ArtScape Saga

Artscape_460x300

Artscape är ett konstnärsprojekt där konstnärer från hela världen skapar unika konstverk i stadsmiljöer. I årets projekt ingår Ale, Alingsås, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö.

För några år sedan när grannkommunen firade 100 år, så hade de också konst uppåt väggarna, vilket var oerhört intressant att följa. Jag kommer nu att följa detta projekt minst lika mycket, eller kanske ännu mera, då jag har gångavstånd till hela området i Lilla Edet. Förutom att dokumentera arbetet via bilder och samtal med konstnärer och nyfikna, så kommer jag också att försöka vara behjälplig med allehanda uppgifter under denna period.

Jag bara njuter av denna form av konst, så lättillgänglig för alla. Det räcker med att gå ut på byn, för att uppleva detta, dygnet runt utan öppettider, utan inträde, utan bekymmer.
Jo jag har ett bekymmer och det är att ja måste jobba och sova. Annars hade jag nog varit där dygnet runt.

Projektet genomförs av Artscape i nära samarbete med de deltagande kommunerna och Nordsjö färg och med stöd av Västra Götalandsregionen. Artscape är en ideell kulturorganisation och en av världens ledande aktörer inom urban samtidskonst. Artscape genomförde bland annat Sveriges första gatukonstfestival någonsin i Malmö 2014, Skandinaviens största urbana konstprojekt i Göteborg 2016 och ett av världens mest omfattande gatukonstprojekt i Värmland 2017.

Den första konstnärerna som kommer att arbeta här i Lilla Edet är Ares.
Några av hennes verks på Instagram kan du se här och även längre ner på sidan

Ares är en svensk konstnär som har skapat konst som du bland annat kan se på väggar i Göteborg. Hennes konst präglas av detaljerade målningar av djur och natur i närbild, i samspel med klassiska grafittiinslag. Hon arbetar även med både klassiska och futuristiska motiv, och skapar därmed en bred variation av verk.

Vill du ställa upp som volontär här i Lilla Edet?

Volontär – ARTSCAPE SAGA?

Har du gott om tid och vill bidra med din hjälp till festivalveckan?

  • Läsa sagor för barn och vuxna vid olika tidpunkter under veckan
  • Sätta upp bord och stolar så att allmänheten kan sitta och titta på när väggarna ska målas
  • Servera fika till allmänheten vid väggarna
  • Sprida information

Volontärerna får en fin t-shirt och njuta av en god middag tillsammans med de andra en kväll ett par veckor efter festivalveckan.

Här är länken till anmälningsformuläret. Skriv Volontär rubrikfältet och sedan ditt namn och dina kontaktuppgifter. I rutan för aktivitet kan du skriva vad du vill hjälpa till med. Strunta i de andra frågorna.

http://lillaedet.se/upplevagora/evenemangochaktiviteter/tipsaossomevenemangochaktiviteter.895.html

Grupperingar och metaforer

D4FrDFMWsAEokie
Denna bild dök upp i mitt Twitterflöde för en tid sedan. Med en gång blev det en metafor, som kan betyda så mycket, i alla fall för mig.

Är det ett hjärta, empati, kärlek som fryser till is, eller är det värmen, omtanken och respekten som får isen att smälta?

Är det den globala uppvärmningen som tar bort skyddet för allt levande, eller behöver vi kapsla in oss i is, för att överleva?

Är det någon som har ett varmt hjärta som någon med hat och hot försöker tysta, eller är det värmen som försöker ta bort hat och hot.

Är det helt enkelt en kamp mellan det onda och goda, eller är det bara ett hjärta i en isbit.

Jag tror nog att de flesta kan hitta någon symbol i bilden och vad den står för,men visst är den vacker i sin enkelhet.

Underbara ungdomar

20190412_200306

I går på kvällspromenaden med vovven så träffade jag på ett gäng underbara ungdomar. De skulle grilla korv, ta sig en bärs och ha det trevlig, där nere vid älven. Tog inte lång tid innan de överräckte en oöppnad burk, som jag fick och visade att jag var en del av gänget. Det blev lite kyligt och innan vi började grilla så tände vi en brasa i grillen för att värma oss. Vi småsnackade om ditt och datt, om samhället i stort och smått, någon kastade boll med vovven, som älskade detta. Att åldersskillnaden mellan mig och den äldsta i gänget var 35 år, betydde inget, då själ och hjärta inte känner dessa begränsningar.

