Tack, tack och tack

Marie Ragnarsson, ett stort tack för nomineringen!

För några veckor sedan kontaktade en reporter på TTELA mig och ville göra en uppföljningsintervju med mig. Efter samtal med bror så tackade vi ja, även om vi inte hade en aning om vad det skulle skriva. Tyckte egentligen att det var onödigt men jag såg det som en PR för kommunen om vi kunde visa oss och göra något positivt av det. Det har varit mycket negativa skriverier om händelser i kommunen, och vi behövde mer positiva saker. Kan vi bidraga till det, så var det helt OK.

Vi gjorde upp tid och plats, plats hemma hos oss och en reporter och en fotograf skulle komma hit.

Tiden var inne och jag satt på altanen, som vi gjort upp, och väntade när FYRA personer dök upp här. Jag fattade ingenting…. Fyra personer och reportern förklarade att de lurat mig och talade om varför de var här, trots det fattade jag fortfarande ingenting.


Det jag ser är lampan som lyser på en filmkamera hela tiden… Tittar många gånger på den och funderar, vad händer….
Jag hör ordet vardagshjälte, jag ser blommor, jag ser fyra personer och jag ser filmkameran plus fotografen Christian Flodin som jag träffat förut. Men vem pratar de om?
Vem är vardagshjälte? Jag fattar fortfarande inget. Min kompis som var med i USA kunde inte engelska och fattade inget av vad som sades, och det kan jag förstå… Men här pratar de mitt modersmål och jag fattar inget. Får motiveringen uppläst, är både chockad och förvånad men ändå otroligt stolt över den som fick priset månadens vardagshjälte, men det är fortfarande inte jag, i mitt inre.

Nu har jag fattat det och är så stolt över min T-shirt och mina blommor….

Men när förstod jag att jag var utsett till vardagshjälte av TTELA? Jag vet faktiskt inte, jag kommer ihåg en hel del, som verkligen inte stämmer med verkligheten, för när jag ser filmen på tidningens hemsida, så kommer allt det jag kommer ihåg helt på skam.

Bland det sista jag sade var att jag har sett ”Här är ditt liv” och ”Blåsningen”, där kända svenskar blivit lurade. Hur dumma är de som har gått på det? Jag skäms, hur dum är jag som gick på allt detta?

Jag var så överraskad så jag glömde ta kort på de som var här. Det är sällan jag blir så ställd så jag glömmer ta kort. Men blommorna kunde jag fota i efterhand.

Men TTELA har massor av bilder och en hel film på ca 3 minuter, utöver den som visas här. Likaså är texten deras copyright, så inte heller den kan jag återge.
Däremot Maries motivering som kommer här…

”Bengt Larsson. Denna man sprider glädje och trygghet överallt. Han är trygghetsvandraren som aldrig slutar, han är mannen som alltid har ett ord över för alla. Han som snackar med ungdomarna så fort han syns ute, EPA-bilarna som samlas i gäng ropar dit honom för att prata med och klappa hans hund. Han som sprider uppmuntran vid själslig olycka, suttit nätter igenom med främlingar han mött ute på sina promenader och vägrar lämna tills personen känt sig trygg. Han som ställer upp i kyrkan när han kan. Han som finns överallt, och man blir alltid lika glad över att se honom på byn här hemma i Edet. Alla säger samma sak: ”Bengt, du är en förebild och en sådan otroligt fin människa på alla sätt genom ditt engagemang för stor som liten.”

En sann vardagshjälte ut i fingertopparna som förtjänar allt!

Länk till TTELAs artikel

Några dagar efter reportaget i tidningen fick jag meddelande om att jag åter var på bild i tidningen.
Då var jag reklam för TTELAs vardagshjältar. Efter det så har jag gått och nynnat på ”Living next door to Alice”, eller rättare sagt den svenska versionen som Stefan och Christer har gjort.
Några textrader lyder

Vill du bli annonsplats i vägverkets reklam
Vill du bli så tilltryckt så att du nobbas av en gam
Allt de där kan hända dej om man inte bländar av till halvljus


Jag blev annonsplats i TTELAs reklam 😀

Tack än en gång för utnämningen och tack för överraskningen.

