Hjältar på Kronan

DSC_0147

Lyssnar nu på boken ”Det som inte fick ske” av Åsa Erlandsson, om attentatet på skolan Kronan i Trollhättan. Jag var på plats bara någon timma efter dådet den 22 oktober 2015, och då hade jag hört på radion vad som hade hänt…

Men vad hände innan det blev en nyhet på radion, riksmedia och i världen?
Genom intervjuer med personer, på skolan, polis, kommunen och andra myndigheter så ger Åsa Erlandsson en hel del svar på. Det beskrivs i boken vad som händer, mycket detaljerat, så jag började titta på klockan och tänkte, att hon hinner inte berätta färdigt innan polisen är på plats. Nu vet jag vilka vägar Anton Lundin Pettersson rörde sig på inne på skolan, och jag vet att jag satt ner mina skor på de ställen där blod har spillts.

Ja tänker på Marie Kide, som klarade sig undan attacken men istället blev det femte dödsoffret i attacken i Stockholm. Vad är oddsen för att råka ut för det? Men jag tänker också på rektor  Djeno Mahic, som med kall närvaro gjorde en heroisk insats. Här beskrivs hur han sprang runt från klassrum till klassrum och varnade och sade att de skulle låsa in sig. På vägen tog han två städerskor och låste in i en skrubb. Jag känner igen mig mycket i honom, då jag reagerar ungefär på samma sätt. Denna sinnesnärvaro att förstå och att handla rationellt. Men det finns många fler personer på skolan som gjorde fantastiska insatser.

Tankar har många gånger gått till poliserna som var först på plats och avlossade skotten mot förövaren och gjorde oförmögen att fortsätta sin bärsärk. Hur mår de? Hur mår släktingar, för de måste ju också haft ett helvete med sina tankar om vad som hänt, och att förstå att det var just HAN som gjorde detta.

Att gärningsmannen dödade tre personer och skadade två, är de självklara offren. Men hur många mer är offer i detta, skador som inte syns utanpå, men också behöver omvårdnad.

I boken nämns många personer som gjort mer eller mindre fantastiska insatser…
Tack till er alla!

Dags för mässlingvaccin

sarampo2Då är det dags för mig att ta vaccin mot mässlingen.
När jag var liten så var det vanliga att man tog Trippelvaccin, vilket jag har fått. Trippelvaccination är samtidig vaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta.

När min kusin från Tyskland var här fick hon Röda hund, men trots det, så fick inte jag det. Så är var jag nog immun mot det.

Vattkoppor fick jag när jag var 14 år, och jösses vad jag var sjuk. Jag smörjde in mig med potatismjöl över hela kroppen för att motverka kliandet, och det gjorde nytta. Inga ärr efter blåsorna.

Scharlakansfeber fick jag i högstadiet men jag hade inga sjudomskänningar. Jag märkte det när mina händer och fötter började fjälla, och uppsökte ”skolsyster” och vi kunde ställa diagnos. En skolkompis fick det också, och blev så sjuk så hen hamnade på ”epedemi” och intensivvårdades.

Påssjuka hade far när han var vuxen och han var SJUK, men ingen i familjen fick det.

När jag jobbade som bussis, så var det ett fall med Difteri här på orten. Då beslutade företaget att vi alla fick ta vaccin på företagets bekostnad, men på vår fritid.

Men nu är det mässlingen som florerar, vilket jag inte haft. Troligen har jag ett aktivt immunförsvar mot det, då jag inte fått det tidigare. Men idag klockan 14,20 har jag tid på vårdcentralen för att ta en spruta. Jag är inte så noga för egen del, men ja kan ju smitta vidare, och av den orsaken väljer jag att ta sprutan. Just nu är det ett misstänkt fall min kommun, så det kanske är bra att minska spridningen.

Misstänkt mässlingfall i Trollhättan

Misstänker mässling – jourcentral fick stänga

Begränsat utbrott av mässling i Göteborg
Du som misstänker att du kan ha mässling:
– Läs i första hand nedanstående information och råd om mässling.
– Ring 1177 eller din vårdcentral innan du eventuellt uppsöker vården.
– Undvik att sitta i väntrum på grund av smittorisk.

