Webbsänd gudstjänst

20171203_111403

Filmade veckomässan i Lilla Edet igår. Detta som ett försök för att se om och hur det skulle fungera att efterhandssända gudstjänst via nätet. Kan inte folk komma till kyrkan, så får kyrkan komma till folket.

Att filma i 40 minuter och hålla var ingen bra lösning, så att fästa en Selfipinne någonstans är ett alternativ.

Alla medverkande på filmen vet att det filmats,

Några justeringar och klipp har gjorts i filmen av upphovsrättsliga skäl. Jag gjorde också ett par missar under predikan. Inser också att jag behöver en extern mikrofon, vilket begränsar utrymmet mellan mic och mobil till ca 10 meter, alternativt en duktig person som sköter ljudet. Sedan när det är nattvard, hur skall man lösa den biten? Ingen skall ju känna att de inte vill gå fram till altaret, så kanske man skall be kantorn spela in stilla musik samtidigt som man visar interiörer från kyrkan eller om man helt och hållet skall slopa det, eller att spela in ett antal nattvardsgångar från läktaren (långt håll) och sedan klippa in.

Tacksam för tips och synpunkter.

Gunilla Ek – en svensk hjälte

IMG_3666
Gunilla Ek framför dörrarna till platsen där de gömde 15 flickor så de inte råkade ut för könsstympning. Copyright Gunilla Ek

Under bokmässan i höstas fick jag möjligheten att träffa Gunilla Ek. Gunilla har jobbat som missionär och bland annat jobbat med att informera om kvinnlig könsstympning.

Du kan läsa mer här: Vissa möten kommer närmare hjärtat
När jag senare pratade med henne i telefon så berättade hon att hon var nominerad till Svenska hjältar. Hon vann! Delar med mig av ett par klipp på nätet.
Grattis och tack Gunilla Ek

Julkonsert med med lokala kändisar

20171210_163707

Var i söndags på julkonsert i St Peders Kyrka i Lödöse. I en fullsatt kyrka spelade Lilla Edets Musikföreningen tillsamman med Sjuntorpsmusiken. Läser ofta i Facebookgrupper att det finns inget att göra i Lilla Edet, men jag tänker så fel de har. Jag har ju nyligen beskrivit Ljudaborgs teaterförening i bloggen som spelade en julsaga, och denna gång blir det Lilla Edets musikförening som har ett bra samarbete med Sjuntorpsmusiken.
Musikföreningen firar snart 100 år. En som är uppväx med föreningen är Sara Martinsson Arnér som ni kan läsa om i TTELA inför 90-årsjubileet.


Tillsammans med solisterna Ulrik Engdahl och Anna Ståhlgren Jensen gjorde de en bejublad konsert i kyrkan. Dirigenten Christian Larsson, är en man som har svårt stå stilla när Ensemblen sätter fart på sina instrument.

Londonderry Air är Nordirlands nationalsång i Samväldesspelen, med text av Katherine Tynan Hinkson till en traditionell melodi nedtecknad av Jane Ross. Officiellt är däremot Nordirlands nationalsång densamma som Storbritanniens.

Melodin har använts för många andra sånger, t.ex. ”Danny Boy”, ”The Confession of Devorgilla”, ”I cannot tell”, ”I would be true”, ”He looked beyond my fault”, ”I Love Thee So”, ”My Own Dear Land”, ”We Shall Go Out With Hope of Resurrection”, ”Above the Hills of Time the Cross Is Gleaming”, ”Lord of the Church”, ”We Pray for our Renewing”, ”Above the Voices of the World Around Me”, ”What Grace is Mine” och Så kom du äntligt.

Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow! är en amerikansk julsång, skriven av Sammy Cahn och Jule Styne 1945 och först inspelad av Vaughn Monroe. På svenska finns texten Snöa på, och på norska La det snø, skriven av Arne Riis.

O helga natt (franska: Cantique de Noël) eller ofta Minuit, Chrétiens efter inledningsorden i den franska originaltexten ”Minuit! Chrétiens, c’est l’heure solennelle”) är en franskspråkig julsång komponerad 1847, och baserad på Jesu födelse. Sången brukar på svenska kallas Adams julsång efter upphovsmannen till musiken Adolphe Adam.

