Arkiv

Livet på landet

20170421_182448

Än en gång hade vår bygdegård after work.
Sedan förra AW som blev populär har nu styrelsen bildat en festkommite. Så det bådar gott inför framtiden. Här går människorna ut tillsammans och träffas och har trevligt. Här träffas hela spektrat från ung till gamma och umgås på samma villor.

Man behöver inte åka in till stan och kasta en massa pengar i baren, när man själv kan hjälpa till att ordna glädje. Att träffa människor från sin närhet, gamla bekanta, nya bekantskaper och alla tar med sig sitt festhumör.

So ung visste man inte vad krogen innebar, men gemenskapen på landet, var det bästa man visste. Det finns eldsjälar som ordnar en levande landsbygd.

Drygt 50-talet pizzor hade beställts från en lokal pizzabagare, slitsade och klara. Nu var det bara att blanda bitar från de olika sorterna, komplettera med sallad, sedan välja av de alkoholfria alternativen dryck som stod till bords, alternativt välja något medhavt.

Efter buffen så så blev det bingospel med mycket skratt och glädje, blandat med jubel.
Och priserna behövde ingen skämmas för…
Själv vann jag en lyxmiddag får två en en lyxpizzeria.

Så Harrys, Bishops arms, O’Learys  och allt vad ni heter, släng er i väggen, det är på landet det händer…

sån är jag

20170419_103052

Ibland händer det att man hittar en text, som man reagerar starkt på, en text som talar direkt till en och får en att tänka, det är ju jag…

Det gjorde jag för några dagar sedan…
Ovanstående text fick mig att vakna till.

Tänker på när jag gick på högstadiet på 70-talet, hur tuff man var, man sprang till skogen för att röka, för det var tufft. Ja man var så tuff så man intalade sig själv, att jag kan sluta när jag vill…
I dag ångrar jag mig, och har försökt sluta flera gånger, men det funkar inte.
Bara tanken på att sluta eller ändra mina rökvanor gör att jag blir hyperstressad, kryper uppefter väggarna får panikattacker mm.

Idag brukar jag säga, är man perfekt för övrigt, så får man ha någon last…
Idag är jag inte lika påverkbar utan vill leva mitt liv på mitt sätt.
Jag bryr mig inte om vad andra säger, om det inte handlar om hat och hot, så jag är idag mycket nöjd med mig själv.

Två hektiska veckor

20170410_120117

Två hektiska veckor är till ända, och det känns skönt.
Egentligen skulle detta vara in lediga vecka och jag skulle kunna få rå mig självt, men jag fick förfrågan om jag kunde jobba denna vecka istället för nästa och med en påskhelg, så blir min ledighet från och med fredag 17 dagar i sträck. Det låter mycket lockande…

Två veckor med många engagemang både socialt och kyrkligt men också extra omsorg av bror.

Hade lovat spela teater i kyrkan i en dag, vilket blev två dagar, då et glömt att boka mig för den ena dagen. Jag inser att jag har blivit för gammal och rostig för att gå upp klockan 00,30 åka och jobba, sedan ett par timmar att slå dank, för att sedan fortsätta jobba. Det med att slå dank kunde lösas genom att ta långpromenad med vovven. Det gillade han. Men jag som redan har problem med min sömn och måste kämpa för att få 7 timmars sömn per dygn, vilket delas upp i tre delar, då funkar det dåligt.
Men å andra sidan är det så roligt att få spela teater inför barn, som är så spontana så det ger en glädje, så jag kunde inte låta bli. Det blev i slutändan 2 dagar en vecka jag fick mina 7 timmars sömn.

Onsdagen var ju också en mycket inspirerande dag, då vi i publiknätverket var inbjudna till radion och nyrenoverade lokaler.

Sedan hände det otäcka i Stockholm, som påverkade mig och man fick upp minnen från attacken på skolan Kronan här i Trollhättan.

I går gick jag som vaktmästare under högmässan ensam för första gången. Har ju fått snabbutbilda mig som det, då det var personalbrist. Jag kände mig otroligt nöjd efter debuten, fast det absolut inte blev som jag tänkt mig. Men det är bara att skratta åt, för jag är oskyldig till det inträffade. Tycker jag löste det med bravur ändå 🙂

Nu är det tre dagar arbete kvar, och sedan hägrar en långledighet som jag tror kommer innebära fint väder och att få vara ute mycket i trädgård, skog och mark.

