Publiknätverk #bloggswe

DSC_0265

I går var det åter dags för publiknätverket på P4 Väst. Vi brukar träffas en gång per år, där vi pratar om hur vi ser på radion, hur vi tycker de sköter sig och sådant vi gärna vill höra mer utav. I mitten på bilden ovan är det kanalchefen Peter Sundblad, som håller låda.

Vi är ett otroligt skönt gäng som nu känner varandra lite och medarbetarna på radion, är verkligen lyhörda så det blir gärna fina diskussioner, som breder ut sig. Denna gång höll vi till på Bohusläns museum i Uddevalla och anledningen är att radio bygger om sina lokaler inne i centrum. Vi i nätverket är redan inbjudna som VIP-gäster om ca ett halvt år, då ombyggnaden är färdig. Då kommer vi att få besöka ett av Europas modernaste radiokanaler.

De senaste åren har jag haft mycket kontakt med radion och lärt känna en del medarbetare där, och det är verkligen kul när de kommer ihåg en och också kan namnet på mig. Jag fick också träffa en av medarbetarna som jag haft en del mailkontakt med, men aldrig träffat. Alltid kul att få ett ansikte på personen man pratar med, var vi rörande överens om.

Själv måste jag säga att jag är mycket nöjd med min lokalradio då de både närvarande men också snabba i sitt arbete. Det visar inte mins senaste lyssnarmätningen från SIFO som undersökt radiolyssnadet. P4 Väst ökar mest i hela landet är rubriken på deras nyhet.

Så jag utnämner gärna än en gång P4 Väst till värdens bästa radiokanal 🙂
och till er på radion vill jag säga, jag älskar er!

Tack än en gång för ett gott samarbete!

Kroppens återhämtning #bloggswe

Stethoscope enables the physician to hear sounds within a patien
Efter förra veckans magstrul och att jag mådde toppen några dagar, så gick jag in en ny fas…
Ställde mig upp och gick några steg över golvet då det händer…
Det snurrar till i huvudet, börjar svartna för ögonen och jag kände svimningskänslor. Jag satte mig fortare än kvickt ner på golvet där jag stod, då jag inte vågade ta de stegen till stolen. Där blev jag sittandes nästan en halvtimma innan jag vågade försiktigt vågade ta mig därifrån igen.  Jag vet att min kropp lever sitt eget liv ibland, helt mot vad jag vill, men detta var ett av de kraftigaste svimningsanfall jag haft de senaste åren. Att man får svimningskänslor händer någon gång då och då, så jag bryr mig inte så mycket…
Men nu var det inte roligt då det nästan hände var gång jag ställde mig upp. Nu vande jag mig fort med detta och när jag ställde mig upp från stolen, så stod jag still några sekunder innan jag antingen tog några steg, eller satte mig ner igen. Nu va det dock mer än jag klarade av, så hälften av gångerna som jag bytte ställning, så var det bara att sätta sig ner igen. Nej detta var inget roligt och att det nu kom i parti och minut, retade mig 😦

Lördagen kom och den var ännu värre än fredagen, ledsnade på allt och gick och lade mig, då det inte var någon ide och vara uppe och det bara snurrade. Söndagen var lite bättre och jag kunde göra lite saker här hemma, men var tvungen att tänka mig för ändå.

Måndag morgon när vårdcentralen öppnade ringde jag direkt och beställde tid. Fick tid på tisdag då min ordinarie läkare var på plats men skulle höra av mig om det blev för jobbigt.

Var i god tid på centralen för att ta prover och tur var det, då fler än jag hade drabbats av åkommor under helgen.
Blodprover först och sedan blodtrycket, oj! Brukar du har lågt tryck fick jag frågan, nej, jag går på blodtryckssänkande, svarade jag. Jag brukar ha högt och inte blir det lägre när ni tar provet, fortsatte jag. Nu hade jag 116/62. Kommer in till läkaren och vi pratar och hon lyssnar på hjärtat och säger att vi skall dubbelkolla med EKG. In i nästa rum och där blir jag ett med en dator. Inget allvarligare fel förutom att hjärtat gick väldig långsamt…

