När drevet går

angel-574758_1920

Det finns många änglar på inte minst på jorden som i olika skepnader visar sig. Men det finns också många djävlar, som griper tag i en del.

Precis i dagarna har en utredning mot en SR-profil blivit klar och det sägs att personen får lämna programmet. Ett drev mot ett program och en SR.profil pågår också. Om de är samma person, vet bara en ytterst liten skara. Sedan startar gärna rykten både internt och externt. Som jag sade här om dagen, allt börjar med dig och mig. Vi kan aktivt bestämma om vi vill vara en del av ryktesspridningen eller inte och vi kan också bestämma om vi vill vara en del av de drev som pågår.

Vilket ansvar har du och jag i detta?
Det som hänt på Sveriges Radio är ett internt problem med en medarbetare, och det skall hanteras internt med de berörda. Oavsett vilket företag det handlar om, så skall detta hanteras internt, och jag ger radions VD, Cilla Benkö en stor eloge.
SR:s vd om radioprofilen: Därför kommunicerar vi inte externt
Skall jag trivas på mitt jobb, så måste jag ha förtroende för medarbetare och ledning.
Jag får heller inte behandlas på annat sätt än de andra, i min position.
Detta gäller oavsett företagets storlek och inriktning. Medias uppgifter är att granska, vilket de flesta gör bra, men deras uppgift är inte att vara en dömande makt. Därtill har vi andra instanser.

Jag hade den otacksamma möjligheten att se hur drevet startade på en webbsida som de flesta bedömer tillhöra den främlingsfientliga sidan. Där inringades en profil på en massa lösa grunder, utan några som helst fakta, som klargjorde saken. Snart hakade en blogg på, som jag är mycket tveksam till, där en profil pekades ut. Inte heller där hänvisades till några fakta eller källor, annat än rykten. Dessa blogginlägg spreds snart i mitt twitterflöde tillsammans med ett namn , och en avsändare med tveksam profil.

Snart börjar en del vänner, jag högaktar, nämna profilens namn. Jag försökte ta upp dessa saker via privata samtal. Vad händer? Jag blir anklagad för att åsiktsregistrera mm, när jag nämner detta. Andra högaktade personer bygger sina tankar i flödet, på precis samma sak som på den främlingsfientliga sidan. Har dessa personer också blivit främlingsfientliga? Nej, det tror jag inte… Men vi kanske borde alla ta ett större ansvar för vad vi kommunicerar internt och externt. Hur ofta pratar vi inte om källkritik mm, men vem använder sig av källkritik? Vi tycker och säger till andra, men vi själva då?

Som jag sade här om dagen… Allt börjar med dig och mig!

Tack Cilla Benkö för din ståndpunkt.

(PS. Detta var en bra tillfälle för mig att rensa ut vilka jag följer via olika sociala medier)

Det börjar med dig och mig

6277208708_7e6607d601_b

Än en gång kommer uppgifter om hat och hot mot en grupp människor. Denna gång är det politiker. Själv blir jag mörkrädd när jag ser detta.

För några dagar satt jag i stormöte med kommunen och polisen om detta. Vi diskuterade skolans roll i det hela, och man försöker lära ut respekt mot varandra källkritik mm. Men vad händer när skolan är slut? Jo, då blir du och jag lärare, men var syns det samhället. På framför allt Twitter men även i olika Facebookgrupper, flödar hatet. Och de är INTE bara ungdomar, utan även vuxna. Har vi vuxna inget ansvar att visa hur vi föregår som goda förebilder.

Min fader sade en gång, ”Du skall inte göra som jag gör, du skall göra som jag lär!”. Tyvärr är det inte så de funkar. Vi hamnar i grupper och gör som de gör. Vi tror det är det riktiga sättet att umgås. Är saker så enkla?