Våldsbejakande extremism

Än en gång har jag hittat det som lätt kallas klotter och oförargligt ungdomsbrott. Är det så enkelt att bara skylla på ungdomligt oförstånd? För mig är det inte bara klotter utan det är också främlingsfientligt och våldsbejakande extremism. För mig skapar det inte bara ilska över det jag ser, det skapar också otrygghet och rädsla.

I början på december förra året hittade jag klistermärken där de gjorde politik av ett enskilt rättsfall.

Åtta lyktstolpar i centrum hade dessa klistermärken, och det var strax efter flera aktiviteter från NMR i kommunen. Läs mer om aktiviteterna i TTELA. Jag gjorde anmälan till kommunen och blev uppmanad att själv plocka bort dem.
14 dagar efter det fanns det nya lappar uppsatta i kommunen med samma avsändare men med andra personer som blivit politiserade. Då kontaktade jag butikerna, folkets hus, biblioteket och gjorde dem uppmärksamma på att de hade främlingsfientliga budskap i sin omedelbara närhet. De lapparna försvann fortare än kvickt.

Nu har det varit klotter med våldsbejakande extremism/hets mot folkgrupp vid två tillfällen i gångtunnel i centrum.
Näst senaste gången var det en artikel i Alekuriren.

Den senaste gången, dvs idag, hade jag ett långt samtal med polisen som ser mycket allvarligt på det hela. De fick även mina foton, den som är överst i detta inlägg.

Vi måste alla ta detta på allvar, låt inte hatet segra.

Drog under radarn

För runt ett år sedan blev jag varse om att ”boffa lustgas”. Pratade med min hyresvärd om det, Åh fan, är det det som de används till?. Det visade sig att de hittat flera av dessa patroner runt fastigheten men inte kunde förstå vad de användes till.

Den främsta risken med lustgas är syrebrist vid inandning vilket kan leda till medvetslöshet, tillfällig försvagning av hjärtmuskeln och att kroppens skyddsreflexer försvagas (exempelvis kräkreflexen). Riskerna med lustgas ökar vid samtidig användning av andra droger. Lustgas är inte narkotikaklassad då den inte uppfyller de villkor som ställs för att en drog ska narkotikaklassas. Det går inte att säga hur mycket man kan få i sig utan att det är farligt, det varierar från person till person samt i vilken koncentration man får i sig gasen.

Lustgas, dikväveoxid (N2O), är en färglös gas som är svagt sötaktig i smak och lukt. Gasen används som narkosmedel och lätt bedövningsmedel/smärtlindring. Namnet lustgas syftar på gasens effekt att framkalla behagliga känslor. Den första dokumenterade användningen av lustgas i medicinskt syfte (sövning) ägde rum år 1844. Det var den amerikanske tandläkaren Horace Wells (1815-48) som använde lustgas i samband med utdragning av en tand.

Idag används lustgas för att ge smärtlindring vid bland annat förlossning, tandvård och som en lättillgänglig smärtlindring i ambulanser. Det är den vanligaste formen av smärtlindring. Som enda narkosmedel (vid sövning) är lustgas otillräcklig, varför den används i kombination med andra narkosmedel. Lustgasen lindrar smärta genom att bland annat få hjärnan att minska smärtimpulserna.
Källa: Drugsmart

Ja som både privatperson och trygghetsvandrare/nattvandrare i flera olika kommuner, så blir man nog lite miljöskadad och tittar sig extra omkring. Har man ögonen med sig så ser man ofta olika saker på sina promenader och vissa saker reagerar man extra på.

Ovanstående patroner hittades en lördagsmorgon i närheten av skolan här i byn. I o m att detta just är en specialprodukt så känner inte alla till vad det är, och ännu mindre vad det kan användas till.

Ovanstående bild kommer från Partyhallen

Att det är en okänd produkt gör ju att många inte koppar ihop detta med droganvändningen. Precis som min fastighetsägare säger, Åh fan, är det som det används till… Många affärer har ju tagit bort produkten från sitt sortiment eller att man får handla det i kassan, just för att hålla ögonen på detta, men det är mycket lätt att köpa på nätet.

En artikel i SvD säger: Lustgas som partydrog är ett växande fenomen. Att använda av gasen på ett felaktigt sätt kan innebära mycket stora risker, varnar läkare.