Gå, Sion, din konung att möta är en adventspsalm av Erik Nyström från 1893. Psalmen har nummer 108 i 1986 års svenska psalmbok. Psalmens fem strofer handlar om Jesu liv alltifrån stallet till korsfästelsen, och föreställningarna om hans återuppståndelse och framtida återkomst. Själva det egentliga adventstemat (strö ”palmer på väg för Messias”) finns egentligen bara i första strofen, men advent i vidare bemärkelse (advent=ankomst) lyser fram i varje strof (”han kommer, han kommer”). Även andra versen innehåller referenser till julen (”och lägges på strå i ett stall”), en högtid som advent ofta ses som inledningen på. Denna version är lite speciell, då solisterna sjunger de två första verserna. Tredje versen är är arrangerad i moll av M Eklund, medan fjärde och femte versen ställer sig kyrkbesökarna upp och sjunger med i sången.
Håll gärna ett öga på dirigenten i slutet av klippet, då han är så glad så han hoppar.

Visst finns det att göra i Lilla Edet och när två musikkårer backar upp varandra, så kan det inte bli annat resultat är BRA!
Tack till alla inblandade, ni levererar julglädje i stora mått, och jag vill bara se mer…

Sara Martinsson Arnér (Lilla Edets muskförening) skriver i ett offentligt inlägg på Facebook

Jag har den stora glädjen att få spela orkester. Det är något av det roligaste som finns. I dagens individualistiska samhälle är det skönt och sunt att bli påmind om det stora i att göra något tillsammans. Och lyckoruset i när det blir så där magiskt bra.
För några år sedan inledde två små orkestrar ett samarbete som kommer pågå lång tid framöver. Inte minst för att vi har så fantastiskt roligt tillsammans. Nu är vi ett stort gäng som bara låter bättre och bättre.

Tack, mina kära vänner i Lilla Edets Musikförening och SjuntorpsMusiken för i år. Livet är gôtt när jag är med er.

❤️
Lilla Edets musikförening på Facebook
Sjuntorpsmusiken på Facebook

Är jag så förbannat vek?

20171210_123016

Är jag så förbannat vek? Direkt när jag på radion hörde att de hade kastat brinnande föremål mot synagogan i Göteborg, så vände det sig i min mage. Vem eller vilka är de som gör detta, och varför? Ett gäng ungdomar som har tråkigt, kanske hamna fel i samhälle, eller hittat fel kompisgäng. Ja, jag har inga svar på dessa frågor utan får invänta svar från polis och andra myndigheter.

Så fort jag kunde så satte jag mig på pendel ner till Göteborg, köpte en bukett vita rosor på centralen och promenerade med Nussä till judiska församlingens synagoga i Göteborg. Flertalet polisbilar cirkulerade runt i kvarteren och jag vinkade med min bukett och de vinkade tillbaka. Väl framme så började jag ta av pappret på mina blommor och då dyker en reporter från DN upp. Han frågade om ha fick fotografera medan jag fixade med blommorna, vilket var OK. Strax efteråt kom kollegan och frågade om de fick ställa några frågor, vilket också var OK.

20171210_124003 Hade tillsammans med blommorna köpt ett hjärta som jag tänkte placera vid deras andra entre. Så under promenaden från ena sidan till andra sidan av synagogan småpratade vi, jag om mina tankar och känslor i det som hade hänt.

Jag är stolt och glad över vår svenska yttrandefrihet och att vi har vidsträckta möjligheter att framföra våra åsikter, men när de går till handgripligheter, då är mitt tålamod slut. När jag var liten hörde jag ofta, jag tycker inte om tyskar, jag hatar tyskar för de de gjorde under kriget. Det var hårda ord för en tonåring som hade en mamma född i Tyskland under Hitlers välde. Varför skulle mamma vara hatad för det Hitler gjorde?
Screenshot_20171210-210803-02

Jag har haft och har fortfarande svårt för människor som sätter hela grupper som ansvariga för vad vissa personer gör. Fortfarande frågar sig en del, varför gjorde de inte motstånd? Vad hände med dem som gjorde motstånd? De finns knappast några i dag som kan vittna om det, då de blev avrättade med en gång. De som överlevde var de som ”bara lydde order”.

Att sätta en bukett vita rosor på grinden var ett av de sätt jag protesterade med, och andra sätt är att berätta hur de verkligen ligger till.
20171210_123049 Efter att jag promenerat runt synagogan gick jag tillbaka för att fotografera mina rosor jag satte på grinden. Då står en tjej där och sätter upp ett rött hjärta på gallret till området. Det hade gått ut ett påbud på Facebook att den judiska församlingen skulle kärleksbombas. Och viss blev det så, när jag var på väg tillbaka till pendeln mötte jag människor med hjärtan i händerna, på väg till platsen jag just lämnat, det kändes stor!