Jag har suttit med i många Facebookgrupper och stångat mig blodig hur vi beter oss mot varandra, har varit på väg att ge upp, många gånger. Samtidigt kände jag att, ger jag upp, vem driver dessa frågor då? Jag har haft diskussioner men människor och admins i grupper och varit rädd att bli utsparkad därifrån, men trägen vinner och de stämmer

I samband med #MeToo så kom det upp upprop på nätet som jag skulle skriva under att skolan skall uppfostra pojkar hur man beter sig mot flickor, samtidigt sitter jag och hör skolan berättar att de försöker lära barnen hur man uppför sig, och vädjar föräldrar och vi vuxna hur vi skall bete oss, för att inte förstöra deras arbete. Ibland blir debatten så hård så de som vill ha ett sunt debattklimat inte vågar säga något, de blir tysta. Vad gör det för vårt demokratiska klimat.

SVT-Nyheter berättar 10 politiker om hur de drabbas av hat och hot. Två av dem är vänner till mig, och jag förfäras av deras berättelser. Men jag kan inte bara sitta och titta på och vara tyst, utan måste även jag säga min mening om detta. Skall vi kunna förändra, så måste vi ha en sund dialog, inte skrämselpropaganda. Själv är jag rätt trött på att få mail med info om att jag skall få ”tasken avskuren en mörk natt”, och liknande.
Lika trött är jag på att höra att grupper av olika anledningar, skall beskäras sina demokratiska rättigheter, eller fråntas medborgarskap, eller liknande utifrån en grupp som inte har med problemet att göra. Jag delar inte alltid dessa politikers politik, men jag delar uppfattningen, att ingen av dessa, oavsett parti, skall behöva utsättas för något i det arbete de tror på i sann demokratisk anda.

Allt börjar med dig och mig…

Nils Karlsson (MP) slutar – färdig med kommunpolitiken
Verkligheten i P3:
Näthatare möter näthatad del 1
Näthatare möter näthatad del 2

Därför skriver Sandor, 65, hatmejl till politikerna

BRÅ:
Fler riksdagspolitiker utsatta för trakasserier och hot

Media:
Hot och våld mot politiker ökar
Vanligare med hot och våld mot politiker
Politiker kan räkna med fler hot under valåret
Hot mot politiker leder till självcensur

Jag ”hatar” hatet…

logo_test
Jag är stolt medlem i gruppen #jagärhär som tar avstamp i den demokratiska frågeställningen om vem som har möjlighet att uttrycka sig på nätet. Kampen om yttrandefriheten mot näthatet hänger ihop med begrepp som klickomani, filterbubblor och alternativa fakta.

Jag tror på medmänsklighet och att tillsammans är vi starka. Jag ser hur näthat och förtal breder ut sig, inte alltid på ett sådant sätt så vi ser vår egen roll i det, men det finns där. Säkert spelar mina egna upplevelser roll och även berättelser från och efter andra världskriget roll i mitt ställningstagande, och jag har svårt att acceptera att det skall bli ett sätt att påverka vårt demokratiska samhälle. Jag tror på sund dialog som baserar sig på forskning och fakta och inte ”jag tror att”. Just nu är #jagärhär under attack från främlingsfientliga krafter och vissa av oss, inklusive jag, har blivit uthängda på Granskning Sveriges sida och efter dessa utfall valde Facebook att ta bort deras sida (och just  nu har de kommit med en ny sida). Jag kommer inte att ge mig i dessa frågor om yttrandefrihet och ett sunt samtal.

snip_20170912191345

Jag hamnade på ”Inte rasist, men…”:s sida där de berättade att en SD-politiker aktivt stöttar Gransknings Sveriges sida. Gick vidare till politikerns blogg och ser att han har annonser via Google Ads. Google Ads gör reklam för en del varor, tjänster och butiker jag använder. Jag inser att genom att handla varor och tjänster oss dessa butiker, så går någon liten del av de pengar jag betalar till att ge dessa sajter levebröd. Känns inte särskilt smickrande att betala för hatkampanjer mot mig självt…

Jag tillskrev några av de företag som hade annonser på sajten och frågade om de ville förknippas med deras främlingsfientliga och vidriga fejknyheter.  Nästan alla företag skulle ta tag i detta och stoppa annonser via Google Ads på dessa sidor. Men några få företag svarade att det sker via Google Ads och att de inte aktivt valt annonser på dessa sidor. Har försökt lösa mig till hur Google Ads fungerar men har inte hittat fullständigt svar, men jag hoppas innerligt att de kan blockera annonser för sidor vars budskap, de inte står för själva.