Under mina promenader med vovven träffar jag ungdomar och pensionärer och nästan alla stannar och vill prata en stund. Visst är det härligt! Tyvärr träffar jag också några få, som inte gillar mitt engagemang för #MERmänsklighet. De finns i alla grupper och som skönt är, är dessa personer undantag i samhället.

Får några veckor sedan var fritidsgården akut stängd pga sjukdom. Några ungdomar sprang ikapp mig på torget och fråga om jag kunde hålla den öppet. Jag lovade att kontakta kommunen och visa mitt intresse, vilket jag naturligtvis höll. Som väntat fick jag inget svar från ansvarig på kommunen, men jag hade i alla fall hållit det jag lovade. Men jag hade inget svar att ge ungdomarna då jag inte fick något svar. Kändes inte OK. 😦

Men det jag gladdes år var den vetskap jag fick om vad fritidsgården betyder får ungdomarna, att den är viktig för dem, och jag kände mig otroligt glad över att få ett sådant förtroende av ungdomarna.

Visst är det härligt när man promenerar på ”byn” någon tutar och man vänder sig om och ser en av EPA-traktorerna och ungdomarna i den vinkar för fulla muggar till en.
Vovven har svårt att gå förbi uteserveringen vid GoBiten, då han vet att det, oftast ungdomar, sitter där och gärna sätter sig ner och pratar med honom. Ibland är det någon som går in och tigger till sig en korv, för att ge honom, och man inser att de blir extra populära. Men jag tror inte det är korven som gör att han vill besöka uteplatsen, utan en kärlek han känner där.

Men när man följer debatter och inlägg sociala medier, så är det så sällan någon lyfter ungdomarna, eller andra människor för det goda det gör. Oftast är det negativa om ungdomar, pensionärer och alla där emellan, som får uppmärksamhet. Varför är det så?
Tycker inte det är rättvist och att det inte heller ger en rättvisande bild, om hur verkligheten ser ut. Går man till kulturskolans evenemang så ser man dessa fantastiskt fina ungdomar, som försöker skapa något, man ser lärarnas engagemang för eleverna, något som kan beskrivas som ömsesidig respekt och kärlek. Visar vi ungdomar och lärare på våra andra skolor respekt, så tror jag att även de växer och att skolresultaten blir där efter.

Så ungdomar, ni är framtiden, ni förtjänar det bästa och jag tror på er, NI ÄR FANTASTISKA!

Inspiratör 4 – #MERmänsklighet

20190411_182159

Än en gång blev det fullträff på vår #MERmänsklighet-träff när Sonja Andrén intog sin plats och berättade om hållbar utveckling och Agenda 2030.

Sonja beskriver sig så här på LinedIn:
Jag är en ”multipotentialist” som letar efter innovativa projekt och positioner som bäst engagerar mig i en mångsidig arbetsbakgrund och kompetens som inkluderar strategisk hållbarhet, entreprenörskap, affärsutveckling, undervisning / coaching och projektledning.

Som hållbarhet och affärspersonal är jag intresserad av att ansluta mig till ett nätverk av personer som jag kan dela / lära mig olika perspektiv om att ta itu med några av de största globala hållbarhetsutmaningarna.

Sonja med en berättarkonst och inlevelse, i ord och bild, fick oss alla att börja fundera på, inte vad jag, utan vad vi gemensamt kan göra för en hållbar utveckling.


Sonja visade några bilder från området i Kanada, där hon växte upp och där hennes intresse startade just för miljö och hållbart leverne, genom att berätta hur laxen försvann i floden. Visst är naturbilderna vackra. Tänk när dessa vyer döljs av vägar, bilar, där vi sitter fast i bilköer, där det tas värdefull tid från arbete och att umgås med familj och vänner. För varje minut vi sitter i bilkö, så tas en minut från möjligheten uppleva det vackra, som i alla fall för mig ser ut som en dröm.på bilden.
För mig är det lätt att välja var jag vill spendera mina lediga minuter. Vad väljer du?

