Jesus är en man, en människa

20170219_180513

Jag är mycket glad över min kristna tro som jag brukar säga att kom med modersmjölken. Jag är också glad och stolt över att vara medlem av Svenska kyrkan, som är viktig i mitt liv. Jag blev oerhört glad när jag såg att man i Västerås och benämnde Jesus som hen, för för jag vill ha en kyrka som inkluderar alla. För jag tror på alla människors lika värde. Men ordet hen väcker också känslor hos folk, känslor som tar ibland tar fram de sämsta sidor hos dem. Jag gillar hen då det kom i rätt tid för mig när jag bråkade om myndigheter mm. Helt plötsligt var det mycket lättare att prata med media och myndigheter utan att peka ut någon enskild, då arbetsplatsen var dominerad av människor av ett kön och det andra var ett undantag. Ordet använder jag när jag inte vet eller inte vill avslöja könet på en person, vilken lättnad. Men ordet kan också användas när man vill inkludera alla.

1928 föddes min far som nummer två av fem i syskonskaran och att han skulle döpas var det inget tvivel om. Men prästen tyckte det fanns ett problem, farmor och farfar var bara förlovade, så far har beteckningen ”uä” i kyrkoboken. Varför de inte gift sig vet jag inte, men det blev i alla fall giftemål. 1946 började det gå ett rykte i bygden om att farfar hade ett annat barn på bygden. Trots att farfar bedyrade sin oskuld och att en annans mans namn stod som far till det utpekade barnet, så fortsatte ryktena. Min farmor mådde mycket dåligt, så dåligt så att hon kontaktade läkare, som ordnade plats på sjukhuset Ryhov på psykiatriska kliniken. Men det fanns inom släkten personer som var högt uppsatta inom kyrkan och att någon skulle hamna på psykiatrisk klinik skulle vanhedra familjen och släkten, så dessa personer tog hand om brevet och brände det i spisen.

Farmor som mådde sämre och sämre och väntade på ett brev som aldrig kom, valde till slut att hoppa i brunnen på gårdsplan för att ända sitt liv. När farmors döda kropp fiskades upp ur brunnen kom en yngre broder till far. Synen han såg gav honom en chock så han blev alkoholist för resten av livet.

Släktingarna fick leva med sin vetskap resten av livet. De kunde dölja att det fanns psykisk sjukdom i släkten, men de fick också leva med vetskapen vad farmor hade gjort. Vet inte om de var nöjda med valet efter att ha sett facit. Jag fick aldrig träffa min farmor som dog i 50-års åldern, 14 år innan jag föddes.

Även mycket negativt har jag upplevt under mina år från kyrklig aktiva.
Min far var också en förebild, kanske inte för alla men för mig.
Han gifte sig av kärlek till en kvinna, som enl många, inte minst inom släkten var ett ”Nazisvin”.
Var gång jag är vid Rommele kyrkan tittar på fd prästgården och tänker att i det huset blev min far en ”landsförrädare”, när han svarade ja, inför prästen. Du känner ju min broder och hans sjukdom. En sjukdom som enigt många inom kyrkan ansåg skulle gömmas, för han var inte värdig. Förr gömde man dem på instutitioner, men inte då när han föddes.

Enligt andra var han ett missfoster och sjukdomen var guds straff för ett oheligt äktenskap mellan en svensk man och en tysk kvinna, dvs ett ”nazisvin” och en ”landsförrädare”.

Så idag är jag glad att kyrkan vågar benämna Jesus som Hen.  Detta är ett bevis för att kyrkan enl mig ser att alla människor är lika mycket värda. Detta betyder mycket för mig, och kan ge mig tröst till varför några gömde ett livsviktigt brev, ett brev som blev min farmors död. För inte spå många år sedan fick jag för första gången se en blid på farmor, vilket satte mina känslor i svallning. Det finns så mycket bakom varje människas öde, öde som vi inte alltid vet om.

Lyssna gärna på Biskop Mikael Mogren i intervju med P4 Västmanland
Problemet är inte ordet hen, utan den människosyn dessa människor har, som reagerar på ordet.

