Från Twitter till IRL #bloggswe

Den 15 Jun 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

För några dagar sedan fick jag förmånen att få träffa en av mina twittervänner IRL.

Första gången jag hörde personen var en intervju i Radio Skaraborg där han pratade om sitt geocachingintresse och sin tro. Han skulle skicka ut en travelbug, vars mål är att resa Jerusalem tur och retur. Den har nu nått alperna på sin väg till Jerusalem. Den har nu varit på resande fot i två år.

Du som håller på med geocaching vet vad en gömma är. I dessa kan man, förutom de stadgade sakerna, även lägga så kallade travelbugs som skall resa från gömma till gömma. Hittar du en travelbug så kan du ta med dig den och helst flytta till en annan gömma som förhoppningsvis stämmer överens med slutmålet. Man kan hela tiden följa dess framfart på nätet, när de loggas av personer.

Även om jag nu har haft kontakt med honom sedan dess via twitter så har vi aldrig träffats. För de flesta twitter och Facebookvänner, som i alla fall jag har, är det fullt tillräckligt. Men i detta fallet blev jag mer intresserad av personen bakom bilden. Jag har så länge jag kan minnas även följt hans blogg som går i kristet tecken, även om jag inte läser den varje dag, så är den för mig ett intressant ställe till eftertanke.

Jag har ju sett honom på sin avatar på Twitter och lärt känna honom via sina twitterinlägg och bloggen och jag har målat upp en bild av honom som en varm människa, som står med fötterna på jorden, och nu fick jag träffade denna person och för mig blev personen bara varmare i sitt hjärta.

Vissa personer följer man en tid och sedan avföljer, och andra personer sätter avtryck inom en, avtryck som skänker glädje och värme. Detta är ju en sida av de sociala mediernas sida och en positiv sådan.

Tack för träffen

#Geocaching, vad är det #blogg100 #bloggswe

Den 5 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Geocaching, Vardag5 kommentarer

Jag får ofta frågan vad Geocaching är, och jag brukar då svara: modern skattjakt med GPS.
I dag är det väldigt enkelt att geocacha då de flesta mobiltelefoner idag har inbyggd GPS.
Ladda hem gecocahingprogrammet till din mobil registrera dig på geocaching.com

Vill du åka ut för att leta cachar, eller gömmor som många säger, så kan det vara bra att på kartan kolla ut ett område som jag vill genomsöka.

Ja här finns det fler stycket runt Åkers Styckebruk…

Vi kollar lite närmare på en av dem…

Här ser vi lite mer om gömman som heter ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret… #4”
Vi ser att svårigheten är en blå stjärna och terrängfaktorn är 1,5 stjärnor. Alltså någorlunda lätt att hitta.
Vi ser även att gömman är liten, dvs inte allt för svår att hitta.

Här kan du läsa lite info om gömman, du kan se beskrivning, attributer om gömman och även hitta en krypterad ledtråd,

När man nu bestämt sig att gå ut och gå/springa/cykla/åka bil eller vad man nu vill. Sedan följer man kartan på GPS:en oc när man väl börjar närma sig så går man över till kompassläge.

Nu är det bara 13 meter kvar till kompassen nollar och då är det strax dags att att börja leta…

Här kommer en introfilm om hur geocaching går till…

#geocaching event #blogg100 #bloggswe

Den 2 Maj 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

I dag var den första riktiga vårdagen för oss geocachare.
Årets första event för mig som geocachare gick i dag av stapeln. Härlig känsla! Jag har ju varit ifrån dessa event under några år av för vissa av er kända skäl. Var verkligen en härlig känsla att få träffa andra som brinner för sporten, på samma sätt för jag. Många av oss gör ju detta ensamma eller med någon kompis eller familjenoch då träffas man sällan om man inte går på varandra vid någon gömma.

