Detta med hjärtat

Ja ha, så var det dags nu igen, tredje gången på kort tid som jag haft bröstsmärtor i närheten av hjärtat som strålat ut i armen.

Är det att jag börjar koppla av nu efter de jobbiga månaderna som har varit och stressen skall ta sig ut den vägen? Ja, jag tror det. Här om dagen hade jag ett annat anfall där jag tyckte jag blev snurrig och tappade kontakten med verkligheten, och fick gga mig en timma. Nej min nattsömn är fortfarande under all kritik och ligger senaste veckan på ca 5,5 timmar. Naturligtvis påverkas även hjärtat av oro mm. Och ja, jag vet att hjärtat har man bara ett utav, medan andra organ har man i flera fall två av. Så det är verkligen ingen underdrift att säga att hjärtat är livsviktigt. Nu när jag haft mina bröstsmärtor har de inte varit så starka så jag behövt ta nitroglyserin för smärtorna och genom att tänka positivt så har de snart gått över. Känns som det varit för många gånger nu…

Det står på medicinen att jag skall kontakta sjukvården om smärtan inte släpper inom 10 minuter. Det har den gjort, men känner trots det lite oro, just för att det varit så många gånger. Tror det är den förbannade panikångesten som spökar som vanligt. Men att ev bli inlagd på hjärtintensiven just nu, känns inte lockande.

Nej, det har inte varit så allvarligt att jag blivit liggandes med smärtor i en halvtimma till timma, med kallsvetten rinnandes på mig och se ut som jag ligger i brygga. Men det ändå, lite oroligt. Så jag får nog ringa vårdcentralen i morgon och prata med min läkare.

Önska mig lycka till….

En lycklig vovve

I dag fick jag fixat det som hängt över mig en tid. En stor del av trädgården var inhägnad förutom den delen som vette mot vägen.

På andra sidan hade en granne tagit ner staketet som satt på vår mark, utan att fråga. Han lovade att fixa det, men istället sålde han fastigheten och nya ägare kom till. Idag fick vi i alla fall provisoriskt fixa till staket runt större delen av tomten. Det innebär för Nussä att han slipper sitta bunden när han är ute. Nu kan jag öppna ytterdörren och han kan gå ut utan koppel. Nu fick han rå sig självt och kunde gå runt hela tomten och pinka revir. Förr var han van med att koppel betydde något positivt, såsom promenad eller utflykt. Nu kunde även kopplet innebära att han bara skulle ut, utan någon större törelsefrihet. Det märktes på honom att det inte var lika positiv med kopplet inne. Nu kommer han att undersöka hela sitt revir och kanske hitta en plats att smita ut igenom, så man får passa på det. Men det känns ändå tryggt för mig att han inte jämt behöver gå i koppel. Nu när han lärt sig var vi bor, och lärt sig våra rundor, så har jag vågat släppa honom när vi promenerat efter älven på morgon och kväll. Nu kan han också gå lös i trädgården och jag kan känna mig trygg. Att busa med bollen och han fick springa efter den, utan att fastna med koppel och dylikt, var en fröjd, inte bara för honom utan även för mig.

Inte alltid lätt med nya vanor, men kan vi försöka vara så vanliga som möjligt, fast man flyttat, då känner vi oss trygga.

Så idag har det pinkat revir som bara den…

Den lille rymmaren

20180516_204458.jpg

Den lille rymmaren visade åter prov på sina konstigheter att rymma och försöka hitta mig. I går kväll kvart över sex, låste jag in honom för att han skulle vara medan jag gick på onsdagsmässan. Fem minuters gångväg och jag är vid kyrkan. En dryg halvtimma senare är jag hemma och tänkte ta med honom ut. Men han fann inte att uppbringa i huset. Misstänkte snart att han tagit sig upp på en flyttkartong och hoppat en halvmeter till fönstret för att ta sig ut. Han brukar vara snabb att leta upp var jag är, och tänkte att jag får gå tillbaka till kyrkan. Då när jag kommer ut på vägen så möter jag grannen med något svart i famnen, ja det var lille Nussä. Han berättar att han kom med bilen vid kyrkan och såg vovven där, och ropade på honom och han hoppade villigt in i bilen och åkte med hem. Tackar Gud för sådana grannar!