Julens psalmer och sånger

Nu har förkylningen brutit ut i full blom hos mig samtidigt har även bror börjat med sitt snörvlande. Nu sitter vi med glansiga ögon på var sida köksbordet och ömsom tittar vi på varandra och ömsom på annat.

Jag har ju videofilmat två gudstjänster spelat där mycket av musiken var julinspirerat.
Två kyrkor, två präster men samma fantastiska kantor, Christina Elfström Mellberg.

Jag försökte lära mig mer om videoredigeringsprogrammet och klippte ihop musiken till en soundcloudfil. Inte perfekt men väl ett försök. Provar man inte, så lär man sig inte….

En ny trend i kristen tro?

20171224_221657.jpg

Är det pinsamt att vara kristen och att säga att man tror på Gud?
Ja, det har jag länge hävdat, att detta är något som är svårt att erkänna, att man är troende. Kanske inte för sig själv, men för andra.

För några år sedan läste jag en artikel att de då var lättare att komma ut som homosexuell än att komma ut som troende. Är glad för de homosexuella att de vågar vara de de är. När jag på sociala medier checkade in i kyrkan och att jag var på gudstjänst eller högmässa, såg jag vänner som började ”lajka” det. Vänner som aldrig i andra sammanhang sagt ett ord om att de har en kristen tro. En efter en, har de ”kommit ut”, i alla fall i mitt flöde.

Här om dagen läste jag på SVT en artikel med rubriken: Stark pinsamhetsfaktor – därför döljer många sin kristna tro. Även tidningen dagen hakade på artikeln med rubriken: David Thurfjell i SVT: Många kristna tycker tron är pinsam.

Söker man på Google på orden ”kristen pinsamt” så hittas fler artiklar på ämnet. Jag har ju alltid gått mina egna vägar, och har inte varit så bekymrad över att erkänna det, men jag har ingen stämpel i pannan, så det är sällan kyrkan kommit på tal.

Julottan som publicerades 25 December 2017 13:21 har tittats på över 150 gånger
Högmässan som jag lade ut på Youtube 26 December 2017 19:30 har tittats på närmare 80 gånger. Säkert nyhetens behag, men jag räknade med om 5-10 besökare tittar, så kanske det är värt besväret med filmning och redigering mm.

Är det så pinsamt att erkänna att man går till kyrkan för man är troende, då fyller ju webben en intressant funktion, även om jag personligen hoppas fler vågar gå till kyrkan helt öppet, än att smygtitta på webben. För min tanke var inte att att det skulle smygtittas av pinsamhet, utan för att kyrkan kommer hem till dem, som inte kan komma till kyrkan. Samtidigt känner jag att det är viktigare att informera kyrkbesökarna att filmning av gudstjänsten sker, men att det är noga med sekretessen att ingen skall synas i bild, så att de slutar gå i kyrkan för den sakens skull. Ingen skall känna sig besvärad av att det filmas i kyrkan och att de måste kunna känna sig trygga där.

Dessutom har på dessa dagar två olika församlingar i Sverige hört av sig om mina erfarenheter av detta. Än så länge svårt att dra några slutsatser, men skall bli intressant att följa utvecklingen vad som händer framledes.

Så här presenterade pastoratet julottan på Facebook.

Nästa planerade filmning är nyårsbönen kl 16.00 i Åsbräcka kyrka. Välkomna då att titta hur det går till, eller så får ni njuta i efterskott via webben.

Filmad högmässa i Västerlanda

20170708_144922.jpg

I dag var jag på högmässa i Västerlanda kyrka utanför Lilla Edet. Ja, jag inte bara var med på högmässan, utan jag även filmade nästan hela mässan. Tanken är att det skall kunna visas för dem som inte kan ta sig till kyrkan av olika anledningar, kanske boenden på äldreboenden mm.

Iden föddes av min vän och prästen Tomas Jarvid präst i Dalstorps församling utanför Ulricehamn. Tomas har haft funderingar på att spela in ljudet från sina predikningar i blogg och kyrkans sida. Tomas driver bloggen Vandra vägen under Svenska kyrkans domän. Jag testade detta med att spela in predikningarna med en extern Bluetooth-ansluten extern mikrofon. Funkar utmärkt till både predikningar och kyrkokonserter, viket finns bevis på flera ställen i min blogg.