Vi var ett trettiofemtal ”stollar” som dykt upp och vid 12-tiden vara grillarna varma. Värdfolket hade verkligen gjort allt i sin makt för att vi skulle trivas. Det hade marinerat en massa kött och i dag på morgonen hade de gjort ett 50-tal grillspett som vi nu fick sätta i oss tillsammans med revben och kycklingklubbor. mums, mums…

Många av oss hade ju med oss våra geochinghundar så även för dem var det ju en upplevelse att få träffa andra likar. Nussä fick en vän/ovän, eller vad man nu skall kalla honom. Men han fick en vovven som gick runt honom och retade honom, och Nussä blev arg och morrade och fick morr tillbaka. Undra vad som får dem att gilla/ogilla varandra så fort…

När klockan närmade sig klockan 13 åkte våra mobiltelefoner upp och öppnade geocachingappen och bara väntade på pling. Precis klocka 13 plingade en kör av telefoner och på skärmen dök 6 nya gömmor upp.

Då var det bara att ge sig ut i skogen och leta gömmor. En lagom promenad på lätta stigar och lite lurigt men lätta gömmor hittades.

Verkligen härligt med dessa event som gör att man träffar fler med samma intresse och kan byta erfarenheter men också berömma och dissa varandras gömmor. Kul att få respons direkt om vad andra tycker, då det oftast annars sker via vår portal.

Ibland är livet bara så underbart #blogg100 #bloggswe

Den 29 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

I bland är livet bara så underbart!
Dagen i dag har jag nästan bara ägnat mig åt mig själv och vad som är viktigt för att rensa mitt inre.

Klockan ringde sex i morse och jag var vaken och kunde stänga av den efter ett pling. Upp klä mig, få mina första droppar kaffe för dagen. Tog fram GPS:en och min ryggsäck och gjorde mig beredd för en geocachingrunda i efter en stig i skogen. Vi var tre fantaster som skulle gemensamt göra skogen osäker. Vi var smarta och åkte först dit som rundan skulle sluta och parkerade en bil, för att sedan gemensamt ta oss till startplatsen.

Vädret var på sitt alla bästa aprilhumör och på några minuter byttes den blåa himmelen till ett grått töcken och hagel kom ner. Känns faktiskt lite konstig att känna hagelkornen studsa mot kinden, studsa mot kragen och sedan försöka pricka näsan…
Men vad gör det, vi är ju ute i naturen, vildmarken, så gott det nu går i vår del av Sverige.

När man ser varandra ligga på knä och leta efter en gömma under en stubbe eller liknande och bara se två ändor sticka upp ur buskaget, så undrar man vad man egentligen sysslar med 🙂
Tur att bara vi inviga var med i ”hemligheterna”, för jag skulle kunna tänka mig att det skulle kunna ske en masskrock om det skedde vid en allmän väg, och det hade fått se vad jag såg. 🙂

Vi hann med nio gömmor på denna förmiddag innan vi gemensamt åkte till värdhuset för en gemensam lunch.

Väl hemkommen kunde jag förbereda middagen för mig och bror. Potatis, sås och stekt kotlett med grönsaker.

Efter middagen kunde både jag och bror få en stund i ensamhet med sängen.

Kvällen har jag ägnat åt att valla gräsklipparroboten. Tänkte få grannarnas trädgårdsdel färdigklippt inna roboten själv får bestämma var de vill klippa. Vi har grannarnas del på framsidan och på baksidan har vi vår del där vi själva kan njuta utan nyfikna ögon. Underbart!

Medan gräsklipparen gjorde sina rundor så grävde jag runt roten där granen stod fram till stormen Egon kom och lade den mot huset. Så ett öga på grävningen och ett på roboten så den inte hittade på ofog och försvann runt knuten.

Nu är grannen välkommen med sin motorsåg och mala ner de ovanjordiska delarna av stubben och sedan på med lite jord så har vi en hel gräsmatta där.

Tänk vad gott att kunna göra saker utan krav, klickade klocka och att något står ovanför och säger du gör fel…

Ny geocachingrunda på G #blogg100 #bloggswe

Den 20 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Geocaching5 kommentarer

Nu börjar den ta form, vår nya geocachingrunda. Vi är tre geocachare som gemensamt skall ta ansvar för en runda efter en led genom skog och mark. Många vackra vyer finns efter vägen liksom rastplatser och även grillplatser.

