Julens psalmer och sånger

Nu har förkylningen brutit ut i full blom hos mig samtidigt har även bror börjat med sitt snörvlande. Nu sitter vi med glansiga ögon på var sida köksbordet och ömsom tittar vi på varandra och ömsom på annat.

Jag har ju videofilmat två gudstjänster spelat där mycket av musiken var julinspirerat.
Två kyrkor, två präster men samma fantastiska kantor, Christina Elfström Mellberg.

Jag försökte lära mig mer om videoredigeringsprogrammet och klippte ihop musiken till en soundcloudfil. Inte perfekt men väl ett försök. Provar man inte, så lär man sig inte….

Jag mötte prästen Kent Wisti

img_20171001_140006_9931166528190.jpgRedan förra året på bokmässan såg jag Kent Wist där som satt och pratade med folk och även jag fick några ord med honom. Jag hade ju sett honom gäckla etablissemanget med ironi och humor, inte minst i sociala medier. Tatueringar, som jag inte gillar, men ändå på något sätt gillar för att folk vill visa vem de är.

Jag har hört honom på radion, där en massa svordomar mellan de vanliga orden flög fram. Jag hörde också i samband med att ha nämndes att han vr präst i Svenska Kyrkan. Även när jag lyssnade och tittade på honom i #agärhär:s monter på mässan. Jag gillar, ta mig fan, det han gör, inget snack om saken, men var är prästen. Så mycket fokus på allt det andra, men ingen präst.

Tio i nio på förmiddagen i söndags kollade jag in gudstjänster i närområdet och tror jag fick hjälp från ovan kollade jag in domkyrkan i Göteborg.  Kollar klockan ingen, 45 minuter till pendeln går, slänger på mig kläder, på med koppel på vovven och sätter mig och åker 25 kilometer till pendeln, ner till Göteborg där jag är klockan 10. Lagom promenad till domkyrkan och vovven får sin första promenad. Stannar vid en bankomat på vägen och tar ut en hundring som jag skall ha för betalning för något jag inte vet än.
Utanför kyrkan står en tiggare med sin mugg och försöker skramla pengar och me händer och fötter och vanlig svenska frågar jag henne om hon vill hålla ett öga på min vovve medan jag är i kyrkan på gudstjänsten. Hon nickar ja till svar. En liten stund kvar till tiden för högmässan är inne.

Går några hundra meter till Subway och köper varm mat och dryck. Binder vovven vid en stolpe vid tiggaren, ger henne hundringen plus mat och dryck och kliver lagom in i kyrkan när högmässan börjar. Sätter mig längst bak, där jag kan ha översikt och där tiggaren lätt kan få tag i mig om hon vill. Jag kan också röra mig fritt för att se lyssna och fota. Jag jag såg Kent Wisti, förlåt prästen predika, leda oss i bön och vara präst.
Jag fick se prästen, prästen som så många gånger glöms av, när vi säger Kent Wisti.

20171001_112652667856836.jpg
Snart nattvarden och vi går sakta fram till altarringen och snart kan jag lägga mig på knä. Prästen kommer och lägger något i min hand medan jag tittar på honom när han säger, ”Kristi kropp för dig utgiven”. Tittar ner i handen och ser brödet. Det var en äkta präst. det var ingen lapp med någon gubbe på och någon ironisk text. Det var en ÄKTA präst.

Jag tror vi behöver ha lite mer präster som Kent Wisti i kyrkan. Vi behöver lite mer uppkäftighet, mer frimodighet att ta vara på traditionerna men samtidigt prata dagens språk, så vi förstår varandra.

Jag minns för några år sedan när vår präst på Maria bebådelsedag inför församling och konfirmander sade, idag är det Maria bebådelsedag eller för att förtydliga…. I dag är det den dag då Maria blev på smällen. Visst, jag såg några fågelholkar hos den äldre generationen, men samtidigt såg jag den yngre generationen verkligen förstå vad det handlar om. Det är denna generation som kommer att ta över när den äldre, eller min generation inte längre kan eller orkar. Jag beundrar min präst för de orden, just för att tala dagens språk.

