Utbyleden – vandring

20170605_134953

Jag och Nussä promenerar ju väldigt mycket, som ni vet. När nyfikenheten blir för stor oc vädret tillåter, händer det att vi väljer någon vandringsled i vår vackra grannkommun, Lilla Edet. En a de leder vi nyss testade är Utbyleden.

Leden beskriv så här på vandring.se
Utbyområdet är mycket kuperat och naturen varierar från Göta älvdalens åkermark och bäckdalar med blandlövskog till den mycket variationsrika
naturen på det 120 m höga platåområdet vid Långsbergens naturreservat. En
mängd kulturvärden i form av torpruiner, gravkullar, stenåldersrösen, fornborgar och gruvschakt finns inom området. Här finns också mycket vackra
platser med en bedårande utsikt över Göta älvdalen. Inom området finns en
uppmärkt vandringsled på c:a 8,5 km. Leden är av varierande svårighets
grad och bör betraktas som medelsvår. Uppmärkta avstickare till intressanta
platser finns utefter leden.

Och visst var det ett lyckokast, inte bara vandringsmässigt utan även upplevelsemässigt. Många härliga platser att stanna till vid och njuta en stund, men också att stanna till och fundera på hur livet tedde sig förr. Så detta blev också en historisk vandring.

Leden var mycket väl utmärkt och med många intressanta avstickare som gav ett mervärde. Så ni som gillar den svenska naturen och att vistas där, så prova på….
Väl värd ett besök.

Malignt melanom?

20170607_211943

Ja, då har bror blivit opererad. En hudbit på 2 gånger 5 centimeter togs bort, runt ett märke som misstänks vara malignt melanom. Ja, än vet vi inte vad det är, utan vi har en ny kallelse till den 27:e då vi skall på återbesök till hudmottagningen.

Själv ägnade jag stor del av dagen åt att läsa på om sjukdomen, för att ge bror fakta om vad som sker och vad det kan innebära. Vi var på sjukhuset halv nio och kom snabbt in. En underbar läkare och sjuksköterska kom in och gjorde undersökningarna.  Förutom att kolla märket så kollade vi upp resten av kroppen så det inte fanns några ytterligare märken som kunde verka misstänksamma. Nej, i övrigt såg det bra ut, så nu var koncentrationen på märket på armen.

Läkaren började med att märka upp området som skulle tas bort för att skickas till analys. Doktorn ger bedövning och snart började han skära efter linjen och jag ser hur huden delar sig och blodet sipprar upp. Vet inte om jag gjorde någon grimas eller liknande, för han sade till mig att jag inte behöver titta. Jo, säger jag, alltid lär jag mig något nytt, svarade jag. Ger mig bara mer erfarenheter, var mitt svar. Tror de orden var förlösande för alla i rummet,och stämningen blev mer uppsluppen och vi kunde börja skämta mitt i allvaret 🙂

Så medan läkaren karvade i armen och skar, sjuksköterskan torkade blod, så var jag DJ och spelade musik på Spotify. Blev en lista med lite härlig sommarmusik och det kändes tryggt och hemvant. När biten var borta och i sin konservburk, så skulle blodkärlen brännas med en elektrisk pincett, för att stoppa blödningarna. Då förstärktes sommarkänslan med doft från grillat kött, och vi skrattade allihopa. Härligt när man kan ta det med humor, tycker i alla fall vi.

Om 14 dagar skall vi till vårdcentralen för att ta stygnen och den 27:e så är det återbesök på hudmottagningen. Då kommer flera av oss, som genomgått samma sak att komma dit och vi kommer alla bli inkallade till samtal om vad de hittat och vad som ev kommer att ske sedan, beroende på mikroskopundersökningen av hudfliken som togs bort.

Visst åter ordet cancer skrämmande, men man skall komma ihåg att det är ett samlingsbegrepp för över 200 diagnoser, alla med olika förutsättningar till att bli helt frisk. I fallet med hudcancer så är prognosen att mellan 80 och 85% botas och blir helt fria. Läkaren gjorde en undersökning av lymfkörtlarna i halsen, armhålorna och ljumskarna och såg inga tecken på att något var fel. märket varken kliade eller blödde, så då är det inte så långt gånget, om det är malignt melanom.

