En ny tid…

En ny tid började för oss den första april, även om vi inte fick reda på det först några dagar senare. Ibland går saker och ting långsamt och helt plötsligt går det fortare än tänkt.

Ketchupeffekten.

Bror har efter 35 år slutar på Samhall då de inte kunde ge honom anpassade jobb. SVT:s Uppdrag granskning gjorde ett program om hur Samhall ändrat sitt uppdrag och kan inte ge alla personer med funktionshinder jobb på personens villkor. Vi, bröder tillsammans med Gode mannen och tillsammans med försäkringskassan gjorde att han nu har sjukersättning.

Så några arbetsdagar in i april kom beslutet att han fått ersättning. Det är med blandade känslor som han lämnade sin anställning, då vi tyckte att han kunde få jobba kvar de år han hade till ordinarie pension. Samtidigt vet jag att bror de senaste åren inte har trivts på arbetsplatsen då överordnade krävde mer än han klarade av.

Många har ju lämnat Samhall under senaste åren då kraven blivit större och större, samtidigt har många förändringar gjorts som varit negativa för de anställda. För 10 år sedan lade de ner tillverkningen i Trollhättan och bror var en av de som flyttade med till Uddevalla. Men drygt hälften av hans kollegor valde olika sätt att inte följa med dit.

För oss kom beslutet fortare än vi tänkt, så nu är han hemma. Senare skall vi fixa så han kommer in på daglig verksamhet här I kommunen, men nu måste vi gemensamt arbeta för att landa i nya situationen.

Jag har ju också märkt många positiva effekter på nya tillvaron genom att han ser saker han inte gjort på några år, och tar egna initiativ. Detta gör mig otroligt glad.

Han har nu blivit Trygghetsvandrare I Trollhättan fast med lite annorlunda upplägg än för oss andra. Är jätteglad att kommunen ville hjälpa till med detta. Viktigt att ta tillvara på de goda krafterna men också skapa en tillit att man är behövd och som stärker självkänslan.

Thomas, du är en fantastisk person som jag känt i nästan 55 år nu. Jag är glad att få vara din bror, ett stöd till dig, liksom du är stöd till mig. Att kunna prata och diskutera på ett sätt som bara du och jag kan. Jag älskar att uppmuntra dig i vardagen, liksom du uppmuntrar mig. Att det som många upplever som funktionsnedsättning samtidigt är en fördel i många fall, är något vi alla behöver lära oss. Vi är inte stöpta i samma form, utan våra erfarenheter kompletterar varandra.

Samverka så in i helvete

Under flera veckor har jag varit ansvarig för trygghetsvandring I närheten av en sporthall. Hallen har hyrts av en förening som haft aktivitet för mindre barn. Vid flera tillfällen har denna lokal trakasseras av ungdomar som haft ett normbrytande beteende och skrämt de små.

Målet har inte varit att ta ungdomarna i örat utan istället vara ixna förebilder för dessa. Samarbetet har skett mellan oss trygghetsvandrare, fältassistenter, områdespoliser mm.

Under dessa fyra veckor har fritidsgården i närheten dukat upp med bullar och kaffe, både för att prata med oss, men också att vi skall lära känna ungdomar.

Genom att gemensamt samverka har vi kunnat stävja det problematiska normbrytande beteendet som var. Polisen har kommit på besök och pratat med oss, men då vi varit där har deras arbete kunnat fokusera på annat. Likadant med fältenheten. Vi har dock haft direktelefonnummer till båda grupperna om problem uppstår och i värsta fall gäller 112 och säga att man är trygghetsvandrare.

Genom samverkan så in i helvete har vi nu kunnat överlämna det till föräldrar som turas om att vara där som trygghet både för barnen men även för de unga ledarna.

All övrig information har sedan vidarebefordras via vår samordnare på kommunen till polis, fältassistenter, ungdomsledare på fritidsgården mm. Vilket har fungerat på bästa sätt.

