Ett år med #fitbit

Den 2 Feb 201613 Jul 2016 Av villacaliforniai Hälsa, Teknik2 kommentarer

fitbitflex

Ja ett år har redan gått eller närmare bestämt 14 månader och i helgen var det dags att fira och det gjorde jag ordentligt både med god mat och lite starkare drycker därtill. Anledningen till att jag firade på detta superba sätt var inte att jag nu använt min Fitbit i 14 månader utan att jag under denna tid har reducerat min kroppsvikt med 15 kilo.

Detta är nu halvvägs till målet till min normalvikt på ca 80 kilo. Tror säkert de kommande kilona blir svårare, så därför var det läge att fira nu…

20160120_125409 Detta enkla hjälpmedel har hjälpt mig mycket bättre än både sjukgymnastik och FAR…
Jag känner mig så otroligt lättad, när jag ser mig själv i spegeln och ser att min kroppshydda har blivit mindre och att ställa sig på vågen är en fröjd för hela mitt sinne.

I dag är det minst 10000 steg per dag som gäller och även vovven har blivit bortskämd med detta, så han brukar påminna mig om jag själv glömmer. Vi har ju vår vanliga 3 kilometersrunda som vi kan utöka efter behov, men det finns ju inget som hindrar att man också kan upptäcka nya miljöer och också få njuta av naturens skiftningar. Jag ser ju också att sockervärden (diabetes) har blivit så mycket bättre.

I normalfallet försöker jag pressa mig liter mer för var gång jag går mina rundor utan att för den skull ta ut mig allt för mycket. Jag vet ju hur min kropp kan reagera vid dessa tillfällen. Så idag är det med lätthet man klär sig i regnkläder för att komplettera stegen om man inte nått målet tidigare under dagen.

Så hela jag, både i själ och hjärta, mår ju bra av detta.

Så tack Fitbit, du sitter på min arm och har gjort mitt liv så mycket lättare…

Jag är förändrad #blogg100 #bloggswe

Den 1 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

Har jag blivit en promenadidiot?
Det var i början av december som jag skaffade mitt aktivitetsarmband och sedan dess har jag gått minst 10000 steg per dag med några få undantag. Jag tror inte att jag haft speciell dåligt kondis då jag gärna promenerat men har hiss och rulltrappor funnits, så har jag valt dem av lathet. Hur många gånger har jag inte läst ”när hissen är på väg upp, är hälsan på väg ner”, och skrattat.

Nu är jag i det tillståndet att, har jag inte gått mina 10000 steg, så har jag abstinens. Inte för att jag ser på armbandet att jag inte gått utan jag känner det i kroppen. Veckorna jag jobbar, och sitter mycket i bilen, är det lite svårare att nå upp till antalet, men de lediga dagarna går det som en dans… (I går tog jag några hambosteg på vägen inklusive djupnigning. Hoppas ingen såg mig, för då hade det tänkt att han är en IDIOT.

I dag tog vi oss en långpromenad utefter älven. Nya miljöer piggar upp och solen sken med ett värmande sken, otroligt gott. Lärde mig att där vi promenerade hade varit en metropol där det fanns en skvaltkvarn men även ner vid älven fanns en brygga. Härifrån och ner till Göteborg gick passagerarbåtar under första delen av 1900-talet.
Dessa båtar utnyttjades utav bönderna som åkte ner med skörden till Göteborg för att sälja sina produkter på torget.

Det är bara att konstatera att promenader även ger något till huvudet också.

Spår i snön #bloggswe

Den 24 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Jag och Nussä (och även bror) har ju lite olika vägar som vi går våra promenader. Nussä som snart är två år har väldigt mycket spring i benen och stort intresse av att upptäcka världen. Jag brukar säga att våra promenader för oss är hans morgon/kvällstidning eller varför inte hans Facebook. Genom att gå med nosen i marken läser han av vad som hänt den senaste tiden. Ibland hittar han ett inlägg som skall kontrollera extra noga innan han lyfter på benet och trycker på ”gilla”.

Jag som människa har inte samma möjlighet att ”nosa” upp nyheten, så jag får vacker vänta tills han kontrollerat fakta.

Här om dagen kom det några centimeter snö som gjorde att en annan värld öppnades även för mig. Helt plötsligt kunde jag se vad som fångade hans intresse…

Spåren där rådjuren hade sprungit var intressant

Även andra hundars avtryck i snön fångade hans intresse…

Medan avtrycken efter en bil som framförts inte gav minsta intryck hos honom.

