Ledsen i ögat

I dag är jag ledsen i ögat, oerhört ledsen 😦

I går delade jag en bild på en krossad fönsterruta på biblioteket vilket inte var populärt hos vissa personer. Jag valde att ta bort den, då de var negativt för kommunen.

I dag delar vårt kommunala bostadsbolag nio bilder på förstörelse på Fuxernaskolan.

Omfattande skadegörelse på Fuxerna

För en tid sedan kontaktade jag vårt kommunala bostadsföretag om att det i grannkommunerna har ökat med med förstörelse på skolorna. Inget svar från dem.
Jag har varnat för att oro ökar i samband med skolstart och olika lov. Jag har ringt 112 när det brunnit i papperskorgar i eller vid skolorna pga olika challenges. Jag har varnat för många saker, även efter att jag slutade som trygghetsvandrare här i kommunen. Jag tror på samarbete, men vad hjälper det om jag är den enda som tror.

Jag gillar att trygghetsvandra i Trollhättan där vi får respons för vårt arbete, och till och från en gåva. Det är tecken på uppskattning. Jag hoppar ibland in i Ale och nattvandrar, för där får jag också uppskattning.

Varför skall jag göra något här, utan någon form av uppskattning. Vi vet av erfarenhet att oro kommer dessa tidpunkter.


Totalt beräknas nattens förstörelse kosta mellan 60 000 – 70 000 kronor, säger Edethus. Ja min bild var negativ för kommunen, men detta?

Jag hoppas det nyinrättade kommunala BRÅ, reder ut detta.

(Bilderna är från tidigare tillfällen men dagens nio bilder finns på Edethus hemsida.)


Mina åtta år i Kality

Jag har nu lyssnat på boken Mina åtta år i Kality, av Ingela Jansson och Eva Lindehag.
Jag har några gånger tidigare bloggat om henne bl a under namnet storbedragerskan.

Ingela Jansson kom från Mariestad, hamnade i lägenhet i Surte för att sedan hamna i en villa här i Lilla Edet. Hon var bilhandlardotter och var en driven och duktig försäljare som hamnade snett, mycket snett. I boken berättar hon hur hon levde där förhållandet var ett destruktivt förhållande, men också hur även hon senare hamnade i samma situation som sina föräldrar. Samtidigt ville hon bli något och på olika vägar blev det inte de lagliga som man bör förhålla sig till.

Under tiden här i Lilla Edet, så kom vi i kontakt med henne då hennes kompanjon var i behov av ett boende. Jag tror inte vi var speciellt blåögda utan det var vår brist på kompetens inom området narkotika, droger och att bilar var ett värdefullt medel till att begå brott. Vi lärde känna henne, hennes dotter och vid ett par tillfällen var i Lilla Edet och besökte henne i villan. Hon hade alltid glatt humör, svar på frågor som kändes helt ok.

Vid ett tillfälle fanns hennes bil gömd bakom grannens ladugård, vilket höll på att kosta oss vänskapen med våra grannar. Hon bad oss om ursäkt och även våra grannar genom att berätta att de kommit hem sent, och de var mycket dimma, och hade hamnat alldeles fel. Till slut hade de lämnat bilen för att traska hem. Vi trodde alla på detta. Men många underliga saker hände hela tiden, där hon och även hennes kompanjon var inblandade i. Hela tiden fanns det naturliga förklaringar.

Vid ett tillfälle kontaktade polisen mig och ville få kika på huset där kompanjonen bodde, som vi hade hyrt ut till honom. Jag berättade som det var att i kontraktet stod det att huset var till försäljning och att vi hade rätt att få visa det för ev köpare. Så jag sade att de var välkomna. Men mor och far var till åren komna så jag arrangerade det på ett sådant sätt att de skulle hållas utanför. Jag visste att de var poliser, men vilken typ av poliser visste jag inte. Men jag visade dem huset och sedan sade jag att de fick titta själva medan jag höll mig undan i en annan del av huset. Jag vet att de hittade vissa saker, men aldrig vad. Men jag kan ju konstatera att jag har sett för mycket deckare på TV, och det var inte alls på det sättet som jag sett där 🙂

Men att det handlade om allvarliga drogaffärer i stora summor och bilar i 100000:- klassen kunde jag inte drömma om. I det fallet var jag nog blåögd.

