Arkiv

Tack Sveriges Radio, Ekot

Av allt att döma så är det ett terrorattentat det som hänt i Barcelona. Jag blir fruktansvärt kall inombords.

Ja jag har varit med ett tag, sett när min granne blev gisslan tillsammans med ytterligare en pilot på ett plan på Bulltofta flygplats. Jag kommer ihåg Västtyska ambassaden. Terrorn i Baskien, Nordirland, Tyskland mm. Terrorn är inget nytt men har bytt former. Förr var det bomber och att förgöra så många människor som möjligt och då var det många inblandade i attentaten. I dag är det oftast ensamma gärningsmän som gör det ensamma med små medel. Nu när vi har så mycket säkerhetsregler på flygen, så är det nästan omöjligt att kapa. Men att fixa en bil och köra in en grupp människor är enkelt.

Men när sådant händer så blir de sociala medierna en mötesplats där man försöker svärta ner varandra. Högern mot vänstern, vänstern mot högern, och bara banka saker i huvudet på varandra. Vad gör det för nytta att ge sig på varandra på detta sätt?

Nej, själv stänger jag oftast ner de sociala medierna vid dessa tillfällen, startar Sveriges radios app och lyssnar på saklig information och oftast läser jag våra suveräna dagstidningar för att få fakta. I verkligheten ett terrordåd och på de sociala medierna startar ett svenskt inbördeskrig. Nej det är inget för mig.

Tack Sveriges Radio för bra rapportering och noga påpekanden vad som är påståenden och vad som öronen bekräftat.

Vandraren på gång ingen


Ha blivit mycket vandring för mig nu när jag fortfarande har semester medan bror jobbar. Lilla Edet som också satsat mycket på vandringsleder inbjuder mycket till promenader. Jag och vovven älskar det. Nu när vädret varit så där lagom, så kan man inte låta bli att ta sig ut i naturen.

Gjorde en film av alla bilder…

Håll till godo…

Ge inte upp för hatet….

 

För en tid sedan blev en av mina vänner uthängd i en ortsgrupp på Facebook. Började oskyldigt men kommentarerna blev värre och värre och jag ansåg till slut att tråden blev en förtalstråd, då kompisen var nämnd i tråden. Jag som blivit vuxenmobbad, vet vilket helvete det kan föra med sig, så jag valde att ta striden för min kompis. Medlemmar i gruppen såg att jag fick ordning på hatet och började tacka mig, men också informera mig om anmälningar bland annat polisanmälningar de gjort mot medlemmar i gruppen.

Jag satt med massor av information men också en/flera administratörer som inte tog sitt ansvar. Är man admin för en Facebookgrupp så har man också ansvar att se till att inte gruppens medlemmar går överstyr i sina kommentarer. Det går inte att friskiva sig från lagen genom att säga att man inte har tid eller lust att hela tiden hålla koll på gruppen, för du har en skyldighet.

Gruppens beskrivning gjorde gällande att den skulle visa det fina från orten, men istället blev det en klagomur. Medlemmar hörde av sig till mig att de inte vågade kommentera just på grund av det ovårdade språket, eller de (förtäckta) hot som förekom.

Facebook tar ju ansvar för brott mot deras communityregler men går det så långt som till lagbrott, så är det polisanmälningar som gäller. Jag tog till buds alla stående medel för att få bukt med det. Fick en utskällning av Admin som också hängde ut mig i gruppen. Jag kunde då skicka kopior på de anmälningar och polisanmälningar som gjort och då blev det annat ljud i skällan och mycket utrensningar av kommentarer och inlägg gjordes. Jag ser också att admins försöker styra upp diskussionerna. Facebook hjälpte mig att ta bort användare, blockerades personer och en person blev även inhämtad av polisen, då den hade skrivit om ett pågående brott, och fick därmed förklara sig.

Så det går att få bort personer på Facebook, och även Twitter. Så ge inte upp.

