Ostindiefararen Götheborg #bloggswe

image

I dag gick ostindiefararen Götheborg upp för Göta älv för att göra en seglats i Vänern. Jag och Nussä åkte ut till Torpa  brygga för att se fartyget passera.
Var verkligen en upplevelse att se skeppet passera oss ut i farleden. Stort, mäktigt och oerhört imponerande. Har tidigare sett det på långt håll liggande i Göteborgs hamn. Men detta var fantastiskt att se det så nära. Kanske vi kan åka och titta på det i Vänersborg nu till helgen och få en rundvandring ombord.

Ostindiefararen Götheborg är en replik av den ostindiefarare med samma namn (Götheborg), som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Ostindiefararen Götheborg är världens största oceanklassade segelskepp byggt i trä (ek).[2] År 1986 startade en marinarkeologisk utgrävning av originalskeppet. År 1995 påbörjades bygget och åtta år senare sjösattes Götheborg. Under 20 månader mellan 2005 och 2007 seglade skeppet den historiska rutten till Kina och hem igen. Sedan dess har man varit ute på ett antal mindre expeditioner i Sverige, Norden och Europa och sommaren 2010 deltog man bland annat i festligheterna kring kronprinsessan Victorias bröllop. År 2013 planeras en ny långresa för ostindiefararen Götheborg, den här gången till USA.[3][4] Ostindiefararen Götheborg är klassat som passagerarfartyg och går under vanlig svensk flagga. Men i hamn hissas den tvåtungade SOIC-flaggan som skeppet hade vid första utresan från Göteborg.[5]

Projektet Ostindiefararen Götheborg drivs av Svenska Ostindiska Companiet, som i sin tur ägs av en ideell stiftelse.

Vill man läsa mer finns information på Götheborgs hemsida och på Wikipedia

image

image

image

Vulkanpizza

Jag och bror höll hela gårdagen på i trädgården och allt flöt på så bra och för att ge bror lite extra uppskattning, så vlade vi att åka till ett av de mindre pizzeriorna i kommunen. Vi ville prova på den nya nyheten vulkanpizza. Vår pizzeria hade valt att inte göra den lika matig som som originalet från Piteå, men var fullt tillräcklig.

Pizzan slitsas på ett sätt som gör att sex små ”skålar” bildas och där fylls den med olika godsaker, såsom kebabkött, oxfile, skinka, kyckling, salami och bacon. Detta på den traditionella botten med ost och tomat.

image

Därefter åker den sedan in i pizzaugnen, precis som villken pizza som helst. När den sedan är färdigbakad, så fylls sedan hålet i mitten med sallad och pommes frites. Den an jämföras med det asiatisa kökets motsvarighet till tre (fyra) små rätter. Det var verkligen en upplevelse och kittlade smaklökarna på ett suveränt sätt.
image

Just detta att inte blanda allt på en pizza utan är sära på de olika ingredienserna var ett tufft påhitt och gav verkligen en annan smakupplevelse än när det blandas över hela pizza. Lite matigare och lite dyrare men inte lika fullt så mycket som originalet.

Folk blev som galna, berättar pizzabagaren när vi pratar med honom. De om från när och fjärran, både inom och utom kommunen för att provsmaka underverket. Så till slut tog degarna slur och de fick sluta ta emot beställningar, då de blivit av med allt vad ingredienser och deg hette.

När vi var där hade inte eftermiddagsrusningen börjat än, så vi kunde beställa och äta på deras uteservering i lugn och ro. Medan vi satt där som kom personer i jämn ström och skulle hämta sina ”vulkkaner”. Ingen tvekan om att det blev populär pizza.

Tror säkert att både jag och bror kommer att köpa pizzan igen, och säkert är det att den kommer att sprida sig till övriga pizzerior i stan. Men det var kul att vara en pionjär inom området. Men som sagt, man kan inte äta pizza varje dag…

Proud to be gay #bloggswe

Är så otroligt glad att det numera i hela USA är tillåtet med gayäktenskap.
Ni gaymänniskor är lika mycket värda som alla andra, visst är det fantastiskt?

