Tag Archive | Musik

Sång och musik med Maj-Britt W

20161019_125426

Denna 28-åriga dam har nästan tagit livet av mig 😀 Skämt åsido, har haft några underbara dagar.

Maj-Britt Wretling är en levnadsglad 82-årig dam som har sång och musik och att underhålla andra personer som sin livsuppgift. Maj-Britt och jag träffades i våras genom en gemensam bekant på Twitter och vi fann en livsglädje hos varandra som heter duga, trots att vi genomgått svåra perioder i våra liv, så försökte vi få glädjen i att underhålla våra medmänniskor, visst på olika sätt, men målet var det samma. Att hitta glädjen i ivet.

Maj-Britt har ju hållit på med musik sedan treårs åldern och dragspelet är hennes signatur. Då hon gärna åker ut på äldreboenden och underhåller pensionärer, så föreslog jag kyrkan här i Sjuntorp att bjuda upp henne, och de nappade.

Maj-Britt kombinerade spelningen med en lite minisemester så vi fick chansen att umgås. Hennes engagemang blev så populärt så spelningarna dubblerades både till kyrkan och till vårt äldreboende. Men vi hade mycket tid att umgås mellan varven, att besöka många unika platser här i vår omgivning, även om tiden var knapp.

Maj-Britt hade ordnat sitt boende på pensionat Stenliden, som för oss Sjuntorpare går under namnet ”Minnet”. Mötes och festlokaler som byggdes för drygt 100 år sedan för förnöjelse till fabrikens arbetare men idag omgjort till pensionat. Så varsamtrenoverat och ändrat så man verkligen känner dåtidens vingslag. Vi fick vandrat i  våra vackra ogivninger runt ån som flyter genom samhället. Vandrat till drottning Kristinas sommarhus. Vet inte om det är en skröna eller om det finns någon sanning idet.

Vi hann med att besöka Knohult och ÅsaNisses verkstad. Koberg med sitt slott och familjen Silfverskiölds gravplatser. På vägen dit stannade vi vid Sveriges minsta kyrka.
Vi hann med en Sightseeing genom Trollhättan och se en skymt av slussarna. Vi hann med att passa in för bror så han också fick umgås med oss. Vi hade verkligen använt skohornet så att vi hann med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Och nu har jag massor av bilder och filmer, som jag kan blogga om framledes.

1337340471_resizedJag hittade också en bild på Maj-Britt som årets Hjogubbe 2000. Bilden är från Hjo dragspelsklubb som varje år har dragspelsstämman och där utser året dragspelare i Norden.

En sådan härlig människa som lever för sitt bälgaspel och att sprida glädje genom musik till alla som vill lyssna på henne. En glädjespridare av stora mått, som inte lämnar någon oberörd.

Tack Maj-Britt för att du kom hit och spred din glädje, tack Marianne och Svenska kyrkan i Sjuntorp/Rommele som gjorde detta möjligt. Tack också till all personal både i kyrkan och på äldreboendet, som gjorde detta möjligt att (våld)gästa er och att få ytterligare minne att lägga sig som kärlek inom en. Tack till Minnet/Stenliden och dess ägare och personal som gav en underbar tid hos er.

Ni är fantastiska!

,

 

Musik skall byggas utav glädje

20160821_205015

I går kväll hände det, det jag länge funderat på…
Jag fick fram mitt dragspel igen. WoW! Inte behövde jag spänna om banden heller utan det satt perfekt och klämde på magen när jag spelade. Funderade på när jag hade det så mysigt sist, och tänkte att det är nog säkert 20 år sedan. Säkert har jag hängt på mig det någon gång för att konstatera att det funkar inte, och hängt av mig det igen… Men igår funkade det. Visst gick det hackigt, mycket hackigt, speciellt då jag inte riktigt kände avståndet mellan höger handens tangenter. Men det gick.

Den första låt jag tog ut, var min favoritlåt Cowboy yoddle, sedan följde Vildandens sång, Skomakare Anton, och Seemann, allt lika hackigt, men kan inte varit så besvärande för vovven ylade inte och bror satt lugnt kvar. Jag hade funderat på vad man gjorde innan  Facebook och Twitter och tänkte försöka hitta tillbaka till de intressena. Att jag började med dragspel var att min brylling hade ett som jag spelade på var gång jag var där på besök, och gillade det. Dragspel spelar jag bara efter gehör och kan inte läsa noter för detta instrument.

Jag började som så många andra med blockflöjt och sedan övergick jag till piano. Piano var kul, men det blev oftast klassisk musik, som absolut inte var fel, men modern musik tyckte jag inte funkade på pianot. En skolkompis valde att lära sig spela trumpet när jag lärde piano, och de tillfällen han gick dit hade jag håltimma, så jag följde med honom. Läraren tyckte att jag skulle prova det också och satte trumpeten framför min mun och jag fick lära mig blåsa och han tryckte på knapparna och det blev musik. Sedan lärde jag mig lite att spela själv också, men hade ju inte någon trumpet själv så det blev ingen träning. Så det intresset slutade med att skolan var slut. Men jag fortsatte med piano och dragspel.

