Arkiv

Wasa knäckebröd = fiber

fiber
Äntligen kan jag titta på SVT play och lyssna på radio utan hack…

I våras grävde de och lade ner fibrer här i området. De kom så långt att fibern kom in i huset men så tog det stopp. Vi har väntat och väntat vi har klagat till våra telenätsunderhållare att situationen är mer eller mindre ohållbar.
Många av oss har fått köpa extra uppkopplingg via mobilnätverket för att hålla kontakt med omvärlden.

I onsdags ringde de och ville koppla in mig. De kom på torsdag klockan 09 och 10,30 beställde jag bredband via fiber istället för ADSL. Fredag kom nya modemet på posten och jag blev inkopplad. Just nu är mitt nätverk en tillfällig lösning av det mesta men ag surfar via snabbt fiber och känner mig glad.

Några dagar och jag är åter full aktivitet på bloggen. Nu behöver jag inte leta upp något offentligt nätverk för att ladda upp bilder mm  till bloggen och andra ställen.

Känner mig upprymd!

Protest mot präst (tacksägelsedagen)

20171008_155351740644582.jpg

Nej rubriken är inte så farlig som den låter, men vi börjar från början.
När vi var på Nossans ljusfestival gjorde vi ett besök i tältet som tillhörde Svenska kyrkan i Grästorp. Fick prata med en Kyrkoherde Krister Edvinsson om Grästorps kyrka. Han berättade att kyrkan var byggd under första världskriget och därför inte hade så mycket mässing, utan det mesta var i järn i stället. Hans berättelser om kyrkan gjorde att vi blev nyfikna så i söndags hade vi dagen oplanerad. Vi valde att åka dit på gudstjänsten.

Vi kom i god tid och jag hann gå runt och fotografer och titta på detaljer i kyrkan, så vackert, så rogivande. Vi hann också prata med de tjänstgörande personerna under gudstjänsten som gav tips och förklarade saker. Tacksägelse och tre dop gjorde gudstjänsten till en fest och en underbar kvinnlig präst vid namn Katarina Björndahl. Hennes förmåga att låta alla ord som kom genom munnen, hann passera hjärtat på vägen. Det var en fröjd att lyssna på henne. Barnkören gav också en annan dimension till atmosfären. Störst av allt är kärleken.

Vi hann med att gå på krogen för att få mat och dryck i oss. Därefter tog jag och vovven promenad i motionsspåret utanför Grästorp medan bror tog en vilopaus.

När vi nu var ute på ”slätta” så sade vi att vi passar på att ta en tur även till Håle-Tängs kyrka för gudstjänst nr 2, denna dag. Här var inte lika mycket folk som i Grästorp men kärleken och värmen i den kyrkan var det inget fel på. Även här fick jag chansen att fotografera och prata med personalen. Också denna kyrka var unik och nyligen helrenoverad, så det kändes extra andäktigt att gå runt och titta i lokalen. Precis som i Grästorps kyrka hade de en stor skål med Guds gåvor från blomsterlandet, grönsakslandet och bondens åkrar.
20171008_1759571614021210.jpg
Här höll Henrik Sävenstrand en härlig predikan om att det finns så mycket att tacka för. Det är så lätt att påverkas av alla svarta rubriker i tidningen när vi i stället skall njuta av solen första strålar när vi går upp. Här ville jag räcka upp handen och protestera, jag ville gå fram till prästen och fråga vem jag är vad skall jag njuta av.
Jag går upp 00,30 och börjar jobba 02,00. Inte är det några solstrålar som möter mig när jag går upp och ännu värre…. Jag sätter mig  bilen och åker runt på natten och lägger en massa svarta rubriker i postlådorna hos folk. Vems ärenden går jag?
Oftas går jag ju och lägger mig när solens första strålar kommer, så när skall jag njuta?
Mina tankar fick mig att le stort under hela predikan och det viktigaste, predikan fick mig att fundera vidare, och det var väl det som var meningen. Så tack Henrik!

 

Grästorps kyrka i norra delen av Tengene församling byggdes 1915 för det samhälle som då var köping och hade bortåt 700 invånare. Ett tidigare förslag att med slopande av den gamla Tengene kyrka bygga en ny församlingskyrka narmare Grastorp hade då fallit. Nu uppdrogs restaureringen av Tengene kyrka och byggandet av en ny kyrka i Grästorp åt bröderna A. och G.W. Gustafsson i Borås. Torben Grut ritade inredningen, och dekorationsmåleriet gjordes av John Hedaeus och G. Hallencreutz.

