I Lilla Edet finns ett av Vattenfalls vattenkraftverk. Bygget startades 1918, och syftet var att försörja den västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg med el. Lilla Edet togs dock inte i drift förrän 1926. Den åtta år långa byggtiden berodde på lågkonjunkturen efter kriget. Kaplan-turbinen som byggdes som aggregat 1 var när den stod klar världens största.

Den då vanliga vattenturbintypen, Francisturbin, är inte lämplig för låga fallhöjder. En österrikisk professor; Viktor Kaplan (1876-1934) hade konstruerat en ny turbintyp, Kaplanturbinen. Denna konstruktion var ny och oprövad i större sammanhang. Därför vågade man inte satsa på Kaplanturbiner i alla tre aggregaten. Det hade då tre vertikala aggregat. Turbinen i aggregat 1 var den nyutvecklade, men oprövade, Kaplanturbinen. Detta var världens första stora Kaplanturbin med en diameter av 6 meter. Aggregat 2 och 3 förseddes med Lawaczeck-turbiner. Redan vid provkörningarna visade det sig att Kaplanturbinen gav mer effekt än man beräknat. Efter detta tekniska genombrott är Kaplanturbinen världens mest använda vid låga och medelhöga fallhöjder.

Att välja Lilla Edet som plats för ett vattenkraftverk hade både fördelar och nackdelar. En av fördelarna var att Göta älv är Sveriges vattenrikaste älv, med en genomsnittlig flödeshastighet på 550 m3 per sekund. Den största nackdelen var vid den tiden den låga fallhöjden – bara cirka fyra meter. I samband med bygget av en sluss halvvägs till Trollhättans kommun byggdes dock även en damm 1916 som ökade fallhöjden i Lilla Edet till 6,5 meter.

Lilla Edet var det första kraftverk som använde Kaplan-turbiner och den Kaplan-turbin som byggdes som aggregat 1 var när den färdigställdes världens största. Eftersom Kaplan-turbinen ännu inte testats ordentligt valdes Lawaczeck-turbiner till de båda övriga aggregaten. Ett av dem ersattes dock senare med en propellerturbin. 1982 byggdes kraftverket ut med ett fjärde aggregat med en rörturbin på 13 MW. Detta gör Lilla Edets kraftverk unikt, eftersom det kombinerar fyra olika turbintyper i ett och samma kraftverk.

Arkitekten Erik Hahr ritade maskinhallen i Lilla Edet. Arkitekturen bröt av mot den monumentala arkitekturstil som kännetecknade Vattenfalls äldre kraftverk i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Andra byggnadsmaterial användes också i Lilla Edet; under 1920-talet ersattes granit med betong. För de nya turbinerna krävdes en högre takhöjd än tidigare, vilket gjorde att maskinhallen mer liknade en kyrka.

Lilla Edets kraftstation har även två laxtrappor.

Aggregat 2 har modifierats 1985 och dess Lawaczeckturbin har bytts mot en propellerturbin med fyra fasta skovlar.

Lawaczeck-löphjulet ställdes senare upp utanför kraftverket tillsammans med ett blad från Kaplanturbinen och kan sedan 1991 beskådas av allmänheten.

Kyrkvaktmästaren, ja det är jag det, i alla fall ibland. Detta är ett lekmannauppdrag, som är helt frivilligt och ideellt. Men jag gillar det.

I Sjuntorp har vi både värdar och vaktmästare under gudstjänsttid och vi har en flytande lista på arbetsuppgifter, som skall utföras före, under och efter mässan.

Jag är den som brukar vara först och låser upp och larmar av. Tänder altar och takbelysning, öppnar tornluckorna och sätter på el till orgeln. Går till sakristian och slår upp dagen i handboken för att kolla upp liturgisk färg, antalet ljus som skall vara på altaret. Därefter är det oftast dags att ringa i stora kyrkklockan en timma innan mässans början. Då skall stora klockan ringa i fem minuter. Själv brukar jag då gå ut, och titta upp och lyssna på klockans klämtande. Det känns så rogivande att få gå i kyrkan i sin ensamhet. Man känner en inre frid, det är andäktigt, på något vis. Därefter börjar jag med att fylla tillbringarna med färskt kallt vatten efter disken av dem och glasen. Både präst och kantor behöver det för att hålla rösten i trim. I morse kunde jag inte motstå frestelsen utan startade orgeln satte mig och spelade O, store Gud. Det var första gången jag spelade på en kyrkorgel… det var mäktigt. Jag ägde hela kyrkan och allt innehåll 😊

Därefter fortsatte jag med förberedelserna för kyrkkaffe med dopp. En enkel kaka och kaffe eller te för de som vill. Alltid trevligt med en pratstund med besökarna efteråt. Drygt en halvtimma före mässan kommer värden och vi gör upp hur gudstjänsten arbetsuppgifter skall fördelas, pratar oss samman och lite ditt och datt. En halvtimma innan är det åter dags för klockringning och då samma visa fast lilla klockan i tre minuter.

