Att bara få vara. #blogg100 #bloggswe

image

Mor sade alltid att det var så skönt att få sätta sig vid ett dukat bord. Nu förstår jag vad hon menade.

I går kväll hade jah/vi en fantastisk kväll. Värdinnan barn och barnbarn kom på besök.
Vi grillade filéer och kyckling, hasselbackspotatis ris, sallad och andra grönsaker. Det vara gudagott, skall ni veta. Många olika språk, som gjorde att det var svårt att blogga, som jag skrev om i går.

I dag var vi ute på en geocachingrunda tillsammans med en ny cachingbekant här i närheten. Vilka härliga platser och miljöer det finns och det bara att njuta, och det gratis. Det gjorde inte det minsta ont att ha sina goda vänner med sig och få dela dessa cachingtankar och ord med varandra.
Blir absolut ett mervärde i tillvaron.

Tyvärr började det regna och vi fick ge upp. Väl hemkommen så blev det middag i stora lass, utan att jag behövde göra ett endaste dugg. Underbart!!!
Till och med disken efter middagen tog sig självt från bordet till diskmaskinen utan att jag behövde göra något. WoW!!

Under eftermiddagen blev det regn och jag kunde lägga mig på sängen en stund. Jag behövde inte ställa klockan för att ha någon middag för bror. Det är SEMESTER!

En fantastisk värdinna har förgyllt och fortfarande förgyller min helg. Tack Anita för din omsorg för oss alla!

Fel, feligare, feligast, feligaste #blogg100 #bloggswe

images
I bland så undrar man vad som är fel….

Här om dagen berättade jag ju om min kaffebryggare som inte skulle ha automatisk avstängning.
Fortfarande har den inte automatisk avstängning enligt deras hemsida fast jag blivit lovad att det skulle uppdateras. Jag fick det bekräftat av tillverkaren att så var fallet, och pratade åter med butikens kundtjänst som efter letade i flera olika dokument själva kunde se att så var fallet…

I morgon bitti tidigt skall jag åka med tåget upp till Sörmland för att hälsa på några kära personer. Den jag bor hos har inget fast bredband pga dåliga telefonledningar. För att inte belasta hennes mobila bredband, så köpte jag ett kontantkort för surf, så jag inte blir avstängd från omvärlden. När jag då skulle registrera kortet för att få laddningsbonus plus att kunna se mina tillgodohavanden, så gick inte det. Till slut efter ett dygn försök så ringde mobilleverantören och frågade. Det första han hänvisade mig var att jag gjorde det på fel nummer. Testade hans förslag och det fungerade men där ville inte tjänsten acceptera mitt önskemål med att SMS:a. Efter en stund bad han mig vänta för att konsultera några kollegor.
Han återkom och kunde berätta att de har fel på tjänsten och att den nu är felanmäld.
Efter ett par timmar så fungerar den och jag kan nu se mitt saldo i apparaten.

Efter en stund, så fick jag mail frän SJ om deras app ”min resa” där jag även kan hålla koll på mina priopoäng.
Suveränt tänkte jag, och började ladda ner appen, installera och skulle registrera mig vem jag är.
Nej, den godkände inte mina inloggningar och till slut blev jag tvungen att beställa nytt lösen. Gjorde så och väntade på mail och instruktioner… Nope, inget mail kom.

I dag på morgonen ringde jag SJ och efter en halvtimmas kö, så fick jag prata med dem. Det är fel på tjänsten just för ögonblicket. Du får avvakta, och se om det fungerar senare. Protesterade lamt om att det kunde vara bra att lämna ett meddelande på hemsidan om det.
Frustrerade skrev jag om det på Twitter och SJ kontaktade mig tillbaka och bad mig inkomma med mina uppgifter via mail.
Jag gjorde så och efter en stund kom svar. Jag skall få ett mail nu som jag kan använda för att återställa lösenordet. Återkopplade efter halvtimma och meddelade att det inte funkade 😦
Då kommer info upp att det är fel på tjänsten och att det felsöks.

