Taxi, var god vänta

taxi

Nu på morgonen var färdtjänsten återigen försenad 😦
Drygt 10 minuter efter den avgångstid som är satt till 05,45 på måndag ringer jag och anmäler försenat fordon. Hon börjar kolla upp och ser att idag är fordonet bokat till 06,20

Jag reagerade starkt på detta då det är arbetsresor, och han har ett jobb som börjar 07,00.

Hem har han färdtjänst var vardag 15,45, men till jobbet så skiljer det mellan 05,45 och 06,10. Men de olika tiderna är ju sedan länge inplanerade i schemat.
Hon kollar upp och ser att resorna är inbokade normalt 05,45 på måndagar. Men varför de ändrat i dag kunde hon inte ge besked om. Ännu mindre varför de ändrat i dag, och UTAN att kontakta oss. Mitt i detta ringer nu taxichauffören och säger att han är lite sen. Nu lär han knappast komma till jobbet i tid, pga detta 😦

Att bror har arbetsresor är att han skall känna sig trygg och att det skall gå i sina vanliga rutiner. Nät det funkar är han trygg och klara det själv, men när det blir strul, så blir han genast nervös och osäker. Då är det jag som måste gå upp och ringa och kolla vad som hänt. Att det kan hända olyckor och liknande är inte konstigt, och då kan jag förstå att det blir tillfälliga förseningar. Men att boka om avgångstiden med 35 minuter utan att säga något är inte OK.

Tidigare när han hade färdtjänst, så var det ofta problem, så det funkade inte och därför har han nu arbetsresor. Det mesta har fungerat fram till för några månader sedan, då det blivit mer och mer strul.

Nu blir det att ringa och fråga vad som händer. Presentkortet som Västtrafik delar ut som kompensation för dessa missar, kompenserar inte för det löneavdrag han får för sen ankomst till jobbet.

Nu 06,28, dvs 43 minuter sen gör att att han inte kommer i tid till jobbet 07,00. 😦

Uppdatering 07,55
Nu har jag pratat med Samres om vad som hänt.
Där får jag besked att chauffören som skulle hämta 05,45 glömde det. Istället bokade de en ny bil till 06,20. Detta utan att meddela oss. Inte heller kundtjänst för försenat fordon kunde ge detta besked när jag ringde.
Nu har jag försökt ringa och lämna mina synpunkter på detta då är deras telefoner ur funktion och jag skall återkomma senare.
Skall jag skratta eller gråta?

 

Min brors öde 2012

År 2012 var ett jobbigt år för familjen. För bror var det ännu jobbigare då han inte förstod mor sjukdom i sin fullo och inte heller den kamp jag dragit igång för mor. Mitt i detta skulle delar av verksamheten på Samhall i Trollhättan och förflyttas till deras lokaler i Uddevalla. Detta gnagde i honom och han kunde inte berätta vad som var fel pga sitt eget handikapp.

Jag minns så väl den dagen han gick i vägen. Klockan var strax efter 12 på dagen denna fina sommardag. Jag hade hällt upp mig en kopp kaffe och precis satt ner ändan på stolen på altan. Jag hör någon gå på vår grusväg, lite på avstånd men pga av grönskande träd såg jag ingenting. Det lät nästan som bror, men han är ju på jobbet, tänkte jag, så det är någon annan. Helt plötsligt ser jag att det är bror, men han går inte som han brukar och verkar djupt tänkande. Jag frågar om han har fått sluta tidigare idag, för jag skulle ju inte hämta honom förrän 16:55 vid bussen. Får bara ett nej till svar.
Ber honom sätta sig hos mig på altanen så vi får prata.

Det första får jag bara ja eller nej till svar. Jag körde ju dig till bussen tjugo i se i morse, sade jag åkte du inte med bussen? -Nej!
Men vad har du gjort då, frågade jag? Tystnad…
Till slut får jag ur honom ordet ”promenerat”.
Det visar sig att att han promenerat i sina egna tankar i över sex timmar denna morgon och förmiddag.

Jag fick ringt hans förman och berättat vad som hänt, sedan ringde jag vårdcentralen och berättade som det var. Vi fick en akuttid och kunde komma upp fort, och där kunde vi konstatera att det inte fanns några fysiska fel på honom. Han var helt enkelt sönderstressad av allt som hände, som han inte förstod. Han blev sjukskriven för utmattning. Under tre månader gick han sjukskriven och vi försökte hitta olika lösningar som kunde fungera för honom så han kunde resa till jobbet lugnt och tryggt.

