Tag Archive | Nussä

Tillbaka till vardagen

16427532_10154269778317405_7969015467599725214_n

Nu när Hugo flyttat så gäller det att återta vardagen. Visst ingen tvekan om att han är saknad men han får det bättre hos någon annan som kan ägna sig bara åt honom. Nu får ju min egen Nussä ägna sig åt bara mig igen 🙂

Redan i måndags åkte vi upp till staden för att agera ”bodygards” jag och Nussä. En pensionärsorganisation hade sitt månadsmöte och när det är slut så är det mörkt i området och många känner sig otrygga, så tillsammans med kommunen och polisen så är vi några frivilliga som åker dig för att vistas i närheten så att området blir tryggare. Det är ju ingen tvekan om att Nussä gillar detta, då många vill prata med honom och man får sitt lystmäte mättat. Jag är väl inte sämre själv, då jag gillar att träffa människor och ge dem trygghet. Gårdagen ägnade vi oss åt varandra och vår vanliga vardagslunk med promenader men även sådant som blivit lite efter när man haft storfrämmande och ägnat sig åt dem istället. Tror Nussä trivdes i den vardagslunken och också kände sig trygg och jag märkte ingen större saknad hos honom heller. Vilket känns skönt.

Även i dag blir det att vara till glädje för våra medmänniskor. Månadsmarknad i centrala staden och vi är några stycke som skall vandra runt bland stånd och besökare. Prata med folk, visa våra orangea västar och bara vara till för andra. Och nu blir det som vanlig med tre km promenad till bussen, sedan bussen till stan för att göra vårt jobb, att sprida glädje.

Ha en bra dag!

Snart nya äventyr

hugo10
Vi har precis varit ute och tagit den långa kvällspromenaden, jag, Nussä och Hugo.
Nussä har bäddat ner sig i sin korg och Hugo har rullat ihop sig på min T-shirt som han själv hämtade i sovrummet och placerade under köksbordet och bestämde, ”detta är min plats”. Den har han vaktat och där har ingen katt att göra, den är min, min och BARA min.

Det känns lite vemodigt nu är jag vet att hans dagar här är räknade, fast jag bestämde att han inte kommer att få sitt fortsatta boende här för all framtid. Jag har min Nussä och vi kan hitta på mycket tillsammans, vilket inte skulle kunna fungera med Hugo.

Jag vaknade efter förmiddagens sovperiod efter nattjobbet med ovanstående statusuppdatering, och visste inte i min sömndruckenhet vad jag skulle känna. Jag inser att detta är det bästa för alla parter, men vet också att avsked är jobbiga, även om jag vet att han kommer att få det bra och jag kan följa honom via sociala medier.

Jag måste villigt erkänna att jag kommer sakna när han sitter bredvid mig på sin rumpa med framtassarna på bröstet och tittar på mig, som en kanin som spanar. Jag kommer att sakna när han tar chansen när jag sitter vid datorn och han tar sats och siktar in sig på mellanrummet mellan min arm och ben och tar med tassarna mot benet och med huvudet mot armen pressar sig upp i mitt knä. Jag kommer att sakna när Nussä krupit ner under täcket vid mitt bröst och Hugo sedan har lagt sig nära, nära mig rygg.

Vad jag inte kommer att sakna är att sova i ett ”skruvstäd”. 🙂

Nu skall jag och Nussä och Hugo ta tillvara på den sista veckan tillsammans på bästa sätt, för när Hugo flyttar blir det omställning och kanske även saknad för oss alla tre.

En vecka med Hugo

hugo
I drygt en vecka har Hugo nu bott hos oss. Att denna lilla vovve som kom inlindad i en filt, i två dagar låg framför mina fötter, under min köksstol och mer och mindre skakade av osäkerhet kunde vända och bli så ”morsk”, är svårt att föreställa sig.

Det enda jag visste om Hugo var att han behövde ett tillfälligt hem då matte var på sjukhuset. Sedan ändrades läget dramatiskt, som han nog inte förstår. Efter har jag fått reda på lite mer om vad som hänt. Mitt första arbeta var ju att få honom att känna sig trygg och välkommen, att vara en del av familjen, även om det är tillfälligt.

