Och Gud sade….

För en tid sedan så promenerade jag och vovven ute på byn på kvällen. Vid torget träffade jag en person och vi började småprata lite, medan vi såg folk gå lite var som helst….

Vi avslutade samtalet och jag fortsatte i utstakad riktning. Jag stannade till, vad ligger på stentrappan till begravningsbyråns entré? Gick några snabba steg fram för att kolla, en människa är det… pandemitid vad gör jag. Talade med personen, ingen reaktion, putter lätt på personen ingen reaktion mer än att kroppen återtar sitt läge. Putter en gång till, lite hårdare… Samma reaktion.

Böjer mig ner med kinden mot personen ansikte och känner att han andas. Tar tag i armen och lyfter den och den bara ramlar ner. Avsvimmad, medvetslös eller vad.

Tar upp telefon ringer 112 och berättar mitt fynd, operatören larmar ambulans och kopplar mig vidare till en sjuksköterska. Jag sätter mig på trappan bredvid personen och vi går igenom olika regler och jag kan bara svara jakande på hennes frågor.

Medan vi pratar och checkar upp, så sätter sig personen upp och är som om inget har hänt. Jag börjar fråga ut honom vad han gör där, varför han ligger där, fortfarande med sjuksköterskan i telefon. Han vet inget men är på strålande humör. Vi skämtar och skojar och jag ser att det är en  av våra innevånare som hamnat snett. Ambulansen avbeställs och jag ställer några frågor från sjuksköterskan innan vi lägger på.

Efter att vi avslutat samtalet och han kunde för egen maskin ta sig vidare. Jag funderade på om det var ödet eller om det fanns någon mening med min promenad just där och då.

Jag och vovven har ju vara rundor som vi går dagligen eller till och med två gånger. Men helt plötsligt en dag så kände jag obehag över att gå den vägen, jag kommer att se något i något träd som jag inte vill se. Så jag började studera träden, vad är det jag känner obehag för. Ser Inger, kan inte komma på något. Nästa dag likadant, samma obehag när jag skall gå rundan. Vad skrämmer mig och jag gillar inte reaktionen hos mig. Varför varför varför….

Nästa kväll var ännu mera obehag så jag kände att det funkar inte, utan halvt ihjälskrämd av obehag gick vi hem. Nästa dag orkade jag inte gå den vägen för skräcken obehaget var obeskrivligt den kvällen. Vi tog en annan runda nere vid älven. Lamporna speglade sig så vacker i vattnet denna småkyliga kväll. Jag var nöjd att slippa obehagskänslorna och vovven var glad att gå nosa på en annan stig. Då ser jag vad jag inte vill se, där hänger en person med en snara runt halsen och gungar sakta i vinden.

Än en gång ringer jag 112 och larmar medan operatören ber mig att försöka få ner personen. Inte en chans då kroppen hänger över vattnet. Räddningstjänsten är snart på plats och tar ner kroppen och påbörjar livräddande insatser. Ambulans kommer, men polisen dröjer. Tyvärr slutar denna historia inte bra. Gick inte att rädda livet.

Varför var det jag som reagerade på personen som låg där på trappan? Varför kände jag obehaget att promenera vår vanliga väg så jag väljer en annan väg och upptäcker en person hängandes i ett träd?

Var nog i yngre tonåren när jag försts gången såg en person hängandes I ett träd. Den gången kommer jag ihåg det gröna ansiktet, ett ansikte som säkert blivit mycket grönare i mina tankar under åren.

Vad har Gud med detta att göra? Jag tog upp detta med mina kyrkliga vänner, varför jag hamnar i så många olika tillfällen där jag måste larma. Vi skojade? att Gud tänker ”jag skickar ut Bengt så får han lösa problemet”.

Varför är jag första person på plats på 3 bilbränder på E45:an, varför hittar jag personer i en bil i diket där de är instängda. Varför är jag den som först reagerar när cyklisten flyger en volt genom luften efter att ha blivit påkörd av en bil, eller passageraren ramlade under en buss och jag hann få stopp på bussen och dragit undan personen.

Jag kan fortsätta med mer exempel. Jag litar på mig själv att jag reagerar på ett sunt sätt. Jag vet att jag varit inne hos folk och hjälpt till när jag får larm om hjärtstillestånd. Jag har lämnat platsen så fort jag kunnat när annan personal tagit över ansvaret. Det enda jag minns är om det var en man eller kvinna, men ingen klädsel, möjligtvis en blus eller skjorta. Men hur det såg ut i boendet har jag ingen aning om.

