Archive | november 2016

Ett dilemma

20161117_031650-b

För några veckor sedan fick jag ovanstående meddelande från en prenumerant i min budbok, dvs där alla tidningsprenumeranter står och vilka tidningar de skall ha.

Hade detta varit för flera år sedan så hade detta varit klart att vi levererat tidningen hem till kund. Men i takt med att antalet prenumeranter minskar så blir det dyrare och dyrare att leverera varje exemplar och tidningarna ställer ju krav att vi skall minska våra kostnader samtidigt som vi måste ta in nya produkter att leverera på tidningsrundan för att kunna hålla servicen. Redan nu har ju kunderna på landsbygden drabbats att vi kör inte in på avtagsvägar för att leverera tidningen om det inte finns tillräckligt med prenumeranter per kilometer som gemensamt kan bära kostnaden.

Jag letade upp var abonnenten bor på Google Maps och mätte sträckan från nuvarande brevlåda till dit han önskade. Ca 1,5 km enkel väg och sedan skall jag tillbaka så 3 kilometer för en tidning, och det blev nej, precis som jag trodde.

En dag när jag var ute och åkte privat, så äkte jag fram till kunden för att prata.
Mannen är 78,5 år bor med sin hustru som är 80, svårt hjärtsjuk och är sängliggandes större delen av dygnet. I höstas var ha ute i trädgården och i närheten av växthuset föll han så olyckligt så han körde ena armen in en glasruta på växthuset och skar av flera senor och nerver i ena armen. Visst han kan fortfarande köra bil och har tillåtelse att gör detta, men efter olyckan så går han med rullator och har därför svårt att ta sig till bilen för att köra och hämta tidningar och post.

Hade jag fått bestämma så hade jag valt att köra, men mitt företag säger nej, vilket jag också förstår, då vi har ekonomiska krav på oss, speciellt efter rekonstruktionen.
Även tidningen som han har prenumererat på i 60 år säger nej att betala extrakostnaderna som uppstår.

Gemensamt har vi nu kanske hittat en lösning som förhoppningsvis fungerar.
När det gäller tidningarna och posten vi levererar, så skall hemtjänsten stanna vid brevlådan och ta med sig den hem till honom.

När det gäller post som Postnord levererar har de som krav att man skall ha fyllt 80 år för att de skall göra undantag från leveransen hem. Och i detta fall när man är ett par, så skall båda fyllt 80 år. Men efter diskussioner så har de beslutat sig att rucka på 80-årsregeln med förhoppningen att mannens tillstånd är tillfälligt. Så posten kommer att lagra hans post på stationen och måndagar och torsdagar kommer de att köra in till mannen och hans hustru med all post.

Kul om ni har några synpunkter på detta och i så fall vad. Inte lätt att bli gamma när man bor på landsbygden.

Inte du också Sanna Nielsen

sanna_nielsen_2010

Inte du också Sanna Nielsen. Ett sådant påhopp visar bara att de som som vill splittran har lyckats…
Jag har följt dig under alla år från ”En liten fågel” och ”Maria, Maria” fram till melodifestivalen och Allsång på Skansen. Jag har aldrig sett något av de tendenser som nu beskrivs hos dig, bara för ett foto och ett inlägg. Du har varit en stor förebild för hela familjen med den värme du visat och fortfarande visar.

Någon, missuppfattar något och så är hela drevet igång. Jag håller med dig, Man blir så förbannad.

Härom dagen svarade jag i en Facebooktråd i en grupp att jag trygghetsvandrar, för att öka vår gemensamma trygghet och säkerhet i samhället. Någon får för sig att detta har med Soldiers av Odin att göra, och helt plötsligt spyr folk galla ur sig, utan att kontrollera vad det handlar om. Söker man på trygghetsvandring så får man hur många uppslag som helst och att det drivs organiserat från kommuner. Något som tydligen den personen missat i sin filterbubbla. Nu haglade hatet mot mig, jag vidrige man, som också kunde skryta om det i en grupp. Glad att jag kunde radera mitt inlägg där och radera det som stod där i flödet. Denna hets är fruktansvärd när den drabbar någon.

Med Internet följer världens största uppslagsverk och vi har alla möjligheter att kontrollera fakta och använda källkritik, men nej då, har vi bestämt oss så har vi.

Ni som känner mig vet var jag står i detta och att det är så långt ifrån verkligheten jag kan komma. Så ta ditt ansvar för hur du uppträder.