Kan kärlek vara fel?

Finns det bögbaciller?
Ja, om man skall tro en del skrivkunniga så verkar det vara så år 2017.

Via Facebookgruppen #jagärhär fick jag vetskap om att Rickard Söderberg än en gång är utsatt för näthat pga av sin sexualitet. Varför skall inte Rickard få välja vem han vill älska och sprida sin kärlek till? Och varför måste vi sprida sådant hat mot dessa personer?

När jag körde buss här i stan på 80 och 90-talet såg jag många gånger på fredag och lördagskvällar nu par gick hand i hand hem eller till bussen. Det var kvinna och man, kvinna och kvinna eller man och man. Var det man och kvinna tittade folk i smyg, men var de samkönade så tog personerna runt omkring flera steg ifrån dem, precis som om de vore spetälska. Nu är det många år sedan, men ändå fortsätter samma fördomar spridas. Då i slutet på 80 talet hade jag en kollega som var homosexuell och som senare visade sig vara HIV-smittad. Då började kollegorna gå till chefen och kräva att han skulle avskedas, för först kunde han smitta kollegor, så att vi kollegor kunde smitta resten av stan, så att hela kommunen skulle dö. Ingen tog reda på fakta, utan byggde det på fördomar. När jag går igenom min vänlista på FB, ser jag vänner jag vet lever ihop med person av samma kön, och vad gör det? Är de lyckliga, så är jag lycklig för deras skull.

Jag har inga planer på att flörta med Rickard, ännu mindre arbeta för dela säng med honom (det har han redan), men jag tänker slåss för att han skall få välja vem han vill älska. Jag tänker slåss för mina vänner som tvingats lämna sina småorter, just för det hat de har fått utstå. Jag tänker slåss för alla andra som behöver slåss för. Jag tänker vara sambo med min bror, för jag älskar honom (sex får jag finna någon annanstans).

Så Rickard, en stor kram till dig, för att du vågar stå upp för din kärlek och din rätt att älska…

Att bo i paradiset

20160720_164216

Min fina vän, författarinnan, Kim M Kimselius som lärt känna under senare skrev så fint på Twitter med en egen bild:

Soluppgång I paradiset. Igår +7 grader idag -8. Nyss hemkommen. Nu snöar det. Ombytligt väder.

Jag kunde inte låta bli att kommentera hennes ord, då jag själv anser att jag bor i paradiset.

Finns det två paradis på jorden? Jag trodde jag var ensam att bo där 🙂

Hon kontrade med en mycket fin kommentar:

Var och en gör sitt eget paradis här på jorden, eller sitt eget helvete. Skönt att höra att du tillhör paradisgänget Kram ❤

Jag blev så glad när jag läste hennes ord och började samtidigt fundera på vad paradis är.
Jag är glad att kunna bo på landet, nära naturen. Jag är glad att kunna se kor (sommartid) och hästar ströva omkring ute i naturen. Mammor och pappor med barnvagnar. Jag kan ta min nästa 5 km runda i skogen. Jag kan också ha kontakt med fina vänner på Facebook och Twitter, men jag kan också träffas och umgås, när andan faller in.