IMG_20171211_164420_031
Är också otroligt tacksam för det fina som skrevs i tidningen och på webben. En stor bild prydde också sidan.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/blommor-lamnas-utanfor-synagogan-som-attackerats/ 

Kläderna gör kvinnan

20171208_201113

Kläderna gör mannen och kvinnan är ord vid vi hört förut, och visst är det sant.
Jag var återigen nere i Lilla Edet och tittade på Ljudaborgs uppsättning av En Julsaga. Förra gången valde jag att sitta i bakre och högre delen av salongen, för att ha god överblick över hela sceneriet, kunna ställa mig upp för att fotografera och filma övergripande. Denna gång satt jag så nära sceneriet som möjligt så jag nästan hade kunnat sparka till skådisarna när de kom för nära. Visst ville jag följa handlingen och det som uppsättningen ville förmedla, men jag hade också en baktanke, och de var att titta på de små detaljerna, som finns och måste finnas, men som man kanske inte alltid ser, och inte tänker på förrän de inte finns där.

Som gammal filmarbetare vet jag hur viktigt detaljerna är, hur vi olika yrkesgrupper springer runt och justerar saker och ting innan FAD:en ropar ”tystnad – tagning”. Ibland kommer ett barskt ”bryt” då någon detalj inte är som den skall och måste ändras och scenen måste göras om. När man hör bryt för 10:e gången i samma scen, suckar man och tänker, vad är de denna gång.

I en  teaterföreställning är allt en enda stor ”tystnad – tagning”. Här finns ingen möjlighet att stoppa upp och ropa på kostym om något är fel. Här måste det vara perfekt från början. En amatörteater, där få ju samma personer gör så mycket mer än att bara skådespela, och lära sig sina repliker.

I gårkvällens föreställning satt jag därför och studerade skådespelarnas mimik, ansiktsuttryck, klädsel, frisyrer mm. En Julsaga utgavs 1843 och speglade dåtidens människor av nutidens människor. Jag måste säga att jag fascineras stort av deras professionalism in i minsta detalj. Säkert har någon klänning inte suttit exakt så som den skulle, eller en kravatt som satt lite på sned, men det var inget jag märkte. Jag såg tejpen på golvet där ”skåpet” skulle stå, och visste att de visste, hur de skulle arbeta.

Jag hoppas att jag vid tillfälle får följa deras arbete fram till föreställningarna, det arbete som sker innan det är dags att gå upp på scen. För hur det än är, så är ju arbetet inför publik, bara en examen på ett långt, hårt arbete.

Satte ihop en liten film av några av de foton jag tog.

Folkets domstol

lagbok_highres
Fotograf: Patrik Svedberg.

Då har åter en känd person blivit anklagad för våldtäkt, en händelse som ligger 25 år bak i tiden. Detta skedde långt innan jag själv började jobba med personen och jag upplevde inte personen som gör att jag tror att det kan vara sant. Men det kan vara sant för det. Men händelsen skedde för 25 år sedan och först nu utpekas personen. Men detta skulle anmälts för länge sedan och avgjorts i domstol, även om just dessa brott där ”bara” två personer är närvarande, är svåra att bevisa. Sedan har väl också domstolarna haft en föråldrad syn på dessa övergrepp.

Jag gillar verkligen #MeToo-rörelsen och i kölvattnet kommer nu mycket fram som får en att tappa hakan. Det är bra, för vi behöver verkligen skakas om, i detta. Mycket som kommit fram är ju anonyma berättelser där det är meningen att vi skall få veta vad som skett, utan att utpeka vare sig offer eller förövare. Men så kommer vi till nästa problem och det är dessa namnpubliceringar som sker, inte minst inom media. Hur långt skall detta dras? Hur långt skall vi gå? En de övergrepp är inte så allvarliga så de skall avgöras i domstol men helt kart ett arbetsmiljöproblem som fack och arbetsgivare måste ta ett stort ansvar för. Det är ett allvarligt problem om inte detta görs. Jag vet själv under den tid jag blev ”mobbad” på min arbetsplats. Ingenting gjordes och först långt efteråt började en del höra av sig och och berätta att de såg, men inget gjorde. Jag ider fortfarande av det som hände då för 25 år sedan, det har satt djupa spår i mig.

Så fort någon har blivit namngiven har diskussionen hamnat runt denna person, eller de närmaste runt händelsen och fokus tas ifrån att problemet är större än så. Vi ser ju hur stort problemet är och inte bara handlar om några få personer, utan det är ett strukturellt problem som genomsyrar stora delar av samhället. Så dessa spekulationer om vem och namnpubliceringar tar bort fokus från de verkliga probemet.