Nu har grannförsamlingen i grannpastoratet i grannstiftet, givit mig tillstånd att testa och prova mig fram hur det skulle funka, villkoret är att inga besökare syns på bild. I övriga fall så måste personerna godkänna att vara med.

Första tanken var att direktsända via Facebook eller Youtube, men det föll direkt på att det inte finns något nätverk i kyrkan som kan användas och att utnyttja mobilnätet skulle göra slut på min månadssurf på en gudstjänst.

Nu testar vi att filma med mobilkameran i HD, en Samsung 8 (senaste modellen).
Nu blir det lite klipp och klistra för mig när jag kommer hem från Gudstjänsten. Att låta kameran stå på en plats. men att ha en statisk bild hela tiden skulle det bli jättetråkigt att titta på, så tanken är ju att filma lite allmänt material i kyrkan så jag kan klippa in i själva gudstjänsten så att filmen blir levande. Ja lite tester återstår men jag känner mig mycket nöjd så här långt. I dag tog jag det delvis statisk och delvis rörligt. Därtill filmade och fotade jag detaljer i kyrkan, för att lägga till i de statiska delarna.

Kan efterarbetet ta en halvtimma, bortsett från överföring från telefon till dator och att filmen tar ungefär lika lång tid att bearbeta som den är lång, ca en timma, så är jag nöjd.

Jag har själv testat att titta på filmerna på min 32 tums HD-TV som vi har i köket och det är knivskarpa bilder (oftast).

Titta gärna på filmen nedan och kom gärna med ytterligare tips och ideer….

Lukasevangeliet och korsdrag

20171224_223851.jpg

Det var mycket levande ljus vid midnattsmässan i en av våra kyrkor. Inte ofta man ser att ljuskronorna i taket brinner med levande ljus, så så var det nu. Visst är nattmässor något speciellt när man inväntar midnattstimman, så rofyllt, så magiskt och vackert.

Här några bilder från vår kyrka i midnattstimma och strax nedanför läser Göran Olander julevangeliet. Göran har varje onsdag en halvtimma ett allkristet program i vår närradio, Radio Trollhättan. Vill man efterhandslyssna på programmet så hittar men det på denna sida, och programmet heter Korsdrag med Göran Olander.

Krubbgudstjänst

20171224_113555.jpg

Med några Alvedon i kroppen så kunde jag uppleva krubbgudstjänsten idag. Jag förstår var ”krubb” syftar på, men reagerar ändå på ordet. Vi har alltid krubbat här när det varit dags för att äta. Skall jag tänka på krubba och kyrka, så skulle det ju bli nattvard.

Men nu handlade det om julkrubban och Jesu födelse och där var lekledaren och präst, en perfekt person. Stefan Nordlander levererar som vanligt. Han fångade allas intresse när barnen fick komma fram till koret och göra i ordning stallet där Jesus skulle födas. Vissa detaljer hade gömts runt omkring i kyrkan där barnen fick leta. Själv hade jag satt mig lite vid sidan om för att inte riskera eller minimera risken att smitta någon med min manliga förkylning. Vad jag inte visste var att jag hade placerat mig nära en oxe, och den var så stor, så jag såg den inte. Säkert var det mina senapsgriljerade Alvedon som ställde till det. Men barnen var duktiga på leta fram övriga figurer.

20171224_114158.jpg

Barnen hade roligt i kyrkan, vi vuxna skrattade åt deras glädje, och alla njöt.

Som avslutning på det hela framförde Klara och Kar en julsång speciellt till oss…

Öppen kyrka – en kyrka för alla

nikolaikirche2c_kiel_msu2017-9142
En av de saker jag måste göra när jag är i Kiel är att besöka St Nikolai kyrkan. Kyrkan är en evangelisk kyrka och ingår i en löst sammansatt organisation tillsammans med kyrkor från Tyskland, Schweiz och Holland, kallad Öppen kyrka – en kyrka för alla. Kyrkan är öppen minst 10-18 på vardagar och till gudstjänster på helgerna. Kyrkan blev också 1954 hemkyrka för de som blev förflyttade från Pommern. Men redan på 1500-talet hade kyrkan i Kiel och Stettin ett samarbete.


