Välkommen vår! #blogg100 #bloggswe

Den 30 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Sjung för kung och fosterland har vi gjort i kväll.
Som vår egen tradition bjuder så har i år, endast jag och bror, promenerat till vår lilla bykyrka.
Detta är något som vi fick med oss sedan barnsben att promenera till denna kyrka vi valborg för att hälsa våren välkommen.
Kyrkan ligger vackert på en kulle med Göta älv i väster. Elden tändes prick klockan 19 och därefter tar vi alla i med vackra eller skrovliga röster, men med glädje och sjunger vårens ankomst, till vår bygd igen.

Förr var vi egen kommun innan kommunen delades upp mellan Lilla Edet och Trollhättan.
Då hade jag klasskamrater som bodde på andra sidan nuvarande kommungräns. Vi brukar träffas en gång på året och det är just på Valborg. Då blir ju snacket vad som hänt sedan förra året. Även det en tradition.

Många kända vårsånger sjungs, men även kända melodier fast med annat text. I området bodde en lokalt känd textförfattare och just hans texter har värmt oss i området många gånger. Känns så underbart att få bära dessa lokala traditioner vidare.

Var gång vi börjar gå mot kyrkan, så förflyttas man 40 år tillbaka i tiden och nästan känner sig som den skolelev man en gång var. På något sätt är man de skolpojkar och flickor man en gång var, fast med de grå tinningarnas charm.

Naturligtvis blir det någon vårdikt och inte minst ett fyrfaldigt leve för vår konung och att våren är här.
Tänker ofta på att vädret ofta inbjuder till vinterkläder även om det hänt att jag gått i kortisar och T-shirt och naturligtvis har vovven varit den som visat vägen. Mina tankar under promenaden brukar bli att man än en gång har övervintrat och nu väntar ljusare tider. Samma tankar varje år…

När vårsångerna är slut och elden falnat ut, så avslutas med en liten andakt i kyrkan. Jag och vovven har då promenerat runt på kyrkogården för att se om några nya gravstenar har kommit upp eller att nya namn har tillkommit på de gamla…

På vägen hem så känner man hur verkligheten kommer i kapp en. För var kilometer man promenerar på vägen hem, blir man 10 år äldre. Snart står rullatorn på trappan och väntar på en, men att en gång på året få bli den lille skolpojken med bus i blick är underbart.

Sköna maj välkommen!

Ibland är livet bara så underbart #blogg100 #bloggswe

Den 29 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

I bland är livet bara så underbart!
Dagen i dag har jag nästan bara ägnat mig åt mig själv och vad som är viktigt för att rensa mitt inre.

Klockan ringde sex i morse och jag var vaken och kunde stänga av den efter ett pling. Upp klä mig, få mina första droppar kaffe för dagen. Tog fram GPS:en och min ryggsäck och gjorde mig beredd för en geocachingrunda i efter en stig i skogen. Vi var tre fantaster som skulle gemensamt göra skogen osäker. Vi var smarta och åkte först dit som rundan skulle sluta och parkerade en bil, för att sedan gemensamt ta oss till startplatsen.

Vädret var på sitt alla bästa aprilhumör och på några minuter byttes den blåa himmelen till ett grått töcken och hagel kom ner. Känns faktiskt lite konstig att känna hagelkornen studsa mot kinden, studsa mot kragen och sedan försöka pricka näsan…
Men vad gör det, vi är ju ute i naturen, vildmarken, så gott det nu går i vår del av Sverige.

När man ser varandra ligga på knä och leta efter en gömma under en stubbe eller liknande och bara se två ändor sticka upp ur buskaget, så undrar man vad man egentligen sysslar med 🙂
Tur att bara vi inviga var med i ”hemligheterna”, för jag skulle kunna tänka mig att det skulle kunna ske en masskrock om det skedde vid en allmän väg, och det hade fått se vad jag såg. 🙂

Vi hann med nio gömmor på denna förmiddag innan vi gemensamt åkte till värdhuset för en gemensam lunch.