Så varför jag hamnar i dessa situationer vet jag inte, kanske har Gud ett finger med i spelet….

Bruksmentalitet

Jag gillar att sprida glädje och att uppmuntra mina medmänniskor. Det är så roligt att se deras reaktion. När jag kliver av bussen ropar jag tack till chauffören, precis som farfar lärde mig när jag var liten. Som tidningsbud i över 20 år, har jag samlat på mig massor av bilder och försökt att glädja människor med. Jag älskar denna kommun, men ibland undrar jag om inte bruksmentaliteten finns kvar här. I dag känns det som om en del av våra politiker här i kommunen är de som förr kallades brukspatron.

Jag som har rötter i både Sverige och Tyskland ser ju en stor skillnad mellan hur vi behandlar varandra. I Sverige är vi du med varandra sedan många år, men i Tyskland är det ni som gäller. Här kan inte arbetare och tjänstemän/chefer umgås för de måste hålla distansen mellan varandra.

I dag är det två grupperingar i Tyskland som försöker bli lite mer du med varandra. Det ena är IKEA och det andra är socialdemokraterna. Lyssna gärna på Caroline Salzingers krönika om iskylan mellan människor som kan uppstå. Får jag nia dig eller dua er?

För ett tag sedan var det en person i våra ortsgrupper som uttryckte sig på ett sätt som jag inte anser funkar i en öppen Facebookgrupp. Tycker inte det är OK att uttala sig så om en kommunens tjänstemän. Det var bara en som reagerade, en journalist, som ifrågasatte språkbruket.

Som en motåtgärd valde jag att försöka ge en annan bild av det hela genom ett betydligt positivare inlägg.

Men hallå! Var är ni, ni som vill se mer positiva inlägg, ni som vill se mer bilder av Lilla Edet. Ni som tyckte vi behöver vara mer stolta över vår kommun och hembygd. Var är ni som ber mig att försöka skapa ett positivare samtalsklimat, ni som vill se mer stolthet över hembygden.

Jag kan inte göra allt själv…..

Gurgeltester och konspirationsteorier

Jag blev naturligtvis nyfiken på detta, då jag inte hört något om detta tidigare. Hittade några få länkar först till Newsvoice, som säger sig vara en vetenskaplig tidskrift. Tidskriften beskriv på många ställen som en pseudovetenskaplig tidning som sprider artiklar som inte alltid är så välarbetade och underbyggda som de borde vara om de hade en vetenskaplig bakgrund. Därtill hittade jag även en video på youtube, som beskrev fynden.

Jag skrev några inlägg till den som delade ovanstående och ville ha mer info. Tyvärr fick jag besked att jag lade mig i. Jag kontaktade även SVT och frågade om detta.

I dag har det kommit flera nyhetsinslag om just detta.

Screenshot från Sveriges radio

Även SVT har flera inslag om detta med gurgeltester.
Han köpte in gurgeltester för skolbarn – har fått hot och hat

Regionens tester för skolbarn ”analyserades” i hemmalabb – oroliga föräldrar hörde av sig

Tre frågor: Gurgeltesterna och konspirationsteorier

Ja, det är viktigt att vi alla försöker att vara källkritiska.








Rök fritt

Kaffe, jag är sugen på kaffe kände jag en dag och begav mig till stans café. RÖK FRITT stod det på en skylt och jag blev dumt stående och funderade. ”Ehh – får man röka här? Servitrisen, som var trött på sitt arbete och på dumma frågor himlade med ögonen och snäste: ”Läs på skylten där borta.”

Villrådigt sjönk jag tillbaka i en skön stol och gick igenom svaren jag fått på den kontaktannons jag skickat in veckan innan. Svaren var från: ”En brun hårig kvinna”, ”en sjuk gymnast” samt en ”full vuxen kamrer”.

Bland breven fann jag en inbjudan från en god vän. Kom ut klädd! Vad menade hon med det, klart att jag klär på mig innan jag går ut.