Resultatet blev en harmonisk tempelbyggnad med drag från medeltid, nyromantik och jugendstil. I oputsat tegel reser sig ett långhus med högt takfall, en tornprofil liknande den i Tengene och med vidbyggt trapphus, ett rakslutet kor med vidbyggd sakristia och ett utbyggt vindfång vid norra ingången. Taken är skiffertäckta. Valvbågarna i fönster och kor har spetsbågeform. Byggnadsmaterialet har också i interiören en stark dekorativ verkan där teglet ”självlyser’ nedtill på väggarna och i valvbågarna. Interiören är i övrigt ljusmålad i) god kontrast till teglets kulör. Ljuskronorna i järnsmide samverkar till intrycket, liksom de synliga takstolarna och andra jugenddetaljer.

Altartavlan i ett altarskåpsliknande arrangemang visar Kristi himmellsfärd. Korets väggar är schablonmålade, dess valv lyser i ett intensivt färgspel, som koncentreras upptill ovanför det färgade korfönstret. På takstolarna och runt väggar och fönsterbågar löper målade slingor och band. I vapenhuset finns ett motiv med hjorten och källan, och över norra dörren en Kristusgetalt, som flankeras av salighetsspråken, och valvet utanför dörren har en färgrik dekor. Kyrkan fick ett tornur 1947, och många gåvor har kommit under åren. 1972 genomfördes en omfattande restaurering från grund till tak

Nytt orgelverk byggdes. Från början tänkte man sig att ”frilägga” kyrkan från de jugendbetonade dekorationerna, men påpekanden från bl.a. Riksantikavrieämbetet fick arkitekt och församling att inse vilken arkitektonisk och konstnärlig skatt man ägde i denna sedan byggnadstiden orörda kyrkor.

knappast någon i landet har den karaktären som Grästorps.

Håle-Tängs kyrka:
”Under 1800-talet raserades många av de små kyrkorna med anor från medeltiden. Bland dessa var också sockenkyrkorna i Håle och Täng. Enkla minnesstenar förtäljer att kyrkorna fanns kvar fram till 1883. Båda var små tornlösa anläggningar i romansk stil. När de revs uppförde de båda socknarna en gemensam kyrka, som stod färdig för invigning 1884. Kyrkan har ritats av arkitekten Emil Viktor Lanlet som utformat en centralanläggning med fyra korta korsarmar och klocktornet som överbyggnad över centrum av kyrkan.
Altaruppsatsen har tillhört Tängs gamla kyrka, där den sattes upp 1704. Den är konserverad och ommålad av konservator Olle Hellström i Skara. Predikstolen tillkom i samband med kyrkobyggnaden men pryds av skulpterade allegoriska kvinnofigurer från den gamla predikstolen i Täng. Dopfuntarna är från de gamla kyrkorna, liksom natvardskalkarna. Klockorna från Håle och Täng har också flyttats över.”
2009-2011 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. Den togs i bruk igen den 20 november 2011.

Texten är hämtad från ”Våra kyrkor, Klarkullensförlag AB, ISBN 91-971561-08

Bokmässan II

20170930_0632081629632104.jpg

Dagen började 06,30 på pendelstationen Lödöse södra.
Därefter sakta promenad till Svenska mässan…

20170930_0802551773345829.jpg

Väl inne på mässan blev det först morgonmeditation med Svenska kyrkan.

20170930_0916151111513843.jpg

Därefter blev det samling under parollen bokmässan mot rasism…

20170930_093724317256760.jpg

Fick ett härligt samtal med

20170930_095316-021241729484.jpeg

Maria Källson som är VD för bokmässan, men även denna kvinna

20170930_095320-011840881986.jpeg

Antje Jackelén som är Ärkeiskop. ch även en man…

20170929_124118-02736578098.jpeg

Göran Greider.

Blev också många selfies


Men även utanför mötte jag sådant jag stod för…

20170930_1333371302494037.jpg

En mamma med dotter och svärdotter….
20170930_124150-021238186684.jpeg

Var så härligt att blicka ut över alla #jagärhär:are och samtidig längst ner till vänster i vit skjorta står en Vavra nästan ensam och pratar om nya tider. Nej, det ni ser jag fram, det är det som är NYA TIDER.
20170929_144014752999134.jpg

Bokmässan I

20170929_1237441179296357.jpg

En fantastisk dag går mot sitt slut, men har ännu lite tid att berätta…
Jag hade inte planerat dagen, utan det fick bli som det ville och den blev bättre än bra. Efter promenaden med vovven så bestämde jag mig för att ta mig ner till stan för att se vad som händer där. Vovven stannade hemma, så jag var hel fri och gå dit näsan pekade. Först blev det ECT:s tält på Heden där Katarina Wennstam berättade om sin bok Gänget.