Ring alltid först
Eftersom mässling är så smittsamt ska du alltid ringa först till vårdmottagningen i stället för att åka direkt dit. Om du behöver träffa en läkare kan du då få gå direkt till ett undersökningsrum utan att först vänta i väntrummet. Då kan du undvika att andra smittas. Detta gäller också för sjuka barn.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.

Du kan alltid ringa telefonnummer 1177 för att få hjälp att bedöma symtom eller för att få råd om var du kan söka vård.

Källa: 1177.se

Kronan på verket

snip_20171026105226
Kronan på verket, måste väl ändå skolan Kronan vara, eller hur?
I dagarna var det två år sedan som Anton Lundin Pettersson gick in på skolan med ett svärd och tog live t av tre personer. Jag har aldrig riktigt fått klar men vad han egentligen hade för avsikt med det han gjorde, men att han hade något hat mot de personer som dödades, är klart.

Jag minns så väl den dagen det hände. Jag hade jobbat den natten men vaknade för att besöka toaletten. Gick tillbaka till sängen och lade mig. Gjorde en blick på sociala medier och förstod att något allvarligt hade hänt. All trötthet var borta och jag försökte få ett grepp om vad som hade hänt. Jag försökte få tag i min bror, som jobbar i grannstaden utan att lyckas. Bestämmer mig för att åka till Kronogården ifall jag kan vara behjälplig på något sätt. På vägen dit får jag klart att bror mår bra och inte behöver omedelbart stöd. När jag kommer fram twittrar jag ut att bror mår bra efter det som hänt på Kronan. Detta för att våra vänner skulle veta att vi var OK. Vad jag inte räknat med var att en massa nyhetsredaktioner världen över snappade upp min tweet. Helt plötsligt var jag reporter för brittiska, kanadensiska och australienska medier på plats.

Men det viktigaste av allt var inte att förse medier med bilder och texter utan att jag kunde vara någon eller någras tröst.DSC_0132

Det jag minns mest av den dagen var att även om vi är olika, så kan vi prata samma språk. Kärlekens språk, omtankens språk, värmens språk. Det fanns de som behövde tröst, och det fanns de som hade öppna armar, en oslagbar kombo vid detta tillfälle. För även om vi inte pratar samma språk med munnen, så fanns det många andra sätt att uttrycka sina känslor med. Vi var många som stod där med öppna armar, och ingen brydde sig om hudfärg, klädsel, etnicitet, vi var alla en, i denna situation.

DSC_0170

Några dagar senare ordnades ett fackeltåg från Lextorpskyrkan till skolan och torget.
En mäktig syn att se över 5000 personer tåga genom stadsdelen för att visa att v står upp för för svenska mångfald. Översätter vi det till Stockholm, så skulle ungefär 78000 människor samlas på Sergels torg.

62dfb03a-a552-4d55-93e1-0829be1a2317
Framme vid torget så gjorde vi ett finger upp i luften ett finger som betyder att vi alla är ett. Men då vara några sajter ute att vi Trollhättebor gjorde jihadisters segertecken. Precis som så många gånger tidigare så ”kapar” vissa grupper en del tecken som sina.

Tyvärr finns det människor som bara ser det negativa och spär på otryggheten ännu mera tyvärr.

Jag ser gång på gång hur folk delar det negativa och kompletterar med sina egna negativa kommentarer och vill få det att se värre ut än det är. Varför delas inte inlägget i media ut när det tackar bland annat för mina insatser? Det är så lätt att ha åsikter när man inte är där självt och kan bidra med fakta.

Nej, Trollhättan är inte uträknat, utan vi har rest oss, och vår paroll är KÄRLEK till varandra

 

Gärdhems kulturvandring

wp-image-1303198311
Vilken tur att det växer ett träd där, annars så hade nog  berget ramlat ser. Det konstaterade en fyraåring när hen såg denna plats. Så smart!