Sedan skulle ett par vänner flytta tillbaka till Finland. DE hade en dammig gitarr hängandes på väggen som jag fick. Dammade av den och en kompis stämde upp den för mig. Då gick det en kurs på radio och TV som skulle lära mig spela och jag gjorde det. Gitarren blev en god kompis som åkte med när vi åkte till sjön och grillade och sedan hade sång och musik tillsammans. Var så mysigt att sitta där i eldens sken och mysa av gitarrens strängar som gav musik och mina vänner sjöng med. Funderar på om det händer fortfarande, eller om musiken tagit andra vägar numera.

Sedan kom det in en Hammondorgel i huset och jag övergick mer till det och dragspel och piano blev ståendes. Det fortsatte jag med ända fram till far blev rullstolsbunden och vi inte kunde komma ner i källaren längre. Då upphörde även det, och det är drygt 10 år sedan nu.  Nu som först hade jag tid och lust att prova dragspelet och det gav verkligen mersmak med musik, musik från mina egna fingrar. Så visst hade man annat att syssla med innan internet, och nu skall jag i alla fall försöka ta mig tillbaka.

Musik, det är mitt liv det se…

Kulturkalaset

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Glad påsk #blogg100

Osterhase1

Från och med idag är det absolut inte fel att önska glad påsk. Känns skönt!

Men vad är påsk egentligen och hur firar man den?
Jag har ju många vänner och alla firar vi påsk på olika sätt.
De vänner som är präster, säger ju inte glad påsk förrän idag.
Medan jag har vänner som inte ägnar det religiösa minsta en tanke och säger glad påsk redan under denna vecka. Jag har vänner som firar en helt annorlunda påsk och vänner som absolut inte firar påsk.

Själv firar vi en påsk blandad med kristna tecken, helt okristna sådana, och det blandas mellan svenska och tyska traditioner.

Långfredagen försöker vi vara lite spartanska och lågmälda, vi äter inte kött den dagen, som är en tradition från mina förfäder. Naturligtvis fokuserar jag då på det kristna budskapet, men samtidigt kan jag ju åka till grannstaden och titta på Passionsspelet om Kristi lidande och död. Men samtidigt kan jag ju sjunga med i texterna och stampa takten till musiken.

När vi var barn hade vi en djupt kristen släkting här hos oss en påsk. Vi barn fick inte göra någonting utan skulle sitta blick stilla och tänka på Kristi lidande och död. Och nog fokuserade vi på lidandet alltid, men inte det som var meningen, utan vårt eget lidande att sitta där och inte få göra något. Kontraproduktivt!
Det var den enda påsk som denna person fick vara här hos oss. Tack mor och far för det!

På långfredagen var vi tidningsbud lediga, men inte pga att Kristus led på korset utan för att det inte kommer ut några tidningar.
När jag lämnade mitt jobb efter att jobbat färdigt på påskaftonen, så önskade jag alla en glad påsk, så fick de som ville ta åt sig och de som ville vänta med att ta åt sig till idag, fick göra det.

Påskelden är ju en annan tradition, som troligen tillkommit för att skrämma alla påskkärringar som var på väg till Blåkulla. Känns väldigt antikristet 🙂

En annan tradition jag har, är att gå på midnattsmässan och fira Kristi uppståndelse.
I år gjorde jag två flugor på smällen och promenerade de tre kilometrarna till kyrkan.
Stannade till ibland och tittade upp mot stjärnhimmelen och tänkte på evolutionen. Nej jag tror inte Gud skapade allt på en vecka, utan jag gör min tolkning av detta.

Påsken är ju också äggens tid, och jag föredrar mina ägg i form av ägglikör, eller att koka ägg med något färgämne som ger äggen en speciell färg. Så det blev lökblad, rödbeta, soya och karamellfärg i vattnet. Så jag slipper vara konstnär och måla, men ändå göra något speciellt av det…

Detta är min påsk, och jag hoppas du har firat din påsk som du önskar,och kanske du även skänkt det kristna budskapet en tanke.

Oavsett vad, så tillönskas du en GLAD PÅSK

Mellon – mel(l)on

I torsdags var jag inne i en av butikerna som säljer alkoholhaltiga drycker. Jag stod vid vinhyllan och letade efter vårt standardvin, som vi gärna dricker när det skall vara lite festligt. Ställer mig på avstånd för att ögna över hyllorna, jag kommer ju aldrig i håg namnet med känner ju ingen boxen. Medan jag står där kommer en vänlig butikspersonal fram och frågade om jag behövde hjälp. Tackade artigt nej med tanke på att jag visste vad jag ville ha. Personalen vände, då jag helt plötsligt fick en tanke… MELLON – MEL(L)ON.
Jag ropade åter på personen som genast kom för att hjälpa. Jag frågade om vad de har för lager gällande melon. En sådan allmän fråga behövde ju en viss förklaring och jag förklarade min tankegång, att vad passar väl inte bättre än melon till mellon.
Hon skrattade till vilket fick ytterligare två butikspersonal att strömma till undsättning.
Bättre service att inleda helgen och lördagens höjdpunkt med Melodifestivalen med, kunde man inte tänka sig. Så medan vi gick husesyn bland flaskor, burkar och bag-in-box anslöt sig ytterligare två kunder. Så det blev en riktig guidad tur i butiken och medan vi gick där så skärptes kraven att det inte bara skulle innehålla melon utan nu skulle det också matcha radioprofilernas personligheter, så som vi upplever det hela som publik.