20170929_133016791005298.jpg
Beundrar denna kvinna som kan konsten att berätta och debattera utan att trampa på tårna. Vi behöver mer Katarina Wennstam i samhället, inte minst av manligt kön, jag vi behöver bli mer MÄN som arbetar för jämställdhet…
Hon är en underbar människa att prata med…
Men jag är mycket besviken på ECT om valt att gå ifrån mässan. Ett bevis på att d främlingsfientligheten har lyckats med att splittra oss, är min tanke.

Sedan tog jag morgondagens biljett till bokmässan och ägnade några timmar där. Får köpa en ny i morgon.

Fick träffat Fina Mina Dennert och Kent Wisti i Jag är här-montern. och utbyta några ord med dem båda. Underbara människor som vågar stå för sina åsikter, fast på så vitt vida sätt. Personer som med en glimt men också allvar kan sätta fingret på splittringen i samhället.


Fortsatte min vandring genom lokalerna och då blev det nästa kramkalas när jag träffar på Kim M Kimselius.

20170929_1501141326452185.jpg
En härlig kvinna med äventyr i blick och nära till skratt…
Hon stod för dagens största överraskning, som kommer att bli hemlig lite till….

Därefter blev det promenad ner till Gustav Adolfs torg för manifestation för öppenhet och demokrati. När jag kommer ner till torget så kommer en man gåenedes rakt emot mig. Sträckte fram handen och hälsade Jonas Sjöstedt välkommen och han tackade stort…

Därefter ställde jag mig lyssna på fler talare, när Björn Sandmark, en Twitterkompis och VD för Göteborgs stadsteater klev upp på scen. Bara att lyssna och sedan smyga till området för att få en selfie med honom.

img_20170929_180149_043524617431.jpg

Bara inse att det spontana blir bäst! 😀

Gärdhems kulturvandring

wp-image-1303198311
Vilken tur att det växer ett träd där, annars så hade nog  berget ramlat ser. Det konstaterade en fyraåring när hen såg denna plats. Så smart!

Jag och Nussä tog idag en promenad kring den nya natur och kulturstig som ordnats här i närheten. En härlig promenad på ca 7 kilometer, men väl värt vart enda steg. Vad mycket det finns strax utanför knuten, som man sällan ser om ingen sätter upp en skylt, och skyltar fanns det gott om som informerade om både stort och smått.  Jag som nu också är lagom förkyld och inte orkar med så långa etapper i taget, var denna helt perfekt med många platser att vila sina ben på.

Vid torpet Björkås, fick jag många minnen från min egen barndom på 60-talet ned hässjor ch hängande hö.


Domarringar, jättegrytor, borgar med mera fanns med ojämna mellanrum.


En spa-anläggning för vildsvin var heller inte främmande i omgivningarna.

wp-image-1475769402

Vandringen gick i skog, efter och över bäckar och inte minst efter sjöstranden.


Och detta med att vila benen var inte helt fel

 


Och inte heller naturscenerierna var det något fel på….


Vill  ni veta mer om vandringen så hittar ni det på Facebook eller Sveriges hembygdsförbund. Tack till alla inblandade för denna vackra vandring.

Musik som förenar

wp-image-1055078680

I går var jag och bror i Hjärtumsgården utanför Lilla Edet och lyssnade på musik. I sann svensk/norsk anda fick vi lyssna på musik från två länder tillsammans med Sjuntorpsmusiken med Lilla Edets Musikförening och Øvre Eiker Veterankorps.

Den glädje som dessa grupper har, smittade lätt av sig till oss som satt i publiken, och vi var inte sena med att uppmuntra dessa kvinnor och män med applåder, så fort det gavs tillfälle. Det är en mäktig käns la när hela publiken står upp och klappar i händerna i takt till musiken, men också alla glada skratt som spred sig när det skämtades och gav små gliringar till varandra. Ja denna spelning innehöll allt från solospel till när båda musikgrupperna tog i från tårna. Smakprov finns i Yutubeklippet nedan…

Ja, kan en önska sig en bättre söndageftermiddag? Knappast!

SjuntorpsMusiken med Lilla Edets Musikförening är en ideell förening grundad 1901 i Sjuntorp. Vid tiden runt sekelskiftet var det vanligt att musikkårer uppstod på bruksorterna runt om i landet. Syftet var att ge ungdomarna något att syssla med och samhällets innevånare
underhållning.

Detta skedde även i Sjuntorp. Initiativet till detta togs av AB Sjuntorp år 1901, som bekostade en instrumentuppsättning och noter samt ställde en övningslokal till förfogande. Pensionatet ”Minnet” blev från år 1902 den permanenta övningsplatsen.
Sjuntorps musikkår har under åren genomgått stora förändringar både uniformsmässigt, ekonomiskt och musikaliskt.

