda upp våra klängrosor som nu börjar slå ut.

I dag regnade det och då får det bli en del inomhusarbete, men det viktigaste är att vi kan ta dagen mer som den kommer….

Tidigare kändes allt som ett tvång, ett tvång som förmörkade himmelen men idag är den blå fast den ser grå ut.
Vi går och lägger oss en stund på sängen när tröttheten fallet på och vaknar utvilade och fulla med energi…
Att gå några varv med gräsklipparen och se hur hela trädgården ser sansad ut är ett sant nöje. Att ta fram skurborsten och göra golvet skinande rent efter valptassar och rullstol är också en tillfredställelse….

När jag tänker tillbaka på det senaste året så tänker jag många gånger på devisen: alla dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Så har det varit för mig, för oss.

DSC_0353Det finns så mycket i livet att njuta av. Att ta bilen ner till en plats vi älven och sitta och titta på hur båtarna passerar, vinka till de som är ombord och ropa några uppmuntrande ord är också ett nöje.

Jag har alltid älskat spontanitet och vara fri och att hitta på stollaryck. Som när dansen på Dal var tråkig och vi istället hamnade på Söder i Stockholm och köpte mjukglass klockan fem på morgonen. Eller när butiken i Uddevalla inte hade våra varor och vi hamnade pälsen Aker brygge i Oslo.
Nu i tidens tekniska tidevarv är det så lätt att hitta nya smultronställen med hjälp av geocaching…
Geochaching gör att man kommer till så många olika platser man aldrig visste om att de fanns…

IMG_20130703_203000Vi har några färdiga väskor hängandes i garderoben som bara är slänga in i bilen när lusten anfaller liksom amors pilar. Från tanke och idé till att bilen backar ut från parkeringen är det sällan mer än 10 minuter. Sommartid finns även ett par spontanitetskassar liggandes i bilen med badbrallor, handdukar mm. Mor har egen kasse med sina tillbehör som är viktiga för henne.
Vi vill leva så här och får man chansen till miljonvinsten så vill vi ta den. Miljonen behöver inte bestå av pengar utan kan lika gärna vara en glänta i skogen med doften av blommor och träd. Ett rådjur som passerar med ett par kid är också en upplevelse. En älg som står och tittar på oss och undrar vad vi är för konstiga individer och när vi promenerar i vargreviren så tar vi fram våra musikaliska instrument och sjunger en sång.

Gårdagens bekymmer låter vi vara någon annanstans och morgondagen vet vi inget om, vi lever här och nu…
Kan livet vara mer underbart!

Den minut som just passerade kommer aldrig igen, men det börjar en ny i detta nu, fånga den, ge den ett innehåll, fånga ögonblicket, vem vet om chansen någonsin kommer åter. Man kan inte sluta leva av rädslan att dö, utan skulle jag dö i en stund av lycka så dör jag i alla fall lycklig.

Kom i håg, varje timma, varje minut, varje sekund är en del av livet och lev det liv du vill leva.
Såg mitt shoppingcenter göra reklam – när shopping blir ett nöje…
Det finns så mycket andra nöjen som är mer värda än det. Klia kon i hagen bakom örat, smeka hästen i hagen på halsen. Plocka några ängsblommor och binda en krans att sätta i mors hår…

Detta är vårat liv i just detta nu

”Einstein” föreläser igen

capture-20130613-111642

 

Nu är det dags för en ny föreläsning av mig.
Denna gång är det en inspirationsdag.

Vardagshjälte i skuggan av demens

Hoppas verkligen jag kan inspirera andra anhöriga men även omsorgspersonal och vårdtagare att våga använda teknik i omsorgen så länge det är till fromma för alla inblandade. Hoppas verkligen att lite teknik och ett hjärta på rätta stället kan leda till att fler kan leva sitt liv på ett sätt som de önskar. Under rätt förutsättningar kan livet ge så mycket mer trots sjukdomar och handikapp i familjen.

