Etikett: Medicinbiverkan

#livekollen granskar sjukförsäkringen #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

alejandroescamilla-dude-walkin

SVT håller nu på som bäst med LIVEKOLLEN: ”Stupstocken”, som den kallas, inledde SVT Agenda i går kväll. Det handlar om den tidsgräns som infaller efter två och ett halvt år när den sjuke har förbrukat alla sina sjukdagar.

Jag tror inte att den gör varken gör till eller från, om vi behandlar varandra som människor. Så fort någon ser ut att bli långtidssjuk måste berörda individer och organisationer runt den sjuke samarbeta för att ge bästa rehabilitering.
En rehabplan görs upp som alla är informerade om och arbetar efter gemensamt och tillsammans med FK.
I de fall där det ser ut att ta längre tid där personen hamnar i en form av tidsbegränsad sjukpension, så man slipper tänka på att skaffa nya läkarintyg. Hålls ett samarbeta mellan vården och FK under hela tiden, så har FK den info de behöver, samtidigt som den sjuke slipper oroa sig för ekonomin samtidigt som de kan fokusera på sin rehab.

Jag skrev av mig av min egen erfarenhet och hur ett missat samarbete bara försämrade mitt tillstånd.
Till slut samarbetade AF och kommunen och tillsammans med min läkare blev 75% sjukersättning (sjukpensionär).

För ca 25 år sedan blev jag psykiskt sjuk och hamnade i en förbannad karusell. Akuten, lång väntan på öppenpsyk. Ingen tog ett helhetsbegrepp. Då upprinnelsen var händelser på min arbetsplats, så blev det i fokus. Fick kontakt med en läkare, en kurator som lekte psykolog. Helt plötsligt var jag homosexuell, då det fanns en manlig chef med i bilden. Jag fick ångestdämpande mediciner, skulle jobba skift som busschaffis, gå hos psykologen, kortare sjukskrivningar.

Tre gånger i veckan på sjukgymnastik för psykiskt sjuka. jobba heltid som chaufför. Chaufförsjobbet gav pengar, inte sjukgymnastiken. Jag valde jobbet för att få pengar. Orkade inte, ny sjukskrivning. Tidvis upp till psykakuten på sjukhuset, fem, sex, sju kvällar i veckan. Hem och sova, upp klockan 4 för att jobba. Skall se glad ut när jag tar emot pengar från passagerare. Gråter bakom ratten när jag kör.

Sjukgymnastiken ringer och frågar varför jag inte kommer… Jag måste jobba för att få pengar, svarade jag.
Jobbade några veckor, tills jag inte orkade. Ny sjukskrivning på några veckor, ny remiss till sjukgymnastiken. Nu skulle jag gå på kurs också och lära mig att ta hand om min ångest. DEeantidepressiva medlen gjorde att jag gick upp 30 kilo i vikt. Ja ha. nu fuskar han med kosthållning. Ytterligare en kurs, ”det är skönt att inte banta”. Jag skall jobba heltid, gå på sjukgymnastik tre gånger i veckan och två kurser de andra två dagarna.

Jag orkade inte detta. Varje gång jag skulle förlänga min sjukskrivning var det en ny läkare, en ny som ville höra MIN version av varför jag var dålig. Orkade inte dra i detta igen. Tog tabletter, ambulans avgiftning och fick sova ruset av mig, innan de beställde taxa i jag kunde åka hem.

Finns det INGEN som kan hjälpa mig????

En gång hade jag jobbat två timmar och kände att detta funkar inte. Mellan två turer sprang jag till en telefonkiosk och ringde FK. Håll ut minst halva dagen så kan du sjukskriva dig självt igen och därefter ringa läkaren.

Efter fem år fick jag äntligen en diagnos, jag var inte homosexuell, jag hade panikångest.
I samma veva fick vi alla sparken då vi förlorat upphandlingen.

Fram till för åtta år sedan så hankade jag mig fram på olika tillfälliga jobb. Ingen trygghet, vågade inte sjukskriva mig.
Fick en rehabersättning som också innehöll praktik. 8 timmar dagligen 5 dagar i veckan.

Jag fick också en fast anställning på 25% som tidningsbud. Dessa timmar fick jag INTE räkna av mot praktiken.
Jobba natt några timmar och sedan åtta timmars praktik.
Orkade inte detta, orkade inte ringa en läkare och be om sjukskrivning och åter berätta min historia.
Enklaste vägen, 100 propavan. Ambulans, avgiftning, sova ruset av sig, taxi hem.

