Arkiv

Mitt Sverige

IMG_20160607_201730

Mitt Sverige är ett av världens vackrast länder, där vi lever tillsammans i vänskap och harmoni. Jag är född och uppvuxen Sverige av en Svensk man och en Tysk kvinna, ett par som fann varandra och gifte sig av kärlek och respekt till varandra. Jag är otroligt stolt över att de har spridit dessa delar till mig. Jag är också en stolt EU-medborgare, ett EU som gjort att jag kommit mina tyska rötter närmare, som jag är stolt över. Ett EU som bildats för att föra Europas människor och folk närmare varandra men också tvinga politiker till att samlas och diskutera istället för att ta till vapen och bomber mot varandra.

Jag läser ofta att någon säger att de inte förstår hur allting har blivit, hur hat och hot har vuxit upp mm. Hat och hot har alltid funnits, men skillnaden är att det åskådliggörs mer idag med med det snabba informationsflödet. Går man här på kyrkogården och tittar på gravar så hittar många många personer som bragts om livet. Personer som fick en flaska i huvudet av någon för att han tittade på fel kvinna. Personer som döda trillat ihop av ett välriktat slag av ett knogjärn.

Redan när jag växte upp på 60-70 talet, så fick jag se sanningen om hat och hot.
Mor blev per automatik ett ”nazisvin” då hon var född i Tyskland. Jag blev per automatik en kulting, en ”nazikulting”. Far blev en förrädare som förrådde sitt land genom att ”importera” en tyska och gifta sig med henne. I dag pratar vi ibland om utbrändhet och gå i väggen. När mor gjorde det på 70-talet då blev hon i andras ögon ”krigsskadad” och skulle aldrig mer bli bra. Jag minns än det samtalet några hade med mig och bror om detta, och det gjorde ont då, och det gör ont i dag.

Under kriget var det judarna som blev måltavla för hatet. Efter kriget blev det tyskarna och nu är det muslimerna som får vara folkets syndabockar. Inget har förändrats i den biten dock har måltavlorna förändrats. Vi pratar så lätt om nazisternas koncentrationsläger och den judeutrotning som skedde men vi glömmer gärna de koncentrationläger/arbetsläger som växte upp i Ryssland, där ”vanliga” tyskar, vars enda ”brott” var att de var tyskar, skulle sona sina brott. Kvinnor våldtogs då som nu, i brist på bättre sysselsättning, eller hade man inte lust att våldta, så kunde man ju skjuta på fångarna, för att ha lite roligt.

För en tid sedan berättade jag om grannosämja mellan två grannar på mitt tidningsdistrikt där min vändplats hade spärrats av. Jag vände då vid deras infarter istället. I går hade det eskalerat ännu mera. I går var den ena infarten spärrad ytterligare, så nu är jag tvungen att åka in på tomten till prenumeranten för att vända där, en tomt som inte är anpassad för detta. Kan inte två grannar hålla sams, hur skall vi då kunna uppnå världsfred?

Det enda vi lärt av historien är att vi inget har lärt…

Det propagandakrig som nu pågår på sociala medier om antingen det ena eller andra, river upp sår inom mig. Att ta hänsyn där, nej, jag gör si eller så av bekvämlighetsskull.

Jag är så glad att jag bor på landet, kan ta mina promenader i skog och mark och njuta av vår svenska natur. Se hästarna som går och betar en bit bort på ena sidan av huset och på andra sidan går korna med sina kalvar. Jag har en bror som älskar mig och jag älskar honom. Jag har min vovve som skiter i hur jag ser ut, han älskar mig för den jag är, och det är ömsesidigt.

Alla goda ting är tre, även de onda #bloggswe

kors

Alla goda ting är tre, även de onda var något far alltid sade. Detta gäller ända in i döden.

Först blev vår katt påkörd och dödad. Detta var mors favoritkatt som alltid skulle sova hos henne i sängen. Där fanns en saknad och sorg, men ingen hade räknat med att det skulle vara den första i tre-gruppen. Jag vet inte vad bror tänkte för tankar i efter denna händelse, då han har svårt att sätta ord till sina tankar.

Därefter gick mor hastigt bort och det blev en chock både för mig och för bror. Även om han också sett hur mor försvunnit in i sjukdomen, så är det trots allt vår alldeles egna mamma. Bror tog detta hårt och blev sjukskriven under flera veckor för att bearbeta förlusten men också tankarna från dödsögonblicket av hans egen mor. Han har inte berättat så mycket om det men jag är glad att ambulanspersonalen gav honom ett oerhört fint stöd efter att mor. För bror som har sina problem så måste saker få ta tid att sjunka in.

Nu kom det tredje dödsfallet i vår närhet. Våra grannar har hastigt förlorat sin yngste son, som är i samma ålder som jag (54). Denne man har alltid tagit bror för vad han är och inte gjort några konstigheter med det. Detta har ju bror uppskattat mycket och har haft ett stort förtroende för honom. Nu finns han inte mer bland oss levande och det föll på min lott att berätta detta för bror. Bror blev helt tyst och det syntes mycket att han tänkte, tänkte på vad?
Tog 10 minuter innan första frågan kom, vad har hänt?
Sedan kom frågorna spontant med långa mellanrum och jag fick sitta där och vänta på att han kunde ta in vad som hänt och sedan bearbeta detta.

