En piss-kommun

Förra veckan träffade jag Richard Veldre utanför vår Coopbutik i Lilla Edet. Richard lärde jag känna när han jobbade på P4 Väst. Han jobbat numera på SVT Nyheter Väst, eller som jag fortfarande säger, Västnytt.

Vi pratade lite och sedan sade han att han ville ha lite bilder på Nussä. Jag svarade ja, men hade en kasse med varor från en stor butikskedja. Den gömde jag bakom butikens tidningslåda vid entrén. Sedan gjorde vi två scener där jag och Nussä gick, varav Nussä i första tagningen visade vad han tycker om kommunen genom att lyfta på benet.

Andra tagningen tyckte jag blev bättre då han inte pissade. 🤣

Jag var nyfiken om det blev någon film, och om vi skulle komma med och även vilken av de två scenerna som i så fall det skulle bli.

Kan bara konstatera att det blev den där Nussä visar sitt missnöje – en pisskommun.

Varför just jag?

Jag tycker om att ta bilder, även om det ”bara är” med mobilkamera. Men idag är kamerorna så bra i dessa, så det blir helt acceptabla bilder. Jag hra aldrig varit så noga med att ta betalt för att andra skall kunna använda dem, men jag har inte velat konkurrera med proffsfotografer och deras inkomster, så media och andra har betalat ca 1500:- för bild.

2013 blev jag rik på mina bilder då grannens svinhus brann upp.

Pengarna jag fick in för bilderna skänkte jag till grannen som en första inbetalning till att bygga upp gården igen. Jag ville inte tjäna pengar på andras olycka.

Jag brukar vara väldigt generös med mina bilder och när en nomineringsgrupp hörde av sig inför kyrkovalet, och frågade om de kunde få låna några bilder, så sade jag ja. Jag visste ju vem som skulle arbeta med bilden och jag litade på personen. Jag hörde inget mer om bilderna så jag antog att det inte var aktuellt med att använda dem.

En dag när jag kommer hem ligger följande bild i mitt brevinkast. Jag reagerade starkt och undrade vad detta var. Min bild, beskuren, text skriven på den och redigerad på ett sätt som jag inte godkänt. Vad är detta? Hur skall jag reagera på detta?

Jag visste ingenting om den bilden men jag förstod vad den skulle användas till. Men varför har jag som brukligt inte fått godkänna den, innan den används. Jag tillskrev vänner, jag tillskrev nomineringsgruppen på riks och även lokalt och frågade hur jag skulle hantera detta.

Jag valde att på att jag skulle ta en diskussion med dem om problemet. Istället fick jag höra en massa saker som jag inte ville höra, eller borde höra. Jag kände mig inte bekväm i sammanhanget. Hade jag mått bättre om jag inte sagt något, eller var det bra så som jag gjorde. Det var inte första gången mina bilder använts på ett sätt som jag inte kan acceptera och som inte stämmer överens med upphovsrättslagstiftningen heller. Tyvärr vaknade min panikångest till liv, min depression har blivit värre, och jag har tvingats till medicinejusteringar. Varför blir det så här, när jag bara vill vara snäll?

Jag har slutat dela med mig av mina bilder får att lyfta kommunen, jag undviker att kommentera på sociala medier, och jag har lagt ner alla mina grupper på olika ställen. Nu måste jag satsa på att bli bättre och få min energi tillbaka. Jag måste se framtiden ljus igen.

Visserligen kom vi till en uppgörelse som jag är nöjd med, men fortfarande mår jag dåligt. Redan i slutet på sommaren hörde jag rykten om händelsen hade skapat problem och jag väntade bara på att det skulle bli officiellt.
TTELA skriver: Därför lämnar de sina platser i styrelsen

Hur mycket är jag skyldig till detta? Kunde jag gjort något annorlunda, för att slippa må dåligt men ändå komma till en uppgörelse.

Jag har försökt att dela med mig av mitt solsken, fast mitt eget varit förmörkat under flera månader.

Nagellack

Nagellack behöver inte bara användas på naglarna utan det finns fler användningsområden.