Söndagspromenad i tid och rum #bloggswe

Den 18 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Hälsa, VardagLämna en kommentar

Solberga fotbollsplan är det inte mycket med nu för tiden

En del av häradsvägen som slutade användas på fyrtiotalet är nu mera bara en traktorväg.
Ciceron är Nussä

Kloa, eller på rikssvenska ”krogen” och tillika droskstation finns kvar än i dag i ett mer modernt utförande.
På den tiden som ”kloa” fanns så var det förbjudet att servera alkoholhaltiga drycker till på platsen boende och bara ”resande” tilläts inmudiga dessa drycker. För att kringå lagen så skjutsade man varandra i skottkärra dit och sade att dessa var resande.

Kloa flyttade under några år till en annan plats i närheten där ett gammalt träd är det enda som påminner om dess existens. Problemet med ”kloa” på denna plats var att kyrkstigen mellan de olika församlingskyrkorna var att bara hälften av befolkningen kom till kyrkan då flera stannade på krogen som låg halvvägs.

Vår nuvarande landsväg i tidig gryning.

Vår tråkiga raksträcka till skogstegarna

Våra unika dalar som blivit kallade ”Sveriges grand canyon” syns här.

Hästhagar som vi passerar…

Då passar solen på att försöka bryta i genom.

Vår promenadväg fortsätter in i skogen

Där stormen Egon har lämnat sina visitkort

En gammal väg som delvis har blivit planerat med gran.

Här har de även utfodring för främst rådjur

Här har gamla åkrar blivit planterade med gran för att få skog.

En gammal boplats där en jordkällare och delar av stenfoten till huset syns

Gamla postgården har blivit en modern villa

… men där det gamla stenhaget och gamla fruktträd påminner om gårdens storhet.

Utsikt mot Solberga by

Bilspår efter en bil som inte klarade kurvan utan valde att köra grensle över diket

Dubbfria skor och däck? #bloggswe

Den 15 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Dagens promenad i snålblåst och snö blev lite mer dramatisk än den brukar bli. En kilometer härifrån ligger en gård med en man som är 80+. Ensamstående sedan många år med sköter byggnaderna perfekt själv, även om jordbruket nu sköts av andra. När vi kom i närheten så hör jag plast smälla till mot marken och en hink kommer rullande ut på vägen med hjälp av vinden. Min första tanke var att jösses vad det blåser här. ända tills jag kommer fram och ser vad som finns runt knuten på uthuset. Där på alla fyra ligger mannen och kan inte komma upp på den stora isfläcken han befinner sig på.
Jag får binda vovven vid en stolpe och mannen får krypa ett par meter där lite grus sticker upp genom isen och där han får fäste fötterna och där jag kan hjälpa honom på rätt köl. Gummistövlar som idag är mer plats än gummi och inte ger fäste på is var förklaringen. Att det var så halt, trodde han inte. Vädret här brukar ju vara omväxlande och mycket pendlande mellan plus och minus och det samma gör ju av naturliga skäl även nederbörden.

Han var ju själaglad att jag kom just då annars hade han blivit liggandes eller försöka krypa bort till gräsmattan ett trettiotal därifrån där det såg ut att kunna bli bättre fäste än där han nu var.
Med facit i hand, och sitt ensamstående boende så hade det verkligen varit befogad att ha något fästande under fötterna såsom broddar eller liknande.

Promenaden fortsatte sedan över stock och sten på andra vägar än vi brukar gå och blev en annan runda än den vanliga. När vi sedan kommer ut på landsvägen igen så ser jag i en kurva hur en bil gått mer rakt än vad vägen tillåter. Bilen har gått ner i diket och ställt sig gränsle över diket, där den sedan fortsatt i ett 20 tal meter innan den kommit fram till en utfart och där kommit upp på fast backe. Utan några andra spår har bilen där svängt ut på vägen igen och fortsatt som om inget hade hänt. Konstigt att de inte stannat och kollat upp bilen eller på något sätt kontaktat någon på den gården där det inträffade. Chockade, smitande? Verkar inte vara några skador där det hände, så det verkar som om denna händelse slutade lyckligt…

Efter ytterligare en bit kommer jag fram till nästa kurva som också samtidigt är ett backkrön. Bakom mig kommer en bil och strax efter kommer en mot mig runt krönet och farten var inte avpassad efter väglaget. Bilen börjar slänga och kommer med bredsidan mot mig och vovven. Jag fick snabbt tag i vovven och med två stora steg stod jag på andra sidan diket. Även denna händelse slutade lyckligt för alla parter. Vad den hade för däck, vet jag ej, men det gäller att anpassa hastigheten efter väglaget.

