Änglavakt

20180420_150610

Änglavakt, ja det hade vi verkligen för några dagar sedan.

Innan jag berättar hela historien så vill jag säga att Nussä klarade sig helt utan skador i det som hände, och det var det viktigaste…

Jag och kompisen hade tagit bilen till en fin vandringsled och promenerade med Nussä i det vackra vädret. Det hade blivit nästan en mils vandring och tillbaka till bilen så körde han oss hem. Nussä vet om att man skall ta de lugnt när vi kliver ur bilen när jag kör, men denna gång var det fel, då jag satt jag på fel ställe i bilen. När vi stannade och han hoppade ut, sprang bakom bilen och nosade långt innan jag fattade vad som hänt. Jag hoppade ut och kompisen drog iväg på vägen och jag ser att långkopplet sitter fast i dragkroken.

PANIK!!!

Ser ju bilder inom mig när jag läst om att det finns andra som bundit hunden i bilen och glömt och sedan åkt iväg. Nej, det får inte ske…
Börjar springa efter och skriker och vinkar utan resultat, utan kompisen trampar på gasen ännu mera. Linan tar slut och med ett ryck åker jag i asfalten. Då ser jag att kompisen uppfattat och stannat och börjar backa, och bakom hjulet står Nussä. Far upp och vinkar att han skall stanna, vilket han gör.

Jag springer fram och får tag i kopplet till Nussä som nu är lös. Kompisen kliver ur bilen och undrar vad som hänt, han kände att det ryckte till i bilen och kollade backspegeln och såg mig liggandes på gatan. Han ser att jag blöder på näsan men jag säger att jag mår bra. Han var nöjd att allt hade gått bra och åker hem.

Själva går jag och Nussä in och jag sätter mig på stolen och och började fundera, vad hände…

Nussä vill prata och ställer sig med sina ben på mitt vänstra knä, och jag flyger i luften av smärta…
Drar ner byxorna och jag ser blodet rinna ner från knäna utefter underbenen, som har stora blåmärken. Förstår att mina händer inte funkar som de skall, båda handflatorna skrapade och blödde och det droppar blod från näsan. Jösses som jag ser ut, när jag ser mig i spegeln. Ringer en annan kompis och ber dem komma med förbandslåda, för här behövdes det plåstras om.

Behöver tvätta med två och vatten, och börjar försiktig med händerna. Vänsterhanden kan jag inte röra längre och när jag försöker göra något med den, så skriker jag av smärta. en lyckas med att ta såret på näsan, händerna och sedan knäna, ser då till min glädje att blåmärkerna går att tvätta bort och förstår att det är jeansen som färgat benen.

När jag nu blev ren, så inser jag att det inte var så farligt, som det först såg ut, och  chocken börjar släppa lite. Kompisen kommer med stora förbandslådan, men det räcker med lite plåster. Nu är jag istället mycket illamående och har blixtrande huvudvärk så när kompisen åker, så går jag till sängs.

På natten sover jag oroligt och tänker på vad som verkligen kunde hända och inser att min huvudvärk och illamående beror på en hjärnskakning.

Är dock tacksam att Nussä kom undan med blotta förskräckelsen och att inget hände min kompis, och mina skador, ja, de är nästan borta helt och hållet.

Tack alla änglar som kom till undsättning och minskade skadorna. Det är ni som idag får mig att inse att det kunde blivit mycket värre.