Jag vill citera Kent från ett inlägg på Facebook
”Det är ju en usel herre men en utmärkt slav. Som det har blivit har jag alltmer sett min uppgift som att kanske göra arbetet liiite lättare för nästa kändispräst (enligt dramaturgin kan vi bara vara några stycken åt gången) och att hen kanske skall helt slippa prata om snus, tatueringar och doc Martens. Så fantastiskt om vi om 30 år kan få se en kändispräst som är sönderpiercad, transsexuell, homosexuell svart kvinna och media enbart skriver om hens tankar om tro och kyrka. 
Jag är ju långt ifrån kontroversiell eller en udda fågel. Än mindre en rebell. Jag är väl snarare husbondens röst. Jag tycker att lojalitet mot den kyrka jag älskar är viktig.”

Jag tror Kent kommer att vara en bra slav, som tjänar kyrkan in i framtiden. Ibland kan förändringar vara svårt, men är ändå ett måste.

Kyrkoval – medmänsklighet

I morgon är det dags för kyrkoval 2017. Själv har jag redan avgett min röst under veckan som gått. Jag gör som vanligt tittar igenom de olika valsedlar som finns och kollar vem som står på de olika listorna. Tänker på de kandidater som jag känner igen, den relation jag har till dem, funderar på vilken uppfattning jag har om personen och om jag tror personen kan föra fram de frågor jag anser är viktiga. Känner jag att det känns rätt, kryssar jag personen. Naturligtvis måste också partiet/nomineringsgruppen ha något som jag känner är viktigt, så att en kandidat står på en lista som jag inte förlitar mig med, då blir det inte den sedeln som åker i kuvertet.

Kyrkovalet har varit lika viktigt för mig som de allmänna valen vi har för övrigt, och det är detta jag kallar demokrati. Jag är stolt och glad över att vara en Europé där demokrati råder, fast vi har en historia som startat två världskrig och två förhatliga ideologier har sitt ursprung. Två ideologier som har inneburit att delar av min släkt har fått sätta livet till. För mig är kyrkan viktigare än någonsin, när jag idag ser hur världen, Europa och även Sverige splittras igen. Jag är otroligt stolt över att kyrkan tar parti för det jag tror på, något jag anser som det viktigaste i dagens läge medmänsklighet. Medmänsklighet är inget parti men den egenskap jag sätter högst hos de personer jag vill skall företrädamig. Jag tror på en kyrka där det finns plats för alla, där vi kan känna trygghet och gemenskap, men också ett ställe där vi kan hämta styrka och tröst.

Att se människor lida gör ont inom mig, att känna att min hand ensamt eller tillsammans med andra händer kan göra nytta, är glädjande även om det sker i sorg. Vi är alla skapade till Guds avbild även om vi är utvecklingsstörda, fysiskt eller psykiskt sjuka, handikappade eller sexuell läggning. Vi har alla ett uppdrag i livet att utföra, en kallelse att ta vara på och forma oss efter. Andra vill påstå att min panikångest var djävulens verk och under lång tid trodde även jag det, då det var det som drev mig till att göra självmordsförsök. Nej, Gud visste att jag skulle klara prövningen och växa mig starkare, bli tryggare och en lärjunge som kunde åka runt på sjukhus och vårdcentraler för att informera om det. Det är också min mission att ta vara på de erfarenheter jag har fått av släkten om nazism och kommunism som får mig att ta till orda om hat som växer sig starkare hos vissa grupper.

Nej det finns bara en väg framåt och det är kärlek och medmänsklighet. Så glöm inte demokratiska rättighet…

Din röst gör skillnad.

Messy sunday

20170521_112115

Rör ihop lite kreativitet, mat, Jesus, musik och gemenskap i en stor gryta. Och vips så har du Messy sunday.

I söndags hade vi just Messy sunday här i pastoratet, och jag var inbjuden av diakonen att hjälpa till, vilket jag gjorde med glädje.

Nu var det sommar och vi hade kaffe och fika utomhus i församlingshemmets trädgård.
Vid  11 gick barn ed vuxna in i församlingshemmet och gjorde lite pyssel och lärde sig lite sånger, som skulle sjungas under gudstjänsten. Barnen (och vuxna) blåste upp ballonger och skrev på dem, vad de tycker om. Därtill dekorerades stearinljus.