Under kvällen satt jag och bror och samtalade om detta och jag kunde ge honom svar på de flesta frågor och v känner oss båda trygga i att vi vet vad som kommer att hända framöver i alla fall.

Bra information om malignt melanom finns på cancerfondens hemsida.
Där kan man också hitta information om hur man kan reagera efter besked att man har cancer.

Nationaldagen

DBnZA6pXcAAbLl0

Traditionsenligt firade jag bror och vovven nationaldagen i Slottsskogen i Göteborg.
Det är dagen när Göteborgssymfonikerna spelar upp till musik.

Det är otroligt mäktigt när mellan 20000 och 25000 gemensamt står upp och sjunger ”Du gamla, du fria” samtidigt som vi står och tittar på flagghissningen.
Vilken känsla, vilken samhörighet. Vi blir alla ett med varandra och Sverige.

I Göteborg har picknick blivit ordet för nationaldagen, då man gärna tr med sig filten och picknickkorgen och festar i gröngräset. Man ser hur hur vi firar vår nationaldag på olika sätt i landet.

I Laholm firas nationaldagen traditionsenligt i stadsparken. Och precis som förra året kommer nationaldagsfirandet att avslutas med Pride. På programmet står bland annat parkvandring, musik och teater.

Andra firar dagen för att det har blivit viktigare att visa att vi står för öppenhet och inte ger oss för terrorn och skräcken, säger hon.

Idag välkomnas nya svenska medborgare i många kommuner. Och i Mjölby ska det ha varit skidtävling mitt i stan på förmiddagen.

I stadsparken i Luleå kommer även hemvärnets musikkår att spela och flygplan från F 21 att göra en överflygning.

I exempelvis Boden firas dagen på Kvarnängen med barnkarneval, körmusik och dans.

Så visst visar det hur fantastiskt Sverige är!

Lödöse Medeltidsdagar

20170603_150726

Här i Lödöse, som har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar, har Ljudaborgs kulturförening byggt upp olika evenemang. Ett evenemang som byggts upp Lödöse Medeltidsdagar, som arrangeras varje, sedan några år tillbaka.

För mig, bror och vovven, var detta premiär på detta liveskådespel, och vi var mitt i spelet, som huvudpersoner. Bara genom att flytta blicken var man ena sekunden i medeltiden och nästa i nutid. Här fanns något för alla, Tornerspel, fäktning, stagefight, gycklare, musiker mm. Här kunde barnen (och även vuxna) själva prova på Tornerspel ridandes på en trähäst, yxkastning, skjuta med pilbåge mm. Och det gick inte att ta miste på glädjen i ögonen, både på barn och vuxna. I området låg också den stora arenan där de hade sina liveuppvisningar, där bror gärna satt och njöt av skådespelen med hästar, men även eldsprutande gycklare och andra ”galningar”.

Även en stor marknad med lokala och speciella handelsmän (kvinnor) fanns på plats och visade sitt utbud, så det fanns något för de flesta att titta på i ämnet. Själva gick vi runt i flera timmar och kollade in utbud, njöt av glittrande barnaögon, lyssnade på medeltida sång från den vandrande sånggruppen. Pratade med kända och okända, och provade på mat med smaker från anno dazumal.  Så det var svårt att skilja sig från mängden när det var dags att åka hem.

Gillar verkligen dessa evenemang som drivs av passion av en grupp människor, som på olika sätt vill sprida glädje, och detta fallet även historia. Så enkelt och så mycket kvalitet i hela arrangemangen, så det var väl värt ett besök för gammal och ung.

Nu går det snabbt

Osymmetrisk

Var på rutinkontroll på vårdcentralen men bror idag. Som alltid är det väl lite småkrämnar när man kommer upp i det 50.

Det saker vi skulle kolla upp var allt i sin ordning men han hade lite gikt i en fot. Men när han tog av sig för att det skulle lyssnas på hjärta och lungor, så upptäckte vi en brun fläck på armen som ingen sett förut. Såg inte bra ut. Läkaren hämtade ett mikroskop för att undersöka närmare och såg bekymrad ut, han kunde inte utesluta att det var något allvarligt. Hämtade kameran, fotade mätte och informerade oss,  att detta måste hudavdelningen titta närmare på. Han skulle sända dem en remiss, och berättade att de troligen kommer att ringa i nästa vecka, för att boka tid.

