Får jag lov, herr Nussä

Jag har alltid varit intresserad av sång, musik och dans. Redan som fjorton-femtonåring så gick jag och mor på gammaldanskurs och lärde oss dansa. Det var så roligt att lära sig allt det nya och kunna kontrollera kroppens minsta muskler. En av de andra deltagarna var ”Anna på ängen”, en stor bastant dam i sina bästa år, och inte det minsta buskablyg. Nu efteråt förstår jag att lärarna hade väldigt roligt åt när vi dansade polka. Så när vi blev ett par på dansgolvet, så blev det denna dans. För att komma runt i polka i rätt takt så var man tvungen att ha benen nära varandra medan man fick böja överkroppen ifrån varandra. Så var gång vi dansade, så nästan hon ropade…. Du måste längre in mellan mina ben. Femton år, och rödfärgen blossade, och jag vågade ännu sämre komma nära henne. Ja jösses!

20160120_131916%25280%2529Aderton år och jag och min dåvarande tjej Laila startade egna danskurser i gammaldans. Vilka tider det var, och det bästa med danskurser var att folk vågade gå dit nyktra, vilket jag uppskattade. Hon och jag gick också kurser i att lära oss bugga. Oj, vad vi buggade bra tillsamman och vi kände verkligen varandra och var helt samspelta i dansen tempo. Vid ett tillfälle på Tysklandsfärjan när vi satt i baren, vi hade varit uppe och buggat ett flertal gånger, så ropar orkestern ut att de skulle bli dansuppvisning av bugg. Naturligtvis så vände vi oss om för att kolla in de dansande för att lära oss något nytt, innan vi förstod att det var oss som orkestern ville ha upp på dansgolvet. Det var bara att gå upp och bugga med inslag av jitterbugg medan publiken stor runt dansgolvet och klappade takten.
Visst det hände även ute på lokal att övriga dansare drog sig undan och kollade in vår dans och klappade händerna.

wpid-wp-1434957514996.jpegTyvärr hände saker i mitt liv så den stora danslusten försvann, men jag har ändå behållit takten i blodet. Även de sista åren när mor satt i rullstol så kunde vi dansa hon och jag och hade så roligt. Danssteg kan jag liksom ta när som helst. Ibland på önskenätter i radion med Richard Herrey, så spelas så go dansmusik så jag stannar min tidningsbil och hoppar ur och börja dansa mitt på vägen klockan tre på natten. Ibland blir det en nighambo där jag lagt till ett moment att nudda mittlinjen på vägen med knät (är jag tokig?). 🙂

Ibland kan det bli en bugg i helljuset från bilen (tänk om någon ser mig) eller typ fågeldansen där jag viftar med ändan likt en påfågel som är redo för parning. Tänk om en bil dyker upp, vad tänker de då?

wpid-dsc_1115.jpgÄven dagtid tar mina danskunskaper över. Många gånger tar jag mina danssteg när jag är ute med vovven och promenerar. Har ju ibland min spotifylista i örat som triggar i gång mig. Har hänt att bilar har fått tuta på mig för att väcka mig, så de kan komma förbi.

Så mycket som möjligt på våra promenader får Nussä gå lös och jag blir själv mer fri i kontakten med honom, då kan djävulen flyga i både mig och honom. Jag börjar dansa fram på vägen i olika danser och danssteg. Då blir Nussä lika tokig och springer bakom och försöker nafsa i mina byxben och ännu hellre få tag i skosnöret och knyta upp mina skor. Vilken snabbspringare det blir av honom då, och vilken energi. Ibland åker han upp i min famn och vi dansar tillsammans i virvlar, då skall han alltid passa på att ”pussa” hela mitt ansikte. Ja vilka tokerier vi håller på med mitt i skogen, men vi trivs med att vara tokiga, som är en stor krydda i vårt liv.