I klippet ovan hör ni intervju med mig om brors situation. I september har vi äntligen en lösning klar, som passar bror, han får arbetsresor från hemmet till arbetsplatsen i Uddevalla med taxi morgon och kväll.

Under denna sjukdomstid hinner vi också besluta att ta hem mor från boende och hon får bo med oss igen. Bror får vare med i mors negativa utveckling med sin sjukdom men vi försöker också prata hela tiden om vad som händer.

Ni kan läsa hela nyheten som P4 Väst publicerade på sin sida här och där finns också Samhalls kommentar till varför det blivit så här.

Ett stort tack till Radio väst för all hjälp i ärendet!

 

I mors fotspår #bloggswe

2SkJutAl
1956 kom mor till Sverige. Hon och far hade träffats något år tidigare i Rendsburg där far bodde när han jobbade på ett varv där, och bodde på det hotell mor jobbade på.

Algots sökte sömmerskor under den tiden och det var stora projekt i Tyskland för att få tyska kvinnor att flytta hit och börja jobba. Mor och hennes syster Eva kom hit med bussen som företaget ordnat från Tyskland. För systern gick det som en bananskal och hon började snart att jobba där, medan för mor blev det problem. De var något som strulade med hennes arbetstillstånd, så hon fick inte jobba där som det då var. Men medan arbetsförmedlingen försökte fixa till det men mors papper, så visade det sig att herr Göte Johansson med fru Brita, sökte en barnflicka.
Det visade sig att Göte Johansson var son till Algot Johansson, då och kanske även idag känd under namnet Algots.

Wikipedia beskriver Algot Johansson så här:
John Algot Johansson, född 18 juli 1886 i Roasjö församling, dåvarande Älvsborgs län, död 12 juli 1978 i Borås, var en svensk företagsledare i textilbranschen och grundare av Algots.

Algot Johansson växte upp i Roasjö Östergård. Han var son till hemmansägaren August Johansson och Augusta, ogift Eriksdotter. Han grundade företaget Algots 1907 och bildade aktiebolaget Algot Johansson AB 1937 där han var verkställande direktör till 1957 då han lämnade över ansvaret till sonen Göte Johansson. Efter det var han sedan styrelseordförande fram till 1974. Han var kommendör av Vasaorden. År 1938 företog han en jordenruntresa.

År 1907 gifte han sig med Hildur Johansson (1887–1964). De fick barnen Åke 1908, Göte 1911, Elis 1913, Arne 1915 och Alf Olle 1918 (död samma år).

Paret ligger gravsatt i en familjegrav på Borås Sankta Birgittas kyrkogård, där även sönerna Göte och Alf Olle vilar.

Mor blev kallad till intervju hos Brita Johansson, dvs Algots sonhustru, och de fatta de genast tycker för varandra. Mor började snart att arbeta där.

wpid-wp-1438372840899.jpegÄven Göte Johansson finns beskriven på Wikipeida:

Göte Johansson, född 2 februari 1911 i Borås, död 1981, var en svensk företagsledare och VD för konfektionsföretaget Algots.

Han var son till konfektionsfabrikören Algot Johansson och Hildur, ogift Johansson. Han blev 1932 disponent för Algot Johansson AB i Borås efterträdde sin far som VD för konfektionsföretaget 1957. År 1974 blev han styrelseordförande. Göte Johansson var styrelseledamot i Konfektionsindustriföreningen, Boråsortens konfektionsindustriförening, Svenska Handelsbanken i Borås, Boråskretsen av Sveriges konfektionsindustriförbund, Sveriges konfektionsindustriförbund, AB Alf Stigens fabriker och Svenska Handelsbanken i Stockholm.

Han gifte sig 1939 med Brita Torell (1912–1983), dotter till köpmannen David Torell och Bärta, ogift Johansson. Makarna bodde i Borås men flyttade på 1970-talet till Sachsein, Schweiz. Deras son Göte-David Johansson (född 1943) har också varit VD för Algots.