Varje jul har de marknad i kyrkan med snidade figurer i trä som föreställer Josef och Maria tillsammans med Jesus. Men även sista måltiden finns snidad och till försäljning.


På middagen när jag var inne i kyrkan fick jag möjligheten att lyssna på ungdomskörens övning.

 

Julmarknad i Kiel

20171219_160917.jpg

Julmarknaden i Kiel är något jag sällan avstår från. Det är en tradition sedan många år tillbaka. Medan jag tycker att våra svenska julmarknader utarmas år från år, så tycker jag att Tyskland satsar mer på detta. Tyskarna lever mer ute, träffas på stan, tar ett glas öl, eller vin på något ställe och har trevligt där, medan vi svenskar gärna åker hem till varandra. De julmarknader vi har mer flyttat till våra inomhusköpcentra medan de tyska håller till på torg och andra öppna platser i staden. Fyra större torgliknande platser i närheten av Schwedenkai och alla med sina marknader.  Hantverk men också mycket mat och dryck. Fläskkotlett rågfralla med kryddsmör och stekt lök. Poffertjes, en holländsk specialitet med små, typ amerianska pannkakor, som äts med smält smör och florsocker, och jag tar gärna en skvätt Amaretto på, ärtsoppa mm. Naturligtvis finns även dryck såsom öl, glühwein med eller utan schuss. Punsch, eller varför inte varm choklad med chokladkyssar 🙂

Nedan följer ett bildspel och en film från äventyret.

Långsinthet – mitt dilemma

Detta med långsinthet är något jag funderat på de senaste dagarna. Jag har läst flera sidor om vad det kan bero på, och kanske har hittat vetenskapliga tankar om detta. Men samtidigt vill jag inte skriva under på allt jag läst om detta, utan bygger mitt resonemang på mina egna erfarenheter. Jag föddes av min mor och avlades med hjälp av min far, två underbart kärleksfulla föräldrar. Jag var efterlängtad, kanske mer efterlängtad än många andra barn, då jag kom till av kärlek, kärlek som många redan hade dömt ut före min födelse. Jag älskade min mamma och pappa just för att de var min mamma och pappa. Tror man kan fråga vilket barn som helst om vad mamma och pappa betyder för dem.

Tog inte så många år innan jag förstod att mamma inte bara var mamma utan även ett ”nazisvin” pga av hennes brott var att födas i Tyskland. Likaså var inte pappa bara en pappa utan också en landsförrädare, då han gifte sig med ett ”nazisvin”.

Gång på gång har jag försökt vända andra kinden till när det smällt, och vad händer, jo jag fick en smäll även där.

Jag vill tro på en dialog där man gemensamt kan ventilera sina åsikter. Jag är inte perfekt, kommer aldrig att bli perfekt, men kan man inte resonera, så är uppgiften en omöjlighet.

Två av våra släktingar var fenomenala på att tolka mycket efter sina fördomar och inte på fakta. Och tidvis var det så hårda i sina åsikter så det gjorde ont i själ och hjärta. Vi har brutit kontakten.  Man skall förlåta, inte minst enligt bibeln, och Gud vet att vi försökt. Vi har grävt ner vår stridsyxa, återupptagit kontakten tills det åter var fördomar och inte fakta det konflikten byggde på.

Även den person som mobbade mig under flera år, försökte jag under flera år föra en dialog med, men det gick inte. Till slut gick jag i väggen. Även om jag idag kan förstå mobbaren beteende, så går jag omvägar om jag ser personen. Jag orkar trots att 25 år ha gått, inte försöka med en dialog igen.

Likaså med en av släktingar som många gånger trakasserat mig och min familj. Sista gången jag pratade med personen var jag verkligen inte snäll, då jag svarade hen att den dagen hen dör, så skall jag pinka på gravstenen. Natten efter fick personen en kraftig hjärtinfarkt och svävade mellan liv och död. Barnen beslutade anmäla mig för mordförsök vilket kom i brevlådan från polisen, tillsammans med ett beslut att förundersökningen är nerlagd. 20 år senare och begravningen av personen var över åkte jag dit med en blomma och ett kort med texten….