I melodifestivalens sista deltävling kunde jag inte låta bli att kommentera Panetoz sång- och dansnummer, i Sveriges Radios chatt, om att de ser precis ut som när jag och Nussä är på promenad, vilket Ronnie Ritterland och Carolina Norén hade kul av i direktsändning. Lyssna på ljudklippet ovan och kanske skratta du med 🙂

Varje kväll när jag kommer i sängen, så hoppar Nussä upp i den, upp på min mage och promenerar fram över bröstet och sätter ett ben på var sida min hals och trycker sin kind emot mig. Det betyder: Tack husse för en fantastisk dag tillsammans!

Tack också Sveriges Radios melloänglar som i direktsändning i P4 beskrev våra stôllarôck så fint!

Vill ni se Panetoz sång och dansnummer kan ni göra det på SVT:s hemsida.

Mordet som skakade Sveerige

I klippet ovan läser Matilda Mattisson, Vaken med P3 & P4, ur mitt mail om minnen från dagen när vi vaknade till nyheten att Olof Palme mördats.

Hon läser så fint så jag berörs otroligt i hela kroppen

För 30 år sedan var väckarklockan inställd på 04:20, vilket den brukade vara de mornar jag skulle köra morronpasset som busschaffis. Jag skulle köra tjänst 61, vilket var en av de stadslinjer som direkt började köra 06:00. De flesta andra linjer började först 07:15 då de skulle köra ”arbetarturer” från de olika stadsdelarna till bilfabriken på Stallbacka.

Denna morgon vaknade jag extratidig och satte på radion. Det tog inte lång tid innan jag förstod att något stort hade hänt, och snart stod det klart att vår statsminister mördats. Denna natt var det Staffan Schmidt som var nattpresentatör, om nu någon annan minns honom.

På den tiden hade vi inga nattsändningar från Ekot som sände sista sändningen kl 23.
Kom extratidigt till jobbet, för att hitta stöd hos kollegorna, i den chock man befann sig.
Vi var redan många som samlats där för att försöka förstå…

Eolof-palmen kollega kommer in, som alltid klagat på värk i hela kroppen. I dag fanns inte minsta tendens till det. Han dansar över golvet, gör piruetter och var världens gladaste människa denna dag. Har de sista dagarna funderat på vad han skulle röstat på idag, om han hade levat. Jag går då direkt till min buss och tar mig ut till första avgångsplats och stannar där för att vänta in avgångstid. En av stamkunderna kommer och kliver på bussen i samma veva som de säger att Olof Palme mördats. Hon frågade med med stora ögon vad de sade och jag upprepade det. Hon vänder om och kliver av bussen utan ett ord.
Samma sak händer två hållplatser senare men hon hann lägga upp pengarna på bordet för biljetten, och de struntade hon i…

Hela denna morgon/förmiddag blev något sätt helt surrealistisk. Folk blev som zoombies, tappade fattningen, glömde vad de gjorde. Passagerare som lade biljettpengar på myntbordet, och hörde nyheten och bara vände och gick av igen. Folk som blev förstenade mitt i en rörelse som jag var tvungen att väcka, för att det skulle gå vidare in i bussen för att inte blockera ingången i bussen. Andra kom in i bussen och satte sig för att åka, och de åkte och åkte och glömde gå av.
En äldre man var så chockad av nyheten så jag fick be om telefonnumret till en anhörig, så jag kunde be trafikledningen att ringa upp den anhörige, som kom och hämtade honom.

Folk sprang ut mitt framför bussarna på torget, utan att se sig för. De glömde allt även om det fanns de som reagerade på annat sätt.

Hela den morgonen var som en enda stor mardröm…

Har så många fler minnen från denna dag, men just att folk blev helt annorlunda mot normalt, har satt sig djupt i mitt minne. I dag förstår jag att det var den dagen Sverige förlorade sin oskuld, vi var inte längre det trygga, säkra Sverige, som vi i alla fall trodde.

Att vi haft ytterligare ett politikermord, Anna Lindh, gör inte saken bättre, och idag är hat och hot vardagsmat, inta bara mot politiker utan vem som helst kan drabbas.

Du gamla, du fria – (inter)nationalsång

Hörde ett rykte om att vår svenska nationalsång skulle framföras på arabiska. Började leta på Youtube för att se var det fanns där med ”Du gamla, du fria”.