Västtrafik/Nobina står för våra resor. Kommunen genom fritidsgården ger oss skydd (om det behövs), men även fika med tilltugg, vilket även butiken i närheten gör om vi säger till. Plus värme om vi känner oss frusna. Jag har ju nästan alltid Nussä med mig som gärna charmar både små och stora och är suverän på att skapa kontakt. Och min lön är att känna att jag gjort något för mina medmänniskor.

Titeln på inlägget kommer från Socialtjänstpodden.

Lag och ordning, strängare straff och hårdare tag var en stor del av valdebatten 2018. Samtidigt har bla Akademikerförbundet SSR tillsammans med Polisförbundet lyft att det snarare behöver satsas mer på att förebygga brott. Den myndighet som är experter på det är Brå – brottsförebyggande rådet. Där arbetar Karin Svanberg och Linda Lindblom som är veckans gäster i Socialtjänstpodden.

Brå är en myndighet som verkar för att minska brottslighet och öka tryggheten i samhället. De gör det genom att ta fram fakta och kunskap om brottslighet i Sverige och brottsförebyggande arbete.

Linda betonar att kommunerna redan idag är skyldiga att arbeta förebyggande och uppsökande enligt Socialtjänstlagen men att det behöver göras mycket mer. Brå anser att det brottsförebyggande arbetet behöver bedrivas mer kunskapsbaserat och mer i samverkan mellan myndigheter, kommun och det civila samhället. 

Hylla en OS-hjälte

I lördags var det dags att hylla vår OS-hjälte Nils van der Poel på torget i Trollhättan. Naturligtvis ville vi trygghetsvandrare vara med att både fira och öka tryggheten.

På olika sätt tog vi oss till torget i god tid. Medan en del samlades och vandrade från södra stadsdelarna in till torget, tog jag och de mina onödigt många bussar för att ansluta. Viktigt att visa upp sig, men även att träffa människor, prata med dem om hur när och var de eventuellt känner otrygghet.

Väl inne på torget så träffas vi och har kontakt med polis och ordningsvakter för att göra upp hur vi snabbast får kontakt med varandra ifall något sker. Därefter följde förberedelser för själva firandet.

Medan mina kollegor gick runt och delade ut svenska flaggor, så gick jag och Nussä (vovven) runt och agerade barnvakter. Nussä är väldigt social och många vill prat med honom och klappa honom. Då fick föräldrarna möjlighet att lyssna på det som sade från scenen.

Krig, förbannade krig

Krig, förbannade krig…
Jag följer naturligtvis det som händer i Ukrania, och oavsett om man vill eller inte vill, så går det inte att låta bli, på nyheter, tidningar, sociala mötesplatser så svämmar det över om rapporter om vad som händer. Man kan inte undgå att få info. Antingen får man stänga ner allt eller så får man bearbeta informationen.

Själv kommer jag tillbaka i tankarna om mor och hela släktens liv under andra världskriget. Då när flykten satte igång så fick de bara med sig saker som det fanns plats för i en resväska. Fotot på mor låg längst ner i den och följde med hela tiden.

Jag gjorde en sökning på hur lång tid det tar med tåget från Stettin till Lübeck. Den resan tar idag drygt fem timmar med snabbtåg, med byte i Berlin. När släkten flydde 1945 tog den resan ca tre månader.

Klättra in i godsvagnarna, skuppa runt några timmar. Tåget stannade för att de kunde sträcka på benen och sedan iväg igen. Fram till en skola, samlingslokal eller liknande. Där skulle man packa upp sina få tillhörigheter för att sova en eller ett par nätter innan det åter var dags att packa resväskan och äntra tåget.

Idag stänger jag ner mina medier, tar på skorna och går ut i naturen. Många promenader med vovven. Trygghetsvandrarvästen åker på och stöttar andra människor i olika situationer. Är involverad i arbetet med vaccinguide för att få fler att vaccinera sig för det finns ju fortfarande en pandemi.

