Archive | juni 2017

Västra Tunhems egen Sonja Stjernquist


Vägkyrkor eller som det ibland kallas är några av höjdpunkterna under sommaren. Många utställningar med bygdens hantverkare,  blandat med olika teman. Visst är det härligt att få resa när och fjärran för att besöka olika platser och även att få se omgivningarna på vägen dit och hem. Sverige är så fantastiskt! En halvdag vid vägkyrkan kan ge mycket behållning och till bråkdelen av priset vad ett besök på Liseberg kostar.
I dag var det vägkyrka i Västra Tunhem som stod på schemat. Kommer dit 20 minuter innan de öppnar men vad gjorde det, Västra Tunhems egen Sonja Stjernquist sitter innanför dörren och hälsar mig Välkommen tillbaka i år igen. Jag beställer våfflor till mig och vovven och vi låter det oss väl smaka. Då kommer en motorcykelungdom trodde jag, tills det visade sig att han var församlingspedagog. Vi sitter och pratar en stund om ditt och datt. Han är den som har hand om änglarna och mössen i kyrkan. Naturligtvis var jag ju tvungen att titta på dem. Kliver in i kyrkan och hör direkt änglamusik men insåg att det inte var högre upp än från läktaren, och där sitter kyrkomusikern och övar inför kvällens musikföreställning. Stod där länge och lyssnade på musiken. Förra året var orgeln nertagen för översyn, men nu fick jag höra och se hur han med händer och fötter smeker underverket till, nästan himmelsk musik.

Sedan blev det åter att gå ner och be pedagogen visa mig änglarna. Så mycket änglar i olika utföranden från små och stora händer men säkert någon som var formgjuten också. Fastnade för ett kort där någon skrivet ”Tet var en gong en ängel” med barnslig stil. Härligt detta med änglar i olika former och fantasier men ändå änglar,  inte att ta miste på…


Efter änglabesöket var det dags att kolla in hantverksutställninfen utav allehanda tekniker, och det var mycket nytt och unikt i år, sådant som jag gillar.


Sedan blev det ännu en våffla då tillsammans med en mycket trevlig präst.

Tack ”Sonja Stjernquist” och alla ni andra som förgyllde vår dag.

Nu blir det paus….

Just nu har jag och bror det tufft, känslomässigt. I går skulle vi varit i Uddevalla på hudkliniken för att få klart besked om vad det hudförändringen var som de opererade bort för tre veckor sedan. Vi hade tagit ledigt från jobbet, avbeställt färdtjänst mm. Vi hade förberett oss på det värsta medan vi hoppades på det bästa. …

Sent på måndagseftermiddagen ringde de från hudmottagningen och suckande berättade att de inte fått något svar på vad fläcken var…. Ja hon som ringde var inte glad heller och vi fick en ny tid nästa tisdag med samma procedur. Vi kunde ju inte skälla på henne, för det var inte hennes fel, men samtidigt blev det ju ett antiklimax. Vi tog ledigt och njöt av varandras sällskap och av livet. I eftermiddags ringde brors läkare från vårdcentralen och undrade hur allt gått igår. .. Kunde inte säga mer än sanningen och att det blivit inställt. Även han suckade djupt…

Bror och jag valde att vi skulle vara öppna med vad som händer, så att förhoppningsvis andra kunde få kraft och styrka att genomgå det vi just genomgår…

I eftermiddags exploderade messenger från FB och vi trodde att det var vänner som också undrade hur det gått med allt… Nej, i stället var det vänner som fått varningar från vänner om ett nytt försök att ta över facebookkonton. Tror säkert de har gjort det i all välmening, men varför går vi på detta gång på gång? När man letar efter den misstänkte personen på FB så finns det inte någon sådan person. Börjar man söka på olika tidningar så är det heller inte någon som rapporterar om det. Googlar man, så får man upp att det med största sannolikhet bara är en bluff. Gång på gång går vi på samma saker. ..

VARFÖR. Så enkelt idag att kontrollera fakta,  och ändå gör vi inte det… 27 varningar om denna fejknyhet men ingen som frågar den vägen hur vi mår… jag brukar vara noga med vem som får bli min FB vän, och jag känner mig otroligt misslyckad just nu. 