När vi sedan såg att de hade försökt bränna ner huset, började vi förstå allvaret. Det var nog för att dölja vad som fanns i huset, men då hade redan polisen gjort sitt. Ingela berättar inget av det i boken, så kanske hon inget visste själv. För om jag förstår henne rätt av det hon beskriver, så var hon nog också till viss del lurad.

Hon benämner kompanjonen och hennes kompisar som ”maffian”, och det gjorde mig chockad när jag läste boken. Är det de vi i dag kallar gäng, med skjutningar och liknande? Har jag, mina föräldrar och grannar mm, mm, varit så nära dem? Ja det verkar så. Skall man vara glad att de bara försökt bränna ner huset, och att man skall vara glad att man inte blev skjuten? Ja, jag vet inte….

Vi vet ju att fler här i Lilla Edet har drabbats och hon nämner Lilla Edet några gånger i boken, liksom Edetrasta.

I boken berättar hon sedan hur och flyr landet, flyr bort från den svenska rättvisan för att slippa straff, men istället hamnar åtta år i Kality. Samma fängelse Martin Schibbye och Johan Persson satt i 14 månader. Under samma tid som Ingela satt där.

Jag hade kanske lagt alla dessa minnen på hyllan längts in i garderoben om det inte för att det de sista åren varit mycket skriverier och intervjuer med Ingela, och sist men inte minst boken.

Jag hoppas Ingela nu kan leva ett lugnt familjeliv, liksom jag inte vill ha så mycket mer spänningar i livet. Jag trivs bra där vi idag bor. Försöker leva ett lugnt familjeliv med bror. Jag skall nu stoppa tillbaka skokartongen in i förrådet, och hoppas att jag slipper öppna den någon mer gång.

Inspiratör

”Imorgon den 30/4 kommer vi tillsammans med Ale kommun, Systembolaget, ungdomsbehandlare, Nattvandrare från Älvängen och trygghetsvandrare från Trollhättan finnas på plats på Ale torg i Nödinge mellan 15:00-17:00 för att prata om alkohol och ungdomar.

Vi kommer live-sända via kommunens hemsida och där finns möjlighet att gå in och chatta och ställa frågor till aktörerna på plats.

Valborg är en helg då många unga dricker alkohol för första gången. En tidig alkoholdebut skadar den unga hjärnan och riskerar att försätta ungdomen i riskfyllda situationer som de inte klarar av att hantera på egen hand.

Tillsammans kan vi hjälpas åt att göra Valborg till en bra upplevelse för våra ungdomar.

/Jessica Ask, Kommunpolis Kungälv/Ale”

Ovanstående text gick kommunpolisen i Kungälv/Ale ut med i samband med Valborg, då många ungdomar gör sin alkohol/drogdebut. Jag som trygghetsvandrare i Trollhättan fick, via vår säkerhetssamordnare, prata (och göra reklam) för vårt arbete i Trollhättan.

Sändningen skedde i två delar direkt från området utanför systembolaget på Ale Torg och jag fick glädjen att medverka i del två.

Senare på kvällen gjorde jag och kompisen Conny ett inhopp och vandrade i Nödige.

Stort tack till Ale att jag(vi) fick vara med både som inspiratörer och nattvandrare.
Stort tack även till Trollhättan för att jag fick göra en insats i trygghetens tecken.

Hur påverkas vi?

Här om dagen kom från vår säkerhetssamordnare i kommunen ett nödrop om att det var barn/ungdomar i åldern ca 8 – 13 år. Vädjan kom från vårt kommunala bostadsbolag om att göra en insats.

Dessa har setts kasta sten mot bilar och flera fönsterrutor i hus är trasiga, där stenkastning misstänks. Jättebra med utökad vuxennärvaro! Om möjligt att trygghetsvandrarna är aktiva och rör sig i området 🙂

Tyvärr såg jag meddelandet så sent att jag inte kunde göra en insats, med jag bokade upp mig direkt till nästa dag. Som så många gånger behövs det vuxennärvaro där sådant sker, trygga vuxna som kan prata med ungdomarna.