Kung Herodes, kung Herodes och kung Herodes

20171205_085858127564372.jpg

Kung Herodes.
För andra året i rad spelade jag Kung Herodes i julspelet inför skolklasser i grannkommunen. Han skall ju vara arg barsk men också vänlig och inställsam. Beroende på barnens mottaglighet, nyfiken och kanske även deras rädsla, så försöker jag ändra mitt minspel efter förutsättningarna.

Bjuder på några bilder från julspelet men framför allt på kung Herodes. Bilderna är från både i år och från förra året.
Tack till Inger Lindeskog och Christina Elfström Mellberg för bilderna

Adventskonsert i V Tunhem

20171203_173334663514771.jpg

Bror och jag älskar ju musik i nästan alla former. Visst händer det att vi åker ner till konserthuset i Göteborg för att lyssna, men för oss bonnapôjkar finns också ett annat alternativ, och det är våra kyrkor. Här omkring finns mycket aktivt musikliv i flertalet kyrkor. En av de kyrkor vi gärna besöker är Västra Tunhems kyrka, som inte bara är vacker utan även en fantastisk konsertlokal, där vi gärna njuter utav musiken.

Vi var där och lyssnade på adventskonserten med Vargöns Kammarorkester under ledning av Catarina Olsson och Tunhemskören med ledaren Lasse Eklund.
Mer om respektive grupp finns längre ner på sidan.

Jag delar med mig lite av det material jag filmade, för att visa dessa fantastiska ungdomar och vuxna och deras musikaliska underverk.

Dotter Sion
Georg Friedrich Händel

Ur De fyra årstiderna ”Hösten”
Antonio Vivaldi
Solist: Angelo Lundström

Concerto Grosso no 8
Arcangelo Corelli
Solister: Bina Kittelmann Flensner, Kristina Ohlwein, Kristian Chojecki

Välsignad är han som kommer
Georg Michael Telemann

Vargöns Kammarorkester består av ungdomar i åldrarna 15-20 år som spelar stråkinstrument och studerar på Musikskolan i Vänersborg och på spetsutbildningen MUV, Musikerutbildning Vänersborg, vid Birger Sjöberggymnasiet.

Orkestern startades på 1960-talet av violinpedagogen Sture Nilsson och har sedan dess inspirerat och fostrat många ungdomar att fortsätta med musiken som yrkesval, både som pedagoger och musiker.

Tidigare medlemmar som gått vidare med sina studier återfinns nu i många professionella orkestrar i Sverige exempelvis Kungliga Hovkapellet/Royal Swedish Orchestra, Kungliga filharmonikerna och
The National Orchestra of Sweden – Gothenburg Symphony Orchestra

2003 tog Catarina Olsson över som dirigent och musikalisk ledare för Vargöns Kammarorkester.

Vargöns Kammarorkester gör regelbundet konserter runt om i vårt närområde och samarbetar ofta med olika organisationer, arrangörer, körer och föreningar.
Orkestern har även under åren deltagit i tävlingar och festivaler och tycker om att resa utomlands för att ge konserter både själva men även i samarbete med lokala orkestrar för att skapa nya kontakter, i de länder de reser till.

 

Tunhemskören är Västra Tunhems församlings kyrkokör. Det är en blandad kör med cirka 30 aktiva sångare både från församlingen och från grannkommunerna.

Det är roligt att vi lockar till oss goda sångare även från andra håll.

Lars Eklund är Tunhemskörens ledare sedan 2009. Han är född 1967 i Göteborg och har såväl kantorsexamen som lärarexamen i musik och matematik.

Yrkeslivet har hittills innehållit en blandad kompott av lärarjobb i både musik och matematik från Hovås i söder till Tärnaby i norr. Mellan 1999 och 2010 jobbade han på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan, bl.a. på Estetiska programmet. Sedan dess har han varit kantor på heltid i Västra Tunhems pastorat.

 

 

 

En julsaga – Charles Dickens

20171202_212039728567175.jpg

En julsaga, så som vi har längtat, efter denna kväll. Martin Rossing och ensemblen i Ljudaborgs kulturförening, har återigen visa prov på sin förmåga att trollbinda publiken och få oss att stanna upp en stund och tänka efter. Vad är väl en bal på slottet, där drömmar oftast förblir drömmar, jämfört med skolans aula, dit vi alla har chansen att komma. Sceneriet var uppbyggt som brittiska parlamenten, där publiken satt på båda sidor av händelsernas centrum, men också blev en del därav.

