Arkiv

Motståndskraft

wp-1489855298004.jpg

Halvgalen eller kanske till och med helgalen som jag är gjorde jag en, för mig helt okänd människa, strålande glad idag. Åkte ut till ändhållplatsen i Upphärad för linje 630 med en blomma i handen. När bussen kom så steg jag in och ställde den på myntbordet och sade, det är bussförarnas dag i dag. Han blev så strålande glad och ställde sig upp och ville kramas som tack… Ett lyckokast i min smak.

En låååångpromenad hann vi också med under dagen, och äntligen…
Jag hittade små solar i vägkanten där det inte blåst så mycket…

20170318_121852

Lite mer bilder från promenaden…

 

Ja det är våren, ja det är våren

20170315_112154

Ja igår hade vi verkligen en underbar vårdag. Jag ser bland mina vänner att blommorna börjar spira i där ute, både vilda och trädgårdsblommor. Själv har jag inte sett så mycket av det, men den som väntar på något gott…

Det blåste en hel del, så vi valde att promenera nere vid ån i vår dalgång. Här var det lugnt och stilla och solen värmde så fantastisk skönt som vårdag i mars. Ja både jag och vovven njöt i fulla drag. Ja detta var en försmak av vad som komma skall…

Varför blev jag inte en värsting?

polisattack

Ibland har jag undrat varför jag trots allt klarade mig så bra i samband med att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Nu höll jag mig ju oftast hemma och dämpade ångest mm med tabletter och alkohol.

Tänk vad lätt det hade varit att jag hamnat bland gubbarna som drack direkt från papperspåsen. Papperspåsen som gick laget runt och alla tog sina klunkar för att lugna nerverna efter natten. Ja den gruppen var nog den enda som hade accepterat mig, om jag sökt nya vänner då.

I samma veva i börja på 90-talet slog ju en ekonomisk kris till och ännu mer folk hamnade utanför och i kris. Knarket flödade då precis som nu, och vad hade hänt då?

Göteborg blev ju huvudort för den ljusskygga handeln och satte i stora resurser för att motverka det och de lyckades, de lyckades med att förflytta den handeln hit upp till Trollhättan. Och den var inte så ljusskygg längre, utan hade man ögonen så såg man var som skedde ett stenkast från pappersflaskan där de delade på annat.

Tänk vad lätt det hade kunna bli att jag börjat göra inbrott, råna folk på värdesaker för att få pengar till knark. Tänk vad lätt de hade varit att hamna fel, när jag kände att ingen ville hjälpa mig att ta mig ur skiten.

Hade jag bara tur, eller var det skicklighet eller var jag så slut så jag inte orkade söka kontakt med andra. Var går gränsen och vad gjorde att jag hamnade på rätt sida och tog mig tillbaka till ett liv, en liv jag trivs med idag. Under de fem år jag kämpade, så hade saker kunnat gå helt åt helvete, och det var nära.

Jag misslyckades också med mina självmordsförsök, annars hade ni inte kunna läsa detta. Det hat jag kände mot min mobbare gjorde att jag fantiserade om att ta en pistol med mig och gå till mobbaren, rikta pistolen upp i gommen på mig själv och trycka av så blod och hjärnsubstans flödade. Vad var det som gjorde att jag ville rikta dem mot mig själv och inte mot mobbaren? Jag njöt av tanken, jag njöt av tanken att inom mig se det förstörda kontoret, jag njöt av tanken att en saneringsfirma skulle få komma och städa efter mitt tilltag. Tankarna att skada mig själv var så underbara. Varför ville jag på detta sätt visa att jag mådde dåligt.  Nej, jag ville inte skada någon annan, jag ville bara visa hur dåligt jag mådde av den behandling jag utsattes för…

Kanske trots allt skall vara tacksam för att det blev som det blev, och inte värre…

Härliga söndag

20170312_115532
Söndagen började lugnt med en promenad till orienteringsklubbens stuga för att gå tipspromenaden. Jag hade räknat ut det så bra att går jag till dit och hem, plus promenaden och sedan till kyrkan på eftermiddagen så har jag gått dagens steg och att även Nussä hade fått sina promenader… Jösses vad smart jag är….

Efter tipspromenaden så blev det kaffe och våffla innan hemgång. Vi träffade några bekanta och vi pratade lite på vägen hem innan vi svängde åt var sitt håll. Visst fick jag stanna ett par gånger för att vila mig, då jag ännu inte var i full fart. Men det gick bättre än väntat trots allt. När jag nästan var hemma började mitt fitbit-band att vibrera på armen och jag ville kolla vad som var på G. Jösses, jag hade ju redan tillryggalagt min dagliga dos på 16000 steg… Men det måste vara fel, skulle ju behöva gå till kyrkan också för att komma upp i den dagliga dosen, och jag började fundera….

