Tag Archive | värme

Ljuvliga ungdom

hander

I går var jag och hälsade på ensamkommande ungdomar tillsammans med två vänner, och den kärlek och värme jag då mätte gjorde mig varm i hela kroppen.

Vi presenterade oss som medmänniskor och vem vi var och att vi vill hjälpa till att slussa in dem i de svenska samhället, försöka få vänner här, som pratar svenska. I diskuterade vidare om och vilka aktiviteter som kan vara intressant för dem. Vi sade att vi inte har några resurser, utan gör det ideellt men ändå vill hjälpa till. Ungdomarna var eld och lågor för att få träffa andra personer, och inte bara umgås med sig själva.

Så jag har nog hittat några promenadkompisar som vill ut och se samhället, djur och natur. Som vill lära känna min/mina vovvar, även om det finns en rädsla för vissa djur som vi är vana med. Vi kom också på att promenader kan vara ett bra sätt och prata med varandra på svenska  för att stärka banden och kunna ge mer uttryck för vad det känner och vill. Ett språkcafe stod högt på önskelistan och där funderade jag på om an inte kunde blanda in olika yrkesgrupper i samhället så de fick lära känna hur vårt svenska samhälle fungerar. Kanske träffa polisen, se hur en polisbil ser ut, en brandbil och kolla in dem, eller en ambulans. Jag vet inte hur det funkar med skolan vilket arbete de gör i dessa frågor. Många frågor som behöver få svar.

Jag berättade lite om min erfarenhet om hur vissa av mina släktingar flydde under kriget. De ville ju veta mer om min historia, om vad jag vet och så vidare. Vi var verkligen uppskattade. Vi hade två tolkar med oss, som översatte och förklarade, ifall de inte förstod. Vid ett tillfälle sade jag att jag ville ge dem alla varsin kram, och när tolkarna översatte så spred sig stora leenden över deras ansikten.

Efteråt så stannade jag kvar utanför för att röka en cigarett innan jag satte mig i bilen för att åka hem. En efter en lämnade de lokalen för att gå till sitt boende och när de såg mig, så kom de fram, tog i handen presenterade sig och vi försökte kommunicera med varandra. Var helt fantastiskt!

Jag har ju kommunen och bl a polisen, kyrkan och några föreningar med mig i arbetet, så jag tror vi kan skapa något viktigt, fint och gemensamt till varandra.

Jag ser verkligen fram emot det att skapa ett samhälle för alla

Var finns kärleken? #blogg100

rosorVar finns kärleken?
Den frågan har jag ställt mig så många gånger den senaste tiden…

I går avslutade jag mitt twitterkonto för att slippa se skiten där. 500 personer, fotbollshuliganer, nazister, eller kalla dem för vad du vill, stör ordningen i ett av Beneluxländerna efter terrordåden. På Twitter plockade 500 TUSEN (säkert en överdrift) fram sina järnrör och gav sig på dem verbalt. Några få vänner där valde i stället att predika kärlekens ord, gav mig insikt i att hat och hot bara föder mer hat och hot. Jag tror inte på de retoriken, tyvärr.

Läste igår Fredrik Virtanens ledarkrönika i Aftonbladet:
Även om risken att dödas av terror är mindre än att dö i en flygolycka och risken att dö i en flygolycka är mindre än att dö i bilen på väg till Arlanda så påverkar rädslan hela det politiska systemet. I många kretsar görs ingen skillnad mellan militanta islamister och vanliga muslimer, i vissa kretsar inte ens till flyktingar överhuvud taget. För mig är det ofattbart. Det är ju nyfascismen, som utnyttjar denna främlingsrädsla, som vi ska vara rädda för!

Naturligtvis måste vi ta rädslan på allvar, men att spä på rädslan med mer tweets och retweets i ämnet skapar ingen trygghet. Trygghet kommer av kärlek och tilltro, men när kärleken dränks i hat, så syns den inte. Själv har jag tagit mig en promenad, gått ut, njutit i solen, eller som i går i det lätta regnet och blåsten. Båda dessa behövs för att smälta bort den snö som solens strålar inte förmår att smälta. Regnet behövs för att ge marken och växtligheten möjlighet att gro. Kärleken behövs för att…. Ja jag hoppas ni förstår!

Jag har försökt att dela foton med vårblommor, skriva hur jag njuter av vårsolen, och hitta det positiva i tillvaron. Nej, dessa bilder och tweetar blir nästan inte gillade och retweetade. Däremot flödar hatet från yttersta högern till yttersta vänstern.

Här om dagen var jag så glad att min vovve var på bild i tidningen och delade med mig av glädjen. Men det var ingen som ville dela den glädjen med mig. Inga gilla eller twitterhjärtan, inga kommentarer och inga delningar.
Så nu slutar jag dela med mig av detta, känns så meningslös att det jag upplever som positivt helt enkelt struntas i. Nu behåller jag kärleken för mig själv, tills vidare i alla fall.

Så kärlek till er som sprider kärlek, omtanke och värme…

Empatin vinner #bloggswe

syien1
När nya hashtaggar kommer på Twitter och Facebook till stöd för flyktingsituationen så händer det väldigt ofta att mörka, bruna tar över dessa taggar för att sprida sin hatpropaganda mot flyktingar. Det är många konton som sprider desinformation om flyktingkrisen, om personer med annan tro är kristen.

Själv mår jag illa av att se dessa hatkommentarer som oftast inte har minsta udd av sanningen i sig. Jag blir verkligen rädd när jag ser vad vissa skriver. Enligt vissa media har många av dessa som sprider rasistisk propaganda fler olika konton som de använder, för att visa att de är många fler än det i verkligheten är…
Det vill säga att de med rasistiska synpunkter inte är så många som man vi första anblicken kan tro.
En del gör det under eget namn och andra väljer att använda pseudonymer, gärna med Sverige i namnet, så som sverigevän, äktasvensk. Ibland känner jag det som att det är fult att kalla sig svensk. att man älskar Sverige. men jag älskar Sverige och är en äkta sverigevän som står upp för vad Sverige gör för flyktingar i denna situation, då flyktingströmmarna är är de största sedan andra världskriget.