Änglavakt och skyddsänglar…

 

Träff med Kim M Kimselius

20180426_163141

I går hade jag, tillsammans med två andra personer, möte med Kim M Kimselius. Kim har jag följt på Twitter några år och måste säga att hon är en kvinna med ”go” i. Jag gillar henne, och hennes böcker, inte minst med karaktärerna Theo och Ramona, och deras äventyr. Första böckerna jag lyssnade på av Kim, handlade om andra världskriget, då jag var inne i en period om att lära mig mer om den tiden. Ganska snart blev jag vän med karaktärerna i boken, och har nu lyssnat på alla hennes böcker på Storytel och bara längtar efter att fler böcker skall komma ut i lyssna-format. Jag, Kim, Jonas och Eva-Britt satt i Kims favoritrum på hotell Sköna Rum i Uddevalla, och vi hade så roligt så jag gömde av att gå ut och röka. Det är inte ofta det händer, och då är det verkligen intressant. Kim har jag träffat flera gånger tidigare, och Jonas har jag följt länge på Twitter och sedan även på FB, och vi har träffats en gång tidigare. Eva-Britt har jag aldrig träffat, men visade sig vara en ”krutgumma” i min smak. Hon avslöjade lite om sina författardrömmar, och jag kan inte säga annat än att jag tände på iden. Jag hoppas innerligt att hon går vidare med det, för jag vill se drömmen bli verklighet.

Lycka till Eva-Britt!

Läs gärna Kims blogginlägg om gårdagen. Träffen och inlägget värmde mitt hjärta och att få träffa en ny person, såsom med Eva-Britt, var en sann glädje.

Kram till alla, ni gjorde min dag.

Hjärtums kyrkas makeover

20180422_100654.jpg

Kontraktsprost Mikael Isacson bankar på kyrkans port för att öppna den nyrenoverade kyrkan. Därefter tågade vi alla in i den nya tiden, som verkligen kändes ny, samtidigt som det vilade mycket gammalt över byggnaden.

Hjärtum är en engagerad bygd med kyrkan som samlingspunkt mitt i byn. Församlingen präglas av delaktighet och omsorg, samt livlig verksamhet för barn och familj. Vi var över 200 personer som samlats till festhögmässa för att återinviga kyrkan. Tätorten Hjärtum i Lilla Edets kommun, 8 km norr om centralorten Lilla Edet. Området runt kyrkan var utsatt för krigshandlingar under slaget vid Hjärtum som ägde rum den 27 september 1657 under den s.k. Krabbefejden.


Gamla altartavlan på kyrkans norrsida vittnar om den norska tiden.
Hela kyrkan har genomgått en varsam renovering där det med känsla har förfinats, målats och gett en prägel av modern kyrka, i gammal stil.

Vid renoveringen av golvet hittades ett gammalt kullerstensgolv som nu syns genom en glasskiva i golvet. Det gamla golvet är troligen från 1600-talet. Själv föredrar jag det nya golvet i kyrkan, men kul att se det gamla titta fram.

20180422_095458.jpg

Det var en speciell känsla att få kliva in över tröskel till detta mästerverk. Visst, jag hade varit inne tidigare under dagen för att kunna fotografera lite interiörer och annat. Även se hur dagen var planerad för att kunna följa högmässan i bild.

När jag klivit över tröskeln, så smet jag upp till läktaren för att hjälpa kantorn så hon fick reda på när altaret var klätt med duk och ljus och dessa var tända. Då skulle hon avsluta psalmen. Funkade perfekt! Därefter var jag behjälplig med att räkna antalet kyrkbesökare denna högtidsdag, och det slutade på 205 personer. Härligt att se så många i kyrkan.

20180422_105022.jpg

Många detaljer att skåda in i kyrkan.


Man kan inte säga annat än att det var FEST!

Efter mässan fortsatte festligheterna utanför i strålande sol med ljumma vindar.
Alla som ville blev flygfotograferade av en fotograf med drönare. Häftigt!

Därefter blev det lite plockmat med bubbel, kaffe och kyrktårtor.

20180422_122659.jpg

Ja, det blev en fantastisk dag i och utanför Herrens hus, vilket han hjälpte till att skapa med sol från en blå himmel.