Jag pratade med några vänner om att jag skulle göra en insats, och mina vänner såg förfärat på mig, nej, åk inte dit, akta dig det är farligt och hur vågar du. Detta var några kommentarer. Jag blev snurrig i huvudet, farligt????

Jag har aldrig känt någon rädsla när jag trygghetsvandrat, trots att jag befunnit mig i situationer där jag inte skulle vara. Vi har klara direktiv både från kommun och polis vad vi skall göra.

Blir vi så påverkade av vad vi ser på TV mm, eller varifrån kommer denna rädsla som några gav uttryck för. Som trygghetsvandrare har jag utbildning både från polis och räddningstjänst och det viktigaste är att jag INTE får befinna mig i röd zon.

Jag ser med glädje på kvällen vandring att kunna vara en vuxen förebild, ev prata med ungdomar mm. Detta är inte farligt, och skulle något uppstå så har vi telefonkort och i värsta fall 112 på mobilen.




Lokalt trygghetsarbete

Det finns en stark koppling mellan droger, beroende, utanförskap och kriminalitet.
För att ta ett samlat grepp om missbruksfrågan är det därför i det lokala arbetet
viktigt att se till helheten genom att förena det traditionella folkhälsoperspektivet
med det mer dynamiska brottsförebyggande i ett gemensamt syfte.
Resonemanget ligger rätt i tiden då vi snart har en ny ANDTS-strategi samtidigt
som ett förslag om att lagstifta om kommunernas ansvar i det brottsförebyggande
ligger på remiss hos regeringen.

Detta är ett citat från Ale kommuns Drogkompassen.

Jag är ju verksam i tre kommuner med trygghetsvandring/nattvandring, grannsamverkan mm. Jag ser ju både skillnader och likheter i de olika kommunerna hur de arbetar framåt med det lokala trygghetsarbetet. Alla kommuner tar nu steg framåt i det trygghetsskapande arbetet.

Lilla Edet har tagit ett stort steg framåt med införande av ett lokalt BRÅ. Här försöker man också utveckla Trygghetsvandrarna till en bättre gemensam organisation. På något sätt kommer de också inplementera grannsamverkan i detta. Det är ju ett arbete som måste göras i samarbete med polisen.

Trollhättan har ju sedan många år arbetat med både Trygghetsvandrare och Grannsamverkan. Där är ju kommunen ansvarig för båda delarna vilket gör att det blir direktkontakt med de olika grupperna. Ett par trygghetsronder görs varje år i olika stadsdelarna med boende och andra verkande i området. Där har också Polis, Trygghetsvandrare men även grannsamverkansgrupper varit involverade. Här gäller det att tillsammans hitta brister, men också ta fram de fina saker som finns och utveckla området för att öka trivseln och att man träffas mer ute, vilket skapar mötesplatser och gemenskap. Årets uppstart av sommarens trygghetsvandringar sker också tillsammans med kommun, polis, samhällsbyggnadsnämnden och det kommunala bostadsbolaget för att ta tillvara all kompetens som finns hos de olika grupperna.

Ale har de senaste åren uppmärksammats både lokalt och på riksplan för de stora kliv de tagit framåt i säkerhets och trygghetsarbetet. Just samverkan mellan olika delar av kommunen men även polis och civilsamhället har tagits med.
Ale har nu tagit ännu ett stort steg för att få med så många som möjligt och även de delar som kanske inte är direkt inblandade men som trots allt behöver veta.
Jag tycker detta koncept är mycket intressant.


Så här skriver de själva:
Nästa handbok från säkerhetsenheten handlar om vårt drogförebyggande arbete i Ale och vänder sig även till dig som är:
– Drogförebyggare/ANDTS-samordnare- Brottsförebyggare/trygghetssamordnare- Kommunpolis
– Folkhälsostrateg/folkhälsosamordnare
– SSPF-koordinator
– Verksam inom socialtjänst, kultur och fritid, inom utbildning eller polisen eller är kommunpolitiker m.fl.