Ett bra bemötande, en avvägning av teknik kan ge bra förutsättningar till ett rikare liv, för alla inblandade. Vi kan leva som en familj och vi känner trygghet med varandra och tillit till varandra och vi känner en stor trygghet att tekniken kan hjälpa oss till detta.

Låt inte sjukdomar och handikapp bli ett hinder till att leva ett rikt och innehållsrikt liv. Låt inte sorgen över forlorade funktioner bli ett hinder utan ta vara på de förmågor vi trots allt har kvar till att förverkliga våra drömmar.

Låt inte någon förstöra det ni har.

Kan vi leva vårt liv med kärlek till varandra, så kan även ni!

Ta vara på varandra, sprid kärlek, använd teknik när det är till fördel för er och jag lovar att livet ser ljust ut!

Länkar:
Pressmeddelande från NKA
Information från Svenskt Demenscentrum
Informationsblad
Preliminärt program
Anmälan

Robothjälp för äldre

robotforaldre5

 

Sitter och läser en artikel i gp om robothjälp för äldre.

Själv är jag mycket för teknik i omsorgen av äldre och handikappade. Men tekniken skall vara ett hjälpmedel för att kunna ge omvårdnad av människor och inte av mekaniska människoliknande produkter.

Naturligtvis skall dessa produkter finnas för de som vill ha det, men då som tillval.

Min åsikt är att vård och omsorg skall ges av människor till människor. Därtill så kan tekniken användas för att påkalla uppmärksamhet när så nöden kräver. Jag har inget emot att ha teknik som övervakar och bearbetar data men dessa data skall stanna hos den person som har övervakningen. Däremot skall tekniken larma och ge besked när något inte är som det skall vara.

Skulle personen försvinna från sin säng nattetid när den inte skall göra det, då är det ok. Skulle dörrar öppnas under fel tider så är det också ok att larma. Skulle personen ramla och kanske skada sig då är det viktigt att hjälp kommer snarast. Men så långe som allt är inom normala ramar så skall denna information inte lämna den personens hem.

 

Mycket av den bevakning som sker i den behövande bostad kan skötas med hjälp av tekniska lösningar så att man så lite som möjligt blir påmind om att bevakning sker. Utan livet skall påverkas så lite som möjligt utan nya rutiner.

Påminnelse om att ta sin medicin kan ske med hjälp av en syntetisk röst som snällt påminner personen. Skulle nu personen inte ha tagit sin medicin inom ett visst tidsintervall så kan hemvården bli upplyst om detta och då sända personal för kontroll…

 

Likaså kan ju kylskåpsdörren eller mikron övervakas att personen troligen ägnar sig åt matlagning.

Det viktiga är att den behövande känner sig trygghet i sitt boende och kan leva sitt liv på det sätt den önskar.

Med den syntetiska rösten kan man även påminna personen om vad som kommer att hända under dagen. Ex vis så kommer personalen vid 14-tiden för att åka med till vårdcentralen. Hen kan då bli påmind om detta kanske i samband med frukosten att detta skall ske och sedan i god tid innan det sker.

Skulle nu inte vårdpersonal dyka upp inom föreskriven tid så larmas det även för detta.

Tekniken skall anpassas efter människan och individens önskemål och det får aldrig bli så att vi människor skall anpassa oss efter tekniken, och speciellt inte inom äldrevård.

Det viktiga är att människan kan leva så likt sitt tidigare liv utan påverkan och att tekniken blir en trygghet när något inte är som det skall.

Trygghet med hjälp av teknik

Vi i familjen övervakas av en dator (om nu vi skall använda ordet övervakning) dygnet runt.

Vi i familjen och på andra ställen i huset har vi sensorer som känner av olika status.
Var och en av oss kan ha tre olika status, sover (ligger i sängen), vaken (ligger inte i sängen) eller borta. För att bestämma vilken status vi har används olika metoder och systemet har ett inbyggt felkontroll.

Mor behöver en del tillsyns och hennes status kan bara ändras när jag är hemma/vaken alternativt när hemvården är här. I övriga fall larmas jag.