Leder är 11 kilometer och man bör klara den på två timmar. Leden är en gångväg men möjlighet finns att ta sig fram med cykel även om det i några delar bara går att leda den. Tanken är dock att det skall kunna bli en heldagsutflykt för familjen med grillmöjligheter på ”mitten”.

Det finns några naturliga platser för att gömma cacharna men på några andra ställen så måste vi använda vår fantasi.
Men ideer finns och det skall ju vara för hela familjen och vandringen är den viktigaste delen, så de får inte vara för svåra.

Svenska kyrkan kommer vara med som en medarrangör så det gäller att hålla den lagom religiös, utan man skall som icketroende eller annan religion också kunna njuta av den.

Sedan ställs det också krav på att ”skatterna” inte få vara för små då det i samtliga skall finnas ”bytessaker” som passar stora och små.

När man hittat samtliga gömmor efter promenaden så skall man genom ledtrådar i de olika gömmorna kunna hitta ”jättegömma” med lite presenter…

Skall verklige bli kul att se om projektet blir väl mottaget utav cachare i Sverige och utomlands…

Stôllaröck #blogg100 #bloggswe

Den 19 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

Huvudet kan användas till mer än bara en hatthylla….. Men ibland undrar jag.
I går var en underbar dag, lagom varm och god. Och jag fick mig en ide….
Tanken var att jag skulle gå en del av Pilgrimsleden mellan S:t Olovs källa och Västerlanda kyrka.

Tanken, förutom den kyrkliga biten är att vi skall lägga ut ett antal geocachinggömmor utefter leden. Nu när våren och den ”fina” årstiden är på G, så vill många ut och leta ”skatter”. Leden går att ta sig fram med cykel, även om den måste ledas bitvis, och ett par ställen kan vara lite brant,men inte värre än att man klarar det.

Leden är mycket tydligt utmärkt, i alla fall från källan till kyrkan. Leden är också en vandring i mycket växlande natur, från höga höjder till vandring utefter Göra älv.

Men ju mer jag gick, ju mer energi fick jag och trots att jag visste att varje kilometerskylt jag passerade, så blev det en kilometer längre tillbaka till bilen.

Men jag och vovven trivdes, att promenera förbi vattenfall, kvarnen, badplatser men också delar där stigen knappt var skönjbar. Visst kändes det bra när man gått fyra kilometer och visste att man gått den mest jobbiga biten. Därefter så gick leden efter befintliga skogsvägar och var lättpromenerad och inte allt för jobbiga backar.

Vovven fick gå i band hela tiden då jag inte ville springa runt och leta om något skulle hända. Men med lång lina så var det inga problem. Medan jag njöt av utsikter, namn på platser och vägar, så njöt vovven av alla dofter som fanns utefter hela leden. Det märktes på honom om det var färska spår efter något vilt, för då skulle det undersökas mycket noga.

Man fick verkligen möjligheten att tänka och hur mycket man väl uppskattar möjligheten att ta sig ut i skog och mark. Verkligen en förmån att lätt kunna ta sig ut och promenera långt ifrån de största allfartsvägarna och tätorternas elljusspår. Första kilometrarna så räknade man hur långt man hade gått, men efter 6 kilometer så började man istället räkan ner hur långt man hade kvar till målet. Då började sig det också gå nerför och det blev mycket lättare att ta sig framåt. Visst dök tanken upp ibland att jag skall tillbaka också, men nu var ju målet nära.

Framme vid målet kunde jag lägga mig en stund i solen på församlingshemmet gräsmatta och bara njuta…

Men tiden gick och det var dags att tänka på refrängen. Började sakta min tillbaka vandring och det började med att jag släpade benen efter mig och det kändes långt ifrån roligt. Första kilometerskylten och jag ”bara” en mil kvar.
Men nu fick jag också chansen att mer ställa in mig på hur jag skall lägga upp cachingrundan. Stigningen börjar och jag ångrar mig gång på gång. Men jag kom ihåg de flesta rastställen så det var bara att gå från pausställe till pausställe.