Kl 12 gick vi över till kyrkan för en gudstjänst men vi struntade i att ta med prästen. Har man en duktig diakonissa, så klarar man det galant i alla fall.

Hon hade förberett ett bildspel i Powerpoint, som blev min uppgift att förvisa på filmduken i kyrkan. Jag kom snart på att psalmböcker är bra att ha till mycket 🙂

20170521_120331

Hon hade förberett så att det blev en jättebra berättelse på duken, och jag fick bläddra fram och tillbaka i bildvisningen. Sedan fanns ju sångtexterna i visningen också, så vi slapp ha papper sångerna på. Helt suveränt…

Därefter tändes grillarna i trädgården och det blev gardenparty men tipspromenad mm.

När jag sökte på Messy sunday på Google, så såg jag att grannpastoratet hade citerat mig på sin sida.

Sång och musik med Maj-Britt W

20161019_125426

Denna 28-åriga dam har nästan tagit livet av mig 😀 Skämt åsido, har haft några underbara dagar.

Maj-Britt Wretling är en levnadsglad 82-årig dam som har sång och musik och att underhålla andra personer som sin livsuppgift. Maj-Britt och jag träffades i våras genom en gemensam bekant på Twitter och vi fann en livsglädje hos varandra som heter duga, trots att vi genomgått svåra perioder i våra liv, så försökte vi få glädjen i att underhålla våra medmänniskor, visst på olika sätt, men målet var det samma. Att hitta glädjen i ivet.

Maj-Britt har ju hållit på med musik sedan treårs åldern och dragspelet är hennes signatur. Då hon gärna åker ut på äldreboenden och underhåller pensionärer, så föreslog jag kyrkan här i Sjuntorp att bjuda upp henne, och de nappade.

Maj-Britt kombinerade spelningen med en lite minisemester så vi fick chansen att umgås. Hennes engagemang blev så populärt så spelningarna dubblerades både till kyrkan och till vårt äldreboende. Men vi hade mycket tid att umgås mellan varven, att besöka många unika platser här i vår omgivning, även om tiden var knapp.

Maj-Britt hade ordnat sitt boende på pensionat Stenliden, som för oss Sjuntorpare går under namnet ”Minnet”. Mötes och festlokaler som byggdes för drygt 100 år sedan för förnöjelse till fabrikens arbetare men idag omgjort till pensionat. Så varsamtrenoverat och ändrat så man verkligen känner dåtidens vingslag. Vi fick vandrat i  våra vackra ogivninger runt ån som flyter genom samhället. Vandrat till drottning Kristinas sommarhus. Vet inte om det är en skröna eller om det finns någon sanning idet.

Vi hann med att besöka Knohult och ÅsaNisses verkstad. Koberg med sitt slott och familjen Silfverskiölds gravplatser. På vägen dit stannade vi vid Sveriges minsta kyrka.
Vi hann med en Sightseeing genom Trollhättan och se en skymt av slussarna. Vi hann med att passa in för bror så han också fick umgås med oss. Vi hade verkligen använt skohornet så att vi hann med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Och nu har jag massor av bilder och filmer, som jag kan blogga om framledes.

1337340471_resizedJag hittade också en bild på Maj-Britt som årets Hjogubbe 2000. Bilden är från Hjo dragspelsklubb som varje år har dragspelsstämman och där utser året dragspelare i Norden.

En sådan härlig människa som lever för sitt bälgaspel och att sprida glädje genom musik till alla som vill lyssna på henne. En glädjespridare av stora mått, som inte lämnar någon oberörd.

Tack Maj-Britt för att du kom hit och spred din glädje, tack Marianne och Svenska kyrkan i Sjuntorp/Rommele som gjorde detta möjligt. Tack också till all personal både i kyrkan och på äldreboendet, som gjorde detta möjligt att (våld)gästa er och att få ytterligare minne att lägga sig som kärlek inom en. Tack till Minnet/Stenliden och dess ägare och personal som gav en underbar tid hos er.

Ni är fantastiska!