  • Fältarbetare i flera kommuner i Göteborgsområdet har på senare tid hittat ovanligt mycket lustgaspatroner på offentliga platser.
  • Christian Nordén är kommunpolis i Kungälv och Ale och tycker att fler butiker borde införa 18-årsgräns för att köpa gasen.
  • ”Kan man sätta 18-årsgräns på energidrycker borde man kunna göra det på de här patronerna”, säger han. 
    Lyssna på Christian Nordén är kommunpolis i Kungälv och Ale på P4 Göteborg

Viktigt är ju att hålla koll på sina ungdomar om vad de beställer på nätet, och även hålla koll på swish-konton mm. Men det viktigaste, var vän med dina ungdomar, prata med dem och vad de gör och visa dem omtanke. Det handlar om kärlek.

Tunna blå linjen

Ingen har nog inte undgått att märka mordet på en polisman i Biskopsgården i Göteborg. Själv blev jag frustrerad och förbannad över händelsen och ville hedra polisen och deras arbete med den tunna blå linjen.

För att visa mitt stöd till polisen så valde jag att lägga upp en blå linje på min profilbild på Facebook. Tyvärr tog det inte lång tid förrän någon kommenterade att det var högerextrema som skapat den, och används av polisen för att förtrycka människor.
Jag började undersöka detta hur den används i Sverige. Jag vet ju att många symboler har olika påverkan och betydelser i olika delar av världen.

Ett exempel är ju Svastikan.

Svastikan är en urgammal symbol som förekommit i kulturer i flera världsdelar, och bland mycket annat symboliserat solen eller lycka.

Sedan de tyska nazisterna i början av 1920-talet tog svastikan som sin symbol är den starkt förknippad med denna rörelse framförallt i västvärlden, medan den i många andra delar av världen även fortsätter att bära sin lokala äldre symbolik.

En annan symbol är ju för oss välkända Röda Korset. De erkända symbolerna enligt Genèvekonventionen 1949 är röda korset, röda halvmånen och röda lejonet och solen. Efter decennier av tvister kring emblemet ville rörelsen skapa ett emblem fri från varje politisk eller konfessionell konnotation, varvid röda kristallen utarbetades. Röda kristallen antogs av Internationella konferensen i Genève 22 juni 2006.


Tillbaka till den tunna blå linjen, även thin blue line, är en symbol och flagga som används av polisen samt deras anhöriga och andra som stöder polisen. Den används också för att hedra poliser som skadats eller dödats i tjänst. Flaggan är svart med en tunn blå linje horisontellt tvärs över den. Den blå linjen symboliserar polisen som en barriär mellan brottslighet och allmänhet med dess presumtiva brottsoffer.

Flaggan används själv eller projiceras över till exempel en nationsflagga, som avbildas i gråskala men med en blå linje horisontellt genom den. Den representeras också av en ensam blå linje, eller ett band i svart med en smal blå linje längs mitten, över uniformsdetaljer. Det svarta bandet med central blå linje kan bäras i form av en ögla.

Insamlingsstiftelsen Blåljus I Samverkan är bildad med syftet att med insamlade medel kunna bistå kollegor inom Polis, Räddningstjänst och Ambulanssjukvård i olika former. Stiftelsen kommer inte bedriva någon form av näringsverksamhet och är helt transparent för insyn. Thin Blue Line sponsrar via sin försäljning på thinblueline.se stiftelsen ekonomiskt och bidrar till att stiftelsen kan bedrivas helt ideelt och utan stora administrativa kostnader.

Via Facebooksidorna Thin Blue Line – Sweden, Thin Red Line – Fire&Rescue Sweden och Thin White Line – Ambulance Sweden har vi tidigare gjort insamlingar till förmån för kollegor som skadats eller förolyckats i tjänsten. Insamlingsstiftelsen skall i fortsättningen sköta dessa insamlingar tillsammans med de nära kollegorna som ansöker om hjälp via stiftelsen. En förutsättning är också att kollegor aktivt deltar i arbetet under insamlingen.

Insamlingsstiftelsen är kontrollerad av Länsstyrelsen vilket borgar för kvalitet och för mig är en legitim symbol i Sverige, för stöd till polis och övrig blåljuspersonal. Så jag kommer att fortsätta använda symbolen.


Även mina regnbågsflaggor kommer att få vara kvar, för jag tror på människors lika värde, även om jag vet att även dessa ibland kapas och skändas mot det som den är avsedd för.

Vill du stödja blåljus i samverkan kan du göra det här.

Bra jobbat, Lilla Edet!

