Öppna gränser, öppet sinne

20170202_163009

Jag bor ju mellan två huvudorter i två olika kommuner. Jag har närmare den huvudort som jag egentligen inte tillhör, och är jätteglad att det inte står en gränspolis i bäcken som delar kommunerna och vill se mitt pass. Så beroende på vilka ärenden jag så väljer jag ju ort utifrån vad jag har för behov.

16388263_10155715085108496_674421731624164777_n
I går hade min grannkommun en informationsträff för vägvisare för nyanlända, vilket är ett sätt för att skapa integration, och samhörighet mellan personer och kulturer. Detta ligger ju mig varmt om hjärtat som, ni som följer mig vet.

Uppropet var riktat till deras kommuns invånare men jag frågade snällt om jag fick komma, och jag var välkommen. 🙂

Nu arbetar jag ju mycket med med just de frågorna, så att själv bli vägvisare just nu, skulle nog inte fungera för mig, men det är alltid intressant och lära sig nya saker, lära känna nya människor och byta erfarenheter och bygga broar oss emellan.

Randi Hawrami från Göteborgs Föreningscenter berättade lite om föreningen och dess verksamhet och hur de arbetar vilket var mycket intressant. Därefter ställde två vägvisare upp tillsammans med sina vänner och berättade hur deras arbete och gemenskap vuxit upp genom projektet. Det har ju gått från att bli matchade med varandra till att hitta en stor gemenskap och samhörighet, och jag kände en stor tillfredsställelse av höra dessa personer och hur de vuxit fram en en djup vänskap och förståelse av varandra och deras kulturers och länders historier. För trots allt så har vi mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt, om vi bara vågar öppna våra sinnen och lära känna varandra.


Efter informatiosdelen så hade vi mingel där vi hade möjlighet att träffas och prata med varandra, och som vanligt fick jag många nya kontakter och prata med många härliga personer, som berikade mig. Många valde att skriva upp sig på listor för att bli vägvisare och andra skrev upp sig för att bli vägvisare.

Själv hade jag tagit på mig min tryggehetsvandrarväst från min kommun för att visa att jag var ”utböling” men också vad jag sysslade med.

Hela föreläsningen var filmad liksom minglet efteråt och min väst kom i närbild, så jag fick ju hälsa alla välkomna till ett tryggare Trollhättan, om de har vägarna förbi.
Kanske det kan resultera i ett samarbete mellan kommunerna och även polisen, allt för ett tryggare Sverige.

Har några bekanta som jag vet har intresse för detta, så nu kommer jag att tipsa dem om vad de kan göra.

 

 

Att känna sig trygg

Swedish Police Car

Att känna sig trygg är ju en grundläggande rättighet för alla och envar. Men det innebär också en skyldighet för alla och envar att hjälpa till. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något.

Själv har jag ju valt att engagera mig som trygghetsvandrare i min kommun.Detta r ju ett frivilliguppdrag som jag inte får någon ersättning för utan gör det för mina medmänniskor. Vi har en samordnare på kommunen som också samarbetar med polisen så att vi kan organisera oss på bra sätt. Vi har ju också ett antal sponsorer som hjälper oss på olika sätt. Västtrafik ger oss gratis resor inom kommunen för att kunna ta oss till olika platser.Kan vi skapa lugn i stadsdelarna så kan ju också bussresenärerna känna sig tryggare så att dessa som ger otrygghet inte behöver skrämmas på bussarna. Ett hotell i stan fixar smörgåsar och varm och dricka och vi kan även gå in i foajen för att värma oss.
När vi är där så ger det ju också en trygghet till hotellets gäster, så det blir en win-win situation.

Polisen har ju också gått ut med något de kallar medborgarlöfte, vilket skall göra att det blir mer polisiär närvaro i samhället. Så vi är ju även polisens förlängda arm. Ser vi oroligheter så kallar vi ju på polis, så de kommer dit de behövs. När vi går med våra västar som kommer vi in först på krogen, före alla andra och vi är oftast välkomna, då vi har en lugnande och dämpande påverkan. Men medborgarlöftet har ju också resulterat i en medborgardialog där kommunen innevånare bjudits in att svara på en enkät. Så nu har ju vilka områden/stadsdelar tagits fram där människorna känner störts otrygghet.

Nu skall dessa områden samlas med olika organisationer för att titta på var otryggheten är störst. Det kan ju vara så att vissa gångvägar får annan belysning för att öka tryggheten. Att parker också får ny belysning. Att buskage i parker kan förses med effektbelysning för att ge ett lugnt intryck samtidigt som det kan skrämma eventuella personer med onda avsikter. Blir svårare att hitta gömställen för eventuella förbrytare.

Det är ju många gånger så att folks rädsla kanske inte stämmer överens med statistiken som visar hur vissa brott begås. Att det oftast är yngre män som utsätts för hjälper ju inte den kvinna som blivit utsatt för våldtäkt eller försök till det. Samtidigt så lever vi ju i informationssamhället där det går väldigt fort att sprida saker. Blir en kvinna rånad på sin handväska i Malmö, så känner säkert kvinnorna i Kiruna en otrygghet också, fast det kanske är mindre risk där. Bara som exempel…

Vill du veta mer så är SKL:s webbplats en bra start att fundera på om medborgarlöften.

Du kan ju också kontakta din kommun och fråga hur långt de kommit eller även polisen för att höra om läget i din ort.

När jag är ute med mina kompisar och vandrar så är det ju många som vill prata med oss och vår verksamhet. Då är det ju viktigt för mig att föra vidare deras synpunkter i min organisation för att hitta de områden där medmänniskorna känner störst otrygghet.

Frågor vi diskuterade igår när vi vandrade var hur vi skall få fler att bli aktiva även om det är ett frivilligarbete. Att vi i min kommun med nästan 60.000 innevånare är ca 125 trygghetsvandrare innebär ju inte att alla är aktiva. Visst, det finns många skäl till varför man inte alltid kan, men samtidigt så måste man ju kunna vara med någon eller några gånger på år för att hålla sig uppdaterad. Så just ditt engagemang är mycket viktigt.