Till slut satte AF stopp för denna karusell. Skriv under här och vi fixar resten. Detta var en ansökan om sjukersättning, men det var ett tomt blad som jag skrev under på. Vet inte vad kommunen, AF eller läkaren har skrivit i ”min” ansökan. Sedan åtta år är jag sjukpensionär på 75% och jobbar 25%.

Ibland vill jag tillbaka till 100% i arbetslivet, men har insett att det kommer aldrig att funka. Minst 10 förlorade år av mitt liv,till vad för nytta?

Ibland funderar jag på om jag är värd att leva, om jag platsar i dagens samhälle, kanske bättre att jag avslutar livet och låter bli att vara samhället till last?

Jag har så gott det går att lägga detta bakom mig, men detta kommer upp emellanåt, i mina tankar.

Det måste sättas in resurser med en gång, och då RÄTT resurser, så fort det går.

Hade jag fått rätt diagnos, rätt behandling rätt kontakter och slippa ha kontakt med FK och begära nya sjukskrivningar är jag övertygad att jag varit fullt frisk.
Oavsett sjukdom, så måste alla inblandade hålla kontakt med varandra för att ge mig som sjuk en trygghet.
Jag vet hur det är när man ifrågasätts, blir utan pengar, skall stå inför en ”domare” och förklara sig. Hela kedjan, måste kunna ha kontakt inkl FK, för att jag skall komma tillbaka till ett arbete…

10 år har försvunnit av mitt liv 😦

Försöker någon lura mig? #blogg100

Den Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg, Primärvård, Socialstyrelsen, TillsynsärendeLämna en kommentar

Även idag blir det vård/omsorgsrelaterat inlägg i bloggen.

Sitter nu och går igenom mors journaler från sjukhuset efter medicinförgiftningen av Risperidon.

Här ställer sig sjukhuset frågan om Risperdal: Inga uppenbara uppgifter varför pat blev insatt på Risperdal den 10/4-12

Här finns också info om att remiss till som INTE är journalförd på vårdcentralen och ej heller är skickad.
Remissär skriven till Geriatrisk/psykiatrisk avd U-a sjukhus från vct. Har ej fått ngn kallelse ännu.

Här finns också uppgifter om att vårdplanering skall ske, som biståndshandläggaren avstod med motivering att hon känner till ärendet.

Här finns info om att SSK på korttidsboendet skall få rapport.

Kopia har gått till, biståndsbedömare, kommunsjuksköterska och vårdcentral.

När jag en månad senare säger MAS att min berättelse om medicinförgiftning INTE finns med, men hon har kunnat verifiera min berättelse via medicinjournalen och FASS.

Huvuddiagnos är Sjukdomskänsla och trötthet pga medicinbiverkan av Risperdal.
Därtill finns demens med som BIDIAGNOS. Det är denna diagnos som får personal på boendet att behandla mor.
Ingen träning efter medicinförgiftningen fast det står i journalen att mors gångbild förbättrats.
Kombination av psykbakjouren som seponerar Risperdal helt och obs pat i några dagar. Detta lett till att gångbilden förbättrats en del tydande på att det hela handlat extra pyramidala biverkningar på neuroleptika.

Varför får inte mor den hjälp som skulle ske?
Jag och biståndshandläggaren var överens om boendet för återhämtning skull…
Att jag/vi accepterade denna lösning var att ingen kallelse hade kommit på remissen som inte finns.

Vem har ansvaret för att mor inte fick rätt behandling?

Om nu kommunen har fått samma information som jag nu har tillgång till, varför säger de att de INTE visste någon om medicinförgiftningen???

Frågorna blir fler och lägen är inte kul just nu 😦

 

”Jag vill dö!”