Teater

20170404_082513(0)

Ja, så var det dags igen…
Jag skulle spela en soldat inför lågstadieelever i årets påskspel.
Denna gång hade min hemförsamling frågat tidigt för att inte grannförsamlingen skulle hinna fråga. Men jag fick ingen förfrågan därifrån denna gång, vilket kändes skönt, trots allt.

Jag hade en replik ”Jag vet att du är Jesus från Nasaret, Judas pekade ut dig, följ med mig”.

Sedan fick Jesus gå före mig med mitt svärd i ryggen.

Ja påsken handlar ju om Jesus lidande och död och sedan uppståndelsen, och hela historien blir ju visualiserad för barnen som uppskattar detta. Sedan händer det att ja busar lite extra med barnen, om jag kan, vilket brukar vara uppskattat.

På bilden ser jag ju jättesnäll ut, men kan skrynkla till hela ansiktet så, jag skrämmer barnen lite, vilket de tycker är kul.

 

Låt hjärtat va me…

20170402_142634

I går var jag och bror på kalas…
Vår fina vän Penilla Günhter firade 10 år med nya hjärtat… Ja det fysiska hjärtat som sitter i bröstet. För 10 år sedan fick Penilla akut hjärtsvikt men med ett antal lyckliga omständigheter fick Penilla ett nytt hjärta. I dag 10 år senare är det full fart på jäntan både här lokalt och i riksdagen. Då för 10 år sedan kände vi inte Penilla, men man följde henne via medier och vad hon drabbats av.

En annan av mina vänner går hela tiden med en axelväska och i den finns en batteripack. Batterierna går till en pump som är inopererad mellan hjärtats kamrar som hjälp för att pumpa blodet i väntan på operation.

Penilla är ett levande bevis vad en transplantation kan betyda för en individ.
För Penilla gick allt oerhört snabbt medan andra personer kan få vänta på att rätt donator skall dyka upp, och själv tror jag man får många extentiella frågor som behöver bearbetas. Jag vet ju själv hur det var när jag drabbades av livskrisen i mitt liv.

Själv tog jag väldigt tidigt ställning för att anmäla mig till donationsregistret. Hela min kropp får användas för forskning och hela min kropp utom hjärnan får användas till transplantation. På något sätt tror jag att mitt JAG finns i hjärnan och känner en skräck för att vakna upp en annan kropp. Nu tror jag inte det blir aktuellt med någon hjärndonation, men vem vet vad framtiden visar.

Hjärtefesten som hölls i villa Elfhög visade sig besökas av många vänner till Penilla. Mycket fina personer med varma hjärtan, som nu också blivit mina vänner. Ett fint bord med presenter och jag skämdes lite, då vi inte hade något med oss. Vi hade istället skänkt pengar till Hjärt- lung-fonden, där jag i min tro, tror att det gör större nytta. Penilla får jag chansen att krama så många gånger och det skänker värme och vänskap.

På P4 Väst finns en intervju med Penillas man i anslutning till operationen för 10 år sedan: Penilla Gunther har fått nytt hjärta

Har du inte anmält dig till donationsregistret så kan du för det på Socialstyrelsens hemsida

Du kan också ge ett bidrag till Hjärt-lungfonden.

Tack Penilla, dina arbeten betyder så mycket för så många av oss…

Hela lokalen var pyntat med hjärtat och kärlekens attribut, så jag var tvungen att fotografera.

Jag sprider värme

20170328_144720

Ett av målen med resan till Rendsburg var att möta våren och förhoppningsvis ta den med hem. Visst, jag lyckades i alla fall delvis, jag mötte våren där. Medan jag var där slog vi årshögsta med 19,6 graders värme. Så då blev det premier med en jordgubbsglass med grädde. Vet ni vad det bästa var? JO att jordgubbarna smakade jordgubbar och inte som så många gånger bara ”vatten”. Vilket lyckokast att sitta där på torget på en parkbänk att njuta av solen och denna superba glass. MUMS!

Ett lyckokast var också att vandra runt i staden och leta vårtecken, blommor som stack upp ur jorden och blommade, körsbärsträden och andra blommande buskar. Ni må tro att jag njöt i fulla drag…

Ett axplock av vår visare jag här….