Min misstanke om var han befann sig var rätt. Några veckor tidigare hade vi varit i en annan kyrka. Han fick efter promenaden vila ut i kompisens bil medan jag var i kyrkan. Kompisen gick ut för att hälsa på honom och han var snabb som en vessla, ut ur bilen och började leta efter mig. Någon öppnade bakdörren på kyrkan, där jag inte hade varit, och han in so en oljad blixt. Vem kommer springandes med en viftande svans nerför kyrkogången? 🙂

Ett halvår tidigare hade jag varit vid ICA-butiken och handlat. Jag hade lämnat sidorutan lite öppen på bilen. När jag kommer ut från affären så ser jag vovven sittandes i en helt främmande människas famn. Då hade han tagit sig ut genom sidorutan och var på väg till affären, när någon tog hand om honom. Ja, han hade sprungit in i affären om inte denna människa tagit hand om honom,

Hur många gånger jag hämtat honom på polisstationen tidigare har jag tappat räkningen, men var gång han varit på vift, så har det varit för att leta efter mig. I övrigt har jag kunnat vara lugn.

Så en trognare vän har det varit svårt att hitta.

Tack Nussä, du upphör inte att förvåna med din uppfinningsrikedom till att vi skall förenas.

Morgon och kväll

Två gånger varje dag, morgon och kväll går jag och vovven älvrundan. Ja man kanske skall säga en del av den. Den börjar/slutar vid Edetrasta och stigen slingrar sig utefter älven ändå ner till Essity. Vår del är väl den södra tredjedelen där vi promenerar. Vi stannar till och från till vid fiskeklubben Laxen. Och på kvällarna stämmer vi gärna träff där med någon/några för en stunds social samvaro och för att titta på hur laxar hoppar i älven. Nussä känner till vilka vägar vi skall gå, så han visar gärna vägen. Visst är vatten härligt och när värmen är het och solen gassar så är det skönt med den svalka älven ger.

Ibland händer det är vi fyller ryggsäcken med något gott, ibland grillkorv som vi grillar på någon eldstad som finns. Andra gånger kan det hända att muggar och en flaska vin åker ner. Ja våren är en fantastisk tid och att få följa växternas och djurens uppvaknande är verkligen en fröjd.

Måste säga att man är previligerad att ha allt, eller i alla fall nästan allt inom promenadavstånd.

Här om dagen träffade vi Janne som flög drönare över älven. Han hade känsla i fingrarna och styrde drönare galant.

Han förevigade oss från luften.

Ja vatten och nära till naturen är en lisa för själen.

Lilla Edet blomstrar

Lilla Edet ligger så lagom till mitt emellan stad och land. Inte större än att man kan gå till det mesta i byn. Det utnyttjar jag och vovven verkligen. En av de platser vi njuter av är en av våra grannar som har trädgård med en vackert blommande Magnolia.

Här i Lilla Edet blandas lägenheter med småhus, land med vatten, kommunens asfalterade gångvägar och folkets upptrampade stigar.

Här blandas pedantiska trädgårdar med vildväxande ängar. Här finns tulpaner i rabatten och vitsippor i backen. Oavsett om man går till bussen eller butiken upptäcker man alltid något nytt. Det gäller att inte ha för brottom utan att man hinner ta upp kameran fota och njuta på plats. Lilla Edet bara är så lagom och man möter så mycket härliga människor.

Denna årstiden när naturen vaknar är något man bär med sig när höststormarna viner runt knuten och regnet smattrar mot rutan.

Att gå runt här på orten, se hur blommorna vaknar, träden slår ut och människor är glada, då inser man hur mycket glädje och kärlek det finns. Ser jag något vackert blommande i en trädgård så är jag inte sen att knacka på och fråga om jag får ta några kort. Alla blir glada över det och man får nya vänskaper där man hittar mer är blommor som binder en samman.

Så just nu blomstrar hela Lilla Edet.

Julafton i maj…

Julafton i maj, ja det känns så i alla fall. Vi har nu börjat packa upp lådor med grejer som flyttfirman packade för oss. Man har ju samlat på sig en hel del prylar under alla år, och vissa saker har man gömt och glömt. Nu hittar man de sakerna och det väcker minnen.

Ja det känns som man blivit barn på nytt när man hittar saker, som finns långt in i ett skåp och minnet har samma funktion. Nu vaknar de små grå.

Ja det var en hel del lådor att plocka in, och alla skall kollas igenom och bestämmas vilket skall behållas och vilket skall sändas vidare. Jag insåg att vi har en massa ankor, gäss och andra fåglar i porslin. Så det blev en fågelavdelning på golvet.

Mors alla porslinsfigurer fick hamna för sig.

Och på vardagsrumsbordet blev en avställningsyta för diverse.

Tur att vi har ett förråd i källaren dit en del saker kan förpassas innan vi bestämt vad vi skall göra med dem. Men att öppna paketen och ta fram det som gömdes i pappret var en riktig gammaldags julafton.