Den Av villacaliforniai Anhörig, ÄldreomsorgLämna en kommentar

ID-10090006

I går kväll grät jag en liten skvätt när jag skulle lägga mig…

Mor hade tidigare under kvällen fått en liten ångestdipp med gråt och uttalanden som ”jag är djupt deprimmerad” och ”jag vill dö”…

Att jag grät kanske var en liten del av smärtan jag såg uppvisades men största delen var nog den glädje jag kände…

För bara drygt en månad sedan var dessa uttalanden vardagsmat och då flera gånger på dag. Då försökte jag skoja bort det med hur många gånger har du sagt det idag, och avslutade det hela med en kram…
Jag kom då också på att det var länge sedan min kamera skickade ett sms med texten ”mor är orolig”, mor har ångest.
Då vågade jag inte lämna huset när mor låg i sängen pga av dessa ångestattacker….
I dag kan jag berätta för mor att jag går en promenad med vovven och mor ligger lugnt och tryggt kvar tills jag är tillbaka – FANTASTISKT…

En liten skvätt av mina tårar var nog en del av mina tankar att jag tidigare borde begripit att det fanns andra anledningar bakom mors ångest och depression är bara sjukdom, dvs hemtjänsten…
Detta sitter i redan från förra året att jag inte tidigare insåg att det mor uppvisade inte var sjukdom utan var verkan från mediciner. Två medicinförgiftningar har satt sina spår. Jag borde redan tidigare insett att något var fel på korttidsboendet när mor inte fick den hjälp jag förväntade att mor skulle få…

Jag litade på vården och dess kompetens, jag litade på korttidsboendet och deras kompetens…
Vem, i vår situaton, börjar tro att det är vården och omsorgens fel när det blir så galet… Vem börjar misstänka mediciner och felaktiga journaler när läget är som det är, inte jag… Men varför avfärdade alla mig när jag försökte göra ansvariga uppmärksammade att jag trodde något annat än sjukdom som låg bakom…

Fortfarande får jag inget stöd av andra ansvariga i min kamp, utan JAG måste fortfarande driva kampen, en kamp som jag inte anser att JAG skall behöva driva…

Det jag idag har lärt mig är att så fort jag försöker få någon ansvarig att titta på hela historien är att jag får svaret ”-det är inte mitt ansvar…”

I dag tar JAG ansvar för mor och behöver jag säga att VI ÄR LYCKLIGA…

ID-10080146

Image courtesy of imagerymajestic at FreeDigitalPhotos.net

Genomförandeplansmöte

Den Av villacaliforniai ÄldreomsorgLämna en kommentar

I dag hade vi genomförandeplansmöte. Det var initierat av mors sjukgymnast och mig.

Han har märk att mor inte litar på hemvårdspersonalen pga av att det är många och att alla arbetar på olika sätt.

Gymnastiken syftar till att ge mor tillbaka en del av rörligheten hon förlorade i samband med medicinförgiftningen april/maj 2012. Denna gymnastik skulle satts igång direkt på korttidsboendet dit mor kom för att återhämta sig efter förgiftningen.

Där fick hon ingen hjälp och en kort sammanfattning som jag skrev på Facebook kommer här:

När jag följer journalerna kom demens in i samband med sjukhusvistelsen vid förgiftningen av risperidon. Men allt elände började när jag bad om hjälp och önskade hemsjukvård. Och att jag ville ha hemsjukvård var beroende av att det var så in i helvete svårt att komma i kontakt med vårdcentralen.

När mor var på korttidsboende så var hon först på ”vanlig” avdelning. Vi blev lovade att under den månaden skulle hon få prova både det och demensavdelning. Av någon anledning stoppade enhetschefen detta utan att vi fick någon förklaring.

Det var ju först när jag tog hem mor på helgpermission som jag började förstå att något var fel. Mor fick sin smärtlindring och hon kunde gå. Vi gick hand i hand från bilen in på boendet in i hissen upp till våningen och in på avdelningen och hälsade på personalen. Ingen reagerade på det de såg eller vad jag sade. Nästa fredag var hon bunden i stolen när vi hämtade henne. Under veckan sätt hon oftast i sin stol inkörd till bordet och stolen låst. Hon fick vara där dels som personalen säger det att hennes rop och skrik störde andra patienter enl andra för att andra patienter blev störda av hennes rop och skrik. På helgen fick hon samma medicinering som jag blivit tillsagd och mor gick igen.

Inte ens den gången reagerade någon att mor KUNDE gå….
Ingen brydde sig.
Vi skrev kontrakt på en lägenhet på demensavdelningen och mor fick flytta hem medan jag fortsatte och undersöka allt. Vid vårdplaneringen sades det från kontaktpersonen att mor har blivit så mycket lugnare och tryggare. När jag läser mors journaler som jag till slut fick hem, hade sköterskan 3 dagar tidigare varit i kontakt med läkaren på vårdcentralen hur de skall göra med mor då hennes oro och rop och skrik blivit svårhanterlig.