Efter kaffet vandrade jag vankelmodigt iväg och fick fart på benen då jag såg en skylt utanför dörren med texten: ”Häst skjuts på torget idag 14.00.” Med hjärtat i halsgropen begav jag mig till torget, bara för att upptäcka att hästen såg ut att må riktigt bra för att vara dödsdömd, den hade till och med en liten vagn med glada barn i bakom sig.

Jag travade vidare till storköpet för att handla. Kul potatis, kalv lever skuren i tunna skivor och snabb mat slank ned i min korg.

På klädavdelningen stod det textat ”Helly Hansen super under ställ”. Jag tittade till en gång extra under stället och funderade på om det verkligen var bra reklam för butiken att låta folk kröka till där. Det visade sig att kläderna även var märkta med etiketten ”Hand tvättas separat” men en förklaring till varför man inte kunde tvätta båda händerna samtidigt gavs inte.

Ett par byxor salufördes med orden ”Sten tvättade Levis jeans”. Det var snällt av Sten, tänkte jag för mig själv och fortsatte vidare in i butiken, där det såldes ”Jesus sandaler” som såg förvånansvärt hela och rena ut för att vara tvåtusen år gamla.

Vid mejerihyllorna stod det stolt textat ”Vi har sprätt ägg”. ”Jaså, har ni gjort det?” tänkte jag konfunderat och lade ner en ”skum tomte”, en rak apparat, en paj form och en halv akustisk gitarr i varukorgen. Ovanför kylen stod det ”Här har vi folk öl och läsk”. Så varma de måste ha varit, människorna som blivit placerade i kyldisken.

På väg mot kassorna funderade jag på att köpa en fasad flagga men avstod eftersom jag inte visste varför folk var rädda för den. När jag skulle betala stod det skyltat ”Vi behöver femtio öringar”. Jag funderade på om butiken blandat ihop fiskdisken med kassan, men tröstades av att butiken enligt sin reklam i alla fall hade ”svensk talande personal med grund utbildning”.

När jag lyfte upp mina matkassar förvånades jag över att den ”lätt majonnäs” jag nyss köpt var precis lika tung som vanligt. På väg ut ur butiken fastnade jag framför anslagstavlan där det på några lappar stod: ”Sjö nära tomt till salu”, ”Behöver du extra knäck på lovet?”. ”Fel sökning av din telefon, billigt” samt ”Tom dunkar, 50 kr”. Jag undrade i mitt stilla sinne varför och vad Tom dunkar för någonting. En liten annons i ena hörnet fångade mitt intresse. ”Jag uppfyller alla sex önskningar”, sa en kvinna och log stort emot mig från papperet. Jag suckade och tänkte: ”När jag var liten var det minsann bara tre önskningar”. Fast det var kanske andra sorters sagor.

Utanför entrén stod ”Vi har öppet mellan dagarna” och strax bredvid en skylt med texten ”Håll platsen flyttad”. Eftersom jag tänkt ta bussen hem så stannade jag till, plockade fram busskortet och funderade över vilka medborgare som hela tiden envisas med att flytta tillbaka hållplatsen till det ursprungliga stället.

På bussen hem stod det ”Vi tar inte emot tusen lappar”. Jag funderade på detta och kom fram till att 999 samer alltså skulle gå att klämma in i fordonet, även om några skulle få trängas bakom något som presenterades som ”skum släckare”.

Jag betalade min biljett och läste texten ”Växel i retur skål”.- Skål på dig själv, sa jag till busschauffören och varnade honom för att dricka i tjänsten.

Väl hemma kände jag mig som en sur puppa därför att världen är så svår att förstå. Jag lade mig i soffan som en riktig lat mask.

Godhetsindustrin

Än en gång har en organisation hamnat under luppen hos P4 Väst.
Denna gång handlar det om Giving People, som verkar ha varit dåliga på att informera hur de arbetar på bästa sätt. Ha samlat in 44 miljoner på 4 år, och det mesta går till organisationens arbete och bara en mindre del till hjälpbehövande. För mig har alltid 90-konto borgat för kvalitet, vilket Giving People inte har använt sig av, och därför har jag inte använt mig av dem. Det är jag glad för att jag tagit ställning för.

P4 Väst har en samlingssida med alla deras nyheter om organisationen.
Läs mer där.