Så med vårt nyckfulla väder så gäller det att anpassa beklädnaden mot underlaget och anpassa sig efter naturen.

#Egon, stormen i fokus #bloggswe

Den 11 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Vår fina gran som far fick i 50-årspresent blir nu kaffeved.

Grannen råkade dock värre ut där ladugårdstaket lade sig över deras bil

Uppe vi vår skog där vi promenerar såg det ut så här…

Och elljusspåret i stan där jag lärt bror att man kan promenera trygg och säkert även på kvällar i lampbelysning där ligger både tråd och lampstolpar som plockepinn och det lär nog dröja innan innan det blir ljus i spåren i gen…

Jag, en stolt bror #bloggswe

Den 9 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Jag har nog världens bästa lillebror, i alla fall om man frågar mig…
Som ni säkert vet, ni som följer bloggen, så var jag rädd för alla helgerna som vi nyss har klarat av.
Jag såg inte fram emot tre veckors hemmavaro av bror, inte för att jag inte unnar honom ledighet utan för att jag var rädd att det skulle bli konflikter angående mående, kost och motion. Detta kom verkligen på skam, och jag får faktisk skämmas en del för det jag trodde. Bror har gått igång på alla fyra efter aktivitetsarmbandet.

Tillsammans går vi nu 10.000 steg per dag, minst…
Jag hörde den första tiden hur han flåsade och flämtade efter mig i motionsspåret där vi gick, men detta har nu förbytts till en mindre anstängd andhämtning och i stället vi kunnat prata lite mer med varandra. Vi har kommit närmare varandra i detta, vilket jag verkligen uppskattar. Samtidigt som hans kondis har gått upp så har också vikten gått ner och jag märker mycket på honom att hans trötthet har minskat. Ett stort plus för hans hälsa och välmående.

Bror har alltid haft en stark vilja och ett stort mått på integritet. Det har inte alltid varit lätt att komma honom när och att få honom att förstå orsak och verkan. Nu ser han direkt grafiskt på sin dator vad det innebär. Att gå några extra steg gör att det kan finnas plats för ett gott glas vin på kvällen utan att man behöver ha dåligt samvete. Att äta en chokladkaka ger genast utslag på mätaren vilket betyder att man får avstå något annat eller ta en extratur i motionsspåret alternativ en runda på vår väg.

Detta har gjort mycket för vår kontakt som inte är lika spänd längre, utan mer avslappnad. Jag tror vi njuter båda två av detta.

Nu är det helg och på måndag börjar vardagen igen för oss båda och lika rädd som jag var för tre veckors samvaro tidigare så är jag nu istället rädd för att vi skall vara ifrån varandra under större delen av dagen.
Jag hoppas verkligen att vårt nyfunna gemensamma intresse får det att utvecklas mer mellan oss och att vi kan hålla promenadstegen i samma omfattning som tidigare.

Bror, du är världens bästa lillebror!

Promenadbilder den 5 januari 2015 #bloggswe

Den 6 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Foton, Hälsa, Vardag2 kommentarer

Vi sitter på berget ovanför norra infarten till Lilla Edet. Bilarna ser ut som leksaksbilar, säger bror.

Värdshuset i Lilla Edet med hotell

Göta älvdalen norrut!

Vy mot centrala Lilla Edet

En vintergrön vy utefter promenadvägen

Ett vattenfall som vi passerade innan det kastar sig utefter bergssidan ner mot dalen.

Bron över Göta älv i Lilla Edet

Lilla Edet:s kraftstation

Utanför ramarna #bloggswe

Den 5 Jan 201511 Jan 2018 Av villacaliforniai Anhörig, Hälsa3 kommentarer

Varje dag har jag och bror vårt mål att gå 10.000 steg per dag. Vi försöker variera vart vi går men vi har två standardspår just för att de är elbelysta. Tacken är att det skall vara en trygghet för bror att promenera dem när mörkret har fallit på.

Detta har gett resultat då han sällan har tid att vänta på mig, då jag till och från får vänta en liten stund för att vovven skall få sina behov utförda men även sitt lystmäte stillat av alla de olika dofterna som finns. För vovven är ju dessa promenader även en variant av att läsa tidningen och se vad som händer i grannskapet.

