Egen ingång

Vad gör man inte för sina vänner djuren? Nu har Tazzan fått sin egen ingång, om än tillfällig. Går hon ut genom dörren och vi går hemifrån blir hon utestängd. Orolig som hon är, så måste hon ha tillgång till sitt gömställe i källaren. Så nu kan hon gå in och ut som hon vill. Funkar bra denna årstid men det blir en mer hållbar lösning med kattlucka i källaren senare. Men Tazzan trivs med denna lösning 😊

Tazzan gör framsteg

Visst är Tazzan söt där hon ligger på trappan? För var dag som går blir hon tuffare och tuffare och vågar mer för var dag.

Samtidigt är det viktigt att hon har en flyktväg in i huset, och gärna ner i källaren. Igår låg hon en halvtimma i mitt knä medan jag kliade henne och hon kurrade som bara en katt kan. Samtidigt var hon hela tiden på spänn efter nya ljud, och kom det ett ljud som hon inte kände igen, så fick man lyssna extra noga, ifall man skulle behöva gömma sig. Hon har hittar några bra ställen där hon kan ha bra span på omgivningen och skulle det vara skrämmande så jamar hon extra högt och Nussä sätter fart och jagar bort det som skrämmer henne. Så fungerar samarbetet mellan hund och katt här, när det är som bäst. Visst är det härligt med djur, djur som vet vad de vill och stöttar och hjälper varandra.

Jag har många gånger funderat på detta, hur jag skulle fungera utan djur omkring mig…

Det var ett stort beslut att lämna katterna när vi flyttade, men man måste dra gränsen någonstans. Men Tazzan hade bestämt sig, hon ville bo hos oss. Man säger att hundar fäster sig vid personerna på stället, medan katter fäster sig vid stället de bor på. De kan ju gärna flytta om de trivs någon annanstans, och Tazzan flyttade hit, med lite hjälp.

Ja, jag älskar djur, och de visar mig sin villkorslösa kärlek tillbaka, tack!

Trädgårdsarbete

De senaste dagarna har ägnats åt trädgårdsarbete. Ingen skugga skall falla på hyresgästerna före oss, men nu har vi tagit tag i jobbet att öppna upp trädgården till en grön oas. Allt är inte grönt utan även vissa partier som är gula, om det sedan beror på brist på klippning eller brist på väta, vet jag inte.

Att trädgården nu är inhägnad och att Nussä inte kan smita, är skönt, men att också ha en någorlunda välskött gräsmatta och trädgård är skönt. När slåttern väl var gjord och gräsklipparen fick arbeta efter kanterna hittade vi vinbärsbuskar, rabarber pioner och stubbar. vi fick också klippt ner en del buskage och hittat en bra plats för mattpiskställningen. Det känns skönt att ha fixat detta, och att det blir en villaträdgård igen.

Samtidigt som man går efter gräsklipparen rullar tankarna i skallen hur man vill utveckla den, så den blir finast i grannskapet. Sitter emellanåt på Pinterest och får idéer om hur. Men men, allt har en början och Rom byggdes inte på en dag. Så vad det blir till slut, får framtiden utvisa.

Tazzan, en riktig kämpe

I samband med flytten så bestämde vi att grannen skulle få ta hand om våra katter. Vi kunde inte ha alla katter i ett samhälle dit vi skulle flytta till. Tazzan var en i en kull som kom fram strax efter att mor lämnade det jordiska livet. Hon blev något speciellt för oss, då hon som liten inte var rädd för mig, oss utan kommer springandes fram till mig och klättrade upp för mitt byxben så liten hon var. Jag tänkte med en gång att när vår herre stänger en dörr, öppnar han ett fönster. Vi döpte honom till Tarzan från början då han gärna ville klättra upp till vår famn. Snart insåg vi att Tarzan var en hon och döpte om till Tazzan.

För ca 14 dagar sedan så ringde en av våra före detta grannar och frågade om vi kände igen katten, och det gjorde jag med en gång. Dagen efter åkte jag dit och hämtade katten. Ingen tvekan utan hon blev jätteglad när hon kände igen mig och Nussä, fast hon var så rädd för grannarna hon tagit sin tillflykt till. Även Nussä blev glad när han kände igen Tazzan.

Jag släppte Tazzan i källaren där hon genast hittade en trygg plats att gömma sig på, för att lugna ner sig efter skräckupplevelsen att återigen bli transporterad i bur. Han fick mat, vatten och en sandlåda att göra sina behov i. På tredje dagen vågade hon sig fram när jag lockade på henne och jag fick klappa och gosa med henne. Allt eftersom hon blev tryggare vågade hon komma upp i knät, lägga sig på rygg och bli kliad på magen. Hon har i egen takt fått vänja sig med sitt nya hem och i går kom hon upp för första gången själv och ville gosa med oss. Hon har haft möjlighet att söka tryggheten i källaren hela tiden. Igår kväll när jag gick och lade mig, så kom hon upp i sängen och hon och Nussä lade sig bredvid varandra som de brukade göra. I morse när bror gick upp, och det började bli liv i huset så gick hon ner till tryggheten i källaren igen.