Nu låg pulsen på 50…
Det är drygt ett år sedan mo gick bort och mitt liv har ju blivit lugnare. Då är jag inte i behov av samma mediciner för hjärtat som tidigare. Akut blev betablockeraren borttagen och sedan skall alla andra mediciner justeras.
Känns tryggt att veta att kroppen numera börjar bli normal efter de senaste åren kamp…

Syskonringen i husarrest? #bloggswe

Syskonringen i Trollhättan är en sångkör som består av fler medlemmar som är utvecklingsstörda. Deras gemensamma nämnare är sång och musik vilket de delar med sig av till alla som vill lyssna. Det senaste året har dock deras uppträdanden på andra ställen blivit stoppade då Trollhättans stad har nya riktlinjer gällande ledsagning.

Penilla Gunther (KD) bjöd in dem till riksdagen för att sätta fokus på hur det är att vara funktionsnedsatt i dagens samhälle.

Kommunarrest eller fri rörlighet även för personer med funktionsnedsättningar? Vi talar gärna om hur mycket bättre det blivit för personer med funktionsnedsättningar; det finns personliga assistenter, tekniska anpassningar, större medvetenhet i samhället i stort om olika typer av diagnoser med mera. Men att många hindras att komma utanför sin kommungräns är det få som vet om.

Nedan kan du höra talet som hölls i riksdagen ang hur Trollhättans stad hanterar ledsagning för våra körmedlemmar, när de nekas ledsagning. Detta var i samband med att syskonringen besökte riksdagen.

Nedan kan du lyssna på lite smakprov av deras utbud

Trollhättekören Syskonringen gjorde succé när de uppträdde på riksdagen under gårdagen. Men det var nära att resan inte kunde bli av – då alla som sökte ledsagning fick avslag från kommunen. Till Stockholm hade de ändå lyckats ta sig för att lyfta frågan om den ”kommunarrest” som många hamnar i när kommuner drar in på ledsagning. Du kan läsa hela artikeln här på hejaolika.se

Ledarskribenten i vår lokaltidning skrev så här: Det är både skamligt och upprörande att kören Syskonringen tvingas slopa in resa, en av årets höjdpunkter. Till syvende och sist handlar det om att spara pengar och att göra livet surare och gråare för en samling utsatta människor. – Läs hela ledaren här.

Jag var en av de som protesterade mot beslutet att neka dem möjligheten att resa. Om detta kan du läsa här.

 

Terrorn kom nära #bloggswe

DSC_0255I förrgår kom terrorn väldig nära då Paris drabbades av terrordåd. De demokratiska västländerna tog direkt avstånd från vad som hänt och visar solidaritet med Frankrike, i denna svåra stund. Jag tillhörde dem som förfärades och chockades över händelsen och följde mycket rapportering via media som hela tiden kom med nya uppgifter om händelserna.

Att vissa element i samhället direkt skulle ta detta som ett uttryck för att en religiös grupp skulle ligga bakom detta var väntat, men…
Jag såg även vänner som jag anser har sunt förnuft börja dela och skriva tveksamheter gjorde mig rädd. Även om dessa saker kanske inte var främlingsfientliga så var de knappast rumsrena ur ett medmänsklighetsperspektiv.

Jag har många vänner från olika politiska partier men också olika trosinriktningar och även ateister. Gemensamt för dessa är att de har något speciellt och det är ett varmt hjärta. För mig är inte politisk hemvist, eller religiös tillhörighet det avgörande utan det avgörs av deras syn på sina medmänniskor.
12241399_10153188819237606_215457159699190154_nDe som utförde attentaten i Paris är och förblir terrorister i mina ögon och ingenting annat. Men vissa vill direkt koppla dessa händelser till en religiös hemvist.

En vän på Facebook som är muslim skrev en statusuppdatering som lyder så här:
Till mina vänner på Facebook som idag chockat mig av allt skit ni gillat, delat och skrivit. Döm muslimerna efter dom ni känner personligen inte dom som media skriver om.
Jag 100% stolt muslim ni som har något emot islam eller mig kommentera gärna så jag vet vart jag har er.

