Jag lärde känna Mazen Alsahaf när han hade solariet här i huset. Han gick med i grannsamverkan vi har här och vi hade mycket gemensamt arbete byggt på förtroende och tillit, vilket gjorde att vi kunde minska rörelse av ”skymma typer” till ett minimum. I lördags hade han invigning av sin nya verksamhet, ett cafe och en salladsbar under namnet Café Slussen. Wow, vilken grej! Folk gick i lördags man ur huse för att välkomna verksamheten.
– Jätteroligt, spännande och nervöst, uttryckte Mazen Alsahaf när han under lördagens invigning fick bekänna färg bakom cafédisken i gallerian. Jag tror att detta är något som vi behöver i Lilla Edet, en samlingsplats med generösa öppettider och samtidigt kunna träffas utan allt för mycket krav. Personligen ser jag mycket fram emot detta, att otvunget kunna ta en lättare fika med goda vänner.
I lördags fick jag och bror vänta en halvtimma på att få ett bord, men det var det värt, för en underbar lokal, underbar personal som verkligen gjorde sitt för att vi alla skulle trivas.
Nu ser vi fram emot att Lilla Edetborna hjälper till att stödja verksamheten, så att vi får behålla dessa generösa öppettider. Nu önskar jag Mazen och hans personal stort lycka till ❤
Anne Fagerberg, Brottsförebyggande strateg i Trollhättan
SKR och MSB ger ut skriften: Öppna jämförelser Trygghets och säkerhet 2021, statistik som ”mäter och väger” de olika kommunerna. Ett nedslag har gjorts i Trollhättan och alla trygghetsvandrare kan stäcka på sig och vara extra stolta.
Jag minns hur vi Trygghetsvandrare blev lamslagna när pandemin slog till, och vi inte vågade röra oss. Allt var nytt både för oss och för samhället. Ganska snart fick vi bra rekommendationer från vår säkerhetsavdelning i kommunen, om hur vi skulle kunna bedriva vårt ideella arbete.
Våren 2020 sjösatte Trollhättans stad en större omorganisation där bland annat det brottsförebyggande arbetet gavs hög prioritet. Fokusgrupper för olika geografiska områden bildades och forum för samverkan med en rad externa aktörer skapades. Men samtidigt bröt covid-19 ut och en särskild stab fick ansvaret för att samordna hanteringen av pandemin.
Eftersom uppbyggnaden sammanföll med covid-19 krävdes extra tydlighet om hur BF-arbetet enligt den nya modellen fungerade. Brottsförebyggande strategen Anne Fagerberg började rapportera veckovis till covid-19-staben och därmed kommunledningen, så att de och politiken fortlöpande kunde följa tendenser i kriminalitet och social otrygghet. Det kommunicerades i sin tur ut till stadens alla anställda.
– Analysen gick också ut till våra trygghetsvandrare, som tydligt kunde se var behoven fanns. Och de rapporterade in läget till oss. De såg tydligare sin roll i arbetet och vad de kunde bidra med. Den gemensamma agendan stärktes, säger hon.
Trygghetsvandrarna i Trollhättan är vad många andra kommuner kallar nattvandrare. Det som andra kallar trygghetsvandringar, benämns här trygghetsronder. Tillsammans med grannsamverkan och samarbete med andra förvaltningar och andra aktörer, som polis, räddningskår och det kommunala fastighetsbolaget, utgör det kärnan i det brottsförebyggande arbetet.
Med pandemin fick den brottsförebyggande enheten nya utmaningar att tackla. Det minskade resandet ledde till exempel till att resecentrum blev öde och drabbades hårt av klotter och skadegörelse. Högskolans område blev också tomt, liksom andra offentliga miljöer. Parallellt ökade våldet inom hemmen, berättar Anne Fagerberg. – Vår enhet mot våld, som samarbetar med kvinnojourer och skyddade boenden, såg att våldet både ökade och blev grövre. Bland annat uppstod ”vaccinationsvåld”, där kvinnor hindrades av sin partner att vaccinera sig.
Allt sammantaget rapporterades en minskad brottslighet med 20 procent under sommaren 2021. Förutom människors minskade rörlighet kan det bero på hur det brottsförebyggande arbetet har lagts upp. Medan många kommuner satsat på att bygga upp ”mini-Brå” har Trollhättan i stället bildat geografiskt avgränsade fokusgrupper.
– Vi skapar grupperna efter behov, som social oro eller klotter och skadegörelse. Vi avgränsar området, ser vilka som är aktiva och behovsanpassar insatserna. Arbetet involverar såväl socialsekreterare, fältarbetare och polis som Trafikverket och kollektivtrafiken. I övrigt är samtliga förvaltningar involverade i trygghetsarbetet, förklarar Anne Fagerberg.