Ta del av Ale kommuns Drogkompassen – Handbok i praktiskt lokalt drogförebyggande arbete med allt du behöver tänka på i det lokala ANDT-arbetet ”ax till limpa” !
Drogkompassen bygger på samlad kunskap inom ANDT-området och beprövade erfarenheter och arbetsmetoder inom lokalt drogförebyggande arbetet och är sammanställd av oss i Ale kommun samt medarbetare och chefer från polisen m.fl.

När Trollhättan byggde ut arbetet med trygghetsskapande åtgärder för drygt 10 år sedan var det svårt att få med hela kommunen och civilsamhället i arbetet. I dag är alla parter en etablerad del i arbetet och även en referensgrupp vid ombyggnader och förändringar i hela kommunen. Så jag tror alla kommuner har allt att vinna på ett starkt samarbete och att snegla på varandra. Vi behöver inte uppfinna hjulet en gång till.

Ladda gärna ner E-handboken kan laddas ner på Ale kommuns sida under Relaterad information.

Läs och jämför gärna Trygg och säker under respektive kommun.
Ale
Lilla Edet
Trollhättan


Boffa lustgas

Stefan, 16, började använda lustgas för ett par månader sedan. Han och hans klasskompisar brukar ”boffa” i klassrummet mellan lektionerna.
–Man blir avdomnad, hör ekon och blir avslappnad. Det känns mest coolt bara, säger han.
Ett rus varar i ungefär en minut. Stefan tar ofta flera ampuller efter varandra. Ibland håller han på i tio minuter – till det behövs tio ampuller.

Ovanstående text är hämtat från Aftonbladet 17 januari 2007.
Det känns som om detta går i vågor, gamla brukare försvinner och nya tillkommer.

Detta är en typ av drog som är laglig, då försäljningen är i annat syfte.
Förra årets hittades dessa vid våra badplatser, enl kommunens säkerhetsansvarig, och även vid vår fastighet, enl fastighetsägaren, här i centrala delen av orten. Under vintern har jag mest sett rester av Tramadol och Bensodiazepiner, i centrala delen av orten, men nu har jag på bara några veckor sett flera patroner på dessa ställen istället.


Ovanstående hittades på en parkeringsplats i orten.

Polisen i Ale och Kungälv har fått rapporter om att användningen av lustgas ökar bland ungdomar i kommunerna.
Det är kommunernas fältarbetare som hittat tomma lustgaspatroner på offentliga platser.
”Detta är ju direkt skadligt och farligt”, säger kommunpolis Christian Nordén.

Här kan ni lyssna på inslaget.

Fältassistenter i flera kommuner i P4 Göteborgs område ser att ungdomar i större utsträckning använder lustgas för att berusa sig, det visar en rundringning P4 Göteborg gjort.
Fältassistenten Linda Welén som arbetar i stadsdelen Majorna-Linné i Göteborg uppmanar nu föräldrar att prata med sina barn om riskerna med att använda lustgas.
Inhalering av lustgas kan leda till plötslig syrebrist och i värsta fall hjärtstillestånd.

Här finns hela inslaget från P4 Göteborg

För att få bukt med detta krävs att engagera alla vuxna såsom tonårsföräldrar, lärare, fältare, nattvandrare, socialsekreterare, vaktmästare, idrottsledare, gymägare och företagare i det drogförebyggande arbetet och öka de informella kontrollmekanismerna i både hem, skola på fritid liksom i det offentliga rummet – är en central och mycket viktig framgångsfaktor i det drogförebyggande arbetet.

Ett långsiktigt, hållbart och effektivt drogförebyggande arbete utgår ifrån aktuell kunskap och evidens inom ANDT-området i form av drogvaneundersökningar (DVU), forskning, omvärldsanalys och löpande lägesbildsarbete inklusive arbetet med tidig upptäckt och tidigt ingripande (TUTI). Detta i syfte att hålla jämna steg med drogtrenderna och vara agila och dynamiska i arbetssättet genom att snabbt fånga upp nya drogtrender och anpassa insatser och åtgärder. Det är samtidigt viktigt för att kunna följa upp, analysera, utvärdera och utveckla vårt arbete.