Detta fick mig att börja fundera…
Glömmer vi att våra vänner har andra trosuppfattningar eller politiska värderingar och tänker att vännen inte tillhör den grupp som vi ”svartmålar”? Delar vi allt helt okritiskt utan att tänka på att hur sanna uppgifterna är. och att vissa saker kanske sårar våra vänner?
Jag vet att tiden före internet så talade man ofta om att allt som står i tidningen inte är sant…
Glömde vi det när internet och Facebook kom?endast kärlek
Terrorister är inte synonymt med muslimer och muslimer är inte synonymt med terrorister. Vi måste lära oss se skillnad…
Skulle vi köra med samma retorik på annat så skulle alla trollhättebor, eller kanske till och med alla svenskar vara skolmördare. Bara för vad en person gjorde på en skola i Trollhättan. Känns det OK? Knappast…
Det som hände i Trollhättan, Paris, Beirut och på många många fler platser är terrorhandlingar utförda av en eller flera terrorister, vars enda syfte är att sätta skräck i befolkningen.

Låt kärleken blomma och låt oss sprida den, precis som Martin Luther King Jr sade….

Programmering #bloggswe

wpid-wp-1447435216486.jpeg
Jag har nu de senaste dagarna satsat hårt på att inte stressa upp mig över något, utan har tagit det så lugnt jag bara kunnat. Det har gett resultat och magen har också tagit det lugnt. Känns otroligt skönt att vara lite mer i balans. Jag har trots det hunnit mer mycket här hemma utan att behöva springa, jag glömde göra  det och jag glömde göra det.

Jag har byggt in hemövervakningsdatorn i garderoben och på väggen utanför har jag också satt upp en datorskärm som jag fick av en bekant, så nu är datorn gömd med vi kan se hela husets funktioner på skärmen på väggen.

Vissa trådbundna funktioner har jag nu också bytt ut till trädlösa funktioner så nu slipper jag en hel del kabeldragningar för att hålla koll på vissa saker. Känns oerhört befriande… Visst, jag måste hitta på en del egna lösningar för att få det att fungera, men det skärper min hjärna och det bästa är att jag tycker även detta är kul igen.

Ingrid som vi kallar datorsystemet är en suverän hjälpreda i hushållet. Hon håller reda på att bror har kommit till jobbet utan problem men informerar mig också när han är på väg hem därifrån. Men det bästa av allt är att hon larmar om något inte är som det skall. Det är en stor trygghet både för mig och bror.

Just nu håller jag på att koppla in tvättmaskin och tumlaren till systemet för att påminna mig, både att köra igång maskinerna och men också när de är färdiga. Men jag har också gjort nya arbetsscheman både för mig och bror om vad vi behöver göra hemma under dagarna. Bror är ju inte självgående så jag får hela tiden tjata och påminna honom om att han har arbetsuppgifter att sköta. Detta är saker som vi gemensamt måste ta han dom, om vi skall bo ihop. Bor man på villa på landet finns alltid något att göra, och vissa saker kan inte vänta tills i morgon. Så nu får Ingrid tjata tills bror har utfört sitt jobb.  Så nu hoppas jag på mindre stress och mer välmående igen,

Kollaps? #bloggswe

facebook

Henrik Sjöholm skrev på Facebook:
Ni som denna vecka delar statusar om ”kollaps”, ”undergång”, ”systemkris” m.m. Är ni verkligen helt på det klara med vilka politiska krafter det är ni stärker?

”Politics of fear” är ett välkänt koncept för att få igenom extrema åtgärder. Propagandister och hatets kolportörer har länge förstått att det är bara genom att ingjuta rädsla, och gärna skräck, i väljarkåren, som man kan få dem att godkänna åtgärder som annars strider mot vanlig anständighet och rättstatens principer. Läs gärna Isobel Hadley-Kamptz som skriver om rädslans konsekvenser i Expressen

Jag säger inte att de svenska åtgärderna, eller de som föreslagits, befinner sig där idag. Jag säger inte heller att vi inte har en problematisk och allvarlig situation. Men står vi verkligen inför det svenska välfärdssamhällets kollaps? Jag tillåter mig tvivla.

