Kaffe utan grädde

20170729_161006

Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar, heter det i låten… Ärligt talat avstår jag både grädde och kyssar när Pontus står där med sin sin Fogarollimoppe. Nu var det årets sista stadsfestival i området, och då är det Uddevalla som gäller med Uddevallafesten. I år hade vi planerat in lördagen för besök då gruppen Sjömila framträdde på stora scenen på Kungstorget. Sjömila är den lokala musikgruppen som är på klättring på musikens stjärnhimmel. Tyvärr var väl inte vädret med oss i besöket, men vi tillhörde en trogen skara som inte vill missa denna grupp. Vad vore livet utan musik, och var är musik som inte spelas live.

20170729_151441

Vi började besöket på Harrys där vi tog ett bord utomhus i rökavdelningen, för naturligtvis skall även Nussä ha de bästa. Servitrisen kom med ”speisekarte” och naturligtvis hade hon direkt med sig dryck till vår fyrbente vän. Tack Harrys, er service gör att det är hos er vi äter festmåltiden. Pasta och hamburgare i lyxutförande är blev årets måltid. Efterrätten, tar vi sedan hos baristan Pontus. Grädden och kyssarna får han spara till de som behöver dem bättre, men en stadsfest utan Pontus och hans kaffemoppe, är bara en en halv stadsfest. Första gången jag såg en dylik moppe var i Stockholm, sedan Uddevalla, och nu har det blivit tradition att leta upp denna mobila kaffeservering. Att ”tjöta me fölk” har nog både jag och Pontus gemensamt. Det har jag alltid gillat. Men som tidningsbud så är det en bristvara på jobbet, och då blir det så här IRL på en massa andra ställen i stället. Att gå på Koffehouse eller liknande där baristan försvinner på avstånd och gör kaffet, då missar jag det som gör besöket roligt, däremot vid Fagarollimoppen, står man på parkett och få vara delaktig i det hela, det gillar jag. Tänk så lite det behövs för att man skall känna sig delaktig, en kopp kaffe och glatt humör…


Ja, humöret var verkligen på topp och när jag sade att jag ville fota, som städtakterna fram, eller bort, hur man nu vill vill uttrycka det. det finns alltid en trasa till hands för att hålla allt rent, snygg och glänsande som speglar. Men den skulle inte synas på bild.

Jag letade efter denna härliga mobila servering även på Fallens dagar i Trollhättan, men hittade inte den. Nu fick jag reda på att det hade blivit dubbelbokning.
Men vill man han kaffe gjord med omsorg och kärlek, så är det hit man skall gå…

20170729_171214

Därefter blev den en knapp timma med Sjömila på scen, men en höggravid sångerska. Det regnade och regnade, men vad gjorde väl,med sådan härligt musik. Och vi är glada att, såsom Erika Larsson själv säger, Vattnet gick inte på scen.

Vi smet inte från notan såsom 101-åringen gjorde

20170727_154216

I går bestämde jag och bror oss före att åka till Prässebo och fika. Som de flest vet så bor vi nästan i filmkulisser och fiket i Prässebo är en del av delar av i Filmen 101-åringen som smet från notan och försvann. Mina tidningsdistrikt går i närheten men inte här, så det var kul att åka denna vägen också. Väl framme vid kiosken, som numera heter Bennys, taget från filmen.

Vi tog pannkakor med sylt och grädde och promenerade sedan lite i området. När vi skulle åka hem, så fick jag för mig att vi tar en extratur. Vi åkte de gamla vägarna från Lödöse, till Gräfsnäs (och sedan fortsätter till Skara). Då på medeltiden var inte vägarna anpassade för bilar och inte heller asfalterade som de är idag, men ändå känner man tidens vingslag. Gräfsnäs känner nog många till genom artisten Olle Ljungström som bodde på orten, men den ligger ju vid vägen Lödöse Skara och var betydelsefull även under medeltiden. Här finns den gamla ruinen Gräfsnäs slott. Gräfsnäs var stamgods för ätten Leijonhufvud och här sägs det att Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) föddes, men uppgiften är osäker. Hon kan även ha varit född på Ekeberg (Ekebergs herrgård) i Lillkyrka socken, Närke. Hon gifte sig med kung Gustav Vasa 1536 och blev därmed drottning av Sverige.