Vi har byggt upp ett förtroende, en tillit oss emellan, som bygger på ömsesidig respekt gentemot varandra. På denna vecka har han lärt sig att man inte skall nosa på båda sidor av vägen och absolut inte där det går många bilar, utan då gäller ”fint i kanten”.
Han har lärt sig att om man hamnar på fel sida en snöstake, en buske, en stolpe och sitter fast i kopplet, inte kan dra sig loss utan måste lösa problemet med att gå tillbaka samma väg. Visst, det finns mycket att lära för honom än, men han VILL lära sig…

Det jag idag känner som känns så naturligt med min egen Nussä, finns inte hos Hugo än.
Jag känner en stor uppskattning över det jag lärt Nussä och hur vi två har formats ihop och stärkt våra band. Nu försöker jag ge Hugo samma uppfostran.

Jag går idag på våra promenader ed båda vovvarna lösa och båda håller koll på att jag inte kommer så långt ifrån dem, vilket känns tryggt. Jag vet också att Jack Russel har en sovande jaktinstinkt som inte får vakna på fel ställe, därför gäller det ju att man aktiverar med annat som aktiverar honom och han får utlopp för sina lustar. Säkert är att både jag och Nussä är goda läromästare för honom och att han är trygg med oss båda.

Men det finns också en stor skillnad mellan vovvarna, som jag hoppas kunna arbeta bort. Nussä är van att åka bil,han gillar det och vet att oftast händer något positivt i andra ända på bilfärden, medan Hugo blir skräckslagen när han förstår att vi skall åka bil. Han är inte van med det. Så nu blir det korta bilfärder och sedan något positivt i slutet av resan, som en promenad eller annat roligt. Så även om han fortfarande skakar av oro och hyperventilerar när vi åker, så har han faktiskt hoppat in i bilen själv, när vi skulle åka hem. Det viktiga är att inte förstärka rädslan av att bilen är något obehagligt utan mynnar ut i något positivt.

I helgen har vädret varit strålande och vi har kunnat ägna oss åt långa promenader och igår blev det närmare tre timmar och drygt en mil i skog och mark. Det märkte på att Nussä gärna hade gått ett varv till, medan Hugo ville gå in och vila sig när vi kom hem.
Men, det är ätt förklarat då han inte är van med att promenera så långa sträckor.

Fortfarande återstår det viktigaste av allt och det är att hitta ett nytt hem åt Hugo, ett hem där han blir omhuldad med kärlek, accepterad för den han är och ed förenade krafter lär vi göra det…

Hugo söker nytt hem

20170111_003355

Hugo är en 1,5 år gammal Jack Russelterrier. Han flyttade akut hit i fredags kväll då hans matte låg på sjukhus. Tyvärr gick matte bort i lördags och vi har ägnat några dagar till att hitta anhöriga. Nu är de hittade och har ingen möjlighet att ge Hugo all den uppmärksamhet han behöver.

snip_20170111013842

Hugo är en glad kille som behöver massor av uppmärksamhet. När han kom var han lite understimulerad vilket vi genast rådde bot på genom att gå långa promenader, där hans nyfikenhet fick stillas. Han fick umgås med min egen pudel, Nussä och lära känna våra katter. Mycket nytt och de senaste dagarnas gjorde honom lite osäker. Den osäkerheten övervann han på några dagar och redan på måndagen märktes tydlig skillnad på hans temperament och nyfikenhet.

Han älskar våra promenader som är minst 2 stycken långa om 5 kilometer vardera och vet inte vilket ben han skall stå på när han ser kopplet. De första dagarna lämnade han inte min närhet men tryggheten infann sig fort och håller istället koll på mig ljudvägen. Jag vill ju inte missa något intressant 🙂

Han hämtade en av mina T-shirts och lade den under köksbordet och bestämde sig att där skall han ha sin plats. Efter promenaderna  kom han på att min säng var en bra plats att torka av sig efter promenaderna, vilket jag inte höll med om. så nu är det en frottehandduk som gäller. Därefter lägger jag mig gärna och vila så reservhusse kan få en kopp kaffe. Han lever idag ett rikt hundliv och förutom Mat, vatten och promenader får han massor av kärlek, vilket han verkligen gillar. Det är härligt att se hur han utvecklats på bara några dagar, och det värmer mig otroligt.