Tack alla för det stora och lilla, som ni gjort till att denna dag blev som den blev. Ingen nyrenoverad kyrka, ingen himmelsk fest på jorden, i alla fall inte här…
 

Lilla Edet, Bergaström

20180421_185630-EFFECTS.jpg

I Lilla Edet finns ett av Vattenfalls vattenkraftverk. Bygget startades 1918, och syftet var att försörja den västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg med el. Lilla Edet togs dock inte i drift förrän 1926. Den åtta år långa byggtiden berodde på lågkonjunkturen efter kriget. Kaplan-turbinen som byggdes som aggregat 1 var när den stod klar världens största.

Den då vanliga vattenturbintypen, Francisturbin, är inte lämplig för låga fallhöjder. En österrikisk professor; Viktor Kaplan (1876-1934) hade konstruerat en ny turbintyp, Kaplanturbinen. Denna konstruktion var ny och oprövad i större sammanhang. Därför vågade man inte satsa på Kaplanturbiner i alla tre aggregaten. Det hade då tre vertikala aggregat. Turbinen i aggregat 1 var den nyutvecklade, men oprövade, Kaplanturbinen. Detta var världens första stora Kaplanturbin med en diameter av 6 meter. Aggregat 2 och 3 förseddes med Lawaczeck-turbiner. Redan vid provkörningarna visade det sig att Kaplanturbinen gav mer effekt än man beräknat. Efter detta tekniska genombrott är Kaplanturbinen världens mest använda vid låga och medelhöga fallhöjder.

20180420_094528.jpg

Att välja Lilla Edet som plats för ett vattenkraftverk hade både fördelar och nackdelar. En av fördelarna var att Göta älv är Sveriges vattenrikaste älv, med en genomsnittlig flödeshastighet på 550 m3 per sekund. Den största nackdelen var vid den tiden den låga fallhöjden – bara cirka fyra meter. I samband med bygget av en sluss halvvägs till Trollhättans kommun byggdes dock även en damm 1916 som ökade fallhöjden i Lilla Edet till 6,5 meter.

Lilla Edet var det första kraftverk som använde Kaplan-turbiner och den Kaplan-turbin som byggdes som aggregat 1 var när den färdigställdes världens största. Eftersom Kaplan-turbinen ännu inte testats ordentligt valdes Lawaczeck-turbiner till de båda övriga aggregaten. Ett av dem ersattes dock senare med en propellerturbin. 1982 byggdes kraftverket ut med ett fjärde aggregat med en rörturbin på 13 MW. Detta gör Lilla Edets kraftverk unikt, eftersom det kombinerar fyra olika turbintyper i ett och samma kraftverk.

Arkitekten Erik Hahr ritade maskinhallen i Lilla Edet. Arkitekturen bröt av mot den monumentala arkitekturstil som kännetecknade Vattenfalls äldre kraftverk i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Andra byggnadsmaterial användes också i Lilla Edet; under 1920-talet ersattes granit med betong. För de nya turbinerna krävdes en högre takhöjd än tidigare, vilket gjorde att maskinhallen mer liknade en kyrka.

Lilla Edets kraftstation har även två laxtrappor.

 

Aggregat 2 har modifierats 1985 och dess Lawaczeckturbin har bytts mot en propellerturbin med fyra fasta skovlar.

Lawaczeck-löphjulet ställdes senare upp utanför kraftverket tillsammans med ett blad från Kaplanturbinen och kan sedan 1991 beskådas av allmänheten.

 

Färdtjänstavgiften femdubblas

20140216-150510
Hur mycket skall man acceptera i avgift för resor till och från jobbet?
Ett skäl att flytta var ju att få ner våra kostnader och kunna njuta mer av livet, men vad händer? Avgiften för arbetsresor nästan femdubblas. I gamla kommunen betalade han 1190.- lika mycket som det kostade med allmänna kommunikationsmedel, dvs buss och deras månadskort. Där hade kommunen ett beslut som säger att ha färdtjänst, så har du per automatik rätt till resor till arbetet för samma pris som månadskort.

