Att jobba natt innebär ju att man får förlägga sömnen på andra delar av dygnet.

Själv har jag till största delen i mitt liv jobbat oregelbundet och har trivts med det. Visst jag har jobbat kontorstid och det är verkligen inget för mig. I snart 20 år har jag jobbat som tidningsbud även om jag jobbat med andra saker också under tiden. Samtidigt känner jag att åldern tar ut sin rätt och man orkar inte lika mycket som tidigare.

Förr kunde jag jobba 7 dagar i veckan natt, och även andra saker på dagen. Men nu sedan jag delvis fick sjukpension så jobbat jag sex dagar I sträck och ledig åtta. Der är vad jag orkar. Mina lediga veckor kan jag arbeta med annat efter bästa förmåga.

Så jag går och lägger mig runt 21 på kvällen och min klocka ringer 00.30 för uppgång. Jag börjar 02.15 och behöver en startsträcka i lugn och ro med ett par baljor lut (kaffe).

När jag sedan kommer hem så gäller det att hjälpa bror med lite moraliskt stöd inför hans arbetsdag. Då blir det oftast en sväng på FB. Jag upphör inte att förvånas över alla som nyss klivit upp, klagar ”jag är så trött”. Då kan inte jag låta bli att retas med dem och säga att jag skall krypa ner under ett varmt täcke och njuuuuuuta. Då sover jag ytterligare några timmar innan jag sätter igång med sådant som måste fixas. Men oftast har jag inte fått min dygnsvila förrän jag sovit en tredje omgång. Den omgången kan jag ta när jag känner behovet och inget är planerat.

Nej, så när det gäller sova, så är alla goda ting tre….

Jag är nu inne i ett stim med mycket tjänstgöring i Fors kyrka i Sjuntorp vilket är min gamla församling. Från där jag bor nu är det ca 10 km, och ca 15 minuter med bil. Inget avstånd att oroa sig över. När jag bodde utanför Sjuntorp gick jag nästan alltid hit istället för att ta bilen. I Sjuntorp gick jag under namnet vandraren då jag gick till affären, jag gick till kyrkan och några gånger i veckan tog jag en långpromenad på ca 10 km. Jag mås bra av att promenera och det ger många medicinska fördelar men även ett inre lugn. Förra helgen gick avgassystemet sönder på bilen och i all hast ringde jag efter taxi. Nästan 400:- för att göra gratisarbete, nej, det kändes inte OK.

Att gå, kändes mer OK, och det hade jag säkert gjort på sommarhalvåret, men snö, is, slask och mörker kändes inte lockande, då det tar drygt två timmar. Så jag bestämde mig för att åka kollektivt långt det gick. Tjugo i sju i morse promenerade jag de 15 minuterna det tar till busstation. Strax före klockan sju kliade jag ombord på bussen till Lödöse södra station. En sträcka på 16 kilometer och ca 20 minuter. Efter 5 minuters väntan kom pendeln och jag satte mig till rätta för att åka till Trollhättan. En sträcka på tre och ev halv mil och knappt 15 minuters restid. Nu var det 40 minuters väntetid där innan bussen skulle gå, inte till Sjuntorp utan Lilla Edet, varifrån jag startade. En mil och 19 minuter senare klev jag av på hållplats Torpa. Nu hqde jag 4 kilometer och ca 50 minuter kvar innan jag var framme.

Så taxi och 15 minuter kostar ca 400:-

Kollektivt kostade 3 timmar och 67 kronor.

Funderar på hur miljömedveten jag var kontra tiden det tog. Nej jag går mycket gärna och de fyra kilometerna från bussen till kyrkan var inte längre än jag tidigare hade att gå, så det gjorde inget. Men det kändes otroligt skönt när jag gick där i kyrkgången och det pirrade till kroppen. Det var aktivitetsmätaren som talade om att jag gått dagens 10000 steg. Duktiga jag!

Strul, strul, strul…

Ja det är sammanfattningen med brors resor till och från jobbet med färdtjänst.

Sedan vi flyttade till Lilla Edet har det bara varit strul. Först visade der sig att Lilla Edet, inte har det som finns i många kommuner, sk arbetsresor. I Trollhättan gode vi så att vi betalade via autogiro en gång I månaden samma pris som busskortet kostade för den resan han skulle ha. Dvs 1190:- i månaden. Då gällde det resorna mellan hemadressen och arbetsplatsen. Övriga resor betalades direkt till chauffören enligt ordinarie taxa. I Lilla Edet finns inte arbetsresor utan han betalar 129:- resa, gånger 2 per dag ca 20 dagar i månaden.