20170727_165622

Efter flera bränder med hundra års mellanrum,så fick slottet sedan förfalla till en ruin, såsom den är idag. Numera är den restaurerad och konserverad och används till utställningar mm. Verkligen kul att gå in och se vad som händer där idag, samtidigt som man promenerar på samma golv som en adelssläkt. När vi kom till parken tog vi en fika på cafe/restaurangen. Vi hade inte förväntat oss att att något var öppet, men visst var det. En utställning i ruinen ”I skogens djup”. Hantverksutställning, som kommer att berättas lite mer om i bloggen om några dagar.

Därtill var det veteranbilsmöte med massor av bilar. Minst trettio år skulle dessa få vara. Men jag fattar inte varför en sådan utställning är i parken till ett medeltida slott… Hur gammal bilen ändå är, så är den ju otroligt modern i förhållandet till slottet. Har ju svårt att tänka mig att när de promenerade där på sina stengolv, skulle ha fordon med dolda inbyggda hästkrafter några hundratals år senare, ännu mindre att de skulle mötas där i trädgården. Men utvecklingen går trots allt framåt. Idag har vi nog svårt att föreställa oss hur livet var på 1500-talet. I dagr är vi vana att sätta nyckel i bilen, vrida om och sedan åka iväg. Var sätter man nyckeln i en häst. Tänker inte fråga er…

Hemvägen gick sedan vidare via Livered och Kobergs (Prinsessan Desirees) egendomar.

Diamanter, pärlor och örhängen

20170723_190451

I söndags hade jag och bror planerat att åka till kusten och vara med på en kyrkokonsert där en känd svensk sångerska skulle framföra sin musik. Men turligt nog hade en FB-vän delat ett annat evenemang här i min omedelbara närhet. Det var kantorn i Lilla Edet, Christina Elfström Mellberg som skulle spela piano, en duktig musiker på piano och orgel, som jag gillar. Därtill skulle Sir James Robert Hendry spela trumpet. Vet inte om han har ”Sir” framför namnet, för det är väl Storbritaniens drottning som delar ut ”Sir” till personer som hon adlar. Men han kanske är dubbad riddare, för så väl känner jag inte honom. Kommer i god tid till kyrkan och där möter mig ”Diamanter, pärlor och örhängen”. Vad eller vem som är vad, får ni avgöra själva, men jag vet 🙂

Åsbräcka kyrka är den lilla, mysiga kyrkan, som jag kallar för min, fast den ligger på fel ställe i förhållande till där jag bor. Nu tror jag inte att akustiken kan jämföras med Nidarosdomen, men det var oerhört vackert, skall ni veta. Robert, som är född i Lilla Edet flyttade till Norge där han nu bor och har spelat många instrument på olika tillställningar. Denna man, ungefär i min ålder kunde verkligen använda instrumentet. Själv följde jag med en kompis på hans trumpetlektion när jag gick på högstadiet. Naturligtvis skulle även jag prova på, tyckte läraren och han lärde mig hur jag skulle blåsa, medan läraren tryckte på ”ventilerna” och visst, jag spelade två låtar på detta sätt, sedan minns jag att mina läppar kliade och kittlade i 14 dagar efter det. Kan bara konstatera att Robert var duktigare än jag, då han kunde trycka på tangenterna själv. Tror även att läpparna var mer vana med trumpeten än vad jag var, för han fick bara vila en liten stund, innan nästa låt kom upp.

Ja, helt ärligt blev jag så betagen i spelningen i kyrkan, så jag njöt hela dagen efter den spelningen. Ja, jag brukar vara busig, så jag spelade in hela konserten med Christina och Robert, och den konserten har gått många varv i mina öron under hundpromenaderna under dagen. När han själv tar i och blåser de starka tonerna, så tar jag ett djupt andetag och håller andan. Ja jösses, vilken upplevelse, innan jag kommer på mig självt, och sedan börjar skratta. Gå med hunden i koppel och hålla andan hör inte till vanligheterna, och skulle sedan någon se mig börjar skratta där mitt i skogen, så går nog folk långa omvägar kring mig 🙂

Är glad när folk fortsätter med sin musik och utvecklar den, istället för att som jag gjorde, avvecklar den. För musik är bara så vackert, och inramat i kyrkornas akustik, kan det bli en himmelsk upplevelse, precis som i söndags. När de spelade Amazing grace, så var jag tvungen att ställa mig upp och njuta, något så underbart vackert det var.

