Tag Archive | Melodifestival

Delad glädje är dubbel glädje

20170424_135200

Foro: Ola Gäverth

För ett par veckor sedan var jag i Stockholm och träffade min vän Ola Gäverth, Ola lärde jag känna när jobbade med ”Vaken med P3 och P4” och var nattpratare i min bilradio, på tidningsrundorna. Under den tiden var jag som mest aktiv att avslöja missförhållanden på vårdcentralen, och det var en påfrestande tid för mig. Olas härliga röst och likaledes underbara humor fick mig att koppla av och glömma vardagen därhemma. Numera är vi goda vänner och träffas då och då.

Just nu är Ola i Kiev tillsammans med Carolina Norén, som numera är Svensktoppens programledare. Så nu denna vecka kommer jag och bror bevaka allt om Eurovision Song Contest.

Är så glad för Olas skull som är en riktig mellonörd, får chansen att vara med på detta äventyr. Delad glädje är dubbel glädje…
Hoppas Ola inte glömmer att hälsa till Robin Bengtsson, från mig 😉

Robin syntes på många förstasidor i flera tidningar under senaste veckan…
20170505_045202-COLLAGE

Här hittar du radions sändningar från ESC
Här hittar du senaste nytt från Kiev

Nedanstående bilder kommer från Carolina Norén Instagramkonto

Här se ni gänget som hade införprogrammet på Sveriges radio.

Och en bild från melodifestivalens dito

Gårdagens röda matta på Opening Ceremony var👌🏽✨! #escSE #icantgoon 📸: @pelletnilsson

A post shared by ✨ Melodifestivalen ✨ (@melodifestivalen) on

Nagelsvamp hos inkaindianer #blogg100

wp-1457808478404.jpg

För några år sedan satt jag och tittade på ett program på kunskapskanalen om nagelsvamp hos Inka-indianerna. Skämt åsido, tror inte det har funnits något program som hade detta ämne, men jag tror att det säger en del om det program jag INTE tittade på, nämligen melodifestivalen. Om man bortser från förra året med MZW och Heroes, så var intresset för mellon helt djupfryst.

Första delen av första deltävlingen fick jag ju till mig utav misstag via radion, och då blev intresset något helt annat. Duktiga Carolina Norén blev för mig synonymt med ”blåbärsrisgrönt”, vilket var en beskrivning som Bengt Grajv, f-låt Bengt Grive, kunde använda för att beskriva bilder från konståkning. Sedan klev ”Vaken med P3 och P4”:s egen tangentbordsflicka, Ronnie Ritterland, in i ljudrummet, och gjorde sin röst hörbar, förutom skrivningarna på chatten. Och mina små pikar i tidigare blogginlägg om chatten, så blev den ordentligt påspädd och kändes som en stor familj.

wp-1457808413343.jpgÄven mellonörden Ola Gäverth:s mellotråd på Facebook blev ett tillhåll för mig. Han och hans vänner satte verkligen guldkant på tillvaron.

För mig och bror började melodifestivalen redan på måndag eftermiddag då vi vid middagen började prata om vad lördagens begivenhet skulle innehålla i mat och dryckesväg. Mot slutet av veckan blev det gemensam shopping, för mig och bror, och på lördagen arbetade vi gemensamt i köket för att förbereda allt inför sändning. En ny tradition var född.

Hela mellon blev ett familjenöje, som gjorde att jag och bror hittade nya gemensamma wp-1457808318020.jpgintressen, sådant vi inte hade sett hos varandra tidigare. Det roligaste var ju att se brors intresse växa fram, hur hans ögon glittrade, precis som ett barn på julafton. Att studera brors mimik, när han satte i tandpetarna med artisternas namn och vi såg hur konstverket växte fram, eller när han satt där med tandpetaren och justerade bokstäverna med Ola:s namn på PRINS-bakelsen. Ångrar verkligen att jag inte riggat mobilen så den kunde filmat det hela.

Ola-bakelsen fick bror äta upp, då han helt bestämt hur den skulle se ut och att han varit så noga med att den skulle vara perfekt. Han blev så otroligt glad, för han trodde vi skulle sända den express till Radio Stockholm.
Mellotårtan var precis lika fruktig och fin som radioprogramledarna.

Sveriges radio och dess medarbetare Carolina Norén, Ronnie Ritterland och Ola Gäverth (inkl hans vänner) . Ett stort tack till er alla, som betytt så mycket för mig och min bror under dessa veckor. Tack bror, för all den glädje du visat, dina glada tillrop, dina grimaser som du visat av glädje…

Vi älskar er alla! Kram och tack!

