Änglavakt

20180420_150610

Änglavakt, ja det hade vi verkligen för några dagar sedan.

Innan jag berättar hela historien så vill jag säga att Nussä klarade sig helt utan skador i det som hände, och det var det viktigaste…

Jag och kompisen hade tagit bilen till en fin vandringsled och promenerade med Nussä i det vackra vädret. Det hade blivit nästan en mils vandring och tillbaka till bilen så körde han oss hem. Nussä vet om att man skall ta de lugnt när vi kliver ur bilen när jag kör, men denna gång var det fel, då jag satt jag på fel ställe i bilen. När vi stannade och han hoppade ut, sprang bakom bilen och nosade långt innan jag fattade vad som hänt. Jag hoppade ut och kompisen drog iväg på vägen och jag ser att långkopplet sitter fast i dragkroken.

PANIK!!!

Ser ju bilder inom mig när jag läst om att det finns andra som bundit hunden i bilen och glömt och sedan åkt iväg. Nej, det får inte ske…
Börjar springa efter och skriker och vinkar utan resultat, utan kompisen trampar på gasen ännu mera. Linan tar slut och med ett ryck åker jag i asfalten. Då ser jag att kompisen uppfattat och stannat och börjar backa, och bakom hjulet står Nussä. Far upp och vinkar att han skall stanna, vilket han gör.

Jag springer fram och får tag i kopplet till Nussä som nu är lös. Kompisen kliver ur bilen och undrar vad som hänt, han kände att det ryckte till i bilen och kollade backspegeln och såg mig liggandes på gatan. Han ser att jag blöder på näsan men jag säger att jag mår bra. Han var nöjd att allt hade gått bra och åker hem.

Själva går jag och Nussä in och jag sätter mig på stolen och och började fundera, vad hände…

Nussä vill prata och ställer sig med sina ben på mitt vänstra knä, och jag flyger i luften av smärta…
Drar ner byxorna och jag ser blodet rinna ner från knäna utefter underbenen, som har stora blåmärken. Förstår att mina händer inte funkar som de skall, båda handflatorna skrapade och blödde och det droppar blod från näsan. Jösses som jag ser ut, när jag ser mig i spegeln. Ringer en annan kompis och ber dem komma med förbandslåda, för här behövdes det plåstras om.

Behöver tvätta med två och vatten, och börjar försiktig med händerna. Vänsterhanden kan jag inte röra längre och när jag försöker göra något med den, så skriker jag av smärta. en lyckas med att ta såret på näsan, händerna och sedan knäna, ser då till min glädje att blåmärkerna går att tvätta bort och förstår att det är jeansen som färgat benen.

När jag nu blev ren, så inser jag att det inte var så farligt, som det först såg ut, och  chocken börjar släppa lite. Kompisen kommer med stora förbandslådan, men det räcker med lite plåster. Nu är jag istället mycket illamående och har blixtrande huvudvärk så när kompisen åker, så går jag till sängs.

På natten sover jag oroligt och tänker på vad som verkligen kunde hända och inser att min huvudvärk och illamående beror på en hjärnskakning.

Är dock tacksam att Nussä kom undan med blotta förskräckelsen och att inget hände min kompis, och mina skador, ja, de är nästan borta helt och hållet.

Tack alla änglar som kom till undsättning och minskade skadorna. Det är ni som idag får mig att inse att det kunde blivit mycket värre.

Änglavakt och skyddsänglar…

 

Personal inom vård som vägrar dialog med anhöria #blogg100

I går blev jag påhoppad av en person som för andra gången påstår att jag sprider illvillaga rykten om vårdpersonal genom att dela inlägg här på Facebook.
Första gången det skedde var när jag delade ett inlägg från SVT och dess bevakning av vård/omsorg. Jag fick spe för att jag delade detta och sedan hur ett TV-bolag kan hålla på med sådant att nervärdera en hel yrkeskår på det sättet. Att SVT gjorde denna satsning är efter undersökningar vad vi tittare har för frågor inför valet.

Vi som jobbar inom offentliga yrken och speciellt där vi har hand om andra människor måste finna oss i att bli granskade.

Det finns helt underbar personal och det finn några få rötägg som i mitt fall har fått fundera på var de som är mitt emellan står…

I går delade jag ett inlägg från en person som har kämpat för sin fader.
Hon skrev i sitt privata flöde, kort och koncist ”Akuten med en uttorkad pappa!! Bra korttidsboende :(”

Detta delade jag vidare i mitt flöde.