Väl hemkommen kunde jag förbereda middagen för mig och bror. Potatis, sås och stekt kotlett med grönsaker.

Efter middagen kunde både jag och bror få en stund i ensamhet med sängen.

Kvällen har jag ägnat åt att valla gräsklipparroboten. Tänkte få grannarnas trädgårdsdel färdigklippt inna roboten själv får bestämma var de vill klippa. Vi har grannarnas del på framsidan och på baksidan har vi vår del där vi själva kan njuta utan nyfikna ögon. Underbart!

Medan gräsklipparen gjorde sina rundor så grävde jag runt roten där granen stod fram till stormen Egon kom och lade den mot huset. Så ett öga på grävningen och ett på roboten så den inte hittade på ofog och försvann runt knuten.

Nu är grannen välkommen med sin motorsåg och mala ner de ovanjordiska delarna av stubben och sedan på med lite jord så har vi en hel gräsmatta där.

Tänk vad gott att kunna göra saker utan krav, klickade klocka och att något står ovanför och säger du gör fel…

Ambulanssjukvården #ettsverige #blogg100 #bloggswe

Den 28 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag, Vård & Omsorg2 kommentarer

SVT granskar ju ambulanssjukvården i Sverige denna vecka. Jag kunde inte låta bli att ge min erfarenhet av det och Prio1-larm under hashtaggen #ettsverige

Som de flesta vet i dag har jag vårdat både far och mor under deras sista år i livet. Både far och mor har lämnat det jordiska livet inför mina ögon. Även om det är chockartat just efter händelsen så är jag trots allt glad att jag fick vara med i det ögonblicket. Far lämnade det jordiska efter en massiv hjärtinfark. I dag är jag glad att den proppen som täppte till blodflödet till hjärtat just gick till hjärtat och inte till hjärnan och att han blivit ett kolli i en sjuksäng.

PÅ mor stoppade hjärtat till följd av lunginflammation som är hennes dödsorsak.
Både har fått leva ett ”normallångt” liv med mycket äventyr och många resor runt omkring i världen.
Mycket av det bär jag idag med mig inombords och är glad att jag fått vara en del av det.

När mor gick bort i oktober förra året, så var det pga hjärtstillestånd. Dödsorsaken blev lunginflammation.
Men när det hände så satte vi direkt igång med HLR samtidigt som vi ringde 112. Vi fick jättebra handledning av 112 och att mor inte klarade detta skall vi inte klandra någon för. Men att ambulansen dröjde mellan ca 20-30 minuter. har jag funderat på mycket. Ambulansen var på väg tillbaka från Borås till NÄL och blev omdirigerad denna väg.

Men att hålla på med HLR under denna tid tar på krafterna och min broder fick springa till grannen för att vi skulle få hjälp med HLR.

I dessa fall är det väl sju minuter som gäller för att hjärnan skall överleva.
Mor lider ju inte av det men vi anhöriga får ju extra börda när man tänker på det. Om nu regionen har ett beslut om att det skall max ta 20 minuter i utryckningstid i minst 90% av fallen, då är det ingen ide att ringa 112 då räddning är utan all möjlighet.

Far gick bort för ca 6 år sedan. Han var starkt förkalkad i sina ådror och vi visste att han kunde avlida när som helst genom att det lossnade och täppte till blodflödet.

Vid en stroke, så larmade vi samtidigt som vi fick in honom i bilen och direkt iväg till sjukhus. Halvvägs dit så dog han i bilen och polis med blåljus skickades ut för att möta oss och leda oss genom trafiken till sjukhus. Dock stod turen honom bi och han vaknade upp ifrån det döda och efter några minuter under färden. Under hela färden upp till sjukhuset så hade vi SOS-alarm i telefonen och de stöttade framför allt mor som satt med far i baksätet medan jag körde. När vi närmar oss sjukhuset får vi besked att vi gå in och ställa oss i kö och anmäla oss i receptionen.
Det kändes verkligen absurt att behöva göra det efter att far varit helt borta i några minuter i bilen och dessutom haft hjälp av polisen för att komma fram. Jag förutsätter att sjukhuset var informerade om vår ankomst men även om fars tillstånd. Det kändes inte OK i det tillstånd vi alla befann oss.