Datorn kallas Ingrid och har en synstetisk röst som berättar olika saker för oss.
När någon går och lägger oss, så berättar Ingrid om att någon har lagt sig, likaså när vi går upp, går ut mm.

Det finns då normalvärden för oss som är standard men som också bestäms av kalendern.
Skulle det nu vara så att jag sover, eller är borta och mor försvinner ur sängen så larmas jag.
Dessa larm ser olika ut beroende på var dag gör och befinner mig…
Är jag hemma/inne så berättar då Ingrid detta i klartext via högtalare i huset. Är jag INTE hemma, så skickar hon SMS till min mobil. Har ett specialprogram som reagerar på vissa ord i SMS:et och ger extralarm som skiljer sig från andra SMS. Ligger jag däremot i sängen och sover så startar en vibrator under kudden och väcker mig. Ingrid berättar också i klartext vad som verkar vara fel.

Jag kan också surfa via dator, mobil eller surfplatta till min dator för att kontrollera systemet och även den vägen styra systemet. Jag har ytterligare möjligheter att styra systemet som till exempel med hjälp av SMS och Skype, eller mail…

Jag kan också begära status via dessa vägar och kontrollera att allt är ok.

Våra mediciner kontrolleras också via givare och en halvtimma efter vi har gått upp så påminns vi om att ta våra mediciner om vi inte tagit dessa. Dessa påminnelser fortsätter därefter var 15:e minut tills vi tagit medicinen. Vi påminns också om händelser som skall ske, läkarbesök, hemvårdsbesök, sjukgymnastik och andra evenemang av intresse.

När det gäller bror, så finns det andra övervakningar. Arbetsdagar för honom får jag på liknande sätt information om han försovit sig, eller om han inte försvinner hemifrån inom rätt tidsintervall både från hemmet och jobbet. Taxin kan vara sen eller utebli, och jag får då information om detta.
Detta ger också honom en trygghet att inget fel inträffar. Taxin får heller under resan inte avvika allt för mycket från de normala vägarna. Skulle det ske så blir jag uppmärksammad på detta.

Tanken är ju att vi skall bli uppmärksammade på saker som avviker från det normala.

Mor har ytterligare bevakning i form av en kamera. Denna kamera är inte där för att någon skall titta på henne utan ett datorprogram kontrollerar mors rörelser i sängen och beräknar då hennes humör efter det. Mors humörsstatus beräknas då i fyra nivåer, lung, oro, ångest och kraftig ångest. Samtidigt skall enstaka stora rörelser inte ge något larm utan det är intensiteten på rörelserna beräknas. Beroende på de beräkningar som datorn gör kan sedan ligga till grund för ett larm till mig. Dessa larm ges också beroende på var jag befinner mig, på olika sätt.
Inga bilder sparas eller på andra sätt bearbetas mer än just under sekunden som det sker.

Kameran är också ett känsligt kapitel för hemtjänsten och de har alla möjlighet att stänga av den för sin trygghet.

Vill i det fallet även betona att det inte är någon kontroll av personalen och deras aktiviteter som sker utan det är just vår trygghet det handlar om.

Jag har också ställts inför frågan om jag kan tänka mig att dela information med hemvård mm.
Så länge det handlar om vår trygghet och frihet är svaret ja men vill deras chef använda det för kontroll när hemvården är här, så är svaret nej.
Däremot om det finns ett beslut på att personalen skall logga in på alla ställen, så kan jag tänka mig att bygga in det i vårt system. I det fallet så får det byggas på att det skall ske hos alla vårdtagare.

Föreläsningen i Varberg – Anhörigriksdagen

Bild

Nu har jag gjort föreläsningen i Varberg på anhörigriskdagen.