Denna version kände jag mig stolt över.

 

En version framförd med trumpet.

 

En version sjungen baklänges.

 

Basshunter gör sin egen version av hymnen

 

Zlatan Ibrahimovic ft. Day – Du gamla du fria

 

Kärleksväder

kärlek till alla
Screenshot från SVT Nyhter Väst

I bland händer det att man inte vet vart man skall göra av händerna. Usch vad hemskt det är, tycker jag. Man stoppar dem i fickan, nej det funkar inte. Man gömmer dem på ryggen och det är lika illa. Man korsar dem på bröstet eller låter dem hänga ner vid sidorna.

Brukar ibland chatta med Nitzan Cohen som är väderpresentatör och meteorolog på bl a SVT. På vardagseftermiddagar bandar de elva olika editioner av vädret som skall sändas ut de lokala nyhetssändningar som är under kvällen

Härom dagen tittade jag på hans lokala väderprognos som han hade här i SVT Nyheter Väst dvs gamla Västnytt. Och väder prognosen var det absolut inget fel på om man tittar på bilden ovan. Men han gjorde ytterligare något som sände värme och kärlek genom rutan. När han det sista avrundade sin sändning så formade han sina händer till ett hjärta och sände ut till tittarna. Enligt honom själv var det helt omedvetet, men jag tog emot det med stor glädje.

Tänk vad ett litet tecken genom rutan, oavsett medvetet eller ej, kan sända lycka till tittaren. Har nu tittat flera gånger och blir lika varm inombords var gång.

Tack Nitzan!

Emojis, djävulens påfund

FB emojis
Nu har även Facebook drabbats av emojishysterin 😦
Det startade för några månader sedan på Twitter att de bytte ut sin gilla-stjärna mot ett älska-hjärta. Tyvärr kan jag inte älska alla inlägg som jag tidigare gillade.Skulle tro att jag bara markerar ca 20% av det jag markerade tidigare.

När folk vill visa sitt deltagande i något jag skriver och bara sänder 5 hjärtan i ett svar, då går jag i taket och raderar sådana inlägg. För mig är det så förnedrande, respektlöst och nonchalant så jag vet inte vad jag skall ta mig till. Om jag nu har skrivit något som engagerar och folk inte orkar bry sig mer än att bara skicka hjärtan, låt då bli att kommentera.

Nu kom då Facebook även med detta, att vi skall kommentera med en massa emojis. Visst är tummen upp förstahandsvalet om man bara klickar på gilla, vilket är en djädra tur, annars så hade jag fått helspader. Nu skall jag direkt kunna ange vad jag tycker om ett inlägg att ange en emojis. Ja, latheten tar över, nu skall jag kommunicera med bilder istället. Det känns som om nu hatet skall spridas ännu mera, genom att vi direkt skall kunna ge en arg emoji, fast vi mer borde sprida kärlek.

Att lägga till en emoji för att förstärka budskapet i det jag sprider är ett suveränt sätt, lika så att ge en smiley, för att visa känslan om jag menar allvar eller skämtar. Där finns inga ord för. Att också avsluta en diskussion med en smiley kan också vara bra, nu är det slutpratat och jag tackar för diskussionen. Men att vi går så långt att vi skall kommunicera med bilder istället för ord, känns för mig främmande.
Känner att ordet kärlek, eller kram betyder så mycket mer än ett hjärta, ett hjärta jag kan dela i brist på ord och ev sympati.

Så har ni inget att säga till mig, så låt bli, men skicka inte en massa emojis för att visa er brist på engagemang.

Kärlek och kramar till alla.
Jag vill inte hamna i den situationen att jag skall leta upp ett rött pappershjärta i bakfickan när jag möter någon IRL, då säger jag det istället.