,

 

En snurrig vecka

20161014_131524

En snurrig vecka belönas med långledighet. Känns oerhört skönt att se fram emot. I dag är första dagen av 16 dagars ledighet. Nu skall jag njuta av friheten, friheten att bestämma över mig själv, vårda mig själv inklusive min kropp och själ.

För mig är dessa dagar då jag bara kan tänka på mig själv (nästan) viktiga. Ibland funderar jag på hur och var jag hittade krafterna när jag slogs för mor och även skötte henne dygnet runt. Men samtidigt tror jag man har en inre styrka som ger en kraft när det behövs, och tanken att en dag så finns inte hon längre och då har jag bara mig själv och bror att tänka på. Så fort kraven blir för stora under för lång tid, så börjar kroppen protestera och säga ifrån. Därför är dialogen mellan huvud och kropp väldigt viktig för mig. Tror vi alla skulle må lite bättre av att ha den dialogen och inte jämt och ständig stressa för var minut.

Jag tänker ofta på orden jag lärde mig, om du inte kan ta hand om dig själv, hur skall du då kunna ta hand om någon annan. Nu gäller det att samla kraft och styrka för att klara vardagen igen.

I morgon tänker jag ta mig till staden för att invigningspromenera nya gångvägen inklusive den nya gång och cykelbron över trafikkanalen. Skall bli spännande att se den. Måndag är det möte med trygghetsvandrarna inför kommande helgs manifestation mor våld på årsdagen av attacken på skolan kronan.

På tisdag inträffar veckans höjdpunkt då en vän från Falkenberg kommer hit upp. Hon skall på onsdagen spela på sopplunchen som vi har har i kyrkans hus varannan onsdag. Måste verkligen säga att jag längtar efter att få umgås några dagar med henne, under några dagar.

Sedan blir det fackeltåg genom stadsdelen Kronogården på lördag. Allt för att visa att vi är en stad som bryr oss om varandra i kärlek oavsett ursprung.

Din själ har lämnat kroppen #blogg100

wp-1461766823561.jpg
Snutten, idag möttes du och jag för allra sista gången. Jag ville ta ett riktigt farväl av dig, av dig som nästan var min bror. Jag hade pratat med bårhuset och fått tid till idag klockan 14.00. Jag tänkte att det kommer att komma många känslor och tankar i mig, så jag valde att åka tåget till Skövde. Hela resan gick perfekt och jag var på sjukhuset i god tid.

Kom in på sjukhuset och träffade damerna från Röda Korset som kunde hjälpa mig vidare. Jag frågade efter avskedsrummet, men där gick de bet, så istället blev det frågan om var Sjukhuskyrkan låg. Väl där så fick jag klara besked och kunde promenera runt hela bygget till baksidan. Hade jag frågat efter kapellet så hade det nog varit enklare.

Satte mig utanför på en parksoffa i väntan på att tiden skulle gå fram till 14, men ganska snart uppenbarade det sig en kvinna och öppnar dörren och tittar ut på mig. Jag frågade om det är mig hon väntar på och hon svarade, jag tror det. Detta var sjukhusprästen som tog emot mig och skulle finnas där som mitt stöd

Vi satte oss lite i förrummet och vi pratade om vår relation att du var min morbror men iom att du fanns där när jag växte upp, så blev du på något sätt även min bror.

Hon berättade att du. Snutten, såg fin ut och att du ligger och sover. Du ligger på en vagn som är lite högre, så man får gärna stå upp när man pratar med dig. Vi har gott om tid, så jag får ta den tid jag behöver.

Vi går in i rummet till dig och där ligger du så fint, men en fin filt på dig, och en mjuk kudde under huvudet. Det var så fridfullt. I huvudändan hänger ett fint vävd bonad och två tända ljus brinner där för dig. Jag går runt dig, tittar på dig och ler. Så fint, så rogivande, så vackert.