De säger en sak till mig och i journalen står en annan sak….

Vi var hos mor i stort sett var dag och när mor sätt i fastlåst under bordet med en uppslagen tidning framför mig. Hon såg ut mot parkeringen och så fort hon såg mig hörde jag hennes skrika mitt namn. Pratade med sköterskan om mediciner och övrigt och hennes svar behöver vi veta något så kontaktar vi dig. Det var de orden som fick mig att gå i taket.

När jag sedan fick tag i MAS så uppdagades det alla journalister då hade jag redan gjort en anmälan till socialstyrelsen om medicinering och sedan kompletterat den med ett tillägg mot sköterskorna på boendet att mor inte fick smärtlindring. Sedan har jag så fort jag fått nya uppgifter lämnat de till socialstyrelsen.

Ingen har gett mig stöd men när jag till slut kunde ge uppgifter om att journalposter inte signerats/låsts inom 14 dagar då blev det fart på regionens tjänstemän. VGR-IT blev inkopplad verksamhetschefen blev omplacerad.

Men fortfarande har jag fler frågor än svar och nya frågor dyker upp hela tiden.

8 månader efter att mor blev intagen satte kommunen in sjukgymnastik för att reparera skadorna och detta efter att sjukgymnasten hade sett mor.

I o m att hemvårdspersonalen inte kan enas så var det tvunget med detta möte.

Nu hoppas jag att det blir ordning på mors vård och omsorg

Mor har ingen demens, eller… Vet varken ut eller in….

Den Av villacaliforniai Äldreomsorg, Mor1 kommentar
Har nu pratat med mors läkare om senaste provtagningarna.

NT-proBNP-värdet ligger på 801, vilket är långt över värdet 125 som säkerställer att mor inte har någon hjärtsvikt. Värdet är ej patologiskt, och läkaren har dock gjort bedömningen att mor EJ lider av hjärtsvikt. Läkaren tror att medicinen satts in för en lugnare hjärtgång…HB ligger på 109 vilket är i underkant. Tidigare låg det på 124. Vi har beslutat att sätt in järntabletter för att motverka bristen.

Psykiska symtom på järnbrist är bl a:Trötthet
Depression
Nedsatt koncentrationsförmåga, minne och inlärningsförmåga.

B12 är skyhögt och ligger över gränsvärdet, så där är inga problem.

Vi hade diskusssion om Metoprolol och det får man ta på ont och gott….
Föreslog att vi skulle ta bort den och att jag tar blodtryck en eller flera gånger per dag.
Men jag är inte inläst på ämnet kan kan inte avgöra vad som är bäst.
Metoprolol kan ge i mycket sällsynta fall ge:
Glömskhet eller nedsatt minnes­för­måga, för­virring, hallucina­tioner, person­lig­hets-för­änd­ringar (t ex humör­-sväng­ningar)

Läkaren kan inte heller avgöra om det är demens eller depression, Troligen ej B-12 brist.
Så vi skall ta förnyad diskussion om dagverksamhet och se om vi kan lösa detta.
Tidigare i journalerna står att mor behöver nog mer stimulans…
Frågan är hur vi går vidare.
Att göra hjärnröntgen i dagsläget och bråka med mor i någon större utredning tror jag skapar mer oro än nödvändigt.
Då mor är trygg i min närvaro och känner sig otrygg i andras närvaro så måste jag vara med oftast…
Läkaren tror att järntabletter och stimulans kan göra henne mer tillfredställelse och att vi då kan ta nytt ställningstagande.Väntar mer spänning på kommentarer från farmacepten…

Vårdcentralens brister får mig att må dåligt

Den Av villacaliforniai Äldreomsorg, Primärvård4 kommentarer

Veckans händelser har fått fram en massa saker i ljuset.

Onsdagens möte med chefsläkare i regionen gav mid en del svar på det jag har anmält till Socialstyrelsen i min första anmälan dit.

Läkaren har missat kontrollera rätt styrka på Vagifem och det saknas uppgifter som gör att det är spårbart. Att läkaren kar skrivit ett brev till mig och mor om detta fram inte mer än att brev är skickat, ej vad brevet innehåller…

Därtill saknas spårbarhet kring uppföljning av Risperdal efter 26 april 2012.
Därtill saknas spårbarhet kring kontakter mellan läkare och Hsv SSK kring remisser till sjukhuset.