Makarna är begravda i en familjegrav på Borås Sankta Birgittas kyrkogård, där även Götes föräldrar vilar.

wpid-wp-1438372729124.jpegFamiljen hade en lägenhet inne i staden där de bodde, och också där mor fick bo, men de hade också en sommarstuga, en väldans stor sommarstuga i Skogsryd, strax utanför Borås. Ni ser bilden överst på sidan. Bror och jag har gjort ett par resor till Borås för att hitta de platser mor bodde på under de två åren som hon jobbade i familjen.

Mor som pga flykten under kriget hade svårt med att flytta fram och tillbaka mellan stan och landet, försågs att frun Johansson av bussbiljetter så hon kunde ta tidig morgonbuss till Skogsryd för att vara med barnen och sedan en kvällsbuss tillbaka till stan och lägenheten där hon kunde bo. Mor och far som var kärestan, hade också fått lov att umgås och fru Johansson hade sett till hur far skulle kunna komma in mer eller mindre obemärkt. Brita var väldigt mån om både mor och hennes syskon som bodde kvar i Tyskland, så hon hade oftast fixat kläder från fabriken så mor kunde sända ner till dem. Så mors familj där nere gick ofta i kläder signerade Algots.

Mor berättar att barnen inte var samarbetsvilliga den första tiden och svarade med du är inte våra mamma, så du bestämmer inte över oss. Det hörde deras far och tog ett ordentligt samtal med barnen. Fröken Kleiner jobbar här för er och det är hon som bestämmer.  Så i fortsättningen så lyder ni fröken Kleiner. Efter det så blev mor en del av familen. Många gånger kom frun och sade till mor, att nu tar vi oss en kopp kaffe och en god cigarett, och så satt de och pratade en stund. Mor var väldigt plikttrogen men vid ett tillfälle försov hon sig. Hon kom ner till lägenheten vid 11-tiden fast hon skulle börja klockan 7. Fru Johansson, sade god förmiddag, hoppas fröken Kleiner sovit gott.
Om hon sätter sig i rummet så skall jag ordna frukost till oss. Hon fixade en frukost med rostat bröd, som de åt gemensamt. Därefter var det sedvanligt kaffe med cigarett. Hon bad mor vänta lite och så kom hon med en ny kollektion med klänningar. Mor som skämdes så kolossalt för att hon försovit sig, svarade med stammande röst, ”Får man presenter när man försover sig, så skall jag göra det oftare”.

wpid-wp-1438414490553.jpegMor stannade i familjen i två år och de pengar hon tjänade blev ett bra tillskott till gården de köpte 1958 och där jag är född.
Jag och bror var framme vid familjegraven och lade rosor på deras gravar, när vi nu var i Borås.

Makarna Johanssons son Göte David, som var ett av de barn mor var barnflicka åt var också under några år VD för Algots. Här kan du läsa mer om honom i Borås tidning: Han tror på svensk konfektion

Vill du läsa mer om företaget Algots, så hittar du det på Wikipedias sidor.
Sveriges radio har under rubriken Avgörande ögonblick lite om Algots konkurs: SR 90 år: Textilfabriken Algots i konkurs

”Det var jätteroligt” #bloggswe

wpid-dsc_1265.jpg
I
 går var det sista träffen för bror och mig i Messy Church, i Hjärtum.
Jag hade redan förra veckan berättat för honom att det nu var dags igen och jag frågade m han ville gå.
Ja jättegärna, var hans svar. Så i går när han kom hem från jobbet, var det bara att byta bil,när han kom hem och färden ställes mot Hjärtum.

Väl där möttes vi av ett dignade bord av tilltugg och kaffe, saft, mjölk med mera. Bror lät sig väl smaka och njöt av gemenskapen.wpid-dsc_1260.jpg

Därefter blev det första delen av två där vi lärde oss några nya sånger som vi skulle sjunga i kyrkan senare, i samband med den lilla gudstjänsten. Ingen tvekan om att bror njöt i fulla drag när vi skulle ställa oss upp och klappa takten och även göra rörelser till musiken. Det märks lång väg att han känner sig trygg i miljön och verkligen deltar i det som sker.

Man blir varm i hela brodershjärtat när man ser honom leva upp på detta sättet.

