Är jag så förbannat vek?

20171210_123016

Är jag så förbannat vek? Direkt när jag på radion hörde att de hade kastat brinnande föremål mot synagogan i Göteborg, så vände det sig i min mage. Vem eller vilka är de som gör detta, och varför? Ett gäng ungdomar som har tråkigt, kanske hamna fel i samhälle, eller hittat fel kompisgäng. Ja, jag har inga svar på dessa frågor utan får invänta svar från polis och andra myndigheter.

Så fort jag kunde så satte jag mig på pendel ner till Göteborg, köpte en bukett vita rosor på centralen och promenerade med Nussä till judiska församlingens synagoga i Göteborg. Flertalet polisbilar cirkulerade runt i kvarteren och jag vinkade med min bukett och de vinkade tillbaka. Väl framme så började jag ta av pappret på mina blommor och då dyker en reporter från DN upp. Han frågade om ha fick fotografera medan jag fixade med blommorna, vilket var OK. Strax efteråt kom kollegan och frågade om de fick ställa några frågor, vilket också var OK.

20171210_124003 Hade tillsammans med blommorna köpt ett hjärta som jag tänkte placera vid deras andra entre. Så under promenaden från ena sidan till andra sidan av synagogan småpratade vi, jag om mina tankar och känslor i det som hade hänt.

Jag är stolt och glad över vår svenska yttrandefrihet och att vi har vidsträckta möjligheter att framföra våra åsikter, men när de går till handgripligheter, då är mitt tålamod slut. När jag var liten hörde jag ofta, jag tycker inte om tyskar, jag hatar tyskar för de de gjorde under kriget. Det var hårda ord för en tonåring som hade en mamma född i Tyskland under Hitlers välde. Varför skulle mamma vara hatad för det Hitler gjorde?
Screenshot_20171210-210803-02

Jag har haft och har fortfarande svårt för människor som sätter hela grupper som ansvariga för vad vissa personer gör. Fortfarande frågar sig en del, varför gjorde de inte motstånd? Vad hände med dem som gjorde motstånd? De finns knappast några i dag som kan vittna om det, då de blev avrättade med en gång. De som överlevde var de som ”bara lydde order”.

Att sätta en bukett vita rosor på grinden var ett av de sätt jag protesterade med, och andra sätt är att berätta hur de verkligen ligger till.
20171210_123049 Efter att jag promenerat runt synagogan gick jag tillbaka för att fotografera mina rosor jag satte på grinden. Då står en tjej där och sätter upp ett rött hjärta på gallret till området. Det hade gått ut ett påbud på Facebook att den judiska församlingen skulle kärleksbombas. Och viss blev det så, när jag var på väg tillbaka till pendeln mötte jag människor med hjärtan i händerna, på väg till platsen jag just lämnat, det kändes stor!

IMG_20171211_164420_031
Är också otroligt tacksam för det fina som skrevs i tidningen och på webben. En stor bild prydde också sidan.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/blommor-lamnas-utanfor-synagogan-som-attackerats/ 

Att skriva nutidshistoria #MeToo

IMG_20171022_131213_853.jpgI går var jag med och skrev nutidshistoria, och jag känner mig stolt och glad, men jag vill vara lika glad om 10-20 år för detta som hände nu.Jag kom tidigt till Göteborg och Götaplatsen där #MeToo-manifestationen skulle hållas, redan en timma innan. Jag träffade Nora Myrne Widfors, Lisa Hillén, Tove Myrne Widfors, Mikaela Hedborg som tillsammans med vänner förberedde manifestationen.

Jag fick också prata med Erika Hedin från Sveriges Radio Göteborg. Jag berättade att Nordiska museet hade gått ut med upprop om att vi som delade berättelser och bilder från #MeToo från olika delar av landet, skall dela med oss detta. Detta tog Erika fasta på när hon intervjuade tjejerna som arrangerade det hela.

IMG_20171022_113725_706.jpgErika Hedin P4 Göteborg intervjuar

Jag är oerhört stolt över att vara med i denna tid, där många, många fler får upp ögonen för det som nästan bara kvinnor har har känt till. Sedan mor lämnade oss, har jag fyllt en del av min lediga tid, till att fler skall få upp ögonen för något, som pågått länge, men oftast inte många har lagt märke till. Att det blir fler polisanmälningar och att fler vågar säga hur det är, tar många som ett bevis för att det är en viss grupp människor som gör detta. Ja dessa filterbubblor är farliga och faktaresistens är väldigt utbrett i samhället.Tyvärr är det många onda krafter som hela tiden försöker ”kapa” taggar till att föra fram andra budskap än de som avses, och de är farligt, om vi går på det.Nu måste vi samarbeta, kvinnor, män, flickor och pojkar och MÄN MÄN MÄN!Detta är ett steg för jämställdhet, acceptans och respekt. Detta är ingen kvinnofråga, det är heller inte något partipolitiskt, utan måste ske över hela skalan av människor.