Så inspirerande

4109ae2ca96d87680f5fa07467aeaae1 - kopia
Att flytta och att skapa något nytt kan vara inspirerande. Vår hall är L-formad med en smalare del som leder från ytterdörren till en vinklad del som är lite större. Lite högre i tak än standard och det känns mycket högre. Vita färger på väggar och i tak och jag kände att jag behövde bryta av med något. Samtidigt ville jag ha något nytt, utan att göra för mycket ”åverkan” på taket.

Med ovanstående bild som källa och med en enda extra skruv kunde jag göra något liknande. En granne hade sågat ner en gren som skulle bli trädgårdsavfall. Frågade och fick ta den. På den kunde jag sedan fästa spotlights som lyser upp i taket och reflekterar ner det och ger ett mjukt ljus i hela hallen. Nu blir det att gå till second hand, och hitta prylar som kan piffa upp det hela. Lamporna kostade 40 kronor i Uddevalla på Pingstkyrkans second hand. Nu kan jag testa olika belysningsalternativ utan att göra mer åverkan på byggnaden.

20180501_193643

Nu skall kablarna gömmas i grenen och spot:arna skall kläs med hampa, för att försvinna.

För oss har Pinterest blivit en guldgruva till att forma nya livet.

Änglavakt

20180420_150610

Änglavakt, ja det hade vi verkligen för några dagar sedan.

Innan jag berättar hela historien så vill jag säga att Nussä klarade sig helt utan skador i det som hände, och det var det viktigaste…

Jag och kompisen hade tagit bilen till en fin vandringsled och promenerade med Nussä i det vackra vädret. Det hade blivit nästan en mils vandring och tillbaka till bilen så körde han oss hem. Nussä vet om att man skall ta de lugnt när vi kliver ur bilen när jag kör, men denna gång var det fel, då jag satt jag på fel ställe i bilen. När vi stannade och han hoppade ut, sprang bakom bilen och nosade långt innan jag fattade vad som hänt. Jag hoppade ut och kompisen drog iväg på vägen och jag ser att långkopplet sitter fast i dragkroken.

PANIK!!!

Ser ju bilder inom mig när jag läst om att det finns andra som bundit hunden i bilen och glömt och sedan åkt iväg. Nej, det får inte ske…
Börjar springa efter och skriker och vinkar utan resultat, utan kompisen trampar på gasen ännu mera. Linan tar slut och med ett ryck åker jag i asfalten. Då ser jag att kompisen uppfattat och stannat och börjar backa, och bakom hjulet står Nussä. Far upp och vinkar att han skall stanna, vilket han gör.

Jag springer fram och får tag i kopplet till Nussä som nu är lös. Kompisen kliver ur bilen och undrar vad som hänt, han kände att det ryckte till i bilen och kollade backspegeln och såg mig liggandes på gatan. Han ser att jag blöder på näsan men jag säger att jag mår bra. Han var nöjd att allt hade gått bra och åker hem.

Själva går jag och Nussä in och jag sätter mig på stolen och och började fundera, vad hände…

Nussä vill prata och ställer sig med sina ben på mitt vänstra knä, och jag flyger i luften av smärta…
Drar ner byxorna och jag ser blodet rinna ner från knäna utefter underbenen, som har stora blåmärken. Förstår att mina händer inte funkar som de skall, båda handflatorna skrapade och blödde och det droppar blod från näsan. Jösses som jag ser ut, när jag ser mig i spegeln. Ringer en annan kompis och ber dem komma med förbandslåda, för här behövdes det plåstras om.

Behöver tvätta med två och vatten, och börjar försiktig med händerna. Vänsterhanden kan jag inte röra längre och när jag försöker göra något med den, så skriker jag av smärta. en lyckas med att ta såret på näsan, händerna och sedan knäna, ser då till min glädje att blåmärkerna går att tvätta bort och förstår att det är jeansen som färgat benen.

När jag nu blev ren, så inser jag att det inte var så farligt, som det först såg ut, och  chocken börjar släppa lite. Kompisen kommer med stora förbandslådan, men det räcker med lite plåster. Nu är jag istället mycket illamående och har blixtrande huvudvärk så när kompisen åker, så går jag till sängs.

På natten sover jag oroligt och tänker på vad som verkligen kunde hända och inser att min huvudvärk och illamående beror på en hjärnskakning.

Är dock tacksam att Nussä kom undan med blotta förskräckelsen och att inget hände min kompis, och mina skador, ja, de är nästan borta helt och hållet.