Tack till Christina och Robert, det blev något magiskt över hela konserten,

Til ungdommen framfördes bland annat vid avtäckningen av Nordahl Griegs minnessten i Potsdam, Tyskland, 23 november 2003 där flygaren Nordahl Grieg stupade 1943, under andra världskriget,[2] samt vid minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka 24 juli 2011 efter Terrorattentaten i Norge 2011. Det är också vanligt att läsa ur dikten i humanistiska konfirmationer i Norge.

” Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.”

Amazing Grace är en av den engelskspråkiga världens populäraste psalmer. Texten skrevs av John Newton 1779 på common metre. Psalmen finns i svenska översättningar vid namn ”Av nåd”, ”Förunderlig nåd”, ”Förundrad jag hör ett glädjens bud” eller ”Oändlig nåd mig Herren gav” samt den friare översättningen ”En ton”.
Sången fick ett rejält uppsving under 1960-talets svarta frihetskamp. Den sjungs ofta i baptistkyrkor i USA. Amazing Grace kan även höras spelad på säckpipa. Den har också blivit vanlig bland grupper av människor som försöker komma ifrån missbruk av alkohol och narkotika.[källa behövs] Den kan också höras vid begravningsgudstjänster.

Summertime är en aria komponerad av George Gershwin för operan Porgy och Bess (1935). Texten skrevs av DuBose Heyward. Sången blev snabbt en populär jazzstandard och har tolkats av bland andra Fun Boy Three[1], Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Janis Joplin.

DSC_0152 (13)

Två sorters människor

teatermasker-plakat
Under åren jag körde buss, så hade jag en ”stamgäst” som hade en massa sjukdomar, otur med det ena och det andra, men ändå alltid lika glad. Hennes förklaring till att hon levde och var glad, trots allt var: Han där uppe vill inte ha mig, och han där nere vågar inte. Därför fick hon leva kvar på jorden. Själv brukar ja säga: Skulle jag dö, så tar det tre dagar innan jag märker det själv. Ja,jag vet att min kropp hittar på en massa hyss, utan att det finns någon orsak till det. Trots det så försöker jag hitta det positiva i tillvaron och se livet positivt.

Men jag upptäcker ofta att det finns två sorters människor, de som försöker hitta det positiva i livet, trots bekymmer, och så finns det de som bara letar negativt. Visst kan även jag känna att allt går emot mig, men det är oftast tillfällig. Men man ser ju allt som oftast att vissa människor bara letar det negativa, medan andra bara skrattar åt allt.

Jag försöker undvika allt för mycket kontakt med de negativa människor och försöker vara med de positiva människorna. Livet blir så mycket roligare då…

En superhelg

Helgen som var, var det årets turisthöjdpunkt i Trollhättan. Ja det var Fallens dagar, som är en turistmagnet för många från när och fjärren. Jag jobbade lördagen, men vi hade en stund på oss under fredag eftermiddag för att gå runt i staden och sluss/fallområdet för att se vad som hände. Skulle egentligen gått som trygghetsvandrare men iom brors sjukdom avstod jag detta och ägnade mig åt honom istället. På fredagen var det rätt så lungt jämfört med hur det brukar vara, och jag hade inget emot det, då det gick att komma fram i trängseln. Det gillade jag… Vi fick se kraftprovet, och målgången. Kraftprovet är inledningen på Fallens dagar och är en löpartävling för elit och vardagsmotionären. Banan är drygt 11 km och går från fallområdet till Strömslund för att sedan gå på småstigar ner till kraftverket och sedan vidare till slussområdet innan man återkommer till fallområdet. En härlig stämning bland publiken som klappade händer för var och en som kom närmare målgången. En del sprang medan andra promenerade i lugn takt.