Bra jobbat, Lilla Edet! Ja vad mer kan man göra än att utbrista i ett glädjetjut!
Jag älskar Lilla Edet som den lilla köpingen som den är med många fina människor och rör sig i samhället, men samtidigt finns det också individer som gärna ställer till det för sina medmänniskor. För att citera kommunstyrelsens ordförande, så har kommunen en ny säkerhetschef som tagit situationen på allvar.

Jag är inte rädd när jag är ute och går på byn, men det känns olustigt att se alla skivor som sitter där fönster normalt sitter. Under en tid undvek jag att ta promenader här i centrum då man bara blev deprimerad av vad man fick se.

Det var Bengt Larsson, som tidigt i morse var ute på morgonpromenad med sin hund, som såg hur flera olika lokaler fått fönster sönderslagna. Våra promenader lade vi om, för att slippa se eländet och slippa vara den som anmälde det som skett.

Sedan några veckor har vi återgått till vår vanliga promenadrunda och vi känner oss glada igen.

Flera fall av skadegörelse, inbrott och vandalisering har drabbat Lilla Edet den senaste tiden. Polisen jobbar efter en hypotes om att det är ungdomsgäng som begår brotten.
– Det finns olika utmaningar på sociala medier som kan vara en utlösande faktor, säger Victor Prästbacka, kommunpolis i Lilla Edet till TTELA.

Insatserna med väktare, trygghetsvandrare och mer polisnärvaro har gjort sitt, och det känns oerhört gott att se. Så bra jobbat, Lilla Edet.

Mötesplats för alla

Tack Lilla Edet för omdaningen av torget. Det behövdes verkligen! Ja inte av att det var dåligt men jag ser det som att torget är kommunens vardagsrum. Hit kommer turister, hit kommer innevånarna och vi behöver träffas. Unga, gamla, vi svenskar som är födda här men också de som kommer från andra delar av landet och av världen.

Vi behöver hitta mötesplatser för att skapa kontakt med andra, hitta nya vänner, eller umgås med gamla vänner.

Torget har möblerats med blommor, kuber att sitta på och chilla finns. Brunnen till fontänens pumpstation kommer att göras om med blommor i stället för de stenar som bänds loss och kastas i fontänen. Torghandlarna har fått mindre yta, men ger också ett mer livligt intryck, vilket är viktigt.

Visst är det härligt att se blomprakten i centrum, så inbjudande, så välkomnande.
När kommunen för ett par år sedan hade möte på torget för innevånarna föreslog jag att lekplatsen skulle flyttas en bit, för den döljer vår vackra fontän till viss del. Och en sandlåda bara några meter därifrån, är ingen bra kombo, anser jag. När sedan sofforna togs bort för reparation och ommålning, så fanns inte sittplatser för alla, och det blev då mer plats för lek och bus.
Jag föreslog även att väggarna på lägenhetshuset skulle användas för turistinfo, föreningsinfo, näringslivsinfo mm. Även en skylt till var det finns en toalett. Men det kanske kommer. Kan man annat än att älska Lilla Edet för detta.



Detta med mötesplatser är något som växer upp på många olika ställen i samhället.
Trollhättan skapar nu mötesplatser i de södra statsdelarna, just för att människor som bor och verkar i området skall kunna träffas, umgås, sitta vid bord och grilla, eller bara småprata. Vid en del bord finns det tak med solceller där man även kan ladda sina mobiltelefoner. Då gör det inte så mycket om det regnar lite

Ale hänger också på trenden för att skapa mötesplatser mellan husen och andra ytor.



Ja detta är ett lyft för Lilla Edet och Anna Berlin, enhetschef för stadsmiljö i Lilla Edet har gjort en fint arbete. Läs gärna intervjun med henne i Alekuriren.

Ledsen i ögat

I dag är jag ledsen i ögat, oerhört ledsen 😦

I går delade jag en bild på en krossad fönsterruta på biblioteket vilket inte var populärt hos vissa personer. Jag valde att ta bort den, då de var negativt för kommunen.

I dag delar vårt kommunala bostadsbolag nio bilder på förstörelse på Fuxernaskolan.

