Arkiv

Skitsnack helt enkelt

Ibland undrar jag hur en del tänker….

I grannorten som numera har en fin promenad och cykelväg till centralorten, sedan de tog över den gamla banvallen från staten, har någon gått och räknat antalet hundbajspåsar och sedan lag upp foton med sin tanke om detta i en ortsgrupp på Facebook. Men att gnälla på Facebook är inget produktivt. Sedan kommer klokheter fram i form av kommentarer så man nästan skrattar ihjäl sig. En del borde inte ha hund, var en stående kommentar. Men mer då?

Jag tog vovven med mig, stoppade två plastsäckar i bakfickan plus plockarm och promenerade den utpekade sträckan.  Med jag plockar skräp så tänker jag på ”en del borde inte ha hundar. Ju mer skräp jag plockar tänker jag, en del borde inte köpa öl, andra skall inte handla i butiken. Någon kan inte spela innebandy medan andra inte borde …. (kondomer). Några borde sluta tvätta håret andra borde sluta med med mjölk, osv.

När jag var färdig informerade jag inläggsskaparen och de som kommenterat om att jag gått och plockat upp efter cykelvägen och att det nu finns två säckar med skräp vid startpunkten. Om de delar upp det mellan sig så behöver ingen betala för extra sophämtning och det är rent och snyggt i spåret.

I morse åkte jag förbi platsen och kollade,  och där står två säckar kvar, men inga mer kommentarer på FB.

P4 Väst (@P4Vast) ni är bäst

20170405_172740

Nyhetsnörd som jag är och att radion under nästan alla år varit en mycket viktigt nyhetskälla för mig, så blev jag med i Publiknätverken i både P4 Väst och SVT Nyheter Väst. I går hade vi träff i radions nygjorda lokaler och med ny teknik som de är först med i världen, så var det stort att vara där. Lokalerna var mycket fräscha och det kändes nästa som att få gå på röda mattan på premiärfilmer på biografer.

Jag lärde ju känna lite folk på radion i samband med att vi avslöjade vården och de brister som förekom på vårdcentralen, och det är alltid kul att träffa dem. Men den världsunika nya tekniken som de kär radion med var mycket intressant…


Allt körs ju numera med pekskärmar och ljudet talet mixas direkt i studion medan resten mixas i deras servrar i Göteborg och sedan skickas tillbaka innan det skickas ut i etern. I studion används pekskärmar och mycket arbete har gjort för att göra arbetet så lätt som möjligt. I dag är ju de flesta produktioner självkörande och du kan ju alltid förbereda med att lägga fingrarna rätt regler, och det går ju alltid att känna med fingrarna så man har fingret på rätt regel. Men har du pekskärm, så kan du aldrig känna reglarna utan att behöva titta på skärmen. Så de fick hitta på nya lösningar för göra reglarna enklare och mer automatiska.

Detta var mycket intressant, tyckte jag. Har ju sprungit i andra studios med gamla tekniken, men att se det här var bara WoW!

Kanalchefen berättade att när de till exempel bevakar en bandymatch så sitter de på läktaren och skriver in på sin hemsida vad som sker i matchen. I sporten på helgerna så har de ju fönster där de kan gå in och direkt prata i radion med rapporter.
Då är det bara att starta programmet i läsplattan och har hela tekniken där och kan då sköta hela tekniken från samma plats.

Verkligen tufft, måste jag säga…

20170405_163459

Kanalchefen Peter Sundblad

 

20170405_163504

Nätverkaren Jörgen Winkler

 

20170405_163452

Reporter Joel Hansson

20170405_154032

Framåt fredags sångfågel Jimmie Schewenius

20170405_170002

Reporter Victor Jensen och Julia Forsberg, digital redaktör

 

20170405_153526

Nyhetsdesken

Själv fick jag en stund att gå runt och prata med reportrar och andra som jobbar i huset, både om teknik och radio. Vi hade sedan samtal om hur radion skulle utvecklas för framtiden, hur vi lyssnare ville att vårt område skulle bevakas, och vad vi tycker är intressant. Vi var ju överens om att det finns ett politikerförakt i området men också en hel del hat i samhället som yttrar sig på olika sätt. Vi ansåg därför att radion är ett viktigt medium för att föra ut information om hur samhället och demokratin fungerar…
Det finns ju en hel del brister i kunskap hos vissa individer.

20170405_164712

Att jag var en linslus, hade jag ingen aning om…
Men nu finns det bildbevis. När radio publicerade bilderna på sin sida, så syntes jag på 4 av 5 bilder. Men ingen kan ta miste på att jag är mycket intresserad av vad som händer där.
Nedanstående bilder har jag fått låna av radion och är copyright:
foto: P4 Väst/Sveriges Radio

Tack P4 Väst för lån av era bilder. (foto: P4 Väst/Sveriges Radio)

Granen Fredrik III

20170401_131243

Söder om Upphärad står granen Fredrik, ingen lokförare missar att hälsa eller tuta, Fredrik är deras egna skyddshelgon. På 1870-talet lär en av rallarna på eget initiativ ha planterat en gran invid spåret. Efter 75 år var granen bara dryga metern hög. Namnet Fredrik fick den av lokförarna efter rallaren som planterat den. Med åren har Fredrik blivit en kändis bland lokförare och järnvägsintresserade och många fascineras av historien.

Hälsa om du vill ha lycka och välgång under den fortsatta färden!