Vi tog oss till Trollhättans kyrka för vätskekontroll med bulle och kaka 😉

Där träffade vi mycket känt folk och fick prata med alla kända och okända och även Nussä var nöjd, för det är så många små och stora som vill prata med honom. Det gillar han, och särkilt att bli klappad och kliad under hakan. Fundera varför ingen vill klappa klia mig… 😉

Åter in till centrala staden för att kolla in knallemarknade och öltälten. Även där blev det prat med flera personer. Trygghetsvandrare, poliser och kyrkan hjälptes åt att ge trygghet i folkvimlet. Härligt!

Snart blev det hemfärd för att jag skulle jobba sista natten innan semsetern.

Lördagen blev det buss upp till staden för att jag skulle kunna få mig lite öl jag också. Oftast får jag se på när bor svingar bägaren samtidigt som jag smuttar på min damcykel. Nu var det full rulle på stan, och trängseln var stor. Blev kort lina på Nussä, få vi inte fällde krokben på för många turister. Pratade med alla härliga politiker som har hjälpt mig under åren med mor och att ta striden. Tittade på mininöjesfältet, åt vildsvinskebab (mums) och det blev mjukglass och inte minst Bolinsglass med hemmahamnen här i stan. En efterföljare till Trollhätteglass.

Provade stämningen i öltälten med att dricka en stor stark. Inte ofta jag kan göra det här, men nu hade jag chansen. Ner till fallområdet och pratade med Marcus på sommarlyckan. Kommer ett inlägg om det lite senare. Lyckliga barn ger lyckliga föräldrar och det behöver inte kosta pengar, lyckan kan vara gratis. Vi tittade på fallen, inte ofta man gör det under dessa dagar och trängs med turisterna, när man kan se det under hela sommaren utan att trängas. Pratade med vänner inom FRO, som hjälper till med säkerheten vid fallpåsläppen och så vidare. Så mycket frivilliga krafter som förgyller hela evenemanget. Trollhätteborna är ett hjälpsamt folk, och det värmer. Ytterligare en öl, innan vi gick vidare till torget och lyssnade på uppträdanden. På torget är det de stora artisterna som har sina uppträdanden men i Cirkus cirkus det är där man hittar aha-upplevelserna och de små artister som kan vara mycket mer intressanta. Där finns också ett annat hjärta och samhörighet mellan artister och publik. Ytterligare en öl i ett tält innan vi beställde färdtjänst hem…

Vi var inte ensamma om att vilja ha en bil, så vi hann med ytterligare en öl i ett annat tält på väg till torget och den väntande bilen, som vi fick vänta på…

Söndagen gick i musikens tecken med gudstjänt i en av våra kyrkor. Jag och vovven gick 7,5 kilometer för att vara med på den. Hemåt igen för att njuta av en stund på sängen innan det blev kyrka nummer två och en fantastisk spelning mellan kantorn och en fenumenal trumpetspelar. Tanken först var en annan kyrka där en stor svensk artist skulle sjunga. Men en för mig okänd norsk trumpetare och en församlingskantor bjöd på en musikalisk upplevelse. Så varför gå över ån efter vatten, när vattnet kommer hit. Är så glad att vi åkte dit istället, så vi fick uppleva detta. Kommer i bloggen om några dagar. Därefter blev det kyrka nummer tre med klassisk musik på gitarr. Det också en upplevelser utöver det vanliga. När inte kyrkorna kan enas om att ha evenemang olika dagar, så är det gott att de inte samordnar sig med tiden, så man hinner byta kyrka emellan.

Dagen avslutades med ett gemensamt glas vin på altan och prat om vad vi upplevt under helgen. Nöjda somnade vi med leende på läpparna och varma hjärtan. Underbart start på semestern.

Solen går sakta upp

Ja nu känns det som solen har gått upp igen. Tre veckors väntan blev tillslut sju stycken och det kämms nu som man börja komma ikapp. Ja, det var inte lätt att hålla brors humör uppe, för naturligtvis var han orolig med det misstänkta märket på armen som togs bort. Även om man ville tro att det inte hade spritt sig utan man upptäckte det i tid, så fanns ju hela tiden en oro för vad det kunde vara. Bror har varit mer orolig under tiden som vi fick vänta, och han blev mer orolig för mig, och frågade hur det stod till, något han bara gör när söker mer kontakt än vanligt. Visst, vi har inte suttit still under dessa veckor utan varitaktiva som vanligt, och det var behövligt både för mig och för honom.