När jag hade ett par kilometer kvar till bilen, så försvann all trötthet och nu gick det som en dans, fat delar var i besvärlig terräng.

Nu gäller det att köpa 10 brukar, trycka upp standadinfo om gömman, loggböcker, och försöka hitta lite billiga ”bytessaker” mm. Sedan åka ut och placera burkarna och mäta upp GPS-positioner till platserna och publicera dem på nätet…. Men då tar jag bilen så långt det går…

I dag gick jag på gudstjänst i Västerlanda kyrka och fick där mitt diplom för att jag gått hela leden och sedan besökt en gudstjänst.

En jobbig dag #bloggswe

Den 12 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

I dag var första det första arbetsdagen efter helgerna. Inte för mig men för min nyfunna vän, min bror. Vi har verkligen funnit varandra denna jul och nyårshelg och har varit helt fantastisk!

I dag var han på jobbet och jag gick här hemma helt ensam. Det var verkligen inte kul L
De senaste åren har allt kretsat kring mor och därefter har ju bror och därefter jag. Men jag trivdes med det… Nu finns ju inte mor. Började med promenaden i snöblandat regn och blåst var inget kul, sedan var tanken att röja lite här ute efter stormen Egons härjningar men det regnade, regnade och åter regnade. Blev inget jobb ute, utan försökte städa bort julen här inne… Det gick sååå långsamt och jag fick inte upp någon fart.

Lite ommöblering i sovrummet för att hitta min egen stil, en maskin med tvätt och lite småplock här hemma. Sedan mellan allt detta hamnade jag vid köksbordet och saknade mor…

Hade det inte regnat och varit så mörk, så hade jag åtminstone kunna gå en längre promenade med hunden, men varken jag eller vovven hade intresset i det blöta vädret.

Tråkigt, tråkigt och åter tråkigt. Fördelen med att gå på gym är ju att det är inomhus, men jag trivs inte där utan föredrar naturen, förutom när den inte är med mig i vädret.

Geocaching var heller inget att tänka på när inte vädret ens bjöd på promenadeväder.

Har så smått börjat planera att jag och bror under våren skall promenera pilgrimsleden från Sankt Olovs källa till Västerlanda kyrka. En 11 km lång vandring i blandad natur.

Tillsammans med kyrkan skall vi lägga en cachingrunda efter leden så att det blir fler anledningar till att promenera den, eller cykla. Många slänger sig på cykeln och tar en runda på fem, sex mil och letar tupperwareburkar för att komma ut på nya äventyr, hitta nya platser och smultronställen.
Ser verkligen fram emot detta.

Nu hoppas jag på en dag i morgon med bättre väder och mer energi.

Geocaching och @P4Karlavagnen #blogg100

Den 16 Apr 2014 Av villacaliforniai Njutbart, VardagLämna en kommentar

I går kväll hände något mycket kul!

Gick igenom mitt Facebookflöde och såg att Karlavagnen i P4 ville vi skulle kommentera ” Vilka sporter gäller i din familj? Och har ni något som ni gärna utövar tillsammans? Boule, badminton, fotboll?

Hur är det med sportandet under påsklovstiden? Blir det extra mycket med att åka iväg på matcher och sånt? Berätta gärna!”

Jag berättade om mitt intresse, geocaching som ligger mig varm om hjärtat och för övrigt är den enda sport jag gillar. Jag tar ju med min mor som har en minnessjukdom och bror som behöver röra på sig mer pga sitt blodtryck.

För oss är det en familjesport även om en eller två av oss inte deltar i själva letandet

Själv gick jag vidare i mitt flöde för att hitta mer intressanta inlägg som var intressanta.
Plötsligt ringer telefonen och jag sträcker mig efter den, mycket motvilligt.
På displayen står uppringare, Sveriges Television, Göteborg.
Tänkte först inte svara med anledning av den sena timmen, vilket jag ändå gjorde av artighetsskäl.