Lagom till att SJ fixat problemet med sin inloggning och appen fungerar för mig så rivs en kontaktledning ner och ett signalskåp brinner upp. Jag hoppas att det är fixat tills i morgon bitti då jag åker, och framför allt, att inga förseningar uppstår när jag skall åka hem. Bara 5 timmar mellan hemkomst och att jag skall vara på jobbet…

Syrener är vår #blogg100 #bloggswe

wpid-dsc_1214.jpg

Ibland kommer närheten mellan liv och död väldigt nära.

I morse kom det ett SMS från en granne. ”Vaken? Undrar om jag får ta en bukett med syrener?”

Såg det en halvtimme senare och svarade: ”Visst får du det, inga problem…”

Svaret som kom åter: ”Hoppades du skulle svara så, stal faktiskt några kvistar till en väninna som är sjuk. Hon saknar sina syrener då hon blivit tvungen att flytta till lägenhet.”

Jag svarade med: ”Då gjorde du en välgärning!”

Vi gnäller över tiggarna, ekonomiska läget, vissa spyr ut sitt hat via sociala medier om både det ena och det andra.

Träffade senare ”blomknyckaren” och berättade:

Denna kvinna är svårt cancersjuk, har förlorat en tredjedel av sin kroppsvikt. Sjukdomen äter upp henne långsamt, långsamt.
Hon vet att det bara finns ett slut men fram tills dess tänker hon leva efter bästa förmåga.
Kämpar varje dag med att försöka hålla kroppen och knoppen i trim.

Jag känner mig glad att några syrener från min trädgård kan få en människa att le med hela ansiktet och utbrista ”DET BLEV VÅR I ÅR OCKSÅ”

Obefintlig support #blogg100 #bloggswe

wpid-20150526_205909.jpg
Jag har ju länge kört med en kaffebryggar som jag har som reserv. En billig modell som visserligen funkar, men ger ingen trivsel varken som bryggare eller som prydnad.
Förra veckan var jag inne på det gigantiska elvaruhuset i några ärenden och passade på att fråga efter en kaffebryggar utan en massa finesser. Visst gärna droppstopp, lätt att ladda men absolut ingen automatisk avstängning. Jag har ju Ingrid (hemautomatik) som sköter det.

Jag laddar kaffebryggaren på kvällen och bryggaren startar vid rätt tidpunkt om jag skall jobba eller vara ledig och om bror jobbar eller är ledig. Jag behöver inte bekymra mig om någon timer eller liknande. Är bara min kalender uppdaterad så är också kaffebryggaren uppdaterad.

Hon visade några kaffebryggare, inte så många utan autoavstängning, med det fanns några. Jag fastnade för en och frågade en extragång, visst försäljaren garanterade det.

Glad och nöjd gick jag till kassan och betalade.

Väl hemkommen diskade jag ur kannan, och startade den två gånger om för att rensa från resedamm.
När den gått andra gången så var jag inte närvarande men kom åter efter en stund. Vattnet hade runnit igenom som det skulle men vattnet var ljummet och lampan var släkt. Men det var nog bara ett tillfälligt fel. Gjorde i ordningen den för nästa morgon.

Sov lite längre än väntat men var glad att jag hade nybryggt kaffe som väntade i köket. Kommer ut och ser kaffebryggaren, mums, tills jag insåg att kaffet var iskallt.

Jag testade kaffebryggaren, flera gånger och den stänger av sig efter en halvtimme till fyrtiofem minuter.
Ringde butikens support och frågade om kaffebryggaren.
Hon jag pratade med kollade, dubbelkollade, trippelkollad. Nej den har ingen automatsisk avstängning. Måste vara elfel, lämna tillbaka med en gång…

I går var jag tillbaka till butiken, pratade med servicekillen, han kollade, ingen automatisk avstängning.
Fick ett kvitto på återlämnad vara. In i butiken, pratade med försäljare, nej den har ingen automatisk avstängning. Tog en likadan till, då jag trivdes med den, jag kan ju inte ha otur med två kaffebryggare på raken.

Hem med samma procedur att diska kannan och köra vatten för att få bort resdammet.
Vad händer…. kaffebryggaren stänger av sig 😦 😦 😦 😦 😦

Ringer tillverkarens support. Jag måste få modell och tillverkningsnummer.
Jag letar upp detta och delger servicegruppen detta.