Mellomeny, brors val #blogg100

20160305_200436

I bland kan fel bli så oerhört rätt…
Som jag tidigare nämnt så har jag inte varit något större fan av melodifestivalen de senaste åren. Nej intresset har legat på minussidan, om jag skall var ärlig. Visst har TV:n varit påslagen med bild och ljud, mest för bror som inte ville missa detta. Och jag har ju snällt suttit med för sällskaps skull.

När det var första deltävlingen, så blev jag försenad och fick då höra rösterna i radion och verkligen fångade mitt intresse. Från att ha varit ett nödvändigt ont i min vardag har det nu gått till att vara en familjefest för mig och bror. Som en del vet, tänker ju inte bror på samma sätt som jag, efter vissa händelser i barndomen, men han är ändock min broder.

Denna gången fick han hela ansvaret till att fixa en mellomeny, viket ha gjorde med bravur. Han fick en summa pengar och promenerade stolt till dryckesmonopolet för att inhandla något för att skapa en drink, lämplig för kvällen. Han återkom med starkvara med limesmak. Vi ställde oss sedan utanför butiken och pratade om hur drinkarna brukar se ut bland annat på tysklandsfärjan.
Vi promenerade in i den stora livsmedelsbutiken och han fick visa vägen dit han tyckte vi skulle gå, och snart stod vi bland frukt och grön. Han hade ansvaret för mellomeny och vi diskuterade och jag gav honom stöd men han fick välja. Till slut blev det gröna citroner som jag berättade att de kallas för limefrukt. Och naturligtvis måste vi ju även ha sugrör så vi fick leka följa John i butiken så han kunde leta upp dem.

Nu skulle vi ju även ha något ätbart och han valde glass. Nu blev det åter följa John genom butiken för att leta upp det. Oh vad stolt jag blev när han valde vårt lokalproducerade märke. Vi diskuterade vidare om vi bara skulle äta glass rakt av, eller om vi skulle göra det till en fest. Fest, skulle det naturligtvis vara, enligt bror, så då blev diskussionen hur det hela skulle göras för att bli festligt. Naturligtvis skulle det vara grädde på, så det fick inköpas, men räcker det, frågade jag…
Efter en stunds funderande så skulle det blir både flaggor och paraplyer och inte minst en hyllning som inte gick av för hackor. Efter en stunds diskuterande så blev det P4 Mello som skulle stå på glassen.

Så igår, fick bror stå i köket och vara både bartender och fixa drinkar och fixa glassen.
Resultatet blev som på bilden ovan, och vet ni vad???

Jag känner mig JÄTTESTOLT över min bror, som fixade något så fint, en bror som tänker utanför ramarna, och inte är lika inskränkt som jag, i mitt tankesätt.

Tack mina fina vänner, radiopratarna i P4, och tack min fina vän Mellonörden på Facebook.
Ni har skapat en tradition hos oss, ni har gjort våra lördagskvällar att bli riktigt festliga, veckans höjdpunkt! Och det bästa av allt, bror är så lycklig!

Ett extra tack till er radiopratare som beskrev brors konstverk så fint. Bror växte en hel decimeter.

PS: Sidan är inte sponsrad av Bohlins glass men vi uppskattar dem för den goda smakens skull.

Får jag lov, herr Nussä

Jag har alltid varit intresserad av sång, musik och dans. Redan som fjorton-femtonåring så gick jag och mor på gammaldanskurs och lärde oss dansa. Det var så roligt att lära sig allt det nya och kunna kontrollera kroppens minsta muskler. En av de andra deltagarna var ”Anna på ängen”, en stor bastant dam i sina bästa år, och inte det minsta buskablyg. Nu efteråt förstår jag att lärarna hade väldigt roligt åt när vi dansade polka. Så när vi blev ett par på dansgolvet, så blev det denna dans. För att komma runt i polka i rätt takt så var man tvungen att ha benen nära varandra medan man fick böja överkroppen ifrån varandra. Så var gång vi dansade, så nästan hon ropade…. Du måste längre in mellan mina ben. Femton år, och rödfärgen blossade, och jag vågade ännu sämre komma nära henne. Ja jösses!