Dagens tema var barmhärtighet och att vi skall ställa upp och hjälpa varandra, ett tema som ligger mig varmt om hjärtat, vilket ni som följer mig blogg vet om.

wpid-dsc_1275.jpgEfter en stund så var det skiftsbyte och de som hade varit med på musiken fick gå in i rummet bredvid och böra pyssla. Temat där var att göra ”presentkort” för att dela med oss av våra goda gärningar. Bror satte igång med väldans fart för att göra sitt presentkort som han sedan skulle lämna till någon som han ansåg var förtjänt av kortet. Märks tydligt att konstnären i honom ger kraft till skaparglädje och koncentrationen är hög.

Därefter tog vi promenaden över till kyrkan för att där spela upp det spel som det vi lärt oss, av sång musik mm ingick. Här var den gamle mannen, som hade svårt att orka, skolpojken och skolflickan och en mängd andra personer, som behövde hjälp och skulle hjälpas. Här visades prov på hjälpsamhet/barmhärtighet på alla sätt. Det märks både på små och stora att de lever in i berättelserna och att sådant man trodde var förbjudet i kyrkan, visst fick förekomma, så som att sparka boll i altargången. Vem har sagt att man måste sitta med böjt huvud och vara tyst i kyrkan?

wpid-dsc_1280.jpgNär spelet var färdigt så försvann nästan alla in bakom altaret och in i sakristian där det skulle leta efter något värdefullt. Se där…. Hela kassaskåpet var fyllt med papperslappar med ”goda gärningar”. Bara att ta en och klistra på sina presentkort så de blev kompletta och ge bort till någon som behövde en hjälpande hand.

Efter kyrkbesöket var grillarna tända och vi kunde grilla korv och det kunde kompletteras med pastagratäng både med broccoli eller korv,eller blanda som man själv ville. Sallader och grönsaker fanns också i mängd. Bara att hugga i!

På vägen hem frågade jag bror vad han tyckte…. ”Det var jätteroligt, helt fantastiskt roligt, det var en underbar kväll!”

wpid-dsc_1263.jpg wpid-dsc_1262.jpg wpid-dsc_1259.jpg wpid-dsc_1261.jpg

Utanför ramarna #bloggswe

tavelram

Varje dag har jag och bror vårt mål att gå 10.000 steg per dag. Vi försöker variera vart vi går men vi har två standardspår just för att de är elbelysta. Tacken är att det skall vara en trygghet för bror att promenera dem när mörkret har fallit på.

Detta har gett resultat då han sällan har tid att vänta på mig, då jag till och från får vänta en liten stund för att vovven skall få sina behov utförda men även sitt lystmäte stillat av alla de olika dofterna som finns. För vovven är ju dessa promenader även en variant av att läsa tidningen och se vad som händer i grannskapet.

Jag har då kunnat studera bror och hans gångstil för att komma underfund med varför det blir fler steg när han går samma sträcka än vad jag får på den…

Som bilförare är jag van att gena i kurvorna även om jag aktar mig att komma över mittlinjen och in på mötandes halva av vägen. Vid våra promenader är hastigheten inte så hög och jag kan då använda hela ytan utan risk och anpassar min sida efter var det luktar mest intressant enligt vovven.

Bror som ”bara” har ett mål och det är att gå så många steg som möjligt. I stället för att gena så väljer han hela tiden ytterspår, viket resulterar i fler steg. Där vägen är rak väljer han att gå i zick-zack för att späda på antalet steg.

Jag och bror har olika tankesätt då hans koncentration bara har ett mål. Jag däremot har testat samma gångstil och sett att det ger resultat på antalet steg. Men… jag har också en hindrande tanke, vad tänker de andra i spåret när de ser mig välja yttersidan i svängarna eller gå i zick-zack?

Varför bryr jag mig om vad andra tänker om mig och vad är det som får mig att begränsa mig?
Vad är det som gör att jag inte vill utmärka mig, och är det verkligen någon som bryr sig? När det nu var snö med efterföljande tö och halka så var det mycket lättare att bete sig udda då jag i alla fall för mig själv kunde ha en ursäkt till att bete mig udda.

Varför bryr jag mig om att jag ev skiljer mig från mängden då jag i vanliga fall struntar i vad folk tycker och tänker. Jag har aldrig varit den som vill synas men samtidigt har jag också valt att stå för mina åsikter, då det har varit viktigare än så mycket annat.