Vid en av fars otaliga infarkter, så valde vi att ta honom själva i bilen och larma och möta ambulansen halvvägs. Detta med de erfarenheter vi haft tidigare vid akut hjälp. Så vid en avtagsväg mitt i morgonrusningen, halvvägs till sjukhuset, så förflyttar vi far från vår bil till ambulansen där han kunde få första hjälpen. Vi kunde sedan i sakta mak köra vidare mot sjukhuset för att möta upp där.

Nu är båda borta och jag hoppas jag slipper kalla på 112 och hjälp igen, i alla fall för mina närmaste.
Annars så är jag van med att kalla på ambulans och annan nödhjälp vid trafikolyckor. Detta går numera på rutin…

Pilgrimsvandring #blogg100 #bloggswe

Den 27 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag8 kommentarer

Dagen började med ett bråduppvaknande med att vi insåg att vi försovit oss. Så dagen blev inte som vi tänkt oss. Vi bestämde att bror stannar hemma från jobbet idag och ha tog ut en dag som arbetstidsförkortning. På grund av ett leveransfel hade han varit utan sina blodtryckssänkande mediciner. Vi tog det därför lugnt under dagen så helgen blev oväntat längre än beräknat.

Denna vecka är det kulturvecka i kommunen och ett av dagens inslag var pilgrimsvandring och i och med att vi promenerar mycket, för vår hälsas skull, bestämde vi oss för att hänga med. Vi träffades utanför kyrkan, ett tjugotal tappra vandrare, med mål att vandra ca 10 km.

Vi började med den heliga Birgittas bön: Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den.
Svaret lät inte vänta på sig utan det kom direkt från ovan i form av en hagelskur.
Men skuren förbyttes snart i en otroligt vacker regnbåge som visade vägen mot målet.

Första delen av vandringen gick på små skogsvägar upp upp till bergets topp, då vi tog rast. Andra delen fortsatte ner på andra sidan för att fortsätta över ån på en spång. Den delen var promenad över ängar ner mot lummig grönska med vårblommor i full blom. Det var så vackert…
På andra sidan spången tog upptrampade kostigar sin början innan vi åter var uppe på landsvägen igen.

Måste säga att det är kul att hänga med på olika vandringar och få se annat än sina egna trakter. Men för min del så skall det vara lantliga miljöer. Jag är ingen stadsmänniska.

Våren fortsätter #blogg100 #bloggswe

Den 26 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Våren fortsätter göra framsteg, även om vår medeltemperatur under några dagar var så hög så vi redan har meteorologisk sommar. Men bara för att sommaren har kommit innebär det inte att våren och dess nyupptäckter slår ut i blom på en gång. De flesta nya saker jag hittar sätter jag stort värde på även om vissa kanske känns lite mindre välkomna i naturen.

Ett av du upphittade vårsakerna är säkert ett tips till min bloggande vän i Uddevalla. Men å andra sidan bör det finnas bra Trollhättebor också… Återstår att följa för att se vem som vinner 😉

Håll till godo med bilderna…

Sista jobbdagen, dödstrött #blogg100 #bloggswe

Den 25 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Nu är sex arbetsdagar avklarade och jag är så trött…
Visst har jag haft problem att komma in i de gamla rutinerna efter sjukskrivningen, men varför jag är som en zoombie på lördag efter jobbveckan, vet jag inte.

Visst har jag hunnit med att småhandla och fylla på förråden, men det går mer på rutin än på tankeverksamhet.
Är av naturen morgonpigg, men det motiverar heller inte varför jag är som jag är på lördag.