Det som hände (eller inte hände) den 24 maj 2012 finns inte ett ord om. Där kommer fortfarande det att stå ord mot ord, om inte Socialstyrelsen gör kompletterande begäranden från Hsv SSK. Detta har inte skett enl MAS i kommunen.

Det känns mycket skönt att det har kommit så här långt men samtidigt så får inte jag någon hjälp, utan måste själv driva kampen om mors livskvalitete  vidare.

Under veckan kommer sjukgymnaten hit och och har med sig ett gåbord en träningscykel.
Mor är nu så pigg så vi skall börja träna. Inte för att springa maraton eller liknande men för att få upp strykan i benen för framför allt mindre förflyttningar. Tanken är att vi skall få bort liften som hemvården använder mellan säng och rullstol och hon ev med hjälp av hemårdpersonal (alt mig) kan resa sig från sängen själv.

Under veckan har jag också haft kontakt med farmacept som jag tillsammans med har gått igenom mors medicinlista. Hon ville att det första var att vi skulle ta ett NT-proBNP-prov för att se om det kan vara att mor har hjärtsvikt eller inte. Metoprolol kan ha biverkningar som ger minnesstörningar, förvirring mm.
Mors läkare har nu lovat ett detta skall tas. Han lovade också att skriva remiss till poliklinitiskt ultraljud av hjärtat. Han gick också tillbaka i journalerna och kontrollerade journaler från 2010.
Där gjordes en bedömning att mor har ett tryck på diafragman ev pga KOL och detta kan ge liknande symtom som hjärtsvikt/förmaksflimmer.

Detta kan innebära att mor har gått på medicin i över två är för någon hon inte har, men attbiverkningarna kan ha gett flertal demensliknande symtom…

JAG MÅR INTE BRA JUST NU….

Regionens synpunkter till det inträffade

Den Av villacaliforniai Äldreomsorg, Primärvård, Tillsynsärende1 kommentar

Händelseförlopp:

  • Januari 2012. Patienten  får behandling med antibiotika vid två tillfällen för urinvägsinfektion
  • Mars 2012. Insättes Vagifem efter kontakt mellan beh läkare och hemsjukvårdens sjukskötersks (HSV ssk). Efter ny kontakt sju dagar senare insättes Oxascand vid behov pga oro. Efter ytterligare tre dagar ges beh med antibiotika pga ny urinvägsinfektion. HSV ssk rapporterar sex dagar senare dålig effekt av Oxascand fr a på morgonen mot oron. Dagen görs ett läkarbesök på vårdcentralen av patienten tillsammans med kontaktperson. Enligt journalanteckning görs en läkemedelsgenomgång – bl a äkas Aricept, oförändrad Citalopram medicin, insättes på tablett Folat samt prova med Oxascand och Zolpidem vid behov. Efter sex dagar telefon kontakt mellan sjuksköterska och anhörig som önskar ändring av tablettstyrka av Vagifem från 25 mikrogram till 10 mikrogram
  • April 2012. Finns journalnot om brev till patient från behandlande läkare. Tre dagar senare telefonkontakt mellan behandlande läkare och kontaktperson kring tilltagande problem med oro. Läkaren insätter tablett Risperdal 0,5 mgx 1 och enligt anteckning upptrappning av dosen till 1 tablett 2 gånger dagligen. Tre veckor senare finns en journalanteckning om att insatt behandling med Risperidal fungerat ”huggligt” och att patienten var mindre orolig.
  • Juni 2012 Inkommande slutanteckning från Medicinkliniken NU-sjukvården där patienten vårdats 12-05-24 — 06-01 under diagnos ”medicinbiverkan på neuroleptika och demens”. Utskrevs till korttidsboende efter vårdtiden och därefter till hemmet.
  • Juli 2012. Läkarbesök på vårdcentralen pga värk. Ramlat sex veckor tidigare där röntgen i samband med fallet ej visat någon skelettskada. Insattes på Alvedon som smärtlindring. I slutet av juli nytt läkarbesök på boendet och samband med detta genomgång av medicinering och planering inför hemgång till eget boende.
  • Anhörig har lämnat egen redogörelse för det inträffade – där framgår bl a kontakt med vårdcentralen kring misstänkt biverkan av Vagifem pga för tablettstyrka än rekommenderat, biverkan av insatt behandling med Risperdal vilket krävt sjukhus vård, avsaknad av dokumentation kring kontakter. För övrigt hänvisas till redogörelsen

