IVO – Inspektionen för vård och omsorg #blogg100

IVO

 

Nu har jag suttit och genom att läsa, tänka och förstå materialet som kom från IVO, vad det är.

IVO skriver på sin sida så här vad som händer.

Vad händer med min anmälan?

  • När din klagomålsanmälan har kommit in till IVO, bedömer vi först om händelsen du  har anmält ska utredas.
    Anmälan sände jag in 2012-07-02
  • När vi beslutat att utreda händelsen sker följande:
  • Du får en skriftlig bekräftelse på att vi tagit emot din anmälan inom cirka två veckor.
  • Vi informerar den eller de som du anmält genom att skicka en kopia av din anmälan.
  • Vi begär in handlingar för utredningen, till exempel patientjournaler och yttranden från berörd personal.
    Verksamhetschefen svarade 2012-08-08
    Läkaren svarade 2012-08-08
    Regi0nens utredning på SoS begäran var klar 2013-02-14

  • För att du ska kunna vara delaktig i utredningen och ha möjlighet att lämna synpunkter, skickar vi de handlingar vi får in från vårdgivaren till dig. Handlingarna skickas med rekommenderat brev som du får hämta ut.
    Nu har det legat i malpåse i ett år och kom till utlämningsstället i fredags.
    Min (vår) anmälan har alltså legat och samlat damm i över ett år innan någon råkade snubbla på dessa papper i arkivet.
  • Om du har synpunkter på de handlingar vi skickat till dig, skicka då gärna de synpunkterna till oss.
    Nu, först nu, få vi chansen att inkomma med synpunkter på det inlämnade materialet.
    Hur rättssäkert är detta?
    Hur mycket har inte mor och vi lidit under de 20 månaderna sedan första anmälan?
     
  • Vi utreder vad som har hänt och har inte enbart fokus på hälso- och sjukvårdspersonalens agerande. Tyngdpunkten ligger framför allt på att bedöma om något blev fel och i så fall varför. Vi bedömer också vad som är viktigt att åtgärda för att inte samma händelse ska inträffa igen.Nu börjar utredningen….
    • När vi är färdiga med vår utredning, vilket kan ta cirka tolv månader, skriver vi ett förslag till beslut.
    • Beslutsförslaget skickas till dig och till den eller de som du har anmält. Både du och den som du har anmält har möjlighet att inom två veckor lämna synpunkter på vårt förslag till beslut.
    • Därefter avslutar vi ärendet med ett beslut. Vi skickar beslutet till dig som gjort anmälan och till den eller de som du har anmält. Beslutet går inte att överklaga.Nu börjar den verkliga väntan…
      Har vi tur är vår utredning klar nästa vår…

      Puh!
      Orkar vi vänta ytterligare ett år.
      Visserligen har vi vunnit då både primärvård och kommun har gjort stora förändringar i organisation men samtidigt kvarstår fortfarande de ”sakkunnigas” beslut.
      Hur mycket skall individerna och i många fall deras anhöriga lida pga detta???

      Vi är ju bara ett diarienummer/personnummer i myndigheternas ögon men för varandra är vi människor som genom kärlek har förenats till det vi är idag.

      Vår kärlek är stark gentemot varandra och den kärleken har gett oss stryka till att klara detta, men denna väntan tar på krafterna på oss alla.

Jippi och Fy fan! #blogg100

Jippi och Fy fan!

I dag blir det bara ett kort inlägg—-

Fick nu underlaget för IVO:s framtida beslut.
Där står i journalerna att dokumentation om varför risperidon sattes in saknades, och där står även att det skulle gå remiss till medicinsk-geriatrik som läkaren INTE skrivit ut.

Däremot finns INTE några kompletteringar med som jag gjorde efter hand vilket Patientnämnden lugnat mig med att de skulle komma med, fast SoS/IVO INTE svarade på mina mail….