Han tycker mina väckarklockor är konstiga manicker som åter mitt i natten en han lärde sig också att de betyder att jag skall åka bort och jobba. Han har då fått använda sovrumet alldeles för sig själv medan Nussä har fått resten av huset. Han har känt sig trygg och genast gått och lagt sig i sängen utan problem  När jag sedan kommer hem har han så mycket kärlek att visa och liksom min egen Nussä, så får de dela på min uppmärksamhet .

När vi sedan skall gå till sängs skall båda vovvarna visa mig sin uppskattning och kärlek och tacka för en underbar dag.

Så är du intresserad av att ta hand om Hugo, ge honom uppmärksamhet och massor av kärlek så hör av dig till Urika Bubach på Facebook.

När det oväntade sker

wpid-dsc_0065.jpg
20170107_112632

Precis som vi i familjen tidigare tagit emot personer som behövt skydd och hjälp, så har jag de sista åren tagit emot några hundar som behövt jourboende.

I går berättade jag hur Hugo nu skulle bo hos oss några dagar medan matte frisknar till på sjukhuset. Tyvärr blir det inte riktigt så som tänkt, då jag i eftermiddags fick ett dödsbud.

Vid mina fötter ligger nu en vovven som blivit mattelös och har ingen att återända till. En glad liten vovve som inte vet något, och säkert undrar den varför den är här och inte hos sin matte. Det går absolut ingen nöd på Hugo, han får mat, kärlek och promenader. Träffar andra hundar och får busa med katter, som nu accepterat att han är här.Just nu haglar frågorna in hur jag skall hantera situationen och hur jag skall göra.

Just nu sitter en de släktingar och är chockade över sin situation medan vovven har det bra här hos mig, så vi får låta det gå någon dag eller två. Sedan får vi se vad de beslutar om. Det jag vet är att inte jag kan behålla honom, då jag inte kan binda mig igen. Jag har min egen Nussä och vi lever bra ihop, och vi kan vara fria.

Men just nu dansar alla känslor tango inom mig…

Hugo på besök

20170107_112628

Då har vi fått oväntat besök när Hugo, en en strävhårig Jack Russell på 1,5 år har flyttat hit. Hugo bor normalt med sin matte i Göteborg men hon har varit dålig några dagar och nu hamnat akut på sjukhus. Så genom en bekant har nu Hugo fått flytta hit.

Alltid lite svårt men också spännande att se hur två helt okända hundar helt plötsligt skall samsas och komma överens, men det har gått över förväntan.

Hugo har varit i stillhet några dagar innan han kom hit och har ett överflöd på energi, det var det första jag var tvungen att ta hand om. NU har han fått promenera en del, även om det skulle behövts mer rörelse i naturen. Han sover tillsammans med mig och Nussä i vår gemensamma säng. Har börjat acceptera att jag bestämmer och kommer med viftande svans när jag ropar på honom. Nussä är också duktig på att hjälpa till och tala om hur jag vill ha det. Medan jag och Nussä känner varandra och vet hur vi vill ha det, så kan Nussä vara lös medan Hugo måste gå i koppel, men… Han får låna det långa kopplet och kan vara mer fri än normalt och kan då springa och busa med min vovve.

Hur länge Hugo skall bo hos oss, vet jag inte och det vet inte våra katter heller, men första dygnet växte de fort och blev dubbelt så stora, en nu bryr de sig inte längre…


Tyvärr fick jag under lördagens eftermiddag det tråkiga beskedet att Hugos matte avlidit på sjukhuset….
Tills vidare får Hugo bo kvar här tills vi får tag i de anhöriga och de får besluta vad som som skall hända med honom.

Djur i natur

20161229_124108

Inte så långt ifrån där jag bor, har vi en jaktstig där jagare kan träna på skytte. Denna skogväg/stig finns massor av djur utställda som man måste försöka upptäcka i naturen.
När det blåser på vår vanliga promenadrunda, så kan man välja denna. Nussä tycker det är jättespännande med alla dessa djur som man måste undersöka, och jag tycker det är lika roligt, för man hittar alltid något nytt bakom något träd någon kulle. Det gäller att hö ögonen öppna för att hitta allt, och ändå har jag nog inte hittat allt.

Välkommen att följa med på promenaden. Skulle vara kul att ha någon liten människa med sig när man promenerar där, för att se deras ögon.

Håll till godo, nu går vi….