Brottsförebyggande strategen håller samman stadens trygghetsgrupp. I gruppen ingår alla förvaltningar, två större fastighetsbolag, polis och räddningstjänst. Fler aktörer utanför kommunen har på ett enklare sätt kunnat involveras i fokusgrupperna. Mycket av arbetet har fått ske via digitala kanaler, vilket på det stora hela varit positivt eftersom även resurser i mer avlägsna delar av landet har kunnat inkluderas, enligt Anne Fagerberg. – Det har gjort kontakter möjliga med aktörer som vi inte tänkt på innan. Överlag har kunskaper och konferenser blivit mer lättillgängliga, till exempel samarbetet med SKR. Fler har kunnat vara med när man inte behöver planera och boka resande och boende.
Kontakterna med civilsamhället har till viss del blivit lidande i och med det ökade fokuset på digitala möten. Ett undantag är de ideella trygghetsvandrarna. Där har engagemanget ökat under pandemin, berättar samordnaren Gigi Cederholm, som sköter kontakterna med vandrarna och leder deras insatser. – Det beror bland annat på den lägesbild som Anne sätter ihop varje vecka. I och med att hon tar med information från dem, samt från olika förvaltningar, bidrar de till bilden. Det tror jag har gjort vandrarna mer aktiva. Det är lättare för dem att gå ut om de vet att det samlas gäng på den och den skolan, att det varit stök i ett visst villakvarter. I pandemitider har vandringarna efterfrågats extra mycket av kommunen, vilket har motiverat dem att gå ut mer än andra år. De har känt sig värdefulla och att deras insatser uppskattas. Bristen på andra sociala sammankomster har troligen också bidragit till att vandrarna gått ut mer, gissar Gigi Cederholm.
De positiva erfarenheterna med veckobrevet innebär att det kommer att fortsätta skickas ut även efter pandemin. Det har antagits som arbetsform, och ska vidareutvecklas med en digital plattform där fler kan rapportera in sina bidrag eller ta del av andras.
Hela rapporten kan du läsa här och Trollhättans del i detta hittar du på sidorna 59 – 65.
Nu har vi införskaffat version fyra av robotdammsugare. Första versionen köpte vi i slutet på 2010, mycket för att hjälpa mor, som var till åren kommen men också för att kunna ägna tiden till roligare saker än att bara städa.
Jag ställde in den i ett av våra rum, sedan fick sköta sig själv i ca en timma innan jag hämtade den och satte den på laddning. Kök och hall tog den dagligen, då hundar, katter och rullstolar tog med mycket in i huset. Version två köpte vi när denna blev utsliten men jag hade inte läst info om den så noga och visst gjorde den sitt jobb, men inser att det var ett felköp och neddatering. Men den fick hänga med trots allt.
Version tre köpte vi när vi flyttade till Lilla Edet. Modell billig men gjorde sitt jobb, men problemet som jag upplevde var att den inte hade något borste undertill, utan bara ett insug. Det fungerade bra men problemet var hund och katthår. Trots att jag har en pudel som normalt inte skall fälla, så gör Nussä det. När det blev tätt med för mycket hundhår, så åkte den bara runt och flyttade dammet utan att städa. Inget fel på den mer än det. Var också lite mindre så den kom fram väldigt bra och gjorde rent, om jag hade rengjort den.
För en månad sedan kom generation fyra in i huset. Nu var det mycket nytt, med laser som läser av rummen/lägenheten och kommer ihåg hur det ser ut.
Den är också inkopplad till vårat hemautomatiseringssystem, när när vi lämnar hemmet för en timma eller så, så sätter det igång med att dammsuga. Nästan var dag när vi kommer hem är hela lägenheten dammsugen, dammsugaren har åkt till sitt laddningsställ och är beredd för nästa städuppdrag.
Jag kan i appen markera en del av bostaden som den behöver städa extra i, och den hittar vilken väg den skall åka för att komma dit utan att stöta i något ben eller annat hinder. Den åker sedan runt väggarna och ev hinder som stols och bordben och gör ett extra varv. Därefter åker den fram och tillbaka och tar hela ytan. Skall den ta hela lägenheten så delar den upp lägenheten i mindre området och tar område för område. Dammsugaren känner också av om det är vanligt slätt golv eller om det är en matta, och reglerar effekten efter det. Mattor med mattfransar gjorde jag så att jag klistrade in fransarna med dubbehäftande tejp på baksidan, så det fanns inga fransar att fastna i. Vissa mattor satte jag fast med mattejp. Nu har jag inte skaffat det än, så hörnen sitter fast med silvertejp tills vidare.
Mat och vattenskålar för hund och katt står på en skobricka för att inte köra in i den, och flytta dessa runt i lägenheten. En katt som bara gillar vissa bitar i sitt torrfoder spottar ute de den inte gillar vid sidan om så får vovven sedan äta upp det. Men vi slipper få torrfoder i hela lägenheten.
Brickan är ju sedan lätt att ta upp och rengöra på diskbänken. 🙂
Soffbordet inne hos bror har lite specialben vilket jag varit tvungen att avgränsa så inte dammsugaren fastnar.
Den är superbra på att tala om saker som är problem. Sladdarna sitter ju sedan länge på plats för att den inte skall fastna i dem. Så oftast när den skriker så är det att man behöver tömma dammbehållaren. 🙂
Nils, när jag träffade dig första gången hade jag ingen tanke på att jag skulle sitta framför TV:n och se på hur du stiger upp på prispallen i Peking-OS. Världsrekord och OS-guld, vilken insats du gjort!