Det är mitt sätt att hantera denna situation som nu pågår med människor på flykt. Jag måste liksom så många andra hitta min plats i tillvaron så jag känner att jag gör något för mina medmänniskor i denna situation. Detta är mitt bidrag till det som händer I världen. Jag min plats och min uppgift.

Jag är i alla fall lyckligt lottad, jag har i alla fall mer av mitt liv än vad som ryms i en resväska. Men jag har också ett hjärta som vill göra något.

Fuck off, Putin

Blått och gult är Sveriges färger, men också Ukrainas. Det ena landat lever i fred medan det andra är i krig. I över en vecka har vi matats av bilder, berättelser, rapporter och analyser om vad som händer i Ukraina.

Från Stockholm är det närmare till Kiev än till Paris. Visserligen har jag sluppit delen mellan Stockholm och Göteborg, men har bilat till Paris några gånger. Jag vet vägen…

Allt är så nära, så ofattbart nära och inget jag trodde skulle hända under min livstid. Men det sker just nu, just nu när jag skriver detta. Men jag ser också många av mina trygga och rediga vänner visa oro, både direkt och indirekt.

För tredje gången sedan starten på kriget ville jag visa min avsky mot det som sker i ett naboland. I Trollhättan hade vi en manifestation mot Ryssland och för Ukraina. Som trygghetsvandrare I Trollhättan kunde jag också demonstrera I vår orangea väst, att skapa trygghet men ändå stå Ukrainas folk bi i denna mardröm.

Jag ser människor på flykt till grannländerna med sina resväskor och ibland bara kassar med det viktigaste, men med livet i behåll. För många betyder en resväska semester, men för de som en gång flytt, kan en resväska betyda flykt, fara eller krig. Hur många fler människor skall förknippa resväskan med negativa saker istället för något positivt.

Jag hat pratat med representant för hyresvärden och i akut skeende kan vi ta emot några som behöver få vila efter flykten. Men det viktigaste för mig är att protestera mot det som sker, för detta är inte värdigt år 2022 att en supermakt angriper ett annat land.

Historien upprepar sig

Än en gång krig I Europa, än en gång seglar minnen upp från mors berättelser om kriget 1939 till 1945 och tiden därefter.

Mor lämnade det jordiska för snart åtta år sedan och även om saknade är stor, är jag ändå glad att hon som människa inte behöver uppleva det som idag sker. Även om kriget började 1939 så var det inte förrän 1943 som det började märkas för tyskarna. Mor bodde utanför Stettin, en stad som förstördes till mellan 70 och 90% i slutet av kriget.

I början på 1945 så kom då en av segrarmakterna, Ryssland till undsättning av området. Trots allt var inte det frid och fröjd. Var man inte jude så skulle man som tysk stå till svars för Hitlers välde. Man skall nog betona att det gällde de fyra segrarmakterna, att inte behandla tyskarna väl. Då handlade det om att avnazifiera Tyskland. Samma ord hör jag från Ryssland idag, avnazifiera Ukraina.

Idag har jag så många frågor jag skulle vilja fråga mor om, frågor från kriget då, för att jämföra med kriget idag.

Jag följer med stort intresse, Sveriges Radios korrespondenter Lubna El-Shanti och Johan Mathias Sommarström, som de senaste dagarna rapporterar från Lviv i Ukraina. Jag såg bilderna från tågstationen hur de älskande skildes för att fortsätta motståndet mot Ryssland och för att sätta sig i säkerhet.

Själv ser jag järnvägsstationen i Stettin som jag besökt flera gånger, där mor och syskon ofta bytte tåg för att resa mellan de olika släktingarna och sin mormor. Jag ser också hur mor och resten av syskonskaran tar farväl av släkten, men med orden vi syns i säkerhet när vi kommer fram. De sågs när de var i säkerhet och flykten klarade dem.

