Tag Archive | Lilla Edet

Musik som förenar

wp-image-1055078680

I går var jag och bror i Hjärtumsgården utanför Lilla Edet och lyssnade på musik. I sann svensk/norsk anda fick vi lyssna på musik från två länder tillsammans med Sjuntorpsmusiken med Lilla Edets Musikförening och Øvre Eiker Veterankorps.

Den glädje som dessa grupper har, smittade lätt av sig till oss som satt i publiken, och vi var inte sena med att uppmuntra dessa kvinnor och män med applåder, så fort det gavs tillfälle. Det är en mäktig käns la när hela publiken står upp och klappar i händerna i takt till musiken, men också alla glada skratt som spred sig när det skämtades och gav små gliringar till varandra. Ja denna spelning innehöll allt från solospel till när båda musikgrupperna tog i från tårna. Smakprov finns i Yutubeklippet nedan…

Ja, kan en önska sig en bättre söndageftermiddag? Knappast!

SjuntorpsMusiken med Lilla Edets Musikförening är en ideell förening grundad 1901 i Sjuntorp. Vid tiden runt sekelskiftet var det vanligt att musikkårer uppstod på bruksorterna runt om i landet. Syftet var att ge ungdomarna något att syssla med och samhällets innevånare
underhållning.

Detta skedde även i Sjuntorp. Initiativet till detta togs av AB Sjuntorp år 1901, som bekostade en instrumentuppsättning och noter samt ställde en övningslokal till förfogande. Pensionatet ”Minnet” blev från år 1902 den permanenta övningsplatsen.
Sjuntorps musikkår har under åren genomgått stora förändringar både uniformsmässigt, ekonomiskt och musikaliskt.

Under många år var Sjuntorps musikkår en ren musikkår till att i dag under namnet
SjuntorpsMusiken kunna erbjuda en repertoar som omfattar marschmusik,
underhållningsmusik, fanfarer, brassmusik och storbandsmusik via våra tre musikgrenar
Sjuntorps Musikkår, Sjuntorp Brassensemble samt Humble & Gorgeous Big Band..
Samtliga sektioner har som mål att inom SjuntorpsMusiken som förening, bedriva en
aktiv verksamhet på alla nivåer såväl musikaliskt och sångmässigt och att alltid ligga
på en arrangemangsmässigt hög nivå.

Øvre Eiker Veterankorps kommer från Hokksund i Norge, och består av 15-talet medlemmar men och utan grått hår och spelar det meste av ren och skär glädje.

”Bandet” bildades 1992 och beskriver sig med följande ord: Vi er en reiseglad og spilleglad gjeng som for tiden består av 12 musikanter i alder fra 40+. Vi har et variert program, og spiller like gjerne på ølfestivaler som i kirker. Korpset har en aktiv pårørendegruppe som er svært viktig for trivselen, de er umåtelig begeistret for hormusikk, og støtter opp om alle turer og arrangementer.

Vi spiller på egne instrumenter, vi marsjerer ikke, og har et avslappet forhold til uniformering. Nye medlemmer tar vi imot, og de som spiller klarinett, trombone, saksofon eller horn er ekstra velkomne.

 

 

Fantastiska fotografer

Screenshot_2017-09-06-06-06-09

Detta med fotografering är något jag bara älskar. Min mobil går varm i kameran, då den jämt är med. Att redigera är det sämre med, men det händer, om man bortser från lite justeringar som händer allt som oftast. I min närhet bor en mästerfotograf vid namn Piotr Korytowski. Han deltog i Vi-skogens tävling med en trädbild och tog hem förstaplatsen där.

I hård konkurrens med närmare 600 bidrag fick hans harmoniska gran vid sjön Djupevattnet, i Lilla Edet flest röster och vann hela rubbet.