En bred lokal förankring, välutvecklad lokal- och regional samverkan och kunskapsutbyte mellan kommuner, länsstyrelser, regioner, myndigheter och lokalsamhället är därför en vitkig framgångsfaktor.


Valborg på byn

En härlig årstid som vi går till mötes, med sommar, värme och också för många, även lata dagar. Valborg går vi gärna ut och möter våren med valborgsmässoeld, sjunger in våren, som vi hälsar välkommen till vår bygd igen.

Ett annat kännetecken är att många ungdomar gör sin alkoholdebut/drogdebut denna helg. Våra kommuner förbereder sig på olika sätt för att möta just detta. I Trollhättan hade vi haft ett stort gäng nyutbildade trygghetsvandrare som hade varit ute för att möta detta. Tillsammans med polis, ordningsvakter, fältare, ungdomscoacher, förberett aftonen för att möte de tråkiga sakerna en sådan helg för med sig.

Det är helgen vi möter ungdomar som överförfriskade har blivit lämnade av gruppen och inte kan ta vara på sig själva. Det är helgen då vi trygghetsvandrare ringer anhöriga som får komma och hämta hem dem, då de inte klarar sig själva. Kan ingen ta hand om dem, är vårt sista hopp att ringa polisen, så att de hamnar i cell för tillnyktring. Främst unga tjejer sitter risigt till då de kan bli utnyttjade till något de inte vill, eller ens är förberedda på. Andra gånger kontaktar vi ungdomscoacherna för att få råd och stöd, eller 112 för att få ambulans.

Det är en helg som många kommer att få ångra sig, för vad de gjorde, som kommer att påverka dem under flera år framöver.

Ale kommun har ett koncept som jag verkligen gillar.

Representanter från Ale kommun, Polismyndigheten LPO Kungälv-Ale och Systembolaget AB kommer att stå utanför Systembolagets butik på Ale Torg (på corona-säkert avstånd med handsprit mm) med vår monter och broschyr-material på Valborgsmässoafton den 30/4 kl. 15-17 h.

Som vanligt live-sänder vi via Facebook för att nå fler med de eviga budskapen av kärlek och gränser (ramar och kramar).

Kom gärna och träffa oss på Ale Torg och ställ frågor till oss om hur vi arbetar drogförebyggande i Ale den 30/4 eller gå med och trygghetsvandra med våra nattvandrare senare på natten.

Under kvällen och natten sker (som alltid) koordinerade åtgärder i syfte att öka vuxennärvaron och tryggheten och minska risken för missbruk och brottslighet. Detta i samverkan mellan LPO Kungälv-Ale, Ale kommuns säkerhetsenhet, fältenhet, vaktbolag och våra nattvandrargrupper.

Titta gärna på förra årets livesändning från Ale Torg.
Vi behöver alla ta vårt ansvar, ge våra ungdomar rätt att fira, men på ett sätt som passar dem. Dessa tillfällen finns våra överordnade tjänstemän och chefer och håller koll på vår verksamhet via våra hemliga FB-grupper och styr vandrarna, coacher, fältare, polis mm.

Samverkan är bäst när den är konkret!

Hur tänker ni?

Vi har en pandemi som pågått i över ett år. En ny variant som kallas den brittiska tar över mer och mer, då den är mer smittsam.

Jag har en bror som är i riskgrupp. Han får inte gå i affärer om jag inte kan vara med och påminna.

Vi skall undvika onödiga resor, hålla avstånd, använda munskydd inte handla mer än en och en.

Jag håller alla regler som går att hålla men är tvungen att resa. Jag vet idag när jag kan åka kollektivt utan risk

Förutom jobb och trygghetsvandring i grannkommunen har jag inte varit utanför kommungränsen. Förutom till vårdcentralen och optikern.

Ibland rinner tårarna på mig och man känner sig som i fängelse för man är så begränsad.