శ్వేత సౌధంలో విరిసిన ఇంద్ర ధనుస్సు
(En härlig syn på Vita huset ner)

CIfYdxAUwAArzGb CIfZLgsWIAAhwrT 904prarb_400x400 CIedeEXWUAAyTco CIedhNEWoAAf0je CIeLtnsWUAQzvIU CIfRr4QW8AAv98w CIfSWlBVAAASENy CIfUEs2WIAAxOgP (1)

Varför bloggar jag? #bloggswe

image

Jag har funderat på varför jag bloggar, inte bara en gång utan flera.
När bloggen kom, så fick jag ett erbjudande om att börja blogga på en sajt, och deras beskrivning var ”en dagbok, öppen för alla att läsa”.
Visst jag hoppade på den nya trenden och började och jag höll ut i länge, ja i hela tre dagar… Kan ni tänka er.
Därefter insåg jag att jag inte hade något att skriva om och så var det bra med det.

Jag har aldrig varit en person som velat vara i offentlighetens ljus, utan föredrog mitt lugna liv ihop med nära vänner.
Men så blev mor sjuk och jag förstod att allt inte stod rätt till, och förstod att det jag skrev på Facebook var intressant för många men också av förgänglig typ. De grupper jag varit med i tidigare i ämnen som  vård och omsorg, blev också mer politiskt inriktade där ideologier från båda sidor styrde och där individen blev allt mindr värd. Man brukar säga brukare om de som behöver omsorgshjälp, men i många av grupperna blev de sämre än disktrasor.

Så jag lämnade alla dessa grupper, en efter en, ju nämare vi kom valet. De vänner som betydd något på Facebook har jag istället blivt vänner med och jag delar fortfarande mina blogginlägg där, den vägen.

I dag handlar bloggen om så mycket annat än bara vård och omsorg, eller teknik. Jag har min stadiga läsekrets och ibland skriver jag bra inlägg som delas vidare av andra personer på Facebook och Twitter. Sådant gör mig stolt och glad. Här om dagen steg mitt besöksantal till över flera tusen på en dag och slog nästan all time high. Inte så många gilla eller kommentarer i bloggen, tyvärr, men desto mer på sociala medier. JIPPI!

Första gången jag bloggade klarade jag tre dagar. Nu har jag klarar många fler, även om det varit några uppehåll under vissa perioder av personliga skäl.

Men det roligaste är trots allt att få skriva av sig av tankarna….

Invandringens fel? #bloggswe

Po Tidholm är journalist och författare till boken Norrland. Han tog i ett dabattinlägg i Östersundsposten upp några saker som jag reagerade på, men också kände igen mig mycket i.

Vi har ju ett parti i vår svenska riksdag som kan få allt att blir invandringens fel, även om det så skulle gälla nagelsvamp. Många är också de personer som direkt på vissa saker får in hets mot folkgrupp, såfort de uttalar sig. Det är mycket i det resonemanget som skrämmer mig, kanske beroende på det historier mor berättade om sin barndom och uppväxt i Tyskland, under och efter Hitlers tid vid makten. Sverige har ju sedan länge klarat oss ifrån krig och det som många andra länder har upplevt av armod, att få tigga till att få mat på bordet mm. Även om vi hade det svårt unnder krigsåren på 40-talet så är det ju inget mot vad många andra länder hade. Vi har idag mer människor på flykt från fattigdom, svält, krig mm än under hela FN:s historia.
Det är lätt att gnälla på invandrigen och tiggeriet som ansvarigt till att det även i vårt land är tufft idag.

Att förbjuda krig och fattigdom vore ju det absolut bästa, men innan vi kommer dit, så måste vi alla ta vårt ansvar. Lika väl som vi har skyddsrum ifall kriget kommer hit, så måste vi som lever i fred också kunna vara ett skyddrum för de som flyr idag från krig. Sverige gjorde va vi kunde under andra världskriget med att försöka rädda männsikor, bland annat via exempevis vita bussarna. Det är en del av krigets historia som jag är oerhört stolt över. I dag finns mycket att var stolt över även om dete känns tungt många gånger. När folk kommer hit, så måste de kunna få sin sak prövad om det har giltiga skäl till att få stanna i Sverige, en kortare eller längre tid, eller för all framtid. Det är ju en av de grundläggande rättigheter männsikan har, att få sin sak prövad.

Alla som kommer till Sverige som flyktingar har inte rätt att få stanna, utan skickas tillbaka till respektive hemländer, och det är ett styvt jobb våra myndigheter har för att klara av situationen.