20170401_130021

1983 var olyckan framme, en röjning av banvallen kapade huvudet av granen så att bara en stubbe återstod. Men en tradition med djupa rötter bryter man inte i första taget. En av lokförarna som ofta körde sträckan, Nils-Erik Axelsson och hans hustru Elsa planterade en ny gran. Platsen märktes för säkerhets skull ut med en liten märktavla. Därmed fanns två granar.

Men så kom utbyggnaden av den nya järnvägen mellan Göteborg – Trollhättan, med dubbelspår och tåg i hastigheter upp till 250 km/h behövde banvallen rätas och flyttas ca 200 meter öster om den gamla banan. Därmed verkade Fredriks saga vara slut, om det inte hade varit för ett antal järnvägs- och barrträdsentusiaster.

Trafikverket lyssnade dock på önskemål från såväl lokförare som kringboende att Fredrik på något sätt skulle räddas när den nya banan tas i bruk, vilket sker den 12 november. Därför togs tre rotskott från Fredrik I och skickades till Holland för att odlas upp till granar. Tre skott därför att då borde väl åtminstone ett av dem ta sig. Men Fredrik är Fredrik och alla tre rotskotten resulterade i granar. Det lär för övrigt vara väldigt sällan att granar sätter rotskott så även där är Fredrik I unik. I arbetet har Trafikverket uppmuntrats – för att uttrycka det milt – av Bergslagernas Järnvägssällskap. Som tack för sina och sällskapets insatser fick också Morrgan motta en av de granar som blev resultatet av rotskotten som present. Den tredje nya granens öde är ännu inte avgjort. men den växer också fint.

På Youtube hittade jag denna film:

God morgon Kalifornien 

God morgon säger jag från Kalifornien, en badstrand i Schleswig-Holstein.

Sitter på färjan till Kiel just nu och vet inte hur mycket jag kan blogga idag, men då har lite info kommit upp. Kanske fler bilder kommer under dagen.

Motståndskraft

wp-1489855298004.jpg

Halvgalen eller kanske till och med helgalen som jag är gjorde jag en, för mig helt okänd människa, strålande glad idag. Åkte ut till ändhållplatsen i Upphärad för linje 630 med en blomma i handen. När bussen kom så steg jag in och ställde den på myntbordet och sade, det är bussförarnas dag i dag. Han blev så strålande glad och ställde sig upp och ville kramas som tack… Ett lyckokast i min smak.

En låååångpromenad hann vi också med under dagen, och äntligen…
Jag hittade små solar i vägkanten där det inte blåst så mycket…

20170318_121852

Lite mer bilder från promenaden…

 

Ja det är våren, ja det är våren

20170315_112154

Ja igår hade vi verkligen en underbar vårdag. Jag ser bland mina vänner att blommorna börjar spira i där ute, både vilda och trädgårdsblommor. Själv har jag inte sett så mycket av det, men den som väntar på något gott…

Det blåste en hel del, så vi valde att promenera nere vid ån i vår dalgång. Här var det lugnt och stilla och solen värmde så fantastisk skönt som vårdag i mars. Ja både jag och vovven njöt i fulla drag. Ja detta var en försmak av vad som komma skall…

Varför blev jag inte en värsting?

polisattack

Ibland har jag undrat varför jag trots allt klarade mig så bra i samband med att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Nu höll jag mig ju oftast hemma och dämpade ångest mm med tabletter och alkohol.

Tänk vad lätt det hade varit att jag hamnat bland gubbarna som drack direkt från papperspåsen. Papperspåsen som gick laget runt och alla tog sina klunkar för att lugna nerverna efter natten. Ja den gruppen var nog den enda som hade accepterat mig, om jag sökt nya vänner då.

I samma veva i börja på 90-talet slog ju en ekonomisk kris till och ännu mer folk hamnade utanför och i kris. Knarket flödade då precis som nu, och vad hade hänt då?

Göteborg blev ju huvudort för den ljusskygga handeln och satte i stora resurser för att motverka det och de lyckades, de lyckades med att förflytta den handeln hit upp till Trollhättan. Och den var inte så ljusskygg längre, utan hade man ögonen så såg man var som skedde ett stenkast från pappersflaskan där de delade på annat.

Tänk vad lätt det hade kunna bli att jag börjat göra inbrott, råna folk på värdesaker för att få pengar till knark. Tänk vad lätt de hade varit att hamna fel, när jag kände att ingen ville hjälpa mig att ta mig ur skiten.

Hade jag bara tur, eller var det skicklighet eller var jag så slut så jag inte orkade söka kontakt med andra. Var går gränsen och vad gjorde att jag hamnade på rätt sida och tog mig tillbaka till ett liv, en liv jag trivs med idag. Under de fem år jag kämpade, så hade saker kunnat gå helt åt helvete, och det var nära.

Jag misslyckades också med mina självmordsförsök, annars hade ni inte kunna läsa detta. Det hat jag kände mot min mobbare gjorde att jag fantiserade om att ta en pistol med mig och gå till mobbaren, rikta pistolen upp i gommen på mig själv och trycka av så blod och hjärnsubstans flödade. Vad var det som gjorde att jag ville rikta dem mot mig själv och inte mot mobbaren? Jag njöt av tanken, jag njöt av tanken att inom mig se det förstörda kontoret, jag njöt av tanken att en saneringsfirma skulle få komma och städa efter mitt tilltag. Tankarna att skada mig själv var så underbara. Varför ville jag på detta sätt visa att jag mådde dåligt.  Nej, jag ville inte skada någon annan, jag ville bara visa hur dåligt jag mådde av den behandling jag utsattes för…

Kanske trots allt skall vara tacksam för att det blev som det blev, och inte värre…