I tidningskrisens spår #bloggswe

VTD

Nu har tidningskrisens spår även nått mig. Sedan många år så har jag delat ut morgontidningar via mitt företag som heter VTD (Västsvensk tidningsdistrubution).  Förutom morgontidningar så delar vi även ut veckotidningar, men även annan specialpress liksom brev från myndigheter och företag men också en hel del reklam. Till skillnad från posten har vi också åkt fram till där folk bor och lämnat vår post i lådorna så nära bostället som möjligt. Posten har ju sedan några år slutat med att åka fram till enskilda hushåll på landet men även inom tätbebyggda områden så ha postlådor samlats ihop för att minimera antalet start och stopp.

Nu ser det ut som om vi går samma väg till mötes. Nu kommer avstickare från området att tas bort om det inte är minst tre tidningar per kilometer. Som jag ser det så kommer det ju att drabba många enskilda boställen ute på landet där avstånden är långa och det bor får människor. Men hur blir det med reklam och post? Skall vi nu använda postens lådor eller kommer det att innebära att vi endast åker fram till postlådorna när det finns post och reklam.

Möte kommer att ske i dag och då kommer distriktslängden att minska och liksom att tiden att går samma väg. Vi kommer därför bli tvungna att söka om våra tjänster med mindre arbetstid som följd.

Minn spontana reaktion är ju att tidningsprenumerationer kommer att minska ytterligare och spä på den redan hårt drabbade tidningsdöden.

Stampen, som bland annat utger Göteborgs-Posten och flera lokala tidningar, har ju haft några stålbad redan och nu ser allt att döma ut som det är vår tur.

Vi måste alla samarbeta för bättre vård/omsorg #blogg100

ID-100132917

 

Jag tar ut min bitterhet mot omsorgspersonalen fick jag höra här om dagen, den bitterhet jag enligt den anklangande person jag har efter den missvård som redan är konstaterad har skett.

Jag är idag stolt och glad över att kunna överbevisa att fel har skett och att åtgärder är vidtagna mot de ansvariga personer som har varit involverade. Jag är glad över att mor lever och har hälsan vilket inte alla i denna härva har. Det finns de som redan tagit avsked av sina nära och kära, just på grund av dessa fel. Idag lever vi ett underbart familjeliv tillsammans och har inrättat oss efter de förutsättningar vi har. Vi kan inte vara lyckligare än vi är, då vi har varandra.

Men…
Jag har valt ytterligare en kamp och det är för alla andra som drabbas av missvård som inte kan, vill eller orkar kämpa.
Jag har valt kampen för alla som pga sjukdom som exempelvis demens, stroke men även mer synliga handikapp brutna/amputerade armar och ben mm också har rätt till att bli bemötta på ett värdig sätt.

Jag har försökt lägga skulden på de som bär den och är ansvariga för vad som skett.
Jag har inte anklagad en enskild USK för något den inte har ansvar för utan där har jag gått högre upp.
Däremot har jag tagit upp med chefer om viss vårdpersonals beteende när de INTE följer exempelvis genomförande planer.
Jag har alltid varit mån om den enskilde individen och aldrig nämnt några namn och när det gäller i det offentliga rummet så har jag valt att så långt som möjligt använda så vida grupperingar som möjligt för att inte peka ut en enskild grupp personer.

Att då som en enskild person gå på mig att jag nervärderar en viss yrkesgrupp genom att dela är stor förbannad skam.

Jag och många med mig sitter redan i skiten och att då sparka på oss som redan ligger, är det OK?
Som anhörig ser jag en bild som vårdpersonal ser ni en annan bild men vi har en sak gemensamt, vi måste värna individen.

Vi vet idag genom SVT:s granskning av äldrevården att det finns så mycket fin vård/omsorg  i vårt Svenska samhälle men vi vet också, via samma granskning. att det sker mycket misstag och fel. Detta måste vi gemensamt arbeta för att minimera utan att se snett på varandra. Ni som vårdpersonal måste säga till och anmäla om ni anser något är fel, liksom vi anhöriga också måste våga. Vårt gemensamma mål är trots allt den anhörige/brukaren.

Jag känner ingen egenglädje i att enskilda personer ställs till svars om de har handlat enligt de regler och de lagar som krävs.

Men alla former av missvård och fel måste dokumenteras och framför allt utredas så vi kan ta lärdom av det som hänt.
Det är för mig det viktigast…

Vi måste gemensamt arbeta för att ge de svagare i samhället förutsättning att kunna leva sitt liv på bästa sätt och att hushålla med de gemensamma resurser vi har.

Bra välfärd finns och det gäller att ta vara på den erfarenheten och ta tillvara de mindre goda exemplen för att utveckla vård och omsorg till att bli i världsklass.

Vi har alla ett gemensamt mål och det är att driva utvecklingen framåt till fromma för alla.