20171202_200311828672017.jpg
Det blev en närhet som heter duga. Jag och bror hade kommit dit tidigt, innan första föreställningen var slut, och medan vi satt där i foajen och väntade så sprang skådisarna fram och tillbaka mellan dörrarna, och jag tänkte att de är nog premiärnerverna, som gör att de inte kan sitta still. Så fel jag hade… Med uppbyggnaden av scenen och deras rörelser i pjäsen, så var detta välplanerat i minsta detalj. Ja allt var så inövat så, så professionellt så sufflören får gå till arbetsförmedlingen på måndag.

Ett ord vi från början fick lära oss var Humbug. Är julen verkligen humbug? Kanske är det så att det skall mana oss till eftertanke, en avbrott i vardagen, en tid då vi har möjlighet att tänka på nära och kära, kända och okända.

Handlingen:
Berättelsen handlar om gamle Ebenezer Scrooge som bor ensam i ett stort dystert hus, en gång ägt av hans nu döde kompanjon Jacob Marley. Han är en sur, snål och vresig man som driver en lånefirma med hjälp av bokhållaren Bob Cratchit.
En kväll får han besök av Marleys vålnad, som kommer för att varna honom. Om Scrooge inte ändrar sitt giriga beteende kommer han, i livet efter detta, att få bära tunga kedjor i all evighet, precis som sin avlidne kollega. Marley varnar också honom att han kommer att hemsökas av tre andar som ska leda honom genom natten mellan julafton och juldagen.

 

Vid midnatt kommer den första anden, ”Gångna Julars Ande”. Den visar honom de jular han redan varit med om. Då minns han hur han som barn var ganska ensam och övergiven, utan mor och ratad av sin far. Han minns också sina ungdomsår och kärleken som gick förlorad för profiten.

Scrooges möte med nästa spöke, ”Nuvarande Julens Ande”, ger honom ytterligare tankeställare. Anden visar honom hur bra han själv har det, och leder honom till många fattiga människor, en av dem hans egen bokhållare, Bob Cratchit. Där är det trots deras fattigdom frid och fröjd. Alla är glada, till och med Bobs son, lille Tim, som är invalid och svårt sjuk.

”Ande, kommer lille Tim få leva?” frågar Scrooge.
”Jag ser en tom plats I det dystra spiselhörnet vid skorstenen och en krycka utan ägare, omsorgsfullt bevarad. Om dessa skuggor förblir oförändrade, kommer barnet att dö” svarar anden och tillägger: ”Men, om han ändå dör, så är det lika gott. Därigenom minskar ju överbefolkningen.”

Scrooge, som tidigare hade sagt samma ord till två välgörenhetsarbetare angående de fattiga, får nu smått dåligt samvete.

Den tredje vålnaden, ”Kommande Julars Ande”, visar Scrooge framtiden – eller hur framtiden kanske kommer att se ut om inte Scrooge bättrar sig. Lille Tim dör av sina sjukdomar. Och efter Scrooges egen död blir hans kropp nonchalant övergiven och han sörjs inte av någon. Detta skrämmer Scrooge, och när Scrooge på kyrkogården ser sitt eget namn på en gravsten som för länge sedan blivit glömd, börjar han böna och be för sin räddning.

Scrooge vaknar ur vad som verkar ha varit en dröm, överlycklig över att fortfarande ha fått en chans att bättra sig, och börjar genast ställa allt till rätta.

Vad är väl stadsteatern i Göteborg, Dramaten i Stockholm mot skolans aula i Lilla Edet?
Det är här man kommer nära, det är här man direkt berörs, det är här man blir ett.

Tack Ljudaborg Kulturförening, ni gjorde det igen.

Än finns möjligheter att se den…
24129589_1533235940100372_883824474283270153_n

 

 

NMR förbjuds i Finland

DKFMK6qXoAELPsd

Jag ser många som jublar över att en tingsrätt i finland har beslutat att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen. Visst kan man förbjuda en organisation i Finland, men det måste ju vara lika lätt att kringgå, genom att upplösa den gamla och skapa en ny med ett annat namn. Och oavsett så är det organisationen som är förbjuden, men personerna med åsikterna finns kvar. Så frågan är om den blir så effektiv, mer än en markering från staten.

I Sverige har vi inte den möjligheten att förbjuda organisationer på detta sätt, mer än inom vissa specifika områden. Däremot kan individer dömas. Vi vet att NMR är en nazistisk organisation som kan vara våldsam. Men vad händer om man förbjuder dem, går de under jorden och blir mer våldsamma? Vi vet att många är dömda för andra brott inom nazismen, så vad spelar några mer brott för roll?

Jag har absolut inget till övers för dessa organisationer och människor, men vi kanske behöver få acceptera att de finns…