Mammas mormor sade att det inte kommer finnas mer människor kvar när kriget är slut än vad som får plats under en lönn. Utanför mors dopkyrka i Polen växer just en lönn. Där får inte många människor plats.

Hoppas innerligt att detta snart tar slut, vi behöver medmänsklighet inte ett nytt krig.

Café Slussen

Jag lärde känna Mazen Alsahaf när han hade solariet här i huset. Han gick med i grannsamverkan vi har här och vi hade mycket gemensamt arbete byggt på förtroende och tillit, vilket gjorde att vi kunde minska rörelse av ”skymma typer” till ett minimum. I lördags hade han invigning av sin nya verksamhet, ett cafe och en salladsbar under namnet Café Slussen. Wow, vilken grej! Folk gick i lördags man ur huse för att välkomna verksamheten.

– Jätteroligt, spännande och nervöst, uttryckte Mazen Alsahaf när han under lördagens invigning fick bekänna färg bakom cafédisken i gallerian. Jag tror att detta är något som vi behöver i Lilla Edet, en samlingsplats med generösa öppettider och samtidigt kunna träffas utan allt för mycket krav. Personligen ser jag mycket fram emot detta, att otvunget kunna ta en lättare fika med goda vänner.

I lördags fick jag och bror vänta en halvtimma på att få ett bord, men det var det värt, för en underbar lokal, underbar personal som verkligen gjorde sitt för att vi alla skulle trivas.

Nu ser vi fram emot att Lilla Edetborna hjälper till att stödja verksamheten, så att vi får behålla dessa generösa öppettider. Nu önskar jag Mazen och hans personal stort lycka till ❤

Följ dem gärna på Facebook

Pandemin ökade det brottsförebyggande arbetet

Anne Fagerberg, Brottsförebyggande strateg i Trollhättan

SKR och MSB ger ut skriften: Öppna jämförelser Trygghets och säkerhet 2021, statistik som ”mäter och väger” de olika kommunerna. Ett nedslag har gjorts i Trollhättan och alla trygghetsvandrare kan stäcka på sig och vara extra stolta.

Jag minns hur vi Trygghetsvandrare blev lamslagna när pandemin slog till, och vi inte vågade röra oss. Allt var nytt både för oss och för samhället. Ganska snart fick vi bra rekommendationer från vår säkerhetsavdelning i kommunen, om hur vi skulle kunna bedriva vårt ideella arbete.

Våren 2020 sjösatte Trollhättans stad en större omorganisation där bland
annat det brottsförebyggande arbetet gavs hög prioritet. Fokusgrupper för
olika geografiska områden bildades och forum för samverkan med en rad
externa aktörer skapades. Men samtidigt bröt covid-19 ut och en särskild
stab fick ansvaret för att samordna hanteringen av pandemin.


Eftersom uppbyggnaden sammanföll med covid-19 krävdes extra tydlighet
om hur BF-arbetet enligt den nya modellen fungerade. Brottsförebyggande
strategen Anne Fagerberg började rapportera veckovis till covid-19-staben
och därmed kommunledningen, så att de och politiken fortlöpande kunde
följa tendenser i kriminalitet och social otrygghet. Det kommunicerades i
sin tur ut till stadens alla anställda.


– Analysen gick också ut till våra trygghetsvandrare, som tydligt kunde se
var behoven fanns. Och de rapporterade in läget till oss. De såg tydligare
sin roll i arbetet och vad de kunde bidra med. Den gemensamma agendan
stärktes, säger hon.


Trygghetsvandrarna i Trollhättan är vad många andra kommuner kallar
nattvandrare. Det som andra kallar trygghetsvandringar, benämns här trygghetsronder. Tillsammans med grannsamverkan och samarbete med andra
förvaltningar och andra aktörer, som polis, räddningskår och det kommunala
fastighetsbolaget, utgör det kärnan i det brottsförebyggande arbetet.