Den som ringde var producenten av radioprogrammet Karlavagnen som undrade om jag kunde tänka mig vara med i programmet. Efter två sekunders tvekan svarade jag ja, med tanke på att det ev kunde finna ett intresse hos allmänheten att veta lite mer.

Vi gjorde upp att jag skulle vara första telefonör i programmet vilket skulle bli ca kvart, tjugo över tio.
De ringde upp i bra tid och vi justerade telefonvolymen och jag fick sedan höra radio via telefon.

Efter en liten stund hörde jag Harald ropa på mig i telefonen och jag svarade artig..

Resten kan ni höra i programmet som länkas till när nere.
(Jag kommer med ca fem och en halv minut in i programmet.)

Efter att vi var färdiga så lade vi på och jag kopplade in webbradion och fcik höra slutet på intervjun med mig själv. Lite kusligt det där, att höra sig själv i radion precis de orden jag pratade om för drygt en minut tidigare. Andra gången jag är med i direktsändning och båda gångerna är min reaktion att det är så läng tid mellan det verkliga ögonblicket från det jag säger något till att det går ut i webbradion.

Här kommer länken till programmet: Karlavagnen

Vill passa på att tacka för alla underbara kommentarer jag har fått på Facebook om mitt deltagande.
Jag är verkligen överväldigande över den responsen.

Vad livet ändå kan vara underbart #blogg100

Den 4 Apr 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

I dag var en sådan där dag man kan drömma om.
Mor var på strålande humör vilket jag också var. Min kontaktperson i omsorgen var en av de två som var här idag. Vi hade lite diskussion om framtiden. Nu är det klart att jag skall få mer hjälp, men inte med mor, utan de skall göra det som mor idag inte klarar, dvs en del av städningen och lite tvätt. Mor är beviljad lite mer hjälp i det fallet än vad som är normalt. Vi är beviljade 2 timmar i veckan och då får de göra en del städning men också lite tvätt att ta hand om. Detta känns väldigt tryggt.
Vi är också överens om att de skall komma hit på tider då vi inte är hemma, en del beroende på att inte störa mor men också en del på att vi vill ha privatlivet ifred så mycket som möjligt.

Detta känns helt fantastiskt, om jag skall vara ärlig.

Då vår lokaltidning inte var intresserad av vad som hänt på vår vårdcentral och idag verkar mer angelägen om vad som händer inom tidnigen och dess koncern i ställe för nyheter, så har jag numera ett helt suveränt samarbeta med vår lokalradio inom SR-företaget.

Så jag och mor valde att åka dit för att överlämna lite material i utredningen om vårdcentralen och vad som hände där och dess brister.

Jag är idag mycket glad åt alla de kontakter jag har inom media och då framför allt public service som inte behöver känna någon press på sig att göra en bra story för att få in annonsintäkter. Hade min lokaltidning varit lite mer ödmjuk i sitt förhållningssätt till oss annonsörer, så hade det kanske varit annorlunda. Jag menar inte att de alltid behöver bli en artikel i tidningen men de kan åtminstonde säga tack för att man givit dem ett nyhetstips. Jag har i alla fall lärt mig från barnsben att vara artig och säga tack…

Bror jobbar ju på samma ort som lokalradion är lokaliserad, så vi kunde kombinera det med att vi hämtade honom direkt på jobbet vilket gjorde honom glad. Ibland behövs det inte så mycket för att glädja en annan människa, och när han blir glad blir även jag glad.

Det fanns en liten stund mellan vi var färdiga och bror slutade vilket kunde användas till lite geocaching. Geocahing är min motion för att hålla min diabetes i schack men också en för mig acceptabel aktivitet för att röra på sig förutom allt spring jag har i vardagen.

Väl hemma efter dagen, så lade vi oss alla en stund på rygg i våra sängar….

Tänk vad lite det behövs för att smycka en vanlig fredag….

Att bara få vara

Den 4 Jul 20134 Jul 2013 Av villacaliforniai Njutbart, TeknikLämna en kommentar

Bror jobbar nu de sista dagarna inför sin semester och även han ser nu fram emot en månads ledighet att tillbringa med oss övriga i familjen.
Livet leker trots alla bekymmer som är och vi mår gott. Ingen hemvården som springer ger en frihet som är fantastisk.