Håller jag inte på med flyttkartonger och dylikt, så håller hon oss sällskap, men blir det för mycket liv och rörelser, så går hon ner till tryggheten i källaren. Nu har vi bestämt att hon får bo här, tillsammans med oss, och så fort det går kommer hon att bli opererad så vi slipper kattungar.

Vet inte vem av oss som blev gladast när vi återförenades, tror nog vi blev det allihopa.

EKG OK

ekg-v47

Nu har jag haft en genomgång med läkaren om min kropp, EKG och en massa prover. Känner mig nöjd, då vi inte hittar några kroppsliga fel för bröstsmärtor o dyl.

Själv är jag övertygad om att mina kroppsliga symtom är min panikångest som tar sig uttryck den vägen. När man börjar hantera ett symtom, så försöker kroppen hitta andra sätt att uppmärksamma att jag inte är riktigt frisk. Efter senaste tidens turbulens så var jag säker på att jag gått upp i vikt, ja två kilo. Fortfarande för mycket att bära på, men känner mig mycket nöjd. Mitt blodtryck har sjunkit stadigt, så det påverkar inte kroppen så mycket, numera. Mitt socker ligger inom godkända värden, Så vad säger man… Frisk som en nötkärna.

Detta med hjärtat

Ja ha, så var det dags nu igen, tredje gången på kort tid som jag haft bröstsmärtor i närheten av hjärtat som strålat ut i armen.

Är det att jag börjar koppla av nu efter de jobbiga månaderna som har varit och stressen skall ta sig ut den vägen? Ja, jag tror det. Här om dagen hade jag ett annat anfall där jag tyckte jag blev snurrig och tappade kontakten med verkligheten, och fick gga mig en timma. Nej min nattsömn är fortfarande under all kritik och ligger senaste veckan på ca 5,5 timmar. Naturligtvis påverkas även hjärtat av oro mm. Och ja, jag vet att hjärtat har man bara ett utav, medan andra organ har man i flera fall två av. Så det är verkligen ingen underdrift att säga att hjärtat är livsviktigt. Nu när jag haft mina bröstsmärtor har de inte varit så starka så jag behövt ta nitroglyserin för smärtorna och genom att tänka positivt så har de snart gått över. Känns som det varit för många gånger nu…

Det står på medicinen att jag skall kontakta sjukvården om smärtan inte släpper inom 10 minuter. Det har den gjort, men känner trots det lite oro, just för att det varit så många gånger. Tror det är den förbannade panikångesten som spökar som vanligt. Men att ev bli inlagd på hjärtintensiven just nu, känns inte lockande.

Nej, det har inte varit så allvarligt att jag blivit liggandes med smärtor i en halvtimma till timma, med kallsvetten rinnandes på mig och se ut som jag ligger i brygga. Men det ändå, lite oroligt. Så jag får nog ringa vårdcentralen i morgon och prata med min läkare.

Önska mig lycka till….

En lycklig vovve

I dag fick jag fixat det som hängt över mig en tid. En stor del av trädgården var inhägnad förutom den delen som vette mot vägen.

På andra sidan hade en granne tagit ner staketet som satt på vår mark, utan att fråga. Han lovade att fixa det, men istället sålde han fastigheten och nya ägare kom till. Idag fick vi i alla fall provisoriskt fixa till staket runt större delen av tomten. Det innebär för Nussä att han slipper sitta bunden när han är ute. Nu kan jag öppna ytterdörren och han kan gå ut utan koppel. Nu fick han rå sig självt och kunde gå runt hela tomten och pinka revir. Förr var han van med att koppel betydde något positivt, såsom promenad eller utflykt. Nu kunde även kopplet innebära att han bara skulle ut, utan någon större törelsefrihet. Det märktes på honom att det inte var lika positiv med kopplet inne. Nu kommer han att undersöka hela sitt revir och kanske hitta en plats att smita ut igenom, så man får passa på det. Men det känns ändå tryggt för mig att han inte jämt behöver gå i koppel. Nu när han lärt sig var vi bor, och lärt sig våra rundor, så har jag vågat släppa honom när vi promenerat efter älven på morgon och kväll. Nu kan han också gå lös i trädgården och jag kan känna mig trygg. Att busa med bollen och han fick springa efter den, utan att fastna med koppel och dylikt, var en fröjd, inte bara för honom utan även för mig.