För mig som beundrar Greta Thunberg och hennes engagemang, fick jag snart klart för mig att det har funnits många Greta före Greta, som inte fått denna uppmärksamhet som dagens Greta har fått. Men, det kanske är dags att vi vaknar NU!

När människorna flyttade in till London och andra städer på 1800-talet, så tog de med sin livsstil in i staden, parkerade sin häst utanför på gatan. Men fungerade det? Hästbajs, på gatorna, som folk trampade i, som spred sjukdomar mm, och människor blev sjuka och dog. Då var det dags att agera efter att krisen har kommit. Med krisen fick vi kunskap, vi fick driva innovation, till att hitta nya lösningar, vi var tvungna att samverka för att komma till förändring. Även idag har vi problem med ”hästskit”, andra sorters ”hästskit”, sådant vi inte alltid ser och eller känner, men den finns där.
Idag gnäller vi på andra när vi ser någon slängt en påse med skräp från Mc Donalds, men den andra skräpet som vi inte ser, då behövs Greta för att uppmärksamma oss på det.

På en av uteserveringarna i Trollhättan är luften så dålig så det är nästan hälsovådligt att sitta där och njuta av vårt fika i sommarsolen. Men beroende med hur vi beräknar ”farligheten” över tid så blir det ändå godkänt. Nu är området där ombyggt, så vi kan väl hoppas att det blir mindre farligt att sitta där.

20190411_185118
Under soppan dök många intressanta diskussioner upp, allt från tiggaren utanför butiken, bussen som passerade oss när vi satte oss i bilen för att åka till samma slutmål.
Trädgårdsodling av egen mat, till bananer och kaffe så fraktas runt halva jorden.

social

Det var mycket som diskuterades och dessa diskussioner vill inte ta slut. Trots att mötet var slut, så fortsatte diskussionerna i salen, i hallen, i köket och utanför lokalen. Diskussioner som jag tror kan satte många frön, frön som får växa och bli livskraftiga till att bygga ett hållbart liv för oss alla. Vi har en kris, en kris som vi måste, likt 1800-talets London, genom samverkan, innovation och kunskap måste skapa förändring.

Nu skall jag i alla fall plocka fram min sålåda för att sätta alla mina från träffen i jorden.

Tack Sonja Andrén, hållbarhetsutvecklare på NEVS. för alla frön.

globala-malen-logo-och-ikoner-1-1-958x471

Agenda 2030-delegationen

Omtanke, omsorg, om…

Här om natten frågade Vaken med P3 och P4 oss lyssnare om vad som ger guldkant på dagen.

Mina tankar blev omtanke om varandra, göra det där lilla extra för sina medmänniskor. Våren är i antågande och kommunen försöker städa bort vintern. Man blir glad av detta och när solen och blå himmel hjälper till att förstärka känslan av att gå mot ljusare känns det skönt.

En man håller på att flytta

Trädgården börjar blomma upp

Körveboa har jordgubbar att köpa till efterrätt…

Våren är en härlig tid!

Lilla Edetmässan 2019 – Bilder

20190407_130102

Bilder från Lilla Edetmässan

20190407_123736

Trollkarlen Ason Bson Cson och konfrencier Jens Ericson

20190406_141442

Nicolás Lopés Fors uppträder

DenisÄngelProjektet

Folkets hus Lilla Edet

Flinks äteria och Flinks Event

20190407_133325

Håkan Jonson, en veteran på mässan

K-B Rör AB

20190407_132930

STC

BlommaLin

Grästorps bryggeri med Lilla Edetöl

20190407_130825

Stendahls bil

20190406_144534

Edetrasta

20190406_140028

Frendo/Preem

20190406_140334

Södra Bohusläns Räddningstjänstförbund

20190407_130829

Edethus

Lilla Edets kommun

20190407_131513

ICA Boströms

Inspiratör 3 – #MERmänsklighet

47691346_397035537723445_3438447552141678032_n
Och vi tackar kvällens inspiratör Leif Gardtman, skolchef i Lilla Edet, med samma gåva som vi tackat alla våra inspiratörer med en Kexchoklad med texten ”Vilken hjälte”.
För visst är man en hjälte när man lyfter andra?