Det tar en stund och personen kommer tillbaka till telefonen…
Tyvärr jag kan inte hjälpa dig, det är så dåliga bruksanvisningar för dessa apparater… RIDÅ

#livekollen granskar sjukförsäkringen #blogg100 #bloggswe

alejandroescamilla-dude-walkin

SVT håller nu på som bäst med LIVEKOLLEN: ”Stupstocken”, som den kallas, inledde SVT Agenda i går kväll. Det handlar om den tidsgräns som infaller efter två och ett halvt år när den sjuke har förbrukat alla sina sjukdagar.

Jag tror inte att den gör varken gör till eller från, om vi behandlar varandra som människor. Så fort någon ser ut att bli långtidssjuk måste berörda individer och organisationer runt den sjuke samarbeta för att ge bästa rehabilitering.
En rehabplan görs upp som alla är informerade om och arbetar efter gemensamt och tillsammans med FK.
I de fall där det ser ut att ta längre tid där personen hamnar i en form av tidsbegränsad sjukpension, så man slipper tänka på att skaffa nya läkarintyg. Hålls ett samarbeta mellan vården och FK under hela tiden, så har FK den info de behöver, samtidigt som den sjuke slipper oroa sig för ekonomin samtidigt som de kan fokusera på sin rehab.

Jag skrev av mig av min egen erfarenhet och hur ett missat samarbete bara försämrade mitt tillstånd.
Till slut samarbetade AF och kommunen och tillsammans med min läkare blev 75% sjukersättning (sjukpensionär).

För ca 25 år sedan blev jag psykiskt sjuk och hamnade i en förbannad karusell. Akuten, lång väntan på öppenpsyk. Ingen tog ett helhetsbegrepp. Då upprinnelsen var händelser på min arbetsplats, så blev det i fokus. Fick kontakt med en läkare, en kurator som lekte psykolog. Helt plötsligt var jag homosexuell, då det fanns en manlig chef med i bilden. Jag fick ångestdämpande mediciner, skulle jobba skift som busschaffis, gå hos psykologen, kortare sjukskrivningar.

Tre gånger i veckan på sjukgymnastik för psykiskt sjuka. jobba heltid som chaufför. Chaufförsjobbet gav pengar, inte sjukgymnastiken. Jag valde jobbet för att få pengar. Orkade inte, ny sjukskrivning. Tidvis upp till psykakuten på sjukhuset, fem, sex, sju kvällar i veckan. Hem och sova, upp klockan 4 för att jobba. Skall se glad ut när jag tar emot pengar från passagerare. Gråter bakom ratten när jag kör.

Sjukgymnastiken ringer och frågar varför jag inte kommer… Jag måste jobba för att få pengar, svarade jag.
Jobbade några veckor, tills jag inte orkade. Ny sjukskrivning på några veckor, ny remiss till sjukgymnastiken. Nu skulle jag gå på kurs också och lära mig att ta hand om min ångest. DEeantidepressiva medlen gjorde att jag gick upp 30 kilo i vikt. Ja ha. nu fuskar han med kosthållning. Ytterligare en kurs, ”det är skönt att inte banta”. Jag skall jobba heltid, gå på sjukgymnastik tre gånger i veckan och två kurser de andra två dagarna.

Jag orkade inte detta. Varje gång jag skulle förlänga min sjukskrivning var det en ny läkare, en ny som ville höra MIN version av varför jag var dålig. Orkade inte dra i detta igen. Tog tabletter, ambulans avgiftning och fick sova ruset av mig, innan de beställde taxa i jag kunde åka hem.

Finns det INGEN som kan hjälpa mig????

En gång hade jag jobbat två timmar och kände att detta funkar inte. Mellan två turer sprang jag till en telefonkiosk och ringde FK. Håll ut minst halva dagen så kan du sjukskriva dig självt igen och därefter ringa läkaren.

Efter fem år fick jag äntligen en diagnos, jag var inte homosexuell, jag hade panikångest.
I samma veva fick vi alla sparken då vi förlorat upphandlingen.

Fram till för åtta år sedan så hankade jag mig fram på olika tillfälliga jobb. Ingen trygghet, vågade inte sjukskriva mig.
Fick en rehabersättning som också innehöll praktik. 8 timmar dagligen 5 dagar i veckan.