Nu tar jag en paus från Facebook till denda våg ebbat ut…

Världens bästa servitris

 

20170624_145800-1
Rubriken ”Världens bästa servitris” har jag hämtat från Lotta Engbergs låt med samma namn. Men varför döpa ett inlägg i min blogg efter det? Jo för jag vet vem världens bästa servitris är, och var hon finns. På Slottscafét i Lilla Edet har mitt hjärta hittat henne och hennes kollegor.

Jag minns när jag letade efter ett fint café i eller omkring Lilla Edet för att förgylla vardagen. Hittade ett ”nytt” café i googles länktips och ringde och frågade om caféet. De försökte flera gånger förklara var caféet låg och jag fattade inget, inget förrän vi kom underfund med att det var den gamla handelsträdgården som genomgått en transformation och blivit café. Vi åkte ner för att fika och jag kan lova att det blev kärlek från första ögonkastet. Och det bästa av allt, kärleken blev besvarad. Den gamla förfallna handelsträdgården hade fått nytt liv, parken som mer eller mindre var igenvuxen höll på att omvandlas från ett ”helvete” till ett paradis. Kärleken drev mig att kontakta den ansvarige på kommunen och komma med och ge mina idéer.  Många togs tillvaro på och Kärleken växte. Från början fanns en annan servitris som var gudomlig, och vi hade ett bra samarbete. I dag är det en annan servitris, som har ett hjärta av guld med också en vilja av stål. Under mors sista år blev caféet ett andningshål där friden och lugnet rådde.

Nej, vi möts inte varje dag i caféet så som Lotta Engberg sjunger, men vi är där nere flera gånger i veckan,  och då är det inte kaffepriset som lockar, utan kärleken och omtanken som värmer så mycket. Den kärlek som finns där går inte att beskriva. Just bara att känna sig välkommen,  att vara den de rullat ut den osynliga röda mattan för,  och där uppgifter är att ge en upplevelse utöver det vanliga,  det är det mest viktiga.  Här möts gammal och ung, direktörer och arbetare, och vi blir alla ett. Förstaklassiga råvaror tillreds med omsorg och vi är alla kungar och drottningar. Alla kliver in i hjärtats gemenskap som saknar motstycke.

Man kan hyra delar eller hela cafét för sina egna arrangemang med eller utan service, och här är det hjärtat som styr, inte plånboken. Är du boende i Lilla Edet eller bara på besök, så glöm inte platsen där vardagen blir till fest. För mig och bror är cafét platsen där vi kan andas och få ro. Här kombineras det lugna fina med temakvällar/dagar med olika teman. Nationaldag, midsommar,  temautställningar, allsång, trädgårds och blomsterutställning. Här finns något för alla. Är man för liten för sång så kan man gräva sand eller eller ta en gungtur till Kina.  Mamma och pappa kanske väljer att springa New York maraton i utegymet medan du äter din favvoglass. Eller så njuter man bara.

Tack alla servitriser oavsett kön, tack alla som hjälpt till och fixat park och café,  tack alla kända och okända gäster. Ni okända blir oftast kända, då ni blir återkommande,  och det är så kul att träffa alla nya på nytt igen. Ni är inte nya så länge, för snart blir också ni stammisar. Ja vad säger man, finns hjärtat med, så kommer kärleken av sig självt, och den tanken är jag nog inte ensam om.

Kram till alla jag lärt känna där och kom ihåg, främlingar är vänner du ännu inte träffat.

Länk till cafe

 

 

Världens bästa servitris

Om, detta med Gud…

Ja, de flesta vet nog vid detta laget att jag har en gudstro, någon som går vid min sida och ger tröst och hjälp. Jag har aldrig blivit frälst utan jag tror den kom med bröstmjölken från mor och far… Så för mig min gudstro helt naturligt.