Jag började leta efter foton i min stora bildsamling efter något som kunde motsvara paradiset och hittade ovanstående bild, snabbt. Kan det vara paradiset? Är det sommar, sol och blått vatten, eller är det en solig dag i fjällen när man står på skidor, som är paradiset?
Är det paradiset som ser omkring oss eller är det något vi bygger upp inom oss? Att vara sjukpensionär ger inte så mycket pengar, så alla drömmar kan jag inte uppfylla, men jag kan ju ändå leva ett rikt liv. Är det paradiset? Att vårda sina åldriga och sjua föräldrar, så man nästan går på knäna, är det paradiset?

Jag tror att paradiset bygger man upp inom sig och försöker se det fina i tillvaron. Ibland säger man att en bild säger mer än tusen ord, men kan tusen bilder beskriva paradiset?

I går var det full rulle med ”hatare” i olika kommentarstrådar på olika nyheter och som aktiv i gruppen #jagärhär, så försökte jag komma med konstruktiva kommentarer och nyansera flödena utan att sänka mig till hatarnas nivå.

Efter en stund stängde jag ner datorn, kopplade vovven och satte på mig pannlampan och tog en promenad på 10 km i mörkret. Fyllde lungorna med frisk luft och hämtade stryka i naturen. Såg inte mer än det som fanns i lampans sken, några ögon glittrade till i mörkret innan jag hörde ett knak från någon gren och ögonen försvann bort i mörkret. Vem tillhörde ögonen, en rådjur, en älg, ett vildsvin eller en varg? Jag vet inte, men det var en underbar promenad någonstans i en mörk värld. Och jag, jag kände mig så trygg och så lycklig.

Jag tror nog vi alla har möjligheten att välja mellan paradiset och helvetet, och jag väljer paradiset som min boplats, var det nu än är och väljer att fylla det med drömmar och sanning i en härlig kompott efter mitt tycke och smak. Att njuta av tillvaron, det är mitt paradis!

Att undanhålla sanningen

Ovanstående film finns på en av de mindre seriösa viralsajterna Viralking.se med rubriken Läckt film från nyårsafton i Malmö – ser precis ut som ett krig. Skrämmande! Den lär finnas på fler sajter och ger en skrämmande bild av vad som sker på Möllevångstorget i Malmö.

När man sedan läser texten på Viralking blir man rädd….

Idag är det första dagen på år 2017 och inatt så firades det nya året in över hela Sverige. Vissa lagade trerätters, andra var ute och dansade, några myste hemma med nära och kära. 

Är man däremot bosatt i Malmö kan det hända att man deltog i ett fyverkeri-kaos. Det har läckt ut en film från närheten som sägs har spelats in på Möllevångstorget* inatt och det ser minst sagt farligt ut.

Det flyger fyrverkerier överallt samtidigt som man ser människor som springer för att ta skydd. Om någon skadades vet vi ingenting om men med tanke på hur det ser ut på filmen nedan får vi bara hoppas att alla är oskadda idag.

Men är detta sanningen?
Filmaren Jash Doweyko-Jurkowski filmade ca en och en halv timma som han sedan klippte ihop till detta klipp, som nu sprids med uppgift att visa sanningen.

Han säger också till SVT:
Han är också besviken på hur klippen använts för att sprida hat.
– Man hävdar att det har med ursprung att göra, men det här handlar om personligt ansvar.

Hur långt får an gå för att tänja på sanningen?
Läs gärna hela artikeln på SVT.

Dessa problem fanns på fler ställen i Sverige, inte minst här i Trollhättan där vi också hade liknande problem några dagar innan nyår. Där fick vi trygghetsvandrare förfrågan om vi kunde ställa upp för att visa oss, och att försöka skapa trygghet. Vi och polisens gemensamma arbete gav resultat. Men samtidigt är det viktigt att vi skapar en dialog mellan alla berörda parter för att kunna hitta gemensamma lösningar på det hela.