20160120_131916%25280%2529Aderton år och jag och min dåvarande tjej Laila startade egna danskurser i gammaldans. Vilka tider det var, och det bästa med danskurser var att folk vågade gå dit nyktra, vilket jag uppskattade. Hon och jag gick också kurser i att lära oss bugga. Oj, vad vi buggade bra tillsamman och vi kände verkligen varandra och var helt samspelta i dansen tempo. Vid ett tillfälle på Tysklandsfärjan när vi satt i baren, vi hade varit uppe och buggat ett flertal gånger, så ropar orkestern ut att de skulle bli dansuppvisning av bugg. Naturligtvis så vände vi oss om för att kolla in de dansande för att lära oss något nytt, innan vi förstod att det var oss som orkestern ville ha upp på dansgolvet. Det var bara att gå upp och bugga med inslag av jitterbugg medan publiken stor runt dansgolvet och klappade takten.
Visst det hände även ute på lokal att övriga dansare drog sig undan och kollade in vår dans och klappade händerna.

wpid-wp-1434957514996.jpegTyvärr hände saker i mitt liv så den stora danslusten försvann, men jag har ändå behållit takten i blodet. Även de sista åren när mor satt i rullstol så kunde vi dansa hon och jag och hade så roligt. Danssteg kan jag liksom ta när som helst. Ibland på önskenätter i radion med Richard Herrey, så spelas så go dansmusik så jag stannar min tidningsbil och hoppar ur och börja dansa mitt på vägen klockan tre på natten. Ibland blir det en nighambo där jag lagt till ett moment att nudda mittlinjen på vägen med knät (är jag tokig?). 🙂

Ibland kan det bli en bugg i helljuset från bilen (tänk om någon ser mig) eller typ fågeldansen där jag viftar med ändan likt en påfågel som är redo för parning. Tänk om en bil dyker upp, vad tänker de då?

wpid-dsc_1115.jpgÄven dagtid tar mina danskunskaper över. Många gånger tar jag mina danssteg när jag är ute med vovven och promenerar. Har ju ibland min spotifylista i örat som triggar i gång mig. Har hänt att bilar har fått tuta på mig för att väcka mig, så de kan komma förbi.

Så mycket som möjligt på våra promenader får Nussä gå lös och jag blir själv mer fri i kontakten med honom, då kan djävulen flyga i både mig och honom. Jag börjar dansa fram på vägen i olika danser och danssteg. Då blir Nussä lika tokig och springer bakom och försöker nafsa i mina byxben och ännu hellre få tag i skosnöret och knyta upp mina skor. Vilken snabbspringare det blir av honom då, och vilken energi. Ibland åker han upp i min famn och vi dansar tillsammans i virvlar, då skall han alltid passa på att ”pussa” hela mitt ansikte. Ja vilka tokerier vi håller på med mitt i skogen, men vi trivs med att vara tokiga, som är en stor krydda i vårt liv.

I melodifestivalens sista deltävling kunde jag inte låta bli att kommentera Panetoz sång- och dansnummer, i Sveriges Radios chatt, om att de ser precis ut som när jag och Nussä är på promenad, vilket Ronnie Ritterland och Carolina Norén hade kul av i direktsändning. Lyssna på ljudklippet ovan och kanske skratta du med 🙂

Varje kväll när jag kommer i sängen, så hoppar Nussä upp i den, upp på min mage och promenerar fram över bröstet och sätter ett ben på var sida min hals och trycker sin kind emot mig. Det betyder: Tack husse för en fantastisk dag tillsammans!

Tack också Sveriges Radios melloänglar som i direktsändning i P4 beskrev våra stôllarôck så fint!

Vill ni se Panetoz sång och dansnummer kan ni göra det på SVT:s hemsida.

Mellon – mel(l)on

I torsdags var jag inne i en av butikerna som säljer alkoholhaltiga drycker. Jag stod vid vinhyllan och letade efter vårt standardvin, som vi gärna dricker när det skall vara lite festligt. Ställer mig på avstånd för att ögna över hyllorna, jag kommer ju aldrig i håg namnet med känner ju ingen boxen. Medan jag står där kommer en vänlig butikspersonal fram och frågade om jag behövde hjälp. Tackade artigt nej med tanke på att jag visste vad jag ville ha. Personalen vände, då jag helt plötsligt fick en tanke… MELLON – MEL(L)ON.
Jag ropade åter på personen som genast kom för att hjälpa. Jag frågade om vad de har för lager gällande melon. En sådan allmän fråga behövde ju en viss förklaring och jag förklarade min tankegång, att vad passar väl inte bättre än melon till mellon.
Hon skrattade till vilket fick ytterligare två butikspersonal att strömma till undsättning.
Bättre service att inleda helgen och lördagens höjdpunkt med Melodifestivalen med, kunde man inte tänka sig. Så medan vi gick husesyn bland flaskor, burkar och bag-in-box anslöt sig ytterligare två kunder. Så det blev en riktig guidad tur i butiken och medan vi gick där så skärptes kraven att det inte bara skulle innehålla melon utan nu skulle det också matcha radioprofilernas personligheter, så som vi upplever det hela som publik.