Jag och Nussä tog idag en promenad kring den nya natur och kulturstig som ordnats här i närheten. En härlig promenad på ca 7 kilometer, men väl värt vart enda steg. Vad mycket det finns strax utanför knuten, som man sällan ser om ingen sätter upp en skylt, och skyltar fanns det gott om som informerade om både stort och smått.  Jag som nu också är lagom förkyld och inte orkar med så långa etapper i taget, var denna helt perfekt med många platser att vila sina ben på.

Vid torpet Björkås, fick jag många minnen från min egen barndom på 60-talet ned hässjor ch hängande hö.


Domarringar, jättegrytor, borgar med mera fanns med ojämna mellanrum.


En spa-anläggning för vildsvin var heller inte främmande i omgivningarna.

wp-image-1475769402

Vandringen gick i skog, efter och över bäckar och inte minst efter sjöstranden.


Och detta med att vila benen var inte helt fel

 


Och inte heller naturscenerierna var det något fel på….


Vill  ni veta mer om vandringen så hittar ni det på Facebook eller Sveriges hembygdsförbund. Tack till alla inblandade för denna vackra vandring.

Brandbilen säger tut – tut – tut (Brandmuseet)

Att sticka näsan utanför dörren är stort, att sticka näsan utanför tomten är större, men ibland behöver man inte sticka så långt utanför för att upptäcka något nytt. Under de senaste 15 åren har jag i grannorten sett hur de byggts och snickrat på något som sett intressant ut. Jag fick reda på att det var en ”galning” som byggde ett brandbilsmuseum.  Jag är ju själv en galning och en ”nyfiken i en strut”-person, så detta ville jag inte missa. Men men, när skall de öppna, för jag har ju sett utvecklingen på platsen men inte sett någon reklam för detta.

I söndags gick jag förbi hos dem och träffade damen till ”galningen” och fick reda på att de öppnat. Ja de har öppet varje tisdag mellan 18 och 21. Nu var det ingen tvekan, jag MÅSTE dit…. Tog bror och vovven med mig och åkte dit, och det visade sig att det var två ”galningar” och när vi anlände dit vet jag inte hur mycket procenten steg i galenskaper.

Ja, jag är verkligen glad att jag är galen, för det var en helt galen upplevelse att se skapelserna från alla vinklar. Det var inte bara brandbilar, det var ambulanser från de första hästdragna ambulanser, dåtiden bärbara handpumpade brandsläckningsutrustning till inte så långt ifrån vår tid. Mycket var ju från de lokala området och när jag såg att min egen skola mellan 1967 och 1972 hade eget brandalarm så hajade jag till. Inte hade jag någon tanke på brandsäkerheten där när jag gick i låg och mellanstadiet. Vet inte om man blivit galnare eller klokare med åren, men visst tänker man på brandsäkerheten idag, inkl försäkringsskydd. Jag hörde andra besökare säga att de hört att detta var ett av Sveriges mest kompletta brandbilsmuseum, samtidigt som andra sade att det gamla var så välvårdat så det nästan var i nyskick.

Det är lätt att bli hemmablind, och det var jag verkligen. Men det är viktigt att fler hittar dit för att bevara detta. När jag såg den ena av brandbilarna så tänkte jag på hur vi beställde en bil med vatten, när vår brunn sinade och vi behövde för att vara djur på gården skulle överleva. En annan tanke jag hade var när en av våra grannars hus brann och hur brandmännen kämpade med att försöka rädda huset. När elföretaget kom och skulle koppla ifrån elledningarna för att inte hela elnätet skulle drabbas av kortslutning. Då kom deras stegbil till nytta, för då var det brottom så det tog stegbilen och hissade upp elektrikern för att koppla ifrån kablarna. För mig blev det många minnen. En mamma kom dit med sina barn och deras kusiner, och att se deras ögon blixtrade likt räddningstjänsten fordon, var en upplevelse. Barnen fick även åka ner på stången från övervåningen som en riktig brandman på utryckning. Ner, spring till trappan och upp igen fär att åka ner. Vet faktiskt inte vilket som gick fortast, upp eller ner.