Blir jobbigt att komplettera anmälan

Inte ens ett ord om att vårdcentralen brutit mot de bindande riktlinjer som SoS utfärdat om rignering/låsning av poster…

Nu behöver jag smälta detta och sedan gå vidare…

Gul fjäril bådar gott #blogg100 #tröst

DSC_0105

I dag var jag, mor och bror nere en sväng till den stora staden Göteborg. Ja ja vet…. Göteborg är bara en liten håla jämfört med Stockholm. Men för en P-bonde, så är det stora staden.

Turen var en inköps och njutningstur och inköpet blev en ny bilstereo då den gamla var glapp i. Oftast blev glappet när det var något intressant att lyssna på, på radion.

Njutningsdelen bestod av en sakta tur genom Svartedalen och dess naturområden.

I dag var det strålande solsken och temperaturen var en försmak på sommaren. Luften var här ute fylld av citronfjärilar och jag kände mig lycklig. För några dagar såg jag också en citronfjäril och det var den första fjärilen för året jag såg.

citronfjaril

Det är säkert en vidskepelse men om den första fjäril du ser på våren är ljus så blir året ljust och fint, och tvärs om.

För knappt två år sedan stod jag i valet i ett mycket svårt beslut, ett beslut som skulle påverka hela familjen.  Frågan det gällde var att låta mor bo kvar på boendet eller mot alla tjänstemän på kommunen, ta hem mor. Jag förstod att något var fel, men kunde inte sätta fingrarna på vad. Jag hade fått många ”tecken” på att något var fel, men vad?

Jag funderade, men varje stund jag tvekade kom fem citronfjärilar flygandes in på altanen där jag satt och tog beslut. Jag hade pratat med mina syskon som tillstrykte ett ja, ta hem mor.
Jag hade pratat med diakonissan i vår församling, och hon sade ja.
Mitt anhörigstöd ringde mitt i detta och vi diskuterade för- och nackdelar men också orsaker till att mor var så dålig. I samma veva kom dess fem gula fjärilar in och flög runt på altanen.
Varje gång jag hade nej-tankar så flög dessa fjärilar närmare mig och på något sätt visa upp sig, ditt år blir ljusare om du tar ett ja-beslut. Jag sade till mitt anhörigstöd att jag har beslutat mig för att ta hem mor, och vi avslutade samtalet hastigt för att jag skulle kunna ringa boendet och delge mitt beslut, säga upp serviceboende. Då började dessa gula fjärilar att snurra omkring varandra.

Efter samtalet gick jag glad över att ha tagit ett beslut så följde dessa fjärilar med mig ut för att sedan försvinna bort från mig.

Mor flyttade hem till oss söner igen, jag fick henne giftfri och tillbaka till ett liv värt att leva.
På måndagen efter när mor sov middag så ringde jag vår kyrkoherde och bad om en snabb träff vilket skulle ske fem minuter senare. Slängde mig i bilen och åkte ner för att träffa honom.

Vi bad en bön tillsammans och där han tog in dessa fem gula fjärilar i tacket till gud

Inte många dagar efter mitt beslut så började allt mina tankar om att något var fel, besannas.

I dag har ljusa fjärilar och i synnerhet gula sådana en speciell plats i mitt hjärta.

Tack du lilla gula fjäril som med dina kompisar kom och gav mig vägledning i mitt beslut.

smh_wg593

#Demenstider #blogg100

Ekot på Sveriges radio ställde igår en fråga på sin sida under det ämne de nu granskar. Inlägget går under taggen #demenstider. Jag tänkte svara här i bloggen
ID-10080146

Hur tycker Du att demensvården fungerar?