20170813_141102
Fram tills nu har jag försökt visa den fina sidan av orten, delar med mig av mina bilder.
Delar med mig av blogginlägg som berör orten, och nu vågar personer som inte vågat kommentera, just kommentera och gör sin röst hörd. Vi har faktiskt så mycket fint som förenar och kärleken och omtanken om varandra har kommit tillbaka. Känns som om gruppen mer och mer speglar verkligheten…

Ingen mår bra av hat….

Så här skriver admin i en annan grupp när de förklarar varför de har stoppat möjligheterna till ytterligare komentarer.

snip_20170815195631

Vett och etikett i facebookgrupper:
https://aversioner.se/tag/facebookgrupp/

Ett inlägg kan vara olagligt:
https://www.ekuriren.se/nyheter/ett-inlagg-kan-vara-olagligt/

Du kan bli ansvarig för andras kommentarer:
https://www.svd.se/schultz-hall-koll-pa-dina-kommentarstradar

Vem vaktar facebookgrupperna:
http://www.kreafonbloggen.se/2016/04/12/vem-vaktar-facebookgrupperna/

”Vi är inte diktatorer”:
http://www.ttela.se/nyheter/vänersborg/vi-är-inte-diktatorer-1.4148303

Vandring vid Borydsjön, en lisa för kropp

IMG_20170810_221708_722

I går tog jag med mig min nyfunna vän Agneta på en vandring på Borydsleden utanför Lilla Edet. Vi ar ett gemensamt intresse och det är vandring i naturen, och vi hade otroligt mycket att prata om, när vi vandrade. Leden är drygt 7 km, och ingen trängsel, så Nussä kunde springa fritt nästan hela vägen. Vi tycker båda det är så befriande att vistas ute  naturen, och kaffetermos med, och sätta sig ner på en sten eller bänk och bara njuta, är så underbart. Lilla Edet är verkligen ett smycke när det gäller natur och att kunna ta sig ut där, så varför missa detta.

Agneta fascineras av att så många turister, framför allt tyskar som hittar dit, och för dem är det så enkelt, bara titta på kartan, var det svar vi fick, när v pratade med några tyskar. Detta med bad och fiske i Tyskland är en bristvara, då de inte har så många sjöar, och det inte är lika tillgängligt som här,, så Sverige är ett paradis för dem.

Gjorde en sökning i Tyskland och hittade en sida ”sjöar” där många sjöar beskrivs.

snip_20170811053837
De hade inga bilder från Boryd, så jag delade med mig av några bilder till dem.
Delar med mg av lite bilder till er också…

Efter promenaden så tog vi en härlig fika på Agnetas altan och då med utsikt över sjön.
Detta var en lisa för kropp och själ…

 

Gå i kloster

Ibland, eller kanske oftast blir det spontana det mest minnesvärda, det hände här om dagen.

I söndags kom en blyg förfrågan från en vän, om jag kunde tänka mig att åka med till Östergötland och kolla till hans fastighet och packa lite varor som skulle därifrån. Svarade att jag måste nprata med bror först. Sagt och gjort och bror sken upp som en sol, att få ut och åka, fast det inte fanns något för honom att göra på platsen. Jag meddelade att att bror är eld och lågor och vi, jag, bror och Nussä följer med.

Strax efter kloockan åtta på morgonen dagen efter dök de upp och styrde kosan mot Mjölby. Vi hade en fantastisk resa dit, via Falköping och Jönköping. Själv hade jag en fantastisk bra plats i baksätet, och jag bromsade inte en enda gång i golvet, varken på vägen dit eller hem. Tack chauffören för det! Vid middagstid var vi framme vid stugan, en igenvuxen trädgård, men vad gjorde det när man var så nära paradiset. Efter ett par timmars plockande så gjorde vi klart.