I vår nya kommun kostar månadskortet samma pris, men här finns inget beslut om att subventionera resor till arbetet, utan här blir det normalt färdtjänstpris på 129:- per resa. Det blir 129:- två gånger per dag, 5 dagar i en normal vecka och 20 arbetsdagar per månad. Detta gör en totalsumma på  5160:-, vilket skall betalas kontant varje resa. Bara det att betala per resa, är ett nytt moment som är jobbigt för honom. Bror är inte heller någon höginkomsttagare, vilket gräver stora hål i ekonomin. Vad göra?

Först blev frustrationen total, men nu letar jag efter möjligheter att få ner summan. Kanske kan vi få bidrag från Försäkringskassan, men när jag hörde nyheten igår om att avslag ger högre lön till försäkringskassans tjänstemän, så fick jag hicka. Hur kan man göra så? Högsta summa han kan få från FK är 2616:- Trots ett sådant bidrag så mer än fördubblas kostnaderna för resor till arbetet. Redan för 5 år sedan när produktionen på samhall lades ner i vår hemkommun och flyttade till en annan kommun, så valde ca hälften av de anställda att hoppa av anställningen, varav en del övergick till dagverksamhet i kommunens regi, och med bidrag från försäkringskassan. Men skall bror behöva göra samma sak? Bror har jobbat 31 år på samma stället och har 15 år kvar till pension. Arbetet har fungerat näsan problemfritt under dessa år, och arbetslinjen måste ju även gälla honom.

Jag har nu fått klart med försäkringskassan att bror är berättigad till handikappersättning enligt de uppgifter jag har angivit. Nu gäller det att få ett beslut också.

 

 

 

Kyrkvaktmästaren

Kyrkvaktmästaren, ja det är jag det, i alla fall ibland. Detta är ett lekmannauppdrag, som är helt frivilligt och ideellt. Men jag gillar det.

I Sjuntorp har vi både värdar och vaktmästare under gudstjänsttid och vi har en flytande lista på arbetsuppgifter, som skall utföras före, under och efter mässan.

Jag är den som brukar vara först och låser upp och larmar av. Tänder altar och takbelysning, öppnar tornluckorna och sätter på el till orgeln. Går till sakristian och slår upp dagen i handboken för att kolla upp liturgisk färg, antalet ljus som skall vara på altaret. Därefter är det oftast dags att ringa i stora kyrkklockan en timma innan mässans början. Då skall stora klockan ringa i fem minuter. Själv brukar jag då gå ut, och titta upp och lyssna på klockans klämtande. Det känns så rogivande att få gå i kyrkan i sin ensamhet. Man känner en inre frid, det är andäktigt, på något vis. Därefter börjar jag med att fylla tillbringarna med färskt kallt vatten efter disken av dem och glasen. Både präst och kantor behöver det för att hålla rösten i trim. I morse kunde jag inte motstå frestelsen utan startade orgeln satte mig och spelade O, store Gud. Det var första gången jag spelade på en kyrkorgel… det var mäktigt. Jag ägde hela kyrkan och allt innehåll 😊

Därefter fortsatte jag med förberedelserna för kyrkkaffe med dopp. En enkel kaka och kaffe eller te för de som vill. Alltid trevligt med en pratstund med besökarna efteråt. Drygt en halvtimma före mässan kommer värden och vi gör upp hur gudstjänsten arbetsuppgifter skall fördelas, pratar oss samman och lite ditt och datt. En halvtimma innan är det åter dags för klockringning och då samma visa fast lilla klockan i tre minuter.

Därefter är det dags att starta timern till kaffebryggaren, tända stearinljusen, förbereda psalmböcker och agendor, för snart kommer de första besökarna som jag skall hälsa välkomna. När klockan är dags så skall jag sitta vid mixerbordet och justera volym. Alltid spännande och se att allt fungerar som det skall, ljudet från prästen, lagom nivå i högtalaren och till hörapparaterna. Sedan en eller flera klockringningar under mässan.

När man pratar om Gud och vilken väg man skall vandra genom livet, så finns den symboliken också i kyrkan….