Jag fick också en fast anställning på 25% som tidningsbud. Dessa timmar fick jag INTE räkna av mot praktiken.
Jobba natt några timmar och sedan åtta timmars praktik.
Orkade inte detta, orkade inte ringa en läkare och be om sjukskrivning och åter berätta min historia.
Enklaste vägen, 100 propavan. Ambulans, avgiftning, sova ruset av sig, taxi hem.

Till slut satte AF stopp för denna karusell. Skriv under här och vi fixar resten. Detta var en ansökan om sjukersättning, men det var ett tomt blad som jag skrev under på. Vet inte vad kommunen, AF eller läkaren har skrivit i ”min” ansökan. Sedan åtta år är jag sjukpensionär på 75% och jobbar 25%.

Ibland vill jag tillbaka till 100% i arbetslivet, men har insett att det kommer aldrig att funka. Minst 10 förlorade år av mitt liv,till vad för nytta?

Ibland funderar jag på om jag är värd att leva, om jag platsar i dagens samhälle, kanske bättre att jag avslutar livet och låter bli att vara samhället till last?

Jag har så gott det går att lägga detta bakom mig, men detta kommer upp emellanåt, i mina tankar.

Det måste sättas in resurser med en gång, och då RÄTT resurser, så fort det går.

Hade jag fått rätt diagnos, rätt behandling rätt kontakter och slippa ha kontakt med FK och begära nya sjukskrivningar är jag övertygad att jag varit fullt frisk.
Oavsett sjukdom, så måste alla inblandade hålla kontakt med varandra för att ge mig som sjuk en trygghet.
Jag vet hur det är när man ifrågasätts, blir utan pengar, skall stå inför en ”domare” och förklara sig. Hela kedjan, måste kunna ha kontakt inkl FK, för att jag skall komma tillbaka till ett arbete…

10 år har försvunnit av mitt liv 😦

Måns: Alla är hjältar! #blogg100 #bloggswe

I går kväll och i natt vann Sverige, genom Måns Zelmerlöw, ännu en omröstning i ESC.
Jag fastnade för låten med en gång. Gillar musiken som jag tycker är medryckande men jag fastnade speciellt för texten, som ger mig stor möjlighet att tolka. Detta är första året på många, många år som jag följt tävlingen från börja till slut.

Vi är alla hjältar av vår tid…
Visst, skall vi hylla fotbollsspelarna som kommer hem efter att ha vunnit, likaså ishockeyspelarna eller vad det nu är de har vunnit.

Men för mig, så pågår de största hjältedåden i tysthet och som mycket sällan uppmärksammas.
För mig är min vän i Handen, en riktig hjälte, som vårdade sin demenssjuke make fram till sista andetaget. En annan är min kompis i Strängnäs som även hon vårdade sin make, som led av flera sjukdomar, bland annat hjärtsvikt.
För mig är även min kompis i Malmö en hjälte, som tar hand om sin demenssjuka pappa.

För mig är också politikern som tar upp min och andras situation i riksdagens kammare, som ett exempel på en person som ”offrat sin s.k. karriär för att ta han om både mor och bror”.
En annan grupp som är hjältar i mina ögon som går upp klockan fem varje morgon 24/7/365 för att ta hand om sina mjölkkor, som sitter på traktorn och för att skapa föda både till djur och människor.

Visst även jag dansade och tjoade av glädje, när det stod klart av Sverige och Måns vunnit ESC.
Men den största glädjen är när jag kan ge de som kämpar i tysthet, ett värmande ord, en kram, eller som här skänka en tanke till dem via ett blogginlägg.

Jag tänker på den hempersonal som trots späckat tidsschema försökte göra det bästa för mor, medan den som kom för att tjäna sitt levebröd och inte hade minsta empati, borde söka annat jobb.

Jag tänker på tiggaren utanför min butik som sitter många timmar varje dag som oftast får en slant och ibland även ett glåpord, från någon illasinnad. Både tiggaren och den som skänker en slant är hjältar i mina ögon.

Jag tänker på de som säger ifrån när någon behandlas orättfärdigt, tidningsbudet, busschaffisen, de som utsätts för näthat mm.