Vi hade massor av tid kvar av dagen, och vi, jag och bror hade länge tänkt åka till Vadstena, men det hade aldrig blivit. Nu hade vi chansen och vi tog den. Sightseeing genom Mjölby, vidare via Skänninge och snart toanade siluetten av Vadstena upp sig i horisonten. Mor men sitt knyppelgäng var många gånger i Vadstena, då mycket av den svenska knypplingen har sitt urspung där. Ja det var nunnorna i klostret som höll det levande och även utvecklade det. Nu fick jag se både Vadstena, slottet men även miljön från forna tider. Vi hann äta en fantastisk middag på torget, se de tvånga gränderna och även gå i klostret, i alla fall i de gamla delarna av det. Delvis kändes det som om tiden hade stått stilla genom århundradena, så detta var verkligen en upplevelse. En del tycker man skall jämna det gamla mer marken och bygga nytt, som passar dagens behov. Jag är av en annan uppfattning att vi måste bevara det gamal genom att utnyttja det, men varsamt. Tänker många gånger på Tyskland hur de kan bevara det gamla, och även kombinera det med nytt. Där byggs ju nya hus efter gamla ritningar, för att få tallbaka den gamla unika atmosfären, även om det är helrenoverat inuti. Det saknar jag i Sverige, som ibland haft en rivninghysteri, ut med det gamla inmed det nya.

Så Vadstena var något i min smak. Aktivt och levande kultumiljö som speglade dåtiden anpassad för framtiden. Helt underbart värmande.

Tack till Gösta och Chrisina för en härlig dag, inte minst då bror såg det så positivt. Första gången på flera år som han var så positiv till en utflykt. Det värmer så kollosalt ett brodershjärta.

En superhelg

Helgen som var, var det årets turisthöjdpunkt i Trollhättan. Ja det var Fallens dagar, som är en turistmagnet för många från när och fjärren. Jag jobbade lördagen, men vi hade en stund på oss under fredag eftermiddag för att gå runt i staden och sluss/fallområdet för att se vad som hände. Skulle egentligen gått som trygghetsvandrare men iom brors sjukdom avstod jag detta och ägnade mig åt honom istället. På fredagen var det rätt så lungt jämfört med hur det brukar vara, och jag hade inget emot det, då det gick att komma fram i trängseln. Det gillade jag… Vi fick se kraftprovet, och målgången. Kraftprovet är inledningen på Fallens dagar och är en löpartävling för elit och vardagsmotionären. Banan är drygt 11 km och går från fallområdet till Strömslund för att sedan gå på småstigar ner till kraftverket och sedan vidare till slussområdet innan man återkommer till fallområdet. En härlig stämning bland publiken som klappade händer för var och en som kom närmare målgången. En del sprang medan andra promenerade i lugn takt.

Vi tog oss till Trollhättans kyrka för vätskekontroll med bulle och kaka 😉

Där träffade vi mycket känt folk och fick prata med alla kända och okända och även Nussä var nöjd, för det är så många små och stora som vill prata med honom. Det gillar han, och särkilt att bli klappad och kliad under hakan. Fundera varför ingen vill klappa klia mig… 😉

Åter in till centrala staden för att kolla in knallemarknade och öltälten. Även där blev det prat med flera personer. Trygghetsvandrare, poliser och kyrkan hjälptes åt att ge trygghet i folkvimlet. Härligt!

Snart blev det hemfärd för att jag skulle jobba sista natten innan semsetern.

Lördagen blev det buss upp till staden för att jag skulle kunna få mig lite öl jag också. Oftast får jag se på när bor svingar bägaren samtidigt som jag smuttar på min damcykel. Nu var det full rulle på stan, och trängseln var stor. Blev kort lina på Nussä, få vi inte fällde krokben på för många turister. Pratade med alla härliga politiker som har hjälpt mig under åren med mor och att ta striden. Tittade på mininöjesfältet, åt vildsvinskebab (mums) och det blev mjukglass och inte minst Bolinsglass med hemmahamnen här i stan. En efterföljare till Trollhätteglass.

