I samband med flytten så bestämde vi att grannen skulle få ta hand om våra katter. Vi kunde inte ha alla katter i ett samhälle dit vi skulle flytta till. Tazzan var en i en kull som kom fram strax efter att mor lämnade det jordiska livet. Hon blev något speciellt för oss, då hon som liten inte var rädd för mig, oss utan kommer springandes fram till mig och klättrade upp för mitt byxben så liten hon var. Jag tänkte med en gång att när vår herre stänger en dörr, öppnar han ett fönster. Vi döpte honom till Tarzan från början då han gärna ville klättra upp till vår famn. Snart insåg vi att Tarzan var en hon och döpte om till Tazzan.

För ca 14 dagar sedan så ringde en av våra före detta grannar och frågade om vi kände igen katten, och det gjorde jag med en gång. Dagen efter åkte jag dit och hämtade katten. Ingen tvekan utan hon blev jätteglad när hon kände igen mig och Nussä, fast hon var så rädd för grannarna hon tagit sin tillflykt till. Även Nussä blev glad när han kände igen Tazzan.

Jag släppte Tazzan i källaren där hon genast hittade en trygg plats att gömma sig på, för att lugna ner sig efter skräckupplevelsen att återigen bli transporterad i bur. Han fick mat, vatten och en sandlåda att göra sina behov i. På tredje dagen vågade hon sig fram när jag lockade på henne och jag fick klappa och gosa med henne. Allt eftersom hon blev tryggare vågade hon komma upp i knät, lägga sig på rygg och bli kliad på magen. Hon har i egen takt fått vänja sig med sitt nya hem och i går kom hon upp för första gången själv och ville gosa med oss. Hon har haft möjlighet att söka tryggheten i källaren hela tiden. Igår kväll när jag gick och lade mig, så kom hon upp i sängen och hon och Nussä lade sig bredvid varandra som de brukade göra. I morse när bror gick upp, och det började bli liv i huset så gick hon ner till tryggheten i källaren igen.

Håller jag inte på med flyttkartonger och dylikt, så håller hon oss sällskap, men blir det för mycket liv och rörelser, så går hon ner till tryggheten i källaren. Nu har vi bestämt att hon får bo här, tillsammans med oss, och så fort det går kommer hon att bli opererad så vi slipper kattungar.

Vet inte vem av oss som blev gladast när vi återförenades, tror nog vi blev det allihopa.

Ja ha, så var det dags nu igen, tredje gången på kort tid som jag haft bröstsmärtor i närheten av hjärtat som strålat ut i armen.

Är det att jag börjar koppla av nu efter de jobbiga månaderna som har varit och stressen skall ta sig ut den vägen? Ja, jag tror det. Här om dagen hade jag ett annat anfall där jag tyckte jag blev snurrig och tappade kontakten med verkligheten, och fick gga mig en timma. Nej min nattsömn är fortfarande under all kritik och ligger senaste veckan på ca 5,5 timmar. Naturligtvis påverkas även hjärtat av oro mm. Och ja, jag vet att hjärtat har man bara ett utav, medan andra organ har man i flera fall två av. Så det är verkligen ingen underdrift att säga att hjärtat är livsviktigt. Nu när jag haft mina bröstsmärtor har de inte varit så starka så jag behövt ta nitroglyserin för smärtorna och genom att tänka positivt så har de snart gått över. Känns som det varit för många gånger nu…

Det står på medicinen att jag skall kontakta sjukvården om smärtan inte släpper inom 10 minuter. Det har den gjort, men känner trots det lite oro, just för att det varit så många gånger. Tror det är den förbannade panikångesten som spökar som vanligt. Men att ev bli inlagd på hjärtintensiven just nu, känns inte lockande.

Nej, det har inte varit så allvarligt att jag blivit liggandes med smärtor i en halvtimma till timma, med kallsvetten rinnandes på mig och se ut som jag ligger i brygga. Men det ändå, lite oroligt. Så jag får nog ringa vårdcentralen i morgon och prata med min läkare.

Önska mig lycka till….

I dag fick jag fixat det som hängt över mig en tid. En stor del av trädgården var inhägnad förutom den delen som vette mot vägen.

På andra sidan hade en granne tagit ner staketet som satt på vår mark, utan att fråga. Han lovade att fixa det, men istället sålde han fastigheten och nya ägare kom till. Idag fick vi i alla fall provisoriskt fixa till staket runt större delen av tomten. Det innebär för Nussä att han slipper sitta bunden när han är ute. Nu kan jag öppna ytterdörren och han kan gå ut utan koppel. Nu fick han rå sig självt och kunde gå runt hela tomten och pinka revir. Förr var han van med att koppel betydde något positivt, såsom promenad eller utflykt. Nu kunde även kopplet innebära att han bara skulle ut, utan någon större törelsefrihet. Det märktes på honom att det inte var lika positiv med kopplet inne. Nu kommer han att undersöka hela sitt revir och kanske hitta en plats att smita ut igenom, så man får passa på det. Men det känns ändå tryggt för mig att han inte jämt behöver gå i koppel. Nu när han lärt sig var vi bor, och lärt sig våra rundor, så har jag vågat släppa honom när vi promenerat efter älven på morgon och kväll. Nu kan han också gå lös i trädgården och jag kan känna mig trygg. Att busa med bollen och han fick springa efter den, utan att fastna med koppel och dylikt, var en fröjd, inte bara för honom utan även för mig.

Inte alltid lätt med nya vanor, men kan vi försöka vara så vanliga som möjligt, fast man flyttat, då känner vi oss trygga.

Så idag har det pinkat revir som bara den…