Inspirerad av Leif, så skulle jag idag vilja gå runt på skolorna i Lilla Edet och ge alla anställda och elever var sin kexchoklad med ovanstående text. När man står på prispallen och man får guldmedaljen runt halsen, så får man inte glömma det trots allt är ett lagarbete, som ledde fram till pallplatsen.

I en insändare i vår lokaltidning kunde man efter valet i höstas läsa följande:

41946183_1832535356794407_4820360736830128128_n

Tack alla lärare!

I en het och spänd valrörelse arbetar modiga och stolta lärare med det viktiga uppdraget att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Ni lärare ska undervisa om politiska ideologier, politiska partier, demokratins principer och Sveriges demokratiska system. Ni ska även undervisa om källkritik och lära eleverna att kritiskt granska information.

I en tid med högt tonläge i den politiska debatten i Sverige är detta uppdrag både viktigt och svårt. Det jobb som ni lärare gör är viktigt för demokratin i Sverige och det ska ni ha uppskattning för.

Tack alla lärare i Sverige, och särskilt tack till alla lärare i Lilla Edets kommun!

Anders Nordgren, verksamhetschef Lilla Edets kommun, Leif Gardtman, förvaltningschef Lilla Edets kommun

Skolans roll är inte bara att lära baren att ett plus ett är två, utan även vila på demokratisk grund, vara källkritiska och lyfta alla individer till att bli medborgare i samhället. Att dra en skarp gräns mellan vad skolan och vad föräldrar och vi övriga medmänniskor skall göra, går knappast. utan vi alla måste medverka till att skolan kan få bästa möjliga klimat att arbeta i. Ja, det gäller inte bara skolan utan hela samhället. Personligen har jag ju länge arbetat på sociala medier om att vi måste lyfta det positiva mer. Samtidigt arbetar jag i mer mörker, för att lyfta enskilda människor, ge dem stöd att våga ta nästa steg.

Genom att lyfta andra, så lyfter man sig själv, det var ett viktigt budskap från Leif.

20190328_193143.jpg

Leif som var kvällens inspiratör och satt i blickfånget, dit vi alla satt och tittade, valde att genast lyfta oss alla andra till att bli delaktiga.

20190328_205326.jpg
Leif visade direkt hur han ville ha sin kväll, där vi alla blev en del av ett dialogsamtal, istället för en mer traditionell föreläsning. Ett samtal där vi direkt blev inkluderade och involverade och fick göra vår röst hörd. Två ögon att se med, två öron att höra med, gjorde oss lyhörda för varandra, men också en mun att formulera våra tankar i demokratisk anda. Leif tog flera exempel ur sitt liv, där han lyft de svaga, i vissa fall värstingar, till att ta fram andra sidor hos dem, sidor de knappast själva visste att de hade. Gillar framförallt hans pedagogiska nästintill filosofiska tankar om alla människors lika värde och demokrati i skolan.

Tack Leif för ett mycket inspirerande möte, ett möte där vi lärde oss att inte bara lyfter lärarna, eleverna, och andra i skolvärden. Ett möte där vi inte bara lyfter innevånarna i Lilla Edet, utan gemensamt lyfter hela Lilla Edet. Allt under parollen #MERmänsklighet.

Nu förtjänar vi alla en kexchoklad, GRYMT  JOBBAT!

Tänd ett ljus – #brinnförjosefin

ingrid

Tittade på programmet om Josefin Nilsson på SVT och än en gång förfasas jag över den grymhet en del av oss män använder oss av. #MeToo skulle börjat mycket tidigare, eller var det nu det var viktigt att det började?