Identifierade orsaker till händelsen:

  • Läkaren har inte uppmärksammat ändrad rekommenderad tablettstyrka på Vagifem vid insättning
  • Spårbarhet saknas i journalen kring ändring av tablettstyrka på Vagifem
  • Spårbarhet saknas i journalen kring uppföljning av Rispedal behandling efter 12-04-26
  • Spårbarhet saknas i journalen kring kontakter mellan behandlande läkare och hemsjukvårdens  sjuksköterska kring remiss till sjukhuset.

Riskbedömning:
Det inträffade har förorsakat patienten och anhöriga onödigt lidande

Förslag på förbättringsåtgärder:

  • Vid föreskrivning av läkemedel använda t ex FASS för att kontrollera dosering, tablettstryka m.m. FASS finns tillgängligt elekroniskt i journalsystemet samt uppdateras regelbundet.
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur läkemedelsändringar dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur uppföljning av insatt behandling dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet

Aktualisera/upprätta rutin kring dokumentation i journalsystemet vid kontakter som rör en patients vård och behandling t ex kontakter med hemsjukvården, remisser som skickas – för att säkerställa spårbarhetDetta är regionens synpunkter på händelsen.
I övrigt hänvisar regionen till min/vår redogöresle.Det saknas läkaren/läkarnas redogörelse, verksamhetschefens redogörelse och kommunens redogörelse.

Regionen kritiserar biståndshandläggaren muntligen för att ha avstått vårdplanering för att detta hade kunnat uppbringa mycket till ytan och att det gjort att mor inte har fått rätt vård.
Har nu också fått information hur jag skall gå vidare med ärendet.

Vårt ärende ser ut som följer i regionens diarium:

  • 2012-07-20         1 Begäran om yttrande och journal, dnr 9.2-36374/2012 klagomål gällande överdosering av läkemedel vid Vårdcentralen Sjuntorp/Granngården    IN 2012-07-20
  • 2012-08-17  2 Yttrande och journal dnr 9.2-36374/2012  UT 2012-08-08
  • 2013-01-25  3 Frågor rörande dnr 9.2-36374/2012 vårdcentralen Sjuntorp/Granngården  IN 2013-01-22
  • 2013-01-30  4 Frågor rörande Granngårdens vårdcentral, inkom 2013-01-29 IN 2013-01-30
  • 2013-01-30  5 Frågor angående Vårdcentralen Granngården  IN 2013-01-30
  • 2013-02-18  6 Korrespondens avseende vårdcentralen Granngården IN 2013-01-22
  • 2013-02-22  7 Utredning ärende 9.2-36374/2012  UT 2013-02-14

Brev till patientnämnden

Den Av villacaliforniai Primärvård, TidigareLämna en kommentar

Hej!

Är detta något för er?

Vad jag reagerar på är att mor insattes på Vagifem 25 mkg trots att
tillverkaren själv dragit bort den strykan från marknaden ca 14
månader innan mor fick den. Finns dock kvar som parallellimport. Jag
märkte snabbt att hennes humör ändrades och blev mycket ilsk o
irriterad och började undersöka saken tills jag fick kontakt med
läkemedelsverket som protesterade på styrkan.
Efter det så pratade jag med läkaren som inte trodde mig utan utan
ville kontrollera saken.
Strax därefter kom ett brev från honom där han gav mig fullständigt
rätt i mina påståenden och ändrade dosen.
Men i samband med det sattes också risperidon in för att lugna henne,
vilket gav en massa biverkningar.
Till slut blev läget akut och hemvårdspersonalen bad mig och hjälp då
deras sköterska inte verkade ta det hela på allvar.
Läkaren skickade en remiss till Geriatrik i Uddevalla för
medicinjustering, väntetid en till två månader.
Tjänstgörande distriktssköterska (ej mors ordinarie som var sjuk)
tyckte vi kunde vänta drygt en vecka och vänta på ordinarie rond.
När hennes ordinarie distriktssköterska kom tillbaka kontaktade hon
mig med en gång och efter diverse samtal så beslöt vi att kontakta
akuten och där tog dom emot henne och vi fick ambulans som hjälp att
få in henne då hon var i så dåligt skick. Hon hade dom sista dagarna
blivit matad av hemvårdspersonal då hon hade mycket smärtor i muskler
och stelhet som gjorde att hon knappt kunde röra sig.