När människor är ”galna” på detta sätt, så vill jag ser mer av galenskapen i vår värd. Detta är inte bara ett museum utan en upplevelse,  ja ett upplevelsemuseum av stora mått. Visst fanns det saker som var ”se men inte röra” men det fanns också saker som var se och röra. Sitta in i en brandbil var en av mina drömmar när jag var liten. Men jag avstår gärna att åka ambulans,  och jag tänker på hur bekvämt det hade varit i den hästdragna typen.  Men å andra sidan hade jag någonsin föredragit den, framför att inte komma till vården,  även om även den var primitiv. Det enda jag hade velat ha kvar är några rejäla supar med whiskey om jag behöver få bedövning.

När ni ändå är där, glöm inte ta en fika i cafét som också visar dåtidens minne, högst verkligt idag.

Höljebacka brandmuseum

Detta med gränser

IMG_pvep1q

Den där Trump i USA pratar som sin gräns till Mexico och hur han vill bygga en mur där…

När jag är ute i skog och mark, så passerar jag en mängd gränser, som man knappt vet om att det är en gräns. Ovanstående bild är en gräns där bäcken är själva gränsmarkeringen.  Med högra foten står jag i Trollhättans kommun och den vänstra i Lilla Edets kommun. Den utgör också gräns mellan två församlingar, två pastorat och två stift.

Letade igenom mina foton efter fler olika gränser och gränsmarkeringar, markeringar som man finns där ute, men som inte vet är en gränsmarkering om man inte känner till det…

Utöya

DSC_0160

Det är idag soligt och fint och inte minst varmt. Termometern är och nosar på 30 grader, och jag har större delen legat i min hängmatta i skuggan under några träd och försökt sniffa åt mig lite frisk luft i den svaga vinden. Det går inte att missa att det är fem år sedan Anders Behring Breivik blev en radikaliserad massmördare.

Jag kommer inte ihåg när jag fick första nyheten om explosion i Oslo, och inte heller vad som var utlösande faktorer. Tänkte nog säkert att nu har terrorn kommit väldigt nära. Sedan kommer uppgifter om att något hänt på en ö utanför Oslo. Men jag skulle jobba den natten och gick och lade mig. Går upp 00.30 och lyssnar på Vaken med P3 och P4 med Simon Moses som då var programmerare. Nyheterna klockan 01 innehåller mer fakta om vad som hänt och jag förföras av händelserna.  Kommer till jobbet och tar min tidningsbud,  mina tidningar och börjar min tidningsrundan. Nyheter rullar och programmet fortsätter sin vanliga rund men allt glatt som musik, tävlingar och den goda lätta nöjesprofilen programmet har. Så säger Simon efter en låt att han har en reporter med sig från ekot med nya uppgifter om vad som hänt i Norge. Då kommer uppgifter om att det var 88 döda och knapphändiga uppgifter vad det egentligen var vad som hänt. Jag tappar andan. …

Jag stannar bilen, kliver ur, tänder mig en cigarett och tar en promenad. Måste smälta att 88 människor har bragts om livet. Fattar det inte, vill inte fatta, förstår inte…. 88 människor finns inte längre.

Kommer till sans, jag måste ju ändå jobba, även om det kändes meningslöst. Morgontidningarna skulle ut, men varför? De innehöll ju bara gamla nyheter, nyheter som överskuggas av det som hänt i Norge. Helt plötslig kände jag att Simon var märkbart tagen av detta och efter ett par låtar så lades musiken om och Simon ändrade hela programmet till att bli ett samtalsforum och folk kunde ringa in och prata om sin sorg och frustration om det som hänt. Vi var många den natten som kände samma sak, och jag kunde bara nicka instämmande till alla samtal jag hade hört. När jag sedan fick min ledighet så åkte vi upp till Oslo. Hade köpt blommor här i Sverige och tagit med mig då jag hört att blomsteraffären stängt pga tomma hyllor. Utanför domkyrkan i Oslo lägger vi blommor och där har samlats massor med folk som gråter och försöker först. Vi samlas i en ring och gör en jättekram för att stödja varandra i det vi känner.