Så mena andra sneglar på TV-tablån så sneglar jag på sängen..

God natt Twitter, Facebook… Go natt dator,… Go natt bror… Go natt alla…

Gnäller på jobbet igen! #blogg100 #bloggswe

Den 24 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

I bland så undrar jag vart min arbetsplats och företag är på väg…

Just nu är vi i ett intensivt skede att att samla och flytta ut brevlådor från avtagsvägarna och ha de i början på vägen, så att de kan dra in påkörningar och och spara bränsle och personal.

I går när jag kommer till en sådan avtagsväg så ser jag att vi fått nya lådor och ja vänder och backar intill för att märka upp och dela ut tidningar. Lådorna var borta… Sticker ut huvudet genom bilrutan, jo långt där nere fanns det…

Men varför där nere. SMS filialföreståndaren och han suckar… Jag vägrar dela ut i de lådorna.
När vi tidigare tagit upp detta med ledningen så för vi hör att företaget har så fina lappar som vi kan lägga i lådan där vi ber att de rättar till lådan och att den sitter i rätt höjd, dvs 100 cm över marken.

Frågar föreståndaren om han har en tumstock. Det har han inte 😦
Säger till att jag tar med en tumstock till idag och mäter… Ni ser resultatet på bilden. 75 cm över marken. Sedan lutar marken så jag tror att de är ytterligare 10 cm lägre i förhållande till bilen. De sitter på 2/3 delar av rätt höjd.

Vid dödsfall och begravning skall flaggan hissas i topp och sedan halas så den hänger på 2/3 delar. Finns det någon symbolik????
Jag får höra att företaget inte får utlovad leverans av byggmaterial till brevlådebyggen och att stolparna de har är korta. Vem tar då beslut om att bygga dem i den höjden? Det är vår arbetsmiljö det handlar om.
Går företagets pengar före min hälsa?
Jag lär ju aldrig få postlådor i rätt höjd om jag delar ut i dessa. Lådorna är också företagets egendom så kan jag ju inte heller lägga lappar i att kunden sätter lådan rätt…

Tillskrev arbetsmiljön på jobbet ett mail idag innan jag lade mig efter jobbet. Än inget svar. 😦

Innan jag skulle återgå till jobbet efter långtidssjukskvining så pluggade jag in mig så gott det gick via vårt intranät om ändringar som skett under min frånvaro.
Till slut hittade jag info att alla tidningsbud skulle få utbildning om postlagen mm, för att kunna göra ett bra jobb.

I dag fick jag utbildningen… Det visade sig vara en bibba A4-papper som jag skall läsa igenom och sedan skriva under att jag läst igenom. Det kallar jag inte utbildning utan möjligen självstudiematerial…
Men vi har tydligen olika syn på vad utbildning är…

Nästa gång jag går på jobbet, så får jag sätta mig och gå igenom och maila eller fråga en massa frågor. Så jag vet vad som gäller…

Förresten någon som vet telefonnumret till himmelen?
Fick också ett papper på att jag skall lämna in närmast anhörig som de kan kontakta om något händer.
Mina närmaste anhöriga finns i himmelen som är kapabla att kunna göra något.

Jag blir bara så trött…
Var är det fina företaget som jag en gång anställdes på???

Statistik 280 delningar på Facebook #blogg100 #bloggswe

Den 23 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Gårdagens blogginlägg har delats över 280 gånger på Facebook. Helt otroligt!

Jag funderar på varför. Att antalet besökare både i går och idag har varit närmare 200 per dag hör inte till vanligheterna två dagar efter varandra. utan det växlar ungefär varannan dag.