Sedan ser man andra som åker fram och tillbaka till olika ställen, även utomlands för att göra ditt och datt. Jag saknar mina släktingar i Tyskland, det gör ont i hjärtroten att inte kunna lägga blommor på gravarna. Det gör ont, så förbannat ont.

Sedan har man vänner som lägger upp bilder att man varit där eller där, och man gjort det eller det. Jag tycker att man bör vara lite mer försiktig med det, i dagens läge, och visa lite empati för de som MÅSTE hålla sig till reglerna. Min bror är av säkerhetsskäl ledig från jobbet med fullt betalt för att minimera smittspridningen.

För mig har det blivit att jag pausat flertalet vänner just för att jag skall må bra och orka hålla i hålla ut.

Stenkastning

I går tog jag mig till Trollhättan för att trygghetsvandra med kollegor. Vovven var ju helnöjd med att få känna en massa nya dofter, så han trivdes verkligen. Även jag trivs ju med att trygghetsvandra i Trollhättan med mina fina kollegor som också brinner för detta med trygghet, fast vi inte får något betalt.

Vi började på Lextorpsvägen i stadsdelen Lextorp med vandringar, träffade människor, ungdomar som spelade boll. Vi kollade upp skolan för att se om det var något nytt som hänt. Vidare gick vi till Kronogården, där vi träffade ”fältarna” och hade samråd med dessa. Även hur det var här i Lilla Edet kom det till snack om.



Ett gäng barn och ungdomar dök upp och började leka och busa med vovven, som inte var sen att haka på, springa, busa, jaga mm. Det är inte för inte jag kallar honom min trygghetshund.
Nu började det kännas att vi gjort vårat och började närma oss fritidsgården Kronan. Mina kollegor gick tillbaka till startplatsen för att hämta sina cyklar och ta sig hemåt medan jag tänkte ta mig hem med bussen.

Jag tänkte att jag promenerar ner de få kilometrarna till resecentrum för att därifrån ta bussen hem, tog av mig västen och började promenera. Helt plötsligt fick jag en inlevelse att jag tar bussen ner till centrum. Går till närmaste hållplats och ser på skylten att bussen är inställd pga ordningsstörning.

Kollar appen och ser samma sak där. Fast vi varit i närheten under den tid detta hände har vi inte märkt någonting.

Går till nästa hållplats där trafiken skall vara igång. Bussen kommer och när vi är framme på resecentrum frågar jag vad som hänt. Får till svar av chauffören att det varit stenkastning mot två bussar. När bussbolaget fick reda på det tog de direkt beslut om att lägga om linjerna så de inte passerade området där det skedde. Det jag får till mig är att det varit småkillar och att det inte rörde sig om något upplopp.
På resecentrum träffar jag vakterna som ronderar området, plus att polisen har två bilar på plats. Poliserna gör någon form av åtgärd på bussen mot område där stenkastningen skedde. Snart kommer även en polishelikopter som börjar cirkulera över området. Tänker på vilka resurser som sätts in mot detta, och vad det kostar i pengar.

Kliver på min buss mot Lilla Edet och träffar en känd chaufför som jag pratar med. Han hade kört den ena bussen som fick stenar mot sig. Den var full vid tillfället och passagerarna har de blivit rädda och någon fått panik. Inga skador på fordon och inga fysiska skador på någon person, men hur mår man psykiskt, efter det.

Jag kollar in rubriker på lokalradion och lokaltidningen och båda nämner stenkastning i rubriken men inte var. Skönt tänker jag att inte Kronogården nämns med en gång i rubriken. Kollar sedan sociala medier och vet inte var jag känner. En del vet precis vem som gjorde det, andra vet precis hur man skall hantera det. En del efterlyser föräldrarna till de som utförde ”dådet”. Min tanke är var finns föräldrarna till dessa föräldrar som kommenterar på Facebook?

Var finns de vuxna förebilderna som behöver vara synliga inte bara ute på gator och torg, utan de måste också finnas på Facebook. Så tröttsamt att läsa och också en form av stenkastning men i ord. Vet inte vilket som är värst, stenkastning med sten eller stenkastning med ord.