Får dina anhöriga tillräckligt med tid från hemtjänsten?
I dag är det 30 minuter som gäller, möjligen 35 om det är kris.
Inget idag, som jag ser det, är någon form av personcentrerat utan det är något som måste ske.
Varje dag protesterade mor högljutt. Själv trodde jag det var en del av hennes sjukdom tills jag insåg att så inte var fallet. Efter hemtjänstens morgonbesök så tog jag vid med frukost och de bitarna.
Då började mor gråta och istället beklaga sig över ”varför bryr de sig inte om vad jag tycker och tänker, varför behandlar de mig bara som skit?” Detta hände nästan varje morgon och frukosten fick vänta till mor hade lugnat sig, vilket kunde ta upp till två timmar…

ID-10086051
Vid ett tillfälle var personalen av någon anledning inte i sitt rätta tillstånd, utan valde att lämna över arbetet till mig, och gå vidare. Visserligen var det klart att jag tar över om mor blir allt för orolig, men sättet som överlämnandet skedde, var absolut inte OK.

Som anhörig tog detta mycket på mina krafter och vid flera tillfällen tog JAG kontakt med kontaktpersoner för att uppdatera genomförandeplanen.

Veckoduschen skulle ske på den tid jag hade avlastning.
Min avlastning är gratis medan mors omsorg kosta pengar.
Jag funderar då på om schemat var gjort så för att kommunen skall spara pengar.
De fick ju då något betalt för den tid som var gratis för mig.
Duschen var ett helvete för mor och att höra hennes protester var psykisk terror, för mig.
Till slut mådde jag så dåligt att jag inte ens orkade åka bort på den tid jag hade för egen del. Då är det ingen avlastning.

Ryktesspridningen bland personalen är också stor, tyvärr….
Vid ett tillfälle upptäckte någon att vår nya valp hade löss.
Hur jag än letade även med förstoringsglas hittade jag inte.
Badade vovven och tog på frontline och beställde tid hos veterinär.
Veterinären skrattade glatt, för det fanns inga tecken på löss, varken levande eller ägg.

När sedan en chef ringde mig om detta, så var måttet rågat och hela gänget åkte ut.

Då har tom personal veckan innan arbetat med devisen ”Lika bra att få det överstökat – hon lugnar sig ändå efter en stund”.

Personal med den inställningen förstör inte bara mor, utan även mig, min utvecklingsstörde bror, men även för alla kollegor som jobbar tillsammans med hen.

Jag anser att arbeta efter ett sådant arbetssätt är en kränkning och bör anmälas och utredas.

När jag sedan själv tog över arbetet med mor, så har lycka flyttat in i huset igen.
Inga protester vid dusch, utan mor njuter i fulla drag. Det värsta var väl för mig att behöva sköta all intimhygien på sin egen mor, men det gör jag med glädje.

Hur har Din kontakt med kommunens biståndshandläggare varit?
Den har bitvis varit väldigt svår då ingen ville tro på mig om att det förekommit fusk på vårdcentralen, och det så allvarligt att verksamhetschefen på den samma fick sparken.
Det var först när jag kom i kontakt med MAS i kommunen hela historien uppdagades. Men trots det tog det tid för mig att övertyga ansvariga i regionen om detta och att få de att åtgärda sina fel.
Jag har mer eller mindre blivit idiotförklarad av biståndshandläggaren efter beslut att ta hem mor från boendet mm. Där har tongångarna ibland varit hårda.
Även kommunen har haft omorganisation efter att felen upptäkts och bland annat inrättat en SAS-tjänst och SSK har gemensamt utarbetat nya riktlinjer hur ett övertagande av vårdansvaret från primärvården skall ske.

Ang biståndshandläggarnas arbetssituation, så förstår jag till viss del det som hänt, men det skall inte påverka enskilda. Men under senhösten och vintern har flera förfrågningar från IVO inkommit med anledning av ej verkställda beslut. Detta ser jag i kommunens diarium.

Nu när jag sköter mor, så har hon blivit lugn och trygg igen och inge omsorg kommer in igen förrän det är så dags att jag inte klarar situationen längre.