Visserligen var det ett inlägg efter Anja Kontors program, när livet vänder, och att Anja själv retweetade mitt inlägg.
Men det är knappast hela sanningen, då Anja gjort så tidigare. Denna gång var inlägget inte så fokuserat på själva programmet, utan på de upplevelser jag hade med far, som liksom Fredrik i programmet också var amputerad.
Inlägget var inte speciellt långt och snabbt ihopskrivet efter programmet. Visserligen försökte jag sätta mina tankar och känslor på det hela, och tydligen måste jag ha lyckats. Ett tack till Fredrik (som berättade om sig i programmet) som rubrik.

Ett antal meningar om min far och saknaden över att han aldrig berättade om sina känslor efter amputeringen, mer än att han var ”stympad”. Därtill en bild på en benprotes.
Vad var det som gjorde att det fick en sådan spridning?
Var det rubriken, var det texten eller bilden? Var det ett inlägg som låg väldigt bra i tiden?

Jag vet inte, men all time high i delningar på Facebook, var det…

Tack Fredrik för dina kloka ord #blogg100 #bloggswe

Den 22 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Jag har precis tittat på sista avsnittet av När livet vänder, med Anja Kontor.
I kväll handlade programmet om Fredrik, som efter en olycka förlorade sitt vänstra ben.

Min far gick bort för sex år sedan och redan fem år innan dess så blev han av med sitt vänstra ben.
Far berättade aldrig om sina tanka och känslor vad han kände om att ha blivit av med det.
Vi försökte många gånger få honom att berätta sina innersta tankar, men det blev inte så.

Jag tror aldrig far accepterade att vara ”stympad”, som kan själv sade, men det fanns hela tiden en stor sorg inom honom för denna amputering och att aldrig mer bli densamma som före.

I dag under Anjas samtal med Fredrik, där Fredrik verkligen fick sätta sin egen färg på sina tankar, sö började jag förstå. Färgerna på tankarna fögylldes hela tiden med tysta stunder av eftertanke. För mig blev dessa gyllene ögonblick av tystnad till tankar som fylldes av ord, ord, ord, ord som jag tror far tänkte.

Så här fem år efter fars bortgång berättar han själv genom Fredriks ord, förmedlat genom televisionsapparaten, vad han själv tänkte.

För mig blev detta också en stund för ”när livet vänder”…

Tack till Anja och alla hennes gäster som berör mig så otroligt långt in i mitt innersta.
För mig finns redan en tomhet och saknad efter seriens slut, att jag vill ha mer av detta.
Jag vill ha mer av Anja, mycket mer av gästerna och det jag verkligen vill ha är denna tystnad, tystnad som berättar så mycket, inramad med ord som gör att tystnaden talar.

Smultronställe #blogg100 #bloggswe

Den 21 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag12 kommentarer

I dag tog jag och vovven en ny väg att promenera. Några kilometer med bilen och sedan en 6 km lång promenad efter en markerad bana i skogen. Vi njöt på promenaden med flera små tjärnar i området. Vädret var strålande och lagom varmt och det var inte mycket kläder som behövdes.

Underbart med frisk luft och fågelkvitter. Verkligen ett litet paradis!
Såg lite längre fram att det kom en glänta i skogen, vilket var ungefär halvvägs runt spåret.
Snart kände jag också den friska doften som betydde vatten.
En större tjärn eller mindre sjö med grönska som började spira.
På stranden stod en soffa men också en brygga som ledde ut i vattnet en bit.
Där satt ett yngre par och hade lite brödbitar med sig i en påse, som de sedan kastade ut i sjön.
Det var bara att sätta sig ner och småprata och hör hur fisken slog när de tog brödbitarna.
Vi blev säkert sittandes där en timma och bara njöt… Njöt av stillheten, friden, solen och plaskandet från fiskarna i sjön. Kunde livet vara mer underbart?

Detta blir ett smultronställe dit jag kommer att återvända till och kanske delar med mig av i bloggen…
Men om jag delar med mig av platsen i verkligheten, det vet jag inte, jag gillar smultron och behåller de gärna för mig själv…

Villa California

Månad: april 2015