Redan på 80-90-talet när jag var bussis så mötte jag många av dessa kvinnor som blivit utsatta, och fram tills att bubblan sprack, trodde jag att de levde i världens lyckligaste äktenskap/förhållande. I de flesta fall handlar det inte om något sexuellt utan om dominans. Vi vet att forskningen säger att de flesta som råkar ut för mäns våld är män. Unga män som när de fått något i sig på krogen, tror att de kan förändra världen med våld och hot. I Trollhättan vill krogarna ha öppet längre, och där säger polisen nej, och vi trygghetsvandrare står bakom dem i detta. Vi behöver inte mer våld på stan, utan mindre. Vi behöver visa kärlek och omtanke för varandra.

Varför trodde jag att en av de män i min närhet, var den bästa make/fader, tills bubblan sprack. Vi vet att våld i nära relationer är något som ökar, och jag hoppas på att det beror på att fler vågar anmäla. Det är samtidigt ett av de svåraste fallen att utreda, då sådant oftast sker inom huset fyra väggar och i avsaknad av vittnen. Ord står mot ord, som vi populärt kallar det. Hade jag vetat om detta tidigare, så hade kanske en del av mina kvinnliga släktingar fortfarande varit i liv.

Vi medmänniskor måste vara med varsamma över det som vid en första anblick kanske inte är så perfekt som det kan verka. Vi vet att många av dessa kvinnor är så nedbrutna mentalt så de orkar inte ta striden själva.

 

View this post on Instagram

#brinnförjosefin Brinn av helig vrede mot män som slår och förtrycker. Brinn för kvinnorna som inte vågar gå, som inte orkar. Och brinn för Josefin, mot alla de kulturchefer som skyddade, som tystade ner, som tyckte att en full teatersalong och ett ”manligt geni” var viktigare än en sönderslagen och livrädd kvinna. För så är det. När Josefin Nilsson misshandlades och hotades till livet fanns inget #metoo. När Örjan Ramberg dömdes för misshandel och olaga hot 1997 gjordes ingenting för att stoppa honom. Tvärtom. 1997 fick han spela för fulla hus på Dramatens Stora Scen, i rollen som den kvinnohatande Petruchio i Shakespeares allra mest misogyna pjäs, Så tuktas en argbigga, och fick ”lysande” recensioner för sin trovärdiga rolltolkning. (Domen med hans namn är offentlig, och har varit det sedan 1997. ) Dokumentären om Josefin Nilsson finns på SVT play, gjord av Anna-Carin Stenholm Pihl.

A post shared by Katarina Wennstam (@katarinawennstam) on

Kvinnor i historien

20190319_185326.jpg

Tisdagen började med sol och blå himmel och senare övergick den i Kulturtisdag och den gröna färgen blev synlig. Tisdagarnas evenemang på Lilla Edets Folkets Hus under rubriken #Kulturtisdag, har blivit viktigta i mitt liv här på orten.  Här samlas man i olika möten allt från fullsatta salonger till mindre, mer känslomässiga möten, i de olika rummen.

Denna tisdag var det ett möte med författarinnan Anna Laestadius Larsson, som stod på programmet. Att jag blev intresserad av Anna och hennes författarskap var hennes tema om kvinnor i historien. Kvinnors och även mäns kamp för mer jämställdhet mellan könen inte minst under #MeToo har jag följt via Katarina Wennstams böcker. Nu fylldes denna historik på med kvinnors kamp några århundranden  tidigare och framåt. Anna såg glad ut när hon blickade ut över oss i publiken och såg att det var många män som var intresserade. Ja vi män måste engagera oss mer för kvinnors fri och rättigheter, när man ser att kvinnor ofta var männens smycke, och dörröppnare, och skulle sprida njutning för män.

Annas senaste bok Kurtisanen beskrivs på Piratförlagets sida bland annat så här:

Blott sexton år gammal debuterade hon på landets mäktigaste teaterscen, Bollhuset. Från logerna blickade kungen och hans hov ner på henne. Förmögna män mätte henne med lysten blick. Hennes skönhet var en förbannelse som skulle få henne landsförvisad till det förrevolutionära Paris. Men också en tillgång när hon ensam gav sig iväg på bildningsresa till Italien och lyckades charma den europeiska eliten.