I och runt bland annat Falköping, var många byskolor på väg att läggas ner, bland annat på vikande elevunderlag. I dag bussas många av flyktingbarnen ut till dessa skolor och dessa kan överleva, i alla fall en tid till, för allas fromma. Småsamhällena har möjligheter till att överleva tack vare dem.

Po Tidholm skrev bland annat så här:

”Jag är dock helt säker på en sak: Det är inte invandringens fel att det bulldoftande folkhemmet – så som vi minns det – förändrades. Det var inte kurderna som flyttade industrierna till låglöneländer, det var inte palestinierna som stängde post- och bankkontoren och flyttade statliga jobb till städerna, det var inte somalierna som byggde volymhandelsområden som tömde stadskärnorna, sålde ut apoteken och privatiserade sönder landets järnvägsunderhåll. Det var inte syrierna som genomförde försämringarna i sjukförsäkringssystemet. Och det var faktiskt inte ensamkommande barn från Afghanistan som lade ner byskolorna och sänkte A-kassan.

Det är viktigt att komma ihåg i vilken ordning saker skedde och att minnas att frikyrkans gamla kursgård och de kommunala hyreshusen faktiskt stod tomma innan flyktingarna flyttade in, och att skolan var på väg att läggas ned innan de nya eleverna anlände, och att det blev jobb, liv, rörelse, handel och folk på bussarna och inte minst plussiffror i kommunernas befolkningsstatistik för första gången på en väldig massa år.”

Läs hela inlägget på OP.se
Läs också gärna om flyktingbarn som räddar byskolor på SVT

Blandad kompott #bloggswe

Bild

Lisa
Lisas föräldrar har för första och enda gången accepterat en intervju. Det är Skaraborgs läns allehanda som har fått den.

Familjen berättar också om det ofattbara stödet de känner att de får och har fått från polis, allmänhet och Missing people.

– Vi kan inte i ord uttrycka hur tacksamma vi är. Missing People har en oerhört proffsig organisation som imponerat på oss. Vi vill tacka alla människor som på andra sätt visat engagemang och medlidande.

Föräldrarna vill även ge ett råd till andra föräldrar.
– Krama era barn ofta och mycket. Man vet aldrig när det är försent.

Hela artikeln kan du läsa här: http://sla.se/skovde/2015/06/24/lisa-dromde-om-att-upptacka

Stampen
Stampen, som befinner sig i ett trängt ekonomiskt läge, har fått bankerna att förlänga sina lån, som löper ut på tisdag i nästa vecka. Enligt SvD Näringsliv har lånen troligtvis förlängts fram till årsskiftet.
Stampen har inte lyckats nå någon ny finansieringslösning innan den 30 juni, skriver SvD, men har enligt företagsledningen stora förhoppningar om att nya finansiärer ska komma in under hösten.
Stampen kommer att redovisa en förlust på 406 miljoner för år 2014.

Artikeln kan du läsa på SVD

För mig innebär det att mitt jobb är tryggat ytterligare ett halvt år.

Tårar är ord från hjärtat som munnen in förmår att säga #bloggswe

alone-513525_640

Min Facebookvän Mary Andren-Pada skrev så fint på sin Facebookvägg, nedanstående text. Jag reagerade mycket starkt på den, då det är över 25 år sedan jag fick min panikångest, depression och stora sorg. Jag har fått lov av Mary att använda den och delar den här nedanför…