Vi var trygga med beskedet och åkte hem och lagade middag. Hade precis lagt upp på tallriken när telefonen ringde. Det var hudmottagningen som hade fått remissen via fax, och de ville boka tid. Redan på onsdag morgon, tisdag är det helgdag, skall vi vara där, 08,30.

Läkaren kunde inte utesluta att det inte var något allvarligt, samtidigt som det inte behöver vara det.

Nu är det pingsthelg och sedan arbetsdag på måndag, då bror tagit ledigt. Sedan nationaldagen och därefter är det onsdag. Vad skall jag göra,  skall jag berätta något for bror om vad det är eller skall jag vänta? Vet ju inte hur han tar det när han förstår och ännu mindre hur han reagerar. Han vet att vi skall undersöka detta på sjukhus på onsdag.

Jag har beslutat mig för att inget berätta förrän på tisdag eftermiddag om vad som skall hända mer exakt på onsdag. Vi kan inget göra just nu ändå, mer än att jag får hålla koll. Men skall han bekymra sig hela helgen, då blir det heller inte bra.

Håll tummarna!

En riktig superduperhäftig God morgon 

IMG_20170601_041341_307

Vissa mornar är mer häftiga än andra, om man ser till naturens perspektiv. Här i mina hemtrakter runt Trollhättan har vi absolut ingen midnattssol, men trots det kan vissa nätter vara ordentligt ljusa, så som senaste natten. Själv kände jag att det inte behövde någon utebelysning på våg till bilen kvart i två i natt. Jag såg ett fåtal moln svepa över himmelen som var blågrå i natten. Redan  strax före tre började fåglarna sjunga och klockan tre tog jag morgonens första foto.

Ca tio i fyra började himmelen och molnen lysa upp i svagt rosa. Under ca 10 minuter så blir färgen mer och mer rosa, för att gå över i rött. I morse blev det ordentligt rött, och när det var sim rödast 2 minuter över fyra, var det så här fint. Därefter tog det bara en halv minut innan allt var borta. Så jag hann precis fånga underverket innan det försvann.

Sådana här mornar är sällsynta, men bjuder på upplevelser utöver det vanliga. Är glad att jag fick uppleva det i morse.

Spelmansstämma I Askeröd

20170527_152547En synnerligen aktiv helg i kulturens tecken var det för bröderna Larsson. Vernissage i området keramik, amatörteater i form av Ronja Rövardotter, men även en spelmansstämma hann vi med. För 40:e gången var det spelmansstämma i Askerödgården, och det var skönt att den var  tillbaka på sin ursprungliga plats efter att ha varit på rymmen i tre år.

Askerödsgården ligger mellan Lilla Edet och Trollhättan, på Hjärtumssidan, som vi säger här. Det är en gammal gård som bevarat sitt utseende genom årens gång och där förändringarna varit sparsamma. Förutom en mysig plats så är det också en plats med tradition just för musik. I och med att jag värnar vårt svenska kulturer så vill jag gärna bevara detta genom att vara med om dessa evenemang, å det ä en del av vår tradition, vilket jag älskar.

På Askerödgården möts individer och perspektiv. Och det är i dessa möten som en levande landsbygd för stora och små invånare norr om Hjärtum skapas. Här finns vackra idylliska platser att njuta av och möjlighet att inandas landsbygdens historia och kultur.

Så var så god, njut av musik och vackra bilder!

Premiär på Ljudaborg

20170528_173144

Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…

I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.

Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.

Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.

Handlingen i korthet.
Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.

Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.


Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂

Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?

Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.

Tack till #jagärhär m. fl.

20170524_094636

Jag har fått uppdraget av Marie Kides anhöriga att viderebefodra deras varma tack. Tacket går till er som skänkt pengar till ”jag är här”, men även andra organisationer såsom cancerfonden och WWF m. fl. Det går också till er som samlat ihop pengar till blommor och alla ni andra tusentals personer som på olika sätt meddelat sitt deltagande i sorgen. Jag kan inte räkna upp namnen på var och en, men ingen är glömd på detta sätt. Enligt sönerna har gensvaret givit dem kraft att gå vidare i sina liv, och att känna att de inte är ensamma i sorgen. Det ger styrka!