Jag har då kunnat studera bror och hans gångstil för att komma underfund med varför det blir fler steg när han går samma sträcka än vad jag får på den…

Som bilförare är jag van att gena i kurvorna även om jag aktar mig att komma över mittlinjen och in på mötandes halva av vägen. Vid våra promenader är hastigheten inte så hög och jag kan då använda hela ytan utan risk och anpassar min sida efter var det luktar mest intressant enligt vovven.

Bror som ”bara” har ett mål och det är att gå så många steg som möjligt. I stället för att gena så väljer han hela tiden ytterspår, viket resulterar i fler steg. Där vägen är rak väljer han att gå i zick-zack för att späda på antalet steg.

Jag och bror har olika tankesätt då hans koncentration bara har ett mål. Jag däremot har testat samma gångstil och sett att det ger resultat på antalet steg. Men… jag har också en hindrande tanke, vad tänker de andra i spåret när de ser mig välja yttersidan i svängarna eller gå i zick-zack?

Varför bryr jag mig om vad andra tänker om mig och vad är det som får mig att begränsa mig?
Vad är det som gör att jag inte vill utmärka mig, och är det verkligen någon som bryr sig? När det nu var snö med efterföljande tö och halka så var det mycket lättare att bete sig udda då jag i alla fall för mig själv kunde ha en ursäkt till att bete mig udda.

Varför bryr jag mig om att jag ev skiljer mig från mängden då jag i vanliga fall struntar i vad folk tycker och tänker. Jag har aldrig varit den som vill synas men samtidigt har jag också valt att stå för mina åsikter, då det har varit viktigare än så mycket annat.

Är det bara jag som tänker på detta sätt, vad skall andra tänka om mig, är jag onykter, är jag sjuklig!

Samtidigt som jag kämpar med min hälsa så kämpar jag också med min egen fåfänga…

Varför är det så svårt att gå utanför ramarna?

Lycka är en bror som förstår #bloggswe

Den 22 Dec 20144 Feb 2017 Av villacaliforniai Vänner4 kommentarer

Jag har verkligen inte sett fram emot denna jul som står i farstun och väntar.
Att far sedan några år är borta och att nu även mor inte finns ibland oss gör att det känns väldigt avslaget. Samtidigt har jag kravet på mig att försöka göra en så traditionell jul som det bara går, för brors skull. Bror med sitt handikapp ställer också större krav och kanske inte alltid förstår och själv inte ser allt som ibland kan verka självklart.

Jag har inte sett fram emot tre långa veckor med honom hemma från jobbet och att sysselsätta honom på bästa sätt. Han har sin egen vilja och den kan vara mycket svår att ändra på.

Hans liksom min hälsa har ju kommit på undantag under de åren vi kämpat för mors välbefinnande och det har satt sina spår. Har man sedan också svårt att förstå orsak och verkan och att mat inte bara skall vara för njutnings skull utan också något som måste intas i lagom proportioner och i förhållande till rörelser och andra aktiviteter, så blir det svårt.

I lördags hade vi då vår första julklappsutdelning där vi gav ”varandra” ett aktivitetsarmband för nytta och nöje. Hade mer eller mindre förväntat mig en massa protester och tjat om måste jag promenera, måste jag röra på mig. Nej, det blev tvärs om…
Nu ser han på datorskärmen hur långt han gått, hur många steg han tagit. Han tar dessutom kortare steg än mig och det innebär att han tar fler steg än mig på våra promenader. Helt plötsligt är han bättre än mig i att aktivera sig och leder över mig. Nu behöver jag inte tjata på honom att röra på sig, utan han hittar på en massa göromål själv bara för att få ta några extra steg.

WoW, vilken lättnad för mig… Helt plötsligt känner jag att julen blir lite lättare och ser mer ljust på dessa tre veckor och även bortanför denna horisont.

Redan igår började vi mäta födointaget för att få i oss alla viktiga näringsämnen men också se till att vi inte överkonsumerar de varor som är mindre viktiga. Hela tiden presenteras våra resultat på respektive datorskärm i nästan realtid.

Helt plötsligt har den energi jag hade avsatt till att tjata och tjata kunna användas till annat och nu känner jag att det blir kul att göra glühwein, griljera skinka, fixa en janssons mm mm.

Julen ser trots allt att bli en traditionell sådan, fast i mindre omfattning än tidigare…

Lycka är att ha en bror som förstår….

Villa California

Etikett: Aktivitetsband