Själv säger han så här till Vi-skogen:
– Jag vill tacka alla som röstade på min bild, jag är jätteglad! Dessutom tycker jag att alla finalister ska känna sig som vinnare, det var många fantastiska bilder som var i final. Min bild visar ett ställe där man kan ta sig från vardagen. Trädet visar hur stor roll det spelar i hela miljön. Det är tydligt och oskiljaktigt, säger Piotr Korytowski, till vardags fotograf och IT-tekniker.

– Den starka, trolska stämningen i Piotr Korytowskis skickligt tagna vinnarbild berättar om trädens styrka, kraft och uthållighet. Att de kan rädda liv. Såsom Vi-skogen gjort i många decennier nu, säger Anneli Rogeman.


I dagens lokaltidning finns Piotr på första sidan och hans fotointresse uppmärksammas på en hel sida.  Jag är ju inte personlig vän med Piotr, men har länge tänkt fråga omhan är intresserad någon dag att gå ut i naturen och ta en fotorunda. Säkert får jag skämmas men min Samsung 8, men jag får ju samtidigt se hur ett proffs arbetar… Samtidigt får jag prata mer med honom och kanske skriva mer om det han gillar. Hoppas snart kunna få till ett möte med honom och beundra hans konstverk.

Vill man se mer bilder från Lilla Edet fotade av Piotr, så är det bara att kolla in: http://www.shaphot.eu/albums/lilla-edet/

Edetfesten

wp-image-884055405

Nästan alla kommuner vill ju ha en festival, stora som små. Lilla Edet är inget undantag.

Arrangör för Edetfestivalen är Lions club och målet är att samla in pengar till sin hjälpverksamhet. Samtidigt skall det bli en folket, och det blir det verkligen, även om festivalen är bantad till en dag. För mig och bror och Naturligtvis vovven blev det 12 timmar i Lilla Edets centrum. Men det var det värt, trots arbetsnatt före med bara 4 timmars sömn i två omgångar. Men det var så intressant, så den planerade eftermiddags vilan på sängen blev inget utav…. Men visst är det härligt när folk går ut på ”stan” i gemenskap och för att träffas, ha roligt får stora och små. Det kallar jag folkfest och Lilla Edets föreningar och organisationer levererar. Hjälporganisationer har loppisförsäljning/secondhand, hembygdsföreningen visar sin verksamhet och slöjdarns säljer sina varor. Butikerna kör med extraarrangeman, minitåg kör runt i tätorten och uppträdanden på torget. Kvällsunderhållningen hade i år tagits över av Flinks Event och kommer att berättas om i ett senare inlägg med bilder och musik.

 

Vandraren på gång ingen


Ha blivit mycket vandring för mig nu när jag fortfarande har semester medan bror jobbar. Lilla Edet som också satsat mycket på vandringsleder inbjuder mycket till promenader. Jag och vovven älskar det. Nu när vädret varit så där lagom, så kan man inte låta bli att ta sig ut i naturen.

Gjorde en film av alla bilder…

Håll till godo…

Ryrsjöleden

20170811_110415-EFFECTS

Jag måste ju röra på mig och har fortfarande semester medan bror har böjar jobba. Då har vandring på någon av de alla utmärkta vandringslederna som Lilla Edet erbjuder vart till stor nytta. Jag har bestämt mig för att vandra alla leder i kommunen.

Denna dag var det Ryrsjöleden som blev ärad av mitt och vovven besök.

Västsverige.com beskriver leden så här:
Området öster om Ryrsjön utgörs av ett stort naturskogsområde, som under lång tid har fått utvecklas fritt. Här finns ett av länets mest ostörda miljöer långt från större vägar och tätorter. 
Utefter Ryrsjöbäcken kan forsärla och kungsfiskare ses och i bäcken finns värdefulla reproduktionsområden både för havsöring och lax.


Hittade även en film på Youtube

Vandring vid Borydsjön, en lisa för kropp

IMG_20170810_221708_722

I går tog jag med mig min nyfunna vän Agneta på en vandring på Borydsleden utanför Lilla Edet. Vi ar ett gemensamt intresse och det är vandring i naturen, och vi hade otroligt mycket att prata om, när vi vandrade. Leden är drygt 7 km, och ingen trängsel, så Nussä kunde springa fritt nästan hela vägen. Vi tycker båda det är så befriande att vistas ute  naturen, och kaffetermos med, och sätta sig ner på en sten eller bänk och bara njuta, är så underbart. Lilla Edet är verkligen ett smycke när det gäller natur och att kunna ta sig ut där, så varför missa detta.

