Jag sprider värme

20170328_144720

Ett av målen med resan till Rendsburg var att möta våren och förhoppningsvis ta den med hem. Visst, jag lyckades i alla fall delvis, jag mötte våren där. Medan jag var där slog vi årshögsta med 19,6 graders värme. Så då blev det premier med en jordgubbsglass med grädde. Vet ni vad det bästa var? JO att jordgubbarna smakade jordgubbar och inte som så många gånger bara ”vatten”. Vilket lyckokast att sitta där på torget på en parkbänk att njuta av solen och denna superba glass. MUMS!

Ett lyckokast var också att vandra runt i staden och leta vårtecken, blommor som stack upp ur jorden och blommade, körsbärsträden och andra blommande buskar. Ni må tro att jag njöt i fulla drag…

Ett axplock av vår visare jag här….

Resa ensam

20170328_135621

Ibland saknar man en livspartner och ibland inte. Visst har jag många vänner och även ex men resor och liknande har jag oftast föredragit ensam. Man lär känna så mycket nytt folk och få se så mycket mer av kultur i olika länder och platser.

Ute i Europa och världen så är människor mer inbjudande och välkomnande är vad jag upplever i Sverige. Är men ensam så så blir man snart inbjuden till gemenskapen och en gemenskap som jag tycker jag saknar när man är flera personer tillsammans. Så charterresor har aldrig intresserat mig.

Jag tog pendeln ner till Göteborg och vidare en promenad bort till Stenas Tysklandsterminal. Väl ombord installerar jag mig i hytten, kollar upp utrymningsvägar mm, innan jag kollade upp närmaste rökplats.  Ganska snart om jag i samspråk med ett par Värmlänningar som pratade rally, och jag fick några ord med i laget. Promenerade bort till baren och det dröede inte länge innan jag slog mig ihop med ett par från Skillingaryd. De hade passerat tonåren för länge sedan och undrade o de kunde får byta hytt, o det var möjligt. De ville inte liga ovanpå varandra en hel natt. Det hade fått en dubbelhytt med två bäddar ovanpå varandra…

Helt plötsligt säger mannen, är det inte Per Eklund (rallyföraren) som sitter här bredvid? Det var ju värmlänningarna jag pratade med tidigare, och då kände jag igen mannen. Jag fick det sedan bekräftat av anställda ombord. Gjorde besök i butiken och i en av de mer undanskymda kassorna satt en mörkhyad man alldeles ensam. Han och jag blev goda kompisar så vi hamnade i samspråk, ett mycket trevligt sådant….

Så fortsatte hela kvällen tills det var dags att gå och lägga sig.
Morgonen efter blev det standardbestyren men då hade jag bestämt mig för att vara bland dem som gick av först. Tanken var att komma så tidigt som möjligt till järnvägsstation för att kunna ta tåget till Rendsburg och min tyska hemstad. Det gick som på räls till Hbf, så jag hann till och med att bli intervjuad av en person som ville ha mina synpunkter på hur tyska järnvägsföretaget skötte sin service.

Rendsburg, ich liebe dich

Jag var nere en dag i min Tyska hemstad, Rendsburg.
I Rendsburg har jag bott under längre och kortare tider under min livstid. Här bodde också mormor och morfar, en del av mors syskon och massor av släktingar.  I går hade jag möjlighet att verkligen vandra runt i staden, helt ensam och besöka alla platser som jag har minnen från men också se hur staden har förändrats. Sådant hade man sällan tid till de senaste åren.

Kommer säkert att bli en del bloggande om vissa ställen i området, men nu delar jag en del av mina foton från resan.

Håll till godo.

 

God morgon Kalifornien 

God morgon säger jag från Kalifornien, en badstrand i Schleswig-Holstein.

Sitter på färjan till Kiel just nu och vet inte hur mycket jag kan blogga idag, men då har lite info kommit upp. Kanske fler bilder kommer under dagen.

En fantastisk helg

20170326_142200

En fantastisk helg är till ända. Strålande sol, temperaturer upp till 15 grader och varma vindar, tidvis i alla fall. Kan man göra annat än att njuta?

Visst, jag hade ju jobbar på lördag morgon, så et blev ju som vanligt en del sömn under dagens ljusa del, men det fanns ändå en hel del tid för att njuta. Och när det gäller sådant är jag inte sen att ta tillfället i akt…

En hel del utomhusaktiviteter genomfördes bland annat så kunde man börja städa upp ute efter vintern, och det känns bara så skönt. Är man ute så kan man inte låta bli att spana efter vårtecken, vårtecken man ser varje år, en ändå är lika välkomna som alltid.

20170325_152024

Kvällen avslutades med ett glas rött på altanen när vi njöt av solnedgången…

Söndagen började med en underbar promenad till vår kyrka och jag var där tidigt så kunde jag vara med och pula och lära mig nya saker, som jag behöver veta som vaktmästare..