Tack alla änglar som kom till undsättning och minskade skadorna. Det är ni som idag får mig att inse att det kunde blivit mycket värre.

Änglavakt och skyddsänglar…

 

Träff med Kim M Kimselius

20180426_163141

I går hade jag, tillsammans med två andra personer, möte med Kim M Kimselius. Kim har jag följt på Twitter några år och måste säga att hon är en kvinna med ”go” i. Jag gillar henne, och hennes böcker, inte minst med karaktärerna Theo och Ramona, och deras äventyr. Första böckerna jag lyssnade på av Kim, handlade om andra världskriget, då jag var inne i en period om att lära mig mer om den tiden. Ganska snart blev jag vän med karaktärerna i boken, och har nu lyssnat på alla hennes böcker på Storytel och bara längtar efter att fler böcker skall komma ut i lyssna-format. Jag, Kim, Jonas och Eva-Britt satt i Kims favoritrum på hotell Sköna Rum i Uddevalla, och vi hade så roligt så jag gömde av att gå ut och röka. Det är inte ofta det händer, och då är det verkligen intressant. Kim har jag träffat flera gånger tidigare, och Jonas har jag följt länge på Twitter och sedan även på FB, och vi har träffats en gång tidigare. Eva-Britt har jag aldrig träffat, men visade sig vara en ”krutgumma” i min smak. Hon avslöjade lite om sina författardrömmar, och jag kan inte säga annat än att jag tände på iden. Jag hoppas innerligt att hon går vidare med det, för jag vill se drömmen bli verklighet.

Lycka till Eva-Britt!

Läs gärna Kims blogginlägg om gårdagen. Träffen och inlägget värmde mitt hjärta och att få träffa en ny person, såsom med Eva-Britt, var en sann glädje.

Kram till alla, ni gjorde min dag.

Hjärtums kyrkas makeover

20180422_100654.jpg

Kontraktsprost Mikael Isacson bankar på kyrkans port för att öppna den nyrenoverade kyrkan. Därefter tågade vi alla in i den nya tiden, som verkligen kändes ny, samtidigt som det vilade mycket gammalt över byggnaden.

Hjärtum är en engagerad bygd med kyrkan som samlingspunkt mitt i byn. Församlingen präglas av delaktighet och omsorg, samt livlig verksamhet för barn och familj. Vi var över 200 personer som samlats till festhögmässa för att återinviga kyrkan. Tätorten Hjärtum i Lilla Edets kommun, 8 km norr om centralorten Lilla Edet. Området runt kyrkan var utsatt för krigshandlingar under slaget vid Hjärtum som ägde rum den 27 september 1657 under den s.k. Krabbefejden.


Gamla altartavlan på kyrkans norrsida vittnar om den norska tiden.
Hela kyrkan har genomgått en varsam renovering där det med känsla har förfinats, målats och gett en prägel av modern kyrka, i gammal stil.

Vid renoveringen av golvet hittades ett gammalt kullerstensgolv som nu syns genom en glasskiva i golvet. Det gamla golvet är troligen från 1600-talet. Själv föredrar jag det nya golvet i kyrkan, men kul att se det gamla titta fram.

20180422_095458.jpg

Det var en speciell känsla att få kliva in över tröskel till detta mästerverk. Visst, jag hade varit inne tidigare under dagen för att kunna fotografera lite interiörer och annat. Även se hur dagen var planerad för att kunna följa högmässan i bild.

När jag klivit över tröskeln, så smet jag upp till läktaren för att hjälpa kantorn så hon fick reda på när altaret var klätt med duk och ljus och dessa var tända. Då skulle hon avsluta psalmen. Funkade perfekt! Därefter var jag behjälplig med att räkna antalet kyrkbesökare denna högtidsdag, och det slutade på 205 personer. Härligt att se så många i kyrkan.

20180422_105022.jpg

Många detaljer att skåda in i kyrkan.


Man kan inte säga annat än att det var FEST!

Efter mässan fortsatte festligheterna utanför i strålande sol med ljumma vindar.
Alla som ville blev flygfotograferade av en fotograf med drönare. Häftigt!

Därefter blev det lite plockmat med bubbel, kaffe och kyrktårtor.

20180422_122659.jpg

Ja, det blev en fantastisk dag i och utanför Herrens hus, vilket han hjälpte till att skapa med sol från en blå himmel.

Tack alla för det stora och lilla, som ni gjort till att denna dag blev som den blev. Ingen nyrenoverad kyrka, ingen himmelsk fest på jorden, i alla fall inte här…