Begravningen hölls i onsdags i Fors kyrka här i Sjuntorp. Officianten berättade för en fullsatt kyrka att detta var en av de jobbigaste begravningarna han har haft, men jag vill också inflika att det var en av de finaste jag varit med om.

Sönerna Johan och Markus hade en otroligt kraft att stå framme i kyrkan och tolka ”Håll mitt hjärta” av Hallström och Skifs. Begravningen bjöd på så mycket känslor, allt mellan gråt och skratt, då det i denna svåra stund också togs upp en del minnen, minnen som vi får bära med oss inför kommande dagar.

Så ett finstämt och ödmjukt tack till alla som på olika sätt deltagit i sorgen efter Maria Kide.

Anhöriga.

20170524_105143

I din trädgård fick blommor och grönsaker växa och utvecklas. 
Med din hjälp fick de bli vackra och livskraftiga. Likaså barnen i ditt klassrum. Vi som är kvar får försöka göra vårt bästa, med trädgården, blommorna och barnen. 
Vi; växter och vänner, familj och flora, Paprikor och partikamrater, kommer att sakna dig. 

20170524_105738

Själv skrev jag på Facebook i mitt privata flöde
Tack Marie Kide!

Du rycktes ifrån oss på ett brutalt sätt, där vi har svårt att intala oss vad som hänt. Men det var en ensam gärningsman som med sitt hat tog ditt liv.

I dag på din begravning var kyrkan fylld till sista plats och det fanns så mycket värme och kärlek, där var och en hade en plats i ditt hjärta, på samma sätt som du hade plats i våra hjärtan.

Jag delar sorgen med dina närmaste men samtidigt delar jag kärleken som sammanförde oss i gemenskap.

Ännu ett bevis på att kärleken är så mycket större än hatet.

Vi är många som kommer att föra ditt budskap vidare.

Sommar, sol och vernissage

20170528_091229

Vår sommar och delar av hösten är tid för uteliv. Jag och bror är väldigt aktiva ute, antingen i trädgården men också ute PÅ äventyr så ofta det går.  Vi älskar ju det som skapats av en hand, det personliga, det egna som skapats med kärlek.

Än en gång var vi på vernissage och än en gång blev det faster Bertas stuga i Jörlanda. Skrev ju om detta för en tid sedan där mina fotograferande vänner ställde ut sina bilder. Denna gång var det keramik det handlade om. Två damer, Gunilla Windzer från Göteborg och Marianne Ekström från Ucklum. Denna utställning blev mycket mer än jag hade förväntat mig, då båda damerna med mycket fantasi skapat sina egna alster, som inte finns i var mans hem. Damerna hade också kompletterat sin utställning så fint, då en av de hade mer inspiration för inomhus medan den andra utställningen var för utomhus. Men det som betydde mest var just den egna, unika konsten. Sådant gillar jag!

När jag ser dessa små och stora konstverk, så letar jag efter den andra funktionen som konsten har. Ett hjärta kan ju betyda så mycket mer än bara ett hjärta.  Det kan betyda liv, det kan betyda kärlek och det kan också betyda saknad.

Själv köpte jag två hjärtan, en av vardera dam och de fick symbolisera mor och far som sitter på ett moln och tittar ner på oss. Två olika människor, två olika kulturer och två olika livsöden som förenade sig och skapade mig och mina bröder.  För mig blev dessa två hjärtan symbolen för äkta kärlek och blev unikt, på det sätt jag önskade. Hade gärna köpt mer, men man kan inte skaffa allt man vill ha, även om man vill. Men drömmarna håller en vid liv. Och här var det en dröm som blev sann för mig. Hade inte dessa utställande kvinnor haft dessa hjärtan som komplement till varandra,  så hade jag någonsin aldrig sett den kopplingen till mor och far. Nu fick de en extra dimension för mig.

Tack Gunilla och Marianne som inte bara förevisade sina alster, utan även med själ och hjärta också berättade hur de med olika tekniker formade dessa föremål, vilket gav ytterligare dimension till det hela. Stort tack!