Vi har ju sett hur dessa fyrverkerier på många platser skapat bränder och andra livsfarliga situationer, och där måste vi agera gemensamt till att skapa trygghet för alla. Samtidigt är jag rädd att hat föder hat, att vi exkluderar varandra istället för att inkludera varandra.
Alla kan ju aldrig älska alla, men vi behöver inte hata för hatandets skull…

Att sitta på Facebook och andra medier och skrika ut med de djävlarna, djävla idioter, eller avskum eller vad nu ordförrådet tillåter ger inget konstruktivt. Andra skriker samhället måste ta ansvar, men det är ju du och jag tillsammans med alla andra som ÄR samhället. Därför har ju vi alla ett ansvar i detta. En del skräpar ner och andra ägnar sig åt att plcka ett skräp om dagen. Men även om jag tillhör dem som plockar, så måste jag ju också arbeta för att få mina medmänniskor att förstå att man inte skall skräpa ner.  

 

 

Manifestation för tolerans

DSC_0171

På lördag är det ett år sedan som Anton Lundin Pettersson gick in på en skola här i Trollhättan och tog livet av tre personer. Än en gång kom våldet så väldigt nära inpå kroppen och man hade svårt att ta åt sig vad som egentligen hade hänt.

Jag Twittrade ut att jag måste hämta bror på jobbet, då han säkert är chockad och behöver någon att prata med. Mottagaren av meddelandet var ju våra vänner som kände oss och som visste att han jobbade i grannstaden Uddevalla. Hade ingen tanke på att den Tweeten så fullständigt skulle ändra min dag, och de närmaste dagarna. Helt plötsligt mitt i detta virrvarr så var jag en korrespondent för flera olika media i världen. Helt plötsligt var jag korrespondent för BBC i London, en TV-kanal i Australien och en tidning i USA. Jag fotade, skickade upp dem i mapp på mitt Googlekonto som de fick tillgång till och mina bilder spreds över världen. Fick ordnat fram intervjuoffer som kunde de kunde prata med och ge ögonblicksbilder av vad som hände. Hur mycket pengar jag tjänade den dagen, vet jag inte, men jag bad dem ge pengar till organisationer just som arbetade mot intolerans och främlingsfientlighet. Men jag tror jag gjorde ett bra jobb för att informera världen.

Nu har ett år gått sedan händelse och kommunen skall ordnar nu en manifestation mot intolerans. Denna gång kommer jag att arbeta lokalt och frivilligt som trygghetsvandrare.


Peter Asp och Gigi Cederholm höll i mötet där vi gick igenom vad som skulle ske och vad vi skall göra som trygghetsvandrare.

Så mellan 18,00 och 20,00 på lördagen blir det facketåg fram till skolan och vi hoppas på bred uppslutning och att den värme och kärlek som fanns förra året kommer att upprepas. Förra året drogs allt detta igång av några privatpersoner även om organisationer kom in och hjälpte till, i år är det kommunen som arrangerar. Det har även köpt in ett stort antal facklor så nu slipper vi åka runt till butiker själva och leta efter dem.

PROGRAM LÖRDAG 22 OKTOBER
18.00: Avgång fackeltåg från Lextorpsskyrkan.

18.30: Start program scenen Kronan (Peter Asp konferencier)

– Paul Åkerlund hälsar välkommen, håller inledande tal och tyst minut
– Jenny Andersson sjunger
– Gustav Fridolin håller tal
– Presentation av nyplanterade träd – därefter tal Djeno Mahic
– Jenny Andersson sjunger
– Presentation av vernissage Kronan (flaggor och teckningar)
– Dikt och tal från familjer till de drabbade
– Leith Eskandar framför tre låtar från nya skivan Ängel
– SLUT (troligen runt 20.00)

Kronan: Utställning flaggspel från de kommunala skolorna i Trollhättan under temat tolerans, mångfald och inkludering. Utställning av teckningar från eleverna på Kronan under samma tema.
Öppet lördag: 14.00–20.00. Söndag: 12.00–17.00.

Trygghetsvandrare finns på plats. Hjälper till med facklor samt med själva tåget och ordningen vid anländandet till Kronan.