Kärlek till er andra, som gör det…

Sanna Nielsen anklagas för rasistisk mobbning

Sanna Nielsen efter rasistanklagelserna: ”Jag blir förbannad”

Peter LeMarc, en busskompis

20161126_124743

Busskompisar kallar jag de personer jag lärde känna under mina tio år som busschaffis. Jag körde buss mellan 1984 och 1994. Tror Peter kom att bli min busskompis under de första åren när han åkte bussen med mig från LeMark-land till centrum med mig.

En annan busskompis kliver på något efter Peter och säger, vet du vem som sitter där bak. Jag tittar bak i bussen genom backspegeln och ser en ung man i min ålder sitt längst bak i bussen i hörnet bakom mig. Nej, jag visste inte, men blev snart varse om det. Peter LeMarc, han som hellre umgicks med sin gitarr än sina kompisar, fick jag veta. Ja, där satt han i min buss alldeles ensam. Snart så började vi småprata när vi var ensamma, och han berättade om sin dröm om musiken och att en gång få slå, och jag puffade på honom i det. Att Peter blev just en busskompis till mig var just hans dröm, som han kämpade för, och inte minst trodde på. Jag började sakta puppa på bland kollegor, vänner, släkt och bekanta om mina möten med Peter, för jag tror att han snart kommer bli en stjärna som kommer att lysa upp mångas himmel. Ja någonstans kunde han ju umgås några minuter med mig när tillfällen gavs, och då hade han inte gitarren med, så kanske det var naturligt 🙂

Jag vet inte hur mycket Peter själv kommer ihåg från detta, men jag kommer ihåg och jag har ju följt honom under hela tiden från de första ögonblicket våra ögon möttes via backspegeln i bussen och följer fortfarande.

Otaliga är de gånger jag nynnat på ”Little Willie John” När man startade 05:55 från LeMark-land för att sedan angöra bussterminalen vid Stallbackas bilfabrik. Ibland tänkte man på honom när man körde ”pensionärslinjen” som gick på fel sida älven och nästan passerade en nerlagd mjölkbutik.

När jag sedan började jobba inom filmen fanns Peter med där också.
Det gick ju en gåta, hur vet man att biobesökaren är en Trollhättebo?
Jo man stannar kvar och läser eftertexten och lyssnar på ”Sången dom spelar när filmen är slut”. Om det beror på Film i väst eller Peter LeMark, eller båda delarna låter jag vara osagt, men stannar var det gör vi…
Själv stannade jag alltid kvar för att läsa mitt eget namn,och ja tänkte på Peter.

Kanske vi har samma bekant du och jag, Peter. ”Jag vet vad hon heter, men jag kallar henne Tess”

Ja Peter, för mig har du betytt mycket och har alltid haft en plats i mitt hjärta. Du är en härligt prick som jag gillade att prata med när det begav sig, och jag är glad att jag nu efter så många år sedan åter fått träffa dig, och inte minst fått både en bok och en skiva. Jag hade gärna pratat med lite mer, men du ÄR populär och kön ringlade lång för att få en autograf och en bild på dig. Jag ville ge även dem en chans att möte fina du.

Peter! Du har berört mitt hjärta under många år inte minst med dina texter och din musik, och det är ”Det som håller oss vid liv”.

Tack Peter för dina gärningar!

Full rulle – skitkul

20161126_172056Två biljetter var beställda till The Royal Aula of Fuxerna school för att se skådespelet Full rulle.  Fuxernaskolans hemvist är Lilla Edets kommun, och kan denna skitort, där kiss o bajshumorn känns berättigad, producera något användbart? Jo men visst, toalettpapper  är väl kiss och bajs på högsta nivå, och denna typ av humor har alltid funnits på orten, så här känns det faktiskt okey med denna humor.

Pappersbruket i Lilla Edet med sitt varumärke Edet, som känns igen från toalett- och hushållspapper bland annat, är en dominerande industri på orten. Tror nog många som liksom jag fortfarande säger ”Bruket” eller ”Haegers”.

Tar man Edet, toalettpapper, hämtar skådespelarna från ”Ljudaborg” i Lödöse. Man låter regissören och manusförfattaren Martin Rossing, skriva något, och låter sedan  Antoinette van Ketwich producera detta, så blir det teater på hög nivå.

Att ta en tidsaxel från brukets historia, väva in sång och musik i kuplettform, hitta nya och spännande placeringar av skådespelarna, gjorde hela föreställningen till en superb lektion i historia, som man absolut inte ville skolka från.