Visst, det är så likt mig att hamna i dråpliga situationer, men detta var ut den mest positiva synvinkeln och jag tror både personal och kunder hade roligt en stund. Vi kunder hade olika bilder av profilerna så vi valde olika drycker, men melon blev det för oss alla tre.

Lördagskvällen var nu på gång och nu skulle det göras drinkar med melon, ätbart med melon plus vispad grädde. Resultatet ser ni i videoklippet ovan där jag fotat, och också skickat in en bild till radions chatt. Bilden publicerades i chatten och helt plötsligt får jag en hälsning genom radions kommentator, ett stort tack för bilden. Vilket ni hör i klippet ovan.

Nu blev det hektiska 90 minuter för mig, Radions chatt med Ronnie Ritterland (och ibland hjälper det att sparka på rätt ställe, för nu var det fart i chatten). Carolina Norén i radion, som verkligen fångar och håller spänningen på hög nivå. Är glad att hon inte omfattas av nya ett-års-regeln på Svensktoppen. Min vän mellonörden på Facebook, kommentarer på Twitter, och inte minst så skulle man ju lyssna på låtarna plus dricka och äta melon. Och därtill pingade det också till i mailinboxen emellanåt.

Jösses vilken mellovecka det har varit! Systembolaget har ökat sin försäljning av melondrycker, Sveriges radio har ökat sin lyssnarskara med sörplande lyssnare. Och sist men inte minst skall jag framföra hälsningar till de radioaktiva, både från kunder och personal i nämnda butik. Som tidigare sagt, ”ni levererar”!

mellochatt 3-2
Klippet en del av chatten på SR.se och ni som följt mina inlägg om mellon vet vad det handlar om 😉

Grattis till SaRaha, Sara Larsson från Vänersborg, som får en ny chans i Melodifestivalen med låten ”Kizunguzungu” som hon skrivit tillsammans med Anderz Wrethov och Arash Labaf.

Även mina tankar går till ”My heart wants me dead” med Lisa Ajax, som bland andra Anton Hård af Segerstad från Vänersborg ligger bakom.

Kärlek till alla, för att ni är så underbara!

Ljudklippet ovan är från P4:s direktsändning av melodifestivalen och publiceras med deras tillstånd.

Tillgängligt för fler #blogg100 #bloggswe

För första gången på flera år har jag i år följt melodifestivalen på SVT.
Något hände när de började med deltävlingarna och jag ledsnade på programmet eller om det var formatet. Jag vet inte…

Men i år blev det verkligen ett undantag då min stora favorit var med, inte som artist utan som programledare, Sanna Nielsen.

Jag minns Sanna från de första gångerna hon framträdde i TV och har följt hela hennes karriär via TV men även i konserter och föreställningar runt i Sverige.

I år valde jag att följa den teckentolkade versionen av melodifestivalen.
Jag minns för många år sedan när det var en liten ring infälld i bilden med en tråkig teckentolk som pratade med händerna men detta är numera passè när det exempelvis gäller melodifestivalen.

I dag är melodifestivalen bakgrund och framför står då teckentolkaren och med stor inlevelse teckentolkar både det som sägs och det som sjungs.

En del svenska serier har också syntolkats i någon kanal. Där är det då en speakerröst som berättar en del om miljön i tv-bilden, om sådant som är viktiga. Det är som en ljudbok men med TV-bild.
Händer ofta att jag använder även den versionen istället bara för den vanliga TV-bilden. Tycker många av dessa hjälpmedel som kommit till för att bredda upplevelsen för vissa grupper som behöver hjälp för att tillgodogöra sig en bättre upplevelse också kan användas av oss som inte har behov, men som kan ge ett stort mervärde för tittaren.

Sanna Nielsen, min favorit #blogg100

Äntligen, äntligen vann min lilla älskling, Sanna Nielsen, melodifestivalen.

Så länge jag kan minnas så har jag beundrat underbara Sanna.
För många år sedan kom en hyllning till Bayerns skyddshelgon, ”Patrona Bavarie”

Sanna Nielsen tog upp denna melodi på svenska och då hette den ”Maria, Maria”.

En av mina första och största favoriter med Sanna är ”Till en fågel”