Är du i närheten så ställ upp i manifestationen som visar att staden står enad – för tolerans, för människors lika värde och mot rasism.

 

Hat och hot i samhället

hat
Också svenska publicister måste vara beredda att stå upp för den fria journalistik­en när attackerna trappas upp.

Bara i augusti har SVT-­reportrar hotats med kniv, och en lokaltidningsfotograf har trakasserats av fotbollssupportrar som hotade att slå sönder hennes kamera.
Och den senaste clownen att utse en journalist (mig) till syndabock för samhäll­ets misslyckanden? Mejlet rapporterades omedelbart till Aftonbladets säkerhetsavdelning.

Ovanstående ord är hämtade från Lisa Bjurwald som skrivit en krönika på Aftonbladet med rubriken ”Demokratin hotas när journalisthatet växer
Jag håller naturligtvis med henne om att detta inte är OK, men samtidigt ser jag mig också som en demokratins och det fria ordet ”budbärare”. Jag känner att vi som tidningsbud glöms bort i detta, samtidigt som vi också inte bara drabbas av hot och hat utan också av reella händelser. Jag mailade henne och sade som jag tycket och fick ett mycket positivt svar från henne. Tycker jag var otroligt kul och jag återkommer senare i bloggen om vad som sades mer i vår korrespondens.

Samtidigt är det fortfarande lätt för journalister att få ut saker ur sin synvinkel och gärna ”glömma” oss övriga yrkesgrupper inom journalistiken. Min lokalradio gjorde ett nyhetsinlägg om Stampen idag om skatteverkets svar om ackordsuppgörelsen. Till nyheten fanns en ljudfil kallad ”Facket: Det är en lättnad”. Jag ringde lokalradion och frågade vilket fack, för det kunde väl inte vara Transportarbetareförbundet som organiserar oss tidningsbud som utgör cirka två tredjedelar av de anställda i Stampen. Nej naturligtvis var det inte Transport utan Journalistförbundet.  De ändrade dock ljudfilens namn från Facket till Journalistförbundet med svar att det var en bra poäng.

Lisa Bjurwald tar upp några exempel om hat och hot som förekommit under augusti mot journalister. Hur mycket hot och hat som förekommer mot oss tidningsbud har jag ingen siffra då inte ens jag anmäler, mindre föreseelser, men nedan finns en del exempel på vad som hänt mina kollegor under juni, juli och augusti.
Fundera gärna vidare vad detta betyder.

 

Natten till tisdagen besköts ett tidningsbuds bil i Mjölby med någon form av luftvapen. Bilen besköts på riksväg 32 strax söder om Potatisrondellen.
Tidningsbuds bil besökts i natt.

Polisen har mottagit en anmälan om stöld och skadegörelse. Tidningsbud fick det han skulle dela ut uppeldat under rundan i Berga.
Eldade upp budets tidningar

En man i Oslo hotade tidningsbudet med pistol för att få tag i nycklarna på onsdagsnatten.

Ett tidningsbud utsattes vid 04-tiden på onsdagsmorgonen för misshandel när denne befann sig i Möklinta.
Man försökte strypa tidningsbud

Tidningsbud rånat i Bergshamra

På den senaste tiden har det blivit allt vanligare att tidningsbud hotas med våld, säger Markku Rajamäki som är ansvarig för säkerhet och riskhantering vid Posten till
MTV.
MTV: Tidningsbud hotas allt oftare

Två tidningsbud vid Tidningsbärarna har blivit beskjutna med grön laser i natt i Ryd i Småland.
Grön laser kan ge allvarliga ögonskador.

Tidningsbudet var på väg hem efter avslutat arbetspass när han plötsligt blev oprovocerat misshandlad av en främmande man.
Tidningsbud utsatt för misshandel

Ett tidningsbud blev överfallen i centrala Falkenberg tidigt i morse. Tidningsbudet blev rånad på sina saker och fick ta emot slag mot ansikte och kropp.
Tidningsbud får överfallslarm – efter rån

1:a juli i år fick VTD:s kundtjänst ett samtal från en ilsken kund i bostadsrättshusen på Sylte i Trollhättan, som påstod att han inte fått dagens tidning.
Han hotade med att han skulle strypa och slå tidningsbudet. ”Tills han lär sig att dela ut ordentligt”.