Mor blev då inlagd för misstänkt medicinförgiftning av Risperidon.
Mor låg inne på sjukhus en vecka och sedan slussades vidare till korttidsboende.

Mor är idag utan Risperidon, Oxascand och Zolpidem.
Hon är lugn och fin men har fortfarande en del smärtor och stelhet och
är ofta beroende av rullstol om hon inte får typ Alvedon som
smärtlindring.

Om man tittar på hur Risperidon sattes in utan att ha först ha inväntat
resultatet av minskningen av Vagifem 25 mkg så tycker jag detta har
orsakat framför allt henne onödigt lidande men också vi barn som har
levat nära henne, därtill en massa exrakostnader.

Har pratat med socialstyrelsen som skall granska fallet men kanske
även ni skall titta på detta.
Har även pratat med MAS i kommunen om vad jag tycker är dåligt
samarbete mellan mig som äldste son och sköterskorna på hennes boende.
Borde åtminstonde fått ett telefonnummer där jag kan kontakta sköterskan.
Jag har under hennes korttidsboende (1 månad) försökt påtala detta om
smärtlindring genom Alvedon-liknande preparat utan att han blivit
tagen på allvar.
I dag 12-07-11 har nu mor fått insatt Alvedon i dospåsar.

Jag känner att allt blir mer och mer övermäktigt för mig, med anmälan
till patientförsäkringen, läkemedelsförsäkringen, socialstyrelsen
därtill min utvecklingsstörde broder som har gått in väggen bland annat
beroende på detta.

Mvh
/Bengt Larsson

Mor: Akut ambulans

Den Av villacaliforniai Primärvård, TidigareLämna en kommentar

Torsdag morgon.

Jag är slut av oro och spänningar i kroppen och har inte sovit på flera nätter.

Mors ordinarie SSK i hemvården är tillbaka och ringer mig på morgonen.

Hon berättar att flickorna i hemvården berättat att mor inte mår bra.
Hon föreslår att hon åker till vårdcentralen direkt och pratar med läkaren om mor och att han får skriva remiss så vi får komma in akut med mor till akuten. Därefter kommer hon hit.

Hon har varit på vårdcentralen och pratat med läkaren som inte anser det vara något oroväckande utan föreslår att han skall skicka en remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden är ca 1 till 2 månader.
Mer anser sig han inte att han kan göra i detta fallet.
Vi går in till mor och pratar som inte svara på tilltal och bara tittar med en blick som inget ser.

Åter ute på altan gör vi upp vår gemensamman plan.

Jag stannar kvar och håller uppsikt på mor och infomerar hemvårdspersonalen om vad som pågår.
SSK åker tillbaka till kontoret och kontaktar själv akuten och förklarar läget med mor och ber att att vi skall få komma in med mor med ambulans.

Hemvårdpersonalen förbereder mor för sjukhuset och strax efter ringer SSK.
Akuten tar emot mor för undersökning. Hon skall ordna med ambulans och återkommer när det är klart.

En från personalen i hemvården stannar kvar och är behjälplig så länge det behövs.

SSK ringer igen och berättar att ambulansen skall vara här inom en timma.

Åker med i ambulansen till sjukhuset där det efter blodprover och andra undersökningar snabbt konstateras att mor har akut toxination av Risperidon

Medicinen sätt ut omedelbart och mor hamnar på avdelning med full övervakning av hennes tillstånd dygnet runt.
Man märker snart att hon återvänder till livet även om vissa delar av biverkningarna kommer att sitta kvar under flera månader.

Här saknas helt journalanteckningar för denna dagen, att SSK varit på personligt besök på VC och att läkaren lovade att skriva remiss till geriatrisk medicin.

FASS säger om biverkningar:
ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom).

Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.

I denna situation tycker en SSK att vi kan vänta en vecka och läkaren föreslår remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden kan vara upp till 2 månader.
Mor var så förgiftad att hemvården fick komma hit och mata henne.
Ändå tycker SSK att vi kan vänta en vecka. Tror inte mor hade överlevt en vecka 😦