Många ungdomar här I kommunen kommer fortfarande och pratar med mig. En del vill bara säga hej andra vill ha vägledning för framtiden.

En annan grupp som kommer och vill prata är våra personer som hamnar utanför vårt vanliga skyddsnät. En del vill bara ha en kram medan andra vill ha vägledning inför framtiden.

För några veckor sedan kom några ungdomar och pratade med mig varför jag och övriga trygghetsvandrare slutade i kommunen. Såg ni inte hur vi ungdomar gillade att ni kom ut till oss, vi försökte visa hur vi uppskattade det.

Jag vet att ni uppskattade det och visade det på olika sätt, men våra tjänstemän och politiker visade inte mycket uppskattning av mitt arbete.

Visst jag fick en middag med landshövdingen och blåklintspriset. Stolt över det, men ett litet tack, ett litet hejjarop i sociala medier.  Jag ser hur vi fungerar i Trollhättan där vi från Stadsdirektören till vi ideella trygghetsvandrare stöttar varandra. Men inte här. 😭

Jag försöker hitta det positiva i tillvaron men jag ledsnade här. Både stadsdirektören och Kommunalråden i grannkommunen kan höra av sig när man varit ute för något jobbigt.

Här I denna kommun fick man bära allt ensam. Varför? Var fanns intresset från kommunen?

Jag fick driva det ensam. Det jag kunde ta med mig från Trollhättan gjorde jag, men här dög det inte. Inga uppmuntrande ord. Istället skickas det mejl med mig som avsändare för att svartmåla mig, medan andra sprang och pratade skit om mig till överordnade.

Jag trodde på orden ”vi gör det tillsammans”, del av kommunens vision. Vad är det vi gör tillsammans? Springer och pratar skit om varandra?

Idag arbetar jag bara med grannkommunen. Där hör politiker och tjänstemän av sig och ger råd och stöd.
Hela kommunen, och polismyndigheten och även väktarna har stannar upp och pratar.
Där kan man tala om att man gör det tillsammans

Som nog de flesta vet så har jag en Gudstro. Gud är viktigt i mitt liv., ven om jag periodvis inte kunnat besöka kyrkor och mässor som jag har velat. När mor gick bort 2014 kunde jag börja besöka både gudstjänster och högmässor. Då vid ett tillfälle var det berömda bananskalet i vägen för min färd. Jag fick frågan om jag kunde hjälpa till och bli gudstjänstvaktmästare. Fick hänga med dubbelt några söndagar tills jag lärde mig arbetet. Sedan dess har jag försökt vara vaktmästare i kyrkan en gång per månad. vilket jag trivs med.

I början på sommaren kom vår kyrkoherde med beskedet att han fått nytt jobb och skulle börja jobba i stiftet istället. Chocken kom hos många av oss, för har man en bra chef, så vill man behålla personen i sitt förvar.

När vi väl började inse att vår kyrkoherde skulle lämna oss, vem skall då kliva in i hans ställe, och ta hans plats? Kyrkorådets ordförande tog genast kontakt med vår komminister i församlingen och han nappade på förslaget.

Den 10:e december hade vi mottagande av vår nya kyrkoherde, dvs vår ”gamla” komminister. En festhögmässa med vår Biskop. Verkligen roligt att få arbeta med det. Efter mässan var det samling i kyrkans hus, och då kommer nästa positiva överraskning….
Vi blev presenterade för vår nya komminister…

Magdalena Mellgren Sävenstrand blir vår nya komminister, och jag tror hon kommer bli en stark kraft i församlingen. Den 3:e mars välkomnade hon i Upphärads kyrka och jag ser mycket fram emot att få jobba tillsammans med henne.

Välkommen till församlingen Magdalena!