#Demenstider #blogg100 #anhörig

DSC_0177

När man som vi sitter mitt i en vård/omsorgsskandal så blir vissa saker jobbiga. L

Just nu håller Sveriges radio på att granska demensvården på olika sätt genom taggen #Demenstider

Jag försöker följa dessa debatter och nyheter om just vård omsorg och då speciellt inom demensområdet. Samtidigt tar det mycket på mina krafter att läsa och höra om dessa saker när jag ser en bild där personal arbetar med hjärtat och där det finns tid för de behövande. Tyvärr är det inte så det ser ut i dagens vård och omsorg

Ekot skrev på sin facebookssida så här:
Vi fortsätter titta närmare på demensvården i landet med hjälp av er lyssnare. Tack till er som redan delat med er av tips och berättelser. Här kan ni läsa vad några berättat hittills http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5821270 / Marcus Eriksson, reporter

Jag läste alla de exempel de hade lagt på sidan och kände mig bedrövad och nedstämd, men jag gav ändå en cred till dem för det arbete de gör…
Tack för att ni gör detta men det är förbannat jobbigt att följa när man sitter i skiten själv

Jag fick då ett svar från reportern:
Tack Bengt, och om du orkar och inte redan gjort det får du självklart berätta mer i vår enkät. / Marcus Eriksson, reporter

Visst kunde jag göra det, tänkte jag och letade upp enkäten och började fylla i….
Jag kom till punkt 4
4. Din berättelse.

Här vill vi ta del av dina tankar, upplevelser och erfarenheter rörande demensvården. Skriv så långt du vill.

(ex – Får din anhöriga tillräckligt med tid från hemtjänsten? Hur har din kontakt med kommunens biståndhandläggare varit? Om du är biståndshandläggare – känner du dig pressad av behoven och krav på att hålla budget?)

Jag började skriva min berättelse och kom igång med två meningar och sedan blev det totalt stopp.
Detta går inte, kände jag…
Jag mår inte bra av detta att än en gång börja rota i det förgångna….
Jag ringde istället reportern på Sveriges radio och sade att jag inte orkar berätta min historia igen utan hänvisade honom till denna blogg…

Därefter var denna dag förstörd L

Jag delar gärna min historia för att visa hur det kan gå till i vård och omsorg men att upprepa den gång på gång tar på krafterna.
Vi försöker så gott det går under de omständigheter vi lever under, skapa oss ett bra liv och vi önskar leva tillsammans under trygga förhållanden i gemenskap med varandra.
Jag delar gärna vår berättelse med andra för att ge dem stryka att orka kämpa vidare i sin kamp.

Jag och mor letade upp vår favoritserie på Youtube och tittade på ett fullavsnitt på ”Doktorn kan komma” och försökte glömma vardagen en stund.

Mamma och bror, jag älskar er!

 

Storbrand igen #blogg100 #tragedi

Än en gång har vår stad drabbats av en storbrand. Denna gång två radhuslängor med 3 resp 4 lägenheter.

 

DSC_0085DSC_0086 DSC_0093
Här är fortfarande brandskum kvar i takrännan

DSC_0087 DSC_0088 DSC_0089 DSC_0090

DSC_0091
Vid denna ingång bodde en dam som hade problem med tidningstjuvar som vittjade hennes brevlåda på dagens tidning.
Pratade några gånger med damen och hon hade väckarklockan på halv fyra varje morgon för att gå ut och hämta dagens tidning och lägga dit en gammal för att ge tjuven. Vet inte om de någon gång fick fast tjuven.

DSC_0099 DSC_0100

På vägen bort från brandplatsen fotar jag denna brevlåda och lampa som smält i värmen från branden över gångvägen. Vid denna brevlåda står en tjej och skakar. Hon bodde i fastigheten och var fortfarande chockad.

Hon ber mig titta in på gården….

DSC_0102
Där ligger fullt med glasskärvor från fönstret på övervåningen som exploderade av värmen.