Mitt i allt detta som hände i Oslo så ser jag Jens Stoltenberg i en tweet på Twitter och jag sänder kondoleanser till Norge och det norska folket från nabolandet Sverige. Helt plötsligt sitter en herr Larsson i Sverige och en herr Statsminister i Norge och DM:ar på Twitter stöder varandra och försöker förstå. Helt plötsligt är vi bästa vänner och skickar ut små DM till varandra om tankar vi har. Fortfarande är vi vänner på Twitter och hälsar till varandra fast vi inte har träffats. Funderar på varför vi fick denna kontakt.

I höstas hade vi ju hår i Trollhättan attentatet på skolan Kronan där Anton Lundin Pettersson gick till attack mot de som inte såg svenska ut. Än en gång hamnade hatet mot grupper av människor i fokus. Jag blev bekymrad för bror och tweetade att jag måste ta hand om honom. Tanken var att informera mina vänner. Bror var ju i grannstaden och jobbade så han hade ju inget med händelserna att göra, men var ändå bekymrad. Då hakade BBC i London på och ville ha kontakt, så helt plötsligt var jag hör BBC:s svenska förlängda arm som försedd dem med bilder och personer att intervjua. Min kompis på vår lokalradio fick ta åt sig rollen som talesperson och prata med London, och till slut blev det också australisk tv som också fick min hjälp att få kontakt med lokalradion.

Ja jösses vad denna dag väcker minnen inom mig. Minnen som är hårda och jobbiga men samtidigt har man varit en del av världspolitiken, helt ofrivilligt. Nej, jag hade gärna avstått det om jag kunde hejdar händelserna i Oslo, Trollhättan, Nice osv. Jag längtar efter fred och frihet.

Mina tankar går till alla som drabbas utav terrorbrott oavsett anledning. Jag hatar hat och älskar fred.

Trollhättan Street art festival #blogg100

wp-1459879852287.jpgSom en del i min hemkommuns, Trollhättan, 100-årsfirande blir det Street art festival.

wp-1459879867862.jpgCity Trollhättan har tagit initiativet till ett stort konstprojekt där väggar ska få muralmålningar av internationellt erkända konstnärer från Europa, Sverige och Trollhättan.
Denna vecka platsmålas fem stora husväggar i Trollhättans stadskärna. Inget är förbeställt eller skissat på förhand utan konstnärerna har full frihet och det kommer bli ett skådespel när konstverken växer fram. Lördag 9 april är stora festivaldagen då verken invigs med konstvandring och annat kul på temat street.

wp-1459879831968.jpgI dag har de flesta målningsarbeten börjat växa fram. Nu på torsdag färdigställs stickgraffiti och på lördag blir det konstvandring med möjlighet att se alla dessa konstverk.

Mer info om programmet hittar du på kommunens sida.

wp-1459879817904.jpg

Skall bli skoj att följa arbetet under veckan…

Tre vita duvor #bloggswe #trollhaettan

I dag begravdes Lavin Eskandar som blev ett av offren vid skolattacken i Trollhättan.

Vi ceremonin på Håjums begravningsplats så släpptes tre vita duvor ut och i samma stund skingrades molnen och solen lyste upp hela tillvaron.

Här om dagen släpptes den sista låten som Lavin Eskandar gjorde innan han blev mördad i Trollhättan. Och hans bror Leith har skrivit till en extra vers efter mordet.

För dem handlar det inte bara om att hedra Lavin, utan också om att sprida hans budskap i ett samhälle som de behöver sammanhållning och kärlek mer än allt annat.

Efter att han blivit mördad på Kronans skola i Trollhättan. där han jobbade som elevassistent. han har hyllats och blivit kallad hjälte. Nu vill vännerna sprida hans ord.

Leith, Lavin Eskandars bror har efter Lavins död skrivit en andra vers. Alla gråter när den spelas i slutversionen. Och samtidigt som låten blir kvar så sitter Karim Fakih och klipper ihop en video på Lavin.