Här väljer man den breda vägen in på toa eller den smala vägen in i städskrubben. De flesta besökarna väljer nog den breda medan vi aktiva i kyrkan väljer den smala 😂

Vår nya kyrkoherde är underbar och pratar och predikar med inlevelse. WoW, vad jag gillar det.

Efter mässan så är det dags för kyrkkaffe, och sedan att blåsa ut ljusen, släcka ner allt och låsa kyrkan för denna gång.

SFK Laxen

20180414_093849.jpg

I dag hade sportfiskeföreningen Laxen i Lilla Edet aktivitetsdag. Bryggor och båtar skulle i vattnet, stugor renoveras och moderniseras inför säsongen 2018. Jag var nere flera gånger under dagen och tittade på arbetet. Dessa grabbar och kvinnor visste vad som skulle göras. Ett fint oljat maskineri, enligt mig. Bor man som vi, så är det en fin vandring utefter Göta älv, från södra till norra Lilla Edet utefter älven. Man passerar då ”Laxen”, kraftverket mm. Att sätta sig någonstans efter älven i närheten av stugan och spana ut, så kan man få se laxen hoppa, eller kanske en fiskare som kämpar i sin båt, för att få upp en lax.


Idag är det ett fantastiskt rent vatten om man jämför med i slutet av 60-talet, då det var ett siktdjup på endast ca 10 cm. Idag är det ett siktdjup på 1,5 meter vid gynnsam väderlek och vattnet går faktiskt att dricka. SFK Laxen har varit engagerade i laxfisket sedan 1983 då klubben bildades och lägger ner ca 9000 timmar i ideellt arbete vid anläggningen. Allt för att de fiskande gästerna ska få en så bra fiskeupplevelse som möjligt.

 


Klubben har också fyra stugor på området som de hyr ut till intresserade. Här bor man mitt i byn och på andra sidan vägen, väntar ett spännande äventyr.

Idag är det Vattenfall och Lilla Edets kommun som är fiskerättsägare till det aktuella laxfiske som Sportfiskeklubben Laxen sköter och administrerar. Göta älv har i stort sett alltid gett bra laxfiske förutom på 50- och 60-talet då industriföroreningar försämrade reproduktionen och gjorde laxuppgången minimal.

Kraftverksbolaget (Vattenfall) har skyldighet enligt vattendom att utsätta 35 000 laxsmolt/år och under ett flertal år utsattes Laganlax vilket har medfört att den genuina Göta älvlaxen troligen inte finns kvar idag. Då detta uppdagades bytte man till Säveålax, en lax som genetiskt sett är mycket lik vår gamla Göta älvlax. Säveålaxen är dessutom en något tidigare lax än Laganlaxen, så nu får vi lax redan i Maj istället mot som förr i slutet av Juni.

Sedan starten -83 har kurvan för fångad lax stigit rejält. Från att i början ha fått upp ca 200 laxar per år ligger vi idag på 700-1000 laxar per år. Klubbens målsättning är att fisket skall komma tillbaka till gamla tiders siffror vad gäller fiskemängd och storlek, och att vi blir ett av Sveriges bästa laxvatten. Göta älv har nämligen varit ett av Europas bästa laxvatten, men det var då det…

Själv hoppas jag få möjlighet att se mer av laxfisket på mina promenader med vovven för mig är detta verkligen ett äventyr.

SFK Laxens hemsida

Äntligen vår…

20180409_171326-EFFECTS.jpgJa då kom då vårvärmen till slut, eller kanske sommarvärmen. Termometern visade närmare 20 grader, och solen strålade från en blå himmel. Så som vi har längtat…

Än har vi inte allt på plats efter flytten, men det hindrade inte oss från att förbereda trädgården för livet ute. Vi hann rensa uteplatsen från ogräs, där vi kommer att tillbringa mornarna med frukost i den uppgående solens sken. Vi hann gå runt i trädgården och plocka skräp, och frilägga snödroppar och krokusar. Viss är det härlig när naturen vaknar till liv efter vinterdvalan. Vi gick också efter älven på våra sedvanliga promenader ned vovven, och vi fiskeklubben laxen träffade vi hundvaktaren och hans kompis. Kan man vara annat än att vara lycklig, när solen skiner…

 

En riktig soppa

20180328_110337.jpg

Många är de kyrkliga församlingarna, i alla fall här omkring, som erbjuder sopplunch på onsdagar. Ett ypperligt tillfälle att få magen mättat i sällskap av nya och gamla vänner. För mig som är dagledig är det ett ypperligt tillfälle att vårda sina sociala kontakter.