Inte alltid lätt med nya vanor, men kan vi försöka vara så vanliga som möjligt, fast man flyttat, då känner vi oss trygga.

Så idag har det pinkat revir som bara den…

Lilla Edet, Bergaström

20180421_185630-EFFECTS.jpg

I Lilla Edet finns ett av Vattenfalls vattenkraftverk. Bygget startades 1918, och syftet var att försörja den västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg med el. Lilla Edet togs dock inte i drift förrän 1926. Den åtta år långa byggtiden berodde på lågkonjunkturen efter kriget. Kaplan-turbinen som byggdes som aggregat 1 var när den stod klar världens största.

Den då vanliga vattenturbintypen, Francisturbin, är inte lämplig för låga fallhöjder. En österrikisk professor; Viktor Kaplan (1876-1934) hade konstruerat en ny turbintyp, Kaplanturbinen. Denna konstruktion var ny och oprövad i större sammanhang. Därför vågade man inte satsa på Kaplanturbiner i alla tre aggregaten. Det hade då tre vertikala aggregat. Turbinen i aggregat 1 var den nyutvecklade, men oprövade, Kaplanturbinen. Detta var världens första stora Kaplanturbin med en diameter av 6 meter. Aggregat 2 och 3 förseddes med Lawaczeck-turbiner. Redan vid provkörningarna visade det sig att Kaplanturbinen gav mer effekt än man beräknat. Efter detta tekniska genombrott är Kaplanturbinen världens mest använda vid låga och medelhöga fallhöjder.

20180420_094528.jpg

Att välja Lilla Edet som plats för ett vattenkraftverk hade både fördelar och nackdelar. En av fördelarna var att Göta älv är Sveriges vattenrikaste älv, med en genomsnittlig flödeshastighet på 550 m3 per sekund. Den största nackdelen var vid den tiden den låga fallhöjden – bara cirka fyra meter. I samband med bygget av en sluss halvvägs till Trollhättans kommun byggdes dock även en damm 1916 som ökade fallhöjden i Lilla Edet till 6,5 meter.

Lilla Edet var det första kraftverk som använde Kaplan-turbiner och den Kaplan-turbin som byggdes som aggregat 1 var när den färdigställdes världens största. Eftersom Kaplan-turbinen ännu inte testats ordentligt valdes Lawaczeck-turbiner till de båda övriga aggregaten. Ett av dem ersattes dock senare med en propellerturbin. 1982 byggdes kraftverket ut med ett fjärde aggregat med en rörturbin på 13 MW. Detta gör Lilla Edets kraftverk unikt, eftersom det kombinerar fyra olika turbintyper i ett och samma kraftverk.

Arkitekten Erik Hahr ritade maskinhallen i Lilla Edet. Arkitekturen bröt av mot den monumentala arkitekturstil som kännetecknade Vattenfalls äldre kraftverk i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Andra byggnadsmaterial användes också i Lilla Edet; under 1920-talet ersattes granit med betong. För de nya turbinerna krävdes en högre takhöjd än tidigare, vilket gjorde att maskinhallen mer liknade en kyrka.

Lilla Edets kraftstation har även två laxtrappor.

 

Aggregat 2 har modifierats 1985 och dess Lawaczeckturbin har bytts mot en propellerturbin med fyra fasta skovlar.

Lawaczeck-löphjulet ställdes senare upp utanför kraftverket tillsammans med ett blad från Kaplanturbinen och kan sedan 1991 beskådas av allmänheten.

 

Kyrkvaktmästaren

Kyrkvaktmästaren, ja det är jag det, i alla fall ibland. Detta är ett lekmannauppdrag, som är helt frivilligt och ideellt. Men jag gillar det.

I Sjuntorp har vi både värdar och vaktmästare under gudstjänsttid och vi har en flytande lista på arbetsuppgifter, som skall utföras före, under och efter mässan.

Jag är den som brukar vara först och låser upp och larmar av. Tänder altar och takbelysning, öppnar tornluckorna och sätter på el till orgeln. Går till sakristian och slår upp dagen i handboken för att kolla upp liturgisk färg, antalet ljus som skall vara på altaret. Därefter är det oftast dags att ringa i stora kyrkklockan en timma innan mässans början. Då skall stora klockan ringa i fem minuter. Själv brukar jag då gå ut, och titta upp och lyssna på klockans klämtande. Det känns så rogivande att få gå i kyrkan i sin ensamhet. Man känner en inre frid, det är andäktigt, på något vis. Därefter börjar jag med att fylla tillbringarna med färskt kallt vatten efter disken av dem och glasen. Både präst och kantor behöver det för att hålla rösten i trim. I morse kunde jag inte motstå frestelsen utan startade orgeln satte mig och spelade O, store Gud. Det var första gången jag spelade på en kyrkorgel… det var mäktigt. Jag ägde hela kyrkan och allt innehåll 😊