Bussar utsatta för stenkastning

Busshållplatser dras in efter stenkastning

Nattpatrullen

Klockan närmar sig 23 och jag klär på mig ytterkläderna, styr stegen ner för trappan och ute på parkeringen ser jag den…
Jag skall i natt ta en tur med Nattpatrullen som patrullerar mellan Lilla Edet och Ale kommun. Min ciceron under natten är Sören Larsson, en lugn, trygg vuxen som i alla avseenden är en förebild.


Nattpatrullen startades för drygt ett år sedan av Georg Sjöberg som ville dra sitt strå till stacken för att minska brottslighet och öka tryggheten i samhället. Området är ju också samma som jag kör morgontidningar inom och jag är van med området, men också att hålla koll. Vi blir ju båda ett tecken på vår gemensamma trygghet och är ju båda nattens riddare. Vi tidningsbud har alltid haft ett bra samarbete med polisen och varit deras ögon och öron. Lätt att slå en signal och prata om olika saker som inträffat och gemensamt kunna hjälpa till. I takt med att tidningar och post minskat i upplagor så har ju också våra områden som vi kunnat bevaka blivit annorlunda. Har vi ingen utdelning på en väg, så kör vi inte där. Då behövs det kompletteras med mer ideella insatser. Jag är van vid att se bilar där de inte hör hemma, de slangar bensin, gör inbrott eller tänder på en bil.

Vår medärvda tillsyn från bondesamhället har liksom försvunnit vid urbanisering, generationsskiften på landsbygden. I dag får vi bygga upp något nytt, så som trygghetsvandringar, grannsamverkan mm. Vår naturliga nyfikenhet om okända bilar har utvecklats på att annat sätt.
Jag som under större delen av livet befunnit mig bakom ratten har haft stora problem med att sitta bredvid. Men Sören sköter ratten och pedalerna med största respekt så jag känner att jag kan lägga mitt liv i hans händer. Det känns verkligen tryggt, att sitta bredvid. Området är ju för mig mammas gata, så förutom att göra en insats för tryggheten så ser jag ju också hur området ser ut.

Turen går till festplatsen, bygdegården, några privata gårdar där de upptäckts fuffens tidigare. Extra mycket resurser lägger vi denna natt på Lödöse, där en bil brunnit natten innan. Ja sådant skrämmer många och där kan vi göra en stor insats för tryggheten.

Klockan närmar sig två och vi åker till bygdegården som de får använda gratis. Sören hare tagit med riktiga med riktiga tradarmackor, som verkligen smakar gott i natten.

Mackan smakar fantastiskt gott och lite slösnack sker. Vi kollar upp hur läget är i Trollhättan och i Älvängen, före att se om det finns något vi kan behöva uppmärksammas på. Fördelen med att vara aktiv på flera ställen gör att vi också har bra kommunikation mellan de olika delarna som kan vara viktigt för oss.

I dag har Nattpatrullen och Ale kommun stor samverkan och delar information som är till nytta för båda parter. Förhoppningsvis är snart också Lilla Edet på gång.

Natten går vidare, kontroller av områdena runt skolorna, museet, bostadsområden och där vi vet att saker kan ske. Ja även om man inte kan vara överallt samtidigt, så är ju bilen en viktig påminnelse, att här finns vi och håller koll. Händer något större, så finna ju alltid polisen bakom oss, som stöd. I de situationerna kan vi samarbeta och ha ett mycket nära samarbete när något händer. Det har jag ju erfarenhet från som trygghetsvandrare, där man många gånger jobbar under polisen som befäl.

Natten går vidare och jag inser att jag valde att hänga med på fel natt. Ovanligt lugnt denna natt, inga bilar syntes inte ens på de vanliga mötesplatserna. Snart vaknar det vanliga samhället upp och jag och Sören kan ta oss hem till våra respektive sängar. Hade fler nätter varit som denna, så hade våra insats inte behövts. Men andra nätter kan det vara fullt upp med saker som måste åtgärdas.

Tack till alla som ställer upp och kör bilen, som stöder insatserna med olika form av bidrag och andra engagemang. Det är ni som möjliggör insatserna och ser till att vi andra kan sova lugnt.