Jag blir då återigen påhoppad av denna person som påstår att jag nedvärderas hennes yrkeskår.

Ingen yrkeskår är nämnd i inlägget. Ingen åtgärd som borde göras eller något annat som utpekar en viss åtgärd är nämnd.

När jag sedan tar bort denna vän och blir ”ovän” med henne, så går hon istället på personen som först gjorde inlägget och sprider sin galla över henne.

Att hon tolkar inlägg på ett sämre sätt än en halt häst galopperar, är hennes problem, men att gå på oss anhöriga och påstå en massa lagar och regler som vi redan vet. Vi vet att tvångsmatning är förbjuden, vi vet att sänggrindar inte får tas upp utan den behövandes godkännande. Vi vet att personer inte får hålkas inlåsta. Mor har inte gett sitt samtycke till att sänggrindar dras upp. I stället för att vårdpersonalen skall behöva begå lagbrott här i vårt hem,  så är det nästan alltid jag som sköter det. Mor har redan godkänt det att jag får göra det liksom att jag har en kamera som heka tiden mäter hennes rörelser och larmar om hon blir orolig.

Varken min kompis eller jag har haft åtanke några tvång mot hennes far varken tvångsmatning eller att tvinga i honom dryck.
Vi vet att det finns lagar.
Men vi är en del anhöriga som blir betraktade som någon som lägger näsan i blöt, när vi erbjuder oss att hjälpa till i vården av våra nära och kära, just för att slippa tvång.
Jag ser ju själv hur jag har blivit behandlad. En del kan arbeta bätte med mor om jag är med, då hon är trygg medan andra vägrar låta mig vara med då det går deras ära förnär…

Som sagt det handlar inte om att tvångsmata eller tvinga i någon dryck. Det handlar om ett tekefonsamtal i rätt tid.

Livet är så underbart, ha någonting skönt…

Livet är så underbart, ha nånting skönt….

Så sjön Jan Malmsjö för många år sedan och jag tror den då låg på svensktoppen…

För oss är livet sådant just nu, och hela familjen njuter av livet, just nu.
Mor mår bra även om allt inte är perfekt, bror lika så…
Och för mig har det blivit en nystart på familjen…

Det är alltid svårt med sjukdomar, i relationer och livet för övrigt att veta vad som är hönan och ägget.

Vi mår idag underbart och det är det viktigaste och jag känner, i alla fall för tillfället att mina krafter återvänder och det som tidigare ibland var ett övermäktigt tvång är i dag oftast ett nöje även om det kan vara ett tråkigt tvång.

I dag känner jag ett nöje att gå in i diskussioner på Facebook, Twitter eller att kommentera inlägg i bloggar. För några månader var mitt sinne fyllt av nattsvarta tänker, tankar som man inte bör realisera.

Många gånger när jag läser dessa inlägg på olika social media men även i radio, tv och press så blir jag rädd…
Man läser många inlägg som mer baseras på, vad jag tolkar som politiskt övertygelse och inte vad partiet egentligen säger i dina program.
Själv röstar jag på olika partier i de olika valen, riksdagsval, landstingsval och kommunalval. När vi pratar om blockpolitiken så är det rikspolitiken. Ute i landet finns det andra allianser som fungerar suveränt, men som säkerligen inte hade fungerat lika bra, kanske till och med katastrofalt i rikspolitiken.

Omsorgen om oss människor ligger på kommunen, vård ligger på landsting/region medan det övergripande ansvaret ligger på högsta nivå.
Jag ser i min röda kommun hur omsorgen har fallerat och de ser bara stordriftens fördelar, inte individen…

I regionen finns en ohelig allians som nu har börjat ”tvångsförvalta” våra sjukhus och gått in med styrning direkt i storsjukhusens drift plus tagit över över ansvaret för de tre mindre. Vi måste våga prova oss fram och se vad som är bäst.

Jag har svårt för idealister som röstar på ett parti för att far och farfar gjorde det.
Vi lever idag, inte igår eller i morgon, utan IDAG!!!

I dag handlar det inte om att rösta efter tradition, det handlar om att rösta efter vad politiken säger idag och då har vi chans och möjlighet att påverka vår situation.