I dag lever vi livet efter hur dagen uppenbarar sig…
Visst har vi en del måsten som måste utföras men vi har också en större frihet att däremellan kunna göra vad vi vill.
Vi kan nu ta en tur runt i trädgården och njuta av vårt liv och paradis.
Här om dagen var mor och jag i väg och köpte lite färg för att måla om en trädgårdsbänk som behövde lite uppmuntran.
Vi målade och även Nussä fick hjälpa till och har fortfarande blåa färgfläckar i pälsen.

Vi köpte även en del blomtråd för att binda upp våra klängrosor som nu börjar slå ut.

I dag regnade det och då får det bli en del inomhusarbete, men det viktigaste är att vi kan ta dagen mer som den kommer….

Tidigare kändes allt som ett tvång, ett tvång som förmörkade himmelen men idag är den blå fast den ser grå ut.
Vi går och lägger oss en stund på sängen när tröttheten fallet på och vaknar utvilade och fulla med energi…
Att gå några varv med gräsklipparen och se hur hela trädgården ser sansad ut är ett sant nöje. Att ta fram skurborsten och göra golvet skinande rent efter valptassar och rullstol är också en tillfredställelse….

När jag tänker tillbaka på det senaste året så tänker jag många gånger på devisen: alla dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Så har det varit för mig, för oss.

Det finns så mycket i livet att njuta av. Att ta bilen ner till en plats vi älven och sitta och titta på hur båtarna passerar, vinka till de som är ombord och ropa några uppmuntrande ord är också ett nöje.

Jag har alltid älskat spontanitet och vara fri och att hitta på stollaryck. Som när dansen på Dal var tråkig och vi istället hamnade på Söder i Stockholm och köpte mjukglass klockan fem på morgonen. Eller när butiken i Uddevalla inte hade våra varor och vi hamnade pälsen Aker brygge i Oslo.
Nu i tidens tekniska tidevarv är det så lätt att hitta nya smultronställen med hjälp av geocaching…
Geochaching gör att man kommer till så många olika platser man aldrig visste om att de fanns…

Vi har några färdiga väskor hängandes i garderoben som bara är slänga in i bilen när lusten anfaller liksom amors pilar. Från tanke och idé till att bilen backar ut från parkeringen är det sällan mer än 10 minuter. Sommartid finns även ett par spontanitetskassar liggandes i bilen med badbrallor, handdukar mm. Mor har egen kasse med sina tillbehör som är viktiga för henne.
Vi vill leva så här och får man chansen till miljonvinsten så vill vi ta den. Miljonen behöver inte bestå av pengar utan kan lika gärna vara en glänta i skogen med doften av blommor och träd. Ett rådjur som passerar med ett par kid är också en upplevelse. En älg som står och tittar på oss och undrar vad vi är för konstiga individer och när vi promenerar i vargreviren så tar vi fram våra musikaliska instrument och sjunger en sång.

Gårdagens bekymmer låter vi vara någon annanstans och morgondagen vet vi inget om, vi lever här och nu…
Kan livet vara mer underbart!

Den minut som just passerade kommer aldrig igen, men det börjar en ny i detta nu, fånga den, ge den ett innehåll, fånga ögonblicket, vem vet om chansen någonsin kommer åter. Man kan inte sluta leva av rädslan att dö, utan skulle jag dö i en stund av lycka så dör jag i alla fall lycklig.

Kom i håg, varje timma, varje minut, varje sekund är en del av livet och lev det liv du vill leva.
Såg mitt shoppingcenter göra reklam – när shopping blir ett nöje…
Det finns så mycket andra nöjen som är mer värda än det. Klia kon i hagen bakom örat, smeka hästen i hagen på halsen. Plocka några ängsblommor och binda en krans att sätta i mors hår…

Detta är vårat liv i just detta nu

Villa California

Etikett: Geocaching