Både hos honom och hos mig har det nu börjat släppa. Trötter, är bara förnamet, och det märker jag inte minst på bror. Ja, han har mycket känslor som nu måste ut, och det på det sättet som fungerar bäst för honom. I morgon jobbar jag sista dagen innan semestern, och det skall bli skönt, ja verkligen skönt. Nu skall väckarklockans avstängningsknapp få damma igen, med förhoppning att den fastnar i avstängt läge 🙂

Hoppas också få lite mer lugn att kunna blogga mer regelbundet nu, för nu har det varit sporadiskt en tid. Ja, bloggandet har varit en ventil, för mig. Men nu var man ensam med alla bekymmer, och ingen att dela problemen med. Sådant tar på krafterna.

Jag märker nu att jag har mycket sömn att ta igen, eller mer nära sanningen… Jag behöver sova mer nu. Även om man sovit, så har något funnits där, som inte skulle vara. Obesvarade frågor, gör att man istället försöker kompensera med andra saker. Ja, jag brukar använda mitt sunda förnuft, och det gick de tre veckor som vi skulle vänta. Men sedan kom tankar, tankar man var tvungen att ta bort med fakta och inte spinna vidare på, och tro det värsta.

Klockan är nu 20:23 och jag skall strax koja, för sista arbetsnatten.
Läntar till i morgon bitti, då kanske jag spolar mer väckarklockan helt och hållet…

En sten föll från våra hjärtan

FB_IMG_1500404979284

Ovanstående rosor är från vår egen trädgård, och de föräras i första hand en kvinna på hudkliniken på hudkliniken i Uddevalla. Det var hon som hade det (o)tacksamma jobbet att ringa oss och meddela att provsvaret inte kommit från patologen, därav kunde de inte ge oss ett svar. Men vi skall inte glömma övriga personal på mottagningen, patologen och inte minst vår vårdcentral, som alla varit fantastiska och varit mycket stödjande i denna situation. Rosen föräras också alla fina vänner som gett oss stöd, kraft och stryka.

Ja det var malignt melanom, eller som de säger ett förstadie till densamma. Att det kallas förstadie beror på att det hittades så tidigt att det INTE finns risk för för spridning. Dock har bror fått diagnosen melanom.

Som vanligt när det gäller bror, så har det varit viktigt för mig att läsa på och sedan berätta för honom vad det handlar om. Visst är det jobbigt men samtidigt har jag lärt mig en hel del om denna sjukdom, liksom jag fick göra både när det gäller far och mor. Så detta var inget nytt för mig. Däremot har jag känt mig fruktansvärt ensam i denna situation.

Som vi blivit varnade för så blev det en del väntetid och medan vi väntade så gick jag runt och läste mer information om sjukdomen. I ett ställ med broschyrer hittades bland annat följande litteratur.

20170718_131346

Då det var konstaterad med sjukdomen, så gjordes en reoperation runt det första stället, plus att ytterligare ett märke togs bort.


Lite fakta om sjukdomen:
Denna form av hudcancer uppkommer i hudens pigmentceller (melanocyter). Melanom drabbar årligen ca 3500 personer i Sverige och är den cancerformen som ökar mest. Detta hänger bland annat ihop med våra ändrade solvanor under de senaste årtiondena. 

Vem får melanom? 

Båda män och kvinnor får melanom i samma utsträckning, oftast i vuxen ålder. Även yngre vuxna drabbas men barn får endast undantagsvis melanom. 

Varför får man melanom? 

Den ultravioletta delen av solljuset har stor betydelse för utveckling av hudcancer. Mycket tyder på att det är kraftig strålning på oskyddad hud som ökar melanomrisken mest, t.ex. vid utlandssemester. Intensiv solning och solbränna under barndomen är också en stark riskfaktor. 
Sannolikheten att utveckla melanom ökar om man är ljus i huden, har många pigmentfläckar och/eller nära familj emedlemmar med melanom. 

Hur kan jag upptäcka ett melanom? 