Det var mycket givande och intressant…
Tyvärr kände jag mig inte riktigt bekväm i miljön då det var en del av idrottshallen som gjorts i ordning för själva föreställningen. Detta innebar att det var ett podie som var uppstället och publiken satt då på läktarna. Strålkastarna som skulle lysa upp mig gjorde också att publiken avskärmades och jag fick ingen direktkontakt med publiken L

Som vanligt började jag lite med bakgrundsfakta om hur jag startade systemet.
Jag visade då upp värmesystemet som var det första jag installerade. Graferna hur värmekurvan såg ut. Men jag nöjde mig inte med att bara kontrollera värmesystemet utan ville också styra det, speciellt nattetid på vintern när man inte var sugen att gå ut till pannan.

Jag kunde då berätta vad som hände vid föreläsningen vid föreläsningen i Lund.

Fem minuter innan jag skulle in på scenen som kommer ett SMS från hemdatorn som säger att det strular med värmepannan. Men hjälp av två SMS så kunde jag starta om hela värmesystemet och när jag sedan kom in på scenen kunde jag visa upp värmesystemet och vi alla inkl jag, kunde så se att värmesystemet var igång igen. Puh!

Jag gick då vidare hur systemet kunde berätta vidare hur det interagerade med oss. Jag kunde då visa att att mor nyligen kommit upp ur sängen och att hon inte hade fått sin medicin.

Jag kunde fortsätta med att hemvården varit duktig och startat tväggmaskin och tumlaren.

När jag gått igenom alla poster av intresse för oss och hur det fungerade tillsmammans med oss, så kunde jag berätta historien som hade hänt denna morgon.

Jag satt på tåget och mellan Kungsbacka och Varberg när jag då skulle kolla upp hur systemet fungerade. När jag loggat in, kunde jag se att ingen var hemma hos mor, hon var ensam…

Paniken steg till högsta nivå och jag försökte ringa hemvården utan att få kontakt.
När jag var framme rusade jag in på järnvägsstation för att kontrollera när nästa tåg mot Trollhättan avgick. Hade drygt en halvtimma på mig.

Fick tag i hemvården och på åtta minuter var någon hemma hos mor och allt löste sig.

Vill säga till personalen här att ni är helt underbara och gör en fantastisk insats och ni löste detta suveränt. Skall bli lite extra uppmuntran till er insats!

Detta fick stora applåder och jag är mycket glad att jag kunde visa på ett suveränt jobb från deras sida.

Jag fick i samband med att jag berättade om systemet fråga om hur vi upplever detta med att vara övervakade hela tiden. Vi känner inte som om vi är övervakade, utan detta är en förutsättning för att vi skall kunna leva tillsammans. Detta är ”teknik för trygghet och frihet”.

Jag kunde då berätta historien när mor en tidig morgon trillade ur sängen när jag jobbade.

Jag fick på min mobil ett SMS som berättade att mors säng var tom. Efter kontroll via hemsidan, så kunde jag sedan ringa bror som kontrollerade det hela och fick bekräftat att mor låg på golvet.

Jag kunde med snabbhet åka hem och ta hand om problemet, inga skador och allt var frid och fröjd.

Efteråt var det mingel och jag blev stoppad av en mängd personer som ville ställa frågor. Även ryktet hade spridit sig och personer som inte varit på föreläsningen hade listat ut vem jag var och ville veta mer….

Jag själv känner detta så naturligt och har inte tänkt på att detta kunde bli så stort och att det skulle upplevas så fantastiskt av så många….

Verkligen kul och jag hoppas att det blir fler som använder det som ”Teknik för trygghet och frihet”.

Tack till:
Anette Westerlind, Anhörigsamordnare i Trollhättans kommun
Sofia Rutbäck, projektledare för ”uppfinningsrika anhöriga”
Gunilla Matheny, Anhörigsstödsgalning
Ulla Lantz, min medpartner i föreläsningen
Christina Silvferstolpe, biståndshandläggare i Trollhättans kommun
NKA, som hjälpt mig ekonomiskt för att göra föreläsningen möjlig för mig.
AHR, som ordnade konferensen
Hemvårdpersonalen i Sjuntorp, tack för er insats (NI ÄR FANTASTISKA)