Den vikarierande platschefen på VTD i Trollhättan upprättade direkt en polisanmälan mot kunden. Och beslutade att genast stoppa tidningsprenumerationen.
Slutläst för ilsken abonnent

Ett tidningsbud i Bromma, Stockholm tvingades under knivhot att lämna ifrån sig sin bil i natt.
Tidningsbud rånades på sin bil

Tidningsbud på Lindängen i Malmö fördes i ambulans till sjukhuset efter att ha rånats på mobiltelefonen och fått flera hårda slag i ansiktet.
Tidningsbud rånades på Lindängen

Tidningsbud knivrånades – rånare greps efter polisjakt

Förra veckan fick ett tidningsbud i Ronneby stenar kastade mot sig i samband med att han gjorde sitt jobb.
”Om jag inte bromsat bilen hade stenen krossat bilens framruta”, säger han till 24Blekinge.
Tidningsbud blev utsatt för stenkastning

Vi skall heller inte glömma tidningsbudet som bortfördes mot sin vilja som hände i mars i Göteborg.
En tidningsbud fördes bort mot sin vilja i centrala Göteborg natten till torsdag. Polisen utreder misstänkt människorov.
Misstänkt människorov i Göteborg natten till torsdag

 

Årlig prisutdelning

20160817_175048

I går var det åter dags för utdelningen av John Hrons minnesstiftelses pris till en person med civilkurage. I år gick priset till Jenny Morrisson. Hon blev misshandlad och spottad på av en man efter att ha stoppat honom från att stjäla en plånbok från en kvinna i Stockholms tunnelbana.

Vi som bor i och omkring Sveriges ”brunbälte” vet hur viktigt det är med civilkurage och att stå upp mor rasism, extremism och främlingsfientlighet. Vi har ju sett inte minst i Trollhättan hur dessa extremister marscherat på stadens gator. Redan i samband med att John mörades hade Nazisterna möte med en stor del anhängare vid järnvägens godsmagasin där de sträckte ut händerna och gjorde ”Heil Hitler”.

Senaste är ju skolattacken på skolan Kronan i stadsdelen Kronogården. Stadsdelen har länge varit en av de mest segregerade områden i Sverige tillsammans med några få andra. Visst, nu har fler områden tillkommit, men för oss är detta inget nytt. Rossana Dinamarca, politiker för Vänsterpartiet är en person med civilkurage som står upp för detta. Hon vågar ta debatten men måste också skydda sig och framför allt sina barn när hon är hemma. När jag träffade henne i efter attacken på skolan, så bad hon mig att inte fotografera då hon inte ville att barnen skulle synas på bild.

Efter attacken byggdes skolan om invändigt för att bli mindre öppen, för trygghetens skull. En skola som först byggdes öppen just för att integrera medborgarna men hu blivit en symbol för segregration och slutenhet, tyvärr.

För mig har det också blivit ännu viktigare att förstå denna Nazismens hat, med de upplevelser jag själv har från hat redan från första början. Att titta på filmen om John Hron var inte att titta på en film om ett barn som mördades, det var en film som försöker visa och försöka ge ett svar på varför hatet växer och som i detta fall en person mördas så brutalt. Så detta när folk ojar sig över på nätet, ”hur har Sverige blivit” så är det inget nytt för mig, det nya är att vi alla hjälps åt att sprida detta, antingen om vi är för eller emot.

Tack Marie-Louise och Tony Hron för att ni instiftade detta pris och tack till er och alla andra som drar ert strå till stacken och visar civilkurage. Ni som liksom jag ställer er upp och protesterar står på barrikaderna och visar er, griper in när andra är i behov av hjälp oavsett om det gäller slagsmål, våldtäkter, bilbränder eller vad de nu handlar om.