Jag ställer mig vid huvudändan på den sidan du vrider ditt huvud åt mig så att du skulle kunna se mig om du öppnade ögonen. Jag ler ännu mera när jag tänker på hur fridfullt du sover. Jag pratar med dig, berättar minnen, både de roliga och en del tråkiga men också mina känslor i alla detta. Då och då kommer prästen med frågor, då hon tycker du haft ett intressant liv. Hon ber om ursäkt och hoppades att hon inte störde. Jag svarade fråga på du 🙂

Jag berättade om din favoritmusik från när du var ung, och jag sätter mig ner och plockar fram youtube på telefonen och vi spelar några av dina favoritlåter. Jag tittar på dig och jag tror att du log igenkännande när du hörde musiken.

Jag berättar om fjärilarna som hjälpte mig ta beslut om mor, och prästen letar upp en psalm på ämnet som passar situationen och sjunger den för dig och mig.

Vi ställer oss på var sida om dig, Snutten, och prästen läser några fina dikter och ord, som passar efter min berättelse och dina ord. Vi ber också ett par böner för dig.

Jag berättar för dig att dina barn vill nu har chansen att ta farväl av dig och jag tror det är viktigt för dem att får göra det på sätt som passar dem. Denna gång har du ingen chans att smita så som du gjort tidigare.

Du svarade med en gång på det och jag kände värmen, du gav till mig, som svar.
Jag går ännu ett var runt dig och tittar på dig. Ytterligare ett varv och denna gången använder jag kameran.

Jag böjer mig fram och kysser dig i pannan och ger dig en puss på kinden, precis som jag gjorde när jag var liten och du var storebror ”Snutten”.
Du och jag Snutten, vi kommer mötas igen i en annan värld, där du redan är, men jag inte vet ett skvatt om. Vi har inte skilts från varandra för evigt.

Vi går ut från avskedsrummet och stänger dörren. Jag har sett dig för sista gången, eller i alla fall din kropp. Din själ skänkte mig värme, så du fanns med oss där i rummet.
Jag tackar prästen och promenerar de 6 kilometrarna ner till Skövde central med ett leende på läpparna och frid inom mig. Dina barn kommer göra det absolut finaste de kan göra för dig, och det är både du och jag övertygade om.

Sov gott ”Snutten” till vi möts igen.

Tack till alla som vårdat min (mor)bror och tack till prästen från Sjukhuskyrkan som gjorde en dryg timma av mitt liv så vackert med dig.
.

”Det var jätteroligt” #bloggswe

wpid-dsc_1265.jpg
I
 går var det sista träffen för bror och mig i Messy Church, i Hjärtum.
Jag hade redan förra veckan berättat för honom att det nu var dags igen och jag frågade m han ville gå.
Ja jättegärna, var hans svar. Så i går när han kom hem från jobbet, var det bara att byta bil,när han kom hem och färden ställes mot Hjärtum.

Väl där möttes vi av ett dignade bord av tilltugg och kaffe, saft, mjölk med mera. Bror lät sig väl smaka och njöt av gemenskapen.wpid-dsc_1260.jpg

Därefter blev det första delen av två där vi lärde oss några nya sånger som vi skulle sjunga i kyrkan senare, i samband med den lilla gudstjänsten. Ingen tvekan om att bror njöt i fulla drag när vi skulle ställa oss upp och klappa takten och även göra rörelser till musiken. Det märks lång väg att han känner sig trygg i miljön och verkligen deltar i det som sker.

Man blir varm i hela brodershjärtat när man ser honom leva upp på detta sättet.

Dagens tema var barmhärtighet och att vi skall ställa upp och hjälpa varandra, ett tema som ligger mig varmt om hjärtat, vilket ni som följer mig blogg vet om.

wpid-dsc_1275.jpgEfter en stund så var det skiftsbyte och de som hade varit med på musiken fick gå in i rummet bredvid och böra pyssla. Temat där var att göra ”presentkort” för att dela med oss av våra goda gärningar. Bror satte igång med väldans fart för att göra sitt presentkort som han sedan skulle lämna till någon som han ansåg var förtjänt av kortet. Märks tydligt att konstnären i honom ger kraft till skaparglädje och koncentrationen är hög.