Här har jag målat olika USB-kontakter för att se skillnad på vilken typ det är. Rött är USB-C och svart är Micro-USB.

Även nycklar på en nyckelknippa målas med nagellack för att veta vilken nyckel till ett specifikt lås.

Du får naturligtvis använda mitt tips för din egen verksamhet.

Milles hämnd

I år är det 90 år sedan Carl Milles Poseidon invigdes på Götaplatsen i Göteborg.

Snoppen på statyn har många gjort sig lustiga över, då den är liten I förhållande till konstverket I övrigt. Kallas därför ”Milles hämnd”.

Det fanns en del saker som anmärkes på innan den fick sitt rätta utseende son den är i dag

Han står där och kikar ner och vaktar över Avenyn. När statyn var färdig, tyckte folk att det var förskräckligt med en naken man och den här hade dessutom ett alldeles för stort könsorgan. Carl Milles tvingades att göra om honom och förminska det allra heligaste. Carl Milles var inte glad, men fann på råd. Ställer man sig på konserthusets trappa och blickar mot Poseidon, så ser det ut som ett jätteorgan som han håller i handen.

Vad som är sant och inte sant återstår att se, men den har i alla fall gett upphov till många muntra skratt.

Misshandlad??? – ???

Idag på min sedvanliga promenad som blev mycket senare än vanligt, så fick jag frågan om hur jag mår.

Tackar som frågar, jag mår bra, svarade jag. Ja du ser pigg ut fick jag till svar. Du fick inga skador då?

Skador!?, frågade jag??? Skador från misshandeln som ägde rum natten till i tisdags, sade personen. Jag har inte blivit utsatt för någon misshandel natten till i tisdags, sade jag.

Vi såg dig när du pratade med TV-reportrarna. Ja de är bekanta till mig och vi pratade lite och de ville ha lite bilder på Nussä, så vi ställde upp..

Visst jag blev utsatt för misshandel, lindrig sådan för några år sedan och det var på ljusa dagen. Det största problemet med det var att jag mest var chockad efter det, men inga skador. Diskussionen fortsatte och de berättade att en bekant till dem berättade det i tisdags när de såg mig på torget. Ingen vet varifrån ryktet om att jag blivit misshandlad.

Diskussionen fortsatte med att de vågar inte gå ut på kvällarna här I byn efter att två kvinnliga hundägare blivit attackerade av ungdomar. Jag svarade att jag kommer ihåg det som skrevs i sociala medier och att en kvällstidning hakade på och spädde på den oro som fanns, och att polisen gick ju ut med en dementi om händelserna. Den andra händelsen var polisen på plats och konstaterade att det INTE skett en misshandel. Den första händelsen finns det ingen som ville vittna om, mer än bilder som spreds på nätet.

Vi Trygghetsvandrare hade inte så lång tid efter händelsen möte med polisen och där togs det upp om fakenews mm, och då kom detta upp som ett exempel som lever kvar och skapar otrygghet hos innevånarna.

Jag blev mycket förvånad över varifrån ryktet om att jag blivit misshandlad men också över hur lång tid gamla rykten lever kvar. Själv tyckte jag mest synd om personerna som går runt och är rädda för att de rykten de hört, och gör att de inte vågar gå ut. Jag var glad att jag kunde säga att jag inte blivit misshandlad och även säga att det andra inte var sanning enl polisen.

Jag hoppas att personerna känner sug tryggare i kommun efter vårt samtal.

Var finns Jesus Kristus

Tack till Leif Antonsson som hjälp till att redigera bilden

Idag är det valdag till Svenska kyrkan på olika nivåer. Jag har redan i början på tiden för förtidsröstning lagt mina röster i en valurna. Jag är stolt över den demokrati som också finns i kyrkans värld

Vi är ingen åsiktsgemenskap, vi är en trosgemenskap, sade Åke Bonnier i debattprogrammet Sverige möts. Ja det finns många åsikter och synpunkter om hur vad kyrkan skall göra. Men finns det plats i valet för Jesus Kristus?