Jag lärde mig också vilket vin de har till nattvarden, så nu kan jag ha nattvard hemma så ofta jag vill…

20170326_102047

Eftermiddagen fortsatte sedan utomhus med förberedelser för att leva och bo ute.

Kvällspromenaden gick sedan ner till ån, där vi brukade fiska som barn. Jag skrattade för mig själv när jag återsåg platsen. Vi fick aldrig några fiskar på kroken, och de var kanske lika bra det. Men jag tror anledningen var att vi hamrade till våra krokar på skruvstädet av tretumsspik och hade hampasnöre som fiskelina… 🙂
Men vad gjorde det, vi var ju lyckliga i vår värld…

Men en sak jag tänkte på när vi promenerade hem, jag och vovven. Man hann så mycket på dagarna när man var liten, mer än man hinner idag och jag funderar på om dagarna har blivit kortare…

IMG_20170326_182919_663

Även denna kväll avslutades med ett glas rött på altanen.

Detta gjorde mig glad

20170326_070254
När det ligger ett vykort i brevlådan blir man glad.
När man ser vem som är avsändare blir man jätteglad och när man läser texten blir man superglad

vykort
Jag gillar själv att ge beröm och uppskattning, gärna på ett sätt som inte förväntas…
När jag själv får det, så känner glädjen inga gränser….

Ett stor tack till er som ligger bakom detta…

Tacket gäller den föreläsning jag hade i för konfirmanderna för ett tag sedan som du kan läsa här

Detta med gränser

IMG_pvep1q

Den där Trump i USA pratar som sin gräns till Mexico och hur han vill bygga en mur där…

När jag är ute i skog och mark, så passerar jag en mängd gränser, som man knappt vet om att det är en gräns. Ovanstående bild är en gräns där bäcken är själva gränsmarkeringen.  Med högra foten står jag i Trollhättans kommun och den vänstra i Lilla Edets kommun. Den utgör också gräns mellan två församlingar, två pastorat och två stift.

Letade igenom mina foton efter fler olika gränser och gränsmarkeringar, markeringar som man finns där ute, men som inte vet är en gränsmarkering om man inte känner till det…

It IS Easy Being Green!

Veckans tema hos WordPress heter ”Det är lätt att vara grönt!”.
I och med att jag försöker leva grönt och avstå bilen och promenera istället, så drar jag på så sätt mitt gröna strå till stacken.

Så på promenaden idag valde jag att bara leta och fotografera grönt.

Weekly theme of WordPress called ”It’s easy being green!”.
The fact that I try to live green and abandon the car and walk instead, so I draw so my green bit.

Then on the walk today, I decided to just look and photograph the green.

En kram

kramar_43388864_137499806
När man lovar att försöka hjälpa en okänd medmänniska, och den svarar med att slänga sig om halsen och krama som tack, då blir an lycklig.

Ja, det hände mig igår…

När man sedan via ombud också kan meddela att lyckats med det man lovade försöka hjälpa till med, då känner kärleken inga gränser…

En bok: På liv och död…

wp-1490180590949.jpg
På liv och död i andra världskrigets skugga är en bok av författarinnan Kim M Kimselius.
Jag har ju känt Kimselius länge på Twitter och innan bokmässan i höstas fick jag reda på att hon skrivit böcker om andra världskriget. Så jag åkte ner till bokmässan och träffade författarinnan själv och naturligtvis köpte jag de två böcker i ämnet.
Tyvärr har jag så otroligt svårt med koncentrationen så jag har mycket svårt att läsa böcker på det sätt som är avsett och den fanns inte på Storytel så den blev liggandes.

Men så fick jag reda på att det finns en annan tjänst som gjorde det möjligt att lyssna på boken. Så för mig blev det att ladda ner den på telefonen, på med hörlurarna och sedan lyssna på den. Perfekt! Som så många gånger när jag hittar bra böcker att lyssna på, så vill jag ut och promenera för att lyssna på fortsättningen. Så även denna gång.

Boken handlar om Theo och Ramona som kan resa i tiden och denna gång hamnade i krigets Tyskland. Jag som har mycket vittnesbörd om kriget och läst (lyssnat) mycket om det, kände igen mig i oroligt mycket, i den. Trots mycket elände, så kändes dock boken mycket intressant och gav hopp, även om det var mer fiction än jag hade förväntat mig. Tror den är avsedd för en lite yngre publik. Boken hoppar snart in i en spännande berättelse om Theo och Ramona och det var mycket som fångade mig redan från början. Jag fick aldrig den känslan att jag var med i händelsernas centrum, men jag kunde följa händelserna lite på tryggt avstånd. Det kändes som ett skönt avkopplande avbrott i min relation till kriget.

Även faktadelen i slutet av boken var imponerande och mycket genomarbetad så det gav mig otroligt stor behållning och även en del fakta som jag inte visste. Så en stor eloge till Kimselius. Så vill du lära dig mer om kriget och dess fasor men kanske inte vill läsa just ögonvittnesberättelser och liknande, så är det en underbar bok för att information om vad som verkligen hände under andra världskriget.

Så boken rekommenderas varmt…