Inte långt in i föreställningen så började en person i publiken protestera mot vad som hände på scen, då tänkte jag och säkert många fler många ”fina” tankar innan man insåg att detta ingick i föreställningen. När sedan de frackklädda cheferna dansar ”menuett” på scen, då fanns även ytterligare en ingrediens till en lyckat teater.

Om man jobbar på ett företag som tillverkar toalettpapper och nästan är färdig på toaletten, vad är det värsta som kan hända då? Jo att toalettpappret är slut…
Här kan vi nog känna igen oss lite till mans, och den panik som dyker upp. Inte ens en sådan liten, men nog så viktig detalj, missades i föreställningen. Man skall heller inte förglömma att en äkta teater skall innehålla glitter och glamour och i taket hängde just den biten, i form av toalettrullar.

Så Stockholm, ta er i arslet, när Lilla Edet levererar ett skådespel på högsta nivå.
Till alla inblandade, ett stort tack för vad ni skapade! Jag längtar till nästa gång vi ses.

P4 Väst har en fin intervju med Antoinette van Ketwich m fl.

Tack till polisen

hqdefault-1
I onsdags var vi trygghetsvandrare tillsammans med företrädarna för grannsamvekan, ideella föreningar och organisationer som verkar för ökad trygghet i samhället samlade till julbord i kommunens restaurang. Vi är ju frivilliga och gör detta utan betalning just för att hjälpa och stötta grannar och medmänniskor i vardag och helg.

Innan själva julbordet så fick olika myndigheter och organisationer presentera sin rapport ur denna synvinkel. Räddningstjänsten pratade bland annat om hur våra lägenheter är byggda och att om det blir brand i en grannlägenhet så skall man stanna kvar i sin lägenheten tills räddningstjänsten kommer och tar beslut om evakuering och hur den skall ske. Många blir skärrade i en sådan situation, och packar sina väskor och försöker ta sig ut via trappor och hissar och istället drabbas av giftig rök som kan vara dödande. Så för din säkerhet, så stanna kvar, tills annat besked ges.

Polisen hade ett långt anförande inte minst med anledning av händelserna i stadsdelen Kronogården. De förklarade hur de arbetar just för säkerhet och trygghet. Detta är information fler borde få ta del utav, för att kunna förstå problematiken. Kändes oerhört matnyttigt att höra detta, och bra vetskap inför framtiden.

Min samordnare i kommunen, skrev så här om oss trygghetsvandrare:
Såå mycket beröm trygghetsvandrarna fick av polisen igår på trygghetskvällen! Sträck på er, ni som är aktiva, för ni är viktiga!

Man blir så glad av att höra sådant och blir en sporre inför kommande vandringar. Vi vet att vi har förhindrat att unga tjejer utsätts för sexuella ofredanden och annat våld, men också att vi är en lugnande part när det gäller våld på våra gator och torg. Vi skänker genom vår blotta närvaro, trygghet för ung och gammal, och man ser ju att många blir glada och säger hej när de ser våra västar. Och många gånger blir ju västen en ingång till samtal med övriga medborgare vilket är nog så viktigt.

Jag blev ju extra glad när polisen tog upp mitt förslag hur vi trygghetsvandrare skall verka för ökad integration i olika situationer. Kändes otroligt uppmuntrande för mig. Jag tror det är en viktig bit att försöka överbrygga den osäkerhet som finns mellan olika grupper, inte minst med tanke på att det finns grupper som gärna spinner vidare på denna osäkerhet och skapar rädsla inom flera grupper, rädsla som skapar splittring.

Visst, jag sträcker på mig, men jag tror att många fler skulle sträcka på sig, om de verkligen vet vilket arbete de själva utför i vardagen. För det finns så många fantastiska människor i detta landet som har ett hjärta som klappar lite extra för något eller någon. Allting räknas som godhet när det är till fromma för en eller flera, oavsett hur mycket eller litet du gör. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Jag hatar feminism

gender_equality_by_paranoooik-d32oj0l

Ja jag hatar feminism och läser du inte hela detta inlägg, så kan jag förstå att du blir arg på mig. Nej, jag står bakom det som ordet innebär, men personligen försöker jag använda orden jämställdhet och likaberättigande.

Jag förknippar ordet väldigt mycket, med kommunISM, nazISM mm, och det känns så ovärdigt det som ordet vill uppnå. För jag tror verkligen på jämlikhet mellan könen, och att vi tillsammans kan skapa en bättre värld, när män och kvinnor är jämställda.