Om ett födelsemärke börjar växa, ändrar form eller färg eller börja blöda/klia kan det vara första tecknet på melanom. Melanom kan dock också uppkomma som en hel ny fläck i huden. Ett pigmenterat födelsemärke som avviker på något sätt bör alltid ifrågasättas. 
Melanom är ofta större, oregelbundna i form, har ojämn kant och flera färger. 

Prognos Det är viktigt att melanomet upptäcks medan det är tunt. Eftersom de flesta melanom i Sverige upptäcks tidigt blir 80-85 % av patienterna botade. 

Behandling 

Den första behandlingen är att operera bort förändringen. Genom det kan man även undersöka melanomet mikroskopiskt och bestämma dess växtsätt och tjocklek. 
I det svenska vårdprogrammet för melanom rekommenderas en säkerhetsmarginal mellan 0,52 cm beroende på melanomets tjocklek samt i vissa fall en undersökning av den närmast liggande lymfkörteln (sentinel node biopsi). Dessa åtgärder utförs oftast i ett andra steg 
antigen på hudkliniken, kirurgkliniken eller öron-näsa-halskliniken. 

Uppföljning
Tunna melanom har efter operation en mycket bra prognos och behöver inte följs upp. Lite tjockare melanom följs enligt melanomvårdsprogrammet 1-3 ggr./år i upp till 3 år med återbesök antigen på hud eller kirurgkliniken. Då tittar läkaren över hela kroppen, kontrollerar ärret och lymfkörtelstationerna. 

Vi rekommenderar även att du själv undersöker din hud, melanomärret och lymfkörtlarna regelbundet. Ifall du hittar någon pigmentförändring eller knöl bör du höra av dig till din kontaktsjuksköterska eller till hudmottagningens telefonrådgivning. 

Riskfaktorer 

Efter melanomdiagnosen undersöks alla patienter av en hudläkare för att bedöma risken för ytterligare melanom. Patienter som bedöms ha ökad melanomrisk rekommenderas regelbundna kontroller på hudmottagningen. 

Hur mycket får jag vara i solen? 

För att minska risken för nya melanom bör du undvika att bränna Dig. Undvik solen mellan kl. 11 och 14 då den är som starkast. Vistas gärna i skuggan. Bäst är solskydd genom kläder och hatt. Kroppsdelar som inte täcks av kläder bör skyddas med solskyddsmedel, minst med solskyddsfaktor (SSF) 30. Stryk på riklig mängd och upprepa applikationen under dagen samt efter bad. Sola inte i solarium. 

Ärftlighet 

En mindre grupp av melanompatienter tillhör familj er där två eller fler nära släktingar har haft sjukdomen. Även förekomst av dysplastiska nevi (stora oregelbundna pigmentfläckar, klassas som godartade) kan vara ökad i dessa familjer. Här finns en genetiskt betingad stegrad risk att insjukna i melanom och familjemedlemmar följs i speciella DNS(Dysplastisk Nevus Syndrom) mottagningar. 
Enstaka dysplastiska nevi är vanliga och innebär ingen ökad risk för melanom. 

1. Undersök 
ansiktet, speciellt näsan, läpparna och öronen (fram och bak). Använd dubbla speglar för att kunna se bakom öronen. 

2. För att undersöka hårbotten kan man använda en hårtork för att se tydligare. För detta kan det vara bra att be en närstående om hjälp Frisören kan också vara till stor hjälp! 


3. Se över händerna, både handryggama och handtlatorna. mellan fingrarna och naglarna. Fortsätt sedan med underarmarna. 


4. Ställ dig framför spegeln för att undersöka överarmar och armbågar. 


5. Undersök sedan halsen, bröstkorgens främre del och magen. Kvinnor bör inte glömma att titta under brösten. 


6. Använd dubbla speglar för att undersöka nacken, axlarna, ryggen och baksidan på överarmarna. 


7. Dubbla speglar kan också hjälpa dig att undersöka ländryggen. rumpan och baksidan av båda benen.

Slutligen: Sätt dig ner på en stor och lyft upp den ena benet efter det andra för att undersöka underben. fötter, fotsulor tar och tånaglar. Använd spegel för att undersöka underlivet.