Vi måste också ta vårt ansvar att rösta på det vi tror på,  men också  att våga omprioritera och vi måste och mellan valen göra var röst hörd mellan valen.
Påverka politiker, lobba för det vi tror på, göra vår röst hörd…

Utvecklingen, forskning och framsteg gör att det måste vägas in för morgondagens beslut. Det är beslut DU måste ta i de olika frågorna och ingen annan kan ta det beslutet eller göras ansvarig för ditt beslut…

Jag vägrar att delta i de frågor där politiska ideal styr syn på olika frågor…
Jag har personligen tagit beslut som inte ses med blida ögon av vissa men för andra är det beslut som måste tas…
Jag har vågat prova, jag har vågat fråga andra om råd och stöd i olika frågor, men beslutet Örebro mitt eget och jag tar ansvar för det.
Jag kommer inte tag kunna skylla på politiker, tjänstemän, utan bara på mig själv.
Jag kommer att vara obekväm för de som anser det jag kommer att vara en kämpe för de som tycker så…

För mig är jag mig själv, och det tror jag på…

Heidschi Bumbeitschi bum bum

Aber Heidschi Bumbeidschi, es schlafen
am Himmel die Schäflein, die braven.
Sie ziehen dahin an dem himmlischen Zelt,
vergessen den Schmerz und den Kummer der Welt
Aber Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Aber Heidschi Bumbeidschi bum bum.

Aber Heidschi Bumbeidschi, wirst sehen,
wie schnell alle Sorgen vergehen.
Und bist du auch einsam und bist du allein,
bald schau’n ja die Engel zum Fenster herein.
Singen Heidschi Bumbeitschi bum bum.
Singen Heidschi Bumbeitschi bum bum.

Aber Heidschi Bumbeidschi, schlaf lange
und ist auch dein’ Mutter gegangen.*
Und ist sie gegangen und kehrt nicht mehr heim.
Und lässt ihr klein’s Bübchen so ganz allein.
Aber Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Aber Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Aber Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Aber Heidschi Bumbeidschi bum bum.

*Some versions have “die Mutter.”

Svensk översättning:

Men Heidschi Bumbeidschi det sova
himlen, fåren, det goda.
Du färdas till den himmelska tält,
glömma smärtan och sorgen i världen
Men Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Men Heidschi Bumbeidschi bum bum.

Men Heidschi Bumbeidschi, ser du
hur snart gå bort alla dina bekymmer.
Och du är ensam och du är ensam,
ja schau’n snart änglarna genom fönstret.
Sjungande Heidschi Bumbeitschi bum bum.
Sjungande Heidschi Bumbeitschi bum bum.

Men Heidschi Bumbeidschi sömn, lång
och även din mamma är borta. *
Och hon är borta och inte längre återvänder hem.
Och du kan vara små Buebchen är helt ensam.
Men Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Men Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Men Heidschi Bumbeidschi bum bum.
Men Heidschi Bumbeidschi bum bum.

Bättre väder…

DSC_0304

Nu blir det bättre väder i Sjuntorp…
Javisst, vädret var suveränt ute i dag och inbjöd till kortbyxor.
Det är ju inte Valborg än, då vädret brukar få bakslag.
Men det är inte  detta jag tänkte på, utan jag har nu införskaffat mig en ny väderstation.

Den befintliga väderstationen har hängt med i många år och levererat väder till många vädersajter jorden runt och hållit hög kvalitet, men nu var det definito.

Det som varit kul med att leverera väder har varit kontakter som inkommit i mailform från många ställen i världen. Att man sedan bor i närheten av en station/plats där det ofta är lite extremt väder/temperaturer gör det extra kul. Säkert har många hört talas om Torpabron där vi ofta har både landets högsta och lägsta temperatur.

Vår väderstation är inte bara till för att leverera väderdata runt världen utan har också för oss en viktig uppgift. En uppgift är att styra värmen i vårt hem, då speciellt vintertid för att minska el och pelletsförbrukningen. Detta är i sista hand ett sätt att spara pengar, men också ett sätt att spara på miljön, då vi inte behöver ”elda för kråkorna”.

En väderstation är inte bara ett nöje, utan även smart pryl i vårt leverne.

Teknik för trygghet och frihet.

Länk till vår väderstation.

Begravning uppskjuten – mor lever

I höstas när mor var så ”förgiftad” av medicin  och vi trodde vi trodde att mors sista dagar var komna så började jag planera begravningen. Jag kände att jag ville ha solistsång liksom på fars begravning och Låten ”Guten Abend, Gute Nacht” (Brahm’s lulluby) var den låt som vi barn kände kunde symbolisera våra tankar och känslor för mor.

De sista dagarnas omtumlande händelser och besked har gjort att jag har svårt att hantera mina känslor just nu, och har därför själv sökt tröst i denna melodi, framför av Roy Black.

Jag vill dela med mig av den till er för att ni skall få njuta av den.