Plötsligt händer det, att vara tidningsbud

trogenDet är nu drygt 10 år som jag jobbar som tidningsbud. Ungefär när tidningsprenumeranterna gå och lägger sig så startar tryckpressarna på vårt tryckeri ute i Landvetter, där de flesta av Stampens tidningar numera trycks. Vi inväntar de stora rikstidningarna såsom Dagens nyheter och Svenska dagbladet. Samtidigt buntas specialtidningar upp och även veckotidningarna buntas så att varje distrikt får rätt antal. Även posten sorteras efter distrikt och gång/körordning.

00:30 går jag upp och skall vara på jobbet 02:15. Jag sorterar posten, brev och paket, om de behöver sorteras. Sedan kontrollerar jag mina tidningsbuntar, ser till att jag har fått rätt antal tidningar utav olika titlar. Vid skadade brev eller tidningar, eller om något har gått fel i leveransen av något tidning så måste detta meddelas förman, så han får beställa nytt och att kunden får rätt besked när den sedan ringar och klagar. Ibland har någon veckotidning skador så man inte vill dela ut de, då kunderna förväntar sig felfria exemplar. Dessa exemplar kan ev delas ut till någon man känner och man lägger en extralapp med i lådan att man beställd ett felfritt exemplar som kommer dagen efter. När sedan kunderna vaknar så skall de ha sina tidningar i lådan eller brevinkastet. Så medan de sov hann mycket hända, utan deras vetskap. Att det finns olika sorters tidningsbud behöver jag inte krypa under stol med och så är det med prenumeranter. En del kunder blir så förbannade på om något strular i leveransen så de sätter upp stora banderoller vid brevlådan, allt för att förudmjuka oss bud, med ord som jag inte vill skriva här.  Trots att det kanske inte är vi bud som felat. Andra har mer förståelse att det kan bli fel. En del kunder tror att vi leverera tidningar med helikopter. Då behöver man inte skotta mer än från sin dörr till brevlådan. Att budet skall nå lådan från bilen, alternativt kliva ur och kliva över ev snödrivor, så långt tänker man inte.

En del prenumeranter på landet mailar och SMS:ar när det är busväder,och ber en att meddela när man kommer så kommer de ut med en termos kaffe. Underbara människor.

Speciellt vid jul är det många prenumeranter som händer något i brevlådan som en liten uppmuntran och tack för det för det gånga året. Det känns så otroligt fint att de har förståelse att det finns en människa bakom jobbet att leverera tidningen.

Härom dagen satt ovanstående lapp i en postlåda och det gjorde mig så otroligt glad så jag jublade. Denna kund brukar heller inte glömma mig vid jul. Tycker det är tråkigt att de slutar med papperstidningen även om jag förstår anledningen. Samtidigt är jag glad att vi har både brev och paket att dela ut,så jag får fortsätta att serva dem på natten när jag ändå åker förbi…

Tack kära prenumerant för den finna gesten…
Ni värmde mitt innersta för lång tid framöver.

Mellon – mel(l)on

I torsdags var jag inne i en av butikerna som säljer alkoholhaltiga drycker. Jag stod vid vinhyllan och letade efter vårt standardvin, som vi gärna dricker när det skall vara lite festligt. Ställer mig på avstånd för att ögna över hyllorna, jag kommer ju aldrig i håg namnet med känner ju ingen boxen. Medan jag står där kommer en vänlig butikspersonal fram och frågade om jag behövde hjälp. Tackade artigt nej med tanke på att jag visste vad jag ville ha. Personalen vände, då jag helt plötsligt fick en tanke… MELLON – MEL(L)ON.
Jag ropade åter på personen som genast kom för att hjälpa. Jag frågade om vad de har för lager gällande melon. En sådan allmän fråga behövde ju en viss förklaring och jag förklarade min tankegång, att vad passar väl inte bättre än melon till mellon.
Hon skrattade till vilket fick ytterligare två butikspersonal att strömma till undsättning.
Bättre service att inleda helgen och lördagens höjdpunkt med Melodifestivalen med, kunde man inte tänka sig. Så medan vi gick husesyn bland flaskor, burkar och bag-in-box anslöt sig ytterligare två kunder. Så det blev en riktig guidad tur i butiken och medan vi gick där så skärptes kraven att det inte bara skulle innehålla melon utan nu skulle det också matcha radioprofilernas personligheter, så som vi upplever det hela som publik.