4 km till klubbstugan och 2,5 runt på tipspromenaden, det skulle ju bara bli 6,5 km. Tog ett tag innan jag kom på att jag skulle ju gå hem också vilket var ytterligare 4 km. Jag skämdes nästan för mig själv hur dumt jag hade räknat.

Vi lagade middag jag och bror, fisk med potatismos och skirat smör, MUMS. Sedan hann jag med att sova middag en stund… Dagens bästa stund och också det stund jag sover som godast. Sedan var det dags att ge sig iväg till kyrkan och jag hade kunna sova och tog istället bilen, för att jag redan hade gått. I dag var det musikgudstjänst så det var lite annorlunda mot vanlig gudstjänst men också var det dags för mig att vara med i förberedelserna inför gudstjänst. Just nu är det brist på gudstjänstsvaktmästare och blir någon sjuk, så skall jag kunna hoppa in. Jag har inga planer på att hoppa in på schema, då jag har så mycket annat jag vill göra, och har jag annat som krockar med kyrkan, så är det oftast kyrkan som får stryka på foten. Mitt sociala/diakonala engagemang går före det mesta, men jag, bror och vovven kommer alltid först. Men att lära sig nya saker är aldrig fel, då det är lär lättare att prata om saker som man vet och inte bara tror om.

Har aldrig tänkt på att endast den stora klockan skall ringa en timma innan,och då i fem minuter. Den lilla klockan skall ringa en halvtimma innan och då i tre minuter. Att sedan båda klockorna skall ringa vid gudstjänstens börja i två minuter. Jag visste inte om att man var tvungen att starta den stora klockan först och sedan vänta minst 5 sekunder innan den lilla klockan startas, annars går säkringarna. Precis som när man startade skulltorkarna på gården. Man var tvungen att vänta på att starta fläkt nummer två så inte säkringarna skulle smälla. Helt plötsligt var det väldigt lite skillnad mellan kyrkobesökare och boskap.

Man skulle se till att altaret var rätt utsmyckat med rädd liturgisk färg, och samma färg skulle gå igen i blommorna. Man skulle sätta upp psalmerna på tavlan så att man visste vilka psalmer som skulle sjungas. Till gudstjänsterna klocka 11 skall det kokas kaffe och göras TE-vatten. Kaffet klarar jag av men känner en rädsla för att bränna vid tevattnet. Men jag skall väl lära mig det också… 🙂

I går när jag gick där i kyrkan med min fina lärare så fick vi smyga fram i kyrkan bland körsångarna som övade. Att ha livemusik på jobbet var absolut inte fel….

Så tack Jimmie, för en härlig eftermiddag.

 

Vad vet Facebook om mig?

facebook1

Förra veckan hittade jag ett tillägg till min Chrome webbläsare, ett tillägg som på ungefär samma sätt som Facebook försöker ta reda på vem jag är…

Data selfie är ett webbläsartillägg som spårar dig medan du är på Facebook för att visa dina egen dataspår och avslöjar hur maskininlärning algoritmer använder dina data för att få insikter om din personlighet.

Verktyget utforskar vårt förhållande till online-data vi lämnar bakom till följd av mediekonsumtion och sociala nätverk – den information du delar medvetet och omedvetet.

I och mad att jag samtidigt blev förskyld så orkade jag inte så mycket, så antingen låg jag på sängen eller så satt jag framför datorn. Ovanstående bild visar min närvaro på mediet men också vad jag har gjort och när, tittat på, läst, klicka gillar. All denna info läggs sedan till min profil för att skapa en kopia av mig, som ibland stämmer bättre och ibland stämmer sämre med verkligheten.

facebook2
Vem av mina vänner jag spenderar mest tid hos…
Tror dock att min katt som gillar att ligga på datorn har en stor förkärlek för Tomas Jarvid…

facebook3
De sidor som jag har spenderat mest tid hos, känns sm om det är kultur och musik. Varför E.ON är med, kanske också beror på katten.

facebook4

Vad eller vem jag gillar mest. Även om jag läser mycket, så är jag oftast väldigt försiktig både med kommentarer och gilla.

facebook5

Nyckelord i de inlägg jag stannar upp vid….

facebook6

Enskilda ord som utmärker sig…

facebook7

Vad jag få se i mitt flöde, det som träder fram mer än annat, styrs av ovanstående graf som visar ungefär var jag står i en del av mina tankar…

facebook8

Min religion/tro, som FB tror…

faceboo9

Min politiska inställning

facebook10

Andra förutsägelser, och att jag är intelligentare än genomsnitt vet jag, annars hade jag inte haft panikångest 😉
Rätt så nöjd med livet..
Är också feminist?
Och en mindre bra ledare….
Tro det den som vill 🙂

facebook11
Mina shoppingvanor…

facebook12

Och andra vanor….