När man ställer sig bakom sådana verklighetsskildringar, då ger man också (om än indirekt) stöd till dem som föreslår extrema åtgärder (det är ju faktiskt motiverat, om hela samhällets existens står på spel). Och tro inte en sekund att de undantagsåtgärderna kommer att vara begränsade till den nuvarande akuta flyktingsituationen, elle ens att de kommer att vara begränsade till flyktingar. En sådan hållning är naiv och farlig. När man satt stenen i rullning och börjat trampa på rättsstaten, så är det oerhört svårt att få stopp på den.

Det största problemet dessa dagar är faktiskt inte SD. De vet vi var vi har, både ifråga om medmänsklighet och rättsstat. Det största problemet är alla övriga som plötsligt använder ett domedagsspråk som rättfärdigar vilka åtgärder som helst. Är ni verkligen så övertygade om att undergången är nära att ni är beredd att leva med konsekvenserna av era ord?

Emanuel Karlsten skrev en krönika på GP med titeln: Jag är rädd för att deras hat ska fortsätta skena.
Han avslutar den med orden: Det är inte invandrarnas eventuella våld, rån eller attityder jag är rädd för. Det är mina landsmän som skrämmer mig. Jag är rädd för vad jag sett hittills och jag är rädd för att deras hat ska fortsätta skena. Jag vet inte om den kommer göra det, men jag vet att det enda motgiftet är att aldrig sluta visa kärlek och medmänsklighet. Mot någon.

sociala klickSedan länge har jag slutat dela sådant som har med vårt främlingsfientliga parti att göra. Jag vill inte vara en del av det hjulet som sprider en massa hat och osanna uppgifter vidare. Det räcker med att gå in på medias sidor för att se hur många som delat vissa artiklar och det måste ju vara julafton för dessa grupper, då de inget hellre vill än att få publicitet. De måste ju jubla när de ser vad vi andra ”hjälper till med”. Vi såg ju tunnebaneannonsen på en station i Stockholm. En enda station med budskapet nådde 98% av befolkningen, och vilken företagsledare skulle inte jubla över en sådan spridning? Vill vi hjälpa dem med detta? Inte jag i alla fall.

Jag tänker sprida kärlek och omtanke om mina medmänniskor, såväl infödda såsom nyanlända flyktingar. Jag kommer att kommentera inlägg men ur den kärleksfulla vinkeln…

Mina vänner och följare, jag älskar er!

Efter kristallnatten #bloggswe

91-0018 Gollnow, Kleine BollwerkstrasseMor vandrar gatan ner, denna tidiga morgon, ner för att strax svänga vänster in på torget. Mor är sex år och i handen håller hon sin lillasyster fyra år. I andra handen håller hon korgen som innehåller en lapp med varor som skall inköpas plus pengar för betalningen. Mor är trygg i vandringen då hon gjort den tidigare och även föräldrarna är trygga, då mor är duktig på att ta hand om sig själv och sin lillasyster. Än så länge är detta en helt vanlig dag, en dag som snart kommer att visa sig förändra världen. Väl nere på torget så ser de snart affären, men det är sig inte likt, de springer fram för att se vad det är,,,

Butikens fönster är krossade och de ligger fullt med skärvor på gatan, dörren är igenbommad och ingen öppnar när de bankar på dörren,  som normalt skulle vara öppen så här dags. De springer hem, så fort benen bär och berättar vad som mött dem. Pappa ger sig snabbt ut på stan för att se vad som hänt och möts av en förfärlig syn, då flera butikers skyltfönster är sönderslagna. Pappa Oswin fick snabbt klart för sig vad som hänt och att det inte bara var lokalt, utan över hela Tyskland.
Gollnow, Stettiner Strasse
Mamma har många gånger undrat vad som hände familjen som ägde affären. Att de var judar, visste hon, men vart de tagit vägen fick hon aldrig reda på.

Detta mor hade sett med egna ögon var det som senare kom att benämnas Kristallnatten. Wikipedia beskriver det så här: Kristallnatten (tyska: Kristallnacht) mellan 9 november och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma pogromer mot judar, Novemberpogromerna, som genomfördes i Tyskland mellan den 7 och 13 november 1938. Pogromerna iscensattes av nazister och utfördes av beväpnade grupper främst från det paramilitära SA men även av många civila. Omkring 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades.