Jag vägrar vinterdäck

Jag vägrar vinterdäck eftersom:
-Det är min bil, mitt val min frihet
-Vinterdäckens effektivitet är inte bevisad, om inte genom studier utförda av tillverkarna.
-Min granne var med om en olycka efter att ha monterat på sina vinterdäck.
-Vissa är redan inne på sin tredje uppsättning däck, detta bevisar att de uppenbarligen inte fungerar.
-Jag vet inte vad de är gjorda av.
-Däckskaparnas företag skrämmer upp oss på vintern med skräckhistorier så vi ska köpa däck och de ska bli rikare.

Och förresten uppfann däckjättarna snö och spred den på natten när du sov.
Om jag har däck kan regeringen spåra mig i snön.
Utbilda dig, öppna ögonen, sluta vara en död fisk!
Vinterdäck – jag säger nej!

Trygghetskvällen

Under veckan som var, samlades vi som arbetar ideellt med olika frågor för en festkväll. Vi var ett 100-tal personer, trygghetsvandrare, huvudkontakter inom grannsamverkan, tjejjourer, kvinnojourer, brottsofferjouren m fl.

Kvällen började med mingel för att träffa varandra, men också hitta nya kontakter.

Efter en stund intar vi våra platser i salen och där tar vårt kommunalråd till orda för att hälsa oss alla välkomna.

Sedan börjar det verkligen intressanta.

Sofia Persson och Magda Augustsson vill genom projektet ”Schyssta relationer” vända statistiken som i nuläget visar att många unga i kärleksrelationer utsätts för våld. Projektet utgår från Medborgarlöftet där Trollhättans Stad förbinder sig att utveckla och förstärka arbetet både förebyggande och behandlande gällande sexualbrott. Läs om projektet här.

Att tänka att 6 av 10 ungdomar utsätts för något form av våld och kränkningar, är i alla fall för mig en skrämmande tanke. Kränkningar är ju inte bara det man ser och hör, utan även via olika sociala medier, i tysthet.

Vill du veta mer om om näthat kan du läsa här på näthatshjälpen.

Därefter tog vår kommunpolis till orda och berättade om aktuella händelser men också hur polisen arbetar och agerar. Att få den informationen ökar också vår förståelse för deras bedömningar. I o m att vi också jobbar nära polisen i mångt och mycket, är det också viktigt att vi förstår varandra.

Efter alla mycket intressanta tal och föreläsningar så tog buffen vid. Ja, eller, vi fick alla ta en lott i en binge. Lotten visade vilket bord vi skulle sitta vid. WoW, vilken toppengrej. Nu fick man verkligen träffa andra personer och dela erfarenheter.

Jag vill rikta ett stort tack till Sofia Persson och Magda Augustsson, på enheten för våld i nära relation, VIN, för härliga samtal. Också ett stort tack att ni inte lämnar någon i sticket även om de ringer från fel kommun.

Tack för en värdefull kväll….

Orange day

För tredje året i rad har jag gjort en installation på torget för att uppmärksamma Orange day – internationella dagen mot våld mot kvinnor.

Första året när jag flyttade hit så var det bara personer från kommunen och vårdcentralen som sprang runt och delade ut kassar med texten ”stoppa våld i nära relation”. Samtidigt hade vi haft ett svårt våldsbrott utanför kommunhuset i just det ämnet.

Jag valde att göra en egen installation på torget med ljus och uppmaningen om en kommun fri från våld. I samband med att jag var med på en manifestation om detta i Trollhättan, som trygghetsvandrare, så pratade jag med kvinnorjourer och tjejjourer för att uppmärksamma det kommande år här i Lilla Edet. Även representant från Män för jämställdhet var med på noterna. Tyvärr kom den ett litet virus i vägen, så det blev liggande på is. Dock gjorde jag min installation på torget, som tradition.

I år har kommunen tillsammans med med grannkommunerna satsat på stort med massor av aktiviteter. Är glad över responsen i kommunerna, och min installation på torget i Lilla Edet, finns på plats.

Det är viktigt att detta uppmärksammas och Trollhättan gjorde en video där kommunalrådet presenterade arbetet och där det är ljuständning med representanter från kommunerna, polisen och jourer.

Finns också en föreläsning från organisationen MÄN, i ämnet en vecka fri från våld.

– Hur pratar vi med killar som använder våld? Föreläsning av Emilia Eriksson från organisationen MÄN – Föreläsning av Enheten mot våld i nära relationer – Musikunderhållning av Marcus Grandin