Därefter fortsatte jag med förberedelserna för kyrkkaffe med dopp. En enkel kaka och kaffe eller te för de som vill. Alltid trevligt med en pratstund med besökarna efteråt. Drygt en halvtimma före mässan kommer värden och vi gör upp hur gudstjänsten arbetsuppgifter skall fördelas, pratar oss samman och lite ditt och datt. En halvtimma innan är det åter dags för klockringning och då samma visa fast lilla klockan i tre minuter.

Därefter är det dags att starta timern till kaffebryggaren, tända stearinljusen, förbereda psalmböcker och agendor, för snart kommer de första besökarna som jag skall hälsa välkomna. När klockan är dags så skall jag sitta vid mixerbordet och justera volym. Alltid spännande och se att allt fungerar som det skall, ljudet från prästen, lagom nivå i högtalaren och till hörapparaterna. Sedan en eller flera klockringningar under mässan.

När man pratar om Gud och vilken väg man skall vandra genom livet, så finns den symboliken också i kyrkan….

Här väljer man den breda vägen in på toa eller den smala vägen in i städskrubben. De flesta besökarna väljer nog den breda medan vi aktiva i kyrkan väljer den smala 😂

Vår nya kyrkoherde är underbar och pratar och predikar med inlevelse. WoW, vad jag gillar det.

Efter mässan så är det dags för kyrkkaffe, och sedan att blåsa ut ljusen, släcka ner allt och låsa kyrkan för denna gång.

SFK Laxen

20180414_093849.jpg

I dag hade sportfiskeföreningen Laxen i Lilla Edet aktivitetsdag. Bryggor och båtar skulle i vattnet, stugor renoveras och moderniseras inför säsongen 2018. Jag var nere flera gånger under dagen och tittade på arbetet. Dessa grabbar och kvinnor visste vad som skulle göras. Ett fint oljat maskineri, enligt mig. Bor man som vi, så är det en fin vandring utefter Göta älv, från södra till norra Lilla Edet utefter älven. Man passerar då ”Laxen”, kraftverket mm. Att sätta sig någonstans efter älven i närheten av stugan och spana ut, så kan man få se laxen hoppa, eller kanske en fiskare som kämpar i sin båt, för att få upp en lax.


Idag är det ett fantastiskt rent vatten om man jämför med i slutet av 60-talet, då det var ett siktdjup på endast ca 10 cm. Idag är det ett siktdjup på 1,5 meter vid gynnsam väderlek och vattnet går faktiskt att dricka. SFK Laxen har varit engagerade i laxfisket sedan 1983 då klubben bildades och lägger ner ca 9000 timmar i ideellt arbete vid anläggningen. Allt för att de fiskande gästerna ska få en så bra fiskeupplevelse som möjligt.

 


Klubben har också fyra stugor på området som de hyr ut till intresserade. Här bor man mitt i byn och på andra sidan vägen, väntar ett spännande äventyr.

Idag är det Vattenfall och Lilla Edets kommun som är fiskerättsägare till det aktuella laxfiske som Sportfiskeklubben Laxen sköter och administrerar. Göta älv har i stort sett alltid gett bra laxfiske förutom på 50- och 60-talet då industriföroreningar försämrade reproduktionen och gjorde laxuppgången minimal.

Kraftverksbolaget (Vattenfall) har skyldighet enligt vattendom att utsätta 35 000 laxsmolt/år och under ett flertal år utsattes Laganlax vilket har medfört att den genuina Göta älvlaxen troligen inte finns kvar idag. Då detta uppdagades bytte man till Säveålax, en lax som genetiskt sett är mycket lik vår gamla Göta älvlax. Säveålaxen är dessutom en något tidigare lax än Laganlaxen, så nu får vi lax redan i Maj istället mot som förr i slutet av Juni.

Sedan starten -83 har kurvan för fångad lax stigit rejält. Från att i början ha fått upp ca 200 laxar per år ligger vi idag på 700-1000 laxar per år. Klubbens målsättning är att fisket skall komma tillbaka till gamla tiders siffror vad gäller fiskemängd och storlek, och att vi blir ett av Sveriges bästa laxvatten. Göta älv har nämligen varit ett av Europas bästa laxvatten, men det var då det…

Själv hoppas jag få möjlighet att se mer av laxfisket på mina promenader med vovven för mig är detta verkligen ett äventyr.

SFK Laxens hemsida