DSC_0103

Jag pratade en stund med denna tjej och gav henne sedan en varm kram innan jag måste hasta vidare.

Jag tänker inte gå några händelser i förväg men det har varit många olika bränder i området den senaste tiden.

TTELA: Våldsam brand i garagelänga
TTELA: Bilar brann på Slåttervägen
TTELA: Serier av bränder under julhelgen

 

Djävla omsorg #blogg100

ID-10090006

 

Vad är det som händer i den omsorg vi har tilldelats av bistånd…

Mor har ju några trycksår som måste tas om hand. Så även om vi avstår alla insatser enligt SoL så har vi i dag insatser enligt HSL.

Även om jag personlien mår dåligt av tidigare händelser så har jag försökt hålla en neutral ton mot personalen. Det har fungerat någorlunda även om jag inte säger så mycket till personalen så säger jag i alla fall välkommen och tack för hjälpen i samband med att de kommer och går.

Det är uppgjort att de skall vara här vid 10-tiden och att jag ger mor smärtstillande vid 9-tiden för att mediciner skall ha hunnit verka. Helt plötsligt kom de tidigare och tidigare och när de var här så tidigt som tjugo över nio, så reagerade jag. Jag har absolut inget emot att justera tider om det kan fungera bättre för alla parter, men det skall INTE vara ett ensidigt beslut utan någon form av dialog.

Efter att jag sagt till, så gick de åter till att komma ca klockan 10.
Jag har förståelse för att saker kan hända under dagen och det kan ske omprioriteringar men  när omprioriteringar blir till standard, då anser jag att det går för långt…

Under några veckor har de haft med sig en elev några gånger när de varit här, vilket är OK för vår del, då den också måste får erfarenhet och lära sig hur man arbetar. Det är uppgjort att det skall vara två personal som kommer. En dag förra veckan var det en personal och denna elev som skulle sköta mor. Varför? Kan man helt plötsligt sätta in elev som ordinarie personal? Speciellt när eleven återkommer som elev med två personal någon dag senare igen? Besparingsskäl? Jag vet inte L

Såren skall rengöras med specialmedel som skall verka i tio till femton minuter innan de tvättas och nytt förband läggs på… Det hann två personal göra på drygt 20 minuter.
När jag sedan skulle sköta omsorgen av mor, så var det så dåligt gjort att hela förbandet lossnade och jag fick själv lägga på nytt förband… Slarv? Tidspress?

I dag var jag och mor tidigt vakna och mor var färdigklädd men hon låg i sängen och väntade på flickorna. Jag gick och lade mig en timma för att vila och hade hunnit somna då de väcker mig för att fråga om mor inte skall han någon insats enl HSL, då hon är färdigklädd i sängen.

Även om man har en demenssjukdom så vill man leva ett rikt liv och inte ligga i sängen och vänta.
Vi försöker leva ett liv där livskvalitet är ledordet. Vi har lärt oss att leva våra liv utefter dagens förutsättningar, där vi har stora möjligheter till flexibilitet efter dagens humör och ork…

Förstör inte vårt liv med att mor skall vara fru ”Skalman” med en mat och sovklocka.
Förstör inte våra liv med att jag fuskar med medicin, som trots problemen på vårdcentralen är korrekt journalfört.
Förstår inte våra liv med påståenden att ”lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund”…

Var är den personcentrerade vården, omsorgen?
Var är den enskilde individen, brukaren i det hela?
Vad är en äldre människas liv värt, har den inget att säga till om?

Kärlek #blogg100

ID-10092938

Robert Klåvus är en person jag följer både via Twitter och Facebook. Jag prenumererar även på hans blogginlägg då jag tycker mycket är otroligt intressant och många gånger värmande. I dag använder han ordet ”KÄRLEK” som rubrik på sitt inlägg vilket väckte mitt intresse…

Jag vill i dag, då jag själv saknar ”kärleken” som bott hos oss en vecka…

”Vi människor är som elektroner som krockar med varandra och skapar världens energi. Utan möten med andra är vi ingenting. Som en filosof sade, vi blir människor i mötet med andra människor”

Läs hela inlägget på http://robertklavus.org/2014/03/24/karleken/

Vänner #blogg100 #

Inga-Lill

För många år sedan lärde jag mig, ”släkten den föds man till men vänner de väljer man”.