Visst, det är så likt mig att hamna i dråpliga situationer, men detta var ut den mest positiva synvinkeln och jag tror både personal och kunder hade roligt en stund. Vi kunder hade olika bilder av profilerna så vi valde olika drycker, men melon blev det för oss alla tre.

Lördagskvällen var nu på gång och nu skulle det göras drinkar med melon, ätbart med melon plus vispad grädde. Resultatet ser ni i videoklippet ovan där jag fotat, och också skickat in en bild till radions chatt. Bilden publicerades i chatten och helt plötsligt får jag en hälsning genom radions kommentator, ett stort tack för bilden. Vilket ni hör i klippet ovan.

Nu blev det hektiska 90 minuter för mig, Radions chatt med Ronnie Ritterland (och ibland hjälper det att sparka på rätt ställe, för nu var det fart i chatten). Carolina Norén i radion, som verkligen fångar och håller spänningen på hög nivå. Är glad att hon inte omfattas av nya ett-års-regeln på Svensktoppen. Min vän mellonörden på Facebook, kommentarer på Twitter, och inte minst så skulle man ju lyssna på låtarna plus dricka och äta melon. Och därtill pingade det också till i mailinboxen emellanåt.

Jösses vilken mellovecka det har varit! Systembolaget har ökat sin försäljning av melondrycker, Sveriges radio har ökat sin lyssnarskara med sörplande lyssnare. Och sist men inte minst skall jag framföra hälsningar till de radioaktiva, både från kunder och personal i nämnda butik. Som tidigare sagt, ”ni levererar”!

mellochatt 3-2
Klippet en del av chatten på SR.se och ni som följt mina inlägg om mellon vet vad det handlar om 😉

Grattis till SaRaha, Sara Larsson från Vänersborg, som får en ny chans i Melodifestivalen med låten ”Kizunguzungu” som hon skrivit tillsammans med Anderz Wrethov och Arash Labaf.

Även mina tankar går till ”My heart wants me dead” med Lisa Ajax, som bland andra Anton Hård af Segerstad från Vänersborg ligger bakom.

Kärlek till alla, för att ni är så underbara!

Ljudklippet ovan är från P4:s direktsändning av melodifestivalen och publiceras med deras tillstånd.

Nu kommer det fram

Knife
Alexandra jobbade ensam på HVB-boendet i Mölndal när hon mördades. Direkt gick folk ut med saker som att ”här kommer de till Sverige, får husrum, mat och trygghet, och de mördar som tack”. Dessa ord kom inte bara från extremhögern utan också personer som jag ärar högt, inklusive politiker. Att en ung människa skall få sätta livet till på detta sätt är inte acceptabelt och jag lider fruktansvärt med de anhöriga som drabbats av andra.
Men jag har aldrig kunnat döma gärningsmannen för dådet då jag inte vetat om varför.

Nu kommer det fram att hen hade stora psykiska problem och att det var känt och att boendet beviljats extra anslag för att kunna ha högre bemanning just för detta, men inte ordnat det.

I dagarna skulle Ted Gärdestad fyllt 60 år och vi hyllar honom för hans musik. Även han led av en psykiskt störning vilket i slutändan fick honom att ända sitt eget liv.

Den ena hatas för sitt brott för att han var en invandrare och hans inre gjorde att han gick på en annan person. Den andre hyllas för sin gärning inom musiken och många tycker synd om honom för sin gärning och att hans inre gjorde att han gick på sig själv. Orsaken är ju trots allt den samma, en psykisk störning.