Jag skall inte …. undertecknat B

Idag är jag mycket känslig för dialoger där vi inte kan prata ur skägget och vara ärliga. Har vi synpunkter så måste det ventileras eller så får vi bryta kontakten. När jag är i kyrkan och vi pratar om att vi skall förlåta varandra kan jag det? Efter mobbingen och ett antal självmordsförsök och att jag idag är 75% sjukpensionär, kan jag förlåta, eller har jag förlåtit genom att förstå, eller handlar förlåtelsen om att ta i hand och säga förlåt? Nej, som läget är idag, så blir det aldrig något förlåt, men kan en förlåtelse handla om att jag drar mig undan, så är förlåtelsen redan given. Min erfarenhet har format mig, och det är något jag måste acceptera. Även om jag längtar efter att få jobba 100% unna mig lite mer idag livet, så måste jag acceptera att det aldrig kommer att fungera. Idag kan jag arbeta ideellt på de 75% jag har betalt från annat håll, och jag försöker göra gott för medmänniskor, så de slipper uppleva samma rågsikt som jag. Det kanske också är en förlåtelse.

Men att vara långsint, det lider jag mest själv av, förlåt mig för det….

Musik på jobbet – Helt Sonika

20171216_173148

Musik på jobbet är väl helt fantastisk, speciellt när det är live. Eller vad säger ni?
Fick förtroendet av vår kyrkoherde att i vår kyrka förbereda adventskonseren med gruppen Helt Sonika. Helt Sonika hade korsat stiftsgränsen för att komma till våra kyrka, då deras hemvist är i Hjärtum. Så glada människor, vilket jag tror musiken gör att de blir. En härlig körledare vid namn Anita Svensson, som med ingivande av respekt och en stor portion humor fick oss alla att bli delakiga. Ja, det märktes att alla gick in i detta med glädje och jag blev snabbt en del av gänget. Så underbart!

När jag stod där vid mixerbordet och vi försökte hitta bästa ljud, kände jag mig som Eddie Axberg, som jag jobbat en hel del med. Eddie är ju ljudtekniker men för er som kommer ihåg Utvandrarna och Nybyggarna av Vilhelm Moberg, kommer kanske ihåg Karl-Oskars yngre bror Robert, som spelades just av Eddie.

25398777_1723766747663181_4151165406772167164_n
Tvärflöjtisten Joel Jansson placerade vi i predikstolen där hans toner gav en magisk glans genom hela kyrkan. Trots många timmars arbete att vara kören behjälplig, så hann jag med både snöskottning och kaffekokning emellan. Jag var underbart glad att vi ha en kaffebryggare i kyrkan, för jag hade ingen tid till att sitta still, så jag smög ut ett par gånger så jag hann få lite kaffesmak i munnen.

20171216_203205-02

Men det som blev en total överraskning för mig, men också värmde mitt hjärta mest var när vår präst Stefan Nordlander ropade fram mig och tackade för min insats. De fina orden han sade och att pastoratet hade skänkt en summa till årets julkampanj, Jag är ett liv.

Tack Stefan för att du framförde julens budskap på ett fint sätt mellan julmusiken.
Tack till kören och solisterna, som satte guldkant på hela föreställningen.
Solister: Karin Fundin, Nadja Lindeman, Louise Svensson.
Tack till du högt uppsatte tvärflöjtist, Joel Jansson. Tack till kantor Ulla Björnheden.
Tack till Reem och Gun som var kyrkvärdar, N var gud värda med er insats.
Och sist ett stort tack pastoratet som gav mig förtroendet att fixa detta.

Årets julkampanj: Barn världen över berövas rätten till fullvärdiga liv! Det kan vi inte tolerera. Därför arbetar vi mot sexuella övergrepp och våld. Vi vill ge barn möjlighet till trygghet, skydd, utbildning, mat och vatten. Vi kämpar för att barnens röster ska höras. Var med i årets julkampanj!