Därefter tog vi promenaden över till kyrkan för att där spela upp det spel som det vi lärt oss, av sång musik mm ingick. Här var den gamle mannen, som hade svårt att orka, skolpojken och skolflickan och en mängd andra personer, som behövde hjälp och skulle hjälpas. Här visades prov på hjälpsamhet/barmhärtighet på alla sätt. Det märks både på små och stora att de lever in i berättelserna och att sådant man trodde var förbjudet i kyrkan, visst fick förekomma, så som att sparka boll i altargången. Vem har sagt att man måste sitta med böjt huvud och vara tyst i kyrkan?

wpid-dsc_1280.jpgNär spelet var färdigt så försvann nästan alla in bakom altaret och in i sakristian där det skulle leta efter något värdefullt. Se där…. Hela kassaskåpet var fyllt med papperslappar med ”goda gärningar”. Bara att ta en och klistra på sina presentkort så de blev kompletta och ge bort till någon som behövde en hjälpande hand.

Efter kyrkbesöket var grillarna tända och vi kunde grilla korv och det kunde kompletteras med pastagratäng både med broccoli eller korv,eller blanda som man själv ville. Sallader och grönsaker fanns också i mängd. Bara att hugga i!

På vägen hem frågade jag bror vad han tyckte…. ”Det var jätteroligt, helt fantastiskt roligt, det var en underbar kväll!”

wpid-dsc_1263.jpg wpid-dsc_1262.jpg wpid-dsc_1259.jpg wpid-dsc_1261.jpg

Det föll en tår uppå min kind… #blogg100 #bloggswe

lindeskog

I dag hade vi avtackning av vår kyrkoherde som nu slutar sin tjänst i vårt pastorat.
Han har valt att avsluta sin tjänst för att se och känna efter vad han vill fortsätta med i framtiden.

Under sin predikan tog han upp en del från ”Ord av Predikaren, son till David och kung i Jerusalem”.

Den delen, som jag väljer att dela här nedan, berörde mig djupt.
För mig var det så uppenbart, då jag har drabbats både av sorg och av glädje.

Jag brukar säga att det är tack vare sorgen som vi verkligen kan uppskatta glädjen.
Det är tack vare de mörka timmarna som vi kan känna glädjen i ljuset, osv.

Det är sällan som bordet står framdukat framför oss. Vi är tvungna att laga maten, duka och äta, för att sedan ta hand om resten.
Allt har sin tid

Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

Homosexualitet en ickefråga #blogg100 #bloggswe

gayflaggan
För några dagar sedan dök det upp på några ställen där jag följer tyckanden och tänkanden inom den religiösa/kristna världen, frågor om homosexualitet är en synd eller inte.

Jag som kristen och troende ställde då frågan på dessa ställen om varför just homosexualitet är så brännbart inom vissa kretsar. De svar jag fick var knappast det jag hade förväntat.

Jag anser att störst av allt är kärleken, oavsett om det är mellan man och kvinna, eller man, man eller kvinna, kvinna.

Jag har svårt att ta in att Gud inte skulle acceptera en homosexuell person som är troende och jag anser det ännu värre om vi människor inte gör det.

Jag har både heterosexuella och homosexuella vänner och jag är inte vän med dem pga av deras sexuella läggning utan de är otroligt fina vänner, som jag inte vill mista.

Jag hade en mycket fin vän i slutet på 80-talet. Han var mycket aktiv i församlingen och hade många fina vänner både inom och utom kyrkan. Han hade dock en hemlighet, han var homosexuell.
Denna hemlighet ville han inte leva med och valde att ”komma ut”.

Tyvärr var det inte populärt och han kände att både kyrkan och hans vänner inom den valde att dra sig undan. Min kompis blev deprimerad av detta och vid ett besök hos sina föräldrar gick han till sin fars vapenskåp och tog ett jaktgevär och begav sig sedan till skogs.
Dagen efter hittades han avliden.

För mig var detta ett helt onödigt självmord och så som det beskrivs så undrar i alla fall jag, vem som har syndat mest.

Jag har tagit upp frågan med flera kyrkliga företrädare och känner ett starkt stöd i min uppfattning att Gud inte bryr sig om vilken sexuell läggning en person har. Mycket har hänt inom kyrkan sedan detta har hänt och jag är glad att Biskop Caroline Krook har drivit många av dessa frågor.

Läs gärna intervjun med Caroline Kroop på QX webbplats.