Med pandemin fick den brottsförebyggande enheten nya utmaningar att
tackla. Det minskade resandet ledde till exempel till att resecentrum blev
öde och drabbades hårt av klotter och skadegörelse. Högskolans område
blev också tomt, liksom andra offentliga miljöer. Parallellt ökade våldet
inom hemmen, berättar Anne Fagerberg.
– Vår enhet mot våld, som samarbetar med kvinnojourer och skyddade
boenden, såg att våldet både ökade och blev grövre. Bland annat uppstod
”vaccinationsvåld”, där kvinnor hindrades av sin partner att vaccinera sig.

Allt sammantaget rapporterades en minskad brottslighet med 20 procent
under sommaren 2021. Förutom människors minskade rörlighet kan det
bero på hur det brottsförebyggande arbetet har lagts upp. Medan många
kommuner satsat på att bygga upp ”mini-Brå” har Trollhättan i stället
bildat geografiskt avgränsade fokusgrupper.


– Vi skapar grupperna efter behov, som social oro eller klotter och skadegörelse. Vi avgränsar området, ser vilka som är aktiva och behovsanpassar
insatserna. Arbetet involverar såväl socialsekreterare, fältarbetare och polis
som Trafikverket och kollektivtrafiken. I övrigt är samtliga förvaltningar
involverade i trygghetsarbetet, förklarar Anne Fagerberg.

Brottsförebyggande strategen håller samman stadens trygghetsgrupp. I
gruppen ingår alla förvaltningar, två större fastighetsbolag, polis och räddningstjänst. Fler aktörer utanför kommunen har på ett enklare sätt kunnat
involveras i fokusgrupperna. Mycket av arbetet har fått ske via digitala
kanaler, vilket på det stora hela varit positivt eftersom även resurser i mer
avlägsna delar av landet har kunnat inkluderas, enligt Anne Fagerberg.
– Det har gjort kontakter möjliga med aktörer som vi inte tänkt på innan.
Överlag har kunskaper och konferenser blivit mer lättillgängliga, till exempel samarbetet med SKR. Fler har kunnat vara med när man inte behöver
planera och boka resande och boende.

Kontakterna med civilsamhället har till viss del blivit lidande i och med det
ökade fokuset på digitala möten. Ett undantag är de ideella trygghetsvandrarna. Där har engagemanget ökat under pandemin, berättar samordnaren
Gigi Cederholm, som sköter kontakterna med vandrarna och leder deras
insatser.
– Det beror bland annat på den lägesbild som Anne sätter ihop varje vecka.
I och med att hon tar med information från dem, samt från olika förvaltningar, bidrar de till bilden. Det tror jag har gjort vandrarna mer aktiva.
Det är lättare för dem att gå ut om de vet att det samlas gäng på den och
den skolan, att det varit stök i ett visst villakvarter.
I pandemitider har vandringarna efterfrågats extra mycket av kommunen,
vilket har motiverat dem att gå ut mer än andra år. De har känt sig värdefulla
och att deras insatser uppskattas. Bristen på andra sociala sammankomster
har troligen också bidragit till att vandrarna gått ut mer, gissar Gigi Cederholm.

De positiva erfarenheterna med veckobrevet innebär att det kommer att
fortsätta skickas ut även efter pandemin. Det har antagits som arbetsform,
och ska vidareutvecklas med en digital plattform där fler kan rapportera in
sina bidrag eller ta del av andras.

Hela rapporten kan du läsa här och Trollhättans del i detta hittar du på sidorna 59 – 65.

Robotdammsugare version fyra

Nu har vi införskaffat version fyra av robotdammsugare.
Första versionen köpte vi i slutet på 2010, mycket för att hjälpa mor, som var till åren kommen men också för att kunna ägna tiden till roligare saker än att bara städa.

Jag ställde in den i ett av våra rum, sedan fick sköta sig själv i ca en timma innan jag hämtade den och satte den på laddning. Kök och hall tog den dagligen, då hundar, katter och rullstolar tog med mycket in i huset. Version två köpte vi när denna blev utsliten men jag hade inte läst info om den så noga och visst gjorde den sitt jobb, men inser att det var ett felköp och neddatering. Men den fick hänga med trots allt.