Det finns eldsjälar som ställer upp varje vecka med recept, inköp och sedan tillverkning av en eller flera soppor. Visst smakar det bra med en värmande soppa i goda vänners lag. Ett lågt pris, gör det extra trevligt, då det oftast handlar om 20 kronor i självkostnadspris, och då ingår smör, bröd med pålägg och kaffe och kaka till efterrätt och inte minst dagens ord, som har anknytning till svenska kyrkans tro.

Här görs ingen skillnad på folk och folk, utan alla är välkomna så länge man delar kyrkans värderingar. Skulle gärna se att de olika församlingarna har sin soppa olika veckodagar, då det inte infaller samtidigt, så man kunde alternera mellan dem, och inte varje vecka besluta sig för om vart man skall gå. Kommer man som ny till en ort, är det ett fint mål att kolla upp hur det är på denna plats med sammankomster, för alltid hittar man nya trevliga personer som värmer hjärtat. Även om det är vår tro som för oss samman, så hittar vi ju oftast så många andra beröringspunkter som betyder så mycket. Är man social och bjuder mycket på sig själv, så kan en enkel sopplunch bli en himmelsk fest.

Jag som går och åker kollektivt, ser ju gärna till att besöka en kyrklig sammankomst på stället, i väntan på buss. Ett suveränt sätt att lära känna folk, nya människor, som sätter avtryck. Många är de som känner igen mig från föreläsningar men även från de arbeten jag har haft som ”offentlig” person. En del frågar var de har sett mig, då de känner igen mig, sedan börjar man leta efter beröringspunkter som för en samman. Förr kunde jag skylla på att jag var busschaufför och många kände igen mig därifrån, men nu är det andra ställen de har sett mig på, och det är alltid spännande.

Så vill du lära känna nytt folk och hitta nya vänner, så är det bra med soppa.

Egen härd är guld värd

20180402_203242.jpg

Nu var det gjort, vi har flyttat! Ovanstående bild är från vårt köksfönster. Det var ett beslut som vuxit fram, och yttre omständigheter gjorde att det blev av just nu. Inget av det som var en gång, fanns kvar, så det var inte mycket som höll oss kvar.

Än har vi inte fått något av våra saker på plats, utan har lånat lite möbler av bekanta. Men vi har sängar, ett bord i köket plus stolar. Ingen TV, men en klockradio och mobilen med Spotify, så nu umgås vi väldigt intensivt, jag och bror.

20180403_193628.jpg

15 minuter till butiken och busstation, 20 minuter till krogen, 20 minuter promenad till jobbet, så när jag promenerar klockan 02 på natten på lördagen så möter jag de som är på väg hem från krogen på fredag kväll.

5 minuters promenadväg ner till strandpromenaden utefter älven.

20180325_140444.jpg
Att bo lantligt, samtidigt som man bor centralt är inte alla förunnat, men här kan vi kombinera det. Nu behöver man inte planera bussar och färdtjänst, utan kan göra som det faller in.

20180401_194511.jpg
När vi får våra egna saker på plats, så kommer vi nog att stortrivas här. Inte lika mycket att städa, utan nu kan vi ägna oss åt det som vi vill och kan odla våra hobbies och engagemang.

Så vad kan man säga, trivseln har infunnit sig, och många krav har lämnats på de gamla stället, och det känns skönt.

Tack till alla som hjälpt och stöttat oss. Livet leker…