20171022_122410.jpg

Lyssna gärna på dessa två ljudklipp från P4 Göteborg

Självklart är det nutidshistoria vi skriver

Manifestationer i hela landet mot övergrepp

Lyssna gärna på vad Emanuel Karlsten säger:
Var går gränsen för sex och flirt? Inte konstigare än en kopp te

Jag mötte prästen Kent Wisti

img_20171001_140006_9931166528190.jpgRedan förra året på bokmässan såg jag Kent Wist där som satt och pratade med folk och även jag fick några ord med honom. Jag hade ju sett honom gäckla etablissemanget med ironi och humor, inte minst i sociala medier. Tatueringar, som jag inte gillar, men ändå på något sätt gillar för att folk vill visa vem de är.

Jag har hört honom på radion, där en massa svordomar mellan de vanliga orden flög fram. Jag hörde också i samband med att ha nämndes att han vr präst i Svenska Kyrkan. Även när jag lyssnade och tittade på honom i #agärhär:s monter på mässan. Jag gillar, ta mig fan, det han gör, inget snack om saken, men var är prästen. Så mycket fokus på allt det andra, men ingen präst.

Tio i nio på förmiddagen i söndags kollade jag in gudstjänster i närområdet och tror jag fick hjälp från ovan kollade jag in domkyrkan i Göteborg.  Kollar klockan ingen, 45 minuter till pendeln går, slänger på mig kläder, på med koppel på vovven och sätter mig och åker 25 kilometer till pendeln, ner till Göteborg där jag är klockan 10. Lagom promenad till domkyrkan och vovven får sin första promenad. Stannar vid en bankomat på vägen och tar ut en hundring som jag skall ha för betalning för något jag inte vet än.
Utanför kyrkan står en tiggare med sin mugg och försöker skramla pengar och me händer och fötter och vanlig svenska frågar jag henne om hon vill hålla ett öga på min vovve medan jag är i kyrkan på gudstjänsten. Hon nickar ja till svar. En liten stund kvar till tiden för högmässan är inne.

Går några hundra meter till Subway och köper varm mat och dryck. Binder vovven vid en stolpe vid tiggaren, ger henne hundringen plus mat och dryck och kliver lagom in i kyrkan när högmässan börjar. Sätter mig längst bak, där jag kan ha översikt och där tiggaren lätt kan få tag i mig om hon vill. Jag kan också röra mig fritt för att se lyssna och fota. Jag jag såg Kent Wisti, förlåt prästen predika, leda oss i bön och vara präst.
Jag fick se prästen, prästen som så många gånger glöms av, när vi säger Kent Wisti.

20171001_112652667856836.jpg
Snart nattvarden och vi går sakta fram till altarringen och snart kan jag lägga mig på knä. Prästen kommer och lägger något i min hand medan jag tittar på honom när han säger, ”Kristi kropp för dig utgiven”. Tittar ner i handen och ser brödet. Det var en äkta präst. det var ingen lapp med någon gubbe på och någon ironisk text. Det var en ÄKTA präst.

Jag tror vi behöver ha lite mer präster som Kent Wisti i kyrkan. Vi behöver lite mer uppkäftighet, mer frimodighet att ta vara på traditionerna men samtidigt prata dagens språk, så vi förstår varandra.

Jag minns för några år sedan när vår präst på Maria bebådelsedag inför församling och konfirmander sade, idag är det Maria bebådelsedag eller för att förtydliga…. I dag är det den dag då Maria blev på smällen. Visst, jag såg några fågelholkar hos den äldre generationen, men samtidigt såg jag den yngre generationen verkligen förstå vad det handlar om. Det är denna generation som kommer att ta över när den äldre, eller min generation inte längre kan eller orkar. Jag beundrar min präst för de orden, just för att tala dagens språk.

Jag vill citera Kent från ett inlägg på Facebook
”Det är ju en usel herre men en utmärkt slav. Som det har blivit har jag alltmer sett min uppgift som att kanske göra arbetet liiite lättare för nästa kändispräst (enligt dramaturgin kan vi bara vara några stycken åt gången) och att hen kanske skall helt slippa prata om snus, tatueringar och doc Martens. Så fantastiskt om vi om 30 år kan få se en kändispräst som är sönderpiercad, transsexuell, homosexuell svart kvinna och media enbart skriver om hens tankar om tro och kyrka. 
Jag är ju långt ifrån kontroversiell eller en udda fågel. Än mindre en rebell. Jag är väl snarare husbondens röst. Jag tycker att lojalitet mot den kyrka jag älskar är viktig.”

Jag tror Kent kommer att vara en bra slav, som tjänar kyrkan in i framtiden. Ibland kan förändringar vara svårt, men är ändå ett måste.

Nationaldagen

DBnZA6pXcAAbLl0

Traditionsenligt firade jag bror och vovven nationaldagen i Slottsskogen i Göteborg.
Det är dagen när Göteborgssymfonikerna spelar upp till musik.

Det är otroligt mäktigt när mellan 20000 och 25000 gemensamt står upp och sjunger ”Du gamla, du fria” samtidigt som vi står och tittar på flagghissningen.
Vilken känsla, vilken samhörighet. Vi blir alla ett med varandra och Sverige.