Smygrasismen kommer fram hos många fler människor när det sker sådant som i Mölndal och detta älskar ju extremhögern. Det är ju det de vill, att skapa splittring i samhället. Det ingår i deras utomparlamentariska agenda.
Vi såg hur de främlingsfientliga annonserade i EN tunnelbanestation i Stockholm och helt plötsligt exploderade mitt flöde med delningar av tidningarnas nyheter, egna kommentarer till händelserna, egentagna foton från motdemonstrationer, filmer mm. Helt plötsligt springer mina finast vänner omkring och är budbärare för de högerextrema och jag var på väg att blockera dessa på sociala medier. Personer som jag beundrade djupt hade sjunkit så lågt. De främlingsfientliga gnuggade händerna för varje kommentar som kom på Twitter och Facebook, de hade lyckats i sitt uppsåt. De högerextremas vapen är att orsaka kaos och rädsla i samhället, precis som terrororganisationer, och många gånger lyckas det tack vare oss andra.:-(

Precis som IS så vill dessa ha uppmärksamhet och det ger vi dem, gång på gång. 😦
Under lång tid kunde den högra sidan titulera sig med att de är det enda opposiotionsparti, i alla fall när det gäller invandringsfrågan.

I höstas hände något inom de flesta partier och Sveriges politik gällande flyktingar ändrades radikalt. Helt plötsligt var dessa grupper inte längre ensamma om sin politik och deras närvaro marginaliserades i frågan på tänkt sätt. Nu var de tvugna att hitta nya sätt för att synas. I stället blir det en lynchmobb med förevändning att skydda Svenska kvinnor, eller intrång på badhus som vakter, för att få slut på tafsandet, och liknande aktioner. Återigen var det ett sätt att skapa debatt och visa att det finns i nya former av utomparlamentariska aktioner, och återigen hjälper, framför allt vänstersidan till i (sam)arbetet. Vi ser ju nu när kommunerna ordnar träffar för att informera om boenden och andra åtgärder, och dessa grupper meddelar sig genom hemliga Facebookgrupper och tar sig sedan dit, för att skapa, oreda rädsla och hatiska stämningar, och de lyckas. De lyckas med sina utomparlamentariska metoder förstöra vår demokrati, som vi under lång tid byggt upp i landet. Vi såg ju hur andra världskriget byggdes upp just på motsättningarna mellan höger och vänster, hur en viss grupp människor (judar) fick vara de som var roten till det onda. Delar av min släkt i Tyskland har förlorat sina liv i dessa motsättningar. Min önskan är att detta inte upprepas igen.

Vi har något mycket fint i detta land som kallas yttrandefrihet, så låt oss värna om det och att vi alla tar vårt ansvar att det får leva vidare.

Uppdrag granskning

uppdrag granskning
Screenshot från Uppdrag gransknings hemsida på SVT:SE

I går tittade jag på Uppdrag granskning som handlade om Thomas Eriksson som gång på gång blev ”glömd” av hemtjänsten. Jag fick panik när jag såg vad som hände och mådde själv mycket dåligt av händelserna. Att saker händer och ibland går fel, måste vi acceptera men då måste vi ju ta lärdom av detta för att förhoppningsvis kunna se vad som gått fel, så det inte behöver upprepas.

Vi hade ju hjälp under många år med far då han var sjuklig och troligen hade han inte fått bo hemma om inte jag funnits till hjälp. Under många nätter var jag extra uppe och kollade till honom, tog vissa prover, och sedan ringde nattpatrullen mig och vi pratade och ibland kompletterade jag med ytterligare saker. Så det var mycket sällan som de behövde komma hit på nätterna. Likaså tog jag mycket hand om det dagliga arbetet med viss omvårdnad så vi kunde avboka en hel besök. Det fungerade ypperligt.

När sedan far gick bort fick vi några år ledig innan vi behövde hjälp för mor. Då hade mycket omorganiserats inom omsorgen, personalen blivit av med sina förflyttningstider mer personal, och mycket ny personal som kom, som inte hunnit att läsa in sig på brukaren. Vi var alla glada när ett av de två ansikten som kom, var ett känt sådant. Genom självsanering fick jag bort mycket av den personal som gav både mig, bror och även mor ont i magen. Många gånger skötte jag mor helt ensam, och när personalen kom, så kunde vi använda deras tid till lite social samvaro istället och även de fick en liten stund att pusta ut. Ingen av oss, varken vi eller personalen upplevde det speciellt negativt.