Därefter är det dags att starta timern till kaffebryggaren, tända stearinljusen, förbereda psalmböcker och agendor, för snart kommer de första besökarna som jag skall hälsa välkomna. När klockan är dags så skall jag sitta vid mixerbordet och justera volym. Alltid spännande och se att allt fungerar som det skall, ljudet från prästen, lagom nivå i högtalaren och till hörapparaterna. Sedan en eller flera klockringningar under mässan.

När man pratar om Gud och vilken väg man skall vandra genom livet, så finns den symboliken också i kyrkan….

Här väljer man den breda vägen in på toa eller den smala vägen in i städskrubben. De flesta besökarna väljer nog den breda medan vi aktiva i kyrkan väljer den smala 😂

Vår nya kyrkoherde är underbar och pratar och predikar med inlevelse. WoW, vad jag gillar det.

Efter mässan så är det dags för kyrkkaffe, och sedan att blåsa ut ljusen, släcka ner allt och låsa kyrkan för denna gång.

Många är de kyrkliga församlingarna, i alla fall här omkring, som erbjuder sopplunch på onsdagar. Ett ypperligt tillfälle att få magen mättat i sällskap av nya och gamla vänner. För mig som är dagledig är det ett ypperligt tillfälle att vårda sina sociala kontakter.

Det finns eldsjälar som ställer upp varje vecka med recept, inköp och sedan tillverkning av en eller flera soppor. Visst smakar det bra med en värmande soppa i goda vänners lag. Ett lågt pris, gör det extra trevligt, då det oftast handlar om 20 kronor i självkostnadspris, och då ingår smör, bröd med pålägg och kaffe och kaka till efterrätt och inte minst dagens ord, som har anknytning till svenska kyrkans tro.

Här görs ingen skillnad på folk och folk, utan alla är välkomna så länge man delar kyrkans värderingar. Skulle gärna se att de olika församlingarna har sin soppa olika veckodagar, då det inte infaller samtidigt, så man kunde alternera mellan dem, och inte varje vecka besluta sig för om vart man skall gå. Kommer man som ny till en ort, är det ett fint mål att kolla upp hur det är på denna plats med sammankomster, för alltid hittar man nya trevliga personer som värmer hjärtat. Även om det är vår tro som för oss samman, så hittar vi ju oftast så många andra beröringspunkter som betyder så mycket. Är man social och bjuder mycket på sig själv, så kan en enkel sopplunch bli en himmelsk fest.

Jag som går och åker kollektivt, ser ju gärna till att besöka en kyrklig sammankomst på stället, i väntan på buss. Ett suveränt sätt att lära känna folk, nya människor, som sätter avtryck. Många är de som känner igen mig från föreläsningar men även från de arbeten jag har haft som ”offentlig” person. En del frågar var de har sett mig, då de känner igen mig, sedan börjar man leta efter beröringspunkter som för en samman. Förr kunde jag skylla på att jag var busschaufför och många kände igen mig därifrån, men nu är det andra ställen de har sett mig på, och det är alltid spännande.

Så vill du lära känna nytt folk och hitta nya vänner, så är det bra med soppa.

Nu var det gjort, vi har flyttat! Ovanstående bild är från vårt köksfönster. Det var ett beslut som vuxit fram, och yttre omständigheter gjorde att det blev av just nu. Inget av det som var en gång, fanns kvar, så det var inte mycket som höll oss kvar.

Än har vi inte fått något av våra saker på plats, utan har lånat lite möbler av bekanta. Men vi har sängar, ett bord i köket plus stolar. Ingen TV, men en klockradio och mobilen med Spotify, så nu umgås vi väldigt intensivt, jag och bror.

15 minuter till butiken och busstation, 20 minuter till krogen, 20 minuter promenad till jobbet, så när jag promenerar klockan 02 på natten på lördagen så möter jag de som är på väg hem från krogen på fredag kväll.

5 minuters promenadväg ner till strandpromenaden utefter älven.

Att bo lantligt, samtidigt som man bor centralt är inte alla förunnat, men här kan vi kombinera det. Nu behöver man inte planera bussar och färdtjänst, utan kan göra som det faller in.

När vi får våra egna saker på plats, så kommer vi nog att stortrivas här. Inte lika mycket att städa, utan nu kan vi ägna oss åt det som vi vill och kan odla våra hobbies och engagemang.

Så vad kan man säga, trivseln har infunnit sig, och många krav har lämnats på de gamla stället, och det känns skönt.

Tack till alla som hjälpt och stöttat oss. Livet leker…