Version tre köpte vi när vi flyttade till Lilla Edet. Modell billig men gjorde sitt jobb, men problemet som jag upplevde var att den inte hade något borste undertill, utan bara ett insug. Det fungerade bra men problemet var hund och katthår. Trots att jag har en pudel som normalt inte skall fälla, så gör Nussä det. När det blev tätt med för mycket hundhår, så åkte den bara runt och flyttade dammet utan att städa. Inget fel på den mer än det. Var också lite mindre så den kom fram väldigt bra och gjorde rent, om jag hade rengjort den.

För en månad sedan kom generation fyra in i huset. Nu var det mycket nytt, med laser som läser av rummen/lägenheten och kommer ihåg hur det ser ut.

Den är också inkopplad till vårat hemautomatiseringssystem, när när vi lämnar hemmet för en timma eller så, så sätter det igång med att dammsuga. Nästan var dag när vi kommer hem är hela lägenheten dammsugen, dammsugaren har åkt till sitt laddningsställ och är beredd för nästa städuppdrag.

Jag kan i appen markera en del av bostaden som den behöver städa extra i, och den hittar vilken väg den skall åka för att komma dit utan att stöta i något ben eller annat hinder. Den åker sedan runt väggarna och ev hinder som stols och bordben och gör ett extra varv. Därefter åker den fram och tillbaka och tar hela ytan. Skall den ta hela lägenheten så delar den upp lägenheten i mindre området och tar område för område. Dammsugaren känner också av om det är vanligt slätt golv eller om det är en matta, och reglerar effekten efter det. Mattor med mattfransar gjorde jag så att jag klistrade in fransarna med dubbehäftande tejp på baksidan, så det fanns inga fransar att fastna i. Vissa mattor satte jag fast med mattejp. Nu har jag inte skaffat det än, så hörnen sitter fast med silvertejp tills vidare.

Mat och vattenskålar för hund och katt står på en skobricka för att inte köra in i den, och flytta dessa runt i lägenheten. En katt som bara gillar vissa bitar i sitt torrfoder spottar ute de den inte gillar vid sidan om så får vovven sedan äta upp det. Men vi slipper få torrfoder i hela lägenheten.

Brickan är ju sedan lätt att ta upp och rengöra på diskbänken. 🙂

Soffbordet inne hos bror har lite specialben vilket jag varit tvungen att avgränsa så inte dammsugaren fastnar.

Den är superbra på att tala om saker som är problem. Sladdarna sitter ju sedan länge på plats för att den inte skall fastna i dem. Så oftast när den skriker så är det att man behöver tömma dammbehållaren. 🙂

Nils van der Poel

Nils, när jag träffade dig första gången hade jag ingen tanke på att jag skulle sitta framför TV:n och se på hur du stiger upp på prispallen i Peking-OS. Världsrekord och OS-guld, vilken insats du gjort!

Jag träffade dig för att jag var bekant med din mor, en kvinna med otroligt socialt engagemang genom sitt diakonala arbete inom kyrkan.

Din mamma och jag lärde känna varandra när jag behövde hjälp och stöd med min sjukliga mor. Vi höll kontakten och det blev mer kontakt när vi gemensamt arbetade med att ta emot sörjande efter ett par tragiska händelser i kommunen. Jag minns mycket hur jag tänkte på hur lugn du var, du hade dina mål högt uppsatta men du arbetade också målmedvetet till att nå dem.

Även om jag inte känner dig så väl, är jag oerhört stolt över att ha träffat dig. Jag känner en saknad efter din mor som så hastigt lämnade oss, men samtidigt en glädje över att det var kyrkan och Trygghetsvandringarna som förde oss samman.

Tack Nils för din enastående insats i OS.

Trollhättan en plats för….