När jag gick igenom vilka nomineringsgrupper som fanns lokalt var det en grupp som inte hade med något om tro i sitt manifest. En lokal grupp med en massa personer som jag vet har många olika åsikter, varav en del är sådana jag ställer mig bakom, och andra åsikter som jag inte ställer mig bakom. Största problemet där är att jag vet inte var de flesta står i olika frågor.

För mig är det för lite religion/teologi och för mycket politik. De som kandiderar hur vet jag att det gör det med hjärtat med övertygelsen att Gud visar vägen? Själv har jag blockerat nästan vart enda nomineringsgrupp/parti som gör reklam. Jag hoppas att tron och församlingens arbete är i centrum

Nu njuter vi

Ljusen brinner så fint på altanbordet. Två glas rödvin skänker stillhet och på Spotify spelas musik med tysk sång och stil. Vi är i harmoni och känner att våra liv fylls med ro. Även vovven tar det lugnt och har rullat ihop sig i hammocken.

En lång sommar har vi bakom oss med många härliga timmar ute i naturen. Många promenader både här i kommunen men även resor till andra delar av landet, har fyllt våra dagar med guldkant.

Förra året ungefär vid denna tiden tillskrev jag kommunen att politiker mm får sluta kontakta mig om olika säkerherssaker som sker i kommunen. Det finns betalda befattningar inom organisationen som sköter den biten, så jag skall inte behöva gripa in.

I år har många privatpersoner kontaktat mig om olika saker som de har lagt märke till och jag har inte varit sen att gripa in och ringa efter hjälp via 112. På polisens fråga om jag kunde hålla dem under uppsikt tills patruller har kommit, så har jag gjort det.

När jag för ett tag sedan hade kontakt med kommunen blev jag utskälld för att jag inte ringt 112 pga händelserna, vilket jag hade gjort. Även andra händelser som har skett under sommaren, har spelat in. Jag bestämde mig för att bryta med allt. Jag vill inte bli utnyttjad för mitt vara hjärtas skull, jag vill inte bli baktalad bakom ryggen.

Jag skall sluta lyfta kommunen med mina bilder, som till och från har använts på sätt som strider mot upphovsrättslagstuftningen mm. Jag har tagit paus från sociala medier, och läser bloggar och tidningar, lyssnar på ljudböcker och försöker skita i världen utanför.

Nu får andra ringa 112, nu får andra kontakta säkerhetschefen eller kommunen. Nu skall jag må bra, och det gör jag. Jag skall krypa tillbaka till min anonyma tillvaro och må bra.

Skål!

Sedan bryter det riktiga helvetet lös

Kvällstimmarna. Någon har fått i sig fredagsgroggen, tonläget skärps.
Det är nu de riktiga sanningarna sägs.
Det är nu samhället byggs om från grunden.
De riktigt svårtänkta tankenötterna får sin lösning ”byt regering” vare sig den är blå, grön eller röd.

Johan Mathias Sommarström i Syrien 2013. Tack Johan för att jag fick låna bilden!


Johan Mathias Sommarström är en utrikeskorre på Sveriges Radio, en korre jag mycket gärna lyssnar på. Han brukar träffa sina krönikor mitt i prick, och denna krönika, tror jag många kan skratta år, så sant som det är sagt.

Håller du med mig? Lyssna här…


Vilda Edet: Laglös stad

Under slutet av 1970-talet gick Lilla Edet under benämningen Vilda Edet. Namnet fick det då pga att det fanns en hel del droger i samhället och polisen hade utökat sitt arbete med kontroller på det. Samtidigt pågick även debatten om var den nya bron över Göta Älv skulle ligga.

Detta blev följetonger i våra media och Kammarteatern tog upp detta i en av sina revyer.

Därför trivs vi bra i Lilla Edet, där får man faktiskt va hur dum som helst.

Stolt över bygden

I över tjugo år har jag kört tidningar här i kommunen. I över tjugo år har jag kört nästan varenda gata, nästan varenda grusväg långt ut i ingenstans.