Är det bara jag som tänker på detta sätt, vad skall andra tänka om mig, är jag onykter, är jag sjuklig!

Samtidigt som jag kämpar med min hälsa så kämpar jag också med min egen fåfänga…

Varför är det så svårt att gå utanför ramarna?

Doris Day #bloggswe

Doris_Day_-_1957

Far och mor träffades i början på 50-talet i Tyskland. Fars arbete i Tyskland tog slut och han kom åter hem till Sverige och mor hade tur att får jobb i familjen Algot Johansson, mera känd som ”Algots”.

Till och från var far inneboendes hos sin syster i Göteborg. Mor och far hade bestämt att mor skulle komma dig för att göra ”stan”. Systern hade berättat för sin barn att Doris, min mor skull komma på besök under helgen, och barnen hade blivit jätteglada.

Mor kommer med tåget till Göteborgs central på utsatt tid och tar taxi ut till Biskopsgården där då far var inneboende. Där får mor ett mottagande hon sent skall glömma…

Där står hela grannskapets fruntimmer och är välkomstkommité…

Det visar sig att fasterns barn hade sprungit runt i grannskapet och berättat att en filmstjärna, Doris Day kommer på besök… Detta ville inte damerna missa 🙂

Hjälpmedelscentralen och hjälpmedelscentralen #bloggswe

hjälpmedelscentral
Nu ringde hjälpmedelscentralen och frågade efter lite grejor som är kvar efter mor. Nu igen?
– Vi fick ju inte alla grejor.
– Men ni ville ju inte ha alla grejor sist?
– En del tillhör ju hjälpmedelscentralen.
– Men du ringer ju från hjälpmedelscentralen.
– Nej, kommunen har lagt ner hjälpmedelscentralen för att spara pengar och vi hyr numera in det vi behöver från hjälpmedelscentralen. Kommunen har numera bara ett förråd som vi kallar hjälpmedelscentralen.
– Och vad ringer du ifrån?
– Hjälpmedelscentralen!
– Men du säger att ni inte har någon hjälpmedelscentral utan ett förråd och då tolkar jag det som om du ringer från kommunens förråd…
– Nej, jag ringer från hjälpmedelscentralen.
– Sist när du ringde så ringde du från hjälpmedelscentralen och skulle hämta era grejor. Men ni ville inte ta allt då vissa grejor tillhörde hjälpmedelscentralen.
– Hur skall jag veta vad som tillhör hjälpmedelscentralen och vad som tillhör hjälpmedelscentralen?
– Kommunen har bara ett förråd numera…
– Så du ringer från kommunens förråd?
– Nej jag ringer från hjälpmedelscentralen….
– Hjälpmedelscentralen vill inte hämta grejor som tillhör hjälpmedelscentralen bara för att de tillhör hjälpmedelscentralen.
För mig är hjälpmedelscentralen samma sak som hjälpmedelscentralen och jag ser absolut ingen skillnad på hjälpmedelscentralen och hjälpmedelscentralen…
Jag mår illa!

En anhörigvårdares vardag #bloggswe

IMG_20130703_203000

Min morgon börjar vid 03-tiden då klockan ringer.

Dags att vända mor i sängen. Oftast är jag då så trött så jag gör det mer eller mindre i sömnen.

 

Bror klarar numera sig själv på morgonen jag får sova medan han ger sig iväg till jobbet.

Mellan sex och halv sju brukar jag då vakna och då är det först toaletten och sedan ut i köket för att få sig ett par koppar kaffe. Här är nu för mig dagens viktigaste tid.

Jag får en stunds kvalitetstid där jag kan rå mig själv.

Det är tyst omkring mig och jag njuter i full drag. Nu har jag chansen att sitta med mina egna tankar, fundera på det som hände igår, fundera på dagen och framtiden.

 

Detta är en form av dagdrömmeri och jag mår gott i min egen värld helt för mig själv.

 

Vid halv åttatiden så är det då dags för de första omvårdnadsinsatserna av mor.

Hon skall då har omvårdnad och första dosisen med näringsdryck.

 

Därefter blir det att hälsa god morgon till Kallie och Agda, våra nymfparakiter och sedan blir det en kort morgonpromenad med Nussä, vår vovve. Sedan är det dags att släppa ut och hälsa god morgon till våra ankor.

