Visst är det vackert men snö, särskilt när solen börjar titta fram.

Men precis som östra Sveriges snökanoner som nu härjar så har vi drabbats av vänersnö, vänersnö som inte var förberedda på. Här ser der vackert ut men bara några kilometer härifrån så vräker snön ner efter att varm fuktig luft svept över Vänern och omvandlats till snö där de nu faller. Jag har hört allt mellan 20 och 50 cm snö som kommit och då har det kommit väldigt lokalt.

Nu när mars är på intågande så vill jag börja leta vårtecken, men har ingen större lust att behöva skotta mig genom snön för att hitta dem…

J

ag har väl haft tur eller kanske skicklighet. Vet inte vilket men jag har kunnat röra mig fritt inom Sjukhusområdet. Men har inte fått lämna området. Men äta och sova har jag gjort på min avdelning men sedan har jag lämnat avdelningen och försökt vara ute så mycket som möjligt.

Så när jag vaknar har personalen släppt ut mig, ja dörren är låste då alla inte får gå ut som de vill. Men alla personer låser upp med ett leende på läpparna, så jag har inte klagat. Jag har tänt mig min cigarett sedan har jag promenerar runt hela sjukhuset, en lagom promenad som räcker för två cigaretter. När jag sedan kommer in igen brukar jag tigga till mig en kopp kaffe, vilken funkar utmärkt. Sedan blir det frukost med gröt och jag äter med god aptit. Sedan varvas promenader med måltider på avdelningen och jag stortrivs här…

Är på en avdelning för äldre personer även om det finns yngre personer här. Annars hade det varit en av delning för alkoholberoende, och det är ju inte mitt problem. Nästa personer har jag blivit vän med och det är kul, men som vanligt, om jag säger så, så brukar jag bli placerad, eller skall jag säga att andra deppiga personer blir placerade hus mig, då jag har ett positivt och glatt humör och brukar få folk att bli glada och positiva när de sitter med mig. Varje dag läser jag häftet ord för bön, som jag fick från vår förra kyrkoherde. Den ger mig många tankar inför dagen och kommande dagar, och det känns skönt.

Var gång jag går förbi sjukhuskyrkan och meditationsrummer sätter jag mig där en stund och lyssnar på musik.

Det blir en stunds avkoppling och der känns otroligt skönt.

Det jag saknar är bror och vovven, men hoppas kunna komma hemma morgon. Har fått klartecken att öppenpsyket tar emot mig så fort jag blir utskriven och en bra läkare har jag redan, så varför klaga? 😊

Men hittar så mycket nya konstverk när mamma provar att gå nya vägar inom sjukhuset. Det är verkligen spännande i en annars steril miljö. Håll till godo….

Nu när jag ligger inne på NÄL har jag möjlighet att gå runt och njuta av alla konstverk. Finns så många fler med delar med mig av några.

Jag ligger på en låst avdelning med har frigång inom Sjukhus området.

Jag är ute och promenerar så mycket som möjligt och jag känner att mina ben blir stadigare och stadigare. Tyvärr tappade jag mitt aktivitetsband i snurrigtheten hemma och polisen vill ha iväg mig till sjukhus så forts som möjligt. I o med att jag kunde stå på benen med hjälp så avstod vi ambulans och jag åkte polisbil till akuten. Trots att jag vräkt i mig ca 150 tabletter, så var der ingen större fara utan jag blev snabbt vidarebefordra till en psykiatrisk avdelning. Under första dygnet var jag inlåst tills jag hade fått prata med läkare, som godkände frigång inom Sjukhus området. Det utnyttjar jag flitigt både för rökning men frisk luft och att röra på mig. Det går sakta men det går och rätt håll.

Nu hoppas jag på kurator samtalen i morgon och att jag snabbt blir kallad till öppenpsyket och får en psykolog som jag får förtroende för. Förra gången fick jag en kurator som lekte psykolog och der gick åt skogen. En läkare som satsade på karriär i stället för patienter funkade inte heller vilket gjorde att jag förlorade minst 5 år av mitt liv den gången.

Andra gången stoppade jag i mig 100 propavan, fick dricka mängder med aktivt kol och i minst tre dagar blästrade jag toalettstolen. Fick ligga inne en natt och när jag kunde stå någorlunda på benen, så blev jag hemskickad i taxi, då de inte hade plats för mig.

Jag tror att det är någon där uppe som tar vid och hjälper mig, när inte vården funkar….

I dag har jag finfin personal som bryr sig, och känner mig helnöjd.

Tack alla fina människor både personal och patienter, ni gör livet värt att leva….

Än en gång har jag gjort något dumt, ja jättedumt. ..

Jag proppade i mig en massa tabletter under tre dygn men förhoppning om att somna in för eviga tider, men misslyckades.

Första jag gjorde var att köpa ett spännband som jag planerat att hänga i en kraftledningstilpe och hänga mig. Men då kom min vovve och trodde jag skulle leka med honom och jag kunde inte svika honom. Nästa steg var att jag köpte en slang som jag skulle dra från avgasröret in i bilen så jag och vovven kunde lämna det jordiska tillsammans, men der funkar dåligt med bilarar med katalysator. Så till slut samlade jag på mig en massa tabletter och skulle svälja med starksprit. Men den var slut så det blev rödvin istället. Skrev ett avskedsbrev till bror som har svikit mig på FB. Men han hörde inte av sig och har och inte gjort der än…

Men en bekant såg mitt avsked och ringde polisen som kom och hämtade mig och körde mig till psyket där, där jag är nu.

På måndag hoppas jag få kontakt med kurator och sedan snabbt in på öppenpsyk…

Håll tummarna..

GLÖM INTE ATT ANMÄLA ERA BARN!!

Nu är vårens kurser tillgängliga.
Hög tid att skicka in era anmälningar!
Obligatoriskt deltagande .