Nu är ju jag ingen präst, och har inga ambitioner på att bli det heller, därför springer jag inte ut och predikar guds ord. Att jag har ”Droppen” runt halsen är viktigt för mig, sedan får var och en tolka det som den vill. För mig är den viktig och betyder så mycket för mig. Nej,  tror inte det syns så mycket på mig att jag har min tro, då jag sällan knäpper mina händer, så andra ser. Däremot skänker jag gärna en tanke åt rätt håll vid olika aktiviteter. Jag ber ytterst sällan, i det vi säger är bön… men jag samtalar ofta med Gud, inte minst på nätterna när jag kör min tidningsbil som lanskapet på natten. Men då måste jag hålla i ratten istället för att knäppa mina händer, vilket jag tror de flesta är glada för 😉

Men jag checkar gärna in i kyrkan när jag kommer dit, och delar gärna den biten via sociala medier. Sedan får andra tänka och tro som de vill. Det roliga med dessa bilder och incheckning tycker jag är vilka som gillar och kommenterar dessa bilder….

Många är sådana personer som jag inte trodde har en syn som stämmer överens med mina tankar. Nu tror jag inte alla är troende, men jag tror ändå att det finns ett varmt hjärta bakom. Jag går gärna till kyrkan om jag har tid och möjlighet, och sommartid är jag min egen kyrka väldigt otrogen, då jag gärna besöker Vägkyrkor men också många evenemang i och krig kyrkorna på sommaren. Musik gillar jag mycket och speciellt om det är lite annan musik än psalmer. Finns så mycket fin musik som sprids via mer eller mindre lokala förmågor,  som bara vill dela med sig av glädjen.

Det finns så många fina kyrkor i närheten men också längre bort, som jag vill besöka, se på kyrkan, se på fina utställningar,  en kopp kaffe och en våffla, se nya miljöer mm. En gratiskonser i kyrkan kan vara lika fin som den i Göteborgs konserthus för dyra pengar. Men jag betalar gärna dyra pengar ibland också 😊

I går skulle jag åka till en butik för att handla. På vägen dit finns en kyrka jag bara åkt förbi, men aldrig besökt. Det var en för mig känd personlig vän som var präst. Den mässan var ett samarbete mellan Svenska Kyrkan och Missionsförbundet, vilket var en helt ny upplevelse för mig. Ute på parkeringen ropar en person på mig och visar att även hon var där. Jag undrade vad hon gjorde där… Det skulle vara tacksägelse för hennes far som nyligen lämnat det jordiska.

Frågan jag ställde mig var om det var slumpen som gjorde att jag åkte just till denna kyrkan, eller om det fanns någon tanke boom det hela.

Senare på eftermiddagen valde jag att åka till en annan kyrka som hade startat sin väg och sommarkyrka,  just igår. Dessa evenemang brukar avslutas med någon form av andakt och något annan intressant. Döm om min förvåning när det var gudstjänst med dop, och till min stora glädje även var samma präst som på förmiddagen. Samma predikan två gånger,  men jag lyssnar gärna på bra låtar flera gången på Spotify, så varför inte samma predikan två gånger också, för den var bra 😂

Stenträdgården tar form

Nu är mattan på  plats i hela gropen och stenkanten mot gräsmattan är lagd, så att robotgräsklipparen kan klippa gräset jämt samtidigt som stenträdgården kan vara full med prydnader. Att stenträdgården hamnade just där, är att vi hade en gran som stormen Egon knäckte och vi måste gräva upp roten. Samtidigt ville vi ha bort prydnader i trädgården så att det blev fritt spelrum för klipparen och att slippa allt för mycket jobb.

Där sittbänken står kommer jag att lägga en bit trall som vi har liggandes så att man kan gå och sätta sig och kanske ta en öl i solen. En parasoll finns att komplettera med. Till vänster om möbeln står gamla innanmätet från gårdens kokgryta där vi kokade potatis till grisarna och bakom den står den gamla trädgårdspumpen. I den kommer en slang att kopplas så att vatten rinner från baljan upp i pumpen och tillbaka. 

Rådjuret har fått sin plats och kan blicka på gästerna när de kommer. Hen var oftast igenväxt med gräs när han låg i gräset och syntes knappt. Nu har han sin upphöjda position där.  Även fågelbadet, svanen och ställts på plats och nu provar vi oss fram för att hitta rätt positioner på prydnader.  Sedan blir det lite solcellsbelysning och annat som det kommer att kompletteras med.

Så nu börjar det kännas som om allt tar form. När vi bestämt oss, så skall resten fyllas med stenar i olika former storlekar, allt för att hålla ogräset borta.