I dag när jag nu följer dessa hashtaggar på Facebook och Twitter, så känner jag att dessa fylls med glädje och empati över vårt fina land och dess mottagande av flyktingar. Visst finns det även de som påtalar brister i vårt samhälle, men vi gör trots allt det bästa av situationen. Fick för några dagar sedan se tweets om att vi nu bör lägga an med denna empatistorm med tanke på att alla nog inte känner denna empati. Jo jag tror faktiskt det, att de flesta känner det så, även om undantag finns.

Så idag är jag glad över den värme och empati som twittrars och facebookas under dessa hashtaggar. Den visar trots allt att Sverige inte är så brunt som det ibland görs sken av.

Länge leve Sverige, mitt fosterland!

Ein bisschen frieden #blogg100 #bloggswe

I morse dök Måns Zelmerlöw upp i mitt flöde och jag började fundera på budskapet i texten till nya eurovisonlåten, som Sverige tävlar med. Numera sjunger ju de flesta länder på engelska och man har en annan möjlighet att följa med i budskapet i texten, som man inte hade tidigare när varje land sjöng på respektive språk.

Tankarna gick vidare om det tidigare i melodifestivalssammanhang har förekommit någon låt som satt sig extra mycket i mina tankar, med tanke på budskapet i texten. Tog inte många sekunder innan Nicole med låten ”Ein bisschen frieden” dök upp framför mig. Helt plötsligt stockade sig allt för mig, mina ögon rann upp och tårarna började rinna. Jösses vad den texten är aktuell i dag…

Precis som en blomma i vinterns snö,
Liksom en eld i isande vind.
Precis som en docka som ingen vill ha…
Så känner jag mig var dag.
Då ser jag på molnen som fort tonar upp,
och här även skriket från fågeln i vind
Den sjunger av rädslan för för mörkret, min vän
Och hoppas att det ej sker…

I dag ser i alla fall jag många mörka moln tona upp sig i horisonten.
Ukrainakrisen, Medelhavet, IS, Boko Haram, självmordbombare, tiggare som ber om peng i sin mugg, dödskjutningar i vår närhet, mm mm.
Jag vill ha solsken i världen utan mörka moln…

Ein bisschen frieden, A little bit of peace, lite fred, är vad jag önskar mig.

I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut…
Skall vi bara låta freden vara en dröm?

Tar min hand och stäm in i sången:
En smula fred, en smula solsken, för hela jorden, den vi bor på…
En smula fred, en smula vänskap, smula värme, det önskar jag mig.
En smula fred, en smula drömmar så att människan ej skall lida,
En smula fred, en smula kärlek, så att vi aldrig skall förlora hoppet.

PS. Tårarna rinner igen

En underbar dag!

Nu är två dagar med riktig vårvärme slut…
Vädret har verkligen lockat till utomhusaktiviteter och det har vi tagit tillvara på…

Hela altanen blev vårstädad och vintern fick ett välbehövligt avsked, eller spark där bak.

Trädgården fick också besök i minsta vrå med att plocka bort skräp som kommit dit under senhösten, vintern… Känns otroligt skönt.

Visserligen rensas inte vintern bort på två dagar men känslan, den känslan går inte att beskriva.

Man känner sig verkligen glad och nöjd efter en sådan dag…
Bara det att kunna äta middagen ute på egen altan i solens sken gör att nästan vilken mat som helst smakar som gourmet-middag.

För några veckor sedan spred bönderna sin skit ute på åkrarna och doften därifrån gjorde att en vanlig fis kändes som parfym från Paris. Den doften var nu avlägsen och man kände friskheten i luften Fåglarna sjöng både här och där, och man ser att naturen vaknar till liv.

Vi går en underbar årstid till mötes.

Tack för en underbar helt!Bild

Mamma, du gråter…

Mamma hade för några dagar sedan en djup dipp, depressionen gjorde sig påmind. Du grät, du skrek åt mig och allt var botten.
Du frågade mig flera gånger den dagen vad som hänt, varför du mår så dåligt och du undrade om du någonsin mer skulle bli människa…

Tårarna rann ner för kinden på dig och jag torkade dem med en bit papper. Jag försökte hitta på något vi kunde göra som muttrade upp dig, men nej, det fanns inget du ville göra. Ena stunden kallade funkar mig fula ord och strax efter blev du ännu mera ledsen för vad du sagt.

Du ville krama mig och viskade i mitt öra, jag älskar dig…

Jag tänkte ibland hur var jag när jag var liten?
Jag var ledsen och sade fula ord till dig men ändå ville jag krama dig och viska i ditt öra, jag älskar dig…

Finns det någon som förstår den kärlek som finns mellan föräldrar och barn, och hur den vandrar från den ena till den andra.

Jag är idag så glad att jag kan ge tillbaka den känslan du gav mig när jag var liten och behövde tröst.
Det är så svårt att beskriva alla känslor som far runt i huvudet och kroppen.

Du har under dina dagar kämpat hårt för hela familjen och hållit oss samman. Du har gett oss trygghet, värme och framför allt kärlek, en gränslös kärlek som man bara kan ge till någon man verkligen älskar och bryr sig om.

Du sover nu tryggt i din säng och jag sitter här bredvid och tittar på dig och hoppas jag kan ge dig lite av den trygghet tillbaka som du gav oss, nörd vi behövde det.

Mamma, jag älskar dig!