Samma person skrev också att den inte sett mig skriva något positivt om någon.
Nedanstående text är hämtat från de dagens ros;or jag och de mina sätt satt i våran lokaltidning.
Min personliga uppfattning är att hylla personal för ett bra jobb är att sprida det offentligt viket gjorde att vi valde tidningsannonser. Dessa är även delade både via Twitter och Facebook för att sprida det ytterligare att det finns suverän personal och tillika vårdinrättningar.

dagens rosor

Livet är underbart #blogg100 #kärlek #love

kärleksyrsel

God morgon!

Klockan än nu sex på morgonen och jag sitter i lugn och ro framför datorskärmen. Utanför fönstret ser jag hur dagen vaknar till liv och livet känns underbart. Taxin har precis hämtat bror som nu är på väg till jobbet i grannkommunen, och mor ligger fortfarande och sussar i sin bädd…

Fredag och det är sista arbetsdagen och helgen stundar…

Vad skall vi hitta på dessa två lediga dagar?
Vi behöver alla komma ut och bort från dessa väggar för att se livet från en annan synvinkel…

Jag tänker på hur framför allt jag har blivit mobbad av viss hemtjänstpersonal och dess chefer men också hur andra försöker få mig att inse att jag inte klarar detta… Varför skulle jag inte?

Jag är uppvuxen med en utvecklingsstörd bror och jag känner honom och att ha en mor med en demenssjukdom är inte så farligt trots allt. Man pratar ofta att demens är de anhörigas sjukdom och det förstår jag och jag har också ibland haft mina tankar gör jag rätt…

Som äldsta son har jag varit den som fått ta det stora ansvaret. Under fars sista år, med sitt multihandikapp, var det jag som stöttade far, mor och bror. Nu är mor sjuklig och behöver mitt stöd och jag finns här…

Varför skall jag vara den som skall rätta in mig i ledet och inse att jag inte klarar detta?
Olyckskorpar flaxar, det fungerar inte i längden. Just det, det fungerar inte i längden med en massa olyckskorpar som flaxar runt mitt huvud. Visst är det jobbigt att se sjukdomen utvecklas på mor och det är inte mindre jobbigt att se brors utveckling i detta, men det jobbigaste är inte detta utan dessa olyckskorpar. Var är geväret???

Jag trivs i denna situation som är, och vill absolut inte byta bort detta liv mot något annat.

Varför skall jag behöva acceptera att ”sätt en spruta i ändan på henne, så vet hon inget”…
Är det så vi skall göra med våra gamla demenssjuka? Denna tanke skrämmer mig, var finns medmänskligheten?

Det har nu ljusnat ännu mera utanför fönstret. Bredvid mina fötter i hundbädden ligger två katter.
Ute på gräsmattan går vovven och nosar sig fram och ”läser morgontidningen” och funderar på vad som hänt i natt.

Tar mig en slurk på kaffet jag har bredvid mig och funderar….
Vad vore livet värt utan kärlek och omtanke?
Min kärlek till mor och bror har vuxit sig starkare under denna tid av kamp som jag drivit mot region och kommun. Man har under denna tid lärt sig att vara oerhört flexibel…

Kollar in väderprognosen och den säger, ha roligt på lördag och städa på söndag…

Nu vet jag vad vi skall göra i helgen… Vi skall ha roligt och njuta av att vi har varandra….

Tankar från en omsorgpersonal

Stoppat den siste orolige själen i säng, äntligen lugnt och tyst på avdelningen.

Funderar lite på gårdagens möte med en äldre dam…

Känner henne lite flyktigt men stannar alltid och pratar några ord med henne när vi möts. 78 år och relativt frisk för sin ålder, problem med knä och väntar på operation i september. Hon har för vana att alltid gå fram och tillbaka till stan men sen hon fick problem med knä så blir det inte längre av. Åka buss ensam törs hon inte längre. Dom två senaste gångerna har hon ramlat efter att hon fått bussdörren i ryggen, hon hinner inte av i tid. – Man är ju inte lika snabb längre, säger hon. Numera går hon ner till affären bara för att få någon att prata med, hemma är det ju bara väggarna som lyssnar. – Jag är frisk, äter bara en tablett B12 om dagen, mina knän är slut och jag är ensam. Ibland önskar jag att jag blev riktigt sjuk och blev inlagd, då hade jag ju någon att prata med om dagarna. Eller så vill jag flytta in på ditt jobb säger hon och skrattar.

Ja hade det varit så enkelt. Idag ska du ha en demensdiagnos för att få flytta in på ett äldreboende. Du ska befinna dig i en riskzon där du behöver tillsyn dygnets 24 timmar. Men först och främst ska du stanna hemma så långt det är möjligt, ensamhet, krämpor och ångest är inte tillräckligt.

Dagens samhälle… vi är flera miljoner invånare och ändå är ensamheten ett stort problem, inte bara hos äldre. Tänk att det ligger människor ensamma och dör i sina bostäder och ingen saknar dom. Larmet kommer först när det börjar osa skunk i huset… Är det så vi vill ha det???

Dessa tankar hittade jag på Facebook och personen har gett mig tillåtelse att ange dem i min blogg.