Visst, det är så likt mig att hamna i dråpliga situationer, men detta var ut den mest positiva synvinkeln och jag tror både personal och kunder hade roligt en stund. Vi kunder hade olika bilder av profilerna så vi valde olika drycker, men melon blev det för oss alla tre.

Lördagskvällen var nu på gång och nu skulle det göras drinkar med melon, ätbart med melon plus vispad grädde. Resultatet ser ni i videoklippet ovan där jag fotat, och också skickat in en bild till radions chatt. Bilden publicerades i chatten och helt plötsligt får jag en hälsning genom radions kommentator, ett stort tack för bilden. Vilket ni hör i klippet ovan.

Nu blev det hektiska 90 minuter för mig, Radions chatt med Ronnie Ritterland (och ibland hjälper det att sparka på rätt ställe, för nu var det fart i chatten). Carolina Norén i radion, som verkligen fångar och håller spänningen på hög nivå. Är glad att hon inte omfattas av nya ett-års-regeln på Svensktoppen. Min vän mellonörden på Facebook, kommentarer på Twitter, och inte minst så skulle man ju lyssna på låtarna plus dricka och äta melon. Och därtill pingade det också till i mailinboxen emellanåt.

Jösses vilken mellovecka det har varit! Systembolaget har ökat sin försäljning av melondrycker, Sveriges radio har ökat sin lyssnarskara med sörplande lyssnare. Och sist men inte minst skall jag framföra hälsningar till de radioaktiva, både från kunder och personal i nämnda butik. Som tidigare sagt, ”ni levererar”!

mellochatt 3-2
Klippet en del av chatten på SR.se och ni som följt mina inlägg om mellon vet vad det handlar om 😉

Grattis till SaRaha, Sara Larsson från Vänersborg, som får en ny chans i Melodifestivalen med låten ”Kizunguzungu” som hon skrivit tillsammans med Anderz Wrethov och Arash Labaf.

Även mina tankar går till ”My heart wants me dead” med Lisa Ajax, som bland andra Anton Hård af Segerstad från Vänersborg ligger bakom.

Kärlek till alla, för att ni är så underbara!

Ljudklippet ovan är från P4:s direktsändning av melodifestivalen och publiceras med deras tillstånd.

Ego-boost:ad, ja okey då…

RonnieTwitterEgo-boost:ad det är nog egentligen inget för mig. Jag trivs nog bäst med att vara den där halvanonyma personen, jag vill vara. Jag minns själv under de år jag jag jobbade som busschaffis och var ett ”känt” ansikte i vår lilla stad. Jag hade absolut inget emot att prata och skoja med passageraren när jag jobbade, det ingick som en del av min arbetsuppgift. Men när jag sedan gick i privata kläder och var ledig och skulle shoppa, så blev det genast jobbigt. Hur skulle jag agera? Folk hälsade, ville prata eller fråga om busstider och jag, jag ville vara ledig. I bland ville man be folk flyga och fara men man bet ihop och svarade vänligt och försökte dölja vad man innerst inne kände.

Ronniesinstagram
Förra veckan skrev jag lite om melodifestivalen här i bloggen och min nya upplevelse av den när den var i radion. Det jag hörde i radion väckte på nytt mitt intresse av tävlingen och naturligtvis så ville jag framför mitt tack för den upplevelsen vilket blev Ronnie Ritterland som fick bli mottagare. Diskussionen som sedan följde mellan mig och Ronnie gjorde att jag halvt om halvt lovade att göra en extrakoll på mellon och radion och chatten. Och visst blev det ett blogginlägg, kanske inte det bästa jag har skrivit men absolut inte det sämsta. Naturligtvis delade jag den vidare med Ronnie, då mitt ”uppdrag” var slutfört och gick sedan vidare i livet. Fick ett stort tack från Ronnie och kände att jag gjort dagens stora gärning. 🙂

Men på promenaden med vovven, så började min telefon att pinga och pinga och åter pinga. Till slut så valde jag att stänga av ljudet, då jag tyckte det var mer intressant med äkta fågelkvitter är twitterkvitter.

RonnieFB

När jag sedan kom hem förstod jag vad det handlade om. Att mitt blogginlägg som jag tyckte var medelmåttigt hade fått en sådan spridning och respons kunde jag aldrig drömma om. Det var många fina vänner som ville göra mig uppmärksam på vad som hände, och jag tackar alla dessa ödmjukast för att ni gjorde mig uppmärksam på detta.
Min vän i Handen påminde mig om att passa på att njuta, och det gjorde jag. På självaste alla hjärtans dag beströddes mina steg framåt med rosenblad. Tack, tack och åter tack!

Tack för alla uppskattning känner mig stolt men säger samtidigt som Christer Björkman, I morgon är en annan dag, och den dagen har nu börjat.