SFK Laxen

20180414_093849.jpg

I dag hade sportfiskeföreningen Laxen i Lilla Edet aktivitetsdag. Bryggor och båtar skulle i vattnet, stugor renoveras och moderniseras inför säsongen 2018. Jag var nere flera gånger under dagen och tittade på arbetet. Dessa grabbar och kvinnor visste vad som skulle göras. Ett fint oljat maskineri, enligt mig. Bor man som vi, så är det en fin vandring utefter Göta älv, från södra till norra Lilla Edet utefter älven. Man passerar då ”Laxen”, kraftverket mm. Att sätta sig någonstans efter älven i närheten av stugan och spana ut, så kan man få se laxen hoppa, eller kanske en fiskare som kämpar i sin båt, för att få upp en lax.


Idag är det ett fantastiskt rent vatten om man jämför med i slutet av 60-talet, då det var ett siktdjup på endast ca 10 cm. Idag är det ett siktdjup på 1,5 meter vid gynnsam väderlek och vattnet går faktiskt att dricka. SFK Laxen har varit engagerade i laxfisket sedan 1983 då klubben bildades och lägger ner ca 9000 timmar i ideellt arbete vid anläggningen. Allt för att de fiskande gästerna ska få en så bra fiskeupplevelse som möjligt.

 


Klubben har också fyra stugor på området som de hyr ut till intresserade. Här bor man mitt i byn och på andra sidan vägen, väntar ett spännande äventyr.

Idag är det Vattenfall och Lilla Edets kommun som är fiskerättsägare till det aktuella laxfiske som Sportfiskeklubben Laxen sköter och administrerar. Göta älv har i stort sett alltid gett bra laxfiske förutom på 50- och 60-talet då industriföroreningar försämrade reproduktionen och gjorde laxuppgången minimal.

Kraftverksbolaget (Vattenfall) har skyldighet enligt vattendom att utsätta 35 000 laxsmolt/år och under ett flertal år utsattes Laganlax vilket har medfört att den genuina Göta älvlaxen troligen inte finns kvar idag. Då detta uppdagades bytte man till Säveålax, en lax som genetiskt sett är mycket lik vår gamla Göta älvlax. Säveålaxen är dessutom en något tidigare lax än Laganlaxen, så nu får vi lax redan i Maj istället mot som förr i slutet av Juni.

Sedan starten -83 har kurvan för fångad lax stigit rejält. Från att i början ha fått upp ca 200 laxar per år ligger vi idag på 700-1000 laxar per år. Klubbens målsättning är att fisket skall komma tillbaka till gamla tiders siffror vad gäller fiskemängd och storlek, och att vi blir ett av Sveriges bästa laxvatten. Göta älv har nämligen varit ett av Europas bästa laxvatten, men det var då det…

Själv hoppas jag få möjlighet att se mer av laxfisket på mina promenader med vovven för mig är detta verkligen ett äventyr.

SFK Laxens hemsida

Äntligen vår…

20180409_171326-EFFECTS.jpgJa då kom då vårvärmen till slut, eller kanske sommarvärmen. Termometern visade närmare 20 grader, och solen strålade från en blå himmel. Så som vi har längtat…

Än har vi inte allt på plats efter flytten, men det hindrade inte oss från att förbereda trädgården för livet ute. Vi hann rensa uteplatsen från ogräs, där vi kommer att tillbringa mornarna med frukost i den uppgående solens sken. Vi hann gå runt i trädgården och plocka skräp, och frilägga snödroppar och krokusar. Viss är det härlig när naturen vaknar till liv efter vinterdvalan. Vi gick också efter älven på våra sedvanliga promenader ned vovven, och vi fiskeklubben laxen träffade vi hundvaktaren och hans kompis. Kan man vara annat än att vara lycklig, när solen skiner…

 

Borgen Aftonfrid, en diktarstuga

wp-1473607457394.jpg

I går tog jag och Nussä en promenad efter vägen där det skall bli en gång och cykelbana mellan Sjuntorp och Trollhättan. Gångbanan är inte färdigställd men det gick dock att gå på den stora delar av vägen. Vi svängde in mot Vårhaga där grusvägen slingrar sig en bit från sjön Trehörningen, och vandrade i underbar natur och såg sjön skymta mellan träden.

wp-1473659704709.jpgVi fortsätter vägen fram och tar av från vägen där en lite träskilt visar vägen till Aftonfrid.