Provade stämningen i öltälten med att dricka en stor stark. Inte ofta jag kan göra det här, men nu hade jag chansen. Ner till fallområdet och pratade med Marcus på sommarlyckan. Kommer ett inlägg om det lite senare. Lyckliga barn ger lyckliga föräldrar och det behöver inte kosta pengar, lyckan kan vara gratis. Vi tittade på fallen, inte ofta man gör det under dessa dagar och trängs med turisterna, när man kan se det under hela sommaren utan att trängas. Pratade med vänner inom FRO, som hjälper till med säkerheten vid fallpåsläppen och så vidare. Så mycket frivilliga krafter som förgyller hela evenemanget. Trollhätteborna är ett hjälpsamt folk, och det värmer. Ytterligare en öl, innan vi gick vidare till torget och lyssnade på uppträdanden. På torget är det de stora artisterna som har sina uppträdanden men i Cirkus cirkus det är där man hittar aha-upplevelserna och de små artister som kan vara mycket mer intressanta. Där finns också ett annat hjärta och samhörighet mellan artister och publik. Ytterligare en öl i ett tält innan vi beställde färdtjänst hem…

Vi var inte ensamma om att vilja ha en bil, så vi hann med ytterligare en öl i ett annat tält på väg till torget och den väntande bilen, som vi fick vänta på…

Söndagen gick i musikens tecken med gudstjänt i en av våra kyrkor. Jag och vovven gick 7,5 kilometer för att vara med på den. Hemåt igen för att njuta av en stund på sängen innan det blev kyrka nummer två och en fantastisk spelning mellan kantorn och en fenumenal trumpetspelar. Tanken först var en annan kyrka där en stor svensk artist skulle sjunga. Men en för mig okänd norsk trumpetare och en församlingskantor bjöd på en musikalisk upplevelse. Så varför gå över ån efter vatten, när vattnet kommer hit. Är så glad att vi åkte dit istället, så vi fick uppleva detta. Kommer i bloggen om några dagar. Därefter blev det kyrka nummer tre med klassisk musik på gitarr. Det också en upplevelser utöver det vanliga. När inte kyrkorna kan enas om att ha evenemang olika dagar, så är det gott att de inte samordnar sig med tiden, så man hinner byta kyrka emellan.

Dagen avslutades med ett gemensamt glas vin på altan och prat om vad vi upplevt under helgen. Nöjda somnade vi med leende på läpparna och varma hjärtan. Underbart start på semestern.

Solen går sakta upp

Ja nu känns det som solen har gått upp igen. Tre veckors väntan blev tillslut sju stycken och det kämms nu som man börja komma ikapp. Ja, det var inte lätt att hålla brors humör uppe, för naturligtvis var han orolig med det misstänkta märket på armen som togs bort. Även om man ville tro att det inte hade spritt sig utan man upptäckte det i tid, så fanns ju hela tiden en oro för vad det kunde vara. Bror har varit mer orolig under tiden som vi fick vänta, och han blev mer orolig för mig, och frågade hur det stod till, något han bara gör när söker mer kontakt än vanligt. Visst, vi har inte suttit still under dessa veckor utan varitaktiva som vanligt, och det var behövligt både för mig och för honom.

Både hos honom och hos mig har det nu börjat släppa. Trötter, är bara förnamet, och det märker jag inte minst på bror. Ja, han har mycket känslor som nu måste ut, och det på det sättet som fungerar bäst för honom. I morgon jobbar jag sista dagen innan semestern, och det skall bli skönt, ja verkligen skönt. Nu skall väckarklockans avstängningsknapp få damma igen, med förhoppning att den fastnar i avstängt läge 🙂

Hoppas också få lite mer lugn att kunna blogga mer regelbundet nu, för nu har det varit sporadiskt en tid. Ja, bloggandet har varit en ventil, för mig. Men nu var man ensam med alla bekymmer, och ingen att dela problemen med. Sådant tar på krafterna.

Jag märker nu att jag har mycket sömn att ta igen, eller mer nära sanningen… Jag behöver sova mer nu. Även om man sovit, så har något funnits där, som inte skulle vara. Obesvarade frågor, gör att man istället försöker kompensera med andra saker. Ja, jag brukar använda mitt sunda förnuft, och det gick de tre veckor som vi skulle vänta. Men sedan kom tankar, tankar man var tvungen att ta bort med fakta och inte spinna vidare på, och tro det värsta.

Klockan är nu 20:23 och jag skall strax koja, för sista arbetsnatten.
Läntar till i morgon bitti, då kanske jag spolar mer väckarklockan helt och hållet…