Omfattande skadegörelse på Fuxerna

För en tid sedan kontaktade jag vårt kommunala bostadsföretag om att det i grannkommunerna har ökat med med förstörelse på skolorna. Inget svar från dem.
Jag har varnat för att oro ökar i samband med skolstart och olika lov. Jag har ringt 112 när det brunnit i papperskorgar i eller vid skolorna pga olika challenges. Jag har varnat för många saker, även efter att jag slutade som trygghetsvandrare här i kommunen. Jag tror på samarbete, men vad hjälper det om jag är den enda som tror.

Jag gillar att trygghetsvandra i Trollhättan där vi får respons för vårt arbete, och till och från en gåva. Det är tecken på uppskattning. Jag hoppar ibland in i Ale och nattvandrar, för där får jag också uppskattning.

Varför skall jag göra något här, utan någon form av uppskattning. Vi vet av erfarenhet att oro kommer dessa tidpunkter.


Totalt beräknas nattens förstörelse kosta mellan 60 000 – 70 000 kronor, säger Edethus. Ja min bild var negativ för kommunen, men detta?

Jag hoppas det nyinrättade kommunala BRÅ, reder ut detta.

(Bilderna är från tidigare tillfällen men dagens nio bilder finns på Edethus hemsida.)


Mina åtta år i Kality

Jag har nu lyssnat på boken Mina åtta år i Kality, av Ingela Jansson och Eva Lindehag.
Jag har några gånger tidigare bloggat om henne bl a under namnet storbedragerskan.

Ingela Jansson kom från Mariestad, hamnade i lägenhet i Surte för att sedan hamna i en villa här i Lilla Edet. Hon var bilhandlardotter och var en driven och duktig försäljare som hamnade snett, mycket snett. I boken berättar hon hur hon levde där förhållandet var ett destruktivt förhållande, men också hur även hon senare hamnade i samma situation som sina föräldrar. Samtidigt ville hon bli något och på olika vägar blev det inte de lagliga som man bör förhålla sig till.

Under tiden här i Lilla Edet, så kom vi i kontakt med henne då hennes kompanjon var i behov av ett boende. Jag tror inte vi var speciellt blåögda utan det var vår brist på kompetens inom området narkotika, droger och att bilar var ett värdefullt medel till att begå brott. Vi lärde känna henne, hennes dotter och vid ett par tillfällen var i Lilla Edet och besökte henne i villan. Hon hade alltid glatt humör, svar på frågor som kändes helt ok.

Vid ett tillfälle fanns hennes bil gömd bakom grannens ladugård, vilket höll på att kosta oss vänskapen med våra grannar. Hon bad oss om ursäkt och även våra grannar genom att berätta att de kommit hem sent, och de var mycket dimma, och hade hamnat alldeles fel. Till slut hade de lämnat bilen för att traska hem. Vi trodde alla på detta. Men många underliga saker hände hela tiden, där hon och även hennes kompanjon var inblandade i. Hela tiden fanns det naturliga förklaringar.

Vid ett tillfälle kontaktade polisen mig och ville få kika på huset där kompanjonen bodde, som vi hade hyrt ut till honom. Jag berättade som det var att i kontraktet stod det att huset var till försäljning och att vi hade rätt att få visa det för ev köpare. Så jag sade att de var välkomna. Men mor och far var till åren komna så jag arrangerade det på ett sådant sätt att de skulle hållas utanför. Jag visste att de var poliser, men vilken typ av poliser visste jag inte. Men jag visade dem huset och sedan sade jag att de fick titta själva medan jag höll mig undan i en annan del av huset. Jag vet att de hittade vissa saker, men aldrig vad. Men jag kan ju konstatera att jag har sett för mycket deckare på TV, och det var inte alls på det sättet som jag sett där 🙂

Men att det handlade om allvarliga drogaffärer i stora summor och bilar i 100000:- klassen kunde jag inte drömma om. I det fallet var jag nog blåögd.

När vi sedan såg att de hade försökt bränna ner huset, började vi förstå allvaret. Det var nog för att dölja vad som fanns i huset, men då hade redan polisen gjort sitt. Ingela berättar inget av det i boken, så kanske hon inget visste själv. För om jag förstår henne rätt av det hon beskriver, så var hon nog också till viss del lurad.

Hon benämner kompanjonen och hennes kompisar som ”maffian”, och det gjorde mig chockad när jag läste boken. Är det de vi i dag kallar gäng, med skjutningar och liknande? Har jag, mina föräldrar och grannar mm, mm, varit så nära dem? Ja det verkar så. Skall man vara glad att de bara försökt bränna ner huset, och att man skall vara glad att man inte blev skjuten? Ja, jag vet inte….