Skalden J. A. Ekström byggde borgen Aftonfrid helt i sten. Borgen användes bl. a. som diktarstuga. Hembygdsföreningen svarar för skötseln av borgen och brukar varje år ha en eller flera aktiviteter förlagda dit. Många Sjuntorpsbarn besökte platsen under åren lopp som var ett populärt utflyktsmål.

Borgen är en stuga tillverkad av sten och en skylt framför densamma visade dess namn: Borgen Aftonfrid. Flera föremål skymtade i fönstret, och på ena kortsidan finns en dörr.
Dörren brukar vara öppen så att besökarna kan gå in.

wp-1473607457611.jpgNär man väl kommer in, så öppnar sig en värld till en svunnen tid. Inne i det lilla rummet fanns en rad gamla föremål som arbetsbord, symaskin och en kamin. En skylt skingrade frågetecknen om vad detta egentligen var för besynnerlig plats:

Borgen Aftonfrid
I denna stenhydda skrev
bygdeskalden och naturvännen
John A. Ekström

På skrivbordet ligger en gästbok, där den intresserade kan skriva något.
J. A. Ekström född i ett fattigt hem utan möjligheter att utbilda sig, men självlärd och oerhört kunnig på många områden. Framför allt var han väldigt bevandrad när det gällde växtlivet.

John A. Ekström kom till världen den 3 november 1877 och efter sex år i skolan gick han i lära som skräddare, ett yrke han sedan kom att verka inom genom livet. Och så skrev han dikter, ofta om sina egna upplevelser i naturen men de kunde också handla om aktualiteter. Ekström bodde i stugan Hagen vid Trehörningen, tillsammans med hustrun Teresia och paret fick så småningom barnen Thorvald och Bror-Erik.

Skrivandet fortgick och faktum är att Ekström publicerades, bland i form av diktsamlingen ”Visor och vall hemma” utgiven av Åhlén & Åkerlunds förlag 1910. ”Trollhättevisor och andra på vers” och ”Från Bygden och Borgen” är två andra samlingar som nådde offentligheten.

Dessutom upplät flera tidningar, däribland Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad, utrymme åt Ekströms dikter under flera år.

I början av 20-talet inleddes byggandet av Aftonfrid, några hundra meter från bostaden, med stenar som Ekström samlade in i trakten. Det var för att han skulle få en lugn skrivarlya och det är en väldigt speciell skapelse..

Skalden var en lokal berömdhet, som rönte stor respekt för sina många kunskaper.
Han var väldigt känd i Gärdhem, och vad jag förstår även i Trollhättan.

”Gärdhemsbygden 2013” innehåller för övrigt en längre transkription av en bandinspelning från 1951 med Ekström, gjord av Gustav Fredriksson som bland annat skrev för ELA. Där berättar bygdeskalden om hur livet artat sig, och sin syn på konsten att leva:

”Ju fler lyckomoment man kan samla omkring sin personlighet till mindre kostnad och möda, däri ligger den så kallade levnadskonsten”.

Sex år senare, den 30 juni 1957, gick John A. Ekström ur tiden.

Men hans sällsamma skapelse står kvar.

För 100 år sedan – Lyckebergs tegelbruk #blogg100 bloggswe

Lyckeberg
Fota: Alf Kjellin

Lyckebergs tegelbruk, som hade sin storhetstid 1882 till 1907, var en av de verksamheter som drevs intill Göta älv.
Tegelbruket var ju ett av de som försedde Göteborg med tegelsten för att möjliggöra stadens expansion.
Tillgången på kvalitetslera var god men låg ovanför branterna till anläggningen och vägen ner till farlig för hästa och vagnar. Den vikt som låg på vagnen var för jobbig för hästen att hålla emot, så man valde att göra en ”ramp” där man kunde kasta av leran och ner för slänten och där nedanför åter lasta den för att transportera in till själva bruket.

11030128_10153838357328868_1936837176_o
Tyvärr syns inte så mycket längre av branten där leran kastades ner.
11039614_10153838359293868_142122060_o
Bruksvägen ner för branten

Här poserar några av de som jobbade på tegelbruket
0163.4
I dag efter älvhöjningen finns inte mycket kvar av det som en gång var tegelbruk.

11047219_10153838368068868_464174360_n 10864639_10153838361668868_1933747892_o 11030992_10153838365723868_1387182671_o 11054756_10153838370073868_1061423947_o