I samband med att det blev offentligt med att Stampen ansökte om rekonstruktion så blev det väldigt fokus på journalister och framför allt de frilansande journalister som blir utan ersättning. Jag förstår som tidigare sagt att fackpress för olika fackförbund värnar sina medlemmar inom olika kategorier men när övriga media gör det känns det inte ok.

Jag har alltid värnat barn och ungdomar men även andra som av olika skäl inte kommer in i samhället som sig bör.
Varje år med några undantag har jag köpt majblommor både för att stödja barnen genom majblommor men också ge bidrag efter min förmåga för deras arbete
.
För ett par år sedan valde jag att tillsammans med mor och bror åka 10 mil enkel väg bara för att köpa blommor av en tös som pga sin hudfärg fick höra en massa fula ord och kommentarer istället för att få sålt blommor. Jag fick också kontakt med lokalradion i området som satte fokus på detta hur barn kan bli behandlade och de intervjuade både barn vuxna och representanter för majblomman.

I dag gjorde majblomman en tweet om barn drabbas när Stampen sviker sina journalister. Än en gång är det journalister…
Det handlar om frilansjournalister som blir av med er ersättning för en månad om de skött sin fakturering månadsvis. Emanuel Karlsten m fl som inte fakturerat på detta år, kanske av lathet, blir av med mer. Men får dessa journalister fortsätta leverera sina nyheter, så kommer de även fortsättningsvis att få betalt. Värre är det för journalister och tryckeripersonal som har tagit avgångsvederlag och blir av med den.

Enligt journalisten.se har stampen ca 3400 anställda. Enl ditributionsföretages sida finns ca 2200 tidningsbud.
En klar majoritet av de anställda. Nu skall jag också erkänna att i dag är jag på en filial där vi bara har bildistrikt även om sprigdelar förekommer. Men för ett par år sedan var jag på en annan filial där det fanns både springdistrikt, cykeldistrikt och bildistrikt.
Där kommer invandrarfamiljen, man och hustru med tre barn, varav den mista i barnkärra. Barnen väcks halv tre var morgon för att gå med föräldrarna vid utdelningen av tidningar post och paket. Detta händer 7 dagar i veckan, men det gör det av glädje för det är ändå skönt att slippa väcka barnen och uppsöka skyddsrum. Sommar som vinter, sol som snö… Här kommer den handikappade mannen som vill att sina barn skall ha det någorlunda dräglig. Efter senaste stroken blev han av med körkortet men bytte till springdistrik för att fortsätta jobba för barnens skull. Hustrun jobbar dagtid och då jobbade han natt så någon alltid var hemma. Båda dessa grupper har haft svårt att komma in, komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Här finns en del av de enkla jobben som det nu pratas om och som har avtalsenliga löner.  I våras avled den handikappade mannen, som också var min kompis. Vet inte hur det går för änkan och barnen i dag. Vad händer med invandrarfamiljen som dagtid kämpar med att lära sig svenska, på dagtid, för att komma in i samhället och delar ut tidningar på natten?

Vad som händer med Stampen framledes vet jag inte så mycket om, men jag vet att de finns de som gråter på jobbet idag, för de vet inte så mycket om morgondagen.