I Göteborg har picknick blivit ordet för nationaldagen, då man gärna tr med sig filten och picknickkorgen och festar i gröngräset. Man ser hur hur vi firar vår nationaldag på olika sätt i landet.

I Laholm firas nationaldagen traditionsenligt i stadsparken. Och precis som förra året kommer nationaldagsfirandet att avslutas med Pride. På programmet står bland annat parkvandring, musik och teater.

Andra firar dagen för att det har blivit viktigare att visa att vi står för öppenhet och inte ger oss för terrorn och skräcken, säger hon.

Idag välkomnas nya svenska medborgare i många kommuner. Och i Mjölby ska det ha varit skidtävling mitt i stan på förmiddagen.

I stadsparken i Luleå kommer även hemvärnets musikkår att spela och flygplan från F 21 att göra en överflygning.

I exempelvis Boden firas dagen på Kvarnängen med barnkarneval, körmusik och dans.

Så visst visar det hur fantastiskt Sverige är!

Kulturkalaset

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Miriam Bryant och GSO

20160819_193316x

En underbar feststämning på Götaplatsen i går när Miriam Bryant var inbjuden av Göteborgs Synfoniorkester för att sjunga tillsammans med dem.

Orkestern brukar bjuda in en stjärna varje år för att för att sjunga tillsammans med dem och i år var det verkligen storslaget. Miriam är inte en av mina största stjärnor men tillsammans med GSO, blev det drygt en och en halv timma med suverän musik. Hela Götaplatsen var fylld och långt ner på Avenyn stod folk och sjöng och dansade.

20160819_201730

En fantastisk feststämning som spred glädje bland gamla och unga, av sällan skådat mått. I går hittade vi en plats nära scenen men där ljudet inte var så öronbedövande, vare sig för mig och för vovven. Förra gången var vi tvungna att fly fältet för att det inte gick att vistas där. Men igår var det lagom. Högtalare hade också placerats längre ner för Avenyn så även det som stod långt bak, kunde höra musik och sång utan hörselskador.

Hon är en icon för Göteborg, skriver GT, och jag håller med, inte bara för Göteborg utan för hela Västra Götalandsregionen som är en del av arrangörerna. Göteborgs kulturkalas är ju skattefinanserad och jag är ju själv med och betalar, så då är det viktigt att vara en del av detta. Och visst vill jag det….

Konserten fick tre fyrar i Göteborgs-posten och det tycker jag hon är värd i all sin glans. En ung kvinna med framtiden framför sig och en av Sveriges bästa orkestrar bakom sig, vad mer kan man vänta. En kombination som inte går av för hackor. Mer sådant är min melodi.

Nationaldagen 2016 #blogg100

Jag och Nussä valde att ta oss ner till Göteborg för att fira nationaldagen. Bror ville ha en dag för sig själv så han valde att stanna hemma. Vi tar pendeln ner till staden och där möter oss baksidan av Håkan-febern. Pratar med några ”sopgubbar” som samstämt säger ”jag har aldrig sett så mycket skräp på en gång”, medan de gick med sin griptång och plockade skräp. Sopbilarna åkte skytteltafik i parkerna för att forsla bort alla säckar med skräp, tomglas och ölburkar.

Därefter tog vi promenaden upp till Götaplatsen för att kolla in Götaplasket, eller biltvätten, eller vad man nu vill kalla det. Visserligen var anläggningen fin, men ligger absolut på fel plats. Hade varit trevligare att ha anläggt den i någon park med bänkar så man hade kunna njuta av den, känna svalkan i sommarsolen och kanske låta barnen leka.


Därefter styrde vi stegen mot Slottsskogen där dagens stora begivenhet skulle äga rum.
Här skulle snart ett musikevenemang gå av stapeln. Det var Göteborgs symfoniker som skulle spela musik från sin repertoar. Den stora konserten skulle vara mellan 14,00 och 15,30 men innan den så var det en hel del musik från scenen.

Jag och Nussä valde en bra plats i solen att sitta på, långt ifrån de övriga och med vinden bort från området. Både med hänsyn till hundrädda och allergiker och ickerökarna. Men vad hjälpte det, när folk gillar hundar och cigarettrök. Snart var vi helt inringade av folk.
Vet inte hur många sparkar jag fick i ryggen när folk passerade bakom mig och de som satt där, och ingen bad om ursäkt. Men, jag blev inte invalid av det i alla fall.

Innan själva konserten kom en grupp kallandes sig Storklös, en blåsorkester som bland annat spelade potpurri med Michael Jacksonlåter. Vilken fest det var och att få höra hans musik på detta sätt…
Det svänger ju riktigt bra…

Därefter kom själva symfonikerna i gång och spelade både internationell och nordisk klassisk musik, så det var bara att njuta i fulla drag. Underbart vacker var det att sitta där men när en halvtimma återstod blev det för varmt både för mig och för Nussä, så vi fick gå upp i skogen och sätta oss på en stubbe där och lyssna färdig.

En underbar dag började gå mot sitt slut och vi traskade sedan ner till centralen för att åka hem igen. Väl hemkommen somnade vi båda sött i skuggan på altanen.