Under många år var Sjuntorps musikkår en ren musikkår till att i dag under namnet
SjuntorpsMusiken kunna erbjuda en repertoar som omfattar marschmusik,
underhållningsmusik, fanfarer, brassmusik och storbandsmusik via våra tre musikgrenar
Sjuntorps Musikkår, Sjuntorp Brassensemble samt Humble & Gorgeous Big Band..
Samtliga sektioner har som mål att inom SjuntorpsMusiken som förening, bedriva en
aktiv verksamhet på alla nivåer såväl musikaliskt och sångmässigt och att alltid ligga
på en arrangemangsmässigt hög nivå.

Øvre Eiker Veterankorps kommer från Hokksund i Norge, och består av 15-talet medlemmar men och utan grått hår och spelar det meste av ren och skär glädje.

”Bandet” bildades 1992 och beskriver sig med följande ord: Vi er en reiseglad og spilleglad gjeng som for tiden består av 12 musikanter i alder fra 40+. Vi har et variert program, og spiller like gjerne på ølfestivaler som i kirker. Korpset har en aktiv pårørendegruppe som er svært viktig for trivselen, de er umåtelig begeistret for hormusikk, og støtter opp om alle turer og arrangementer.

Vi spiller på egne instrumenter, vi marsjerer ikke, og har et avslappet forhold til uniformering. Nye medlemmer tar vi imot, og de som spiller klarinett, trombone, saksofon eller horn er ekstra velkomne.

 

 

Jag är strålande

20170829_154557

Visst är jag strålande, eller hur? Bryr mig inte så mycket om din åsikt om vad du tycker, utan jag har placerat mitt i detta facket själv….

Här om dagen var jag på Workshop om hur lätt vi delar in varandra i olika fack, och vi hade mycket intressanta diskussioner om just detta.  Nu var nog jag en dålig deltagare, då jag har en hel del erfarenhet från mitt 57-åriga liv om att möta människor där, utan att indela människor i fack. Om jag skall dela in människor i fack, så vill jag dela in alla i ett eget fack, benämnt unik.

20170829_162730Så här visade Therese upp sig inför oss, och första uppgiften vi fick, var att presentera henne för henne själv, utifrån de fack  vi satte henne i. När hon sedan ”klädde av sig”framträdde en annan person som jag inte vill visa på bild, då jag kan förstöra för andra som vill vara med på detta. Men jag tror personligen inte att jag lyfte på något ögonbryn, och i alla fall inte av orsaken jag såg, utan mer i så fall, att hon ville visa vem hon verkligen var. Det gillade jag 🙂

 

Själv visade jag mig i en outfit, som inte visar mig, som jag är, men jag gjorde det för att utmana mina vänners tankar i ämnet. Den högra bilden skickade jag ut sociala medier, för att se på reaktionen. De flesta gav mig tummen upp, och hejjade på mig, men några få satte en sexuell stämpel, ett fack, som jag placerades i. Måste detta vara en sexuell läggning, när jag klär mig på detta sätt? När jag körde buss fanns det en kvinnlig och en manlig klädsel och kvinnor kunde välja kjol istället för långbyxor. Skälet var att kunna hålla ner temperaturen vid sina könsdelar. Jag som man kunde inte välja kortbyxor för att hålla mig någorlunda sval där min temperatur skall vara någon lägre än kroppstemperaturen. Då hade det gjorts undersökningar att det i mitt knä kunde bli upp till 85 grader varmt, soliga dagar och när solen lyste in på denna del av min kropp.
Jag har svårt att sätta in alla manliga busschaufförer i sexuella fack, för att de väljer kjol istället för långbyxor. I dag köper många företag in kjolar för arbete inte minst bland byggarbetare, eller som många kallar dem, arbetskiltar för män som jobbar mycket utomhus i varmt väder.
Expressen.se har en artikeln om det, fast det är några år gammal.

 


Vi fick gå runt i lokalen och leta upp fack eller preferenser som vi ville dela in oss i själva. Jag valde att jag är förmögen, och funderar på vad andra tänker när jag säger att jag är förmögen. Skall jag räkna i kronor och ören, så är det långt ifrån sanningen, men jag har så många vänner, så jag blir förmögen i att få och ge kärlek och omtanke, är min tanke. Jag är öppen, då jag vågar göra saker, som andra inte vågar, är en annat fack jag sätter in mig i. Jag är funktionshindrad, men hur behöver ingen veta. Jag är social, vilket innebär att jag kan gå runt i skogen, ensam och fundera på vad jag skall blogga om och hur. Men sedan om jag var pojk eller flicka, man eller kvinna, gubbe eller kärring, valde jag att inte sätta mig i ett fack. Jag hittade ingen lapp med människa på.

Ja det fanns så mycket intressant och jag vill berätta så mycket mer, men när utställningen och workshop:en är i din närhet, så rekommenderar jag att delta i den.

Tack till Brittinger, Therese och Denise för en suverän eftermiddag.