För bror gäller ovanstående dock behöver vi inte undersöka lymfkörtlarna. Läkaren rekommenderade att vi skulle fota hela kroppen för att lättare kunna hitta märken som ändrar sig, och hittar vi speciella märken, som vi bör hålla koll på, är det bra om vi fotograferar dessa märken extra. Då är det lätt se om märket förändrats över tid.

Nedan följer en bild hur det ser ut när området där hudförändringen är borttagen. Då har området ner till muskelhinnan tagits bort.
.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

 

 

20170718_150002

Ett smultron

20170716_202815Jag och bror åkte bort till Resteröds kyrka för att vara med om en musikalisk resa.

20170716_193917

Gruppen Sonatrice som spelar spelar på tidstrogna instrument såsom fiddla, harpa, blockflöjt och sång, iklädda dräkter inspirerade av medeltidens mode, skulle visa upp hur musik kunde låta på 1600-talet. De visar upp lite av den brokiga medeltida musikvärlden med pilgrimer, helgon, dans, fest och glädje.

Karin Palm Lindén, Carina Norlander, Eva-Lis Carlsson och Villemo Daneling – tre av dem kyrkomusiker.

De berättade att det finns inga instrument kvar från den tiden, så det var att använda bilder för att försöka återskapa dessa instrument. Vilken klang och färg det gav till kyrkorummet i Resteröd, när man hörde deras spelglädje. Att först vara i den varsamt renoverade kyrkan, och sedan känna tidens vingslag. Detta var något utöver det vanliga.

 

Kyrkan då..

Sägnen berättar om två brudföljen på väg till Resteröds kyrka. Inget av följena vill vika för det andra, utan slagsmål uppstår. ”Ingen kom undan med livet mer än brudgummen på den ena sidan, och bruden på den andra, Vilka strax beslöt sig att äkta varandra och låta sig viga.” Historien återges av Johan Ödman i sin ”Bahus-Lans Beskrifning” 1746. Bakgrunden skulle vara att kyrkan ansågs vara den äldsta i trakten, och att ”brudefalk från åtskilliga orter farit till denna kyrkan och låtit sig viga”.

Kyrkan är sevärd och berättar genom sitt utseende och sin fina interiör om en lång historia. Men tiderna har stundtals också varit kärva. Hösten 1825 förrättar biskop Wingård visitation i Resteröds kyrka. Omdömet blir hårt: ”! denna kyrka finnes intet, som icke är i högsta grad förfallet” konstaterar han och drar slutsatsen att kyrkan ”icke kan undgå att hel och hållen utdömas”. ”Här borde inga gudstjänster mera hållas”, dundrar biskop Wingård.
Men hotet väcker församlingen, som redan följande år fattar beslut om en omfattande renovering av kyrkan. Man målar och rappar, förstorar fönstren, reparerar bänkar och lägger nytt golv. I och med det har krisen avvärjts.

Flera saker vittnar idag om kyrkans medeltida ursprung. Den är en av få medeltida kyrkor där triumfbågen mellan långhus och kor har bevarats.
Även dopfunten är medeltida, från 1100-talet. Originalet finns på Göteborgs stadsmuseum, men i kyrkan står en väl utförd kopia av den rikt dekorerade gamla funten, med drakar och flätmönster på det fyrkantiga karet. Dekorationerna på funtens sidor för oss tillbaka till den tidiga medeltidens bildvärld.
Kyrkan har en fin snickeriinredning med många delar från 1600-talet. Altaret’är av sten och förmodligen mycket gammalt, med en senare altarskiva av trä. Altaruppsatsen är från 1600-talet. Motivet är utfört 1681 av en målare vid namn Wandaleus. Vi ser Kristus till höger och Moses med lagtavlorna till vänster.