 

Därefter blir det en kontroll om mor är vaken eller sover.

Sover hon blir det då en tur ner till tvättstugan och ta hand om det.

Middagsplanerna förbereds och annat småplock som måste till.

 

Nästa tid att passa är klockan nio, då mor senast måste ha sina morgonmediciner för att slippa ev. ha ont när hemsjukvården kommer för sitt arbete. Jag är då glad om hon redan fått i sig sin frukost innan de kommer så kan hon sedan vila en stund till efter besöket.

 

Är det en dag som bror är hemma så gäller det att även att få upp honom vid niotiden så han inte ligger och dräller till eftermiddagen. Med sin sjukdom har han svårt att komma igång och måste också hela dagen aktiveras då han själv inte ser vad som behöver göras.

 

Efter missen med sina mediciner i våras och tröttheten som det gav, sjönk också hans rörelseaktivitet.

Nu är det att hålla honom igång och få upp kondisen igen.

 

Vid tiotiden kommer då hemsjukvården för omsorg av mor. Då brukar jag försöka ta en längre promenad med vovven.

Därefter blir det en del hushållssysslor/utomhussysslor tills mor skall tas upp igen.

 

Är frukosten inte avklaras så inmundigas den då, annars blir det ett glas näringsdryck

 

När mor sedan är vaken så brukar vi sysselsätta oss gemensamt med något, gärna något där även bror kan deltaga innan det vid 15-tiden är dags för middagsmatstillagning.

 

När disk och övrigt är avklarat så försöker vi att göra något gemensamt och ofta blir det då ett besök på vårt kära slottscafe med kaffe och våffla.

 

Vid 8-tiden blir den en soppa för mor eller något annan enkel måltid. När jag gör soppa så slår jag sedan upp det i plastglas och fryser in och är då lätt att tina i micron.

 

Mors mat är ju alltid extra näringsberikad såsom äkta smör och mjölk är alltid utbytt mor vispgrädde.

Därtill får mor alltid extra näringsdryck 2 till 3 gånger dagligen.

 

Även denna gör jag själv med naturell yoghurt, någon sorts frukt, lite olja och proteinpulver inköpt i sportbutik.

 

Det bästa jag gjort #blogg100 #bloggswe

doris

 

Jag har via ett socialt media för anhöriga blivit uppmanad att skriva ett inlägg enligt följande:

 

Denna vecka skulle jag vilja be var och en av er att skriva om något i ert anhörigskap, vårdande och stödjande av er närstående, som har påverkat er starkt känslomässigt (positivt) och som har påverkat er och ert liv. Det kan vara en specifik händelse, en relation, ett bemötande eller annat.

I o m att jag/vi förutom mors demenssjukdom och råkat ut för flera felaktigheter inom vård och omsorg så är det svårt att peka ut en specifik händelse som påverkat mig/oss. (IVO håller på att utreda detta.)

Jag vet ju redan att mors journaler är bristfälliga i många avseenden men det har varit en hård kamp.

Det som nog har påverkat mig och i positiv bemärkelse är när jag för drygt ett år sedan slängde ut hemtjänsten för drygt ett år sedan. Det var nog det bästa jag har gjort under hela denna tiden.

Mor hade ju inte mått bra under denna tid som vi haft hemtjänst och hennes starka oro tror jag nog var förknippad med just hemtjänstpersonal. Felaktiga journaler felaktig medicinering mm mm.

Att medicinen som mor fick gjorde henne sämre än hon verkligen var i sin demens har jag fått från mitt anhörigstöd, som tidigare jobbade som demenssjuksköterska i kommunen.

Men hur mycket skall jag kunna om detta som lekman?

Jag var trött och utom mig av oro, bror hade precis gått i väggen för andra gången beroende på händelserna och mor, hur hon mådde med hennes sjukdom och bristerna i föståelse vad som händer, vill jag inte veta. När sedan enhetschefen än en gång ringde och anklagade mig för olika saker, så fick jag nog och sade upp all hjälp från kommunen inklusive de timmar jag hade som avlastning.

Helt plötsligt stod jag där själv ed allt ansvar om mor och bror.

Första gången jag skulle duscha mor, så drog jag på detta längre än normalt. Jag visste ju hur hon mådde när hemtjänsten var här och gjorde det och jag var livrädd. Men till slut var jag ändå tvungen, ja hade ändå själv sagt upp allt och stolt som jag är.