I boken beskrivs hur adelns privilegier levde vid sidan om allmogen och rännstenens smuts. Anna gav en målande blick från sent 1700-tal och framåt, och samtidigt tänkte jag att en del fortfarande är kvar i det århundradet,  och bevisar det på sociala medier.

Anna berättade mycket om researchen för boken och det som blev en färdig exemplar, som stod framför henne. Att skriva en bok, är inte bara att sitta framför ordbehandlaren och låta fantasin flöda, utan fantasin måste också ha en fast förankring i verkligheten, som också kräver sitt jobb. Det fångade Anna upp på ett fint sätt genom sitt skickliga sätt att fånga vårt intresse, genom att ta ett avsnitt från sin research och berätta vad det stod där. Många av de runda orden hon läste trodde jag var nya för vår tid, men så var det inte. Hon var fin och varnade innan och bad känsliga lyssnare att hålla för öronen. Vet inte om någon gjorde det, eller om vi alla var härdade för det språkbruket.

Jag visste inte så mycket om Anna sedan tidigare, och har inte läst någon av hennes böcker, men nu finns de i alla fall nerladdade i min telefon.
Oftast sätter jag på kängorna, tar vovven i koppel och promenerar i skogen samtidigt som boken spelas upp i mina öron. Jag är helt säker på att både jag och vovven kommer att gå ner i vikt på grund av/tack vare Anna.

Tack Lilla Edets kommun för Kulturtisdag, ett evenemang som blir ett värmande inslag i verkligheten, en dunjacka i ett kallt klimat.
Och inte minst tack till Anna Laestadius Larsson för din målande föreläsning.

Ungdomar på frammarsch

20190316_141151.jpg

Fyra ungdomar som tror på framtiden
Fyra ungdomar som vill något
Fyra ungdomar som tar tag i saker
Fyra ungdomar som vill inspirera

Så vill i alla fall jag beskriva LEA, Lilla Edets Arrangörsförening, en av de nyaste föreningarna i vår kommun. Deltagarna får professionell vägledning genom Kultur i Väst, och arrangören Isabel Lagos i ett samarbete med Lilla Edets kommun. Förhoppningsvis kommer detta projekt att kunna sprida sig i hela regionen.

I går hade dessa ungdomar Kick-Off, för sin verksamhet. Det började med ett infotält på busstorget där de tog emot intresserade och informerade om sin verksamhet. Människor kom fram och pratade med ungdomarna och gav dem sitt stöd och tips, inför framtiden. Glädjen och det där ”djävlar anamma” lyste om hela gruppen.  Vilken känsla att få vara med på ett litet hör av detta!


Senare på kvällen blev det sedan evenemang på torget. Här är gruppen Pyrox som har en eldshow, ett uppskattat inslag bland besökarna.

20190316_185400.jpg

Även föreningen Nördimperiet hade en mötesplats på torget som visade upp sin verksamhet.

20190316_184354.jpg

Målet med projektet är ju att fånga upp ungdomar till att skapa något, till fromma för ungdomar, kommunen och regionen. Detta är inte minst viktigt i skolans arbete, till att hitta de personer, som kan och vill skapa något nytt, skapa levande möten mellan människor och generationer. När vi lever i en digital värld på nätet. Visst är det roligt med vänner på Facebook, men det går inte att jämföra med möten IRL. Lilla Edet behöver också ett rikare kulturliv, inte minst för ungdomar, och där har du och jag, som har ungdomen i backspegeln ett ansvar till att stödja och hjälpa dessa fantastiska individer.

Efter mötet med dessa ungdomar så ser jag verkligen fram emot deras nästa projekt, Färgfestivalen som kommer att gå av stapeln i maj och då i Slottsparken. Ledorden i detta är värme, färg och att synas. Gruppens mål är att nå ut till fler ungdomar, som tyvärr inte tar så stor plats i kommunen och inte har så mycket evenemang just för dem.

20190316_184805-1.jpg

Efter alla uppträdanden, möten med alla engagerade samtal med ungdomar och projektledare, så var det skönt att få grilla  marshmallows över öppen eld, som sedan smakade som len vanilj när de smälte på tungan.

Tack LEA för en inspirerande dag som blev en fullträff!