Första tiden var det strul med att de skulle hitta hit, vilket jag kan förstå, men när det väl hade börjat fungera, då hade Västtrafik skrivit nya avtal med nya utförare. Först funkade det jättebra, men sedan brakade helvetet lös totalt.

Dyker ingen bil upp på morgonen, och jag får sitta och ringa förseningslinjen. Tiderna som är bestämda har färdtjänsten själv tagit fram.

Men vad händer om bilen är försenad och han kommer för sent till jobbet? Löneavdrag naturligtvis och ingen kompensation från Västtrafik. Hur många gånger det har skett har jag tappat räkningen på. En morgon hade de på eget bevåg avbokat resan så de fick beställa en ny resa.

Nu är ju jag hemma nästan var morgon så jag kan hjälpa till med de problemen. Men bror mår inte bra av detta. Men det är lika struligt när han skall hem. Det finns fasta tider för honom, vilket också Västtrafik har gett oss. 15.45 är avfärden. Några gånger har det hänt att chauffören ringt till mig att de är på plats 5, 10, 15 minuter före så han kan komma ut. Han kan inte gå ut förrän han har slutat. Beror det på att det är vanliga färdtjänstresor och inte arbetsresor, som de hade i Trollhättan? Enl Trollhättans stad, så får de inte skilja hur mycket som helst i väntetid mellan önskad tidpunkt och verklig tidpunkt, när det gäller arbetsresor. En gång kom ingen bil, och jag ringde förseningslinjen och fick till svar att de ombokat resan med en timme tidigare avfärd, utan att en meddela oss. Inte nog med det, så fick jag höra att då han inte dykt upp åkte bara chauffören iväg utan att meddela att ingen dykt upp. Numera ringer jag var dag klockan 15.50 för att kolla om taxin dykt upp. Har den inte dykt upp 10 minuter efter beräknad avfärd så ringer jag förseningslinjen. Två gånger denna vecka har Västtrafik ring mig. I onsdag hqde chauffören glömt att hämta bror så de fick beställa en ny bil. Den skulle gå 16.25. Men kom 16.35, dvs 50 minuter efter beställd tid. I fredags var bilen ca 15 minuter försenad och skulle komma 16.00, kom 16.05.

En annan gång när jag ringde förseningslinjen så var det fel på beställningen. Men de skulle skicka en ny bil. Efter 10 minuter ringde chauffören och sade att han var lite sen, men var på väg. Jag ringer bror och berättar att bilen är på väg. Jag sitter redan i bilen på väg hem. Efter ytterligare 10 minuter ringer chauffören, jag hittar inte din bror…

SUCK, Nu var det plötsligt TVÅ bilar som skulle köra honom. Vad gör man? Vem skall jag skylla på?

Kommunen som inte kan fixa arbetsresor? Västtrafik som inte har ordning på sina beställningar eller är det utföraren som inte sköter sitt uppdrag. Jag ser på bror att han blir mer och mer stressad av detta, även om han inte själv kan sätta ord på händelserna, så ser jag det på honom. Förra veckan kom han inspringande från taxin, du måste gå ut till chauffören och prata. Chauffören berättade att han fått en ny bil men kortterminalen gick fortfarande till den gamla ägaren. Så han kunde inte ta betalt med kort. Jag fick swish över pengarna till chauffören. Vi har skaffat ett speciellt konto för färdtjänsten och kopplat ett betalkort till det, istället för att han skall betala 129 kronor kontant. Men jag bävar för den dagen då det är strul och någon vägrar att köra honom. Vad gör vi då?

Nu får det vara nog med strul…

OK, mina vänner, jag är tillbaka…

Detta året har hitintills haft mycket konstigheter med sig.

Mycket med flytt från Sjuntorp till Lilla Edet. Mycket att få det att fungera med brors färdtjänstresor till och från jobbet.

Sju sorger, åtta bedrövelser och nio katastrofer (mijao).

Bestämde mig för att sluta blogga, och när jag skulle skriva ett farväl, så kom jag inte in, då prenumerationen gått ut.

Nu har jag fått så många mail och önskemål om att börja igen att skriva av mig, och visst är det kul.

Så nu har jag förnyat prenumerationen till att börja skriva igen. Behöver rensa ut en del saker som tar upp mycket plats på kontot och skrivningar här kommer när andan faller på. Jag har en hel del projekt igång här i kommunen som också tar tid ifrån mig.

Men hoppas och tror att det skall bli lite lättare nu, när höstmörkret faller. Och jag har saknat detta. Så ni blir inte av med mig än i alla fall. Prenumerationen är på ett år…

Kram!