Älskar kommunen, som är liten, men har så mycket skönhet. Visst kan man svära ve och förbannelse när man suttit i en snödriva på vintern, kallt mörkt, och väntat på hjälp att komma loss. Samtidigt har jag kunnat sitta på en brygga och dricka en kopp kaffe och plaskat med fötterna i en sjö, sommartid, samtidigt som jag lyssnar på fåglarnas sång.

Jag har blivit misshandlad på busstationen här i Edet, och jag kunde ge polisen information om vissa saker så det gick till deras säkerhetsavdelning.

Men trots det fortsätter jag mitt ideella jobb till att skapa en kommun som vi är trygga i och som vi känner stolthet över. Nästan varje dag delar jag något positivt i FB-gruppen, ”Vårt vackra Lilla Edet”. Tack ni som ger respons och lyfter vår fina kommun samtidigt vill jag skrika SKÄMS, till er som inte gör något.

Fyra nyheter om skolan i vår lokaltidning, tre positiva och en mindre positiv. Bara en av dessa delas och det med orden ”Fuxerna. Borde vara omöjligt att lyckas sämre än i utanförskapsområdena kan tyckas”. Inte nog med det, den blir också väl kommenterad och nerdragen i skiten. Jag förstår om skolans personal tappar sugen, när det läser det.

Hur många gånger jag har ringt 11414 eller 112 till polisen denna sommar, har jag tappat räkningen på. Kommunen eller polisen skiter verkligen inte i oss, utan de tar det på stort allvar. Tre samtal till 112 bara på en vecka, och samtliga gånger har polisen kommit fortare än kvickt. Vid några allvarliga brott har polisen suttit med mig i telefon till patrullen var framme. Ett av tillfällena tog det 45 minuter då patrullen kom från Stenungssund. Framkörningstiden från Trollhättan har jag lärt mig är 22 minuter.

När man håller span tillsammans med polisen så är det verkligen skönt att hela tiden få uppdateringar var de befinner sig, så man slipper vara själv med problemen.

Ett av de tillfällen då vi ”vardagshjältar” var ute och tog en öl, så blev vi uppmärksammade på ett problem som gjorde att vi ringde. Den händelsen blev en rubrik i vår lokaltidning: Berusad man misstänkt för ringa vapenbrott. Samtidigt är jag glad att inte fler av de saker jag tillsammans med vänner inte blivit rubrik någonstans.

Jag är många gånger så besviken när människor inte kan visa uppskattning för det man gör. Inte för det att ”jaga bovar”, men att vi inte tillsammans kan lyfta varandra. Det borde fler hjälpa till att göra, istället för att prata skit bakom ryggen 😉

Jag har funderat på om vi inte skall ta efter Trollhättan i arbete.

Så här skriver de på sin hemsida.

Ett tydligt och positivt varumärke är en tillgång för varje stad och plats. Ett attraktivt och positivt laddat Trollhättan innebär att fler vill bosätta sig här, att näringsliv och offentlig sektor har lättare att rekrytera personal, att fler företag vill flytta hit och att fler vill studera i Trollhättan. För att identifiera alla bra saker och styrkor har vi skapat hashtagen #gotrollhattan

Varumärken handlar om känslor, tankar och associationer. Vårt varumärke är en av våra viktigaste tillgångar för att utvecklas och växa som stad.
Vårt varumärke, Trollhättan ”ägs” gemensamt av alla som bor och arbetar här. För att stärka bilden av Trollhättan har vi fokus på att skapa stolthet och gemenskap, väcka positiva känslor och förmedla vår bild av vår stad.
För att hitta alla goda exempel och historier i Trollhättan har vi skapat vår hashtag #gotrollhattan.


Den används som en stämpel på saker som är bra för Trollhättans utveckling och framtid och den används av alla i Trollhättan, vårt näringsliv, föreningsliv, Trollhättans Stad, Högskolan och alla andra som också är verksamma eller bor i Trollhättan.

Har ni något förslag på vad vi kan använda för hashtagg för att lyfta det positiva i Lilla Edets kommun? För visst vore det väl skönt att bara få reda på de positiva nyheter och inlägg i sociala medier. De tråkiga är som ogräs, börjar självså….

#GoEdet
#PositivaEdet
#GotaAlvdalensParla