Vi i familjen har väl aldrig varit så speciella att vi umgåtts med släkten bara för att de är släkt utan vi har umgåtts med de i släkten som vi trivts ihop med. Vänner väljer vi efter ömsesidigt förtroende och gillande.

Under senaste veckan har vi haft en sådan vän på besök. Inga-Lill lärde jag känna för drygt ett år sedan och blev för mig en ”räddare i nöden” när jag själv mådde dåligt efter alla vårdskandaler med mor. Vi kom i kontakt på ett våra sociala medier, Twitter. Hon stödde mig med sin egen erfarenhet som hon tillförskansat sig efter att ha vårdat sin make under flera år…

Vi blev senare vänner även på fejjan…

När det blev klart att jag skulle föreläsa på Folkets Hus i Stockholm, så frågade jag Inga-Lill om hon kunde tänka sig att hjälpa mig med mor när jag vara på scen. Visst, svarade denna underbara människa, men jag måste ju lära känna er lite mer, så jag kommer på söndag…

Så denna fantastiska människa satte sig i bilen och bilade ner till oss…
Vi fick lära känna varandra under tre dagar på sensommaren.

När jag och mor sedan kom upp till Stockholm i november så stod hon på perrongen på centralen och väntade. Vi spenderade där fyra dagar tillsammans varav en dag på mötet.

Vi och Inga-Lill har verkligen funnit varandra och är lika tokiga allihopa, vilket absolut inte blir mindre när vi kommer tillsammans.
Nu sjunger det på sista versen och denna människa skall åka hem till Stockholm i morgon…

Jag känner redan en smärta i hjärttrakten att behöva skiljas IRL…
Visst hon finns inte längre bort än min närmaste dator/läsplatta/mobil, men ändå…

Vänner de väljer man och här har det varit ömsesidigt…

Tack Inga-Lill för ditt underbara besök! Det har vänt vår vardag till en fest, en vardag med guldkant, en vardag med värme och kärlek, och vi alla har mått så underbart bra…

Geocaching #blogg100 #natur #upplevelse

I dag åkte vi hela familjen inklusive vår gäst från Stockholm på en kombinerat geocachingtur och spatsertur.

Turen gick upp på vårt södra platåberg, Hunneberg.

DSC_1163 DSC_1160

En cache består av en behållare, som helst ska vara gömd på ett sådant sätt att en geocachare kan hitta den, medan en person som inte letar inte ska råka snubbla över den. Cacher är som regel inte nedgrävda. En cache kan vara av väldigt varierande storlek och vara gömd såväl mitt inne i storstäder som ute i naturen. När man väl hittat cachen gäller det bara att följa ett par stående regler. Skriva något i loggboken, lägga i något om man tar något, samt se till att lämna allt exakt som när man hittade det.

Var cacharna är gömda hittar du på ”vår” sajt där de läggs upp och på rätt plats.

cachingkarta
Turen fortsatte sedan runt vårt vackra berg med många vackra utsikter

1609912_10152010501078671_429118354_n 1798615_10152010429418671_21959601_n 10152534_10152010383083671_1404905466_n 1511775_10152010429708671_1050843405_n

I Vänersborg valde vi att inmundiga en i ”kôrveboa” inköpt kebab med pommes…
Att Stockholmare är lite kônstia, vesste ja, men att de intar sin måltid på detta sätt, hade jag ingen aning om…
En normal svensk brukar torka sig lite om munnen med en servett men jag garanterar att munnen var nog det enda som INTE behövde torkas i samband med att stockholmaren intog sin måltid…