Jag funderar på varför jag var så rädd då det gick som en dans hela duschen.
Kände en stor rädsla för att skulle sköta nedre toalett, men jag tvungen att lära mig.

Jag märke ganska snart att mor blev lugnare och tryggare och vi fick mer fritid ihop och även jag fick mer tid för mig själv. Enligt de inom kommunen som förstod sig på omsorgen så skulle jag aldrig klara detta, men det har jag gjort. Vi får mer tid att umgås med varandra och bror är mer trygg nu än tidigare. Jag har nu bestämt mig för att ta hand om mor (och bror) så länge jag kan och orkar så jag kommer kämpa vidare

Brukar numera säga – Slängde ut hemtjänsten och in flyttade lyckan.

 

En deppens dag ”Jag orkar inte” #blogg100 #bloggswe

Än en gång har en ”tråkig” nyhet inom omsorgen nått mig…
Några ord i den intervjun som gjordes har etsat sig fast inom mig, ”-jag orkar inte mer, jag orkar inte mer…”

”Jag har klappat ihop två gånger den här veckan, jag bara gråter och gråter…”

”Vad händer?”

Läs och hör klippet om Gerhard här

”Gerhard har väntat flera år på hjälp och för att få det måste han gå via media. Varför?”

Varför händer detta?
Historien upprepar sig gång på gång.

Kommunen säger nu att: – Vi har bedömt att hon uppfyller de kriterier som krävs för att få en korttidsplats.
Läs mer här

Men flera års väntan och medias uppmärksammande sker det nu. Bra att Gerhard får hjälpen, men de som fortfarande inte har uppmärksammats?

I en annan grannkommun valde en anhörig att hoppa från balkongen och ta sitt liv. Är detta värdig omhändertagande av våra äldre?

När jag läser min kommuns revisorers rapporter om hemtjänsten hittar jag en del kritik.

Några klipp från den:
Granskningen visar att nämnden har formulerat mål och uppdrag för äldreomsorgen och specifikt för hemvården samt att de regelbundet följer hemvårdens utveckling via ekonomiska rapporter och verksamhetsmått. Men vi anser att det saknas en enhetlig struktur och en systematiserad verksamhetsstyrning. Vi saknar även den röda tråden från nämndens mål till handlingsplan med aktiviteter som ska utföras för att nå målen och hur dessa ska följas upp.

Intervjuerna med hemvårdspersonal visar tecken på att nämndens mål inte är förankrade. Vår bedömning är att nämndens styrning inte nått ut i organisationen.

Vår uppfattning är att det finns en överensstämmelse mellan omfattningen av beviljade hemvårdsinsatser och tilldelade resurser, då timersättningen för hemvård utbetalas motsvarande schablontid för beviljade insatser. Men det finns inget teknikstöd för uppföljning av utförda insatser eller för tidsåtgången och således ingen spårbarhet i att de beviljade insatserna verkligen utförs.

Det finns rutiner för upprättande av genomförandeplaner (brukarens inflytande) och för social dokumentation, Vår stickprovskontroll visar på behov av ytterligare utbildning i upprättande av genomförandeplaner. Vår bedömning är att syftet med genomförandeplaner behöver tydliggöras. Det finns även behov av att diskutera hur individuella mål kan formuleras samt att se till att rutinen för uppföljning och utvärdering av insats tillämpas.

Avseende övrigt kvalitetsarbete så finns rutiner för klagomåls- och synpunktshantering, men skriftliga synpunkter förekom inte så ofta. Det finns inga enhetliga rutiner för hur muntliga synpunkter kan användas som en del i arbetet med ständiga förbättringar. Vi revisorer tycker det är viktigt att också muntliga synpunkter och klagomål dokumenteras och rapporteras.

Läser jag sedan och rapporten från anhörigriksdagen och dess avslutning:

Riksrevisionens granskning blev ”dynamit” på Anhörigriksdagen

Gå nu hem till din kommun och ställ frågan vad man har gjort för de statliga pengar man har fått för att utveckla anhörigstödet. Det blev slutorden när Anhörigriksdagen avslutades på onsdagseftermiddagen. Läs mer direkt på deras hemsida.

Är detta framtidens omsorg?

Jag orkar inte mer…