Jag möter många människor som är nedbrutna av sorg. Gång på gång hör jag samma sak: vänner som sviker och inte håller kontakt, bekanta som undviker den sörjande och inte låtsas se, eller professionella som rekommenderar depressionsmedicin och samtidigt säger: sorg är ingen sjukdom, du ska i arbete. Om och om igen samma sak! Varje gång blir jag lika ledsen, besviken och upprörd.
Hur kan man tänka på arbete när minnet sviker och koncentrationen är lika med noll?
Hur kan man tänka på arbete när man upplever sej kämpa för sitt liv ute på ett stormigt hav?
Hur kan man tänka på arbete när man kämpar för att förstå det ofattbara: mitt barn dog, min kära tog sitt liv, min livskamrat förolyckades?
Hur kan man tänka på arbete när väggar och tak ramlat över en och man står där naken i spillrorna?
Nej, sorg är ingen sjukdom, sorg är sorg!
Men förlusten av någon man älskar är psykiskt traumatisk i lika hög grad som en allvarlig kroppsskada. Akut sorg är en avvikelse från ett friskt tillstånd, och på samma sätt som läkande behövs inom det fysiologiska området behöver också den sörjande en tidsperiod för att återfå psykisk balans, säger psykiater George Engels.
Exakt!
Och du som inte tar kontakt, undviker eller inte låtsas se: låt modet segra över rädslan, låt kärleken segra över osäkerhet och likgiltighet.
Orden som skulle ge tröst finns inte, men att du har modet att se, möta, lyssna, gråta med, visa din medkänsla och kanske ge en kram utgör för den sörjande skillnaden mellan livslång tacksamhet och livslång besvikelse. Det ger stöd och kraft på den tunga sorgevandringen och bygger hoppets bro ut till livet igen.
Jag har aldrig förr skrivit, dela gärna om du känner för det, men nu gör jag det. Okunskapen om sorg skapar nämligen så mycket onödigt lidande och lägger sten på börda för den sörjande.

Forskningen på mediciner har under dessa 25 år gjort stora framsteg när det gäller depressioner, men även sorgbearbetning.
Men var finns den andra biten, som kan vara så mycket viktigare.
Jag har vänner som vårdat sin när anhörig under lång tid, med minimalt stöd från samhället. Det är så lätt att ordinera en toastol åt någon svårt sjuk, för att den anhörige skall slippa att kämpa med den sjuke att få komma på toaletten. Men när det kommer till den psykiska belastningen som detta innebär, då finns inget att ordinera, eller viljan till det. Man lägger all kraft på den sjukes välbefinnande och när de behoven är uppfyllda, så hoppas man att det finns lite tid för en själv att få må bra. Vänner slutar höra av sig, telefonen blir tystare och tystare. Mailkorgen fylls med reklam och diverse spam, men var är hälsningen från vännen, som man alltid litat på, som man trodde ställde upp i vått och torrt?

För mig är det tredje gången nu, jag genomgår denna process. Första då när jag fick min egen panikångest, sedan i samband med fars bortgång, och nu sist när mor lämnade oss.
Men jag är långt ifrån ensam i detta. Du som har en vän som befinner sig i en svacka, mildare eller djupare, vad har du gjort för din vän, vännen som litar på dig?

Man känner en djup frustration över känslan att samhället svikit en, att vänner har flytt åt alla håll, och där sitter man ensam kvar som ett fån…
Du behöver ingen psykologutbildning eller annan verifierad erfarenhet, utan naturen har försett dig med vad du behöver. Två öron att lyssna med, en mun att prata med, en hand, att hålla någons annan hand och två armar att kramas med. Hur många använder dem till det?

I dag är det lättare än någonsin att hålla kontakten med varandra iom den tekniska utvecklingen som skett, samtidigt har fått svårare att hålla den kontakten… Varför?

Det kan ju knappast vara att vi inte vet något, eller?

Varför inte ringa en vän du inte hört av dig till på länge, en som har det svårt, just nu, eller haft…
Säg att du tar med dig lite kaffebröd, och så tar vi en fika… Svårare behöver det inte vara…

Kom ihåg, tårar är ord från hjärtat som munnen inte förmår att säga…

Blomstertiden fortsätter #bloggswe

hindens rev
Då midsommarvädret verkligen inbjöd till utomhusaktiviteter aktiviteter, så valde vi verkligen att passa på att göra detta.
I dag var det området kring Lidköping vid Vänern som fick den äran att göra vår dag…
Vi fortsatte med de platser runt Kinnekulle vi missade förra gången.

wpid-wp-1434956739079.jpeg wpid-wp-1434956763872.jpeg wpid-wp-1434956781768.jpeg wpid-wp-1434956848078.jpeg wpid-wp-1434956870162.jpeg wpid-wp-1434956904712.jpeg wpid-wp-1434956921184.jpeg wpid-wp-1434956942756.jpeg

Det största stenbrottet på Kinnekulle, där de bröt kalk för att göra cement, bjuder på en vacker utsikt.
wpid-wp-1434957054337.jpeg wpid-wp-1434957081991.jpeg wpid-wp-1434957106285.jpeg wpid-wp-1434957124820.jpeg wpid-wp-1434957146746.jpeg