Hat föder hat, eller? #blogg100

ler stolt
Mor och far träffades i Tyskland 1954 och ljuv musik uppstod. Far en ung stilig yngling från Sverige var inneboende på ett hotell där för att jobba. Mor en ung vacker kvinna jobbade på detta hotell. Det träffades som unga förälskade gör och förälskelsen växte till kärlek.

1956 flyttade mor till Sverige och 1958 köpte de gården där de ville bo, flyttade dit, gifte sig i prästgården och i samma stund föddes hatet inom vår släkt. Delar av den närvarande släkten gjorde ett blixtinkallat möte i vår ladugård. Vi har aldrig fått reda på vad som sades på detta möte och nu är alla borta, så det lär bli en fråga som jag aldrig kommer att få svar på. 1960 föddes jag som första barnet till mor och far. I samma stund som jag föddes som första barnet så fick jag också en storebror, min morbror från Tyskland, som mor och far ville låta växa upp i fred och frihet. Mor var ju redan på sätt och vis han mor då hon hade ansvar för honom under kriget.

1963 föddes mellanbrodern och 1967 min yngsta broder. Under dessa år fick jag lära mig att min mor var ett ”nazisvin” och även om jag aldrig förstod innebörden av ordet så visste jag att svin var en gris. En gris får kultingar, så således var jag en ”nazikulting”. Skulle jag vara stolt över det eller inte, det visste jag inte.

Min lillebror blev sjuk, fick mediciner som gav skador för livet och han utvecklades inte som andra barn. Mor fick ägna tid mycket tid åt honom och far bytte jobb för att vara nära hemma och hjälpa till samtidigt som han drog in pengar till familjens försörjning.
Farfar var ju inneboende hos oss under många år och han såg vad som hände. Han kallade därför in mor, i slutet av sitt liv,  till enskilt samtal och namngav ett antal personer i släkten som vi skulle ”spraka ut”.  Farfar gick bort och strax efter detta händer något som har med ”tro” att göra och bror började åter utvecklas till det han är i dag. Mor blir sjuk och hamnar på som man säger, på ”hispan”. I samband med det så tar dessa namngivna släktingar in mig och mellanbrodern för ett långt enskilt samtal. Vi får reda på att mor är ”krigsskadad och ALDRIG mer kommer att bli bra”. Detta är ord som borrat sig långt in min kropp, som fortfarande gör ont i själen, ord som jag får leva med resten av mitt liv.

Dessa släktingar åkte ut med buller och bång. Vi har försökt åter hålla kontakt med det fungerade ett tag, men sedan tog det slut igen. Nej jag hatar inte dessa släktingar på något sätt, som idag inte finns mer. Men jag insåg att jag/vi inte kan umgås, då vi sårar varandra. Inte ens den person som var orsak till att jag fick min panikångest kan jag hata, även om åsynen av personen skapar oreda i min kropp och aldrig kommer att kunna träffa denne person igen.

Jag ser många personer på sociala medier som tar upp ämnen om hat och hot och frågeställningen var är världen på väg….
Hat och hot är inget nytt, det nya är att vi sprider det genom sociala medier och därmed uppmärksammas fler på det.

Ibland är jag så trött på vänner på de sociala medierna som delar både det ena och det andra i sina flöden utan att tänka på hur mottagaren reagerar. IRL delar jag inte allt som jag vet kan såra andra, men på sociala medier är det tydligen helt OK.
Ibland är jag så trött på att hot skall motverkas med hot, hat skall motverkas med hat.

Under mors sjukdom lärde jag mig mycket om hur de sociala medierna fungerar och jag förstod att allt är inte lämpligt att dela med alla.

Min devis är och har så länge jag minns, varit att möta med KÄRLEK.

Mer kärlek, omtanke, empati till andra är det enda som kan göra världen bättre.