Jag kan inte räkna upp alla, men…

42682

För mig är ni alla hjältar, det var för er Måns sjöng och gjorde er alla till HEROES!
Nu vet hela Sverige, Europa, ja hela världen att ni är hjältar.

Tack Måns för att du sätter upp alla hjältar som i tysthet kämpar, de är värda denna seger!

Vem är jag? #blogg100 #bloggswe

1484005_10152446545313868_1339201839_o
Fortsätter på egoboosten och funderar vidare på vem jag är.
En gemensam nämnare hos oss som lider av panikångest är ofta att vi sätter andra först och oss själva på plats hundra tusen.
Som en del av min behandling var att lära mig säga ”nej” och det har jag lärt mig. Numera sätter jag bror, och även tidigare mor, på plats nummer 1. Jag kommer numera på plats 1,1. På plats nummer två kommer alla andra.

En viktig sak jag har fått lära mig de senaste åren är, hur skall jag klara att ta hand om någon annan om jag inte klarar att ta hand om mig själv?
Det är en fråga jag ställer mig var dag och handlar efter svaret jag ger mig.
Att jag har ett varmt hjärta vet de flesta idag, och det är jag stolt över. Jag tror på solidaritet och att vi skall hjälpa varandra och framför allt de som har det svårt. Jag tror också på att hjälpen måste vara på individuell bas, inte organisationen.

Som halvtysk och varit mycket där nere så har jag sett mycket tiggare långt innan vi fick se dem här. Jag har också lärt mig att gå ner på huk för att ge dem pengar i sin mugg. Böjer jag mig framåt så visar jag mig överlägsen och det anser jag inte att jag är. Vi är båda människor, fast hamnat i olika svårigheter och då skall jag inte förminska deras värdighet.

För mig är också närodlad det viktigaste, viktigare än ekologiskt. För att ställa om ett jordbruk till ekologisk odling måste jorden ”avgiftas”. Under flera år odlas lin på markerna då det är en bra gröda som tar bort det mesta av gifterna i marken. Andra grödor kan göra att det tar längre tid. Att stödja närodlad produktion gör också att bonden under dessa år har möjlighet att leva på inkomsten från jordbruket som görs på ekologiskt vis, utan att få ha stämpeln ekologiskt stämplat.

Jag tror också på den lilla människan som startar sitt företag med inriktning på att ge Hulda med demenssjukdom den bästa omsorgen. Jag tror också på läkaren som startar sin vårdcentral för att ge sina patienter den bästa vården.

Jag handlar det mesta möjliga på Lidl som drivs av en stiftelse vars motto är att ge det bästa möjliga kvalitet till billigaste pris. Här finns inget vinstintresse. Jag handlar också på Coop som är medlemsägt. Men jag handlar också hos den lilla ICA-HANDLAREN som med sin butik också har en mötesplats för ortens innevånare. Minst lika viktigt! I den lilla butiken säger du hej till någon annan som går mellan mjölken och korven.

Jag värdesätta också landsbygden och slippa trängsel. Jag tar mig en tur till skogen och hämtar gratis källvatten istället för att springa ner till butiken och betala ockerpriser. Numera bakar jag mer frekvent än tidigare vårt eget bröd, och det utan en massa e-nummer.

Jag idkar också till och från CITO, dvs att jag håller på med geocaching men att jag under turen plockar med mig skräp därifrån, för att hålla naturen ren.

En egoboost, en #ffse #blogg100 #bloggswe

boost
Under en tid har jag levt i ett vakuum efter mors frånfälle. Har haft svårt att få något vettigt gjort, även om jag inte är helt sysslolös. Visst jag gör det jag måste och försöker krydda det med lite ”stôllaröck” och hittat på en del saker för att förgylla tillvaron för bror.

Att mitt företag behöver ställa om inför nya utmaningar, gör det inte lättare, utan det skapar en del irritation mellan personalen.
PÅ TV:n berättas det om eländes elände, och att det är ett elände, både här och där. (Lars Ekborg)
Och det värsta av allt, ute regnar det på en fredag…

Då blir man glad att få en #ffse på Twitter som plåster på såren.

Bjuder på Sten-Åke Cederhög och sjukkassan.