Därefter lite besök på andra naturområden.
wpid-wp-1434957176619.jpeg wpid-wp-1434957195697.jpeg wpid-wp-1434957222041.jpeg

Därefter styrdes färden till Hindens rev, en 5 km lång landtunga rakt ut i Vänern. Jag har tidigare gått delar av den, men nu var första gången vi promenerade hela vägen fram och tillbaka i denna unika miljö. Varken mördarsniglar eller andra djur, förutom fåglar och andra små flygfän, syntes till….

wpid-wp-1434957244740.jpeg wpid-wp-1434957289358.jpeg wpid-wp-1434957324643.jpeg wpid-wp-1434957337963.jpeg wpid-wp-1434957359971.jpeg wpid-wp-1434957384501.jpeg wpid-wp-1434957441372.jpeg wpid-wp-1434957453936.jpeg wpid-wp-1434957474636.jpeg wpid-wp-1434957487164.jpeg wpid-wp-1434957498269.jpeg wpid-wp-1434957514996.jpeg wpid-wp-1434957545551.jpeg wpid-wp-1434957555068.jpeg wpid-wp-1434957565280.jpeg wpid-wp-1434957578462.jpeg wpid-wp-1434957589907.jpeg wpid-wp-1434957602865.jpeg
wpid-wp-1434957612847.jpegwpid-wp-1434957529145.jpegwpid-wp-1434956781768.jpeg

Varför fira midsommar #bloggswe

Midsommardans_av_Anders_Zorn 1897
Midsommardans_av_Anders_Zorn 1897

Som gammal bonnapojk, funderade jag på varför vi firar midsommar. När jag tänker tillbaka på när jag var yngre som kommer jag ihåg midsomrar som regniga och kalla. Har tom bilder på när vi dansar runt midsommarstången i täckjacka och toppluva. Att fira ljuset och och den biten kan kännas naturligt men kändes ändå väldigt onaturligt. Midsommar infaller ju oftast mitt i höskörden och att då fira när man behöver jobba, kändes väldigt konstigt. Visst firade även vi med sill och potatis den dagen, men oftast var det för oss det enda som påminde om dagens höjdpunkt. Var vädret bra, så firade man ju midsommar med att jobba hårt, för att säkra höet inför vintern. Så för mig så var midsommar antingen jobb om vädret tillät eller om det var dåligt, dans runt stången.

Jag förstår ju att jag minns mina midsomrar med dåligt väder.

När jag läser Wikipedia, så inser jag att det fanns en kristen förlaga till midsommar som ger det en mer naturligt förklaring.
Midsommar är en högtid som firas nära sommarsolståndet i främst norra Europa och infaller i Sverige numera under perioden 20-26 juni, med inledande högtidsafton infallande 19-25 juni (några år därför sammanfallande med sommarsolståndet). Sedan 300-talet firar den kristna kyrkan Johannes Döparens födelse den 24 juni varför högtiden i vissa områden starkt har, eller fortfarande förknippas med honom. I exempelvis Finland kallas midsommar för Juhannus, i Danmark och Norge för S:t Hans dag och i vissa engelskspråkiga områden för S:t John’s Day. I folkligt svenskt firande har midsommarafton (i analogi med julafton och påskafton) en starkare ställning än själva midsommardagen, vilket är en nordeuropeisk särtradition.

Så jag förstår varför midsommar inte har så starkt tradition hos mig.
Minns ett år runt 1980, då vi beslöt för att åka ut till ett kustsamhälle för att kolla in midsommarfirandet där, dit många åkte för att fira midsommar. När vi kom ut hade dans runt stången övergått i mer eller mindre parningsdans och även regelrätta parningar, inmundigande av alkoholhaltiga drycker men även kaskaduppkastningar av densamma. Då förstod jag varför ortsbefolkningen flydde dessa orter.

Så när jag sedan började köra buss, så blev det att  jag i stort sett jobbade varenda midsommar. De år jag inte var inlagd på något arbetsschema för den dagen, så bytte jag gärna och jobbade eftermiddag/kväll för någon kollega som ville fira midsommar med sina barn.

Så får jag sill och potatis, med nubbe till plus en god glass till efterrätt, så har jag firat min midsommar.