Agneta fascineras av att så många turister, framför allt tyskar som hittar dit, och för dem är det så enkelt, bara titta på kartan, var det svar vi fick, när v pratade med några tyskar. Detta med bad och fiske i Tyskland är en bristvara, då de inte har så många sjöar, och det inte är lika tillgängligt som här,, så Sverige är ett paradis för dem.

Gjorde en sökning i Tyskland och hittade en sida ”sjöar” där många sjöar beskrivs.

snip_20170811053837
De hade inga bilder från Boryd, så jag delade med mig av några bilder till dem.
Delar med mg av lite bilder till er också…

Efter promenaden så tog vi en härlig fika på Agnetas altan och då med utsikt över sjön.
Detta var en lisa för kropp och själ…

 

Vi smet inte från notan såsom 101-åringen gjorde

20170727_154216

I går bestämde jag och bror oss före att åka till Prässebo och fika. Som de flest vet så bor vi nästan i filmkulisser och fiket i Prässebo är en del av delar av i Filmen 101-åringen som smet från notan och försvann. Mina tidningsdistrikt går i närheten men inte här, så det var kul att åka denna vägen också. Väl framme vid kiosken, som numera heter Bennys, taget från filmen.

Vi tog pannkakor med sylt och grädde och promenerade sedan lite i området. När vi skulle åka hem, så fick jag för mig att vi tar en extratur. Vi åkte de gamla vägarna från Lödöse, till Gräfsnäs (och sedan fortsätter till Skara). Då på medeltiden var inte vägarna anpassade för bilar och inte heller asfalterade som de är idag, men ändå känner man tidens vingslag. Gräfsnäs känner nog många till genom artisten Olle Ljungström som bodde på orten, men den ligger ju vid vägen Lödöse Skara och var betydelsefull även under medeltiden. Här finns den gamla ruinen Gräfsnäs slott. Gräfsnäs var stamgods för ätten Leijonhufvud och här sägs det att Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) föddes, men uppgiften är osäker. Hon kan även ha varit född på Ekeberg (Ekebergs herrgård) i Lillkyrka socken, Närke. Hon gifte sig med kung Gustav Vasa 1536 och blev därmed drottning av Sverige.

20170727_165622

Efter flera bränder med hundra års mellanrum,så fick slottet sedan förfalla till en ruin, såsom den är idag. Numera är den restaurerad och konserverad och används till utställningar mm. Verkligen kul att gå in och se vad som händer där idag, samtidigt som man promenerar på samma golv som en adelssläkt. När vi kom till parken tog vi en fika på cafe/restaurangen. Vi hade inte förväntat oss att att något var öppet, men visst var det. En utställning i ruinen ”I skogens djup”. Hantverksutställning, som kommer att berättas lite mer om i bloggen om några dagar.

Därtill var det veteranbilsmöte med massor av bilar. Minst trettio år skulle dessa få vara. Men jag fattar inte varför en sådan utställning är i parken till ett medeltida slott… Hur gammal bilen ändå är, så är den ju otroligt modern i förhållandet till slottet. Har ju svårt att tänka mig att när de promenerade där på sina stengolv, skulle ha fordon med dolda inbyggda hästkrafter några hundratals år senare, ännu mindre att de skulle mötas där i trädgården. Men utvecklingen går trots allt framåt. Idag har vi nog svårt att föreställa oss hur livet var på 1500-talet. I dagr är vi vana att sätta nyckel i bilen, vrida om och sedan åka iväg. Var sätter man nyckeln i en häst. Tänker inte fråga er…

Hemvägen gick sedan vidare via Livered och Kobergs (Prinsessan Desirees) egendomar.