Jag är mycket positiv till den personal som kom hit och av dessa fick jag själv mycket tips och problemlösningar, så jag kunde agera utifrån våra förutsättningar. Det var mycket värdefullt. Jag säger som Thomas i reportaget, det är inte personalen jag inte litar på, det är deras chefer.

Sara Bull som gjorde reportaget i Uppdrag granskning säger så här i en intervju: Det Helena berättade om fick mig att vilja granska hemtjänsten och min känsla nu efter att ha gjort reportaget är att man skulle kunna fortsätta gräva en hel del inom just äldreomsorgen.

Lite senare i intervju säger hon så här: Vi pratade i början om att gå in med dold kamera men avstod av rent etiska skäl med tanke på att vi inte var ute efter att sätta dit enskild personal utan mer komma åt ett systemfel.

Det är just dessa systemfel jag själv har reagerat på när det gäller omsorgen. Såg en hel del sådant när det gällde far och ännu mera när det kom till hjälpen för mor. Bara en sådan sak som när vi behövde extrahjälp och deras beräkningar för detta var en och halv timma, vilket vi också skulle betala extra för, skulle utföras på 45 minuter.
Eller som när det skulle följa med mor till vårdcentralen och de planerade att mor skulle hämtas 10 minuter innan läkartiden och därefter skulle de följa med mor och göra morgonhygien samtidigt som de skulle hjälpa till med påklädning.

Tacksam för att jag kunde ta den biten och sedan köra ner mor till vårdcentralen och att personalen mötte upp där.

Men är jag igår tweetade om att jag inte vill ha kommunal omsorg när jag blir gammal så blir jag genast påhoppad att jag skyller på personalen. De flesta av personalen vi hade det sista, var helt fantastisk, och de vill jag ha själv, om jag nu kan välja, vilket jag knappast kan tro att jag får. De mest kända kunde ringa och fråga om vi kunde arbeta ihop när det strulade till sig för andra akuta händelser och det fungerade helt utmärkt, medan andra vägrade ha mig med. Själv såg jag det väldigt naturligt att hoppa in vid dessa tillfällen, så ingen annan, som kanske var helt ensam, skulle behöva lida.

Maten sköttes av en privat entrepenör i kommunens lokaler och var helt supergod. Hände många gånger att vi åkte dig och köpte mat för att ta med oss hem.

För att återgå till Thomas i reportaget. Där var det ett systemfel som gjorde att han blev bortglömd gång på gång. När sedan Uppdrag granskning granskar dessa fall, så finns det heller inga avvikelserapporter om det. Det skrämmer mig så otroligt! Finns inte dessa så finns ju heller inget underlag till att hitta systemfelen.

I dag gick min kommun ut med följande budskap på sin Facebooksida

Välkommen till öppet möte Omsorgsnämnden 24 februari

Mötesdatum: Onsdagen den 24 februari 2016 kl 15:00
Plats: Åsaka Velandarummet, våning 1, Trollhättans stadshus, Gärdhemsvägen 9

Mötespunkter för Öppet möte
– Sammanställning synpunkter/klagomål, avvikelser
och Lex Sarah 2015
– Bokslut 2015/Verksamhetsredogörelse 2015

Välkomna!

Även om jag nu inte har någon hjälp från omsorgen, så funderar jag starkt på att gå på mötet för att se vad som hänt det senaste året inom denna del av kommunens verksamhet.

 

 

Dagsmeja

De senaste dagarna har varit helt fantastiska vädermässigt sett. Strålande sol, som värmer, och det från en klarblå himmel. Så i två dagar har vi gått den långlånga vägen jag och vovven och bara njutit. Sträckan är ca 10 kilometer och tar drygt två timmar att promenera. Snödropparna är på väg att slå ut, vilket ger mig vibbar om en kommande vår.
Men det som fascinerade mig mest var det jag hittade i en gran där takdroppet från en takränna droppade ner och bildade ett konstverk med små i istappar i grenverket. Stod länge och tittade på detta och försökte fånga det på bild så gott det gick.

Hoppas ni njuter lika mycket som jag!