Vi vet ju att fler här i Lilla Edet har drabbats och hon nämner Lilla Edet några gånger i boken, liksom Edetrasta.

I boken berättar hon sedan hur och flyr landet, flyr bort från den svenska rättvisan för att slippa straff, men istället hamnar åtta år i Kality. Samma fängelse Martin Schibbye och Johan Persson satt i 14 månader. Under samma tid som Ingela satt där.

Jag hade kanske lagt alla dessa minnen på hyllan längts in i garderoben om det inte för att det de sista åren varit mycket skriverier och intervjuer med Ingela, och sist men inte minst boken.

Jag hoppas Ingela nu kan leva ett lugnt familjeliv, liksom jag inte vill ha så mycket mer spänningar i livet. Jag trivs bra där vi idag bor. Försöker leva ett lugnt familjeliv med bror. Jag skall nu stoppa tillbaka skokartongen in i förrådet, och hoppas att jag slipper öppna den någon mer gång.

Inspiratör

”Imorgon den 30/4 kommer vi tillsammans med Ale kommun, Systembolaget, ungdomsbehandlare, Nattvandrare från Älvängen och trygghetsvandrare från Trollhättan finnas på plats på Ale torg i Nödinge mellan 15:00-17:00 för att prata om alkohol och ungdomar.

Vi kommer live-sända via kommunens hemsida och där finns möjlighet att gå in och chatta och ställa frågor till aktörerna på plats.

Valborg är en helg då många unga dricker alkohol för första gången. En tidig alkoholdebut skadar den unga hjärnan och riskerar att försätta ungdomen i riskfyllda situationer som de inte klarar av att hantera på egen hand.

Tillsammans kan vi hjälpas åt att göra Valborg till en bra upplevelse för våra ungdomar.

/Jessica Ask, Kommunpolis Kungälv/Ale”

Ovanstående text gick kommunpolisen i Kungälv/Ale ut med i samband med Valborg, då många ungdomar gör sin alkohol/drogdebut. Jag som trygghetsvandrare i Trollhättan fick, via vår säkerhetssamordnare, prata (och göra reklam) för vårt arbete i Trollhättan.

Sändningen skedde i två delar direkt från området utanför systembolaget på Ale Torg och jag fick glädjen att medverka i del två.

Senare på kvällen gjorde jag och kompisen Conny ett inhopp och vandrade i Nödige.

Stort tack till Ale att jag(vi) fick vara med både som inspiratörer och nattvandrare.
Stort tack även till Trollhättan för att jag fick göra en insats i trygghetens tecken.

Hur påverkas vi?

Här om dagen kom från vår säkerhetssamordnare i kommunen ett nödrop om att det var barn/ungdomar i åldern ca 8 – 13 år. Vädjan kom från vårt kommunala bostadsbolag om att göra en insats.

Dessa har setts kasta sten mot bilar och flera fönsterrutor i hus är trasiga, där stenkastning misstänks. Jättebra med utökad vuxennärvaro! Om möjligt att trygghetsvandrarna är aktiva och rör sig i området 🙂

Tyvärr såg jag meddelandet så sent att jag inte kunde göra en insats, med jag bokade upp mig direkt till nästa dag. Som så många gånger behövs det vuxennärvaro där sådant sker, trygga vuxna som kan prata med ungdomarna.

Jag pratade med några vänner om att jag skulle göra en insats, och mina vänner såg förfärat på mig, nej, åk inte dit, akta dig det är farligt och hur vågar du. Detta var några kommentarer. Jag blev snurrig i huvudet, farligt????

Jag har aldrig känt någon rädsla när jag trygghetsvandrat, trots att jag befunnit mig i situationer där jag inte skulle vara. Vi har klara direktiv både från kommun och polis vad vi skall göra.

Blir vi så påverkade av vad vi ser på TV mm, eller varifrån kommer denna rädsla som några gav uttryck för. Som trygghetsvandrare har jag utbildning både från polis och räddningstjänst och det viktigaste är att jag INTE får befinna mig i röd zon.

Jag ser med glädje på kvällen vandring att kunna vara en vuxen förebild, ev prata med ungdomar mm. Detta är inte farligt, och skulle något uppstå så har vi telefonkort och i värsta fall 112 på mobilen.