Känns spännande men också lite otäckt.
Mycket av det jag ser på Facebook styrs ju av ovanstående, samtidigt väljer jag ju akivt bort att tona ner sådant jag inte vill se, så detta är nog en någorlunda bild av mig, även om jag ifrågasätter vissa uppgifter.

Kunskap är makt

makt.jpg

Ja visst är det så, och att skaffa kunskap måste vi genom hela livet.
Medan så många diskuterar Trump och andra rörelser med enkla lösningar så har jag under senaste tiden lyssnat på ljudböcker om vem Adolf Hitler egentligen var.
Hur smart Hitler egentligen var, vet ingen, men de som ställdes till svars i Nürnberg visade sig ha högre IQ än genomsnittet. Jag har absolut inte ändrat uppfattning om denna vedervärdiga människa med så många liv på sitt samvete, men jag förstår hur han tänkte.

Vi ser samma tendenser idag och kanske gör om samma misstag igen, om vi inte tar lärdom. Detta har också gjort att jag fått det lättare att argumentera mot det onda och för det goda. En god skola för mig var ju de åren jag slogs för mors vård och omsorg, men också att hitta de misstags som begåtts. Det gav resultat och många har mig att tacka för det jag gjorde. Det gav ju mig stor erfarenhet och kunskap som jag nästan ser som ovärderlig.

När jag skulle föreläsa om mitt sociala engagemang förra veckan, så gjorde jag en sammanställning och konstaterade att jag har närmare 2500 följare via olika sociala medier inkl bloggen. Blev chockad över siffran och började fundera på varför…

Började undersöka vilka det var som följde mig och konstaterar att det allt från gamla mor Hulda till fd överåklagare Nils-Erik Alhem. det var journalister från lokalradion och lokaltidningen till SVT Nyheter och Ekot. Det var stora journalistnamn på rikstidningarna mm. Att jag hade så många ”ovänner” på Facebook som följer mig, och det är i stort sett bara mina blogginlägg som är offentliga. När jag började undersöka Twitter, så såg jag förutom att jag har 1300 följare också var inlagd på massor av listor där ”stora betydelsefulla” personer följer mig, både vad jag säger via bloggen och det jag säger på mediet.

Har jag makt? Nej det tror jag inte, men ibland kommer ett mail att något jag har skrivit har inspirerat någon till en eller flera artiklar. Men när man ser att man är grupperad i lista med proffstyckare, som många följer, eller integration, vård/omsorg.

Jag inser att mina ord är viktiga och någorlunda balanserade. Jag inser också att min kunskap också innebär makt att påverka. Samtidigt ångrar jag att jag började kolla, för på något sätt blev det skrämmande och jag blev rädd.

Behöver nog sova på saken, så jag kryper till sängs igen…

Den manliga förkylningen

nasdukar_50d306c2e087c33634796af81
Klockan än 03,15 och jag sitter i köket och dricker varmgrogg, dvs Whiskey, varmt vatten och ett par sockerbitar. Det öppnar luftvägarna lite mer i alla fall och är inte så svårt att andas…

Har i två dagar mer eller mindre varit sängliggandes på grund av den manliga förkylningen. Har nästan känt mig som prinsen på ärten då jag har haft flera kuddar under huvudet för att kunna sittligga i sängen. Men att sova på beställning funkar inte och att försöka titta på TV eller film, funkar inte heller. Det som funkat är att ligga och vända och vrida på sig. En understimulerad hund och katt, som är van att vara ute och promenera miltas var dag, har knappast får en kilometer. Så varje rörelse från mig triggade igång dem, skall vi gå ut nu…

Ni kvinnor pratar om att föda barn, och nu vet jag hur det känns också…
Rörde mig i sängen, vovven blir glad och hoppar upp på mitt bröst och försöker charma mig, jag reagerar och mina ben åker isär…
Då ser förlossningsläkaren (katten) sin chans och försöker starta värkarna genom att krypa  upp så långt som möjligt mellan mina ben och starta stimulansen. Men utspända klor börjar katten med mjöltramp på min manlighet och jag skriker till. Vovven vänder sig om och kollar vad förlossningsläkaren gör där han sitter på mitt bröst och försöker ge mig (o)lustgas med baken och svansen.

Med den behandlingen jag just genomgått så inser jag att jag inte skall gnälla över en förkylning, för är den behandlingen lika ett barnafödande, så föredrar jag att vara förkyld…