Jag träffade dig för att jag var bekant med din mor, en kvinna med otroligt socialt engagemang genom sitt diakonala arbete inom kyrkan.
Din mamma och jag lärde känna varandra när jag behövde hjälp och stöd med min sjukliga mor. Vi höll kontakten och det blev mer kontakt när vi gemensamt arbetade med att ta emot sörjande efter ett par tragiska händelser i kommunen. Jag minns mycket hur jag tänkte på hur lugn du var, du hade dina mål högt uppsatta men du arbetade också målmedvetet till att nå dem.
Även om jag inte känner dig så väl, är jag oerhört stolt över att ha träffat dig. Jag känner en saknad efter din mor som så hastigt lämnade oss, men samtidigt en glädje över att det var kyrkan och Trygghetsvandringarna som förde oss samman.
Jag tycker fortfarande att Lilla Edet är vackert, trots att jag lagt ner alla engagemang för att skapa ”vårt vackra Lilla Edet. Men det finns ju inget som hindrar mig att dela med mig av det vackra denna väg. 🙂
Blir så ledsen när jag läser att vårt kommunala bostadsbolag ansöker om att få ha kamerabevakning inomhus under skoltid. Egentligen borde jag inte bry mig, men jag kan inte låta blir. Men varför är det så här?
Vi är en liten kommun, vi borde gemensamt kunna lösa detta, då det kostar stora pengar. Detta gör ont inom mig, jätteont.
Samtidigt saknar jag en uppmuntran till kommunens trygghetsvandrare som inte nämns med ett ord i texten. Varför är det så svårt att visa uppskattning till varandra. Hur skall vi arbeta för att komma tillrätta med dessa problem?
Kommunen har dragit igång ett BRÅ, för att komma till rätta med det. Vad händer där? Ser aldrig någon information om den. Visst hör jag en del positiva saker från medborgare och handlare, men fortfarande är det det negativa som råder. När jag flyttade hit till Edet hade jag så många ideer om vad jag ville göra för samhället, i dag känner jag mig bara deppad över det som sker.
Efter alla sommarens händelser och kontakt med 112, så känner jag ibland att inte vilja gå ut här och promenera. Alltid hittar jag något som behöver åtgärdas. Frågan är hur man hanterar detta? Vi borde vara paradiset på jorden.
I dag kom kallelsen, en kallelse jag gärna hade sluppit. Jag är inkallad som vittne i en rättegång gällande våld i nära relation. Jag har sett en man i påverkat tillstånd misshandla sin kvinna men också gett sig på en utomstående i sitt raseri.
Vi är flera målsägare med i detta mål, men är glad att man inte behöver vara där hela tiden.
Filmen ovan visar hur det går till en rättssal och under en rättegång.
Hoppas detta är det sista jag behöver göra som trygghetsvandrare här.
Den 9:e december fick bokningssystemet hos vissa taxibolag som kör färdtjänst för västtrafik, stora problem med att lösa färdtjänstresor.
Det var andra gången detta skedde att det havererade. Förra gången blev jag varse om det redan på middagen och kunde ta bussen till brors jobb för att hjälpa honom hem.
Denna gång var det värre då jag förstod att någon var fel, 10 minuter efter att bror skulle blivit hämtad. Jag ringde ”förseningslinjen” och förstod att det var stora problem igen, då väntetiden var enorm. Jag vågade heller inte lägga på luren för att ringa bror och informera honom. 😦
Medan jag satt i telefonkö så fick jag hjälp av Västtrafiks kundtjänst på FB. Vi gick snart över till att börja chatta via Messenger. Medan jag hörde ”tack för att du väntar” i luren, började undersöka hur vi skulle lösa det hela. Till slut kom beskedet att jag skulle beställa en privattaxi för att få hem honom. Vågade då lägga på luren. Ringde bror och berättade vad som händer. Ringer Taxi Uddevalla och berättar vad som hänt och de kopplar mig direkt till en chaufför så vi kunde prata oss samman. Han frågade om det gällde Thomas, och jag svarade ja. Han frågade om betalning. Det sköter jag när ni kommer hit.
Ringer bror igen och berättar att en bil är på väg och kommer om ca 10 minuter. Via chatten kom vi fram till att resan kommer att kosta ca 800:- och Västtrafik lovade då att stå för hela kostnaden.
Drygt en timma sen så kommer bror och jag får lösa ut honom med 1388:-. Lite mer än de 800:- som sades från början. 😦 Dock var det viktigaste att bror var hemma.
Jag hade även via chatten fått dokument för att ansöka om förseningsersättning, där det stod att de ersätter max 1200:-
Nyfiken på vad som skulle hända så skickade jag in allt inkl originalkvitto till Västtrafik om resan och vår önskan om att få beloppet på 1388:-.
Igår kom beskedet att, efter utredning, stå för hela beloppet på 1388:-.
Villa California 