Även om jag inte vet, så har ju jag mina misstankar om vart ägarna tog vägen…

Wikipedia fortsätter: På årsdagen av kristallnatten genomförs årligen manifestationer till minne av nazismens offer. Många kopplar det till den rasism, nynazism och nyfascism som finns i dag och menar att rasismen inte enbart skall ses som en historisk parentes. Antirasister och antifascister i flera delar av Sverige genomför manifestationer, tysta fackeltåg eller demonstrationer. Så skedde även i går kväll på flera platser här i landet.

Personligen ser jag dessa tendenser här idag, när vi nu har den största flyktingkrisen sedan andra världskriget, med hur asylboenden sm bränns ner, skolattacken här i stan mm. Då 1938 och framåt var det judar som var måltavlan för agressioner i dag är det muslimer som står i skottgluggen. Historien upprepar sig!

För mig är det viktigt att berätta vidare mors berättelse för att det aldrig skall upprepas, och att vi måste ta lärdom av historien. Jag arbetade ett tag i Göteborg med flyktingmottagandet, för att ge dessa människor som flytt en trygg mottagning här när de flytt från krig, svält och annat elände. Jag försökte förstå det mor fick genomlida under sin nästan fyra månader långa flykt genom Tyskland i slutet av kriget. Många bilder har jag fått från den månaden i Göteborg, och jag har kunnat fästa det på det mor har berättat om livet under kriget. Det var viktigt för mig för att kunna förstå. Mycket av det hon upplevde som barn, satt ju kvar hela livet hos henne, precis som jag tror dagens flyktingar kommer att få.

Hitler var en stor talare som fick med sig massorna i sina tankegångar, och idag har vi andra talare som är mist lika duktiga på att föra fram en förfalskad bild av det som sker. I dag är det din och min skyldighet att föra våra berättelser vidare och stå emot dagens talare som försöker ge en annan bild av omvärlden, än hur den verkligen ser ut.

Jag känner mig mycket trygg i det Anna-Lena Lodenius säger att nazismen är någorlunda konstant, men att deras uttrycksformer ändras. Vi vanliga människor är också inte sena att dela vidare detta i våra olika flöden, vilket också får till följd att deras ställningstaganden ser större ut än den är. Så nu är det din och min uppgift att sprida sanningen och motverka att det upprepar sig

Åter igen! #bloggswe

IMG_20151026_121653Några dagar sedan jag skrev något på bloggen. Inte för att jag inte ville, utan för att mina krafter sinade.
Något har drabbat mig, men vet inte vad…. Det började med trötthet som var över allt jag tidigare känt till…
Klockan ringde 00:30, trött men kontaktbar gick jag upp för att ta mig till jobbet. Lade mig vid 06 efter att bror kommit iväg med taxin till jobbet. Sov fram till 1-2 på eftermiddagen för att fixa dagens middag till oss för att äta gemensamt. Därefter tanke på en timmas ”nap” på sängen som varade till klockan ringde 00:30 nästa natt.

Trötthetens vecka övergick sedan i ett tillstånd där trötthet och mage samspelade. Jag visste inte hur jag mådde, men magen sade mig att genast besluta hemlighuset, samtidigt sade huvudet att jag inte har kontroll över kroppen, och fick overklighetskänslor. Klarar jag att ta de få stegen till det onämnbara stället, eller faller jag ihop på vägen?

Till slut fanns inget alternativ, utan det var bara att chansa, och jag klarade det.

Efter långsittningens dilemma med tusen nålar i benen, var nästa steg i stafetten, och det var att ta sig till sängen…
Där bröt kallsvettningen ut och det tog lång tid innan andhämtningen var normal, och när den nästan var det åter dags att ta sig till ”sittplatsen”.

Feber har det knappast varit i någon större omfattning, en jag har en teori om att det kan vara kommande influensa som spelat mig ett spratt. Vi får väl se vart det barkar hän…

I dag står jag åter upp, även om jag har en del sviter kvar, men hoppas det går åt rätt håll nu.