Jag vill heller inte tro på lagstiftning och kvotering, men kan vi inte nå jämställdhet på frivillig väg, så är det nog något som måste till. För vi måste bryta de gamla könsnormerna där kvinnor skall stå vid spisen och föda barn, medan männen är ute och tjänar pengar.
Även i de fall när en del män försöker använda sin manlighet till att visa makt över kvinnor inklusive sexuella ofredanden, så som det som pratas om just nu, dickpic, så är det aldrig OK.

Jag vet inte hur jag skall få ordet att inom mig vara något positivt, kanske beroende på att just kommunism och nazism har påverkat min släkt, och i förlängningen, även mig så negativt.

I går var jag på ett möte där olika grupper som arbetar i samhället, för att skapa en tryggare värld. Där presenterade sig ett par unga tjejer som startat tjejjouren Eva. Blev så intresserad av dem så jag ville prata med dem efteråt. Tyvärr så blev det inte så, men jag ville verkligen ge dem mitt stöd för det arbete de gör och letade upp deras hemsida, för att maila dem. En av de första rubriker jag möter var ”Vad är feminism?”, och allt slog bakut hos mig igen, och jag lämnade sidan. Avskyvärda ord, inte innbörden, men just ordet.

Jag har ju länge stöttat organisationen MFJ, män för jämställdhet, då jag tror det är viktigt att jag som man tar ställning i frågan. Och just våld mot kvinnor och tjejer är också för mig ett sätt att skydda dessa grupper mot förtryck, sexuella ofredanden, och kanske ännu värre våldtäkt. Jag vill verkligen vara med och bryta normer och framför allt förändra manlighetsnormer.

emma-watson-feminism-1Hittade denna bild på nätet och fick mig att reagera mycket negativt. Måste jag sluta slåss för jämställdhet för att slippa kallas feminist?

Kanske skall sluta vara trygghetsvandrare, kanske skall sluta med mitt ideella arbete för jämställdhet och integration, just för att slippa kallas och kalla mig själv feminist?
Nej, jag vill inte vara kommunist, nazist eller feminist. jag vill vara den som slåss för jämställdhet mellan könen. Hur jag gör för att stötta tjejjouren Eva, vet jag inte, men jag kommer att aktivt arbeta inom ”Män för jämställdhet”, då de inte använder det förhatliga ordet.

Länge leve jämlikhet och likaberättigande.

Jag blir så lycklig

20161122_154036

Kan man vara lyckligare att få leva i ett land som Sverige?
Och jag som har rötter i två länder och känner mig hemma i båda dessa länder blir extra lycklig av detta. Sverige som är ett stort land med liten befolkning gör att vi har plats för så mycket mer personer, och där det finns så många fina hjärtan och kärlek, där vi har ba vård, jämställdhet och acceptans för alla och envar, då känner man det inom sig hur hur kärlekens låga till sina medmänniskor brinner.

20161122_153549För några dagar sedan var jag och min samordnare på kommunen på ett flyktingboende här för att se hur de har det och hur vi kan samarbeta mellan boendet och oss trygghetsvandrare. Vi möttes av en otrolig kärlek och glädje av de som bor och arbetar där, så hälften vore nog. Att få gå husesyn och se hur de bor, enkelt men hemtrevligt, var en fröjd. Vi har ju länge i Sverige klarat oss ifrån krig och elände, vi har under alla år visat oss vara ett öppet folk som också ställt upp för andra när de har haft det svårt, så jag är mycket stolt att få vara en del av detta.


Tänker många gånger på vår partiledare till höger som sade, ”öppna era hjärtan”, och visst har vi gjort det. Vi står inför en julhandel som beräknas omsätta 78 miljarder och en del av detta kommer att avsättas till de goda gärningarna som att hjälpa andra människor. Men alla människor kanske inte kan avsätta pengar, men kan avsätta tid för att ge andra lite hjälp. Jag tillhör den grupp som gärna ger av min tid för att sätta guldkant på tillvaron och jag vet att det verkligen är uppskattat. Bara att visa att man bryr sig ch är ”open minded”, kan göra mottagaren själaglad.

20161122_155106 Tänk bara att kunna få ett eget rum, visst verkligen sparsamt möblerat med en standard av massproducerade varor, men man kan ändå stänga dörren omkring sig, man har en egen säng att sova i, visst kan det vara det finaste man upplevt om man kommer från krigets fasor. Bara det kan få ögon att glittra.

Visst ser jag någon gång emellanåt personer som har havererat i huvudet och tar ut sin egen frustration genom att hata andra. Men det finns både diagnoser och hjälp att få för sådant, om de själva vill…

Så jag är lycklig och kommer så att förbli.