Predikstolen är i samma stil som altaruppsatsen. Den omnämns första gången i räkenskaper 1626-27, då den bemålades. Det finns också en uppgift om att
den skulle vara från 1576, vilket dock är osäkert.
Bänkarnas dörrar är troligen från 1600-talet.
Lägg särskilt märke till nr 5 på norrsidan med texten ”Kirstin Nels Daaters Stol i Backe”. Det fint Utformade ryggstödet längst bak i den norra bänkhalvan är troligen från den s k Restenässtolen, en ”herrskapsbänk” som tidigare fanns i koret.
Långhusets takmålning är från mellan 1703 och 1720. Bland molnskyarna svävar tre änglar med textband: ,'”‘Helig Helig Helig är Herren Sebaoth: Hela iorden är full af hans äro” och ”Herren ser til hiertat. 1 Sam l6.” De målas över på 1800-talet, men tas fram igen 1929. Kortaket saknar då takmålning, men i samband med restaureringen utför konservatorn och konstnären
C O Svensson en ny takmålning här, som återger
Gud Fader sittande på en glob och omgiven av moln.

Kreativitet som gör skillnad

Vi människor är ofta ett givmilt folk som gärna ställer upp för andra som har det svårt. Det ser jag som tidningsbud, när jag delar ut material från olika gåvor och hjälporganisationer. Vi tidningsbud är ju oftast billigare än posten, och då kan mer pengar gå till hjälpverksamhet istället för annan verksamhet. Men så finns det andra organisationer som inte är så stora men ändå gör ett stort socialt arbete, kanske ibland i ett smalare område, men ändå så otroligt viktigt.

En sådan organisation finns i Lilla Edet. IVO Sverige arbetar bland annat med barn i Kurdistan, som är ett statsövergripande område i sydvästra Asien. I Lilla Edet har de en en del av loppisen i Västerlanda för att få in varor som kan skickas ner till området,  men också att få in pengar till transporter. Många hjälper till med att sticka ”gosedjur” till barnen där nere, liknade de som Malin håller upp på bilden ovan.

Malin berättar för mig i mail:

Hej min resa med IVO Sverige började med att jag fick ett erbjudande om att samarbeta med dom (IVO Sverige) fick kontakt med Maria via en handarbets sida här på fb. Jag startade min egen hjälp sida Angel for help: animal and People. Vi pratade om att slå ihop det jag gör. med deras och att jag skall ta hand om det här i Sverige eftersom hon och hennes familj ska flytta ner till Kurdistan.

Jag fick leveranser på kläder och leksaker stickade katter husgeråd mm då startade jag loppis sidan för att få in lite pengar till transport, mat,mediciner, hund mat koppel mm allt detta skall skickas med lastbil ner till Kurdistan. Fick också reda på att det kostar massor att få ner en lastbil så jag började leta efter en lokal. Sprang då på loppisen i Västerlanda och hyr nu en liten del där som vi säljer saker på för att få ihop pengar till det som behövs.

Jag gör detta helt ideellt och bara älskar det. Så roligt att träffa nya människor och se glädjen när dom kommer med saker till barnen i kurdistan. Vi hjälper bla ett läger som tar emot barn som förlorat sina föräldrar som sett sina föräldrar syskon blivit våldtagna och dödade dom har inget.

Fika i bastun

20170712_184130

I vårt området finns många byalag som driver frågor om byn men också ordnar aktiviteter för byn och allmänhet. I Utby mellan Trollhättan och Lilla Edet fixar Utby Vestens byalag varje år sommarkafe i bastun. Ja bastun, är en liten stuga mitt i byn, där det badas bastun, där man kan hyra ett rum för övernattning och boende. I går var jag och bror där tillsammans med goda vänner och fikade, gjorde musikquiz och hae mycket trevlig. För musikquis stod Josefin och Henke som bjöd på varierande låtar som hjälp till korsordet.

20170712_190200

Här bjuds på hemlagade godsaker från fikabordet, och det serveras med kärlek. Med jämna mellanrum kommer personalen ut med kaffepetter och fyller på våra kaffe och temuggar, så vi inte sitter där med innehållslösa koppar. Både livet och kopparna måste fyllas med innehåll.

20170712_174238

Just det lite mer kärlek i bakandet gör att det känns så genuint och inte gjort enligt löpande band principen. Detta gör att man verkligen låter hjärtat vara med. Det roliga är att man lär känna så mycket nytt folk på sådana här ställen, människor man knappast inte skulle ha träffat i vanliga fall.

Så en stor eloge till alla som förgyller vår vardag.

PS gissa vem som vann först pris i quiz:en 😀